Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Datum: 23 september, 30 september, 7 oktober
Tid: 17:30–20:00
Plats: ABF-Huset (Sveavägen 41)
Studiecirkeln vänder sig till dig som vill förstå mer, diskutera och hitta vägar till engagemang – lokalt och globalt.
I en tid präglad av krig, växande auktoritära strömningar och ökande attacker mot civilsamhället ställs frågor om internationell solidaritet och demokratiskt engagemang på sin spets. Samtidigt som behoven ökar minskar stödet till organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter, demokrati och social rättvisa världen över.
Hur påverkas människor och rörelser som verkar under ockupation och konflikt? Vad händer med det långsiktiga solidaritetsarbetet när biståndet skärs ned – både globalt och i Sverige? Och vilken roll kan folkrörelser, fackföreningar, politiska organisationer och civilsamhälle spela framåt?
Välkommen till en studiecirkel där vi fördjupar oss i situationen i Palestina ur olika perspektiv – med fokus på fackliga rättigheter, jämställdhet och civilsamhällets villkor. Under tre träffar möter vi gäster från Democracy and Workers’ Rights Centre (DWRC) i Palestina via länk som delar sina erfarenheter och ger en direkt inblick i arbetet på plats. DWRC är en etablerad civilsamhälletsorganisation i Palestina som samarbetar med ABF och Palmecentret kring folkbildning och organisering kring olika rättvisefrågor i Gaza och Västbanken.
Den stora klimatdemonstrationenRedan för ett halvsekel sedan sa Olof Palme: ”Klimatet är den viktigaste frågan.”
På söndag 23 augusti fylls Stockholms gator av den största klimatdemonstrationen på åratal, och Palmecentret är självklart där, tillsammans med en stor mängd civilsamhällesorganisationer, däribland LO Stockholms län och Kommunal Stockholm. Engagerade människor reser från olika delar av landet för att vara med.
Vi samlar våra krafter för att sätta ljuset på rättvis klimatomställning i valet. Läget är kritiskt. Men det är fullt möjligt att skapa en hållbar välfärd där alla på jorden kan leva ett anständigt liv, i balans med planeten.
Kom du med, eller var med på håll!
Samling i Vasaparken från kl 12.00. Avmarsch kl 13.00.
Naturskyddsföreningen, Rebellmammorna, Rebellpapporna och Researchers’ Desk är initiativtagarna till demonstrationen. Över 200 organisationer har anslutit sig och fler tillkommer.
Palmecentrets partnerorganisation Institute of Politics and Governance (IPG) har etablerat initiativet Women Power Hub för att stärka kvinnors roll i politiken. Tidigare kände sig många politiskt aktiva kvinnor ensamma och utsatta. De arbetade isolerat med begränsade resurser och små personliga nätverk – vilket gör det svårt att påverka politiska beslut i Filippinerna som präglas av utbredd korruption. Särskild på lokal nivå fattas beslut ofta genom gentjänster och ekonomiska beroenden snarare än demokratiska processer.
Men i sex lokalsamhällen har kvinnliga politiker och kvinnoorganisationer nu börjat samarbeta på nya sätt, där kvinnor organiserar sig gemensamt för att stärka sitt inflytande och bidra till mer öppna och demokratiska beslutsprocesser.
Foto: VozEs
I flera av Colombias mest utsatta regioner – Amazonas, Chocó och Sierra Nevada – hotas naturen av avskogning, gruvdrift och klimatförändringar. Samtidigt saknar unga ofta möjligheter att påverka de politiska beslut som avgör deras framtid.
Palmecentrets partnerorganisation VozEs arbetar för att förändra detta. De har startat ett utbildningsprogram i samarbete med regionala myndigheter och Colombias pedagogiska universitet för att utbilda unga miljöledare och stärka ungas möjligheter att demokratiskt påverka utvecklingen i sina samhällen. Under 2025 deltog 800 ungdomar från åtta landsbygdskommuner i Chocó.
I regioner präglade av fattigdom, konflikt och organiserad brottslighet bidrar arbetet både till att skydda Amazonas och till att stärka demokratin genom att fler unga engagerar sig i samhällsbeslut.
För kolberoende lokalsamhällen i Serbien riskerade den gröna omställningen att bli alltför teknisk och toppstyrd, utan tillräcklig hänsyn till arbetstillfällen och de människor som påverkas mest. Men Palmecentrets partnerorganisation Democratic Dialogue Network (DDN), tillsammans med andra organisationer i civilsamhället, bidrog till att förändra detta och skapa en mer inkluderande process med ökade möjligheter för befolkningen att kunna påverka sin framtid (dvs. en mer rättvis klimatomställning).
