Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Samtidigt som Gaza svälts och bombas av Israel, tvångsförflyttas palestinier på Västbanken av israeliska styrkor. Över 40 000 människor har tvingats fly sina hem i flyktingläger i bland annat Jenin och Tulkarm sedan januari i år. Bostäder bulldozrars, förstörs i flygattacker och med kontrollerade detonationer.
Stötta civilsamhället i Palestina och våra samarbetspartners på plats, som bland annat arbetar med stötta människor som fördrivits. Ge en gåva och läs mer här.
Jag kom hem från Palestina för två veckor sedan med blandade känslor. Jag är glad att jag åkte dit för att visa solidaritet, träffa partnerorganisationer och få höra deras berättelser ansikte till ansikte. Men väl på plats och efter resan byggdes frustrationen upp. Den har funnits där innan, men den växer och växer. Hur kan världen låta detta ske?
Vi är sex personer på resan. Det är jag från Palmecentret och övriga kommer från tre av våra medlemsorganisationer. Första dagen träffar vi alla organisationer som vi samarbetar med.
Våra partners möter oss med värme. De är glada över att vi har rest dit då de känner sig isolerade och som att det inte är någon som bryr sig om vad som händer i Palestina. De berättar om vad de får utstå, om hur bosättningarna breder ut sig på Västbanken, avsaknaden av både solidaritet från omvärlden och av förnödenheter. Om hur svårt det är att ta sig från en plats till en annan på grund av alla checkpoints (militärkontroller) och eftersom man sällan vet om en väg är öppen eller inte. Frustrationen är stor; det är inget krig, vi har ingen militär, det är en utplåning. Samtidigt finns det också hopp; where there is life, there is hope. Där det finns liv finns det hopp.
Under de kommande dagarna träffar jag och min kollega i Palestina de starkaste kvinnorna jag någonsin mött. De är hjältar. De har förlorat allt. Inte bara materiella saker, utan familj, släkt och vänner har dödats. Ändå finns det hopp.
Vi lyssnar till berättelser från kvinnor som kommer från Jenin och Tulkarm i norra delen av Västbanken, där situationen är ohållbar. Vi sitter runt ett bord och var och en av kvinnorna delar med sig av hur situationen i deras område ser ut. Människor har tvingats fly, men har samtidigt ingenstans att fly till. Familjer är splittrade och folk lever under rädsla av att israeliska soldater ska sparka in deras dörrar och skjuta alla i huset.
Till sist är det en av de yngsta kvinnornas tur att dela med sig av sin historia. Hon börjar med att berätta att hennes pappa dödades under en attack. När hon yttrar det går det inte att hålla tillbaka tårarna längre. Det brister för henne, för mig och alla runt bordet. Det var första gången hon grät sedan han dödats. Det finns ingen tid att lägga på att sörja, man måste kämpa vidare och ta hand om de som fortfarande lever. För många är det svårt att få tak över huvudet, eftersom det är svårt att få jobb och de har därmed inga pengar. Det som sker är omänskligt.
När jag kommer hem tar det ett tag att smälta allt jag har sett och hört. Det är speciellt kvinnornas berättelser som jag hör om och om igen i mitt huvud. Det här måste stoppas. Vi måste stoppa det.
De har inte tappat hoppet. Vi ska inte heller göra det.
Verksamhetsberättelse 2024
Vi kommer antagligen att se tillbaka på 2024 som ett avgörande år i historiens gång. Ett år då världen till slut tippade över i en ny och farligare tid efter år av internationella kriser och en alltmer auktoritär utveckling. Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig mot Ukraina fortsatte samtidigt som stora delar av västvärlden vände bort blicken från den israeliska regeringens grova folkrättsbrott på Gazaremsan efter Hamas terrorattack året innan. Tilltron och konsekvenserna för folkrätten har varit ödesdigra. Så återvaldes Donald Trump i slutet av året på en agenda som åter för världen in i en tid där den starkes rätt ska gälla och internationella institutioner bekämpas.
Under året stod det helt klart att den period som inleddes efter murens fall, med framtidstro och ett ökat internationellt samarbete, på alla sätt var över. Kanske började vi också se slutet på den period som efter andra världskrigets fasor såg uppbyggnaden av den regelbaserade världsordningen.
Tiden då bildandet av FN och FN-stadgan stärkte folkrätten och aggressionskrigen förbjöds. Då förklaringen om de mänskliga rättigheterna la grunden för de internationella domstolarna och konventionerna om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.
Vi måste nu på allvar inse att vi befinner oss i en avgörande global värderingskamp. Mellan demokrati och auktoritarism, mellan demokrati och oligarki. Där civilsamhället, demokratiska institutioner och internationell rätt systematiskt attackeras och människor medvetet ställs mot varandra.
När auktoritära ledare gör gemensam sak med starka kapitalintressen avslutar de också snabbt alla insatser för att rädda världen från dess existentiella hot. 2024 blev året då jordens medeltemperatur för första gången överskred 1,5 grader. Då antalet väpnade konflikter var det högsta sedan 1946, militärutgifterna de största som någonsin registrerats, och kärnvapenhotet mer aktuellt än på decennier.
