Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Efter hård kritik från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och omvärlden har den filippinska regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna och fackliga friheterna i landet. Men i de små fiskebyarna längs kusten, långt ifrån mötesrum i Manila, märks förändringarna inte alls.
Fackliga företrädare och människorättsorganisationer i Filippinerna vittnar fortsatt om att hot och trakasserier. Mord på fackliga ledare förekommer utan att någon ställs till svars. De utlovade utredningarna uteblir, och ansvariga går fria.
För arbetarna inom fiskeindustrin är situationen särskilt utsatt. Landet har fortfarande inte ratificerat ILO:s konvention om arbete inom fisket, vilket innebär att fiskarna inte räknas som arbetstagare. Det skapar ett stort rättsligt tomrum, där facklig organisering i praktiken inte fungerar och arbetsrättsligt skydd saknas. Många fiskare tvingas arbeta under förhållanden som påminner om modernt slaveri.
Trots tuffa förhållanden att verka i har Fishworkers Solidarity – som stöds av Palmecentret – genom åren spelat en avgörande roll för att stärka fiskearbetarna position, i områden som General Santos, Navotas och Sarangani. Det har åstadkommits genom massaktioner, dialog med myndigheter och aktivt deltagande i lokala trepartsamarbeten mellan stat, arbetsgivare och arbetstagare.
Förutom kampen att förbättra arbetsvillkor och försvara fiskarbetares rättigheter, arbetar Fishworkers Solidarity också med att återställa kuster som skadas alltmer av klimatförändringar och miljögifter.
Bilderna är från en by där de hade som bi-syssla att återplantera mangrove-plantor, vilket hjälper fiskyngel att växa.
Fishworkers driver även aktivt kampanj mot Marcosregeringens försök att ändra landets nuvarande fiskerilag i grunden. Lagen skyddar de kommunala vattnen upp till 15 kilometer från kusten och reserverar dem för småskaliga, lokala fiskare. Men under de senaste två åren har regeringen drivit förslag om att ändra lagen och ge stora kommersiella fartyg tillgång till dessa områden.
Tack vare Fishworkers Solidaritys arbete har fiskarbetare fått ökad kunskap om hur politiska och ekonomiska beslut hotar deras försörjning, och deras frågor har kunnat lyftas till nationell nivå.
De har i dag också ett snabbinsatsteam med nio utbildade ledare som agerar vid hot eller övergrepp mot fiskares mänskliga rättigheter, samtidigt som tre företrädare regelbundet uttalar sig i media i frågor som rör fiskearbetares villkor.
Men deras arbete stöds i dag enbart av Palmecentret och en liten summa från medlemsavgifter (deras medlemsavgift motsvarar ungefär 8 svenska kr), vilket gör att en viktig röst nu riskerar att tystas när resurserna försvinner.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
– Arbetarrörelsens historia visar att rättigheter inte kommer uppifrån. De vinns genom organisering, solidaritet och långsiktigt stöd till de som står längst ner i maktordningen. För fiskearbetarna i Filippinerna återstår en lång kamp, säger Åsa Henriksson som arbetar med Palmecentrets stöd till civilsamhället i Filippinerna.
Palmecentret stöttar i dag samarbetspartners i fem av tio av de värsta länderna i världen för arbetstagare, vilket inkluderar Filippinerna.
Om bara TVÅ MÅNADER tvingas Palmecentret avsluta ett avgörande stöd till demokratirörelser och människorättsorganisationer i över 30 länder.
Men den 1:a maj är solidaritetens dag, och den 1-2 maj är din gåva till Palmecentrets solidaritetsarbete 3x så mycket värd – tack vare Seko och Kommunal!
Stödet går just nu till de samarbetspartners som är hårdast drabbade av de abrupta nedskärningarna.
Sydafrika: De hjälper våldsutsatta kvinnor – nu kan de tvingas stänga ner
Cala Domestic Violence Unit arbetar i staden Cala och på landsbygden i de östra delarna av Sydafrika, där våld mot kvinnor är ett utbrett problem. Organisationen grundades 1999 och var den första i sitt slag i området.
