Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Berätta lite om initiativet. Hur startade det?
– Det började med att jag upplevde att så många människor uppdaterade i sociala medier om Gaza, men att beslutsfattarna inte lyssnar utan kör sitt eget race. Jag tänkte att det måste finnas något mer vi kan göra.
– Det är viktigt att göra så mycket man kan med det man har.
Foton: Shaadi Zamani / SSU Halland
Det var Shaadis syster Shabnam som kom på idén att skapa just en pin och som är designern bakom den.
– Jag sa: Designa du pinen så ser jag till att de blir sålda, berättar Shaadi.
Systern är även hon aktiv i SSU och sitter i förbundsstyrelsen. Hon är en stor inspiration för Shaadi och även om de inte alltid pratar så mycket politik tillsammans har Palestina-frågan varit oundviklig.
Familjen har också varit en stor faktor att det internationella och politiska engagemanget väckts till liv. Föräldrarna kommer från Iran och har inte haft samma möjligheter att yttra sina åsikter och stå upp för det som är rätt.
– Det är inget att ta för givet, säger Shaadi.
SSU Halland började sälja pins på egna evenemang och spred information på Instagram. Det fick fler distrikt att haka på, bland annat i Kronoberg, Gävleborg, Örebro och Dalarna.
– Det var väldigt många som var duktiga på att sälja. Exempelvis Mohammed från SSU Kronoberg. Han är 16 eller 17 år och sprang runt i hela Kronoberg och sålde pins vid varje tillfälle han fick. Han förtjänar att lyftas, berättar Shaadi med ett leende.
Tillsammans sålde SSU-distrikten pins för 25 000 kr som kunde skänkas till Palmecentrets insamling för att lindra nöden i Palestina.
– Folk från hela Sverige köpte och det nådde till och med hela vägen till Norge. De sålde slut väldigt fort, vi hade lika gärna kunnat beställa ännu fler.
Shaadi reflekterar över varför det gick så pass bra.
– Det är uppenbart att människor vill göra mer, men inte riktigt vet hur, säger hon.
Shaadi planerar för fler insamlingar för internationell solidaritet, men att slå på stort en gång om året. Det blir kanske inte alltid till Palestina, utan beroende på var behoven är som störst.
Hon hoppas på att fler SSU-distrikt vill delta.
– Jag vill uppmuntra fler distrikt att haka på insamlingen nästa år och att börja förbereda för det redan nu, avslutar hon.
Sedan intervjun har fler distrikt hört av sig och ville bidra till Palestinainsamlingen så SSU-gänget har valt att köra ytterligare en runda av försäljning.
Swisha solidaritet till civilbefolkningen i Palestina! Palmecentrets insamling går till att lindra den akuta humanitära katastrofen genom våra lokala samarbetspartners samt för att stödja arbetet för mänskliga rättigheter, frihet och fred i regionen.
Hittills har den stöttat sådant som matpaket till arbetare och deras familjer som fördrivits från sina hem, aktiviteter och stöd till barn och unga, samt mjölkersättning till barn och nyfödda.
Varje år organiserar Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen fackeltåget ”Lucia för Fred”. Årets budskap är en kärnvapenfri värld. Tåget ska hedra mottagarna av Nobels fredspris, organisationen Nihon Hidankyo, som sedan 1956 samlat överlevare av atombomberna i Hiroshima och Nagasaki för att sprida kunskap om kärnvapnens verkningar.
Välkommen att gå med Palmecentret i årets fackeltåg!
Facklor finns på plats, men vill du vara säker på att få en är det självfallet bäst att ta med egen. Inga andra fanor än medarrangörernas är tillåtna – budskapet i fokus!
Krav från demonstrationen:
Stockholms Fredsförening | Svenska Freds och Skiljedomsföreningen | Svenska Läkare mot kärnvapen | Kristna Fredsrörelsen | Olof Palmes Internationella Center | Internationella kvinnoförbundet för Fred och Frihet – IKFF.
I morgon den 23 november genomförs Palmedagen, arbetarrörelsens årliga internationella möte, i Malmö. Gäster är en lång rad beslutsfattare och experter från både Sverige och andra länder.