Det är uppenbart att det nu finns behov av ett tydligt politiskt ledarskap som kan möta utvecklingen och erbjuda ett alternativ till de auktoritära rörelsernas destruktiva vision för världen. Det ledarskapet måste vi ta tillsammans. Ska vi kunna vända utvecklingen behöver alla goda krafter samla sig och samarbeta.
Under året har Palmecentret också agerat och samarbetat med våra många allierade runt om i världen. Vi har genomfört 190 internationella projekt och utbildat, kommunicerat, opinionsbildat och gång på gång tagit ställning för våra värderingar och lösningar. Vi viker inte en tum i vårt engagemang och det gör inte heller våra samarbetspartners.
Vi får inte tillåta oss att fastna i en defensiv och uppgiven position. Slutet på epoker, när gamla strukturer släpper taget och går sönder, leder också till nya öppningar och möjligheter. Vi vet att våra demokratiska värderingar, vår vision om ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle, och ett internationellt samarbete som utgår från behovet av gemensam säkerhet, är mer relevanta än någonsin tidigare.
Därför måste vi vända blicken framåt. Världen går att förändra. En ny värld är möjlig.
Margot Wallström, ordförande
Oscar Ernerot, generalsekreterare
ÅRET SOM GÅTT
Januari
» Året inleds med tunga nyheter. Nermeen, anställd hos en av våra palestinska parters, har dödats tillsammans med sin dotter i de israeliska bombningarna av Gaza.
» Palmecentret deltar tillsammans med 16 organisationer i ett internationellt upprop för att stoppa överföringen av vapen till Israel och väpnande palestinska grupper.
» Palmecentret skriver med 40 andra organisationer ett öppet brev till biståndsministern att inte äventyra civilsamhällets möjligheter att verka.
Februari
» En ljusmanifestation för en omedelbar vapenvila i Gaza genomförs tillsammans med Palmecentrets medlemsorganisationer i Stockholm.
» Ihar Lednik, mångårig medlem i det belarusiska socialdemokratiska partiet BSDP Hramada och politiska fånge, dör den 20 februari i belarusisk fängelse.
» På internationella dagen för social rättvisa lanseras kampanjen ”Global rättvis klimatomställning” – inte bara för EU, tillsammans med Solidar och samarbetspartners i Afrika, Asien och Latinamerika.
» Tvåårsdagen av Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina markeras med stor demonstration i Stockholm.
» En delegation från Palmecentret reser till Palestina och Israel för att träffa lokala samarbetspartners och representanter från civilsamhället och politiken.
Mars
» Margot Wallström, Anna Sundström och Jan Eliasson kräver i Aftonbladet att regeringen ska återuppta stödet till den palestinska flyktingorganisationen UNRWA.
» Högnivåkonferensen Africa SOTF Dialogue arrangeras i Nigeria av FEPS och bland annat Palmecentret för att samla afrikanska representanter inför höstens Summit of the Future i FN.
» Manifestation för vapenvila i Gaza arrangeras på Norrmalmstorg tillsammans med S-kvinnor, Tro och Solidaritet, Socialdemokraterna i Stockholm, SSU samt S-studenter.
» Palmecentret lanserar insamlingskampanjen för ’LIV, FRED och FRIHET’ i Palestina.
» Palmecentret arrangerar Littfest Umeås temadag om demokrati med över 4 500 besökare.
» Anna Sundström meddelar att hon avgår som generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center.
» Gemensamt utspel görs med biståndsorganisationer, fackförbund och experter att Europaparlamentet måste rösta ja till EU-lag om företags ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och klimat.
April
» Tillsammans med 250 andra organisationer kräver Palmecentret att all överföring av vapen till Israel och palestinska väpnade grupper ska stoppas.
» Det israelisk-palestinska fredsnätverket Two-State Coalition besöker Sverige med syftet att stärka det internationella arbetet för en tvåstatslösning.
Maj
» Palmecentrets deltar på LO:s kongress och lanserar kampanjen för att rädda det fackliga biståndet som hotas av regeringens nya biståndspolitik.
» Inför valet till Europaparlamentet anordnas lunchdialoger om rättvis klimatomställning där samtliga partiers EU-valkandidater frågas ut.
» I samarbete med Solidar och ABF Skåne genomförs en dialog- och föreläsningsturné i Skåne med föreläsningar och debatter om EU-valet.
» ”Utan kärnvapengarantier blir DCA ett existentiellt hot.” Margot Wallström och Anna Sundström skriver debattartikel om DCA-avtalet med USA.
Juni
» Palmecentret lanserar namninsamling för att sätta press på regeringen att bryta tystnaden och skydda civilbefolkningen i Palestina.
» ”Ni kan bättre regeringen!” En granskning av regeringens politik för global utveckling presenteras tillsammans med 49 andra organisationer.
» På hushållsarbetarnas dag hyllar Palmecentret sin partner International Domestic Workers’ Federation och deras viktiga arbete att få till stånd konventionen om hushållsarbetares rättigheter.
» Palmecentrets styrelse utser Oscar Ernerot till ny generalsekreterare.
Juli
»Kampanjen ”Rörelse till rörelse: Värna civilsamhällets unika roll i
biståndet” lanseras.
