Palmedagen 2013: Vägen till demokrati och minoritetsgrupper i Somalia

Ojämn kamp för frihet och demokrati

Under 1800-talet blev Somalia uppdelat mellan de två kolonialmakterna, Storbritannien (som fick den del som idag kallas för Somaliland) och Italien. Efter bildandet av FN, Förenta Nationerna, återförenades dessa landsdelar och bildade republiken Somalia år 1960.

Efter en statskupp 1969 tog general Siad Barre, över och styrde landet diktatoriskt fram till 1991. En del lyckade reformer infördes dock och bland annat ökade läskunnigheten. 1977 startades Ogadenkriget mot Etiopien; ett krig som man förlorade och där följden blev att man slängde ut samtliga kommunister ur landet. Detta krig gjorde att utvecklingen avstannade och även många av dagens konflikter härstammar från händelserna efter Ogadenkriget.

Siad Barre förlorar makten under ett blodigt inbördeskrig 1991 och huvudstaden Mogadishu delas upp emellan krigsherrar. Somaliland deklarerar sin självständighet vilket dock inte erkänts av alla världens länder. Våld och laglöshet har präglat Somalia sedan presidenten Siad Barre störtades år 1991. Landet är idag utan en fungerande regering, polisstyrka eller ett nationellt rättsväsen. Befolkningen är beroende av klansystem och mer eller mindre officiella islamiska rättsystem för att få beskydd. År 2006 ledde tröttheten på krigsherrarna till bildandet av en islamisk grupp kallad ”Domstolarna” som till viss del återställde en del lugn. Efter ett tag gick Etiopien in i landet för att driva bort ”Domstolarna” vilket ledde till skapandet av den militanta Al-Shabab.

Utvecklingen idag

Klansystemet är fortfarande dominerande och klanerna, i olika storlekar, är utspridda över landet. Minskar statens inflytande så ökar klanernas inflytande vilket för många upplevs som en ökad trygghet. En del av minoritetsklanerna är särskilt utsatta, främst under stridigheter, och diskrimineringen mot dessa är utbredd. Kvinnor är oerhört diskriminerade och har inget eller ytterst lite inflytande över sig själv, sin miljö eller övriga samhället.

År 2009 var over 3,2 miljoner somalier beroende av humanitärt stöd för att överleva. Samtidigt, längs Somalias kust, har antalet pirater ökat under en lång tid då det av många ses som den enda möjliga inkomstkällan.

I nuläget håller de första partierna långsamt på att växa fram. I Somaliland har ett antal demokratiska val genomförts, men som nämnts ovan är landet fortfarande inte helt accepterat som självständigt. Somalier som bor utomlands, ”diaspora”, hjälper till bäst de kan genom att skicka hem erfarenheter, kompetens, resurser och pengar till hemlandet för att stödja demokratirörelsen och fortsätta arbetet för en fullvärdig demokrati. Årligen överför emigrerade somalier cirka 12 miljarder dollar till släktingar i hemlandet. På grund av de fortsatt pågående interna konflikterna i landet är det oerhört svårt att se hur en ekonomisk tillväxt och samhällsutveckling skulle kunna komma alla till del.

Svenska UD har numera diplomater på plats i Somalia, Mogadishu och arbetar tätt med flera av de svenskar som har rötter i Somalia. Dock är säkerhetsläget fortfarande extremt osäkert, inte minst med tanke på de många samordnade självmordsattacker som genomförs på olika håll av Al-Shabab.

Text: Arwin Sohrabi