Det afrikanska frihandelsavtalet AfCFTA omfattar över en miljard människor och kan få stor betydelse för sysselsättning och arbetsvillkor. Trots detta stod fackföreningar länge utanför både förhandlingar och genomförande av avtalet.
Genom stöd från Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) har situationen nu börjat förändras. Fackliga organisationer i nio afrikanska länder har stärkt sin organisering. I både Rwanda och Namibia har man fått plats i nationella kommittéer som ansvarar för implementeringen av frihandelsavtalet. Det innebär att arbetstagarnas perspektiv för första gången finns representerat i viktigt beslut om handel och ekonomisk politik.
Tillsammans stärker vi människors möjligheter att organisera sig för att ta makten över sina liv. Läs mer om framsteg för demokrati och rättvisa som ditt stöd har bidragit till i vår verksamhetsberättelse:
Matutdelare i Sydafrika, så kallade ”food handlers”, serverar dagligen skolmåltider till över nio miljoner barn inom det nationella skolmatsprogrammet. Trots arbetets betydelse har de länge betraktats som ”volontärer” och saknat tillgång till grundläggande rättigheter, inklusive ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
De kvinnliga arbetarna har fått stöd från Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) för att organisera sig, mobilisera protester och genomföra kampanjer i sociala medier. Det gav konkreta resultat: för första gången kunde matutdelare få tillgång till arbetslöshetsersättning! Samtidigt tog utbildningsdepartementet bort ordet ”volontär” ur yrkestiteln.
Renhållningsarbetare i Elbasan har länge arbetat under dåliga villkor med låga löner och begränsat inflytande. Många av dem tillhör romska och egyptiska minoriteter och arbetar i en sektor som ofta är undervärderad trots sin avgörande roll i samhället.
Genom organisationen Youth Roma and Egyptian Movement (YREM) har arbetare kunnat dokumentera problemen och formulera gemensamma krav på rättvisa löner för att driva igenom förbättringar. Bland annat lyckades de få till löneökningar på 12,5% för avfallstransportarbetare, samt har tagit viktiga steg mot starkare social dialog mellan arbetare, företag och lokala myndigheter.
Foto: YREM
Fackföreningar spelar en viktig roll i att synliggöra arbetsförhållanden och arbetstagares villkor i samhällsdebatten. I Bosnien och Hercegovina ger traditionella medier sällan utrymme för arbetstagarnas perspektiv och frågor om arbetsvillkor och fackliga rättigheter.
För att förändra detta lanserade Božo Marić, ordförande för fackförbundet Public Administration Trade Union of Republika Srpska, en podcast. Programmet nådde redan under de första 40 dagarna omkring 1,5 miljoner visningar på Youtube och sociala medier.
För många offentliganställda i Eswatini räcker lönen inte till en trygg och bra bostad. I de lägsta lönegraderna tvingas många till och med att leva i enkla skjul samtidigt som levnadskostnaderna ökar. Men efter påverkansarbete från den nationella fackliga centralorganisationen TUCOSWA och flera medlemsförbund beslutade regeringen att införa ett bostadsbidrag på E2 000 per månad för låginkomsttagare inom offentlig sektor.
Foto: TUCOSWA
Tiotusentals människor som flytt kriget i Myanmar har länge levt i flyktingläger i Thailand utan möjlighet att arbeta lagligt och försörja sina familjer. Osäkerheten har ökat ytterligare av kraftigt minskat internationellt bistånd.
Men tack vare ett gemensamt påverkansarbete av en progressiv parlamentarisk partner i Thailand, organisationer i civilsamhället och nätverket SocDem Asia börjar situationen nu att förändras och levnadsvillkoren i Thailands gränsområden att adresseras. Det har resulterat i att omkring 40 000 flyktingar från Myanmar har fått arbetstillstånd av den thailändska regeringen. Det har också öppnat upp för vidare diskussioner om tillgång till sjukvård och skola samt en mer långsiktig social inkludering.
Tillsammans stärker vi arbetares rättigheter! Läs mer om fler segrar som ditt stöd har bidragit till i vår verksamhetsberättelse:
Angie Mata skulle egentligen ha deltagit på förra årets Palmedag för att berätta om hennes expertområde: rättvis klimatomställning i transportsektorn i Filippinerna. Men dagen innan hon skulle resa drabbades ön Cebu där hon bor av en kraftig tyfon.