Den internationella hjälporganisationen Oxfam pekar i sin senaste rapport på att fem miljarder människor har fått se sin levnadsstandard sjunka under 2020-talet. Samtidigt äger den rikaste procenten mer än vad 95 procent av världens befolkning gör. I Sverige äger de fem rikaste personerna nu mer än vad fem miljoner svenskar gör tillsammans. Det är ett tydligt tecken på att det ekonomiska systemet inte längre fungerar.
Människor vänder sig till populistiska och auktoritära rörelser för att de har tappat tilltron till mer traditionella politiska partier, att de faktiskt ser samhällsutvecklingen och har en ambition att leverera rättvisa samhällen, som erbjuder medborgarna möjligheter i sina egna liv. Korruption och utbredd kriminalitet minskar också människors tilltro till samhället i stort. Det skapar en farlig grogrund för auktoritära rörelser.
Runt om i världen är demokratin på stark tillbakagång. Det behövs därför en global offensiv för demokrati och för jämlikhet. För ska utvecklingen kunna vändas behöver inte bara demokratin försvaras, den behöver också öka för alla de människor som känner att den politik som förs inte levererar rättvisa och trygga samhällen. Den svenska regeringens bristande ambition när det gäller att se denna utveckling, liksom dess nedmontering av det svenska biståndet, visar på en oförmåga att inse allvaret.
Militärt och ekonomiskt inflytelserika stater rör sig åt fel håll. Kina och Ryssland är diktaturer, och båda går i en alltmer auktoritär riktning. Även Indien rör sig åt det auktoritära hållet. Donald Trump valdes visserligen i ett demokratiskt val, men under sin förra presidentperiod var det tydligt att han liksom andra högerpopulister använde sin demokratiskt vunna makt till att angripa demokratin. Det finns ingen anledning att tro att han kommer att agera annorlunda denna gång.
Även i Europa växer hotet från auktoritära högerkrafter. Viktor Orbán i Ungern är ett annat exempel på en politisk ledare som har kommit till makten på demokratisk väg men nyttjat sin ställning till att underminera demokratin.
I de flesta europeiska länder finns idag växande auktoritära partier på den yttre högerkanten.
De systematiska attackerna på demokratin har dramatiska effekter på utvecklingen. Enligt forskare på institutet V-dem vid Göteborgs universitet har demokratin i världen stadigt gått tillbaka i snart 20 år. Idag lever 29 procent av världens befolkning i det som kallas liberala demokratier. Även Sverige sjunker i internationella demokratiindex.
Utvecklingen har inte bara betydelse för människors rättigheter och frihet, den har också allvarliga konsekvenser för freden och miljön. I demokratier löses konflikter på fredlig väg, och demokratiska länder startar inte krig mot varandra. Högerauktoritära ledare bryr sig inte heller om klimatkrisen förutom som ett politiskt medel att vända desillusionerade medborgare mot mer ansvarstagande politiska röster. Vi rör oss därför in i allt farligare tider, för freden och för mänsklighetens existens.
Det finns ingen enkel förklaring till demokratins tillbakagång. Sociala medier pekas ofta ut som en faktor till ett mer polariserat debattklimat, där högt tonläge, desinformation och enkla lösningar premieras. Men det räcker inte som förklaring. Blicken måste också riktas mot ökade ekonomiska klyftor och samhällen som inte längre upplevs leverera välfärd och gemenskap utan otrygghet och utanförskap.
Alla demokratiska krafter behöver nu ta ett tydligt kliv fram och börja samarbeta för att möta utvecklingen tillsammans. I Sverige har regeringen en central roll för att bidra till det, som ansvarig för landets styre. Statsminister Ulf Kristersson (M) behöver börja förhålla sig till den auktoritära utvecklingen. Idag bidrar Tidöregeringens politik istället till splittring i samhället, ökad ojämlikheten och en stegvis begränsning av civilsamhällets utrymme.
Regeringens politik för global utveckling och internationellt bistånd nedmonteras vidare i rask takt. Enprocentsmålet har övergetts och ett minskande bistånd finansierar i allt högre grad kostnader för svensk migration, samtidigt som biståndets syfte alltmer blir att främja svenska handelsintressen. Perspektivet vänds och biståndet ska nu gynna Sverige och inte främst fattiga och förtryckta i omvärlden. Det är häpnadsväckande kortsiktigt och enögt.
