Tunisien – ett ljus i mörkret

När Union Générale Tunisienne du Travail höll kongress i januari restes tydliga krav på ökade löner, jämlikhet och fler jobb. UGTT krävde också utbildningsinsatser och utbyggt socialt skydd. Samt att press–  och yttrandefriheten ska stärkas och att journalister och fackligt aktiva inte ska förföljas.

–  Fackföreningsrörelsen har visat ansvar genom att bidra till en stabil framtid, säger Armin Hassan, medlem i UGTT. Vi har bidragit till att Tunisien har utvecklats fredligt. Det är bra men nu kräver vi bättre liv för oss och våra familjer.

Och Armin Hassan fortsätter med eftertryck:

–  Nu behöver vi kämpa ännu mer, men vi behöver också stöd från våra fackliga vänner runt om i världen.

När den unge tunisiske grönsakshandlaren Mohammed Bouaziz i desperation över sin ofrihet tände eld på sig själv sattes en proteströrelse igång. Den skulle komma att omdana länder och kallades den arabiska våren eller jasminrevolutionen.  I land efter land i Nordafrika gick människor samman för att kräva ökad demokrati. Den var en demokratirörelse som hade funnits under ytan under många år och som nu fick utlopp med full kraft.

Några år har passerat sedan massdemonstrationerna och i nästan alla länder har kampen för demokrati mötts av ökad repression och nya men fortsatt auktoritära regimer.

– Tunisien är det enda landet i regionen som efter den arabiska våren inger hopp om förbättringar, säger Armin Hassan.

Tunisien har klarat den svåra övergången från president Ben Alis auktoritära regim utan inbördeskrig eller social oro. Det beror främst på den nationella dialog som genomfördes mellan den gamla eliten, civilsamhället, fackföreningar och andra intressenter. Förhandlingarna gav en grund för samhällsförändringar med brett stöd och legitimitet.

Global deal för att fortsätta stödja

Tunisiens arbetsmarknad och ekonomi står inför stora utmaningar. Köpkraften har minskat med fyrtio procent de senaste fyra åren samtidigt som andelen fattiga är över trettio procent av befolkningen. Skyddet vid arbetslöshet och sjukdom är mycket begränsat. Ständiga hot om terrorism skapar instabilitet och skadar turismen, en av Tunisiens viktigaste inkomstkällor. Trots svårigheterna finns förhoppningar om framtiden och Tunisien tjänar som förebild för många av länderna i regionen när det gäller hur demokratin kan utvecklas.

LO har tagit första steget till att stödja den fortsatta dialogen i Tunisien genom att använda Stefan Löfvens initiativ Global Deal, som lanserades vid FN:s öppnande i september 2016. Det är ett effektivt sätt att samtidigt motverka fattigdom, främja goda arbetsvillkor och jämna ut globaliseringens orättvisa fördelning genom partssamverkan och social dialog.

För att lyckas krävs internationell solidaritet och insikt om att Tunisiens utveckling handlar om mer än bara landet självt. Genom att Sverige öppnade en ambassad i Tunis i oktober 2016 och Stefan Löfvens goda relation med Tunisiens premiärminister Youssef Chahed, finns bra förutsättningar för att utveckla en Global Deal. Till nytta för demokratin och Tunisiens arbetare.

Text och bild: Oscar Ernerot, ombudsman på LO