Syrien: Låt kvinnorna vara med i fredsförhandlingarna

dagarna startar fredssamtalen om Syriens framtid, de så kallade Genève 2. Kaoset och olika utanförstående aktörer försvårar en politisk lösning. Väpnade fraktioner står för en religiös radikalisering som starkt begränsar inte minst kvinnors frihet och rättigheter.

Trots att kvinnor, liksom män, drabbas av konflikten, är de politiska processer som hittills pågått i huvudsak en manlig föreställning. Det gäller internationella liksom syriska huvudaktörer – amerikanerna, ryssarna, Assadregimen och även den oppositionella koalitionen där 106 av de 114 medlemmarna är män. Med stöd av organisationer som Palmecentret och Kvinna till kvinna mobiliserar sig nu syriska kvinnor från det civila samhället, i och utanför landet. De må vara oense i sakfrågor men en sak enar dem: kvinnor måste sitta med i kommande förhandlingar. Det är ett budskap som de i fredags förde fram till FN:s säkerhetsråd.

Syriska kvinnor gick, liksom sina systrar i andra delar i regionen, i bräschen för den folkliga resningen. Sida vid sida med männen krävde de ett slut på diktaturen. Många av dem står upp för demokrati, social rättvisa och motsätter sig en väpnad kamp. Sedan våldet bröt ut har det civila samhällets organisationer, många ledda av kvinnor, tagit ett stort ansvar för få vardagen att fungera genom att hålla i gång skolor, starta lokala bagerier och lösa lokala konflikter. Flera kvinnor står upp mot religiösa extremister med stor fara för sina egna liv. Deras perspektiv är nödvändiga för att få ett slut på våldet och bygga en hållbar fred.

Syrien är inte unikt. Kvinna till kvinnas omfattande studie Equal Power Lasting Peace visar att kvinnor i olika konflikthärdar ofta är viktiga för att lägga grunden för fred i sina samhällen. Ändå möter kvinnoaktivister ett kompakt motstånd när de kräver att få vara med vid förhandlingsborden. De smutskastas, hotas, till och med mördas. Studien visar med all tydlighet att internationella åtaganden hittills inte lett till någon reell skillnad. Enbart 2,5 procent av undertecknarna av fredsavtal i 24 olika fredsförhandlingar sedan 1992 var till exempel kvinnor.

Frågan om representation kommer alltid upp i samband med fredssamtal. Vapen och kön bestämmer i hög grad fortfarande vem som har tillträde till fredsförhandlingar, trots att historien är full av exempel som visar hur det går när det internationella samfundet forcerar fram fredsavtal tillsammans med krigsherrar utan bredare förankring. Daytonavtalet är ett sådant. Avtalet befäste en maktuppdelning baserad på etnisk identitet. Facit? Ett etniskt uppdelat Bosnien-Hercegovina där ingen utveckling eller ekonomiska framsteg sker och där minoriteter diskrimineras. Ideliga politiska låsningar där ledarna vägrar kompromissa eftersom de tror att det skulle äventyra deras maktposition.

Nittio procent av det senaste årtiondets väpnade konflikter har utspelat sig i länder som genomlevt tidigare krig, enligt Världsbanken. Därför måste fredsförhandlingar inkludera fler än bara de stridande grupperingarna. FN:s säkerhetsråd är inne på samma linje. I en räcka resolutioner, däribland 1325, framhåller rådet att kvinnor ska delta på lika villkor som män i förhandlingar och återuppbyggnadsarbetet om freden ska hålla. Så sent som i oktober skärpte FN:s säkerhetsråd sin uppmaning till världens ledare genom att anta resolution 2122.

Också forskning bekräftar att fredsförhandlingar som inkluderar civilsamhället, inklusive kvinnoorganisationer, har bättre förutsättningar att nå hållbara lösningar.

Storbritannien driver aktivt att kvinnor ska inkluderas i Genèvesamtalen, ett initiativ som Sverige bör stödja. Regeringen skriver i sin egen handlingsplan för resolution 1325 att Sverige ska arbeta för att kvinnor deltar fullt ut på lika villkor som män i fredsarbetet. Sverige är ett av cirka 30 länder som bjudits in att delta i samtalen vid sidan av FN:s säkerhetsråd. Även om USA och Ryssland är de viktigaste staterna, tillsammans med säkerhetsrådet, betyder inbjudan att även Sverige har en roll att spela om politisk vilja finns. Dessutom är Sverige en av de största humanitära givarna till Syrien. Det ger Sverige en möjlighet att konkret driva på för att resolutionerna 1325 och 2122 ska få genomslag.

En kvinnlig chefsförhandlare med goda kontakter inom det civila samhället kan till exempel utses. Denna person skulle komplettera Lakhdar Brahimi, FN:s och Arabförbundets särskilda representant för Syrien. Goda erfarenheter finns från Kenya, där Graça Machel, en framstående förespråkare för kvinnors och barns rättigheter, utsågs tillsammans med Kofi Annan att medla i konflikten som utlöstes efter presidentvalet i december 2007. På Nordirland spelade den kvinnoledda Women’s Coalition en viktig roll för att fredsavtalet skulle komma i hamn.

Hur kan civilsamhället få inflytande genom en parallell process (så kallad track II), där det får tillgång till dokument, till förhandlingsdelegationerna samt medlarna? Det skulle till exempel kunna ske genom ett organ i direkt anslutning till förhandlingarna med bred representation från syriska kvinnoorganisationer. Storbritannien och andra länder stödjer ett sådant förslag som skulle öka legitimiteten och förankringen av Genève 2.

Hur ställer sig Sverige och Carl Bildt i dessa frågor?

Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till kvinna
Jens Orback, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Stöd Syriens kvinnor genom Palmecentrets insamling till Syrian Women Network. Ge en gåva här direkt. Eller sätt in din gåva på plusgiro 570-2 och märk det Syriens kvinnor.