Palmedagen 2010: Kvinnor, fred och säkerhet

– Kvinnor är inte bara offer när det kommer till konflikter, de är aktörer också, menar Lena Ag. Denna resolution handlar om att ta tillvara på kvinnornas roll i fred och säkerhetsarbetet samt vikten av kvinnors deltagande på alla nivåer.

Den 31 oktober år 2000 beslutade FN:s säkerhetsråd att anta resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionen syftar till att öka kvinnors deltagande i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter och är unik i sitt slag. För första gången har medlemsstaterna agerat för att lyfta in ett genusperspektiv i frågor som rör fredsfrämjande och konfliktförebyggande arbete. Resolution 1325 är också det genomgående temat på Palmedagens delseminarium som handlar om jämställdhet och säkerhet. Lena Ag, generalssekreterare för Kvinna till Kvinna, och Charlotte Isaksson, Senior General Advisor i Försvarsmakten, är överens kring det mesta rörande kvinnors roll i konflikter och vikten av att kvinnor är delaktiga i fredsarbetet.

Avtalen sluts av män

I nästan varje konflikt som pågår i världen idag finns det kvinnor som tar kontakt med varandra över konfliktgränsen. Men trots det sluts de flesta avtal av män och de avtalen förblir könsblinda, då kvinnorna glöms bort på den politiska plattformen.

– Utövar man tillräckligt mycket våld inbjuds man per automatik till förhandlingsbordet, de som jobbar på ett fredligt sätt exkluderas däremot. Kvinnorna är en stor del av denna grupp och de är marginaliserade, men 1325 är ett bra steg på vägen att försöka komma ifrån detta, menar Lena Ag.

Charlotte Isaksson instämmer och lägger till: – Det finns ingen annan resolution som denna, detta är en unik resolution, som bärs fram utav en egen krets av vänner.

Trots att resolutionen enbart är rådgivande tror Charlotte Isaksson att den fortfarande kan vara gällande. Hon menar att så länge politikerna driver frågorna så kommer andra institutioner och makthavare att förstå att man inte kan ducka för reglerna, åtminstone på miniminivån. Hon tar upp sin erfarenhet från försvarsmakten som exempel där den militära verksamheten har blivit mer inriktad på kvinnornas roll i konfliktområden.

– Folk har börjat förstå att om vi inte pratar med kvinnorna, så missar vi väldigt mycket, hävdar Charlotte Isaksson.  Folk gör det inte bara för att ”de” vill att vi ska göra det, vi gör det för att detta är någonting som kan göra oss bättre.

Sverige och resolution 1325

Både Charlotte Isaksson och Lena Ag är eniga om att Sverige kan bli bättre på att implementera resolution 1325. I dagsläget är hanteringen ad hoc-artad, menar de båda.

– Man har satsat på ”pratnivån” men det är sämre vad gäller handling, menar Charlotte Isaksson.

Kvinnors behov och våld mot kvinnor är otroligt eftersatt, inte bara i Sverige, utan i hela världen och det finns mycket som behöver göras. Lena Ag kritiserar i synnerhet utrikesministern Carl Bildt som hon menar har svårt att se vad som görs på marken.

– Trots att det görs oerhört mycket på gräsrotsnivå lyfts det inte fram och uppmärksammas inte av det politiska etablissemanget, konstaterar Lena Ag.

Det tydligaste exemplet på det visades i juni 2008. Då antog FN:s säkerhetsråd resolution 1820 som slår fast att våldtäkt och andra former av sexuellt våld även kan vara ett inslag i folkmord, vilket var en stor framgång för kvinnornas situation i konflikter och för alla gräsrotsrörelser som har jobbat med att få upp frågan. Samma månad presenterade den svenska försvarsledningen synen på globala hot och risker. I försvarsberedningens rapport kunde man inte läsa någonting om kvinnans situation, ordet kvinna var inte ens nämnt.  Ord och handling är olika menar Charlotte Isaksson och kallar händelsen för pinsam.

Samordningen måste förbättras

Ett annat problem är att alla satsar på olika saker. Vi borde kunna göra mer saker tillsammans och understödja varandras samarbete, tycker Lena Ag. Hon menar också på att samordningen måste förbättras. Ett konkret exempel hon har är den militära insatsen i Afghanistan. Det är svårt att rekrytera kvinnor till militärmakten, framförallt till högstatusjobb. Om inte kvinnor är med i insatserna påverkar det kommunikationen och kan även omöjliggöra arbetet i vissa fall. Där måste alla arbeta från sitt håll för att implementera 1325.

Det militära perspektivet är dock en liten del av problemet, det allmänna våldet mot kvinnor är det största. Lena Ag ger några exempel. Det har mördats fler kvinnor på grund av de är kvinnor än vad det har mördats människor i samtliga 1900-talets krig och mäns våld mot kvinnor skördar fler offer än cancer. Sammantaget pågår ett lågintensivt krig mot kvinnor, menar Lena Ag. Väpnad konflikt eller inte så pågår kriget dagligen, oavbrutet. Det är en säkerhetsrisk att vara kvinna, sammanfattar Lena Ag. 1325 handlar inte bara om att göra konfliktdrabbade områden säkrare för kvinnor, det handlar om att stoppa kriget och vi är inte där ännu.

Hur ska arbetet gå vidare?

Charlotte Isaksson och Lena Ag listar några punkter som de tycker är de viktigaste för det fortsatta arbetet.

Text: Lejla Hastor