Erica Fahlström

Nej, Olof Palmes Internationella Center är en egen civilsamhällesorganisation med decenniers erfarenhet av att bedriva utvecklingssamarbete och biståndsprojekt på många platser runt om i världen.

Palmecentret har 26 medlemsorganisationer som representerar en stor och viktig del av det svenska civilsamhället, arbetarrörelsen.

Vi har stora globala nätverk inom fackföreningsrörelsen, folkbildningen och med sociala rörelser som finns på plats även i de mest repressiva miljöerna runt om i världen. Vi har också arbetat upp unika nätverk och samarbetsparter inom ”vår del” av det globala civilsamhället.

20 av våra medlemsorganisationer är inte partipolitiska. (Fack, folkbildning och andra folkrörelser.) Dessa representerar med flera miljoner medlemmar en stor del av civilsamhället. I och med Sidas nya beslut utestängs dessa från det kommande samarbetet. Det kommer få konsekvenser både för Sidas civilsamhällesstöd – och för våra över 100 lokala samarbetspartners inom civilsamhället.

Utöver detta har Palmecentret 6 partipolitiska medlemsorganisationer. (De är också folkrörelser, men inom civilsamhället kategoriseras politiska partier i en särskild kategori.) Vi har ett särskilt uppdrag att bedriva ett internationellt partibistånd. Det vill säga att främja utvecklingen av demokrati genom att stötta politiska partier i deras demokratiska utveckling då partier spelar en nyckelroll för ökad demokratisering.

De ekonomiska medlen vi har för civilsamhällesstöd och för partistöd hålls strikt isär. De redovisas och rapporteras utifrån två helt olika uppdrag och strukturer.

”Man kan inte både vara en civilsamhällesorganisation och en partinära organisation”

Bakgrund: Ibland brukar man beskriva organisationer som civilsamhällesorganisationer (CSO) och partinära organisationer (PAO). Vad regeringen nu säger är att man inte kan vara både ock i civilsamhällesstödet.

Det här är helt nytt. Tvärtom har flera av de svenska partinära organisationer haft uppdrag inom civilsamhällesstrategin i olika omgångar. I den senaste ansökan var det Palmecentret och liberala Silc som hade för avsikt att ha det.

Och det finns ingen motsättning mellan att ha både uppdragen – tvärtom främjas ofta det lokala civilsamhället av att nätverk och kompetens finns inom både civilsamhälle, fack och politik.

Många folkrörelser är eller har varit politiska. Om man ser på vårt eget lands historia har de politiska folkrörelserna spelat en mycket stor roll för vårt lands utveckling. Civilsamhället är brokigt och skiftande, och kan inte så enkelt kategoriseras. Precis som det ska vara. Så det ovanstående påståendet ger nog mer ett uttryck för en moderat världssyn. Högern saknar själva folkrörelserötter.

”Pengarna går till Socialdemokraterna”

Palmecentret är en civilsamhällesorganisation som bedriver ett stort antal biståndsprojekt runt om i världen. Redovisnings- och återrapporteringskraven är rigorösa. Intresserade får naturligtvis ta del av våra verksamhetsberättelser, årsredovisningar och återrapportering till Sida.

”Socialdemokraterna har riggat systemet till sin fördel”

Palmecentret har ansökt om medel för våra biståndsprojekt utifrån ett mycket krävande ansökningsförfarande och utifrån exakt samma kriterier som alla andra civilsamhälles-organisationer. Liberalernas Silc har också sökt från civilsamhällesstrategin.

Det har fram tills nu inte funnits några särregler. Det har till exempel inte funnits någon regel som uteslutit den moderata Jarl Hjalmarsson-stiftelsen att också ansöka uppdrag inom ramen civilsamhällesstrategin. Att de inte gjort det är en helt annan fråga.

Den enda särbehandling som förekommer i det här fallet är biståndsminister Dousas nu skräddarsydda regeländring för att främst komma åt Palmecentret – utifrån den strategi som utarbetats av den nyliberala tankesmedjan Timbro, för att slå mot arbetarrörelsen.

Vad det sedan gäller Palmecentrets senaste ansökan sa till exempel Torbjörn Pettersson (chef för den avdelning på Sida som hanterar de båda stöden) i Global Bar Magasin den 18 juni:

– Jag bedömde Palmecentret som en väl kvalificerad organisation med en bra ansökan till CSO strategin och beslöt om fortsatt beredning för att fastställa avtalsbeloppets storlek.

”Palmecentret gynnas. Se hur mycket mer de får än de andra organisationerna”

Det här påståendet beror på vilka andra organisationer man jämför Palmecentret med.

Om vi ser inom ramen för det särskilda uppdraget att stötta civilsamhället internationellt, CSO-strategin, har vi varit vad man skulle kunna kalla en medelstor aktör/uppdragstagare – jämfört med mycket större större organisationer som Act Svenska kyrkan, Diakonia, etc.

Om man sedan ser till partistödsuppdraget, PAO-strategin, stämmer det att vi får mest bland de organisationer som verkar inom denna strategi. Det beror inte minst på att stödet är fördelat efter mandat i Riksdagen och större politiska partier (som sedan ger uppdrag till en partinära organisation att genomföra uppdraget) därmed får en större del av budgeten.

Det finns en särskild desinformation som just nu sprids kring just detta och som får stor spridning:

Den 5 oktober 2024 hade Adam Danieli, programansvarig och ansvarig för rättsstatsfrågor på Timbro (och upphovsman till just Kommandohöjderna – som nämns ovan), en konversation på X med sin tidigare Timbro-kollega Benjamin Dousa som berörde just Palmecentrets PAO-verksamhet. I den sprids ett gravt missvisande diagram av Adam Danieli som sen var utgångspunkt i konversationen:

Palmecentret påtalade detta direkt till Adam Danieli och Timbro (via telefonsamtal, samt på Facebook och på X där diagrammet delades) att statistiken var helt felaktig.

