Västsahara: Snart är tålamodet slut

Vår gamla bil skumpar fram längs det som inte är mer än ett hjulspår genom öknen. Det är lovvecka och i Olof Palme-skolan möter rektorn Muma Sidi Brahim ensam upp. Skolan som startade 1989 med stöd från S-kvinnor och där kvinnor får en yrkesutbildning, är en symbol för de nära banden mellan Sverige och Västsaharas folk i exil.

– Skolan har utvecklats mycket sedan vi startade. Numera har vi också fyra salar med datorer för olika kurser, vilket skapar nya möjligheter, berättar Muma Sidi Brahim medan hon visar runt.

Men vad händer sen, efter kursen? Vid det här laget har (nästan) två generationer västsahariska ungdomar fötts och vuxit upp i lägren. En del har studerat på andra håll, bara för att därefter komma tillbaka till ett liv som inte innehåller mycket mer än väntan.

– Folk vet inte vart de ska ta vägen, de unga vet inte vad de ska göra sedan. Många av oss har höga utbildningar från universitet i Algeriet och andra länder, men här finns inga utvecklingsmöjligheter. Vi sitter hemma, det enda vi gör är att koka te, konstaterar Chaia Malainin som är 29 år.

Muma Sidi Brahim är fortfarande lojal, men allt fler västsaharier fråga sig om Sverige nu övergivit dem.

– Stödet från Sverige är mycket viktigt för oss och vi har en mångårig kontakt med S-kvinnor. Men många unga börjar nu undra om vårt fredliga sätt att verka verkligen lönar sig. Själv jag kom hit som femåring. Snart fyller jag femtio. Jag tror och hoppas att jag någon gång ska kunna återvända, men om det kommer att ske? Jag kan bara hoppas, konstaterar Muma Sidi Brahim.

Under tiden fortsätter Marockos propagandaapparat att mala på. Varje resereportage och Instagram-bild från Marrakech är en delseger på vägen mot att normalisera Marockos ockupation. Och för något år sedan var det nära att några svenska filmare tackat ja till att delta i en filmfestival i den ”marockanska” staden Dhakla. En av de filmer som fick förfrågan var dokumentärfilmen om Olof Palme.

Det som tydligt går igen i samtalen med västsaharierna är att människorna i lägren känner sig orättvist behandlade just därför att de valt den fredliga vägen.

– Det är inte våra medborgare som gått med i Daesh (IS), det har däremot många marockaner gjort. Ändå försöker Marocko utmåla sig  som en garant för säkerheten i regionen, konstaterar Abdeslam Omar som leder organisationen Afapredesa.

Som så många andra varnar han för en radikalisering bland västsahariska ungdomar. Under tiden pågår nya protester i det ockuperade Västsahara och i Marocko döms sahariska aktivister till långa fängelsestraff, utan att det blir ens en liten notis i de stora medierna.

Chefen för västsahariska Röda halvmånen Buhubeini Yahya menar att den nya svenska politiken för Västsahara går tvärt emot Sveriges officiella syn om att agera konfliktförebyggande.

– Vi är tysta och artiga och det betalar sig inte. Varför tog det bara några dagar för Frankrike att intervenera i Mali medan vi fortfarande väntar efter fyrtio år? Vi är bortglömda. Men om inget händer finns risken att unga människor härifrån söker sig till radikala, extrema grupper, tror han.

När Ban Ki-moon besökte flyktinglägren i Algeriet 2016 skapade det stora protester från Marocko, men också från flyktingarna som tyckte att FN gjort för lite och för sent. Med Guterres som ny generalsekreterare finns det många som hoppas att saker ska förändras till det bättre. Guterres är tidigare flyktingkommissarie och tidigt engagerade för Östtimors sak. Kommer han att agera också i Västsaharafrågan?

En symboliskt viktig seger fick Västsahara när EU-domstolen i slutet av 2016 slog fast att EU:s handelsavtal med Marocko inte omfattade varor från Västsahara. Nu vill bland annat Emmaus att EU inför strikta märkningsregler för alla varor från Västsahara, på samma sätt som EU redan har bestämt att varor från de ockuperade palestinska områdena inte får märkas med Israel.

Men finns det någon väg framåt? Den enda lösningen är regional, ekonomisk integration, menar Ihsane El Kadi som är journalist på Huffington Posts Magreb-edition i Algeriets huvudstad Algiers:

– Om vi kunde skapa en ekonomisk integration i Magreb-regionen så skulle vinsten av detta vara mycket större än det som Marocko i dag tjänar på ockupationen av Västsahara, konstaterar han.

Text: David Isaksson