» Palmecentret ställer sig bakom ett uttalande från Narges Mohammadis familj efter attacken mot henne i Evin-fängelset i Iran.
Augusti
» Shaadi Zamani från SSU Halland drar i gång en kampanj för att sälja Palestinapins. Alla intäkter går till Palmecentrets insamlingen till Palestina.
» Thailands största oppositionsparti, Move Forward party, tvingas åter att upplösas av domstol.
» Internationell solidaritet i fokus när Global Bar arrangerar Global Festival i samarbete med Palmecentret.
September
» Över 70 deltagare från progressiva partier på västra Balkan och Sverige samlas för dialog och utbyte i Korčula, Kroatien.
» Kursen ”Internationell politik – från säkerhetspolitik till bistånd” startar för engagerade personer i arbetarrörelsen.
» Palmecentret skriver med 117 andra organisationer att EU måste sluta att tillåta att produkter som bedöms för farliga för den inhemska marknaden ändå får exporteras till andra länder.
» En ”Pact for the Future” antas i New York av världsledare. FEPS presenterar rapporten A New Global Deal i samarbete med bland annat Palmecentret.
Oktober
» Oscar Ernerot talar på aktionsgruppen Ryssland ut ur Ukrainas manifestation vid Fria Ukrainas Plats utanför ryska ambassaden.
» Palmecentret medarrangerar manifestation på Sergels torg mot folkrättsbrotten efter den 7 oktober genom att läsa namnen på de barn som dödats under året.
» Vår partner och ABF:s belarusiska systerorganisation klassas som extremistisk av regimen. En blixtinsamling lanseras för att stötta medlemmar som är i fara eller tvingats fly.
» FN-dagen firas genom stort FN-seminarium om utvecklingen av de globala utvecklingsmålen tillsammans med ABF Stockholm och FN-förbundet.
November
» “Betala, fasa ut och inkludera”. Palmecentret uppmanar tillsammans med 18 andra Concord-medlemmar Sverige och EU att driva på för en rättvis klimatomställning under klimattoppmötet COP29.
» Oscar Ernerot och Katrin Stjernfeldt Jammeh, skriver i Sydsvenskan om behovet av en global offensiv för demokrati och jämlikhet.
» Palmedagen arrangeras i Malmö under temat Dare More Democracy – Våga mer demokrati.
December
» Palmecentret kräver att regeringen uppmärksammar turkiska polisens gripanden av flera människorättsaktivister, fackliga företrädare och partners till Palmecentret.
» För att hedra årets mottagare av Nobels fredspris, gräsrotsrörelsen Nihon Hidankyo, medarrangerar Palmecentret ett luciatåg för en kärnvapenfri värld.
» Internationella federationen för arbetares utbildning och Palmecentret arrangerar Global Trade Union Programme Workshop i Kapstaden.
The civilian population in Gaza is at risk of starving to death. For nearly two months, Israel has blocked all emergency aid – while bombs continue to fall on a population repeatedly forced to flee.
The Israeli government does not hide its intentions: to drive a people from their land. This is ethnic cleansing. One of the gravest crimes against humanity.
The cynicism is brutal. In recent days, Israel has started to allow in a fraction of the aid that is needed – not to protect civilians, but to silence international criticism. The UN is clear: the aid amounts to a drop in the ocean.
What is happening is not only a humanitarian catastrophe marked by clear and severe breaches of international law – it is a moral collapse of the international community. When we allow this to continue without consequences, we erode international law and all principles of human rights and human dignity. Violence is also escalating in the West Bank, perpetrated by Israeli settlers and the Israeli military.
We demand an immediate return to ceasefire with the release of hostages, international protection for civilians, and full humanitarian access to Gaza. We demand accountability for war crimes and crimes against humanity.
The international community – including Sweden and the EU – must stop shielding the actions of the Israeli government. It is time for the Swedish government to take a firm stand for international law.
Words are not enough. Therefore, we demand:
The General Assembly of the Olof Palme International Center, Stockholm, 21 May 2025.
Att tiga är att medverka. Vi kräver omedelbar handling!Civilbefolkningen i Gaza riskerar att svälta ihjäl. I cirka två månader har Israel blockerat all nödhjälp – samtidigt som bomberna fortsatt att falla över en befolkning som gång på gång tvingas fly.
Den israeliska regeringen döljer inte sina syften: att fördriva ett folk från sitt land. Det är etnisk rensning. Ett av mänsklighetens allra grövsta brott.
Cynismen är brutal. Israel har i dagarna börjat släppa in en bråkdel av den hjälp som behövs. Inte för att skydda civilbefolkningen, utan för att tysta omvärldens kritik. FN är tydliga: hjälpen är en droppe i havet.
Det som sker är inte bara en humanitär katastrof med solklara och grova folkrättsbrott – det är en moralisk kollaps för världssamfundet. När vi tillåter detta att fortsätta utan konsekvenser, urholkar vi folkrätten och alla principer om mänskliga rättigheter och människovärdet. Även på Västbanken ökar våldet från israeliska bosättare och den israeliska militären.
Vi kräver en omedelbar återgång till vapenvila med frisläppande av gisslan, internationellt skydd för civilbefolkningen och fullt humanitärt tillträde till Gaza. Vi kräver ansvar för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det internationella samfundet, inklusive Sverige och EU, måste sluta ge politiskt skydd åt den israeliska regeringens agerande. Det är dags för den svenska regeringen att kraftfullt stå upp för folkrätten.