Trots detta låg uppgifterna kvar ute, och den 16 juni i år återpublicerade Adam Danieli diagrammet. Inläggen har sammanlagts sett av hundratusentals personer.

Biståndsministern Benjamin Dousa stoppar Palmecentrets internationella samarbeten inom civilsamhället – för demokrati, mänskliga rättigheter, social rättvisa och fred – i över 30 länder.

Det politiska beslutet är svårt att se som annat än en direkt attack mot arbetarrörelsen och får stora konsekvenser för vårt internationella solidaritetsarbete. Det drabbar främst våra 100 samarbetspartners runt om i världen. Många av dessa är redan mycket utsatta och under hård press.

Det handlar om bland annat:

Hjälp oss att möta regeringens attack och kunna fortsätta stötta våra modiga samarbetspartners i civilsamhället. Din solidaritet behövs!

Det här är en attack på hela den svenska arbetarrörelsen – och den stora del av civilsamhället som vi representerar. Det räcker nu. Bli månadsgivare till Palmecentret.

Q: Vad säger Palmecentret om Sidas nya tolkning av CSO-strategin – och att ni nu inte kan ansöka om medel inom ramen för den nya strategin?

A: Först och främst, har vi svårt att förstå vad Sidas generaldirektör nu menar.

I strategin står att ”Stöd inom ramen för denna strategi får inte ges till politiska partier i ODA-länder eller till deras associerade förbund.”

– Palmecentret är varken ett politiskt parti eller ett associerat förbund till ett politiskt parti i ODA-länder (biståndsländer.).

– Palmecentrets verksamhet inom ramen för CSO-strategin riktar sig inte heller till politiska partier i ODA-länder, utan till civilsamhällesorganisationer.

Vi är en svensk civilsamhällesorganisation med 26 medlemsorganisationer som representerar en stor och viktig del av civilsamhället – från folkbildning, fackföreningsrörelse till hyresgästföreningen, och så vidare.

Vi har i CSO-processen inte stött på någon som har delat biståndsminister Dousas tolkning av strategin. Vi har i processen godkänts i alla led av Sida. Nu svänger plötsligt Sidas generaldirektör i absolut sista sekund efter ett års ansökningsprocess och ändrar Sidas beslut. Det är otroligt märkligt. Vad har hänt?

Q: Vad betyder detta för Palmecentrets verksamhet?

A: Uppdraget att stötta civilsamhället internationellt är en viktig del av vår verksamhet.

Det kommer om det försvinner främst drabba våra hundratals partners runt om i världen. Demokratikämpar, fackföreningsledare, människorättsaktivister, kvinnor, unga och marginaliserade grupper och deras viktiga arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Beslutet är en katastrof för dem när de abrupt behöver avsluta sin verksamhet.

Q: Ni talar om att ni vänder er mot en politisering av biståndsverksamheten. Men är det egentligen inte konstigt att en organisation med delvis partipolitisk anknytning som Palmecentret deltar i denna biståndsverksamhet?

A: Vi är en civilsamhällesorganisation som samarbetar med 21 medlemsorganisationer som inte är partipolitiska i vårt uppdrag.

Dessa representerar med flera miljoner medlemmar – en betydande och viktig del av civilsamhället. Utöver detta har vi också ett särskilt uppdrag att bedriva ett internationellt partibistånd.

Arbetarrörelsen har nyckelkompetenser som är centrala för främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och det civila samhället internationellt. Inte minst inom gräsrotsorganisering, folkbildning och facklig organisering. Vi har stora globala nätverk inom fackföreningsrörelsen, folkbildningen och sociala rörelser som finns på plats även i de mest repressiva miljöerna runt om i världen. Om vi faller bort då faller en stor del av dessa verksamhetsområden och grupper också bort.

Vår verksamhet står också helt på egna meriter inom utvecklingssamarbetet där vår kompetens, erfarenheter och våra verktyg och nätverk alltid tidigare hållits högt av den ansvariga biståndsmyndigheten.

Q: Vad betyder det för Palmecentrets organisation?

A: Ett negativt Sida-besked kommer naturligtvis få betydelse för Palmecentrets möjlighet att verka för demokrati, mänskliga rättigheter, jämlikhet och fred. CSO-uppdraget har varit en viktig och central del av vår verksamhet och för de hundratals partners vi har runt om i världen.

Vi vet att CSO idag står för cirka 40% av vår totala budget. Om det försvinner så drabbar det främst våra partners runt om i världen. Demokratikämpar, fackföreningsledare, människorättsaktivister, kvinnor, unga och marginaliserade grupper och deras viktiga arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, och som nu tvingas avsluta sin verksamhet. Det handlar om vanliga människor som kämpar mot förtryck och för rätten att påverka sin framtid och sina livsvillkor. När stödet till deras arbete kapas kommer det också få betydelse för utvecklingen på de platser där vi är verksamma.

I fredags fick Palmecentret det ödesdigra beskedet att vi plötsligt uteslutits från ansökningsprocessen inom ramen för vårt viktigaste uppdrag, stödet till civilsamhället internationellt. Övriga organisationer som ansökt fick sina positiva besked samtidigt. Vi är väldigt glada för dem, de är våra professionella allierade i arbetet för en mer demokratisk och hållbar värld.

