Palmedagen 2010: Omvärldens bild av EU

–  De senaste tio åren har frågan ofta ställs vad EU:s globala roll är och hur unionen kan reformeras för att spela en bättre roll, inledde moderatorn Göran von Sydow.

– Men ibland räcker inte ett europeiskt perspektiv, fortsatte han. Hur ser andra i världen på europeisk integration, och hur spelar EU sin globala roll?

Från ett sydasiatiskt perspektiv upplevs EU som en symbol för två viktiga globala trender, menade professor Mahendra P Lama från Sikkim University:

– Den ena trenden är den nya regionalismen, den andra det ömsesidiga beroendet.

EU symboliserar en regionalism som är rimligt öppen, menade Lama, med intensiva kontakter över nationsgränserna, ett stort antal medlemsländer som är beredda att avstå en del av sin självständighet, och med många olika intressen representerade.

EU är också en symbol för djupt ömsesidigt beroende, fortsatte Lama. Projektet startade med en gemensam marknad och utvecklade senare ett omfattande samarbete på många områden, en sorts funktionell integration. Andra delar av världen, som Sydasien, försöker kopiera många av modellerna och principerna i EU, för att bygga förtroende över gränserna och minska risken för våldsamma konflikter. Mahandra P Lama hoppades att EU kan hjälpa Sydasien för en bra integrationsprocess, bland annat inom ramen för SAARC. Det skulle öka säkerheten för människorna där.

– Sydafrikas demokrati föddes ungefär samtidigt som det kalla kriget tog slut, påminde Barry Gilder från tankesmedjan MISTRA i Johannesburg.

Temat för dagen, gemensam säkerhet, är komplicerat, menade han. Sedan balansen mellan de två supermakterna försvann har vissa regioner som EU dominerat den internationella debatten, till exempel när det gäller gemensam säkerhet.

– Det är ett problem att länder i Väst definierar gemensam säkerhet som det som är gemensamt för dem. Då tycker man att vi i Sydafrika och andra delar av världen ska ha samma syn på vad som hotar säkerheten, sa Gilder.

Han menade att en central fråga är hur EU och enskilda medlemsländer kan bidra till mer jämlika internationella relationer när det gäller frågor som gemensam säkerhet.

Ivan Doherty har irländsk bakgrund men arbetar sedan länge i USA, för närvarande på National Democratic Institute. Han påminde om beskrivningen av EU som ett jammande jazzband snarare än som en orkester på det utrikespolitiska området:

– Till slut blir det musik, men det är inte så effektivt.

När Lissabonfördraget godkändes fanns det stora förhoppningar att EU skulle få mer av en gemensam röst. Kanske kommer det någon gång i framtiden, men nu finns en stor besvikelse också i USA.  Det verkar ha varit mycket kohandel, stora medlemsländer som vill ha kvar sitt inflytande. Ett tecken på misslyckandet är att EU:s representant inte fick tala i FN nyligen.

– Även vänligt sinnade länder som Kanada, Australien och Nya Zeeland avstod i den omröstningen, konstaterade Doherty. Men man också inse att det tar tid att nå en gemensam utrikespolitik och att EU åstadkommit mycket under sin existens, till exempel när det gäller fri rörlighet över gränserna.

– Europa behöver politisk och moralisk Viagra, sa Debbie Stothard från Altsean Burma. Nu är det mycket tal och uttalanden från EU om mänskliga rättigheter och demokrati, men EU verkar impotent när det gäller handling.

Det är särskilt tydligt när det gäller antidemokratiska regeringar i vår region, sa Stothardt, liksom i kampen mot immunitet för krigsbrott, särskilt i Burma. Det behövs ett större opinionstryck på regeringarna för att ändra på detta.

Bristande politisk vilja

Göran von Sydow frågade varför EU inte lyckats bättre. Det finns konkurrerande intressen inom unionen, svarade Ivan Doherty. Till exempel har Spanien en annan syn på  Kuba än många andra av EU:s medlemsländer. Dessutom finns det starka ekonomiska intressen, till exempel i relationerna till Ryssland.

Barry Gilder fick frågan om EU har de värderingar som krävs för att vara en kraft för en ny världsordning.