– Vi är fortfarande den enda organisationen som arbetar med detta, säger Thandiwe Yeko som är grundare och själv en överlevare.
Bland annat genomför de dörrknackning i byar långt ut på landsbygden i fattiga områden, dit samhällsservices ofta inte når. Men på så sätt når de kvinnor som är utsatta för våld i hemmet och som annars osynliggörs och kan ha svårt att få tillgång till hjälp.
Det är en av flera saker som oroar Thandiwe och medarbetarna på organisationen vid förlust av stöd från Palmecentret – att de inte kommer kunna ha samma täckning och nå lika långt ut i avlägsna områden.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
När Cala DVU träffar överlevare gör de en bedömning om hur de bäst kan hjälpa. De flesta kvinnor i byarna lever i fattigdom och är ekonomiskt beroende av sina förövare, så organisationen arbetar också med att hitta vägar för kvinnorna att bli mer självständiga. Exempelvis kan de få träning i bakning eller andra färdigheter som kan hjälpa dem bli självförsörjande och starta kooperativ (Läs mer: Kvinnor får stöd att bli egenföretagare).
– Vi vill få bort dem från situationen. Vi vill inte att de ska behöva gå tillbaka till sina förövare, utan ge dem något som kan hjälpa dem, berättar medarbetaren Lwando Mgwexe.
Målet är ett bygga ett bättre samhälle för kvinnor och barn. Cala DVU genomför även medvetenhetskampanjer och samverkar med lokala myndigheter, organisationer och traditionella ledare för att utbilda om det våld och förtryck som många kvinnor och barn möter och de traditionella normer och patriarkala strukturer som ligger till grund.
I dag kan traditionella ledare själva höra av sig till Cala DVU gällande workshops om exempelvis jämställdhet och vill ha deras expertis.
– Det är inte längre vi som ringer dem, de ringer oss, säger Lwando.
Det har också gjort det enklare för kvinnor att själva berätta om övergrepp de utsatts för.
Cala DVU finns också som stöttning till kvinnor som väljer att genomgå rättsprocesser. En del har kanske inte stöd från familj eller vänner, men då följer medarbetare från Cala DVU med till rätten och erbjuder emotionellt support. De samverkar också med åklagare.
Med hjälp av stödet från Palmecentret har de även kunnat starta ett särskilt rum på stadens polisstation, där våldsutsatta kvinnor som gör en anmälan direkt kan mötas av utbildad personal från Cala DVU och få omedelbar psykologisk och medicinsk hjälp. Men det arbetet riskeras nu.
Organisationen är nämligen till stor del beroende av stödet från Palmecentret för sin verksamhet. Och även om de arbetar hårt med att hitta andra medel är det tufft, eftersom det ofta kommer med särskilda villkor och begränsningar för deras arbete.
– Med stödet från Palmecentret kan vi nå fler människor, menar de.
Thandiwe och de två medarbetarna Lwando och Khuselwa som Palmecentret pratar med, är särskilt oroliga för hur de kvinnor och barn som Cala DVU stödjer kommer att drabbas om de skulle försvinna, eftersom de är den enda organisationen i området som arbetar med dessa frågor. Men verkligheten är också den att även deras eget levebröd påverkas.
– Till och med våra hushåll är beroende av den här finansieringen. För att betala för mat eller skolavgifter. Även vi drabbas, säger Thandiwe.
Om bara TVÅ MÅNADER tvingas Palmecentret avsluta ett avgörande stöd till demokratirörelser och människorättsorganisationer i över 30 länder.
Men den 1:a maj är solidaritetens dag, och den 1-2 maj är din gåva till Palmecentrets solidaritetsarbete 3x så mycket värd – tack vare Seko och Kommunal!
Stödet går just nu till de samarbetspartners som är hårdast drabbade av de abrupta nedskärningarna.