Men vi på Palmecentret fick alltså beskedet om grundläggande villkorsändringar för oss samma dag som hela processen avslutades – och det efter att vi under ett års tid passerat alla ansökningsfaser och bekräftats i flera led av Sida att vi har kunnat ansöka.

Sidas generaldirektör Jakob Granit hade nämligen dagen innan själv tagit beslut om att strategin skulle omtolkas – och då i linje med den tolkning som biståndsministern Benjamin Dousa gått ut med i media i höstas. Palmecentret skulle inte få ansöka enligt ministern. Det var bara ett problem, ingen annan gjorde den tolkningen. Och definitivt inte förvaltningsmyndigheten Sida. Så ministern fick backa från sitt uttalande.

Men man gav sig uppenbarligen inte och i torsdags verkar Sidas generaldirektör slutligen ha gett efter och ändrade sitt tidigare beslut. I praktiken drabbar det Palmecentret och arbetarrörelsen med precision. En aktör som Dousa definierar som en politisk motståndare.

Jakob Granit behöver nu förklara varför han dagen innan beslutet om civilsamhällesstödet skulle kommuniceras plötsligt ändrade Sidas spelregler i grunden, samt vilken roll biståndsministern och hans statssekreterare har spelat i detta.

I ljuset av den senaste tidens rapportering om politisk detaljstyrning av Sidas verksamhet och beslut (UNRWA, SD:s anslag inom ramen för partistödet, etc.), liksom att hela biståndssektorn nu präglas av rykten där ingen vågar yttra sig med rädsla för repressalier, behöver detta granskas grundligt.

Utvecklingen har mycket negativa effekter på svensk förvaltning och tilltron till densamma. Förfarandet är fullständigt rättsosäkert, och sänder en signal om att politisk godtycklighet kan drabba vem som helst i civilsamhället.

Det är helt okej att få avslag på en ansökan. Det händer ibland. Men det är inte det som det handlar om här. Utan att reglerna ändrades tvärt i slutskedet av en regelstyrd process, och att endast vår ansökan därmed diskvalificerades. Och det är inte på något sätt okej om det är en del av en partipolitisk styrning, vilket mycket tyder på att det handlar om nu.

Beslutet kommer naturligtvis få konsekvenser för oss, och hela arbetarrörelsens internationella utvecklingssamarbete, liksom för det internationella civilsamhällesstödet.

Arbetarrörelsen representerar miljontals medlemmar i Sverige, och dess organisationer har nyckelkompetenser som är centrala för främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och det civila samhället internationellt. Vi har stora globala nätverk inom fackföreningsrörelsen, folkbildningen och sociala rörelser som finns på plats även i de mest repressiva miljöerna runt om i världen. Nu riskerar allt detta att försvinna.

Framför allt drabbar det våra över 100 CSO-partners runt om i världen. Det är det som känns värst i allt detta och som oroar mig mest. Hur ska det gå för dem nu? Många är redan väldigt utsatta och under hård press.

Det här är en attack på hela den svenska arbetarrörelsen. Det räcker nu. Vi på Palmecentret kommer inte lägga oss ned och dö. Vårt internationella solidaritetsarbete kommer att fortsätta. Dousa kommer inte att få oss på fall med detta.

DET ÄR VÅRA PARTNERS SOM DRABBAS

Palmecentret och arbetarrörelsen stödjer organisationer i det civila samhället – folklig organisering och folkbildning är grundbulten för människors möjlighet att göra sina röster hörda och kräva sina rättigheter i ett demokratiskt samhälle.

Exempel på vad Palmecentrets civilsamhällesverksamhet bidrar till:

· I Georgien och Belarus stöttar vi civilsamhället, som är det enda samlade motståndet, i deras kamp för demokrati under hårdföra repressiva regimer.

· I Palestina stöttar vi ungdomar och deras rättigheter genom en demokratiskola som hjälper ungdomarna att göra sina röster hörda, komma med lösningar på samhällsproblem och erbjuda ett tryggt rum mitt bland bosättare.

· I Moldavien bidrar vi till studiecirklar i sexuella och reproduktiva rättigheter för att fylla det kunskapsgap som det formella utbildningssystemet inte ger.

· I Namibia och Eswatini har vi bidragit till att fackliga organisationer samlat sig för att gemensamt påverka ländernas arbetslagstiftning och arbetarnas fackliga rättigheter.

· I Filipinerna stöttar vi skapandet av hållbara och gröna jobba som bidragit till att kvinnliga återvändande migranter kan bygga en trygg framtid för sig själva och sina samhällen.

· I Colombia, en av de farligaste platserna för människor som är engagerade i miljö- och klimatfrågor, samlar vi 50-tal miljöorganisationer från Amazonas för att ställa krav på den colombianska regeringen, FN och regeringens representanter i fredsförhandlingarna.

Ända sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har Palmecentret haft kontakt med en grupp fackligt aktiva unga kvinnor inom det statliga järnvägsbolaget. De har klivit fram och tagit ansvar i en svår tid.

Den insamling som Palmecentret startade direkt efter invasionen, och som drog in flera miljoner kronor, gick bland annat till nödhjälpspaket som tack vara järnvägen kunde distribueras ut till behövande. Pengarna användes även till att köpa in elgeneratorer så att järnvägsvagnar kunde byggas om till rullande sjuktransporter för sårade soldater och civila. Men pengarna kom sedan i ökad utsträckning att användas för att bygga upp den fackliga ungdomsverksamheten.

Kateryna Izamailova nämner som exempel ett sommarläger för unga inom järnvägsbolaget som hölls, med stöd från Palmecentret. Det fungerande dels som en avkopplande paus för ungdomar i en pressad situation, men innebar också en möjlighet att prata ihop sig om gemensamma mål och aktiviteter för de 50 000 medlemmarna i ungdomskommittén.

