Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

”Skydda världens ekosystem i folkrätten”

Inför FN-konferensen Stockholm+50 i juni har larmrapporterna om tillståndet i miljön duggat tätt. Förra veckan släppte Världs­meteorologi­organisationen WMO sin årsrapport ”State of the Global Climate 2021”. Enligt WMO nådde fyra indikatorer på klimat­förändring globala rekordnivåer förra året: koncentrationen av växthus­gaser i atmosfären, havsnivå­höjningen samt uppvärmningen och försurningen av haven. FN:s general­sekreterare António Guterres kallade rapporten ”en dyster klagosång över människans misslyckande med att ta itu med problemet”. Parollen för Stockholm+50, ”a healthy planet for the prosperity of all, our responsibility, our opportunity” känns avlägsen.

Förra året släpptes den första samlade rapporten från klimat­panelen IPCC och motsvarigheten för biologisk mångfald, IPBES. Den slår fast att förlusten av biologisk mångfald och klimat­förändringarna innebär allvarliga hot mot mänskligheten, de måste adresseras tillsammans och det är bara möjligt genom att skydda ekosystemen. Det gör vi inte särskilt bra i dagsläget. Internationell styrning och lagstiftning på miljö­området är fragmenterad, reaktiv och spridd över olika sektorer. Internationella domstolar betonar ofta bristen på samförstånd om principer inom miljö­rätten.

Att införa ekocid, storskalig miljö­förstöring, som ett brott inom folkrätten skulle utgöra ett sådant principiellt skydd. Förslaget är inte nytt, frågan har diskuterats sedan den första internationella konferensen om miljöfrågor, Stockholms­konferensen 1972, där Olof Palme använde begreppet ecocide och kallade det ett ”illdåd, som kräver omedelbar internationell uppmärksamhet”. Sedan Stockholms­konferensen har internationellt samarbete varit en viktig del av utvecklingen av miljö­policy, och över tusen avtal och konventioner har träffats på miljö­området. Samtidigt har världens ekonomier sedan 1970-talet blivit i allt högre grad globala. Regelverken har inte hängt med i denna utveckling. Det är inte fler mål och avtal som behövs; det är implementeringen av dem.

Världens ekosystem är i akut behov av ett grund­läggande lagskydd, och frågan om ekocid som ett folkrätts­brott har under det senaste året seglat upp som en reell möjlighet. Ett förslag på definition av ekocid har presenterats av en oberoende panel med internationell juridisk kompetens. Enligt definitionen avses med ekocid ”olagliga eller hänsynslösa handlingar som begås med insikt att det finns en påtaglig sannolikhet för allvarliga och antingen vidsträckta eller långsiktiga skador för miljön som orsakats av dessa handlingar.”

Engelskans ecocide är måhända mer slagkraftigt än försvenskningen ekocid. Man förstår genast kopplingen till genocide, folkmord, ett av brotten inom Romstadgan som reglerar Internationella brottmåls­domstolen (ICC). Den omfattar de allvarligaste brotten, de som angår hela det internationella samfundet. Dessa så kallade brott mot freden är i dag fyra: krigs­förbrytelser, aggressions­brott, brott mot mänskligheten samt folkmord. Miljö­förstöring var på agendan som ett av brotten då Romstadgan förhandlades på 90-talet, men det ströks i ett sent skede. Nu är det hög tid att lägga till ekocid som ett femte brott inom ICC, så att de som har makt att fatta beslut som påverkar hela mänskligheten kan hållas ansvariga.

Så länge vi accepterar storskalig miljö­förstöring är ett hållbart samhälle en omöjlighet. Ett nytt folkrätts­brott är ingen liten sak, men den ekologiska krisen väntar inte. Trots all kunskap om hur allvarliga och akuta klimat­förändringarna är, så subventioneras fortfarande fossil energi med omkring 11 miljoner dollar (109 miljoner kronor) per minut. Att ekocid blir ett internationellt brott innebär inte bara att världens natur får ett starkt lagskydd, utan även långsiktiga gemensamma spelregler för alla aktörer i den omställning vi är inne i. Det blir exempelvis obekvämt att fortsätta investera i och subventionera utvinning av fossila bränslen. Klimat­förändringarna kan hejdas vid källan.

Det finns ett starkt folkligt stöd för tanken att kriminalisera storskalig miljö­förstöring. Enligt en undersökning utförd 2018 på uppdrag av Greenpeace International instämmer 79 procent av de tillfrågade i påståendet ”brott mot naturen borde vara åtalbara likt brott mot mänskligheten”. Undersökningen omfattar nästan 24 000 personer från 21 länder. Gissningsvis är stödet ännu starkare nu är för fyra år sedan; intresset för förslaget har exploderat på sistone. I december blev Belgien det första EU-landet att besluta att erkänna ekocid som internationellt brott. Diskussioner pågår i ett flertal andra stater, bland annat Vanuatu, Finland, Bolivia, Bangladesh, Frankrike, Danmark och Island liksom EU-parlamentet. Inför klimat­konferensen COP26 uppmanade ICGN, ett nätverk av kapital­förvaltare vars medlemmar ansvarar för över hälften av världens kapital under förvaltning, regeringar att samarbeta för att kriminalisera ekocid. Regeringen har inför Stockholm+50 utsett gruppen unga till en särskilt viktig röst och den Youth Task Force som tillsatts har ekocid­lagstiftning som sitt främsta krav. 26 svenska organisationer från civil­samhället, bland andra Olof Palmes internationella center, Svenska kyrkan och Diakonia, menar att kriminalisering av ekocid måste finnas med i rekommendationerna från konferensen.