Våldet kan ta olika uttryck:
Mötesplats för palestinier i östra Jerusalem kan tvingas slå igen
När Palmecentret pratar med Sameer Amro befinner han sig i ett nedstängt Jerusalem på grund av kriget mellan Israel/USA och Iran.
– Raketmissilerna exploderar i himmelen, som regnfall. Restdelar faller överallt, berättar han.
Särskilt utsatta är palestinier på Västbanken, som lämnas helt oskyddade utan möjligheter att ta sig till skyddsrum.
– Fragment landar på hus, bilar och till och med människor. För några dagar sedan slog de ner i en skönhetssalong och dödade flera palestinier. Alla hotas, palestinier och israeler.
Sameer är verksamhetsledare för Old City Youth Association (OCYA), en av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Palestina och vars verksamhet just nu riskerar att behöva slå igen på grund av akut finansieringsbrist.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
OCYA har sedan 1990 fungerat som en träffpunkt för unga som ofta bor trångt i det överbefolkade östra Jerusalem. I lokalerna kan ungdomarna mötas, lära sig om sina rättigheter och utbyta erfarenheter. Många av dem har tunga sådana, och har blivit utsatta för våld och trakasserier av israelisk militär, bosättare och polis.
Sedan organisationens start har verksamheten vuxit och man arbetar i dag också med barn och kvinnogrupper.
En plats för unga palestinier i östra Jerusalem att mötas och samlas på. Många har tunga erfarenheter av att ha blivit utsatta för våld och trakasserier av israelisk militär, bosättare och polis. Hos OCYA kan de exempelvis få samtalsstöd och delta på utbildningar eller fritidsaktiviteter.
Östra Jerusalem är isolerat från övriga Västbanken, vilket påverkar befolkningen. Sedan oktober 2023 (Hamas terrorattacker i södra Israel och starten på folkmordet i Gaza) har det blivit allt svårare att röra sig fritt, särskilt i gamla stan där organisationen ligger. Det finns checkpoints – israeliska militärkontroller – vid varje ingång och övervakningskameror överallt. Det är inte en enkel plats att verka på.
Sameer berättar exempelvis att andra organisationer i stadsdelen har stängts ner av israelisk polis. De är de enda som ha kunnat ha verksamhet i gång fram till nu.
Just nu har OCYA inte heller några fysiska aktiviteter i gång, eftersom det är för stora risker i och med med kriget och hårdare restriktioner. I stället håller de kontakten med ungdoms- och kvinnogrupperna online.
– Vi ber dem att inte ta sig hit eftersom det inte är säkert, säger Sameer.
Organisationen är beroende av Palmecentrets stöd och riskerar just nu att tvingas stänga ned, eller åtminstone att bara kunna ha kvar viss ideell verksamhet.
– Vi försöker nu hitta sätt att kunna hålla i gång aktiviteter, också med hjälp från Palmecentret, berättar Sameer.
Det handlar även om att täcka grundläggande kostnader, som för elektricitet.
– Vi riskerar att inte bara förlora framtiden, men också det som har åstadkommits, säger Sameer, om vad de abrupta nedskärningarna får för effekter.
Innan 1990 hade östra Jerusalem stora problem med droger, brottslighet och våld. Kvinnor och unga var särskilt marginaliserade och fler än hälften av alla ungdomar valde att hoppa av skolan i förtid. OCYA startades som en reaktion på detta.
Enligt Sameer var det också under 90-talets fredsprocess viktigt att bygga upp ett starkt palestinskt civilsamhälle för att etablera en självständig palestinsk stat. Och då behövde de sociala problemen i samhället adresseras.
Nu är han orolig för att om verksamheten stänger ner kommer det lämna plats för extremistiska krafter, vilket kan nedmontera allt det som har byggts upp genom åren.
– Det finns de som motarbetar oss. Som motsätter sig jämställdhet och demokrati. De kommer hitta möjligheter att ta över det här utrymmet. Det kommer ha negativa effekter för samhället i östra Jerusalem, säger Sameer.