”Många tvekar att ta anställning vid järnvägen eftersom det kan vara farligt.”

I Sverige kan det kanske vara svårt att förstå varför det är viktig med facklig organisering mitt under brinnande krig. Kateryna framhåller att för att kunna vinna kriget måste det finnas ett fungerande samhälle bakom fronten. Järnvägarna har en nyckelfunktion eftersom det på grund av kriget inte finns någon flygtrafik och inte alla äger en bil.

– Många tvekar att ta anställning vid järnvägen eftersom det kan vara farligt. Flera anställda har dödats och skadats när tågen attackerats. Därför måste det vara en attraktiv arbetsplats med en bra arbetsmiljö och där de anställda upplever att man blir lyssnad på. Vi försöker nu få soldater som återvänder från fronten att ta jobb vid järnvägen.

– Till exempel så drev vi förra året igenom att alla anställda som föder barn får ett ekonomiskt engångsbidrag från järnvägsbolaget. Tidigare fanns det stödet i vissa regioner och i andra inte. Men nu har alla fått rätt till bidraget.

Palmecentret har även gått in med stöd till några andra organisationer. Bland annat har facket på ett privat postbolag fått stöd för att hålla i gång sin och företagets verksamhet. Även posten är hårt drabbad av kriget och flera postkontor har bombats.

Sårade belarusier som slagits på Ukrainas sida i kriget har fått särskilt stöd. Ofta behöver sårade soldater få hjälp av familjen när de är på sjukhus, för att få en bra omvårdnad. Men eftersom belarusiska soldater inte har någon släkt Ukraina har de särskilda behov av hjälp.

HJÄLP OSS FORTSATT KUNNA STÖDJA VÅRA SAMARBETSPARTNERS I CIVILSAMHÄLLET!

Biståndsministern stoppar Palmecentrets internationella samarbeten inom civilsamhället – för demokrati, mänskliga rättigheter, social rättvisa och fred – i över 30 länder.

Det handlar exempelvis om järnvägsarbetare i Ukraina, vars stöd på sikt riskeras.

Hjälp oss att möta regeringens attack och kunna fortsätta stötta våra modiga samarbetspartners i civilsamhället. Din solidaritet behövs!

Bli månadsgivare här

–Föreställ dig hur det är att se ett 30-tal soldater tränga in i ditt hem. Tänk dig att de riktar sina vapen mot dig och din familj och stänger in er i ett rum så ni måste be om tillstånd för att gå på toaletten. Tänk dig att ni släpps ut först efter många timmar och tvingas lämna huset utan att få ta något med er förutom kläderna ni bär.

–Så var det för oss. Soldaterna sa till oss att vi alla är terrorister. Men det är vi inte. Vi har inte gjort något. Vi är civila. Vi vill leva i fred. Vårt mål är fred.

Så uttrycker Hanan Saleh, flerbarnsmamma och engelskalärare från Jenin, sin förtvivlan. Hon är sedan några månader tillbaka internflykting, provisoriskt inhyst med man och tre barn, varav en funktionshindrad, i ett studentrum. I februari fördrevs hennes familj tillsammans med drygt 20 000 andra från Jenin, och lika många från Tulkarm och andra platser på norra Västbanken.

Denna lärare som har en doktorsexamen i engelska är först samlad när vi ses i Ramallah. Men när hon kommer in på detaljerna om hur hon och familjen tvingades bort från sitt hem stockar sig rösten. Hon och hennes man hade slitit hårt och tagit lån för att bygga det trevåningshus som de tvingades bort från. Hon vet inte om huset står kvar och tror i alla händelser inte att den israeliska ockupationsmyndigheten låter henne komma tillbaka. Men lånen är kvar och måste amorteras. Några försäkringar som täcker förstörelse under militära operationer kan inte palestinier på ockuperat område teckna.

Allting lämnades kvar

Flyktinglägret i Jenin, som vuxit upp som en stadsdel nära stadskärnan, har av israelisk militär förklarats för en stängd militär zon. Hanan Saleh visar mig en smygtagen film som delas på mobilerna och som visar hur en bulldozer från den israeliska armén kör sönder byggnader i lägret för att röja upp breda gator för militärfordonen.

Över en portal vid infarten till lägret stod tidigare inskriptionen ”Vänthall före återvändandet”. Det syftar på att invånarna var överlevare eller ättlingar till de palestinier som flydde eller fördrevs när Israel bildades 1948. Frågan om återvändande lever vidare, vilket understryks av en FN-resolution från 1948 som föreskriver deras rätt till återvändande eller kompensation. (En vida spridd uppfattning inom världssamfundet är att detta återvändande kan ske till en internationellt erkänd och suverän palestinsk stat, inte till själva Israel, dit endast ett fåtal flyktingar från 1948 tros få rätt att återvända – om det någon gång blir fred).

– Vattenledningar, elnät och internet förstördes av den israeliska militären. Detta är den tredje fördrivning som vi palestinier varit med om efter nakba (katastrofen 1948) och 1967, fortsätter Hanan Saleh.

”Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så.”

Hon och familjen tvingades lämna hemmet utan att kunna ta med sig ens personliga tillhörigheter som id-kort, fotoalbum, examensbevis och mediciner.

–Min man som har hjärtproblem fick inte ta med sin medicin som han förvarade på övervåningen.

De blev också av med kontanter, motsvarande drygt 30 000 kronor. Det var pengar de sparat för att ge till en dotter inför hennes stundande bröllop.

–Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så. Jag svarade att sådan är ockupationen. Nu längtar han hem. Han vill ha tillbaka sitt rum, fortsätter hon och orkar inte hålla tårarna borta.

Jenin förklarat stängd militär zon av Israel

Det var i februari, samtidigt som en kortvarig vapenvila inleddes i Gaza, som den israeliska armén påbörjade den operation som slutade med att 40 000 palestinier drevs bort från flyktinglägren på norra Västbanken. Den israeliska armén rubricerade offensiven som en antiterroroperation under namnet ”Järnmuren”. Innan dess hade Bezalel Smotrich, finansministern från extremhögern, efter en dödlig attack mot judiska israeler propagerat för att städerna Jenin och Nablus på Västbanken skulle förvandlas till grushögar precis som Jabalia, ett stort flyktingläger i Gaza. Varje palestinsk attack mot israeliska mål brukar Netanyahus regering ta som förevändning för att bygga ut bosättningarna ytterligare, de som enligt ett utslag i Internationella domstolen är olagliga.

Jenin har kallats för motståndets huvudstad i Palestina, medan den israeliska armén sett det som ett fäste för terrorism. Sammandrabbningarna mellan militanta, beväpnade unga män och den israeliska militären har varit många genom åren. Här växte militanta grupper fram med namn som Jenins brigader och Lejonkulan. Terrorklassade Islamiska jihad har varit starka här. Ungdomsarbetslösheten är hög.

I vintras, före den israeliska operationen, drabbade också militanta grupper samman med säkerhetsstyrkor från den palestinska myndigheten (PA). I Jenin ser många den palestinske presidenten Mahmoud Abbas som en underleverantör till Israel. I stadens flyktingläger sköts också den legendariska amerikansk-palestinska journalisten Shireen Abu Akleh till döds av israelisk militär 2022.

Under den andra, blodiga intifadan 2002 lades stora delar av lägret i Jenin i ruiner under en israelisk belägring. Strax efter att den hävts gick jag och några vänner in i lägret. Vi såg flerfamiljshus förvandlade till rasmassor. Barn klättrade omkring på högar av sönderslagen betong där det kunde ligga livsfarlig, icke detonerad ammunition kvar. De pojkar som klev omkring i bråten då återfinns kanske bland de unga män som har anslutit sig till väpnade grupper idag. Kanske några av dem finns bland dem som hålls fängslade av Israel utan att deras familjer vet var de finns eller hur de mår.

”De tog honom för att han är palestinier.”

Hanan Salehs äldste son, en 24-årig sjukgymnast, är en av de frihetsberövade. Hon har inte hört något från honom sedan han greps.

–Min son har inte gjort något. De tog honom bara för att han är palestinier. Vi får inte besöka palestinska fångar som hålls i Israel, vare sig de unga eller gamla, säger hon.

Eftersom lägret i Jenin är förklarat som ett stängt militärt område får ingen utom israelisk militär gå in där.

Det hände ett 20-tal diplomater, däribland från flera EU-länder, när de den 21 maj besökte omgivningarna till det tömda lägret i Jenin. Minst sju skott avfyrades i deras riktning. Den israeliska armén förklarade att diplomaterna hade avvikit från en fastslagen rutt, vilket de förnekade. Chefen för FN-organet Unrwa på Västbanken, Roland Friedrich, beskrev beskjutningen som en påminnelse om hur lättvindigt israeliska säkerhetsstyrkor på Västbanken öppnar eld, ofta med dödlig utgång. ”Det inger allvarlig oro för vilket regelverk militären tillämpar mot obeväpnade civila”, sade han.

Lever på humanitär hjälp

Sedan Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 håller Israel inne månatliga utbetalningar av skatteintäkter som ska tillfalla PA. Därför har den palestinska myndigheten tvingats sänka offentliganställdas löner till 70 procent. Det gräver ytterligare hål i lärares och andras plånböcker. Vissa av PA:s utbetalningar täcks med hjälp av tillfälligt stöd från arabstater eller EU. Men Hanan Saleh säger sig inte ha fått något ekonomiskt stöd av PA eller dess guvernör i Jenin. Andra källor hävdar att PA har betalat ut motsvarande 20 kronor om dagen till 800 familjer, vilket är en droppe i havet. Unrwa har delat ut ”värdighetspaket” till fler med bland annat hygienartiklar och mat, samt filtar och madrasser.

När jag frågar palestinier vem som kan hjälpa de fördrivna, svarar de flesta ”bara Gud”. Många höjer tyst ett pekfinger, vilket symbolisera tron på monoteismen i den islamiska världen.

”Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin.”

I Ramallah träffar jag också den unga Lina Jalameh, även hon fördriven från Jenin. Hon är nu inhyst i en liten by och kan inte ta sig till någon arbetsplats på grund av osäkra och dyra transporter. Hon visar bilder på det hus som hon och fästmannen skulle ha flyttat till när de gift sig. Men det är en dröm som gått upp i rök.

–Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin. Hans försörjningsmöjligheter är också borta.

En bror till Lina Jalameh är efterlyst av den israeliska armén. För israelerna är han terrorist men systern kallar honom frihetskämpe.

–Den israeliska militären har i flera år hotat med att förstöra vårt hus om vi inte berättar var min bror finns.

Huset i Jenins östra del där Lina Jalamehs familj bodde har av byggnadsingenjörer dömts ut som farligt att bo i efter den israeliska militärens offensiv.

Hon och familjen lever på humanitär hjälp från enskilda, utöver det lilla de kan få av Unrwa som kämpar med underskott efter det strypta biståndet från USA och Sverige.