Tyfonen Kalmaegi (eller Tino som den benämns i Filippinerna) orsakade en enorm förödelse. Hela småstäder svämmades över och hundratusentals människor tvingades fly sina hem. Angie var en av dem.
– Det fanns ingen tid att hinna reagera, vattnet steg snabbt. Allt i mitt hem flöt, berättar hon.
Angie var först fast i sitt hus när översvämningen slog till och var rädd för sitt liv. Vattnet hann stiga henne ända upp till bröstet innan hon lyckades ta sig ut.
– Jag hade mitt barnbarn på ryggen och adrenalinet kickade in. Den natten sov vi i våra lerdränkta kläder och utan att ha kunnat äta något.
Angie arbetar för det filippinska transportarbetarfacket NCTU, vilket är en av Palmecentrets samarbetspartners som nu drabbas hårt av Tidöregeringens riktade nedskärningar.
Läs mer: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas av snabba nedskärningar.
NCTU startades för att organisera transportarbetare för bättre villkor. Det handlar bland annat om jeepneyförare – jeepneys är små bussar som upptar kollektivtrafiken i Filippinerna.
Jeepneys är en slags mini-buss.
De senaste åren har organisationen särskilt arbetat för att omställningen till en grönare kollektivtrafik ska ske på ett schysst och rättvist sätt. Den filippinska regeringen har nämligen beslutat att de gamla dieseldrivna jeepneybussarna ska fasas ut för att minska miljöpåverkan. Utan en ny miljövänlig buss får förare inte längre tillstånd att köra passagerare.
Vid första anblick verkar det kanske som ett bra förslag för både passagerare och förare, då förarna förmodligen är den grupp som är allra mest utsatta för luftföroreningar från avgaserna. Problemet är att som jeepneyförare hyr eller äger man oftast sin egen buss och kör en specifik rutt. Och enskilda förare och små familjeföretag har helt enkelt inte råd att köpa de nya, modernare bussarna. I stället förväntades stora internationella företag komma in och ta över.
Men NCTU, med stöd från Palmecentret, har arbetat för att bussförarna ska bilda kooperativ, för att därmed tillsammans kunna ta banklån och köpa in de nya, miljövänligare bussarna.
Genom kooperativen har förare dessutom gått från att vara informella arbetare till att numera ha en formell anställning, med en fast minimilön och sociala förmåner. Det innebär också bättre arbetsvillkor, som att inte behöva arbeta lika långa pass utan vila. En jeepneyförare kunde exempelvis arbeta 16-18 timmar om dagen, sex dagar i veckan och ändå inte tjäna tillräckligt för att försörja sin familj.
– Livet för förare har förändrats. När du arbetar informellt handlar allt om att klara dagen och du tänker inte på om du skulle bli sjuk i morgon, säger Angie.
Nu lobbar NCTU också för att ändra systemet så att busstrafiken i städerna ska finansieras genom att myndigheterna sluter servicekontrakt med kooperativen. Då slipper förarna vara beroende av enbart passageraravgifter, utan skulle kunna tjäna drägligt även på rutter som bedöms som socialt nödvändiga men som inte är kommersiellt gångbara.
Angie menar att omställningen av busstrafiken har kommit ungefär halvvägs. Och hon har svårt att föreställa sig vad förlorat stöd från Palmecentret i det här skedet faktiskt skulle innebära. Effekterna skulle inte gå att se med en gång, säger hon. Men hon menar att risken är stor att kooperativen kan komma att slås ut av stora företag.
– Regeringen driver på för att små kooperativ ska försvinna, säger Angie.
– De politiska förslagen är inte till förmån för små aktörer, de vill att stora företag ska komma in.
NCTU är också den fackliga aktör i transportsektorn som förhandlar med regeringen, och om de skulle försvinna finns det ingen annan som kan fylla det tomrummet.
– Vi hoppas att vi kan fortsätta organisera oss för att förbättra livet för förare och få till en hållbar transportsektor i Filippinerna, säger Angie.
– Vi behöver verkligen solidaritet för att kunna fortsätta vår verksamhet.
Med stöd från Palmecentret och Kommunal kunde den nationella, fackliga organisationen National Confederation of Transport Workers Union (NCTU) bildas, som i dag kan förhandla direkt med regeringen. De har alltså gått från att vara en oorganiserad och utsatt grupp till en stark samhällsaktör.