I år fyller det internationella miljö­arbetet ett halvt sekel. Vi kan vara stolta över det visionära initiativet att för 50 år sedan bjuda in världen till Sverige för att för första gången diskutera miljöfrågor. Nu måste vi göra det som vi talade om redan då; Stockholm+50 behöver bli en milstolpe i arbetet för en hållbar utveckling på samma sätt som konferensen 1972 blev. Frågan om att lagstifta på internationell nivå mot de värsta miljöbrotten behöver ta ett nytt stort kliv framåt i Stockholm.

Anna Sundström
generalsekreterare, Olof Palmes internationella center
Magnus Manhammar
riksdagsledamot (S)
Mikael Leyi
generalsekreterare, Solidar
Noura Berrouba
ordförande, Landsrådet Sveriges ungdoms­organisationer
Oscar Ernerot
internationell chef, LO
Pella Thiel
medgrundare, End Ecocide Sverige


Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet (SvD) 01/06-2022.

Stockholm+50: Är regeringens löften bara tomma ord, Magdalena Andersson?

I veckan står Sverige värd för FN-konferensen Stockholm+50 – ett svenskt initiativ för att öka takten i det globala miljö- och klimatarbetet. Men i stället för att visa ledarskap i en avgörande tid, har regeringen fattat en rad kortsiktiga beslut som missgynnar såväl klimatet och miljön som världens mest utsatta.

I internationell jämförelse har Sverige länge legat i täten inom både klimat- och miljöarbetet och i att leverera på globala åtaganden om bistånd och klimatfinansiering. Förra året fick till exempel den dåvarande regeringen igenom sitt initiativ att anordna FN-konferensen Stockholm+50 i syfte att öka takten i det globala miljö- och klimatarbetet, och under klimatmötet COP26 i Glasgow utlovade Sverige en fördubbling av sin klimatfinansiering till 2025. Under samma mandatperiod gjordes positiva satsningar på Sveriges egen miljöbudget och även på biologisk mångfald i det internationella biståndet. Ambitionen att Sverige ska vara ledande i klimatomställningen bekräftades av statsministern i höstens regeringsförklaring.

 

”På senare tid har regeringen tvärt emot dessa utfästelser skurit ner dramatiskt på satsningar inom miljö- och klimatområdet.”

 

På senare tid har regeringen tvärt emot dessa utfästelser skurit ner dramatiskt på satsningar inom miljö- och klimatområdet. Till exempel stoppas över 2 miljarder av årets klimatfinansiering till låg- och medelinkomstländer – uppskattningsvis åtminstone 25 procent av det planerade klimatstödet. Löftet inför COP26 om en dubblering av svensk klimatfinansiering har alltså omvandlats till en kraftig nedskärning inför Stockholm+50. Det är inte att visa ledarskap.

Därutöver visar regeringens budget på en halvering av miljöanslaget i Sverige fram till 2025, jämfört med årets budget. Anslaget för skydd av värdefull natur beräknas minska med 300 miljoner kronor per år 2023 och 2024 och det för skötsel av skyddade områden halveras fram till 2024.

Nu mer än på länge krävs det ett tydligt ledarskap i flera frågor samtidigt. Många samhällen lever redan med konsekvenserna av klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald, och människor som lever i fattigdom drabbas oftast värst. Urfolk, kvinnor och barn är särskilt utsatta. I pandemins spår har fattigdom och hunger ökat för första gången på flera decennier. Jämställdhet är på tillbakagång i många länder och globalt minskar det demokratiska utrymmet för 15:e året i rad.

I detta redan svåra läge kom kriget i Ukraina – ett krig som både i sina orsaker och konsekvenser länkar till alla ovan nämnda kriser. Rysslands invasion av Ukraina finansieras av landets utvinning av olja och gas. I detta läge skulle ledarskap för klimatet och miljön, likväl som demokrati, jämställdhet och fred, vara att strypa användning och investering i fossila bränslen.

 

”I detta läge skulle ledarskap för klimatet och miljön, likväl som demokrati, jämställdhet och fred, vara att strypa användning och investering i fossila bränslen.”

 

För oss är det självklart att Sverige ska ta emot de människor som tvingas fly undan krig och kris. Men att bekosta flyktingmottagandet genom att skära ner på biståndet med 9,2 miljarder svenska kronor är vare sig att visa ledarskap eller solidaritet. Det är att låta utsatta människor i andra delar av världen betala för krigets konsekvenser. Nedskärningarna slår hårt mot utvecklingssamarbetet inom många områden, inte minst miljö- och klimatsatsningar.

Att inte ta krafttag i miljö- och klimatfrågan nu kommer snabbt leda till ökade kriser. Redan i dag har dessa kriser påverkat mat- och vattensäkerhet för miljontals människor världen över. Värst drabbas de redan utsatta grupperna och länderna som oftast bidragit minst till artutrotningen och växthusgasutsläppen. Fler människor kommer tvingas lämna sina hem på grund av torka, konflikt och extremväder, vilket är tydligt i rapporterna från den internationella klimatpanelen IPCC. Regeringen missar helheten och de många samband som finns i en globaliserad värld.

 

”I vårbudgeten presenterades ett antal åtgärder som går rakt emot den ambitiösa klimat- och miljöpolitiken som Sverige som arrangör av Stockholm+50 signalerat att man vill driva.”

