
Rätten att få vara med och påverka
I slutet av maj hade Socialdemokraterna kongress i Västerås. Och Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet möttes i Stockholm. Då höll också Riksidrottsförbundet sitt riksmöte.Varför träffas alla dessa människor? Jo, för att de vill vara med och forma samhället och därmed sina egna liv. Alla dessa möten i hembygdsgårdar, Folkets hus, skolsalar och runt köksborden gör oss till en del av demokratin.
Så blir vi också en del av den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. ”All makt i Sverige utgår från folket”, som det står så vackert i regeringsformen.
Vi är den demokratiska infrastrukturen.
Men vad händer om man inte känner att man kan påverka? Om det inte finns någon riksdag man känner sig företrädd av? Om man inte ens har rätt att träffas eller yttra sina åsikter? Då minskar förtroendet och tilliten. Det ser vi på många håll i dag.
De flesta studier av förutsättningar för välstånd brukar lyfta fram tilliten. Det kan handla om förtroende för institutioner eller tron på att mitt skattebidrag kommer mig och andra till del. I vilket annat land än Sverige har förresten skattemyndigheten det högsta förtroendet bland sina medborgare?
I länder utan tillit eller förtroende för de gemensamma institutionerna och strukturerna är det svårare att få till en fungerande demokrati. Det krävs en känsla av att vara inkluderad för att vilja bidra till det gemensammas bästa.
Palmecentret stödjer folkrörelser och gräsrotsorganisationer i många olika länder men för att kunna göra det är vi helt beroende av givare som stöttar vår verksamhet. Det kan vara folkrörelser i Serbien eller Filippinerna, det kan vara i de syriska flyktingläger där lärare kämpar för att ge barnen den kunskap de har rätt till trots inbördeskriget. Som givare är du alltid med och bidrar till människors möjlighet att gå samman och lyfta sig själva.
Arbetet för att alla ska känna att de kan vara med och påverka pågår överallt. Det kanske låter som om vi var klara med vårt demokratibygge här i Sverige. Det är vi inte. Även här finns strukturer som gör att människor känner sig utanför. Ibland kan det handla om diskriminerande och stereotypa könsmönster som exkluderar hälften av befolkningen. Ibland är det den etniska bakgrunden eller religiösa övertygelsen som avgör om man har rätt att tala. Det är förståelsen av detta som gör oss till en global folkrörelse.
För det kommer hela tiden grupper vars röster ännu inte hörs. När hade till exempel migrantarbetare och asylsökande sin senaste kongress?
Nu tar många av oss semester och får några veckors välförtjänt vila men innan dess vill jag rikta ett stort tack till alla er givare som gör det möjligt för oss att fortsätta med vår verksamhet. I höst fortsätter kampen för en rättvis värld och om du inte redan är med och bidrar får du gärna läsa mer om vår insamling här.
Text: Jens Orback