– Vi kommer göra vad vi kan för att inte behöva stänga ner.
Om bara TVÅ MÅNADER tvingas Palmecentret avsluta ett avgörande stöd till demokratirörelser och människorättsorganisationer i över 30 länder.
Men den 1:a maj är solidaritetens dag, och den 1-2 maj är din gåva till Palmecentrets solidaritetsarbete 3x så mycket värd – tack vare Seko och Kommunal!
Stödet går just nu till de samarbetspartners som är hårdast drabbade av de abrupta nedskärningarna.
Sedan 1997 driver Association of Legal Aid Against Sexual Violence Turkiets första och enda juridiska mottagning som erbjuder kostnadsfritt rättsligt stöd till kvinnor och transpersoner som utsatts för sexuellt våld och tortyr av statliga aktörer. De hjälper även kvinnor i allmänhet som utsatts för våld – i fängelser, polisförvar, på gatan, i skolan eller i hemmet. Utöver juridisk representation för de som vill vidta rättsliga åtgärder ser de också till att våldsoffer vid behov får tillgång till samtalsstöd och sjukvård.
Verksamheten grundades efter att Eren Keskin, människorättsadvokat och Palmepristagare, själv suttit fängslad på grund av en artikel som hon hade skrivit (hon använde ordet ”Kurdistan”). Hon bevittnade då de sexuella övergrepp och tortyr som kvinnor i häkten och fängelser utsattes för.
Legal Aids arbete har varit avgörande för att synliggöra sexuellt våld som annars tystas ner, och har uppmärksammats och prisats internationellt.
– Vår organisation är i dag allmänt erkänd i Turkiet som ett center där offer kan ansöka om stöd. Därför kontaktar många kvinnor och transkvinnor oss direkt, berättar Eren Keskin.
Om åtal i nationella domstolar inte ger resultat driver de också fall till författningsdomstolen och den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.
Men trots sitt avgörande arbete riskerar organisationen nu att tvingas stänga på grund av akut finansieringsbrist eftersom de är beroende av stöd från Palmecentret. Ett stopp skulle innebära att några av de mest utsatta i Turkiet lämnas utan juridiskt skydd och stöd.
– En stor andel av de vi hjälper är kvinnor som lever under svåra ekonomiska förhållanden, har överlevt våld och är i behov av hjälp. Om vår organisation inte kan fortsätta sin verksamhet kommer dessa kvinnor att bli helt utan stöd.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
Turkiet är ett land där människorättsförsvarare, journalister och regimkritiker hotas, övervakas och fängslas.
Organisationer i civilsamhället verkar under ständig press. De kan behöva tillämpa självcensur för att undvika anklagelser som gör att myndigheter kan stänga ner verksamheten. Och polis närvarar regelbundet vid protester och presskonferenser – inte för att skydda, utan för att skrämma.
– Även om vår förening anses vara en respekterad institution, utsätts även vi ibland för liknande former av påtryckningar, berättar Eren Keskin.
Eren är själv en måltavla för Erdoganregimen på grund av sitt arbete för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, och har hotats många gånger. Med fler än hundra politiskt motiverade stämningar mot sig riskerar hon kanske resten av livet i fängelse, men hon vägrar trots det att lämna landet.
– Jag vill vara kvar här och kämpa, sa Eren när Palmecentret träffade henne i början av året i Istanbul.
För henne – och för alla som arbetar för Legal Aid – har kampen för mänskliga rättigheter blivit vad de kallar “en livsstil”.
Om bara TVÅ MÅNADER tvingas Palmecentret avsluta ett avgörande stöd till demokratirörelser och människorättsorganisationer i över 30 länder.
Men den 1:a maj är solidaritetens dag, och den 1-2 maj är din gåva till Palmecentrets solidaritetsarbete 3x så mycket värd – tack vare Seko och Kommunal!
Stödet går just nu till de samarbetspartners som är hårdast drabbade av de abrupta nedskärningarna.