 

Samtidigt lyfter regeringen Sveriges goda ekonomi och verkar inte ha problem att hitta pengar till satsningar på försvaret eller bensinkonsumtion. I vårbudgeten presenterades ett antal åtgärder som går rakt emot den ambitiösa klimat- och miljöpolitiken som Sverige som arrangör av Stockholm+50 signalerat att man vill driva. Skatten för dieselanvändning i jord- och skogsbruk sänks med totalt 800 miljoner kronor och alla bilägare föreslås få en tusenlapp var för att täcka ökade bensin- och dieselpriser. Subventioner som bromsar den förnybara energiomställning som är nödvändig om vi ska ha en chans att nå Parisavtalets 1,5-gradersmål. Det är att gå bakåt i stället för framåt i omställningen från fossila bränslen. Det är inte att visa ledarskap.

Regeringen har även valt att säga ja till gruvan i Gállok och lät således kortsiktiga ekonomiska intressen gå före samers rättigheter och miljön. Beslutet visade total brist på gehör gentemot civilsamhället, sametinget, berörda samebyar och FN-organ, som riktat skarp kritik mot Sveriges agerande kring urfolks rättigheter. Rättigheter som Sverige ofta sagt sig värna i internationella forum.

 

”Att visa ledarskap i det globala miljö- och klimatarbetet innebär handling.”

 

Att visa ledarskap i det globala miljö- och klimatarbetet innebär handling. Vi uppmanar regeringen att öka takten i den egna omställningen och leva upp till utlovat stöd till andras. För att Sverige med trovärdighet ska kunna stå värd för Stockholm+50 måste regeringen:

1. Dra tillbaka beslutet om nedskärningar i biståndet och hålla löftet om att minst fördubbla svensk klimatfinansiering till 2025, samt stå fast vid satsningen på biologisk mångfald i biståndet.

2. Fasa ut miljö- och klimatskadliga subventioner och slopa tusenlappen till alla bilägare. Erbjud i stället ekonomiskt sårbara grupper och sektorer stöd för att göra klimatsmarta val.

3. Prioritera en ambitiös miljöpolitik där miljöbudgeten ligger på minst 2022 års nivå.

4. Stå upp för urfolks rättigheter och miljön, både nationellt och internationellt – dra tillbaka Gállok-beslutet.

5. Vara en stark och konsekvent röst för klimat, miljö, jämställdhet och demokrati!

 

Jennifer Vidmo, generalsekreterare, Actionaid
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Alex Brekke, generalsekreterare, Amazon Watch Sverige
Lena Ingelstam, generalsekreterare, Diakonia
Sonja Markovic, ordförande, Framtidsjorden
Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM Individuell Människohjälp
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Klara Knapp, ordförande, Latinamerikagrupperna
Josephine Sundqvist, generalsekreterare, Läkarmissionen
Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige
Niclas Lindgren, director, PMU
Lotta Sundelin, verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh
Gabriella Irsten, ansvarig för frågor om hållbar fred och säkerhet, Svenska freds- och skiljedomsföreningen
Charlotta Norrby, generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Alice Blondel, director, Swedwatch
Anna Tibblin, generalsekreterare, Vi-skogen och We Effect
Gustaf Lind, generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF


Debattartikeln publicerades i Aktuell Hållbarhet 31/5-2022.

”Svenska löntagare drabbas av demokratins tillbakagång”

Under de senaste åren har demokratin försvagats på global nivå. Denna utveckling drabbar inte bara invånarna i de länder där regimerna blir allt mer auktoritära. Det får även negativa konsekvenser för svenska löntagare.

Nu mer än någonsin måste vi göra allt vi kan för att försvara den hotade demokratin. Det finns få långsiktiga investeringar som är så viktiga som de i en mer demokratisk värld.

Ny rapport granskar effekter på hemmaplan

Bara under 2021 genomfördes den största ökningen av militärkupper på 20 år. Men trenden under senare år har snarare varit att länder gradvis tar steg i allt mer auktoritär riktning. Ofta handlar det om ledare som kommit till makten genom fria val och som sedan utnyttjar sin position för att angripa fria media, civilsamhällesorganisationer och demokratiska institutioner.

I rapporten Demokrati på reträtt – varför ska vi bry oss? visar vi hur demokratins globala tillbakagång drabbar oss i Sverige. Optimismen som följde efter murens fall och vid det inledande skedet av den arabiska våren har sedan mitten av 00-talet förbytts i pessimism.

Detta påverkar oss på flera sätt. En mer odemokratisk värld är en farligare värld. Exemplet med hur Putins Ryssland för ett folkrättsvidrigt erövringskrig mot Ukraina visar vilka risker som finns förknippade med auktoritära ledare som besitter stora militära resurser, i det här fallet även kärnvapen. Om nuvarande utveckling får fortsätta kommer spänningarna bara fortsätta öka. Det ökar risken för krig med stort mänskligt lidande och ytterligare människors som tvingas fly som konsekvens.

Läs rapporten!

Demokratin avgörande för klimatet

Den hotande demokratin är också det kanske största hindret för att vi människors tillsammans ska lyckas möta klimathotet. Många klimataktivister har en skeptisk eller uppgiven syn på demokratins förutsättningar att stävja klimatförändringarna.

Men fakta talar sitt tydliga språk. Demokratin kanske inte lyckas perfekt alla gånger, men alla andra alternativ är sämre. När auktoritära ledare tar över offras klimatambitioner och civilsamhällesorganisationer pressas tillbaka. Klimatet känner ingen nationsgränser.

Frågan om demokrati är också förknippad med den om social sammanhållning, jobb och arbetsvillkor.

Fria fackföreningar har alltid funnits i auktoritära staters och rörelsers kikarsikten. Den årliga rapport som den globala fackliga samarbetsorganisationen ITUC tar fram om övergrepp mot fackliga rättigheter visar på en dyster utveckling.

Internationellt arbete är ett skydd för oss i Sverige

I dagens globaliserade värld tvingas svenska löntagare att konkurrera med länder där löneanspråk slås ner med batonger. Om vi inte kan acceptera detta måste vi göra allt vi kan för att vända utvecklingen. Vi har från Sverige länge försökt sprida den svenska modellen, argumenterat för att fria och ansvarstagande parter är de som bäst klarar av att både ge ekonomisk utveckling och trygghet för löntagarna, exempelvis inom ramen för The Global Deal.

Vi måste ställa krav på starka globala institutioner som håller samman världen såväl socialt som politiskt. En värld där de grundläggande mänskliga rättigheter och gemensamma spelregler respekteras av alla stater är en grundförutsättning för att vända utvecklingen och gå mot en säkrare och mer demokratisk värld.

Men det går lite heller att nog betona vikten av det praktiska solidaritetsarbete som redan i dag bedrivs, exempelvis inom ramen för Palmecentrets verksamhet och inom de fackliga organisationerna. Demokrati måste byggas underifrån. Här finns också möjligheten för var och en att engagera sig. Det faktiska stödet från människa till människa, från fackförening till fackförening, är omistligt. Det gör nytta i det korta loppet, och bygger värdefulla relationer för framtiden.

Fel att skära i biståndet

Sveriges regering gör mycket bra för att värna den globala demokratin. Men ska det arbetet vara trovärdigt måste politiska deklarationer följas av faktiska resurser ute i verkligheten. De belarusiska fackföreningsaktivister som protesterar mot Putins krig utgör den verkliga frontlinjen. Vi får inte överge dem.

Därför är det så problematiskt att regeringen finansierar flyktingmottagandet från Ukraina genom   att kraftigt skära ner på utvecklingsbiståndet, bland annat just de biståndssatsningar som syftar till att stötta de krafter runt om i världen som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige måste kunna garantera att vi är ett långsiktigt och trovärdigt stöd till de som i många fall riskerar allt för en demokrati vi alla tjänar på.

Demokrati är inget naturtillstånd. Det finns starka krafter som tjänar såväl ekonomiskt som politiskt på en mer auktoritär ordning. Samtidigt är det uppenbart att svenska folket och svenska löntagare tillhör dem som förlorar när demokratin pressas tillbaka.  Låt oss se till så att kommande årtionden präglas av nederlag och tillbakagång för tyrannerna. Det är både vår plikt som världsmedborgare och vårt egenintresse som löntagare.

 


Debattartikeln publicerades i Arbetet Global 24/5-2022.

Riv upp beslutet som drabbar världens utsatta

Regeringen gör just nu den största nedskärningen någonsin av Sveriges internationella bistånd; 9,2 miljarder kronor, när biståndet får bära hela kostnaden för mottagandet av flyktingar från Ukraina. Inget annat EU-land har gjort i närheten av lika stora och snabba nedskärningar av det internationella biståndet. Detta svek mot världens fattiga och förtryckta, och mot Sveriges internationella klimatåtaganden, måste rättas till omedelbart.

För oss är det självklart att Sverige ska ta emot de människor som tvingas fly undan krig. Men regeringens beslut ställer utsatta grupper mot varandra. Till exempel lamslår nedskärningarna viktigt arbete som över 2 000 organisationer och nätverk i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Östeuropa gör för hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Många av dem är verksamma i mycket svåra politiska miljöer där civilsamhällets utrymme redan är kraftigt begränsat och där miljö- och människorättsförsvarare ofta arbetar med livet som insats. Snabba och oförutsedda minskningar av stöd och avbrutna samarbeten gör Sverige till en minst sagt opålitlig samarbetspartner för dessa redan utsatta lokala aktörer.

En av de minst uppmärksammade – men mest uppseendeväckande – konsekvenserna av vårbudgeten är regeringens brutna löften om klimatfinansiering och hållbar utveckling. Det området nedprioriteras mer än de flesta områden i biståndsbudgeten, trots tidigare löften om kraftigt ökad internationell klimatfinansiering. Stödet till de globala klimatfonderna minskas sammanlagt med en miljard kronor, nästan en halvering. Andra budgetanslag, som det för hållbar utveckling som också inkluderar jämställdhet samt anslaget för demokrati och mänskliga rättigheter, är också bland de mest drabbade. Kort sagt: regeringen sviker allra mest de områden de själva säger sig prioritera.

FN varnade nyligen för att ofattbara 1,7 miljarder barn och vuxna riskerar att lida brist på mat i den globala hungerkatastrof som sker framför våra ögon. Fattigdom och ojämlikhet har förstärkts av klimatkrisen, och vi ser en allvarlig tillbakagång för demokrati och jämställdhet i spåren av covid 19-pandemin. En konsekvens av kriget i Ukraina är extrema priser på mat och energi. Det för med sig enormt mänskligt lidande, i Ukraina med närområde, men också i Afrika, Mellanöstern och globalt. Världen hänger ihop. Internationellt bistånd behövs för att förebygga allt värre konflikter och katastrofer, nu och i framtiden.

Vi, undertecknande organisationer, förväntar oss att Sveriges regering står för grundläggande medmänskliga värderingar. Sverige måste vara bättre än så här. Om vi inte står upp för våra värderingar i tider av kris – vad är de då värda?

När Sverige på toppmöte i Glasgow lovar klimatfinansiering till de mest utsatta länderna – då ska den levereras.

När statsministern i sin regeringsförklaring lyfter fram miljö- och klimatbiståndet – då ska det betyda något.

När regeringen har jämställdhet och demokrati som grundläggande utgångspunkter för Sveriges agerande i världen – då måste det finnas mening och vilja bakom orden.

När finansministern säger att svensk ekonomi står väl rustad att ta emot flyktingar undan kriget i Ukraina och budgetöverskottet på 139 miljarder kronor är större än väntat – då har Sverige råd med både solidariteten med flyktingar och vårt internationella bistånd.

Sverige har däremot inte råd att skära ner det internationella biståndet och svika människor och organisationer över hela världen som behöver vårt stöd mer än någonsin. Diktatorer världen över gnuggar just nu händerna när Sverige monterar ner sitt stöd till miljöförsvarare, demokratirörelser, kvinnorättsförsvarare och hbtqi-organisationer.

Det är ett alltigenom dåligt beslut att ta pengar från världens fattiga och förtryckta och i stället göra Sverige till den med råge största mottagaren av svenskt bistånd. Eftersom budgeten inte formellt ändrats utan beslutet fattats genom regleringsbrev till Sida, kan regeringen vilket ögonblick som helst ta tillbaka det här djupt orättfärdiga beslutet. Gör det nu!

 

Helena Lindemark, grundare och vice ordförande, 2022 Initiative Foundation

Jennifer Vidmo, generalsekreterare, ActionAid Sverige

Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan

Siri Bjerkan Karlsson, country director, ADRA Sverige

Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Marie Cham, ordförande, Afrosvenskarnas riksorganisation

Alex Brekke, generalsekreterare, Amazon Watch Sverige

Anna Johansson, generalsekreterare, Amnesty Sverige.

Per-Olof Allerth, direktor, Ankarstiftelsen

Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden

Anneli Dahlqvist, rektor, Bona Folkhögskola

Magnus Jägerskog, generalsekreterare, Bris

Reka Tolnai, förbundsordförande, Centerpartiets Ungdomsförbund

Anders L. Pettersson, exekutiv chef, Civil Rights Defenders

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

… och 96 andra organisationer.


Debattartikeln publicerades först i Dala-Demokraten 16/5-2022.

Vi måste lagstifta mot kärnvapen i Sverige

Det Socialdemokratiska partiet har nu tagit ställning för ett svenskt medlemskap i Nato och Sverige kommer därmed att söka om medlemskap.

Rysslands olagliga invasion av Ukraina och det förändrade säkerhetsläge som det övergreppet medfört har tvingat fram en olyckligt snabb process.

Det Sverige där socialdemokratin varit den viktigaste politiska kraften har genom historien kombinerat sin roll som alliansfri stat med att vara en röst i världen som stått upp för demokrati, mänskliga rättigheter och en mer rättvis världsordning.

Sverige har också varit en nation som drivit på för fred och nedrustning, och bidragit till fredliga lösningar på väpnade konflikter. Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg, Alva Myrdal, Olof Palme och Anna Lindh, raden av svenska fredshjältar kan göras lång.

Till det kommer att vi från Sverige under decennier avsatt en hundradel av våra samlade resurser till utvecklingsbistånd, och därigenom bidragit till förbättrade levnadsförhållanden för miljontals människor.

Nu vill det till att det Sverige, som inte längre kommer att vara alliansfritt, fortsätter att spela en aktiv och positiv roll i världen.

Natomedlemskapet får inte innebära att vi inte längre rakryggat törs stå upp för det som är rätt och riktigt.

Inte heller ska vi minska ner på de resurser vi avsätter för global utveckling och för klimatet. Tvärtom är det dags att ta ett steg framåt och ännu tydligare stå upp för en fredlig och hållbar värld.

Beslutet att gå med i Nato har fattats i en snabb och forcerad process. Genom en debatt som alltför snävt fokuserat på försvarsförmåga och försvarsgarantier.

För beslutets långsiktiga legitimitet måste regeringen inte bara tydligt ta avstånd från Natos kärnvapendoktrin utan också säkerställa Sveriges fortsatt ledande roll för nedrusning och fred.

Annars finns snart inga nya namn att lägga till raden av svenska fredshjältar.

 

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center


Debattartikeln publicerades i Aftonbladet 16/5-2022.

Vad styr regeringens beslut att dra ner på internationellt bistånd?

Till: Biståndsminister Matilda Ernkrans
Kopia: Finansminister Mikael Damberg, Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson

Vad styr regeringens beslut att dra ner på internationellt bistånd?

Regeringen har beslutat att stoppa utbetalningarna till Sveriges internationella bistånd, för att finansiera kommunernas flyktingmottagande. Självklart ska Sverige ta emot människor på flykt, men vi har råd att göra detta utan att ta resurser från världens mest utsatta. Inte minst som Riksgäldens senaste prognos pekar på ett oväntat stort budgetöverskott och att regeringen säger att statens finanser är starka.

Regeringens fokusområden i biståndspolitiken är bland annat demokrati och mänskliga rättigheter, klimat och jämställdhet. Det är viktiga förutsättningar för att skapa en tryggare värld för oss alla. Arbetet för att nå dessa mål sker till stor del inom det internationella biståndet och beslutet att kraftigt dra ner på detta motverkar regeringens egen agenda. Samtidigt hör vi regeringen upprepa att de ”stolt” står upp för sina biståndsåtaganden. Vi vill dock hävda att utnyttjandet av en tvivelaktig beräkningsmodell inte friskriver regeringen från vare sig åtaganden eller ansvar.

Hunger och fattigdom ökar i världen. Enligt FN:s livsmedelsprogram WFP är utvecklingen alarmerande. Att i detta läge göra den största nedskärningen någonsin och minska det internationella biståndet med 9,2 miljarder kronor är uppseendeväckande.

Möjligheterna att motverka klimatförändringarnas konsekvenser minskar för varje dag. Att i detta läge minska stödet till tre stora klimatfonder med sammanlagt 1 miljard kronor är minst sagt obetänksamt.

Demokratin i världen är i kris. Att i det läget minska stödet till demokratiska civilsamhällesorganisationer som kämpar för grundläggande mänskliga rättigheter är närmast tanklöst.

Det finns fortfarande möjlighet för regeringen att göra ett stort fel avsevärt mindre.

Migrationsverkets senaste prognos (2022-04-27) ger ett planeringsantagande på 6,4 miljarder kronor, vilket är hela 4 miljarder kronor lägre än det scenario som de aviserade nedskärningarna bygger på. Att pausa biståndet till efter Migrationsverkets nästa prognos skulle allvarligt försämra situationen för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Därför undrar vi:

– Litar inte regeringen längre på prognoserna från Migrationsverket som underlag för beslut om avräkningar från det internationella biståndet?

– Varför ändrar regeringen inte utbetalningstaket på biståndsanslaget snarast möjligt när det nu finns en formell prognos från Migrationsverket som visar att kostnaderna för flyktingmottagandet beräknas bli fyra miljarder kronor lägre?

– Om beslutet att skära ner det internationella biståndet med totalt 9,2 miljarder kronor de facto byggde på marsscenariot från Migrationsverket, vilket beslutsunderlag ligger då bakom regeringens underlåtenhet att ändra beslutet baserat på den färska ordinarie prognosen?

 

Med vänlig hälsning och hopp om skyndsamt svar på våra frågor,

Anders L Pettersson, executive director, Civil Rights Defenders

Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén

Anna Stenvinkel, generalsekreterare, Forum Civ

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Anna Tibblin, generalsekreterare, We Effect

Annelie Börjesson, ordförande, Svenska FN-förbundet

Charlotta Norrby, generalsekreterare, Svenska Missionsrådet

Erik Lysén, internationell chef, ACT Svenska Kyrkan

Gustaf Lind, generalsekreterare WWF

Helena Thybell, generalsekreterare, Rädda Barnen

Ingela Holmertz, generalsekreterare, RFSU

Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen

Lena Ingelstam, generalsekreterare, Diakonia

Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Maria Nyberg, generalsekreterare, Union to Union

Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige

Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM Individuell Människohjälp

Niclas Lindgren, direktor, PMU

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna


Brevet publicerades först på IM:s hemsida 11/5-2022.

Oförsvarligt att skicka krigsnotan till världens fattiga

Drygt två månader har nu gått sedan Putin inledde det ryska angreppskriget mot Ukraina. Den humanitära katastrofen är ett faktum. Sönderbombade städer, massgravar och miljontals människor på flykt.

Den solidaritet som länderna i Europa och omvärlden visat sedan den 24 februari inger hopp. Återigen mobiliserar hela Sverige för att ta emot människor på flykt och det svenska folkets vilja att bistå visar tydligt – Ukrainas sak är vår!

Riskerar att öka spänningarna i världen

Det folkrättsvidriga kriget är inte bara en tragedi för Ukraina. Det påverkar en hel värld. Redan nu bidrar ökade drivmedelspriser och ökade livsmedelspriser till ökad fattigdom och hunger. I Europa, men också i Etiopien, Jemen, i Zimbabwe. Sårbara stater där läget snabbt kan försämras ytterligare. Många länder i Nordafrika och Mellanöstern har stor import av spannmål från Ukraina. Ukraina är världens största givare till FN:s livsmedelsprogram. Eller rättare sagt, var världens största givare till FN:s livsmedelsprogram.

Vi minns gnistan som tände inbördeskriget i Syrien. Risken för ökade spänningar som utvecklas till konflikter och nya krig är uppenbar, vilket oundvikligen leder till nya migrationskostnader. I detta läge minskar Europa sitt bistånd, fokuserar på den egna säkerheten och omfördelar medel till flyktingmottagande. Det är kortsiktigt, kontraproduktivt och riskerar att öka spänningarna i världen.

Tyvärr agerar den svenska regeringen på samma sätt. I förslaget till vår ändringsbudget avräknas 9,2 miljarder från biståndet under 2022. Pengarna ska täcka kostnader för mottagandet av människor som flyr från Ukraina. Det är nästan en femtedel av hela biståndet och motsvarar mer pengar än det sammanlagda biståndet till Sveriges tio största samarbetsländer. När nu migrationsverket dessutom meddelat att antalet flyktingar från Ukraina blir färre än förväntat måste biståndet återställas.

 

Sverige kan bättre

Att Sverige visar solidaritet med människor på flykt från Ukraina är självklart, men att vi lämnar världens fattiga med notan är oförsvarligt. Ett minskat bistånd kommer ytterligare öka fattigdom och hunger. Försämra möjligheterna att förebygga kriser och konflikter som driver fler människor på flykt och minska stödet till de demokratiska krafter som idag behövs mer än någonsin. Den del av det svenska biståndet som riktas till att värna mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och rätten att organisera sig fackligt minskar exempelvis med 42 procent. Detta i en tid när 68 procent av världens befolkning lever i ett land som utvecklas i auktoritär riktning.

Expertgruppen för biståndsanalys har varnat för de negativa konsekvenser plötsliga förändringar av biståndsbudgeten medför, FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har vädjat till världens rika länder att inte minska biståndet eftersom det kommer att försämra möjligheten att förebygga nya kriser.

Världsbanken, Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen och många biståndsorganisationer har tydligt förmedlat det allvarliga världsläget.

Sverige kan bättre. Vi har råd att visa solidaritet med Ukraina och stå upp för biståndet till världens fattigaste. I en sammankopplad värld är solidaritet i vårt egenintresse.

Genom att ta ansvar för världen – tar vi ansvar för Sverige.

 

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Oscar Ernerot, internationell chef LO Sverige


Publicerad i Tidningen Rörelsen den 3/5-2022.

Kriget i Ukraina borde inte drabba alla världens fattiga

Regeringen tar bort tio miljarder från biståndsbudgeten för att använda till mottagande här i landet. Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, gästar Samhällsvetarpodden och förklarar hur det hänger ihop med kriget i Ukraina. Intervjuar gör Akademikerförbundet SSR:s samhällspolitiska chef Ursula Berge.

– Det är både kortsiktigt och dumt att minska på biståndsbudgeten. Dessutom har Ukraina varit världens största givare till FNs livsmedelsprogram, vilket de inte kommer att vara framöver. Att då minska biståndet skapar en massa nya problem. Nu blir Sverige, Sveriges största biståndsland. Det borde inte vara världens fattiga som lämnas med notan.

Lyssna på avsnittet!


Samhällsvetarpodden drivs av Akademikerförbundet SSR och avsnittet publicerades på deras hemsida 21/04-2022.

Vårt parti ska inte ta pengar från biståndet

Putins orättfärdiga krig mot Ukraina har nu pågått i lite drygt en månad. Lidandet är oerhört. De bilder och berättelser vi får ta del av hur civila drabbas är ofattbara. Ett invasionskrig i Europa skakar oss i grunden.

Vi välkomnar att EU aktiverat sitt massflyktsdirektiv för första gången. Det är bara ett av de många sätt på vilka Ukrainas grannländer och Sverige visar sitt stöd och solidaritet med de drygt 10 miljoner ukrainare som flytt sina hem de senaste veckorna.

Den blixtsnabba och sammansvetsade solidaritetsrespons som länderna i Europa och omvärlden visat prov på sedan 24 februari inger hopp. Återigen mobiliserar hela Sverige för att ta emot människor på flykt och det svenska folkets vilja att bistå visar tydligt – Ukrainas sak är vår! 

Sverige och svensk socialdemokrati har en stolt tradition av solidaritet och internationell samverkan. Den svenska biståndsviljan är generellt hög, detta visar Sidas återkommande undersökningar.

Sverige är ett av få rika länder som fortsatt står upp för ett generöst bistånd som sätter fattigdomsbekämpning först.

Vi socialdemokrater är stolta över att vi lägger en hundradel av vårt växande välstånd i Sverige på utveckling i andra delar av världen. Det har vi definitivt råd med och skapar en säkrare värld för alla.

Utspel om att sänka biståndet eller att villkora detsamma med krav på återvandring har kommit från olika partier under lång tid.

Därför var det glädjande att höra utrikesminister Ann Linde i utrikesdeklarationen, bara dagar innan Putin invaderade Ukraina, klargöra att ”svenskt bistånd ska användas till att minska fattigdomen och orättvisorna i världen. Det handlar om solidaritet – men också om en övertygelse om att en bättre värld ger ett tryggare Sverige”.

Vi välkomnar naturligtvis att regeringen nu tillskjuter kommunerna och regionerna medel för att hantera det ökade antal flyktingar som anländer i Sverige.

Dock oroas vi av svaret på frågan från Aftonbladets reporter under regeringens presskonferens som antyder att finansieringen kommer ske genom så kallade avräkningar på Sveriges bistånd. Pengar från biståndsbudgeten som varit avsedda att minska fattigdomen och främja demokratiutveckling i en mängd länder runt om i världen

Vi vill därför påminna den socialdemokratiska regeringen om att på vår partikongress i höstas slog fast att avräkningar från biståndet ska hanteras restriktivt. Vår uppmaning lyder; lämna inte världens fattiga med notan för solidariteten med Ukraina. Sverige kan bättre. Sverige har råd att både ta ansvar för Europa och världen. 

I skuggan av Putins krig mot Ukraina pågår fler kriser. Jemen, Syrien och Etiopien är bara tre exempel på andra konfliktsituationer som orsakar stort mänskligt lidande.

I spåren av coronapandemin har fattigdomen ökat och miljontals barn berövats möjligheten till utbildning. Redan utsatta grupper har blivit ännu mer utsatta inte minst barn och unga, kvinnor och hbtq+personer.

Kriget mot Ukraina bidrar till ökade livsmedels- och drivmedelspriser vilket ytterligare ökar utsattheten för världens fattiga.

Klimatförändringarnas effekter accelererar, den biologiska mångfalden minskar med stora konsekvenser för vår gemensamma överlevnad. Värst drabbas världens fattiga.

Ett minskat bistånd kommer ytterligare öka fattigdom och hunger. Minska möjligheterna att förebygga kriser och konflikter som driver fler människor på flykt. 

Det primära målet för biståndet är att minska fattigdom och bidra till hållbara och demokratiska samhällen.

Läget för demokratin är allvarligt. I dag lever 87,3 procent av jordens befolkning – 6,4 miljarder människor – i mer eller mindre inskränkta samhällen.

Autokratiseringen av Ryssland stannar inte där. Indien, Turkiet, Brasilien är exempel på andra länder där demokratiska fri- och rättigheter begränsas. Effekterna av en auktoritär och totalitär samhällsutveckling leder alltför ofta till krig och konflikt.

Genom att bidra till demokratisk utveckling bygger vi världen, och därigenom Sverige, säkrare.

Socialdemokratins svar i ambitionen om en bättre värld kan inte vara att ta pengar för fattigdomsbekämpning till att bistå flyktingar undan ett krig i vårt närområde. Det är både kortsiktigt och dumt.

Vi måste höja blicken och arbeta långsiktigt. Globalt utvecklingssamarbete och bistånd är en investering för framtiden. Genom att ta ansvar för världen, tar vi ansvar för Sverige.

Lisa Nåbo, förbundsordförande SSU
Diyar Cicek, förbundssekreterare SSU
Christopher Lindvall, internationellt ansvarig SSU
Sara Kukka-Salam, förbundsordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
Hélène Sevastik, förbundssekreterare Socialdemokrater för tro och solidaritet
Thomas Hammarberg, styrelseledamot Socialdemokrater för tro och solidaritet
Emma Fastesson Lindgren, förbundsordförande S-studenter
Henrik Svensson, förbundssekreterare S-studenter
Lara Badinson, internationellt ansvarig S-studenter
Daniel Andersson, förbundsordförande HBT-socialdemokrater
Andreas Saleskog, biträdande förbundssekreterare HBT-socialdemokrater
Emelie Stark, internationell ledare HBT-socialdemokrater
David Loveday, ordförande s-föreningen Internationalisterna
Marita Ulvskog, ordförande Olof Palmes Internationella Center
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center


Debattartikeln publicerades i Aftonbladet den 1/4-2022.

”Det är åter dags att marschera för freden”

Den senaste tiden har vi upplevt en säkerhetspolitisk diskussion där fokus legat på det militärstrategiska, på stridsvagnar, på upptrappning och hot.

Nu behöver det även höras röster som talar för fred och dialog. Det kräver att man samtidigt kan ha två tankar i huvudet.
Den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland är mycket oroväckande. Den ökade repressionen mot oppositionen ska givetvis kraftfullt fördömas. Putins anspråk på att bestämma över länder i Rysslands närhet och den militära upptrappningen vid Ukrainas gräns, där nu också diktaturen i Belarus gett sig in i spelet, behöver också bemötas konsekvent. Men samtidigt måste vi stå upp för dialog och fredliga lösningar.
För precis 40 år sedan marscherade 100 000 människor genom gatorna i Göteborg, i en mäktig manifestation för fred.

Liknande fredsmanifestationer hölls runt om i Västeuropa och Nordamerika, utifrån insikten att det kalla kriget inte på några villkor kunde tillåtas övergå i ett förödande kärnvapenkrig som sannolikt skulle innebära slutet för hela mänskligheten. Var finns den fredsrörelsen i dag?

För precis 40 år sedan presenterade också en internationell kommission under ledning av Olof Palme en rapport där begreppet gemensam säkerhet etablerades. Kommissionen hade representanter från såväl Sovjetunionen som USA, och från utvecklingsländer. Deras budskap till militärallianserna var att ingen part kan vinna ett kärnvapenkrig, ett sådant skulle enbart resultera i ömsesidig förintelse. Således kan man inte trygga sin säkerhet genom fler och kraftfullare bomber, utan enbart i en dialog med motståndaren kring hur man gemensamt bygger säkerhet.

Nu arbetar en ny internationell kommission, Common Security 2022, under ledning av bland andra Olof Palmes Internationella Center. Utifrån de tankar som formulerades av Palmekommissionen ska detta nya initiativ senare i vår lägga fram förslag på hur vi i dag kan möta kärnvapenhotet, men även andra globala utmaningar som hör vår tid till, som pandemier och klimatkrisen.

Svensk arbetarrörelse har historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning. Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin är exempel på socialdemokrater som varit tunga namn i nedrustningsfrågor. Och så förstås Olof Palme.

För den som förfäras över det den allt mer krigiska tonläget är det hoppingivande att läsa det tal som Olof Palme höll inför FN 1985, där han bland annat säger att det är dags att överväga en internationell lag som förbjuder användning av kärnvapen, som en del i en process för total nedrustning. I dagarna firar just en sådan lag – FN:s konvention om förbud mot kärnvapen – ett år. Det visar hur visioner och idéer kan omsättas till praktisk handling.

Nu behöver fredsarbetet inom arbetarrörelsen, liksom från en bredare svensk fredsrörelse, återigen stärkas. Freden kan inte tas för given. När nu skramlet från vapnen hörs allt tydligare så behöver vi snart åter bli minst 100 000 som samlas någonstans i Sverige för att manifestera för freden. Och vi borde våga hoppas att minst lika många tågar längs gatorna i Moskva. Freden behöver oss.

Anna Sundström
Generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Debattartikeln publicerades 25/1 i OmVärlden