Det räcker inte med ord. Därför kräver vi:
· Frysning av EU:s frihandelsavtal med Israel.
· Sanktioner mot ansvariga israeliska ministrar och militärer.
· Förbud mot handel med varor från illegala bosättningar.
· Sanktioner mot extremistiska bosättare.
· Återupptaget svenskt stöd till UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar.
· Stöd till de internationella domstolarnas oberoende – och respekt för deras beslut.
· Sverige ska verka för att omvärlden tvingar Israel att häva ockupationen.
· Aktivt stöd till fredsarbetet för en hållbar tvåstatslösning baserad på folkrätten.
Olof Palmes Internationella Centers representantskap, Stockholm 21 maj 2025.
”Vill vi ha fred måste vi också rusta för fred”Säkerhetsläget i världen blir allt allvarligare. Antalet väpnade konflikter är det högsta sedan andra världskriget, kärnvapenhotet mer aktuellt än på decennier och militärutgifterna slår nya rekord. Det är en farlig utveckling – men den är inte oundviklig. För att möta den behöver dock regeringen ändra sin defensiva utrikes- och säkerhetspolitik.
För även om vi nu åter behöver ökad militär beredskap för att skydda oss mot aggressiva despoter måste vi bredda vår säkerhetspolitiska verktygslåda.
Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig mot Ukraina, samt att stora delar av västvärlden vänder bort blicken från den israeliska regeringens grova folkrättsbrott i Gaza, har haft ödesdigra konsekvenser för folkrätten och för världens säkerhet. Donald Trump har återvalts på en agenda som åter för världen in i en tid där den starkes rätt ska gälla och internationella institutioner bekämpas. I grunden ligger en högerauktoritär utveckling och en eskalerande demokratikris med stora konsekvenser för motsättningarna inom och mellan länder.
Vi riskerar nu att se slutet på den period som efter andra världskrigets fasor såg uppbyggnaden av den regelbaserade världsordningen. Tiden då bildandet av FN och FN-stadgan stärkte folkrätten och aggressionskrigen förbjöds. Då förklaringen om de mänskliga rättigheterna lade grunden för de internationella domstolarna samt konventionerna om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.
Men samtidigt som folkrätten urholkas och konflikterna ökar skär regeringen kraftigt ner det förebyggande biståndet och fredsarbetet. Detta i ett läge där världen står inför en rad existentiella hot. Militära lösningar dominerar ensidigt dagordningen och har blivit det enda svaret på internationella säkerhetshot. Men dessa skapar inte varaktig säkerhet. I stället riskerar de tvärtom att förvärra utvecklingen och de globala kriser vi står inför.
Klimatförändringar, hunger, extrem ojämlikhet och auktoritär nationalism kan inte bombas bort, och kommer finnas kvar dagen då fredsavtal kan slutas. Det måste mötas med ett aktivt förebyggande och långsiktigt främjande av demokratiska, hållbara och fredliga samhällen. Det som i sin tur också skapar möjligheter till ökad säkerhet och en mer fredlig värld.
Även om vi nu åter behöver öka vår militära beredskap för att möta utvecklingen i Europa måste vi också arbeta än mer målmedvetet mot ett paradigmskifte. Mot en internationell samverkan som bygger på en insikt av behovet av gemensam säkerhet, och som kan vara baserad på dialog och samexistens.
För att skiftet ska vara möjligt behöver den globala demokratikrisen brytas och en stark folkrätt med effektiva internationella institutioner säkerställas. Oavsett om rättsordningen kränks i Ukraina, i Palestina eller på alla andra platser måste Sverige och omvärlden tydligt agera. När internationella institutioner och domstolar attackeras behöver vi omedelbart höja rösten och samlat gå till motattack, oavsett vem det är som angriper dessa. Vi behöver förbehållslöst försvara och slå vakt om en värld där lag går före styrka och vapenmakt.
Det handlar också om vår egen säkerhet, och det duger inte att som regeringen tystna i kritiken mot grava folkrättsbrott. Utan folkrätten utvecklas ett farligt och laglöst tillstånd där människor och mindre stater kommer stå helt värnlösa. Olof Palmes ord att ”folkrätten är vår första försvarslinje” gäller fortfarande i högsta grad.
Det krävs också förnyade internationella ansträngningar för nedrustning. Sverige har en lång tradition av att driva på för nedrustning och fred. Idag har vår röst tystnat. Genom regeringens utrikesdeklaration är det tydligt att utrikespolitiska värden som demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, dialog och nedrustning tonas ned. Kärnvapen diskuteras inte längre som ett existentiellt hot, utan mer som att vara säkerhetsskapande. Det är en illavarslande utveckling. Fler aktörer har idag tillgång till kärnvapen och de avtal som tidigare begränsat deras spridning har försvagats eller är på väg att upphöra. Nedrustningen har avstannat mitt i dramatiskt ökande geopolitiska spänningar där retoriken kring kärnvapenanvändning steg för steg förvärras.