I mars i år anlände Muhammed till Serbien från Egypten, med förhoppning om att hitta stabilt arbete och skapa ett anständigt liv för sig själv. Vad han i stället möttes av var brutna löften, osäkra arbetsförhållanden och hot om utvisning. Allt för att han sa ifrån.
– Jag bad inte om mycket, bara skälig lön för hederligt arbete, berättar han.
Under senare år har Serbien sett en tydlig ökning av antalet utländska arbetare. Många hamnar i sektorer där inhemska förhållanden aldrig var helt ordnade: låga löner, brist på kontraktsskydd och informellt arbete. Tillväxten av utländsk arbetskraft är inte en fristående trend – den är sammanflätad med en längre tids försummelse av arbetstagares rättigheter. Och migrantarbetare är en kategori av arbetstagare som hittills till stor del har flugit under radarn.
Tara Rukeci, aktivist och forskare från staden Zrenjanin, har dokumenterat Muhammeds och många andra migrantarbetares erfarenheter. Vilket har fått stöd av en av Palmecentrets samarbetsorganisationer. Sammantaget vittnar hennes arbete om en strukturell orättvisa.
Arbetet har också gjort henne utsatt, då hon har kommit att bli en måltavla för högerextrema grupper i landet.
Tara har dokumenterat flera fall bland arbetare från Egypten. Exempelvis Islam, en ung pappa, som föll från en byggnadsställning i Novi Banovci. Han hade ingen säkerhetssele och ingen skyddsutrustning. Han lades in på sjukhus, skickades sedan till ett tillfälligt boende och lämnades helt ensam.
– Ingen kom och hjälpte mig. Jag var sängliggande och i smärta i flera dagar, berättade han för Tara.
– Min familj där hemma visste inte vad som skedde. Jag ville bara åka hem.
Eller Ali, en fembarnspappa och tidigare förman i Egypten som trodde att han skulle hitta stabilitet i Serbien. I stället bemöttes han av hot när han bad om utlovad dokumentation.
– Jag bad inte om lyx, bara stabilitet, berättar han. Men när vi efterfrågade arbetstillstånd sa de att vi skulle skickas hem.
Ali och Muhammed har hjälpt till att organisera en fredlig protest utanför Egyptens ambassad i Belgrad, för att få juridiskt stöd och erkännande.
Islam, Ali och Muhammeds berättelser är inte isolerade händelser. Många migrantarbetare i Serbien rapporterar att de får betalt i kontanter utan transparent bokföring, nekas tillgång till sjukvård, är inhysta i trånga, överfulla rum under dåliga förhållanden och att de lämnas i juridisk limbo utan ordentliga tillstånd.
– Vi pratar om människor som bygger bostäder åt andra, medan de själva inte har ett hem. De ber inte om välgörenhet, de efterfrågar rättvisa, säger Tara.
Situationen för migrantarbetare speglar även den försummade och svåra situationen för inhemska arbetare i Serbien. Samma svaga tillsyn, informella kontrakt och svårighet att göra sin röst hörd plågar lokal arbetskraft, vilket har tillåtit migrantarbetare att bli en systematisk blind fläck.
Den här berättelsen är en uppmaning till institutioner, fackföreningar och samhället i Serbien. Utländska och inhemska arbetare bör ha lika rättigheter enligt lagen, trygga arbetsvillkor och kunna yttra sig utan rädsla och risk för repressalier. Framsteg för arbetstagares rättigheter är inte meningsfulla om enbart vissa skyddas medan andra lämnas sårbara.
***
Palmecentret samarbetar med flera organisationer i Serbien som på olika sätt verkar för att stärka arbetares rättigheter och motverka exploatering av marginaliserade grupper. Bland annat stödjer vi initiativ för dokumentation, opinionsbildning och informationskampanjer gällande migrantarbetares situation.
Symaskinen gav Huda Al-Lahman en liten inkomst. Men den blev kvar i ruinerna av det som en gång var hennes hem när familjen flydde undan de israeliska bomberna.