Internflyktingar och aktiva i civilsamhället som jag möter på Västbanken visar inget förtroende för vare sig arabstaterna, EU eller FN. ”De talar gärna om mänskliga rättigheter. Men FN, som ska värna de svagaste, har inte en lyckats få in en droppe vatten till Gaza eller andra förnödenheter mitt under svält och massakrer. Kan ni föreställa er vilka sjukdomar som kommer att spridas där?” frågar någon förbittrad.

Många beskriver sin gnagande oro för att något liknande ska ske på Västbanken, en större etnisk rensning, det som Israels finansminister, den högerextreme Bezalel Smotrich förebådar. Nyligen beslöt Israels regering att expandera bosättningarna med ytterligare 22 kolonier, den största utbyggnaden på över 30 år, enligt den israeliska fredsgruppen Peace Now. Oron för en ”gazafiering” hänger över stora delar av Västbanken.

Vi samlas för en demonstration i centrala Stockholm för att tillsammans höja våra röster och stå upp för människorna i Gaza. Det är inte bara Sveriges moraliska skyldighet att agera, utan även en juridisk skyldighet enligt folkrätten.

Genom att vi klär oss i rött drar vi gemensamt en röd linje för att visa att gränsen sedan länge är passerad – och att vi nu kräver handling från Sveriges regering. Vi går tillsammans från Norra Bantorget till Gustav Adolfs Torg där vi samlas utanför Utrikesdepartementet för att läsa upp våra gemensamma krav.

Tid: Tisdag 17 juni, kl 17.00-18.30. Samling 17.00, avgång 17.15.

Plats: Samling Norra Bantorget. Demonstrationståg till Gustaf Adolfs torg. (Notera att plats kan ändras i dialog med polisen.)

Vad förväntas av dig? Klä dig i röda kläder, ta med dig familj och vänner.

Liknande manifestationer med budskapet ”Vi drar den röda linjen” sker just nu runt om i världen. Bland annat drog Nederländerna en röd linje där 100 000 människor samlades den 18 maj.

Manifestationen går ut på att visa att vi är många som står upp för folkrätten och som visar solidaritet med Gazas folk. Vi enas om ett gemensamt budskap genom att klä oss i rött för att tillsammans dra en röd linje för att visa att gränsen sedan länge är passerad. Vi ber er därför vänligen att lämna egna skyltar, flaggor och banderoller hemma denna gång. Det kommer att finnas plakat med manifestationens gemensamma krav på plats.

Tillsammans visar vi att vi är många som kräver att Sverige och omvärlden agerar för Gaza – nu!

Samtidigt som Gaza svälts och bombas av Israel, tvångsförflyttas palestinier på Västbanken av israeliska styrkor. Över 40 000 människor har tvingats fly sina hem i flyktingläger i bland annat Jenin och Tulkarm sedan januari i år. Bostäder bulldozrars, förstörs i flygattacker och med kontrollerade detonationer.

Stötta civilsamhället i Palestina och våra samarbetspartners på plats, som bland annat arbetar med stötta människor som fördrivits. Ge en gåva och läs mer här.

Jag kom hem från Palestina för två veckor sedan med blandade känslor. Jag är glad att jag åkte dit för att visa solidaritet, träffa partnerorganisationer och få höra deras berättelser ansikte till ansikte. Men väl på plats och efter resan byggdes frustrationen upp. Den har funnits där innan, men den växer och växer. Hur kan världen låta detta ske?

Vi är sex personer på resan. Det är jag från Palmecentret och övriga kommer från tre av våra medlemsorganisationer. Första dagen träffar vi alla organisationer som vi samarbetar med.

Våra partners möter oss med värme. De är glada över att vi har rest dit då de känner sig isolerade och som att det inte är någon som bryr sig om vad som händer i Palestina. De berättar om vad de får utstå, om hur bosättningarna breder ut sig på Västbanken, avsaknaden av både solidaritet från omvärlden och av förnödenheter. Om hur svårt det är att ta sig från en plats till en annan på grund av alla checkpoints (militärkontroller) och eftersom man sällan vet om en väg är öppen eller inte. Frustrationen är stor; det är inget krig, vi har ingen militär, det är en utplåning. Samtidigt finns det också hopp; where there is life, there is hope. Där det finns liv finns det hopp.

Under de kommande dagarna träffar jag och min kollega i Palestina de starkaste kvinnorna jag någonsin mött. De är hjältar. De har förlorat allt. Inte bara materiella saker, utan familj, släkt och vänner har dödats. Ändå finns det hopp.

Vi lyssnar till berättelser från kvinnor som kommer från Jenin och Tulkarm i norra delen av Västbanken, där situationen är ohållbar. Vi sitter runt ett bord och var och en av kvinnorna delar med sig av hur situationen i deras område ser ut. Människor har tvingats fly, men har samtidigt ingenstans att fly till. Familjer är splittrade och folk lever under rädsla av att israeliska soldater ska sparka in deras dörrar och skjuta alla i huset.

”Det finns ingen tid att lägga på att sörja.”

Till sist är det en av de yngsta kvinnornas tur att dela med sig av sin historia. Hon börjar med att berätta att hennes pappa dödades under en attack. När hon yttrar det går det inte att hålla tillbaka tårarna längre. Det brister för henne, för mig och alla runt bordet. Det var första gången hon grät sedan han dödats. Det finns ingen tid att lägga på att sörja, man måste kämpa vidare och ta hand om de som fortfarande lever. För många är det svårt att få tak över huvudet, eftersom det är svårt att få jobb och de har därmed inga pengar. Det som sker är omänskligt.

När jag kommer hem tar det ett tag att smälta allt jag har sett och hört. Det är speciellt kvinnornas berättelser som jag hör om och om igen i mitt huvud. Det här måste stoppas. Vi måste stoppa det.