Säkerhet, demokrati, hälsa och klimat hänger ihop. Varje krona investerad i detta sparar upp till 16 gånger insatsen i framtida militära insatser och katastrofhantering enligt statistik från FN. Vårt utvecklingssamarbete med omvärlden har därför en unik roll i att förebygga och bemöta de förhållanden som leder till väpnande konflikter och krig – genom att främja demokrati, rättsstatens principer, kvinnors deltagande, dialog och fredlig konfliktlösning.
Bistånd är inget oviktigt sidospår utan tvärtom en nödvändig investering i vår framtida säkerhet. Att återgå till enprocentsmålet är därför inte bara moraliskt rätt, det är strategiskt smart. Många av de hot som världen idag står inför, som klimatkrisen och demokratikrisen, kommer dessutom att ytterligare öka konfliktnivåerna under kommande decennier.
Det finns ingen fred utan utveckling, ingen utveckling utan fred och det finns vare sig fred eller utveckling utan internationell rätt. Vi måste därför arbeta inom alla dessa tre områden för att nå en mer säker värld.
Att som regeringen kraftigt dra ner på det svenska utvecklingssamarbetet, tystna i kritiken mot grava folkrättsbrott samt driva en defensiv och enögd utrikespolitik, som enbart fokuserar på närområdet och svenska intressen, håller inte.
För vill vi ha fred, måste vi också rusta för fred.
Margot Wallström
ordförande Olof Palmes Internationella Center och tidigare svensk utrikesminister
Oscar Ernerot
generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Artikeln publicerades först i Svenska Dagbladet.
Gaza: Att tiga är att möjliggöra
Den israeliska regeringens krigföring är ett flagrant brott mot internationell rätt, och en invasion riskerar att leda till ytterligare massdöd och tvångsfördrivning. Enligt uppgifter är målet att militärt ”erövra hela Gazaremsan”. Samtidigt har över 55 000 palestinier redan dödats, majoriteten kvinnor och barn.
Israel upprätthåller en total blockad som systematiskt hindrar tillgång till mat, vatten, medicin och förnödenheter. FN:s generalsekreterare har varnat för att civilbefolkningen i Gaza svälter, medan Amnesty International kallar belägringen grym, omänsklig och ett folkmord. Human Rights Watch har dokumenterat en lång rad systematiska krigsförbrytelser, däribland medvetna attacker mot sjukhus, tvångsevakuerade patienter och dödande av sjukvårdspersonal.
Det här är inte självförsvar – det är kollektiv bestraffning.
Det är inte en ”krigszon” – det är en isolerad, sönderbombad enklav där civilbefolkningen gång på gång tvingas fly från plats till plats utan någonstans att ta vägen.
Och det är inte ett ”krig mellan två jämbördiga parter” – det är en militär stormakt som systematiskt förintar ett ockuperat och blockerat område. Det har aldrig funnits ett krig i historien där 80 % av landet har förstörts, 100 % av befolkningen fördrivits och där över 40% av de döda är barn och kvinnor.
Vi står bakom en omedelbar återgång till vapenvila med frisläppande av gisslan, ett stopp för alla vapenleveranser till Israel, internationellt skydd för civilbefolkningen och humanitärt tillträde till Gaza. Vi kräver ansvar för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det internationella samfundet, inklusive Sverige och EU, måste sluta ge politiskt skydd åt den israeliska regeringens agerande. Det är dags för den svenska regeringen att kraftfullt stå upp för folkrätten.
Att blunda är att medverka. Att vara tyst är att möjliggöra. Detta måste få ett slut, NU!
Första maj: Solidaritetens dag
Oscars tal:
Idag samlas vi för att fira Arbetarrörelsens dag, för att stå upp för rättvisa och för solidaritet.
Det är lätt att bli modfälld i tider som dessa, men vi är här för att påminna varandra om en sak: det går att göra motstånd och förändra världen.
Vi har gjort det förut. Och vi kan göra det igen.
Vi lever i en tid som skakar, i Sverige och i världen. Runtom oss rasar krig, demokratier backar, klimatet pressas till bristningsgränsen.
Vi som fortfarande lever i en demokrati och har möjlighet att välja – vi står inför val. Inte bara i valurnor, utan varje dag: ska vi blunda, eller ska vi agera?
2025 står världen inför det högsta antalet pågående väpnade konflikter sedan andra världskriget. Flera europeiska länder har meddelat att de avser att dra sig ur konventionen om förbud mot personminor.
Palme sa, det går inte att bomba sig till demokrati – samtidigt pratar alltfler om att kärnvapen är lösningen för fred.
De humanitära behoven är större än någonsin och växer ständigt. Hälso- och sjukvårdspersonal och humanitära hjälparbetare dödas i allt större antal. 382 år 2024 – i år ser det ännu värre ut.
Vi ser hur Ryssland fortsätter sitt vidriga anfallskrig mot Ukraina. Ett krig som inte bara handlar om gränser och territorier – det är ett krig mot idén att varje land, varje människa, har rätt att forma sin egen framtid. Och därför är deras kamp vår kamp. Vi backar inte.
Det som händer i Ukraina just nu är en humanitär katastrof. Varje dag rapporteras det om bombade sjukhus, förstörda skolor, och barn som mister sina föräldrar.