En demokratisk utveckling och stärkta mänskliga rättigheter i omvärlden gynnar Sverige i hög grad. Det är antagligen de främsta intressena Sverige har i en orolig värld. Inte minst för att säkra freden och klimatomställningen.
En del av det svenska biståndet används redan idag för demokratiutveckling i andra länder, men behöver nu göra det i än högre utsträckning. Den nedskärning av biståndet som regeringen gör är fel väg att gå. Många gånger handlar det om stöd till organisationer och människor som med risk för eget liv, eller med hot om fängelse och tortyr, kämpar för demokrati och rättvisa. De ska kunna räkna med Sveriges fortsatta stöd. För det är vår gemensamma kamp för framtiden.
ICLEI – Local Governments for Sustainability, ett internationellt nätverk som samlar över 2 500 städer och regioner från 125 länder som delar visionen om att städer och stadsregioner är drivkraften bakom en global hållbar utveckling.
Denna artikel publicerades först i Sydsvenskan den 22 november
Den 6 november markerade den ”Internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter”. Dagen instiftades av FN 2001 för att uppmärksamma de förödande och långvariga konsekvenser som krig har på våra ekosystem och naturresurser.
Vi ser nu en oroande utveckling där stater rustar upp som aldrig förr och de väpnade konflikterna ökar. Det har förödande effekter på människor men även på klimatet och naturen, som redan står på randen till kollaps.
Krig förstör oljebrunnar, dammar, odlingar, skogar och infrastruktur. Det leder till klimatutsläpp samt förorenar vatten, luft och grödor, vilket dödar boskap och vilda djur. Civila drabbas hårt och möjligheten att bo kvar i och bygga upp samhällen efteråt minskar ju mer miljön skadas. Det ser vi just nu i såväl Ukraina som i Palestina.
En rapport från FN:s miljöprogram (UNEP) tidigare i år beskriver de oerhörda konsekvenserna av Israels krig mot Gaza, både på människorna och miljön. Att naturen, grunden för människors existens, förstörs leder till ytterligare död och lidande – även när bomberna slutar falla.
Internationell humanitär rätt skyddar miljön i viss utsträckning. Men fortfarande saknas tillräckliga åtgärder mot dem som allvarligt skadar miljön, inte minst i krig. Det är hög tid att stifta en internationell lag mot storskalig miljöförstörelse, ekocid. Något som Olof Palme förespråkade redan för 50 år sedan då USA:s armé spred dödligt giftiga ämnen över Vietnams skogar under Vietnamkriget.
Därför välkomnar vi rapporten ”An Environmental Compact for Ukraine”– ”En miljöpakt för Ukraina” – som presenterades i februari i år. Den har tagits fram av en expertgrupp som tittat på vilka konsekvenser Ukrainakriget haft för miljön. Gruppen har letts av bland andra Margot Wallström, Palmecentrets ordförande. Rapporten ger flera rekommendationer, både till den ukrainska regeringen och till det internationella samfundet.
En av rekommendationerna handlar om att göra ekocid till ett internationellt brott genom att lägga till det i Romstadgan, som upprätthålls av den Internationella brottsmålsdomstolen. Idag täcker Romstadgan brotten folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Att lägga till ekocid skulle innebära att stater och multinationella företag kan hållas ansvariga för allvarliga skador på miljön på internationell nivå, även om lokal miljölagstiftning saknas eller inte efterlevs.
Likväl som krig och konflikter har allvarliga konsekvenser för klimatet och miljön som vi alla är beroende av, leder även klimatkris och exploatering av miljön till instabilitet och spänningar. I maj 2016 antog FN:s generalförsamling en resolution som erkänner den roll som friska ekosystem och hållbart förvaltade resurser spelar för att minska risken för väpnad konflikt.
Enligt UNEP har minst 40 procent av alla inomstatliga konflikter de senaste 60 åren varit kopplade till exploatering av naturresurser. Dessa konflikter har också visat sig ha dubbelt så stor risk att återupptas. Klimatkrisens effekter, som torka och matbrist, är också i allt högre grad en bidragande faktor till väpnade konflikter, exempelvis under kriget i Syrien.