Tack vare ditt bidrag, Palmecentret och vår fackliga samarbetsorganisation i Gaza har en strimma av hopp tänts för Huda. Hon har gått en kurs i hur man kan använda gammalt tyg för att skapa nya kläder. Ett av flera små humanitära projekt som Palmecentret stödjer i Gaza. Palmecentrets samarbetsorganisationer i Palestina har till stor del ställt om från långsiktiga projekt till akut nödhjälp.
– Det är framför allt barnen som behöver kläder och vi lärde oss hur man kan göra barnkläder från begagnade vuxenkläder. Vi lärde oss också att sticka så vi kunde riva upp gamla yllekläder och sticka nya, berättar Huda Al-Lahman.
Alla som deltog i kursen fick ett syskrin i present. För Huda som nu bor med familjen i ett tält innebär syskrinet att hon kan hjälpa sina närmaste och grannarna med sömnad.
Sykursen innebar också ett välkommet avbrott i en svår livssituation. En anledning att ta sig bort från tältet som hon delar med nio andra personer.
– Man glömde kriget för en stund. Kursen gav mig också nya vänner, berättar hon.
I och med vapenvilan så har livsmedelssituationen förbättrats något i Gaza. Israel använde hungern som vapen i sin krigföring och hjälpleveranser stoppades. Huda berättar att familjen nu äter nödproviant och konserver.
– Men i och med att vi svultit skulle vi behöva riktig näringsrik mat. Men det är svårt att få tag på, och finns det så har vi oftast inte råd. De pengar vi fick med oss när vi flydde har tagit slut.
Huda hoppas att kunskaperna från sykursen ska innebära att hon i framtiden återigen ska kunna få lite inkomster.
– Jag vill tacka alla som bidragit till projektet. Men jag hoppas ni vill ge mer. Vi kvinnor i Gaza måste få jobb och inkomster. Nu finns det inga pengar alls, säger Huda Al-Lahman.
Den 29 november är en internationell solidaritetsdag med det palestinska folket – och din solidaritet har betydelse! Det är ditt stöd som möjliggör vårt arbete i Palestina.
Nordmakedonien: Facklig frigörelse – på kvinnors villkorBiståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.
På mindre än ett år samlade Glasen Sindikat 300 medlemmar, tecknade ett kollektivavtal och löste flera arbetskonflikter. Detta i ett land där fackföreningar länge förknippats med korruption och partipolitik, och där oberoende röster utestängs från dialog med staten.
Bakom framgången ligger det långsiktiga arbete som Palmecentrets partner Glasen Tekstilec bedrivit sedan 2017 med att informera arbetare om sina rättigheter, erbjuda juridiskt stöd, bygga förtroende och utmana maktstrukturer. Föreningen har fått stöd både ekonomiskt och strategiskt genom samarbetet med Palmecentret och Handels i Gävle, och de har genom åren hanterat över 400 rättsfall.
Fackföreningen är kvinnoledd och genomsyras av jämställdhet – ett tydligt exempel på hur kvinnors organisering kan förändra arbetsvillkor och stärka demokratin.
Trots försök från regeringen att exkludera Glasen Tekstilec från nationella dialoger har organisationen byggt starka nätverk internationellt, fått stöd från ILO och skapat uppmärksamhet i medier. De har också prioriterat samarbeten med lokala myndigheter där förändring visat sig möjlig.
Glasen Sindikat representerar en ny generation facklig organisering – förankrad hos gräsrötterna och ledd av kvinnor som själva vet hur det är att arbeta under tuffa villkor. Med deras röst blir arbetare inte bara hörda – de får också verklig makt att påverka sina liv.
Demokratirörelsen kämpar på i MyanmarDen 11 september meddelade regeringen att de fasar ut det svenska utvecklingsbiståndet till Myanmar till mitten av 2026. En av anledningarna de uppger är att inbördeskriget och militärjuntans förtryck skapar svårare förutsättningar att bedriva utvecklingssamarbete. Regeringen missar däremot att Myanmars demokratirörelse sällan har varit så enade och starka som nu. Miljontals människor, tusentals organisationer och nätverk, kämpar aktivt för demokratin. Just därför är stödet till Myanmars demokratikämpar så viktigt.