Kvinnor som utsätts för sexuellt våld som ett krigsvapen. Rysslands krig är inte bara ett brott mot moral – det är ett brott mot internationell rätt.
Och vi måste våga ställa frågan: Vad gör vi?
Vi bygger våra värderingar på demokrati, frihet, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Men värderingar måste omsättas i handling. Det räcker inte att uttrycka oro. Det räcker inte med sanktioner som inte biter. Det krävs handling med mod och tydlighet.
Sverige och EU har ett ansvar – både juridiskt och moraliskt – att skydda de mest utsatta. Det innebär att vi måste:
Säkerställa att humanitär hjälp når fram.
Säkerställa att Ukraina har de militära resurser som krävs.
Skydda och stödja flyktingar – särskilt kvinnor och barn.
Dokumentera krigsbrott och agera för att de ansvariga ställs till svars.
Därför säger vi – Ryssland ut ur Ukraina!
Gaza bombas. Barn dödas. Sjukhus jämnas med marken.
Sveriges regering är tyst? Utrikesministern säger ingenting. De mumlar. De viker undan. De sviker.
Den svenska SD-ledda regeringen gör istället:
Nedskärningar av Palestinabistånd med 45 procent.
Fryste utvecklingsbistånd.
Röstade mot vapenvila i FN.
Fryste UNRWA-bistånd för att sedan permanent stoppa stöd till organisationen.
Avstod att rösta för uppgradering av Palestinas status i FN.
Avstod att rösta för att Israel ska avsluta sin ockupation.
Vi kräver svar! När tänker ni fördöma en högerextrem regim som bryter mot all internationell rätt? Var går gränsen?
Vi kräver:
Att Internationella domstolens beslut respekteras och följs.
Att EU fryser handelsavtalet med Israel.
Vi vill se utökade sanktioner mot Israel – mot alla dom som bär ansvaret, bosättare, militär och politiska beslutsfattare.
Omvärlden och EU måste sätta stopp och höja rösten för att rädda palestinska liv.
En vapenvila måste på plats och mat och förnödenheter måste omedelbart släppas in i Gaza.
Vi behöver en utrikespolitik som säger ifrån – inte en som är tyst när starka trampar på svaga. Och vi behöver ett Sverige som visar mod – inte ett som hukar.
När världen gungar, när auktoritära krafter växer, då måste vi hålla fast vid våra värderingar – inte släppa taget. Då måste vi stå upp för det som är rätt – inte det som är bekvämt.
Vi säger: freden byggs inte med vapen, utan med rättvisa. Med utbildning. Med jämlikhet. Det är inte naivt – det är nödvändigt.
Vi behöver ett starkt försvar som kan skydda oss vid en attack mot våra gränser, men inte på bekostnad av välfärd och ett bistånd som stärker demokratier, skyddar mänskliga rättigheter och främjar klimatkampen.
Vi vet hur det är att kämpa för våra rättigheter. Men andra gör det under mycket svårare villkor – i krig och konflikt, i fattigdom och förtryck. Vårt stöd kan göra hela skillnaden. Det är ett bevis på att vi bryr oss, att vi vill skapa en mer rättvis värld för alla.
Världen är djupt ojämlik. Medan vissa lever i överflöd, saknar andra rent vatten, sjukvård och utbildning. Ett starkt bistånd är ett verktyg för att jämna ut dessa orättvisor. Det handlar inte om välgörenhet, utan om global rättvisa. Vi måste arbeta tillsammans för att skapa ett samhälle där alla har samma möjligheter.
Bistånd förebygger konflikter. Länder med hög ojämlikhet, svag utbildning och dålig sjukvård är ofta mer sårbara för krig, korruption och extremism. Genom att satsa på utbildning, hälsa och jämställdhet kan vi bidra till stabila och fredliga samhällen. Fred börjar med rättvisa.
Varje krona som går till flickors skolgång, hälsovård eller klimatanpassning ger oss starkare, tryggare samhällen och en bättre värld för kommande generationer.
Sveriges röst i världen stärks av solidaritet. Ju mer vi visar att vi är beredda att hjälpa, desto mer lyssnar andra på oss i internationella forum som FN och EU. Det ger oss möjlighet att påverka frågor som klimat, fred, mänskliga rättigheter och arbetsvillkor – för en bättre värld.
Slutligen, låt oss inte glömma vikten av fackliga rättigheter. Genom att stödja fackföreningar i utvecklingsländer stärker vi demokratin, arbetsskyddet och rättvisa villkor för arbetare världen över. Alla arbetare förtjänar trygghet, schyssta löner och rätten att organisera sig.
Så, stoppa nedmonteringen av svenskt bistånd! Bistånd är ingen lyx utan tvärtom en nödvändig investering i vår framtida säkerhet. Att återgå till enprocentsmålet är därför inte bara moraliskt rätt, det är strategiskt smart.
Det är lätt att känna hopplöshet. Vi ser hur världen brinner. Hur temperaturen stiger. Hur konflikter blossar upp. Vi måste organisera oss. Höja rösten.
När arbetare i Bangladesh syr våra kläder för en lön som inte räcker till mat – då har vi ett ansvar.
När fackliga ledare i Colombia mördas för att de organiserar sig – då har vi ett ansvar.