Även Handelsanställdas förbund har stöttat NCTU, särskilt i deras arbete för en rättvis klimatomställning.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
Almedalsseminarium: Demokratin i skuggan av förändring
📅 Tisdag 23 juni kl 8:00
📍 LO:s scen, Donners Eventhall på Mellangatan 9 + online.
Svenskt bistånd genomgår just nu omfattande förändringar. Beslut och metoder har genomförts som urholkat Sveriges trovärdighet internationellt och ersatt demokratisk förankring med toppstyrda beslut utan förankring i forskning eller verklighet. På kort tid har en rad beslut fattats som påverkar prioriteringar, arbetssätt och relationer till civilsamhället och de länder där Sverige verkar. Kritiker menar att utvecklingen innebär ökad politisk detaljstyrning och minskat utrymme för långsiktighet, kunskap och lokal förankring, medan regeringen framhåller behovet av tydligare styrning, effektivitet och nya prioriteringar.
Vad innebär dessa förändringar i praktiken? Vilka konsekvenser får de för människor och organisationer i samarbetsländer? Och var går gränsen mellan legitim politisk styrning och odemokratiska beslut som riskerar att undergräva biståndets långsiktighet, trovärdighet och oberoende?
I detta seminarium presenterar vi en genomgång av 50 konkreta beslut och förändringar inom svensk biståndspolitik. Vi diskuterar vad som står på spel – för biståndets effektivitet, Sveriges internationella roll och förtroendet för politiken.
Plats: Katasalen 1tr, ABF Stockholm, Sveavägen 4, Katasalen
Tid: 11 juni kl. 18.00
Arrangeras av ABF Stockholm och ABF:s förbundsexpedition. Läs mer här!
Hur påverkas människor och rörelser som verkar under ockupation, konflikt och politisk repression? Vad händer med det långsiktiga internationella solidaritetsarbetet när biståndet skärs ned – både globalt och i Sverige? Och vilken roll kan folkrörelser, partier, fackföreningar och civilsamhälle spela framåt?
Välkommen till ett samtal om den internationella solidaritetens framtid och det folkliga engagemangets betydelse – med särskilt fokus på Palestina och erfarenheter från människorätts- och demokratirörelser på plats.
Democracy and Workers’ Rights Centre (DWRC) är en av de palestinska organisationer som nu drabbas av regeringens riktade nedskärningar i Palmecentrets internationella verksamhet.
Moderator:
Regeringens stoppade stöd – hårt slag för san-kvinnorna
I huvudstaden Windhoek driver organisationen Women’s Leadership Center flera program för marginaliserade kvinnor och flickor. Ett handlar om att motverka skadliga kulturella praktiker i Zambeziregionen. Ett annat riktar sig till unga lesbiska kvinnor.
Men ett tredje program – finansierat av Palmecentret – fokuserar på unga kvinnor från urfolket san. Det är nu det arbetet hotas.
– San är den mest marginaliserade, exkluderade, utsatta och fattiga gruppen i Namibia. Många svälter, säger Liz Frank, chef för organisationen.
Hon beskriver hur det först på senare tid börjat talas om det som kan beskrivas som ett folkmord på san.
– Alla talar om folkmorden på herero och nama, men först nu börjar vi se vad som hänt san och tystnaden kring det. Vi talar om ett slags generationsöverskridande trauma – ett sår som fortfarande påverkar samhällena.
Till skillnad från andra grupper som drabbats av kolonialism och apartheid har san inte återhämtat sig, säger hon.
– De har skolor på sina egna språk, de har professorer, böcker, boskap och land. San däremot har fortfarande ingenting.
Konsekvenserna märks i vardagen. Många vill inte identifiera sig som san. Barn undervisas inte på sina modersmål, och de olika san-språken skiljer sig så mycket att grupperna ibland inte kan kommunicera med varandra.
Det försvårar också möjligheten att organisera sig och ställa krav gentemot staten – både kring det historiska traumat och den situation de lever i i dag.
Sedan 2012 har Women’s Leadership Center arbetat med unga san-kvinnor i bland annat Kavango East, i Bwabwata nationalpark.
– Det är ett område där de tidigare levde som jägare och samlare. I dag bor de på ett gammalt militärläger från den sydafrikanska armén och får inte längre jaga eller samla. Djuren skyddas, men människorna drivs bort, säger Liz Frank.
