Palmedagen 2012: Framtiden för arbetarrörelsens internationella folkrörelsesamarbete

Tillsammans med KF:s ordförande Nina Jarlbäck, LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven och SSU:s ordförande Gabriel Wikström, diskuterade Jens Orback framtiden för arbetarrörelsens internationella folkrörelsesamarbete.

Milischia Rezai från S-studenter modererade samtalet. Hon vände sig först till Gabriel Wikström med frågan om vilka utmaningar som väntar i framtiden.

– Den främsta strategiska utmaningen är hur vi, oavsett statsmaktens inflytande, kan se till att bevara folkrörelseanknytningen i Palmecentrets internationella arbete, sa Wikström.

Nina Jarlbäck från KF framhöll vikten av ett brett stöd på hemmaplan för ett slagkraftigt internationellt utvecklingssamarbete.

– Utan ett stort folkligt stöd är det svårt att lyckas men det blir en otrolig styrka om varenda arbetarekommun är medlem, om vartenda LO distrikt ute i landet är med, sa Jarlbäck.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson lyfte bland annat fram globaliseringen som en av de stora utmaningarna för världens löntagare. Framför allt, menade Thorwaldsson, finns det en risk med att människor förlorar tron på framtiden och sig själva.

– Det största hotet mot en bättre utveckling är vanmakt och vanmakten sprider sig över hela jordklotet, inte minst i Mellanösternkonflikten. Den handlar i botten om en känsla av otillräcklighet bland människor som inte får leva sina drömmar för att någon annan bestämmer vad som är deras levnadsmöjligheter.

Inspirerad av sångerskan Asha Alis framträdande tidigare under dagen menade Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven att en av Palmecentrets viktigaste uppgifter är att ingjuta förtroende.

– Palmecentret kan och måste bidra till att stärka tilliten hos folkrörelser runt om i världen. Det gäller också för oss själva i arbetarrörelsen. Det är själva grunden för att vi ska kunna göra någonting, tron på att det går att förändra, sa Löfven.

I kraft av den insikten är det möjligt att påverka sin omgivning menade Löfven.

– Den som gör skillnad ytterst, det är människan. Det är människan som bestämmer huruvida det ska vara fred eller inte, det är människan som bestämmer om vi ska ha mänskliga och fackliga rättigheter, eller inte, sa Löfven

Text: Martin Karlsson