En ny värld

Vi kommer antagligen att se tillbaka på 2024 som ett avgörande år i historiens gång. Ett år då världen till slut tippade över i en ny och farligare tid efter år av internationella kriser och en alltmer auktoritär utveckling. Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig mot Ukraina fortsatte samtidigt som stora delar av västvärlden vände bort blicken från den israeliska regeringens grova folkrättsbrott på Gazaremsan efter Hamas terrorattack året innan. Tilltron och konsekvenserna för folkrätten har varit ödesdigra. Så återvaldes Donald Trump i slutet av året på en agenda som åter för världen in i en tid där den starkes rätt ska gälla och internationella institutioner bekämpas.

Under året stod det helt klart att den period som inleddes efter murens fall, med framtidstro och ett ökat internationellt samarbete, på alla sätt var över. Kanske började vi också se slutet på den period som efter andra världskrigets fasor såg uppbyggnaden av den regelbaserade världsordningen.

Tiden då bildandet av FN och FN-stadgan stärkte folkrätten och aggressionskrigen förbjöds. Då förklaringen om de mänskliga rättigheterna la grunden för de internationella domstolarna och konventionerna om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

Vi måste nu på allvar inse att vi befinner oss i en avgörande global värderingskamp. Mellan demokrati och auktoritarism, mellan demokrati och oligarki. Där civilsamhället, demokratiska institutioner och internationell rätt systematiskt attackeras och människor medvetet ställs mot varandra.

När auktoritära ledare gör gemensam sak med starka kapitalintressen avslutar de också snabbt alla insatser för att rädda världen från dess existentiella hot. 2024 blev året då jordens medeltemperatur för första gången överskred 1,5 grader. Då antalet väpnade konflikter var det högsta sedan 1946, militärutgifterna de största som någonsin registrerats, och kärnvapenhotet mer aktuellt än på decennier.

Det är uppenbart att det nu finns behov av ett tydligt politiskt ledarskap som kan möta utvecklingen och erbjuda ett alternativ till de auktoritära rörelsernas destruktiva vision för världen. Det ledarskapet måste vi ta tillsammans. Ska vi kunna vända utvecklingen behöver alla goda krafter samla sig och samarbeta.

Under året har Palmecentret också agerat och samarbetat med våra många allierade runt om i världen. Vi har genomfört 190 internationella projekt och utbildat, kommunicerat, opinionsbildat och gång på gång tagit ställning för våra värderingar och lösningar. Vi viker inte en tum i vårt engagemang och det gör inte heller våra samarbetspartners.

Vi får inte tillåta oss att fastna i en defensiv och uppgiven position. Slutet på epoker, när gamla strukturer släpper taget och går sönder, leder också till nya öppningar och möjligheter. Vi vet att våra demokratiska värderingar, vår vision om ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle, och ett internationellt samarbete som utgår från behovet av gemensam säkerhet, är mer relevanta än någonsin tidigare.

Därför måste vi vända blicken framåt. Världen går att förändra. En ny värld är möjlig.

» Margot Wallström, Anna Sundström och Jan Eliasson kräver i Aftonbladet att regeringen ska återuppta stödet till den palestinska flyktingorganisationen UNRWA.
» Högnivåkonferensen Africa SOTF Dialogue arrangeras i Nigeria av FEPS och bland annat Palmecentret för att samla afrikanska representanter inför höstens Summit of the Future i FN.
» Manifestation för vapenvila i Gaza arrangeras på Norrmalmstorg tillsammans med S-kvinnor, Tro och Solidaritet, Socialdemokraterna i Stockholm, SSU samt S-studenter.
» Palmecentret lanserar insamlingskampanjen för ’LIV, FRED och FRIHET’ i Palestina.
» Palmecentret arrangerar Littfest Umeås temadag om demokrati med över 4 500 besökare.
» Anna Sundström meddelar att hon avgår som generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center.
» Gemensamt utspel görs med biståndsorganisationer, fackförbund och experter att Europaparlamentet måste rösta ja till EU-lag om företags ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och klimat.

» Tillsammans med 250 andra organisationer kräver Palmecentret att all överföring av vapen till Israel och palestinska väpnade grupper ska stoppas.
» Det israelisk-palestinska fredsnätverket Two-State Coalition besöker Sverige med syftet att stärka det internationella arbetet för en tvåstatslösning.

» Palmecentrets deltar på LO:s kongress och lanserar kampanjen för att rädda det fackliga biståndet som hotas av regeringens nya biståndspolitik.
» Inför valet till Europaparlamentet anordnas lunchdialoger om rättvis klimatomställning där samtliga partiers EU-valkandidater frågas ut.
» I samarbete med Solidar och ABF Skåne genomförs en dialog- och föreläsningsturné i Skåne med föreläsningar och debatter om EU-valet.
» ”Utan kärnvapengarantier blir DCA ett existentiellt hot.” Margot Wallström och Anna Sundström skriver debattartikel om DCA-avtalet med USA.

» Palmecentret lanserar namninsamling för att sätta press på regeringen att bryta tystnaden och skydda civilbefolkningen i Palestina.
» ”Ni kan bättre regeringen!” En granskning av regeringens politik för global utveckling presenteras tillsammans med 49 andra organisationer.
» På hushållsarbetarnas dag hyllar Palmecentret sin partner International Domestic Workers’ Federation och deras viktiga arbete att få till stånd konventionen om hushållsarbetares rättigheter.
» Palmecentrets styrelse utser Oscar Ernerot till ny generalsekreterare.