När kvinnor i Iran kämpar för sina grundläggande friheter – då har vi ett ansvar.
Vi är här idag för att vi vägrar att ge upp. Vi tror på en annan värld – en värld där människovärdet väger tyngre än vinstintressen, där freden är viktigare än maktspel, där alla får plats.
En annan värld är möjlig.
Vi ska bygga den. Tillsammans. Med solidaritet. Med mod. Med handling.
Så bygger vi gemensam säkerhet och rustar för fred!
Turkiet vid ett avgörande vägskäl
19 mars fängslades Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu och flera andra borgmästarkollegor som representerar det socialdemokratiska partiet CHP – vårt systerparti. De anklagas för korruption och terrorism, men fängslandena framstår allt tydligare som en del i ett grymt politiskt spel.
Folkets reaktion har varit omfattande och flera massprotester har genomförts runtom i hela Turkiet. Regeringen har svarat med ökad repression. Massgripanden, tortyr, sexuella trakasserier och misshandel har rapporterats av Palmecentrets partners och andra människorättsorganisationer. Särskilt utsatta är unga aktivister som saknar tidigare politisk erfarenhet, och kvinnor. Amnesty Turkiet har nu begärt en oberoende utredning kring dessa uppgifter.
Civilsamhällsorganisationer, däribland Palmecentrets samarbetspartners, dokumenterar dessa brott och erbjuder juridiskt stöd till de drabbade. Men civilsamhällets möjligheter att agera begränsas av en allt hårdare lagstiftning och minskat internationellt stöd, samtidigt som landet befinner sig i en djup ekonomisk kris.
Gripandet av İmamoğlu är ett tydligt tecken på den djupa politiska kris som Turkiet befinner sig i. Protesterna som inleddes som en reaktion mot gripandet har snabbt utvecklats till en bredare rörelse med det största oppositionspartiet CHP i spetsen. Att oppositionen samlas mot utvecklingen inger hopp. Men för många känns det som landet nu står vid en avgrund och ett vägskäl.
Vi åkte därför nyligen till Ankara, med en delegation från det europeiska socialdemokratiska partiet, PES, för att uttrycka vårt starka stöd till CHP och de fängslade partiföreträdarna. Partiledaren Özgür Özel som tog emot oss var tacksam över alla internationella ansträngningar som görs för att sätta strålkastarljuset på det som nu sker i Turkiet. När omvärlden skakar i sina grundvalar är det lätt att den illavarslande utvecklingen i Turkiet förvinner från dagordningen och faller i glömska.
Och det ser dessvärre ut som att historien upprepar sig, 2016 fängslades den kurdiske oppositionsledaren Selahattin Demirtaş. Han hade då lyckats nå en växande väljarskara. Trots upprepade domar från Europadomstolen om att han bör friges sitter han fortfarande efter nio år fängslad. Fängslandet av Demirtaş följdes sedan av en systematisk nedmontering av det socialdemokratiska prokurdiska partiet HDP. Vid lokalvalen 2019 vann de makten i 65 av landets kommuner. 48 av dem kom sedan att tvångsförvaltas av staten.
Nu riktas samma metoder mot det största oppositionspartiet CHP och dess populäre ledare İmamoğlu som nyligen utsetts till partiets presidentkandidat i det kommande presidentvalet. Han har lyckats samla en bred väljarskara och är ett tydligt hot mot president Erdoğans makt.
Samtidigt som det politiska förtrycket hårdnar pågår en lika systematisk nedmontering av det fria ordet.
Samtidigt som det politiska förtrycket hårdnar pågår en lika systematisk nedmontering av det fria ordet. 90 procent av de nationella medierna ligger under statlig kontroll. Enligt V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet är Turkiet en valautokrati. Det innebär att det fortfarande hålls val men att grundläggande demokratiska friheter som yttrandefrihet, pressfrihet och rättsstatens oberoende är kraftigt undergrävda.
Landet ligger på 149:e plats av 180 på Reportrar utan gränsers 2024 års pressfrihetsindex. En av de nyligen fängslade journalisterna är svenske Joakim Medin som försökte resa in i landet för att bevaka protesterna. Han anklagas för att ha förolämpat presidenten Erdoğan och för terrorism. En vanlig anklagelse för att gripa och tysta kritiska röster och journalister.
Civilsamhället och universiteten i landet möter samma behandling. Länge har de varnat för en alltmer tilltagande auktorisering. Men trots att Turkiet under längre tid visat upp denna negativa utveckling säger många i landet att Turkiet nu står vid ett avgörande vägskäl: återgång till demokrati, eller mot en fullständig autokrati. Folkmassornas protester och oppositionens beslutsamhet att fortsätta ta upp kampen mot regeringen inger dock hopp.
Men de behöver hjälp, nu mer än någonsin. Det finns fortfarande en optimism och framåtanda hos CHP, ett självförtroende som vilar i det breda stödet i samhället, inte minst bland ungdomar. Men de klarar det inte ensamma. Det behövs internationell solidaritet.