I slutändan är det tydligt att globala hot som krig och klimat- och miljökrisen förstärker varandra. Det måste också reflekteras i hur vi tillsammans tacklar dem. Gemensam säkerhet måste främjas framför de hot om gemensam förstörelse som idag råder i allt för stor utsträckning.
– Danielle Barsoum Malki, policyrådgivare fred och dialog.
– Cajsa Unnbom, policyrådgivare rättvis klimatomställning.
An Environmental Compact for Ukraine
UNEP: Environmental Impact of the Conflict in Gaza – Preliminary Assessment
Regeringen har lovat att vara en stark global röst för jämställdhet. Men halvvägs in i mandatperioden är det tydligt att jämställdhet i utrikespolitiken prioriteras ned.
Vi uppmanar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) att vända utvecklingen och i handling visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.
När delstater i USA inför abortförbud, Ryssland kriminaliserar ”propaganda” för andra normer än kärnfamiljen, Italien avskriver föräldraskap mellan samkönade par och allt fler kvinnor och flickor drabbas av sexuellt våld i väpnade konflikter i Gaza, Libanon, Sudan och Ukraina, är det inte läge att slå sig till ro.
Det är bra att regeringen kontinuerligt lyfter fram kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter i internationella sammanhang.
Maria Malmer Stenergard talade i slutet av september i sitt anförande i FN:s generalförsamling om att den globala oppositionen mot jämställdhet kraftsamlar och att vi alla måste stå upp mot den. Vi håller med.
På firandet av FN-dagen i Stockholm upprepade ministern att jämställdhet är ett kärnvärde i Sveriges utrikespolitik.
Men sådana utfästelser kräver mer än bara prat. Fakta visar att regeringen har tagit bort uppdrag om jämställdhet från olika myndigheter, Sveriges globala ambassadör för jämställdhet har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ner och jämställdhetstjänster på Sida har tagits bort.
Regeringen har också skurit ned på stödet till olika FN-organisationer, inte minst de som arbetar för jämställdhet och reproduktiv hälsa. Nyligen visade regeringens egen rapport om hälsobiståndet att Sveriges stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har minskat.
I många länder motarbetas kvinnors rättigheter, lagar som skyddar mot våld luckras upp och tillgången till säker abort och preventivmedel begränsas.
Samtidigt som välfinansierade och inflytelserika aktörer som arbetar emot kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter växer, den så kallade anti-genusrörelsen, tystnar röster runt om i världen för jämställdhet. Därför är Sveriges politiska och ekonomiska stöd till jämställdhet viktigare än någonsin.
Till skillnad från anti-genusrörelsen är kvinnorättsrörelser extremt underfinansierade. Sverige behöver kliva fram och öka anslagen till jämställdhet generellt och kvinnorättsorganisationer specifikt.
Sveriges utrikesminister har en viktig roll i att driva på för jämställdhet i EU:s globala politik liksom i EU:s nästa budget som snart förhandlas fram.
För att vara en trovärdig aktör behöver jämställdhet genomsyra hela utrikespolitiken.
Precis som Maria Malmer Stenergard konstaterade i riksdagen nyligen är det viktigt att alla enheter på utrikesdepartementet arbetar med jämställdhet inom sina arbetsområden. Idag har bara en av nio myndigheter under utrikesdepartementet i uppdrag att integrera jämställdhet och det finns ingen handlingsplan för jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsarbete kräver instruktioner och uppdrag i regleringsbrev, specialiserade tjänster och ett tydligt ledarskap.
– Driva på i FN och EU för alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive de mest omstridda frågorna som könsrelaterat våld, säker abort, sexualundervisning och hbtqi-rättigheter.
– Bygga strategiska partnerskap med länder och civilsamhällesorganisationer för att skapa en starkare global majoritet för jämställdhet och förändra normer. Satsa på diplomatiskt arbete gentemot låg- och medelinkomstländer som idag inte stödjer jämställdhetsarbetet tillräckligt aktivt.
