Palmedagen 2011: EU:s roll sett från Västsahara

Hur fungerar EU ur ett perspektiv från Västsahara? Först och främst kan vi konstatera att EU lyckats med något som staterna i Afrika och Latinamerika inte lyckats med lika bra. Även om det finns spänningar inom EU är det uppenbart att integrationen inom EU drivits längre, vilket också skapat en större styrka.

Samtidigt tror jag att koncentrationen av makt till städer som Bryssel och Paris föder en osäkerhet hos folken i Europa. EU:s konstruktion reser också frågor om hur de enskilda medlemsnationerna ska utforma sina prioriteringar: vad ska beslutas på EU-nivå och vad ska beslutas på nationell nivå?

Ett problem är att EU inte alltid förmår att leva upp till de vackra deklarationerna om demokrati och mänskliga rättigheter. EU agerar också ofta opportunistiskt. Vi vet att ledande EU-länder länge backade upp de tidigare regimerna i Tunisien och Egypten. Först när de var på fallrepet bytte EU linje.

För oss i Västsahara är EU:s relation till Marocko av central betydelse. EU har slutit ett fiskeavtal med landet som också påverkar Västsahara. Hela avtalet borde vara olagligt eftersom Västsahara är ett ockuperat område. Nu kommer inte inkomsterna Västsahara till del. Hittills har vi utan framgång försökt att ändra EU:s inställning. Bristen på logik är uppenbar. Bakom avsaknaden av solidaritet döljer sig starka ekonomiska intressen. Framför allt är regeringarna i Spanien och Portugal enbart intresserade av att tillförsäkra ländernas fiskeflotta rätten att bedriva rovfiske efter Afrikas kust.

Europa har samtidigt en stark tradition av folkrörelser och demokrati. Därför tror jag också att det finns hopp. EU skulle kunna utvecklas till en kraft som försvarar demokrati och mänskliga rättigheter i omvärlden.

Text: Mats Wingborg