De saknar både jordbrukskunskaper och andra försörjningsmöjligheter. Den lokala skolan undervisar inte på deras språk, och barn diskrimineras om de talar sina klickspråk.
– Det finns därför ett stort behov av att återta en stolt san-identitet – med kultur, historia och språk.
Arbetet har fokuserat på att bygga självkännedom, språklig stolthet och lokalt ledarskap. I flera byar har kvinnliga ledare utbildats som i sin tur organiserar andra kvinnor.
– De återknyter till sina språk och för vidare detta till barnen. De stöttar också flickor att stanna kvar i skolan trots diskriminering och våld.
Nästa steg var att samla kvinnor från olika delar av landet och bygga en nationell organisation för unga san-kvinnor.
Planerna omfattade ett större möte i Windhoek, en kulturfestival och en plattform för dialog med regeringen.
– Med åren har de lärt sig engelska och kan nu kommunicera med varandra. Nu ville vi ta nästa steg och låta dem bygga sitt eget nätverk och själva söka finansiering.
Men finansieringen har stoppats.
– Vi har medel fram till juni 2026. Tanken var egentligen ett tvåårigt avtal, men det kortades till januari–juni. Om vi inte hittar ny finansiering kan vi inte fortsätta.
Hon efterlyser nu att beslutet omprövas.
– Det här handlar om en av de mest marginaliserade grupperna av kvinnor i världen. Det stöd vi fått har lett till enorm utveckling – personlig styrka, kunskap om rättigheter, språk och kultur, och ledarskap i samhällena.
Samtidigt lever det generationsöverskridande traumat kvar.
– Vi ser alkoholmissbruk, en känsla av utanförskap och att inte tillhöra nationen. De säger själva: vi var de första människorna här, nu är vi de sista.
San-folket är södra Afrikas äldsta invånare och har levt i området i minst 20 000 år. I dag lever omkring 38 000 san i Namibia, ofta som en marginaliserad minoritet.
Artikeln är ursprungligen publicerad i Aktuellt i Politiken (8 maj).
Läs mer om nedskärningarna av Palmecentrets solidaritetsarbete.
Verksamhetsberättelse 2025Ännu ett turbulent år ligger bakom oss – för världen, för Sverige och för oss på Palmecentret. Antalet väpnade konflikter har nått de högsta nivåerna på decennier, samtidigt som den regelbaserade världsordningen steg för steg bryts ned av mäktiga aktörer. Den globala fattigdomsminskningen har bromsat in kraftigt, och i flera av världens mest utsatta länder ökar fattigdomen återigen. Samtidigt växer ojämlikheten och klimatarbetet tappar fart.
Utvecklingen i världen rör sig allt snabbare i fel riktning. Parallellt fortsätter de systematiska attackerna på demokratin och på det civila samhället som arbetar för att motverka denna negativa utveckling. Steg för steg flyttar högerauktoritära krafter gränserna för vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Folkrörelser, fackföreningar och politiska motståndare utsätts för riktade attacker i en medveten strategi för att försvaga och tysta kritiska röster.
I Sverige har Tidöregeringen tagit tydliga steg i samma riktning. Genom att misstänkliggöra civilsamhällets organisationer, försvaga folkbildningen, förändra biståndspolitiken och begränsa finansieringen av organisationer som uppfattas som politiska motståndare, blir det steg för steg svårare för demokratiska rörelser att verka. Både här hemma och globalt.
Även Palmecentret påverkades under året av denna utveckling. I bör jan av sommaren uteslöts vi plötsligt ur processen att ansöka inom vårt viktigaste uppdrag, regeringens civilsamhällesstrategi, trots att vi klarat samtliga villkor, granskningar och moment i den årslånga urvalsproces sen. Biståndsministern var tydlig med att det var direkt riktat mot oss som han öppet beskrivit som en politisk motståndare vars finansiering inom området skulle strypas.
Nästan 100 organisationer i över 30 länder påverkas av beslutet – demokratirörelser, kvinnorättsaktivister, unga demokratiska ledare och fackligt organiserade som varje dag står upp mot orättvisor och auktori tära krafter. För många av dessa är vårt stöd avgörande.
För att möta attackerna och den negativa omvärldsutvecklingen behö ver vi nu stå samman. När Palmecentret och arbetarrörelsen stöttar civilsamhällesorganisationer och fackföreningar i andra länder handlar det inte om välgörenhet – det handlar om att försvara gemensamma intressen.
För varje oppositionell som tystas i Turkiet och Georgien och för varje facklig ledare som fängslas i Kina och Myanmar försvagas också våra egna möjligheter att försvara våra rättigheter i den globaliserade värld vi lever i. Vi är del av samma kamp.
Arbetarrörelsens styrka har alltid legat i solidariteten. Det är när vi ser varandra – som människor, medborgare och arbetare i en gemensam värld – och agerar tillsammans som verklig förändring blir möjlig. Därför måste vi stå emot försöken att försvaga och splittra oss.
Vårt svar måste vara tydligt: vi backar inte. Vi står tillsammans – här hemma och globalt. Det handlar inte bara om andras liv och rättigheter, utan om vår gemensamma framtid. Folkrörelserna, facket och folkbildningen är inte problemet. De är lös ningen. Och det stavas, nu som tidigare, sammanhållning och solidaritet.
– Margot Wallström, ordförande (foto: David Walegren).
Oscar Ernerot, generalsekreterare.
Efter hård kritik från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och omvärlden har den filippinska regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna och fackliga friheterna i landet. Men i de små fiskebyarna längs kusten, långt ifrån mötesrum i Manila, märks förändringarna inte alls.
Fackliga företrädare och människorättsorganisationer i Filippinerna vittnar fortsatt om att hot och trakasserier. Mord på fackliga ledare förekommer utan att någon ställs till svars. De utlovade utredningarna uteblir, och ansvariga går fria.
För arbetarna inom fiskeindustrin är situationen särskilt utsatt. Landet har fortfarande inte ratificerat ILO:s konvention om arbete inom fisket, vilket innebär att fiskarna inte räknas som arbetstagare. Det skapar ett stort rättsligt tomrum, där facklig organisering i praktiken inte fungerar och arbetsrättsligt skydd saknas. Många fiskare tvingas arbeta under förhållanden som påminner om modernt slaveri.
Trots tuffa förhållanden att verka i har Fishworkers Solidarity – som stöds av Palmecentret – genom åren spelat en avgörande roll för att stärka fiskearbetarna position, i områden som General Santos, Navotas och Sarangani. Det har åstadkommits genom massaktioner, dialog med myndigheter och aktivt deltagande i lokala trepartsamarbeten mellan stat, arbetsgivare och arbetstagare.
Förutom kampen att förbättra arbetsvillkor och försvara fiskarbetares rättigheter, arbetar Fishworkers Solidarity också med att återställa kuster som skadas alltmer av klimatförändringar och miljögifter.
Bilderna är från en by där de hade som bi-syssla att återplantera mangrove-plantor, vilket hjälper fiskyngel att växa.
Fishworkers driver även aktivt kampanj mot Marcosregeringens försök att ändra landets nuvarande fiskerilag i grunden. Lagen skyddar de kommunala vattnen upp till 15 kilometer från kusten och reserverar dem för småskaliga, lokala fiskare. Men under de senaste två åren har regeringen drivit förslag om att ändra lagen och ge stora kommersiella fartyg tillgång till dessa områden.
Tack vare Fishworkers Solidaritys arbete har fiskarbetare fått ökad kunskap om hur politiska och ekonomiska beslut hotar deras försörjning, och deras frågor har kunnat lyftas till nationell nivå.
De har i dag också ett snabbinsatsteam med nio utbildade ledare som agerar vid hot eller övergrepp mot fiskares mänskliga rättigheter, samtidigt som tre företrädare regelbundet uttalar sig i media i frågor som rör fiskearbetares villkor.
Men deras arbete stöds i dag enbart av Palmecentret och en liten summa från medlemsavgifter (deras medlemsavgift motsvarar ungefär 8 svenska kr), vilket gör att en viktig röst nu riskerar att tystas när resurserna försvinner.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
– Arbetarrörelsens historia visar att rättigheter inte kommer uppifrån. De vinns genom organisering, solidaritet och långsiktigt stöd till de som står längst ner i maktordningen. För fiskearbetarna i Filippinerna återstår en lång kamp, säger Åsa Henriksson som arbetar med Palmecentrets stöd till civilsamhället i Filippinerna.
Palmecentret stöttar i dag samarbetspartners i fem av tio av de värsta länderna i världen för arbetstagare, vilket inkluderar Filippinerna. Men det arbetet hotas nu av snabba nedskärningar.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