– Finansiera de aktörer som gör störst skillnad för att främja kvinnors och flickors rättigheter. En stark kvinnorörelse är enligt forskning en förutsättning för att jämställdheten ska stärkas i ett samhälle, men just kvinnorättsorganisationer är särskilt hotade och kroniskt underfinansierade.
– Ta fram en gemensam handlingsplan för jämställdhet inom UD:s tre ansvarsområden säkerhet, handel och utveckling och återinför den globala jämställdhetsambassadören.
– Ge plats åt flickor och kvinnor i alla åldrar i processer och beslut som berör dem, på alla nivåer. Det är avgörande för en relevant och effektiv utrikespolitik att ta deras analyser och rekommendationer i beaktande.
Vi står redo att bidra med vår expertis och våra nätverk. Vi ser hur våra partners runt om i världen kämpar i motvind. Vi vet att Sveriges stöd kan göra skillnad. Vi hoppas Maria Malmer Stenergard vill träffa oss i höst för att prata mer om hur det kan ske.
Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Shahab Ahmadian, ordförande för organisationen Män
Mattias Brunander, generalsekreterare för Diakonia
Eva Ekelund, ställföreträdande chef för Act, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet
Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan international Sverige
Ulrika Grandin, generalsekreterare för UN Women Sverige
Malpuri Groth, operativ chef och ansvarig för Sveriges kvinnoorganisationers internationella samarbeten
Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU
Louise Lindfors, generalsekreterare för Afrikagrupperna
Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Malin Pihlström, kanslichef för Operation 1325
Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna Latinamerika
Anna Tibblin, generalsekreterare för We effect
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna
Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Actionaid Sverige
Prudence Woodford Berger, ordförande för PRO global
Palmedagen är den svenska arbetarrörelsens årliga mötesplats för internationellt solidaritetsarbete. Regionala och lokala aktivister med intresse för globala frågor träffar varandra, centrala företrädare och experter för att diskutera idéer och utbyta erfarenheter.
Med förbehåll att tiderna kan komma att korrigeras något.
1. Inflytande och omfördelning: Så tar vi kampen för demokrati i arbetslivet.
2. Supervalåret 2024: Så stärker vi den globala demokratiska arkitekturen.
3. Demokratin och världsfreden.
1. Ett starkt civilsamhälle – diktatorns värsta fiende.
2. Demokratisk ekonomi – där människors och planetens välmående står i fokus
3. Feministisk utrikespolitik – vägen till hållbara, inkluderande samhällen
Hur kan man engagera sig och slutsatser.
Under dagen medverkar bland andra:
1968 myntade Willy Brandt uttrycket ”Dare More Democracy.” Som förbundskansler och nära allierad till Olof Palme stod han orubbligt upp mot alla sorters förtryck, och tillsammans såg de den demokratiska utvecklingen som nyckeln till fred och frihet. I en ny era av krig och despoter måste vi göra som Brandt och Palme: Våga mer demokrati!
Vi står inför stora utmaningar då regeringar världen över begränsar civilsamhällets utrymme och kränker grundläggande rättigheter. Samtidigt förvärras klimatkrisen på ett sätt som hotar mänsklighetens framtid. Här i Sverige ser vi nu samma hot i och med den nya regeringspolitiken, vilket gör det ännu mer angeläget att vi agerar.
Låt oss tillsammans höja våra röster för att stå upp för demokratin och visa att internationell solidaritet kan förändra världen!
Betala, fasa ut och inkludera: Vår uppmaning inför COP29
I Agenda 2030 har de rika länderna bundit sig till att betala för en del av de fattiga ländernas klimatomställning. Löften som år efter år kommer på skam. Dessutom minskar det internationella biståndet, i världen liksom i Sverige.
Under COP29 ska ett nytt mål för klimatfinansiering sättas. Sverige måste arbeta för att detta mål blir ambitiöst och rättvist, samt säkerställa offentlig finansiering till de behov som inte täcks av privata initiativ.
Målet om att hålla sig under 1,5 graders uppvärmning kommer inte att uppfyllas med dagens politik. I stället kommer vi vid seklets slut hamna på ungefär det dubbla – en katastrof för klimatet, men även för demokratiernas trovärdighet i att kunna lösa problem.
