Sydafrika: Att stoppa toleransen för våld

Sett till statistiken är Sydafrika ett av världens mest våldsamma länder. Och även om en överväldigande majoritet av våldsbrotten sker i förhållandevis få polisdistrikt så kvarstår faktum: risken att utsättas för våld är stor för många sydafrikaner. Särskilt stor är den för kvinnor.

– Den officiella statistiken ger oss tyvärr inte hela bilden. Den urskiljer till exempel inte våldsbrott inom familjen – den typ av brott som drabbar kvinnor värst – vilket gör det svårt att få gehör för vettiga åtgärder, säger Ella Mangisa, föreståndare för Ilitha Labantu.

Organisationens kontor ligger i den fattiga förorten Gugulethu utanför Kapstaden, bara ett stenkast från området Nyanga som har flest antal mord i hela landet. Dagen efter vårt möte ska Mangisa och hennes kollegor inleda en två veckor lång kampanj mot kvinnovåld i just Nyanga.

– Vi har lång erfarenhet och en bra överblick över situationen, baserat på vårt eget arbete med utsatta kvinnor. Det är tyvärr en dyster bild: omkring tvåhundra kvinnor kommer till oss varje månad, varav ett femtiotal är nya fall, säger hon.

Mangisa konstaterar att i Sydafrikas fattigaste förorter, varav många en gång skapades av apartheidregimen som ett slags urbana reservat för den icke-vita befolkningen, är våld en del av vardagen. Människor har blivit avtrubbade och betraktar våldet som ett naturligt inslag i samhället och lär sig att leva med det.

– Det är skrämmande. Och det är förkastligt att så många människor fortfarande, mer än två decennier efter apartheids fall, lever i en så riskfylld och våldsam vardag, säger hon.

Att våldet i första hand drabbar kvinnor säger hon beror på patriarkala strukturer i samhället, något som, kombinerat med arbetslöshet, fattigdom och den utbredda våldskulturen, blir till en livsfarlig blandning.

– En del av problemet är den djupt rotade traditionen som säger att mannen är familjens överhuvud och ska försörja sin fru och sina barn. Om han inte kan det, vilket många män i utsatta områden inte kan, upplever han sin ställning hotad. Det är inte ovanligt att frustrationen leder till att han använder våld.

I ett av rummen på Ilitha Labantu sitter sju kvinnor och en av Mangisas kollegor och pratar om sina erfarenheter. Det är en del av organisationens grupp- och samtalsterapi. De konstaterar att stödet från andra i samma situation har varit helt avgörande.

– Innan jag kom i kontakt med Ilitha Labantu kände jag mig ensam och misslyckad. I många år har jag kämpat för upprättelse för min dotter som misshandlades flera gånger av olika män, till slut så illa att hon dog, säger Gladys Fuzane, och tillägger att hon önskar att alla drabbade kvinnor kunde få samma stöd.

Ilitha Labantu arbetar också med informationskampanjer och utbildning. Ella Mangisa berättar att man exempelvis hjälper till med att fortbilda poliser, för att ge dem bättre beredskap för att möta kvinnor som utsatts för våldsbrott, vilket ofta inkluderar sexuellt våld.

– Vår största utmaning är att stoppa toleransen för våld. Då räcker det inte med organisationer som vår. Vi måste ha lokala och nationella politiker med oss, och framför allt måste vi ha sydafrikanska män med oss. Och det är sannerligen en stor utmaning.

Text och foto: Andreas Karlsson

[factbox]

Ilitha Labantu

Ilitha Labantu är en icke-vinstdrivande organisation som bildades 1989. De erbjuder utbildning och samhällsservice med fokus på att motverka våld mot kvinnor och barn. Organisationen är även en betrodd rådgivare till myndigheter och samhällsaktörer i frågor som rör våld mot ­kvinnor. Målgruppen för projektet som drivs med stöd från Palmecentret är kvinnor, äldre och barn i kåkstäderna som utsätts för könsrelaterat våld. Genom rådgivning och psykologiskt stöd syftar projektet till att hjälpa kvinnor att bryta sitt medberoende genom att lämna sin förövare, få en stärkt självkänsla och bli ekonomiskt oberoende.

[/factbox]

Texten finns även med i broschyren Röster för en jämställd värld.