
Ukraina: Lönekamp i krigets skugga
Industristaden Kharkiv var en gång huvudstad i delrepubliken Ukraina i Sovjetunionen. 1991 föll imperiet samman och Ukraina blev självständigt. Kharkiv fortsatte att spela en viktig roll som Ukrainas näst största stad.Här bor 1,4 miljoner invånare varav 560 000 finns på arbetsmarknaden. I hela Kharkivs län bor 2,7 miljoner människor och ytterligare 130 000 har sökt skydd i länet från krigsområdena i det som numera kallas de autonoma områdena. Men de officiella siffrorna säger en sak, verkligheten är en annan.
– Siffrorna speglar inte heltidsarbete. Industrierna har stora svårigheter i dag med att sälja sina varor och många arbetar bara två dagar i veckan. Deras lön beräknas också utifrån detta.
Sergii Volkov är ingenjör, i dag arbetar han som ansvarig för de gemensamma fackliga organisationerna i Kharkiv. Han var tidigare rektor för de fackliga organisationernas högskola.
Den stora striden om högre lön är viktigaste punkten på dagordningen. På två år har valutan sjunkit till hälften av sitt värde mot euron. Däremot har hryvnia stått sig stark mot den ryska rubeln, men här har å andra sidan handeln försvårats till följd av kriget.
– Tyvärr har kriget blivit en förevändning för staten och stora arbetsgivare att inte lösa viktiga frågor. Folk måste ju kunna överleva. Vi hoppas att det inte ska bli nödvändigt, men nu hotar vi med en total strejk i hela Ukraina. Minimilönen som myndigheterna räknat fram är 1 218 hryvnia, men våra uträkningar visar att en rimlig lön är på minst 5 791 hryvnia.
1 218 hryvnia i månaden är inte mer än 470 svenska kronor.
– Det kan man inte leva på! utbrister Sergii Volkov och pekar vidare på det statistiska materialet.
– I dag är det elva sökande på varje arbetstillfälle. Vi har en stor grupp illegala arbetsplatser där myndigheterna saknar kontroll och detta göder korruptionen. Uppskattningsvis rör det sig om 500 000 personer i länet.
En mer rimlig levnadsstandard skulle innebära ökad köpkraft, menar Sergii Volkov, och ser fram emot att Ukrainas ”skuggekonomi” ska träda in i ett mer legalt system.
Vintern 2014 skakades Kharkiv av en rad sammanstötningar och aktioner. Här fanns, liksom i Kiev, ett ”Maidan” med protestaktioner. Den folkliga revolten skakade om världen, inte minst sedan polis och militär i Kiev genomförde en massaker och dödade ett hundratal. På det stora torget i Kharkiv var många från de fackliga organisationerna engagerade. Det fanns även grupper som önskade att även denna del av Ukraina skulle uppgå i Ryssland eller bli en del av det autonoma området i Donetskregionen.
– Men läget har stabiliserats i länet och nu finns det bara små grupper från olika sidor som vill skapa politisk kaos. Vi önskar fred, i hela Ukraina, och skulle gärna se en internationell FN-styrka som håller koll på vår gräns.
Som politisk kraft måste fackföreningsrörelsen visa resultat.
– Våra medlemmar är trötta på löften från politiker. Så snart någon tagit sig till en maktposition tycks de ha glömt vem som röstat på dem. Som en oberoende rörelse för rättigheter på arbetsmarknaden har vi därför en extra viktig roll.
Text: Maria Söderberg