Sverige och EU måste höja ambitionerna gällande utsläppsminskningar och utfasning av fossila bränslen – och drömscenarion om tekniska apparater som löser alla problem ska inte vara en del av beräkningen.
För de människor som redan nu upplever effekterna av uppvärmningen i form av översvämningar, orkaner och extremhetta är behovet av klimatanpassning akut. Men även inom detta område sviker nationerna sina löften om tillräcklig finansiering.
Sverige och EU måste säkra klimatanpassningens finansiering, och verka för att genomförandet först hjälper där behoven är som störst.
Klimatomställningen är först och främst till för folket, inte oljebolagen. I förhandlingarna måste representanter för exempelvis arbetare och ursprungsfolk delta.
Sverige och EU måste stå upp för brett deltagande i klimatarbetet.
Palmecentret är en del av Concord, som samlar 81 organisationer som arbetar för en rättvis och hållbar värld. Du kan läsa uttalandet i sin helhet som du surfar vidare här.
De organisationer som skrivit under denna uppmaning är:
Act Svenska kyrkan
ActionAid International Sverige
Afrikagrupperna
Barnfonden
Framtidsjorden
Jordens Vänner
LM International
Olof Palmes Internationella Center
Oxfam Sverige
Plan International Sverige
PMU
Naturskyddsföreningen
Svenska Missionsrådet
Swedwatch
Kvinna till kvinna
Svalorna Indien Bangladesh
Svenska freds och skiljedomsföreningen
WaterAid Sverige
We Effect
Öka stödet till de demokratiska krafterna i Georgien!
Enligt officiella siffror har det styrande regeringspartiet Georgian Dream fått en majoritet av rösterna i valet. Men allvarliga anklagelser om omfattande valfusk och trakasserier har rapporterats från både oppositionen, det georgiska civilsamhället och internationella valobservatörer, däribland Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det förekommer rapporter att representanter från regeringspartiet har övervakat väljare, hotat oppositionens sympatisörer och begått systematiska valöverträdelser, vilket starkt underminerat tilltron till valprocessen. Detta har rest frågetecken kring valets legitimitet.
Nino Dolidze, chef för den georgiska civilsamhällesorganisationen International Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) konstaterar i ett uttalande till Palmecentret att ”resultaten av parlamentsvalet den 26 oktober, oavsett vilket utfall som skulle framkommit, inte kan anses verkligen spegla de georgiska väljarnas preferenser eftersom grundläggande brister i valprocesserna inför valet och under valdagen påverkade väljarnas förmåga att kunna uttrycka sitt fria val.”
Särskilt oroande är också det ryska inflytandet över Georgiens inrikespolitik, där regeringspartiets auktoritära metoder tydligt påminner om utvecklingen vi tidigare har sett i Ryssland och Belarus. Länder där utrymmet för civilsamhället och oppositionen i princip har avvecklats. Om den georgiska regeringens hot om att förbjuda oppositionen skulle genomföras riskerar Georgien att ta ytterligare steg mot ett fullt ut auktoritärt styre. En utveckling som medför en överhängande risk för ökande våld och ytterligare fördjupad repression.
Nu är det hög tid att öka stödet till de demokratiska krafterna i landet och stödja det georgiska folket i deras kamp för frihet och demokrati. En framtid där de är fria att själva välja den väg man vill att Georgien ska ta i framtiden.
Det är bra att regeringen beslutat att pausa det bilaterala samarbetet med georgiska myndigheter och att man ökar stödet till det civilsamhället med 25 miljoner kronor. Men Georgien står just nu och väger mellan demokrati eller om man ska dras in i en mer auktoritär utveckling som kan komma prägla landet under många år framåt. Det kommer krävas mycket mer av både regeringen och oss i civilsamhället för att stötta de krafter i landet som kan förhindra att så sker.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
Lördagens parlamentsvalet i Georgien har setts som ett avgörande vägval för den georgiska demokratin och som en folkomröstning mellan västorienterat eller pro-ryskt. Enligt landets centrala valkommission (CEC) vann det regerande partiet, Georgian Dream (GD), med 54 % av rösterna.