Vi står inför en ny tid. Vilken väg Turkiet väljer att gå kommer också att prägla utvecklingen i Europa och vårt närområde. Stora högerauktoritära strömningar i världen och krig visar hur snabbt instabilitet kan spridas. Som Natomedlem är Turkiets demokratiska utveckling nödvändig. Är det något vi lärt oss genom historien är det att auktoritära regimer och grannar varken för med sig fred eller stabilitet. Tvärtom.
Men det behöver inte bli så, det turkiska folket och dess demokratiska opposition har inte förlorat slaget. Långt ifrån. Det är den progressiva rörelsen i landet som är garanten för ett demokratiskt Turkiet, men de behöver vårt stöd. Därför måste Sverige och EU i alla de viktiga samarbeten vi har med Turkiet fortsätta att lyfta vikten av demokrati och yttrandefrihet. Sverige och EU måste också fortsätta att ge aktivt stöd till de demokratiska krafterna i landet som vågar försvara yttrandefrihet, jämställdhet och rättssäkerhet.
Vi socialdemokrater kommer fortsätta att stå vid våra turkiska systerpartiers sida i deras kamp så länge som det kommer att behövas.
Orginal artikeln publicerades i AiP.
Oscar Ernerot
generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Paula Carvalho Olovsson
internationell sekreterare Socialdemokraterna
1976 blåste en intern strid upp i det brittiska företaget Lukas Aerospace. Ledningen ville fokusera på företagets militära produktion och säga upp personal. De anställda kontrade med en gemensam facklig plan som både skulle rädda jobben och ta företaget i en ny riktning. I stället för att tillverka missiler ville de framställa saker som gjorde social nytta, som medicinsk utrustning och värmepumpar och solceller, så att arbetare skulle ha råd att värma upp sina hem.
”Lukasplanen” och fackets organisering för att få använda sina yrkeskunskaper på ett sätt som bidrar till det allmänna bästa – till fred, klimatnytta och jämlikhet – gör sig påmind på Earth Day i år.
Den infaller i en tid då satsningar på militär och vapen upptar en rekordstor del av våra gemensamma resurser. Och där summan som läggs på militär upprustning överträffar det som läggs på klimatomställningen många gånger om. För den som vill ha säkerhet för alla är detta en bakvänd logik.
Inte minst när man tänker på att militärindustrin bidrar till det pågående angreppet på jordens livsuppehållande system. Militären står för cirka en tjugondel av världens totala klimatutsläpp – mer än civilflyget. Lägg till det skador på lokal natur, då giftiga ämnen släpps ut vid övningar och vapentester och hamnar i människors och djurs kroppar. I vissa fall är storskalig miljöförstörelse – ekocid – rentav en central del av den militära strategin, som i Rysslands krig i Ukraina. Även Israels armé har ekocid som taktik, då den bulldozrar åkrar, fäller olivträd och fyller brunnar med betong för att göra Gaza omöjligt att leva i för palestinier.
Självklart ska vi satsa på vår gemensamma säkerhet. Och själva förutsättningen för att kunna leva tryggt är att vi har en fungerande planet, som kan förse oss med mat, vatten och ett hem som står kvar. Som kan stötta vår hälsa och bära upp våra ekonomier. Allt detta riskerar vi att förlora om vi inte agerar kraftfullt, här och nu.
Slutsatsen är tydlig: mänsklig säkerhet behöver bli politikens främsta mål. Det innebär satsningar på en rättvis grön omställning, både här hemma och i världen. Arbetare ska få stöd i att ställa om till nya gröna jobb och uppgifter. Rikare länder som orsakat klimatkrisen behöver betala den klimatfinansiering de är skyldiga de mest drabbade länderna, så att de kan skydda sina invånare.
Det kräver också att det multilaterala systemet för internationellt samarbete, fred och säkerhet stärks och utvecklas. Och att satsningar för att främja demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras.
Pengar finns men behöver omfördelas, från de superrika och klimatskadliga industrier till det som skapar säkerhet och välmående för alla. Lyckas vi med det minskar vi också grogrunden för auktoritära rörelser och ledare som vill starta krig.
Även om vi behöver både militär beredskap och förebyggande upprustning för att skydda oss mot despoter, så behöver den stora riktningen vara det som de fackliga kämpade för i Lukasplanen: en demokratisk övergång från att producera sådant som skadar människor och planet till sådant som hjälper oss att blomstra.
Vi behöver helt enkelt rusta för fred snarare än krig.
400 personer samlades för att mobilisera för rättvis omställning!
Den 5-6 april anordnades Klimatriksdag 2025, vilket samlade 400 deltagare. Här möttes engagerade medborgare, forskare, representanter för olika rörelser, kommunala tjänstemän och opinionsbildare. Palmecentret och Hyresgästföreningen var två av de organisationer som stöttade eventet.
Huvudfrågan var hur vi ska arbeta tillsammans för att mobilisera så många som möjligt för en rättvis och kraftfull klimatpolitik. Naturskyddsföreningens Beatrice Rindevall sammanfattade helgens intensiva aktivitet med orden: ”Det finns tusen sätt att engagera sig. Vi har folket och opinionen på vår sida.”
Nyfiken på hur du kan vara med? Här kommer inom kort de viktigaste budskapen och idéerna från Klimatriksdag 2025 att publiceras, med flera arbetsgrupper som man är varmt välkommen att ansluta sig till:
