Case-arkiv

Win Min är en ledande person i den burmesiska demokratirörelsen som idag verkar i exil i Thailand. Som de flesta demokratiaktivister eller fackliga ledare som tvingats fly är han svartlistad av militärjuntan. Sedan militärkuppen i februari 2021 har demokratirörelsen mötts av systematiska övergrepp. I dagsläget är fler än 22 000 människor frihetsberövade.

Efter militärkuppen flyttade Win Min först från hus till hus för att hålla sig gömd. Han arbetade med att stötta det politiska ledarskapet för motståndsrörelsen och i att forma en inkluderande politisk koalition. Men efter några månader hade hotbilden mot honom vuxit så pass mycket att han tvingades fly tillsammans med sin fru och son för att fortsätta arbetet utanför landets gränser.

– Vi lämnade allting, berättar han när Palmecentret träffar honom i Stockholm i juni.

Föräldrarna är fortfarande kvar i Myanmar. De har tvingats fly flera gånger, berättar Win Min. När militären gör räder måste man lämna till dess att det är säkert att återvända igen.

Attacker mot civila

Även om militärjuntan är i underläge i markstriderna – de har förlorat kontrollen över flera stora städer – pågår konstanta flygattacker. Civila platser är ofta måltavlor. Sjukhus, skolor och till och med högtidsceremonier som bröllop har attackerats. Hela byar har bränts ner till den grad att inget av människors hem eller minnessaker finns kvar.

– Min familj är jordbrukare. Vi sparar alltid de fröer vi ska odla till nästa säsong. Men nu finns ingenting kvar. En livsmedelskris är nära förestående, berättar Win Min sorgset.

Han visar exempel på chattmeddelanden. Varje dag i fyra års tid får han uppdateringar i form av bilder eller videor från sitt hemland. Ibland är det på döda kroppar.

– Så många människor dödas varje dag. Ingenstans är säkert. Ingen är säker. Bombningarna sker varje dag.

Kombinationen av flygattacker och den förödande jordbävningen tidigare i år gör att de humanitära behoven är stora. Utöver Win Mins politiska arbete har han arbetat med att koordinera nödhjälp till lokala organisationer efter jordbävningskatastrofen.

– Oavsett om det gäller humanitär hjälp eller politik så handlar det om människor.

Demokratirörelsen kämpar på

Ju fler utmaningar och svårigheter desto mer motiverade är folket att få ett slut på förtrycket och militärdiktaturen, säger Win Min. Demokratirörelsen i landet arbetar hårt för att informera civilbefolkningen hur man bäst skyddar sig och med att förse dem med samhällstjänster. De fokuserar också på en framtida återuppbyggnad. Men varken i Myanmar eller i Thailand är det helt säkert att ha politiska möten.

Win Min önskar att se mer handling från det internationella samfundet, i att markera mot den oacceptabla situationen i Myanmar och ett ökat stöd till det burmesiska folket. Alltifrån humanitärt stöd och att skapa trygga platser för demokratirörelsen att kunna diskutera framtiden, till uppmärksamhet i media och i EU om situationen skulle göra stor skillnad.

Win Min var på besök i Stockholm i juni och träffade representanter från det svenska civilsamhället och riksdagen för att belysa den politiska utvecklingen i Myanmar, demokratirörelsens hårda arbete, samt effekten av den förödande jordbävningskatastrofen och arbetet med att nå ut med humanitär hjälp till befolkningen. Bild från möte i riksdagen.

Biståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.

Hjälp oss stötta!

DWRC arbetar för en demokratisk facklig rörelse i Palestina och har med stöd från Palmecentret fortsatt sin verksamhet även i Gaza, ett område där de flesta arbetsplatser raserats och människor ständigt tvingas fly.

I en verklighet där överlevnad är främsta prioritet har de kunnat dela ut hundratals matpaket till arbetare och deras anhöriga. Samtidigt lyckades de förra året erbjuda barn mellan fem och sju år undervisning med hjälp av 26 engagerade lärare och volontärer, och arrangerade ett sommarläger för över 100 barn. I slutet av 2024 samlade man över 40 representanter från fackförbund och civilsamhället och bildade en gemensam kriskommitté för att stötta arbetare och deras familjer i det akuta läget.

Att lyckas organisera människor och skapa framtidstro i en så extrem situation visar på den fackliga rörelsens kraft och betydelse – även när allt annat faller samman.

Södra Afrika: Hållbara matträdgårdar hjälper kvinnor att lämna våldet

Tre kvinnoorganisationer som Palmecentret stöttar i Sydafrika och Zimbabwe såg hur klimatkrisen ökar kvinnors fattigdom och utsatthet för våld. De bestämde sig för att göra något som både stärkte kvinnorna de jobbar med och bidrog till grön omställning. Därför utbildar de nu kvinnor som överlevt könsbaserat våld så att de kan skapa hållbara matträdgårdar. Där används traditionella frön, hämtade från en fröbank som kvinnor på landsbygden startat. På så sätt kan kvinnorna odla tåliga grödor som är bättre anpassade för ett hetare klimat. Med en tryggare matförsörjning och ekonomi kan de lättare lämna våldsamma relationer.

Filippinerna: Kvinnor återvänder och bygger gröna företag

Många filippinska kvinnor arbetar utomlands under svåra villkor. Det är vanligt att de behöver lämna sina barn hos släktingar och vara borta från dem under flera års tid för att försörja sig och skicka hem pengar. Skulle de återvända till Filippinerna möter de ofta arbetslöshet och ekonomisk osäkerhet. Det vill Center for Migrant Advocacy ändra på. I samarbete med Palmecentret och Anna Lindhs minnesfond stöttar organisationen kvinnor i att gå samman lokalt för att skapa hållbara jobb och småskaliga företag.

Genom stödet har det bildats kvinnokooperativ som till exempel producerar ekologisk juice och sylt och mattor av återbrukad textil – samtidigt som de kräver sin rätt till offentligt stöd ur jämställdhetsbudgeten. Enligt filippinsk lag måste alla myndigheter avsätta minst fem procent av budgeten till aktiviteter som främjar kvinnors rättigheter. Men det är långt ifrån alltid som det sker, och när det händer kan pengarna gå till något projekt som leds av den lokala borgmästarens fru.

Genom Center for Migrant Advocacy får kvinnorna utbildning, en plats att utbyta erfarenheter på och stöd i att söka gemensamma projekt. På så sätt skapas självständighet och framtidstro – och fler filippinska barn kan växa upp med sina föräldrar.

Albanien: Marginaliserade kvinnor får stöd att starta eget

Palmecentrets partner Gender Alliance Development Center (GADC) har framgångsrikt påverkat Tiranas kommun att utöka stödet till marginaliserade kvinnor. Stödet riktar sig till kvinnor på landsbygden, ensamstående mödrar och romska kvinnor, med ett särskilt fokus på kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Tack vare att GADC uppvaktat beslutsfattare får nu kvinnorna 6 000 euro i ett startbidrag för att utveckla sin egen affärsverksamhet. De är dessutom undantagna från skatter under ett år, och kommer erbjudas mentorskap och utbildning för att öka sina chanser att lyckas.

Att utsatta kvinnor ges möjlighet att bygga upp en egen försörjning lyfter familjer ur fattigdom och bidrar till samhällets utveckling i stort. Det är särskilt viktigt för kvinnor som utsätts för våld hemma, för att kunna bryta våldscirkeln.

Colombia räknas som det farligaste landet i världen för miljöaktivister, särskilt i Amazonas där väpnade grupper, illegal gruvdrift och avskogning hotar både människor och klimatet. Under 2023 mördades nära 80 personer som engagerat sig i miljöfrågor. Trots riskerna lyckades Palmecentrets partnerorganisation VozEs samla 50 miljöorganisationer i Amazonas så att de kunde föra fram sina krav till bland annat landets regering. De lyfte bland annat förslag på hur säkerheten för miljöförsvarare kan öka, hur skogsskövlingen i Amazonas ska stoppas och hur klimatomställningen kan göras rättvis för arbetare och lokalsamhällen.

Tillsammans utvecklade deltagarna en gemensam deklaration med sina viktigaste krav som de sedan överlämnade till representanter för regeringen, kongressen, FN och regeringens delegation i fredsdialogen med ELN. Att miljörörelsen talade med enad röst och för första gången mötte regeringen samlat var ett historiskt steg. Konventionen har stärkt rörelsens inflytande, bidragit till konkreta politiska reformer och förbättrat skyddet för miljöaktivister.

Miljöakademier utbildar unga miljöförsvarare

I Colombias del av Amazonas har ungdomar för första gången bjudits in till politiskt beslutsfattande om miljö och klimat. Det är tack vare VozEs, som också arbetar för att öka ungas inflytande, främja jämställdhet och ta fram klimat- och miljöpolitik med folkligt stöd – i en region som är avgörande för hela mänsklighetens framtid. Tusentals unga drillas nu till ledare i arbetet för Amazonas överlevnad.

Genom så kallade miljöakademier har ungdomar i bland annat Chocó och Cumaribo utbildats för att kunna påverka miljöarbetet i sina hemregioner, i dialog med borgmästare, guvernörer och lokala ledare. En stor framgång är att miljöakademierna nu har skrivits in som en del av de officiella utvecklingsplanerna, vilket innebär att 3 220 unga miljöförsvarare kommer att utbildas fram till år 2027.

Miljöakademierna har också haft stor betydelse för urfolksgrupper som Kankuamofolket. För första gången kunde unga, inklusive unga kvinnor, föra en öppen dialog med sina traditionella ledare om både klimat och jämställdhet – frågor som aldrig tidigare lyfts i det forumet. Det är ett avgörande steg mot att göra ungas röster hörda i lokalsamhällen där deras inflytande länge varit begränsat.

Lagen ger rätt till vila, rimliga arbetstider och betald semester. Kvinnor får samtidigt rätt att amma på arbetstid och tre månaders mödraledighet. Palmecentrets och LO:s partnerorganisation, den fackliga centralorganisationen Trade Union Congress of ESwatini (TUCOSWA) har spelat en nyckelroll i arbetet med att få fram den nya lagstiftningen.

TUCOSWA organiserar 19 medlemsförbund och arbetar för att utrota diskriminering och exploatering på arbetsmarknaden. Sedan 2022 har de drivit på för en modernisering av arbetsrätten, bland annat genom att kräva avskaffandet av bemanningsföretag och osäkra visstidsanställningar. Förbundet har också deltagit i trepartssamtal med regering och arbetsgivare, och med stöd från Palmecentret stärkt sin kapacitet i att mobilisera medlemmar och påverka lagstiftning.

Den nya lagen är ett viktigt steg för ökad jämlikhet och rättvisa arbetsvillkor i landet. Det visar vad facklig enighet, långsiktigt påverkansarbete och internationell solidaritet kan åstadkomma – även i tuffa politiska sammanhang.

Gapwuz, som främjar lantarbetares rättigheter i Zimbabwe, är en av alla Palmecentrets samarbetspartners vars framtid nu är mycket osäker. De delar med sig av det innebär för deras verksamhet:

”Stödet från Palmecentret har försett oss med viktiga resurser och träningsmöjligheter. Program för påverkansarbete, tolkning av arbetslagstiftning och kollektivförhandling har etablerat en stark grund för att förespråka lantarbetares rättigheter.”

”Förlusten av stöd från Palmecentret hotar viktiga aktiviteter, såsom utbildning i socialförsäkring och tvistlösningsmekanismer, vilket undergräver vår förmåga att förespråka arbetstagares rättigheter. Detta kan lämna många utsatta individer utan det stöd de desperat behöver.”

”Indragen finansiering påverkar inte bara GAPWUZ utan äventyrar även försörjningen och framtiden för 48 730 lantarbetare i Zimbabwe.”

Stöd till ett pressat civilsamhälle

Ytterligare en organisation som drabbas är Savanna Trust, som använder teater som ett sätt att skapa dialog och väcka medvetenhet om frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Ett arbete som inte är lätt i Zimbabwe där det civila samhällets möjligheter att verka är begränsade och människors rätt att organisera sig kränks gång på gång. Teater är ett kraftfullt verktyg för att nå fram, informera och mobilisera bland många grupper som annars är svåra att nå fram till.

”Detta partnerskap är inte bara värdefullt utan också livsviktigt. I Zimbabwes krympande utrymme för civilsamhället, där samhällspolitiskt engagemang ofta är känsligt, har detta partnerskap gett Savanna Trust ekonomisk stabilitet, tekniskt stöd och den solidaritet som behövs för att genomföra transformativt arbete i svåråtkomliga och traditionellt stängda samhällen”, skriver organisationen på Facebook om betydelsen av stödet från Palmecentret.

Fredsbyggande på gräsrotsnivå påverkas

Masakhaneni Projects Trust arbetar med att organisera fredskommittéer på lokal nivå. Deras insatser har främjat sammanhållning och tolerans, även vid politiska spänningar. Exempelvis bidrog MPT:s fredsbyggande insatser till att det rapporterade valrelaterade våldet minskade med en tredjedel, från 70 fall 2022 till 45 fall 2023.

Partnerskapet med Palmecentret har bland annat inneburit stöd för inkludering av kvinnor, unga och andra marginaliserade grupper i lokalt beslutsfattande rum – röster som länge varit exkluderade.

”Tillsammans har vi gjort verkliga framsteg när det gäller att bygga demokratiska, fredliga och motståndskraftiga samhällen – framsteg som inte får tillåtas att upplösas”, skriver Paul Themba Nyathi, chef för organisationen.

Han delar att förlorat stöd från Palmecentret bland annat skulle sätta stopp för nyckelaktiviteter och försvaga de framsteg som gjorts i konfliktbenägna områden. Även påverkansinitiativ för ansvarsutkrävande skulle tvingas avstanna.

”Utan detta stöd skulle MPT ställas inför en mycket reell risk att läggas ned”, fortsätter han.

”Förlusten av en sådan organisation skulle innebära att en betrodd röst för social rättvisa, mänskliga rättigheter och inkluderande samhällsstyrning i Zimbabwe tystas. Det skulle markera slutet för en viktig institution som konsekvent har förespråkat marginaliserade medborgares egenmakt och byggandet av fredliga, inkluderande samhällen”.

På mindre än ett år samlade Glasen Sindikat 300 medlemmar, tecknade ett kollektivavtal och löste flera arbetskonflikter. Detta i ett land där fackföreningar länge förknippats med korruption och partipolitik, och där oberoende röster utestängs från dialog med staten.

Bakom framgången ligger det långsiktiga arbete som Palmecentrets partner Glasen Tekstilec bedrivit sedan 2017 med att informera arbetare om sina rättigheter, erbjuda juridiskt stöd, bygga förtroende och utmana maktstrukturer. Föreningen har fått stöd både ekonomiskt och strategiskt genom samarbetet med Palmecentret och Handels i Gävle, och de har genom åren hanterat över 400 rättsfall.

Fackföreningen är kvinnoledd och genomsyras av jämställdhet – ett tydligt exempel på hur kvinnors organisering kan förändra arbetsvillkor och stärka demokratin.

Trots försök från regeringen att exkludera Glasen Tekstilec från nationella dialoger har organisationen byggt starka nätverk internationellt, fått stöd från ILO och skapat uppmärksamhet i medier. De har också prioriterat samarbeten med lokala myndigheter där förändring visat sig möjlig.

Glasen Sindikat representerar en ny generation facklig organisering – förankrad hos gräsrötterna och ledd av kvinnor som själva vet hur det är att arbeta under tuffa villkor. Med deras röst blir arbetare inte bara hörda – de får också verklig makt att påverka sina liv.

Pride är förbjudet i Istanbul och hbtq-personer i Turkiet diskrimineras och saknar alla grundläggande rättigheter. Även kurders rättigheter motarbetas. Samtidigt lever romer och flyktingar från inte minst Syrien i Turkiet under fattiga förhållanden. I den miljön verkar vår partner Zero Discrimination Association.

Under 2024 organiserade de bland annat volontärgrupper i Istanbul där romska, kurdiska och hbtq+-ungdomar kan samlas och få stöd. Zero Discrimination hjälper utsatta grupper att få tillgång till rättigheter som utbildning och vård och stärker dem så att de kan göra sina röster hörda i samhället. De driver också opinionskampanjer för att öka stödet för minoriteters rättigheter.

Ända sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har Palmecentret haft kontakt med en grupp fackligt aktiva unga kvinnor inom det statliga järnvägsbolaget. De har klivit fram och tagit ansvar i en svår tid.

Den insamling som Palmecentret startade direkt efter invasionen, och som drog in flera miljoner kronor, gick bland annat till nödhjälpspaket som tack vara järnvägen kunde distribueras ut till behövande. Pengarna användes även till att köpa in elgeneratorer så att järnvägsvagnar kunde byggas om till rullande sjuktransporter för sårade soldater och civila. Men pengarna kom sedan i ökad utsträckning att användas för att bygga upp den fackliga ungdomsverksamheten.

Kateryna Izamailova nämner som exempel ett sommarläger för unga inom järnvägsbolaget som hölls, med stöd från Palmecentret. Det fungerande dels som en avkopplande paus för ungdomar i en pressad situation, men innebar också en möjlighet att prata ihop sig om gemensamma mål och aktiviteter för de 50 000 medlemmarna i ungdomskommittén.

”Många tvekar att ta anställning vid järnvägen eftersom det kan vara farligt.”

I Sverige kan det kanske vara svårt att förstå varför det är viktig med facklig organisering mitt under brinnande krig. Kateryna framhåller att för att kunna vinna kriget måste det finnas ett fungerande samhälle bakom fronten. Järnvägarna har en nyckelfunktion eftersom det på grund av kriget inte finns någon flygtrafik och inte alla äger en bil.

– Många tvekar att ta anställning vid järnvägen eftersom det kan vara farligt. Flera anställda har dödats och skadats när tågen attackerats. Därför måste det vara en attraktiv arbetsplats med en bra arbetsmiljö och där de anställda upplever att man blir lyssnad på. Vi försöker nu få soldater som återvänder från fronten att ta jobb vid järnvägen.

– Till exempel så drev vi förra året igenom att alla anställda som föder barn får ett ekonomiskt engångsbidrag från järnvägsbolaget. Tidigare fanns det stödet i vissa regioner och i andra inte. Men nu har alla fått rätt till bidraget.

Palmecentret har även gått in med stöd till några andra organisationer. Bland annat har facket på ett privat postbolag fått stöd för att hålla i gång sin och företagets verksamhet. Även posten är hårt drabbad av kriget och flera postkontor har bombats.

Sårade belarusier som slagits på Ukrainas sida i kriget har fått särskilt stöd. Ofta behöver sårade soldater få hjälp av familjen när de är på sjukhus, för att få en bra omvårdnad. Men eftersom belarusiska soldater inte har någon släkt Ukraina har de särskilda behov av hjälp.

HJÄLP OSS FORTSATT KUNNA STÖDJA VÅRA SAMARBETSPARTNERS I CIVILSAMHÄLLET!

Biståndsministern stoppar Palmecentrets internationella samarbeten inom civilsamhället – för demokrati, mänskliga rättigheter, social rättvisa och fred – i över 30 länder.

Det politiska beslutet är svårt att se som annat än en direkt attack mot arbetarrörelsen och får stora konsekvenser för vårt internationella solidaritetsarbete. Det drabbar främst våra 100 samarbetspartners runt om i världen. Många av dessa är redan mycket utsatta och under hård press.

Det handlar exempelvis om järnvägsarbetare i Ukraina, vars stöd på sikt riskeras.

Hjälp oss att möta regeringens attack och kunna fortsätta stötta våra modiga samarbetspartners i civilsamhället. Din solidaritet behövs!

Bli månadsgivare här

–Föreställ dig hur det är att se ett 30-tal soldater tränga in i ditt hem. Tänk dig att de riktar sina vapen mot dig och din familj och stänger in er i ett rum så ni måste be om tillstånd för att gå på toaletten. Tänk dig att ni släpps ut först efter många timmar och tvingas lämna huset utan att få ta något med er förutom kläderna ni bär.

–Så var det för oss. Soldaterna sa till oss att vi alla är terrorister. Men det är vi inte. Vi har inte gjort något. Vi är civila. Vi vill leva i fred. Vårt mål är fred.

Så uttrycker Hanan Saleh, flerbarnsmamma och engelskalärare från Jenin, sin förtvivlan. Hon är sedan några månader tillbaka internflykting, provisoriskt inhyst med man och tre barn, varav en funktionshindrad, i ett studentrum. I februari fördrevs hennes familj tillsammans med drygt 20 000 andra från Jenin, och lika många från Tulkarm och andra platser på norra Västbanken.

Denna lärare som har en doktorsexamen i engelska är först samlad när vi ses i Ramallah. Men när hon kommer in på detaljerna om hur hon och familjen tvingades bort från sitt hem stockar sig rösten. Hon och hennes man hade slitit hårt och tagit lån för att bygga det trevåningshus som de tvingades bort från. Hon vet inte om huset står kvar och tror i alla händelser inte att den israeliska ockupationsmyndigheten låter henne komma tillbaka. Men lånen är kvar och måste amorteras. Några försäkringar som täcker förstörelse under militära operationer kan inte palestinier på ockuperat område teckna.

Allting lämnades kvar

Flyktinglägret i Jenin, som vuxit upp som en stadsdel nära stadskärnan, har av israelisk militär förklarats för en stängd militär zon. Hanan Saleh visar mig en smygtagen film som delas på mobilerna och som visar hur en bulldozer från den israeliska armén kör sönder byggnader i lägret för att röja upp breda gator för militärfordonen.

Över en portal vid infarten till lägret stod tidigare inskriptionen ”Vänthall före återvändandet”. Det syftar på att invånarna var överlevare eller ättlingar till de palestinier som flydde eller fördrevs när Israel bildades 1948. Frågan om återvändande lever vidare, vilket understryks av en FN-resolution från 1948 som föreskriver deras rätt till återvändande eller kompensation. (En vida spridd uppfattning inom världssamfundet är att detta återvändande kan ske till en internationellt erkänd och suverän palestinsk stat, inte till själva Israel, dit endast ett fåtal flyktingar från 1948 tros få rätt att återvända – om det någon gång blir fred).

– Vattenledningar, elnät och internet förstördes av den israeliska militären. Detta är den tredje fördrivning som vi palestinier varit med om efter nakba (katastrofen 1948) och 1967, fortsätter Hanan Saleh.

”Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så.”

Hon och familjen tvingades lämna hemmet utan att kunna ta med sig ens personliga tillhörigheter som id-kort, fotoalbum, examensbevis och mediciner.

–Min man som har hjärtproblem fick inte ta med sin medicin som han förvarade på övervåningen.

De blev också av med kontanter, motsvarande drygt 30 000 kronor. Det var pengar de sparat för att ge till en dotter inför hennes stundande bröllop.

–Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så. Jag svarade att sådan är ockupationen. Nu längtar han hem. Han vill ha tillbaka sitt rum, fortsätter hon och orkar inte hålla tårarna borta.

Jenin förklarat stängd militär zon av Israel

Det var i februari, samtidigt som en kortvarig vapenvila inleddes i Gaza, som den israeliska armén påbörjade den operation som slutade med att 40 000 palestinier drevs bort från flyktinglägren på norra Västbanken. Den israeliska armén rubricerade offensiven som en antiterroroperation under namnet ”Järnmuren”. Innan dess hade Bezalel Smotrich, finansministern från extremhögern, efter en dödlig attack mot judiska israeler propagerat för att städerna Jenin och Nablus på Västbanken skulle förvandlas till grushögar precis som Jabalia, ett stort flyktingläger i Gaza. Varje palestinsk attack mot israeliska mål brukar Netanyahus regering ta som förevändning för att bygga ut bosättningarna ytterligare, de som enligt ett utslag i Internationella domstolen är olagliga.

Jenin har kallats för motståndets huvudstad i Palestina, medan den israeliska armén sett det som ett fäste för terrorism. Sammandrabbningarna mellan militanta, beväpnade unga män och den israeliska militären har varit många genom åren. Här växte militanta grupper fram med namn som Jenins brigader och Lejonkulan. Terrorklassade Islamiska jihad har varit starka här. Ungdomsarbetslösheten är hög.

I vintras, före den israeliska operationen, drabbade också militanta grupper samman med säkerhetsstyrkor från den palestinska myndigheten (PA). I Jenin ser många den palestinske presidenten Mahmoud Abbas som en underleverantör till Israel. I stadens flyktingläger sköts också den legendariska amerikansk-palestinska journalisten Shireen Abu Akleh till döds av israelisk militär 2022.

Under den andra, blodiga intifadan 2002 lades stora delar av lägret i Jenin i ruiner under en israelisk belägring. Strax efter att den hävts gick jag och några vänner in i lägret. Vi såg flerfamiljshus förvandlade till rasmassor. Barn klättrade omkring på högar av sönderslagen betong där det kunde ligga livsfarlig, icke detonerad ammunition kvar. De pojkar som klev omkring i bråten då återfinns kanske bland de unga män som har anslutit sig till väpnade grupper idag. Kanske några av dem finns bland dem som hålls fängslade av Israel utan att deras familjer vet var de finns eller hur de mår.

”De tog honom för att han är palestinier.”

Hanan Salehs äldste son, en 24-årig sjukgymnast, är en av de frihetsberövade. Hon har inte hört något från honom sedan han greps.

–Min son har inte gjort något. De tog honom bara för att han är palestinier. Vi får inte besöka palestinska fångar som hålls i Israel, vare sig de unga eller gamla, säger hon.

Eftersom lägret i Jenin är förklarat som ett stängt militärt område får ingen utom israelisk militär gå in där.

Det hände ett 20-tal diplomater, däribland från flera EU-länder, när de den 21 maj besökte omgivningarna till det tömda lägret i Jenin. Minst sju skott avfyrades i deras riktning. Den israeliska armén förklarade att diplomaterna hade avvikit från en fastslagen rutt, vilket de förnekade. Chefen för FN-organet Unrwa på Västbanken, Roland Friedrich, beskrev beskjutningen som en påminnelse om hur lättvindigt israeliska säkerhetsstyrkor på Västbanken öppnar eld, ofta med dödlig utgång. ”Det inger allvarlig oro för vilket regelverk militären tillämpar mot obeväpnade civila”, sade han.

Lever på humanitär hjälp

Sedan Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 håller Israel inne månatliga utbetalningar av skatteintäkter som ska tillfalla PA. Därför har den palestinska myndigheten tvingats sänka offentliganställdas löner till 70 procent. Det gräver ytterligare hål i lärares och andras plånböcker. Vissa av PA:s utbetalningar täcks med hjälp av tillfälligt stöd från arabstater eller EU. Men Hanan Saleh säger sig inte ha fått något ekonomiskt stöd av PA eller dess guvernör i Jenin. Andra källor hävdar att PA har betalat ut motsvarande 20 kronor om dagen till 800 familjer, vilket är en droppe i havet. Unrwa har delat ut ”värdighetspaket” till fler med bland annat hygienartiklar och mat, samt filtar och madrasser.

När jag frågar palestinier vem som kan hjälpa de fördrivna, svarar de flesta ”bara Gud”. Många höjer tyst ett pekfinger, vilket symbolisera tron på monoteismen i den islamiska världen.

”Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin.”

I Ramallah träffar jag också den unga Lina Jalameh, även hon fördriven från Jenin. Hon är nu inhyst i en liten by och kan inte ta sig till någon arbetsplats på grund av osäkra och dyra transporter. Hon visar bilder på det hus som hon och fästmannen skulle ha flyttat till när de gift sig. Men det är en dröm som gått upp i rök.

–Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin. Hans försörjningsmöjligheter är också borta.

En bror till Lina Jalameh är efterlyst av den israeliska armén. För israelerna är han terrorist men systern kallar honom frihetskämpe.

–Den israeliska militären har i flera år hotat med att förstöra vårt hus om vi inte berättar var min bror finns.

Huset i Jenins östra del där Lina Jalamehs familj bodde har av byggnadsingenjörer dömts ut som farligt att bo i efter den israeliska militärens offensiv.

Hon och familjen lever på humanitär hjälp från enskilda, utöver det lilla de kan få av Unrwa som kämpar med underskott efter det strypta biståndet från USA och Sverige.

Internflyktingar och aktiva i civilsamhället som jag möter på Västbanken visar inget förtroende för vare sig arabstaterna, EU eller FN. ”De talar gärna om mänskliga rättigheter. Men FN, som ska värna de svagaste, har inte en lyckats få in en droppe vatten till Gaza eller andra förnödenheter mitt under svält och massakrer. Kan ni föreställa er vilka sjukdomar som kommer att spridas där?” frågar någon förbittrad.

Många beskriver sin gnagande oro för att något liknande ska ske på Västbanken, en större etnisk rensning, det som Israels finansminister, den högerextreme Bezalel Smotrich förebådar. Nyligen beslöt Israels regering att expandera bosättningarna med ytterligare 22 kolonier, den största utbyggnaden på över 30 år, enligt den israeliska fredsgruppen Peace Now. Oron för en ”gazafiering” hänger över stora delar av Västbanken.

Nyhetsbrev

Stöd oss

Attacker mot civila

Demokratirörelsen kämpar på

Södra Afrika: Hållbara matträdgårdar hjälper kvinnor att lämna våldet

Filippinerna: Kvinnor återvänder och bygger gröna företag

Albanien: Marginaliserade kvinnor får stöd att starta eget

Miljöakademier utbildar unga miljöförsvarare

Stöd till ett pressat civilsamhälle

Fredsbyggande på gräsrotsnivå påverkas

”Många tvekar att ta anställning vid järnvägen eftersom det kan vara farligt.”

HJÄLP OSS FORTSATT KUNNA STÖDJA VÅRA SAMARBETSPARTNERS I CIVILSAMHÄLLET!

Allting lämnades kvar

”Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så.”

Jenin förklarat stängd militär zon av Israel

”De tog honom för att han är palestinier.”

Lever på humanitär hjälp

”Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin.”