Demokratirörelsen har haft många framgångar i motståndet mot juntan. De arbetar för att förse befolkningen med samhällstjänster och viktig information. Lokala organisationer i civilsamhället var dessutom livsviktiga för att förse nödhjälp när den katastrofala jordbävningen drabbade landet i våras och juntan försvårade räddningsarbetet.
Win Min är en ledande person i den burmesiska demokratirörelsen som idag verkar i exil i Thailand. Som de flesta demokratiaktivister eller fackliga ledare som tvingats fly är han svartlistad av militärjuntan. Sedan militärkuppen i februari 2021 har demokratirörelsen mötts av systematiska övergrepp. I dagsläget är fler än 22 000 människor frihetsberövade.
Efter militärkuppen flyttade Win Min först från hus till hus för att hålla sig gömd. Han arbetade med att stötta det politiska ledarskapet för motståndsrörelsen och i att forma en inkluderande politisk koalition. Men efter några månader hade hotbilden mot honom vuxit så pass mycket att han tvingades fly tillsammans med sin fru och son för att fortsätta arbetet utanför landets gränser.
– Vi lämnade allting, berättar han när Palmecentret träffar honom i Stockholm i juni.
Föräldrarna är fortfarande kvar i Myanmar. De har tvingats fly flera gånger, berättar Win Min. När militären gör räder måste man lämna till dess att det är säkert att återvända igen.
Även om militärjuntan är i underläge i markstriderna – de har förlorat kontrollen över flera stora städer – pågår konstanta flygattacker. Civila platser är ofta måltavlor. Sjukhus, skolor och till och med högtidsceremonier som bröllop har attackerats. Hela byar har bränts ner till den grad att inget av människors hem eller minnessaker finns kvar.
– Min familj är jordbrukare. Vi sparar alltid de fröer vi ska odla till nästa säsong. Men nu finns ingenting kvar. En livsmedelskris är nära förestående, berättar Win Min sorgset.
Han visar exempel på chattmeddelanden. Varje dag i fyra års tid får han uppdateringar i form av bilder eller videor från sitt hemland. Ibland är det på döda kroppar.
– Så många människor dödas varje dag. Ingenstans är säkert. Ingen är säker. Bombningarna sker varje dag.
Kombinationen av flygattacker och den förödande jordbävningen tidigare i år gör att de humanitära behoven är stora. Utöver Win Mins politiska arbete har han arbetat med att koordinera nödhjälp till lokala organisationer efter jordbävningskatastrofen.
– Oavsett om det gäller humanitär hjälp eller politik så handlar det om människor.
Ju fler utmaningar och svårigheter desto mer motiverade är folket att få ett slut på förtrycket och militärdiktaturen, säger Win Min. Demokratirörelsen i landet arbetar hårt för att informera civilbefolkningen hur man bäst skyddar sig och med att förse dem med samhällstjänster. De fokuserar också på en framtida återuppbyggnad. Men varken i Myanmar eller i Thailand är det helt säkert att ha politiska möten.
Win Min önskar att se mer handling från det internationella samfundet, i att markera mot den oacceptabla situationen i Myanmar och ett ökat stöd till det burmesiska folket. Alltifrån humanitärt stöd och att skapa trygga platser för demokratirörelsen att kunna diskutera framtiden, till uppmärksamhet i media och i EU om situationen skulle göra stor skillnad.
– Varje liten handling har betydelse, menar han.
Win Min var på besök i Stockholm i juni och träffade representanter från det svenska civilsamhället och riksdagen för att belysa den politiska utvecklingen i Myanmar, demokratirörelsens hårda arbete, samt effekten av den förödande jordbävningskatastrofen och arbetet med att nå ut med humanitär hjälp till befolkningen. Bild från möte i riksdagen.
Biståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.
