Turkiet: Efter kursen vågar jag fråga

Turgay Dogan har precis tagit examen i företagsadministration och vi träffas på ett café i Trump Tower i stadsdelen Şişli i Istanbul. Valet av mötesplats är talande. För bara ett stenkast från det påkostade köpcentret ligger de romska kvarter där Turgay Dogan har växt upp. Fattiga, trångbodda, högljudda gator som omgärdas av skrytbyggen och stängsel.

– Kursen har förändrat hur jag tilltalar människor. Premiärministerns rådgivare var en av föreläsarna och jag ställde frågor till honom och till de andra experterna. Efter kursen känner jag att jag kan ställa frågor till vem som helst.

Tre romska grupper i Turkiet

38 unga romer från hela Turkiet valdes ut till den sju dagar långa utbildningen. Unga som tillhör någon av de tre romska grupper som lever i Turkiet: lom, dom och rom. Hälften av deltagarna var kvinnor, hälften män.

Idén till projektet fick Zero Discriminations ordförande Elmas Arus efter att hon själv deltagit vid European School of Politics på universitetet. Hon och ledaren för den kursen, Hakan Altinay, tog fram en specialanpassad utbildning riktad till unga romer.

– Det var mycket givande att träffa och lära känna deltagarna, alla romer med olika bakgrund och skilda politiska åsikter. Det gav mig perspektiv och vi lärde oss mycket av varandra. Vi romer är ofta väldigt isolerade. Genom kursen fick vi ett nätverk, säger Turgay Dogan.

Han växte upp under mycket fattiga förhållanden och ingen räknade med att han skulle studera. Hans föräldrar var faktiskt emot det till en början. De tyckte att han skulle arbeta och hjälpa till med försörjningen. Turgay hoppade vid ett tillfälle av skolan, något som är mycket vanligt bland romer i Turkiet. På grund av fattigdom måste även de unga bidra ekonomiskt och dåliga bostäder gör det svårt att göra läxor och att hålla sig ren och hel. Ett annat hinder är diskriminering och mobbning i skolan.

– Jag förstod att jag var tvungen att skaffa utbildning för att komma ur fattigdomen. Jag jobbade med att samla skräp på lov och helger. Och sålde blommor. Jobbade genom hela utbildningen, säger Turgay.

Stipendium för att gå på universitetet

Han fick ett stipendium, vilket gjorde det möjligt att gå på universitetet. Stipendiet innebar att han fick plats i en sovsal och gratis lunch. På universitetet diskriminerades han inte av lärarna men av vissa andra elever.

– De såg min adress och frågade: Är du zigenare? De retade mig också för att jag sover väldigt lätt, vaknar direkt av minsta ljud.

Han berättar att han vaknar så lätt eftersom området där han växt upp är otryggt. Ständig rädsla för bränder. Utbredd kriminalitet, polisräder och familjebråk.

Vi lämnar Trump Tower och går nerför en backe. Nybyggen tornar upp sig, många av dem omgärdade av stängsel. Området håller på att renoveras och bli finare, och de nya invånarna vill stänga de gamla ute. De senaste åren har många romska stadsdelar i Istanbul renoverats och förtätats och många romer har tvingats flytta från sina kvarter. Ofta efter att ha levt där mycket länge, men utan klara ägarbevis.

– Jag växte upp bland råttor, i fukt och trängsel. På grund av fattigdomen var jag tvungen att lyckas. För när jag väl hade börjat på universitetet började kvinnorna i området säga till sina barn: plugga nu så ni kan bli som Turgay. Det gjorde att jag kände en moralisk plikt att lyckas, säger han.

Text och foto: Annika Torstensson