–  I Sydafrika finns en vag bild av EU som mer progressivt än USA, sa Gilder. Kanske är det önsketänkande för att vi vill ha en partner som balanserar andra internationella krafter, fortsatte han. När vi samarbetar med EU eller enskilda medlemsländer är det inte så tydligt att de progressiva  värderingarna finns.

Ändå är inte allt negativt, menade Gilder. EU saknar en gemensam röst och är inte konsekvent, men EU finns där och talar i alla fall.

Moderatorn von Sydow fortsatte genom att fråga om det finns ett förväntansgap på  EU. Debbie Stothard menade att EU har förmågan, det handlar snarare om politisk vilja:

– EU skapades med en vision, har satt standarder och borde arbeta för att uppnå dem.

Faran är att man kompromissar för mycket, menade hon, och glömmer varför EU startade och vilka värderingar som ska gälla.

Mahendra P Lama instämde i att EU ofta saknar politisk vilja. Det beror på minskad ekonomisk makt, på splittring inom EU och på att institutionerna inte är så tydligare.

– Fortfarande styr USA över EU i de stora utrikespolitiska frågorna, ansåg Lama.

Han menade att EU saknar en egen, konsekvent strategi för att driva gemensam säkerhet och integration i Sydasien. Tre viktiga områden där EU kunde göra mer är stöd till gränsöverskridande samarbete, till energimarknader efter europeisk modell och för att minska negativa effekter av klimatförändringar.

Ivan Doherty var inte övertygad om att USA styr EU. Dialogen mellan EU och USA har på  många områden legat på is under Bushadministrationen. EU har en kampanj mot dödsstraffet i USA. Men visst har EU problem. Unionen kunde inte ens bli överens om att ta ut en visumavgift av amerikaner när USA infört motsvarande för länder i Europa.

Var inte så pessimistiska, sa Debbie Stothard.

– Se på Finland, er tidigare koloni, eller hur? Trots att de saknade mycket blev de konkurrenskraftiga genom att tänka kreativt.

Många europeer tycker deras kontinent har blivit gammal, sa Stothardt, men se på Nokia. Eller på miljöteknik där EU är dynamiskt.

– Ni måste tänka mer positivt och visionärt, sa Stothardt, annars dömer ni er själva.

En europeisk och global progressiv rörelse

Barry Gilder återkom till frågan om Europa som en progressiv kraft i världen. I praktiken är det inte EU som är aktören politiskt, påminde han. När det har gällt Zimbabwe eller frågor i FN:s säkerhetsråd så har sydafrikanska ledare valt att gå till enskilda medlemsländer i Europa, inte till EU.

– Vi kontaktade bara EU:s delegation när det gällde bistånd eller handel.

Om vi vill ändra världen till en mer progressiv plats måste ni först ena progressiva krafter i Europa och sedan med resten av världen, uppmanade Gilder. Socialistinternationalen är till stor del en europeisk organisation men det finns starka progressiva rörelser i andra delar av världen.

Debbie Stothard underströk också vikten av samarbete mellan folkrörelser och partier. Ett exempel är regionala möten som socialdemokratin har haft i Asien.

– Men socialdemokratin får inte falla för trycket om ständig tillväxt, uppmanade hon. Det finns andra kriterier som hållbarhet.

Stothardt beklagade att Lissabonfördraget ibland används som ursäkt för att inte göra någonting, som när enskilda länder hänvisar till att demokratirörelser ska tala med EU:s delegation, som inte har tid.

En avslutande fråga från publiken handlade om EU som ett kulturellt eller politiskt projekt. Debbie Stothard frågade varför EU inte kan vara både och. Dagens bild av motsättningar mellan kristna och muslimer kan jämföras med konflikterna mellan katoliker och andra kristna kyrkor i Europa under tidigare sekel, som lett till våldsamma motsättningar. Numera finns en större tolerans inom kristendomen och det borde vara möjligt även mellan kristna och muslimer. Mahendra P Lama avslutade genom att påminna om att EU är ett exempel för många regionala grupper. Men det är ett problem att EU ibland utesluter vissa grupper. Migration är ett tydligt sådant exempel, menade Lama.

Text: Mats Engström