DWRC arbetar för en demokratisk facklig rörelse i Palestina och har med stöd från Palmecentret fortsatt sin verksamhet även i Gaza, ett område där de flesta arbetsplatser raserats och människor ständigt tvingas fly.
I en verklighet där överlevnad är främsta prioritet har de kunnat dela ut hundratals matpaket till arbetare och deras anhöriga. Samtidigt lyckades de förra året erbjuda barn mellan fem och sju år undervisning med hjälp av 26 engagerade lärare och volontärer, och arrangerade ett sommarläger för över 100 barn. I slutet av 2024 samlade man över 40 representanter från fackförbund och civilsamhället och bildade en gemensam kriskommitté för att stötta arbetare och deras familjer i det akuta läget.
Att lyckas organisera människor och skapa framtidstro i en så extrem situation visar på den fackliga rörelsens kraft och betydelse – även när allt annat faller samman.
Sommarläger för barn i Gaza. ”Det tillåter dem att le, lära sig och leka – och för en stund glömma de dagliga svårigheter som inget barn någonsin ska behöva möta”, skriver organisationen på Instagram. Foto: DWRC
Tre kvinnoorganisationer som Palmecentret stöttar i Sydafrika och Zimbabwe såg hur klimatkrisen ökar kvinnors fattigdom och utsatthet för våld. De bestämde sig för att göra något som både stärkte kvinnorna de jobbar med och bidrog till grön omställning. Därför utbildar de nu kvinnor som överlevt könsbaserat våld så att de kan skapa hållbara matträdgårdar. Där används traditionella frön, hämtade från en fröbank som kvinnor på landsbygden startat. På så sätt kan kvinnorna odla tåliga grödor som är bättre anpassade för ett hetare klimat. Med en tryggare matförsörjning och ekonomi kan de lättare lämna våldsamma relationer.
Många filippinska kvinnor arbetar utomlands under svåra villkor. Det är vanligt att de behöver lämna sina barn hos släktingar och vara borta från dem under flera års tid för att försörja sig och skicka hem pengar. Skulle de återvända till Filippinerna möter de ofta arbetslöshet och ekonomisk osäkerhet. Det vill Center for Migrant Advocacy ändra på. I samarbete med Palmecentret och Anna Lindhs minnesfond stöttar organisationen kvinnor i att gå samman lokalt för att skapa hållbara jobb och småskaliga företag.
Genom stödet har det bildats kvinnokooperativ som till exempel producerar ekologisk juice och sylt och mattor av återbrukad textil – samtidigt som de kräver sin rätt till offentligt stöd ur jämställdhetsbudgeten. Enligt filippinsk lag måste alla myndigheter avsätta minst fem procent av budgeten till aktiviteter som främjar kvinnors rättigheter. Men det är långt ifrån alltid som det sker, och när det händer kan pengarna gå till något projekt som leds av den lokala borgmästarens fru.
Genom Center for Migrant Advocacy får kvinnorna utbildning, en plats att utbyta erfarenheter på och stöd i att söka gemensamma projekt. På så sätt skapas självständighet och framtidstro – och fler filippinska barn kan växa upp med sina föräldrar.
Palmecentrets partner Gender Alliance Development Center (GADC) har framgångsrikt påverkat Tiranas kommun att utöka stödet till marginaliserade kvinnor. Stödet riktar sig till kvinnor på landsbygden, ensamstående mödrar och romska kvinnor, med ett särskilt fokus på kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Tack vare att GADC uppvaktat beslutsfattare får nu kvinnorna 6 000 euro i ett startbidrag för att utveckla sin egen affärsverksamhet. De är dessutom undantagna från skatter under ett år, och kommer erbjudas mentorskap och utbildning för att öka sina chanser att lyckas.
Att utsatta kvinnor ges möjlighet att bygga upp en egen försörjning lyfter familjer ur fattigdom och bidrar till samhällets utveckling i stort. Det är särskilt viktigt för kvinnor som utsätts för våld hemma, för att kunna bryta våldscirkeln.