» Över 70 deltagare från progressiva partier på västra Balkan och Sverige samlas för dialog och utbyte i Korčula, Kroatien.
» Kursen ”Internationell politik – från säkerhetspolitik till bistånd” startar för engagerade personer i arbetarrörelsen.
» Palmecentret skriver med 117 andra organisationer att EU måste sluta att tillåta att produkter som bedöms för farliga för den inhemska marknaden ändå får exporteras till andra länder.
» En ”Pact for the Future” antas i New York av världsledare. FEPS presenterar rapporten A New Global Deal i samarbete med bland annat Palmecentret.

» Palmecentret kräver att regeringen uppmärksammar turkiska polisens gripanden av flera människorättsaktivister, fackliga företrädare och partners till Palmecentret.
» För att hedra årets mottagare av Nobels fredspris, gräsrotsrörelsen Nihon Hidankyo, medarrangerar Palmecentret ett luciatåg för en kärnvapenfri värld.
» Internationella federationen för arbetares utbildning och Palmecentret arrangerar Global Trade Union Programme Workshop i Kapstaden.

Civilbefolkningen i Gaza riskerar att svälta ihjäl. I cirka två månader har Israel blockerat all nödhjälp – samtidigt som bomberna fortsatt att falla över en befolkning som gång på gång tvingas fly.

Den israeliska regeringen döljer inte sina syften: att fördriva ett folk från sitt land. Det är etnisk rensning. Ett av mänsklighetens allra grövsta brott.

Cynismen är brutal. Israel har i dagarna börjat släppa in en bråkdel av den hjälp som behövs. Inte för att skydda civilbefolkningen, utan för att tysta omvärldens kritik. FN är tydliga: hjälpen är en droppe i havet.

Det som sker är inte bara en humanitär katastrof med solklara och grova folkrättsbrott – det är en moralisk kollaps för världssamfundet. När vi tillåter detta att fortsätta utan konsekvenser, urholkar vi folkrätten och alla principer om mänskliga rättigheter och människovärdet. Även på Västbanken ökar våldet från israeliska bosättare och den israeliska militären.

Vi kräver en omedelbar återgång till vapenvila med frisläppande av gisslan, internationellt skydd för civilbefolkningen och fullt humanitärt tillträde till Gaza. Vi kräver ansvar för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det internationella samfundet, inklusive Sverige och EU, måste sluta ge politiskt skydd åt den israeliska regeringens agerande. Det är dags för den svenska regeringen att kraftfullt stå upp för folkrätten.

· Återupptaget svenskt stöd till UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar.

· Stöd till de internationella domstolarnas oberoende – och respekt för deras beslut.

· Aktivt stöd till fredsarbetet för en hållbar tvåstatslösning baserad på folkrätten.

Stöd oss

”Palmecentret är en del av den socialdemokratiska partiorganisationen”

”Man kan inte både vara en civilsamhällesorganisation och en partinära organisation”

”Pengarna går till Socialdemokraterna”

”Socialdemokraterna har riggat systemet till sin fördel”

”Palmecentret gynnas. Se hur mycket mer de får än de andra organisationerna”

Det handlar om bland annat:

Q: Vad säger Palmecentret om Sidas nya tolkning av CSO-strategin – och att ni nu inte kan ansöka om medel inom ramen för den nya strategin?

Q: Vad betyder detta för Palmecentrets verksamhet?

Q: Ni talar om att ni vänder er mot en politisering av biståndsverksamheten. Men är det egentligen inte konstigt att en organisation med delvis partipolitisk anknytning som Palmecentret deltar i denna biståndsverksamhet?

Q: Vad betyder det för Palmecentrets organisation?

DET ÄR VÅRA PARTNERS SOM DRABBAS

”Många tvekar att ta anställning vid järnvägen eftersom det kan vara farligt.”

HJÄLP OSS FORTSATT KUNNA STÖDJA VÅRA SAMARBETSPARTNERS I CIVILSAMHÄLLET!

Allting lämnades kvar

”Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så.”

Jenin förklarat stängd militär zon av Israel

”De tog honom för att han är palestinier.”

Lever på humanitär hjälp

”Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin.”

”Det finns ingen tid att lägga på att sörja.”

En ny värld

Nyhetsbrev

Stöd oss

”Palmecentret är en del av den socialdemokratiska partiorganisationen”

”Man kan inte både vara en civilsamhällesorganisation och en partinära organisation”

”Pengarna går till Socialdemokraterna”

”Socialdemokraterna har riggat systemet till sin fördel”

”Palmecentret gynnas. Se hur mycket mer de får än de andra organisationerna”

Det handlar om bland annat:

Q: Vad säger Palmecentret om Sidas nya tolkning av CSO-strategin – och att ni nu inte kan ansöka om medel inom ramen för den nya strategin?

Q: Vad betyder detta för Palmecentrets verksamhet?

Q: Ni talar om att ni vänder er mot en politisering av biståndsverksamheten. Men är det egentligen inte konstigt att en organisation med delvis partipolitisk anknytning som Palmecentret deltar i denna biståndsverksamhet?

Q: Vad betyder det för Palmecentrets organisation?

DET ÄR VÅRA PARTNERS SOM DRABBAS

”Många tvekar att ta anställning vid järnvägen eftersom det kan vara farligt.”

HJÄLP OSS FORTSATT KUNNA STÖDJA VÅRA SAMARBETSPARTNERS I CIVILSAMHÄLLET!

Allting lämnades kvar

”Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så.”

Jenin förklarat stängd militär zon av Israel

”De tog honom för att han är palestinier.”

Lever på humanitär hjälp

”Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin.”

”Det finns ingen tid att lägga på att sörja.”

En ny värld