Oppositionen har ifrågasatt resultatet och anklagar GD för valfusk och trakasserier, vilket bekräftas av valobservatörer från OSSE, International Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) och den georgiska civilsamhällesorganisationen My Vote. Dessa rapporterar om omfattande oegentligheter, som upprepade röstningar och valfusk, där GD pekas ut för att ha påverkat väljare genom filmning och hot.
OSSE:s observatörer noterade allvarliga problem i 6% av de övervakade vallokalerna. För georgier i utlandet, vars majoritet stöder oppositionen, är möjligheterna att rösta kraftigt begränsade. Kritiker menar att detta är avsiktligt.
Europeiska kommissionen har vidare uttryckt djup oro över de rapporterade oegentligheterna och har efterlyst en grundlig undersökning av CEC. Man kräver även demokratiska reformer för ett framtida EU-medlemskap.
Även Georgian Dream bekräftar att oegentligheter har skett, men de menar att dessa oegentligheter inte är större än andra länder i närområdet och att de inte är i den omfattningen att de har påverkat slutresultatet.
Georgiens president Salome Zourabichvili har uppmanat allmänheten till protester mot valresultatet och det har redan rapporterats om stora demonstrationer i Tbilisi. Oppositionen förblir enad i sin kamp för att få valresultatet ogiltigförklarat och ett starkt stöd från internationella partner blir avgörande i denna strid för demokratin.
Öka pressen på den israeliska regeringen innan det är för sent!
I måndags förbjöd det israeliska parlamentet FN:s organ för de palestinska flyktingarna, UNRWA, att verka på områden som kontrolleras av Israel. Människor som redan idag lider och lever i djup nöd och fara kommer nu att drabbas än hårdare. Ingen annan aktör har FN-organets kapacitet att möta de palestinska flyktingars grundläggande behov av mat, skydd, hälsovård och utbildning.
I januari beordrade den internationella domstolen ICJ den israeliska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra folkmord och säkra att humanitär hjälp kommer in på Gazaremsan. Ett domslut som den israeliska regeringen gång på gång tydligt ignorerat. Antalet civila dödsoffer fortsätter att vara skyhögt. Israel har hindrat införsel av mat, mediciner och andra förnödenheter, vilket har lett till hungersnöd och ökad spridning av sjukdomar. Nu tar man nästa steg och förbjuder UNRWA, en nyckelaktör i att lindra nöden.
Sveriges utrikesminister har beklagat det israeliska beslutet och påpekat att UNRWA är livsviktigt för att ge humanitär hjälp till den palestinska befolkningen. Det är en välkommen tillnyktring då man tidigare lät frysa Sveriges stöd till FN-organet. Men beklaganden och uttalanden har hittills inte haft någon betydelse för skyddet av civilbefolkningen på marken.
Regeringens passivitet har under det senaste året lett till att man undvikit att kritisera Israel för dess krigföring och brott mot folkrätten. Det är nu dags att börja agera för att hålla den israeliska regeringen ansvarig och för att skydda den palestinska civilbefolkningen.
Regeringen måste i samarbete med övriga EU-länder verka för att frihandelsavtalet med Israel ska frysas till dess att ICJ-domstolens beslut och internationell rätt respekteras. EU-ländernas vapenexport till landet måste strypas. Import och handel med varor och tjänster från de illegala bosättningarna bör förbjudas. Sverige behöver vara en tydlig och modig röst för detta.
Eftersom Israels politiker fortsätter visa att de inte lyssnar på omvärldens krav behöver Sverige, på egen hand och i EU, se till att den israeliska regeringens agerande också får konsekvenser. Det måste kosta något att förbjuda FN att hjälpa till i den humanitära katastrof som just nu sker på Gazaremsan.
Pressen måste nu snabbt öka innan det är för sent.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Blixtinsamling: Rop på solidaritet från Belarus!
Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.
Organisationsgåvor görs till PlusGiro 570–2. Märk gåvan med ”Belarus”.
Finska för nybörjare, skriv- och läsutveckling, privatekonomi och akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.
Det har nu gått fyra år sedan nyhetsflödet fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden. Under dessa fyra år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fortfarande fängslade eller tvingade till exil. Människorättsorganisationer har tvingats att stänga ned och oberoende medier har tystats.
Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta är att ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, nyligen klassats som extremistisk verksamhet av regimen.