Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Den 6 november markerade den ”Internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter”. Dagen instiftades av FN 2001 för att uppmärksamma de förödande och långvariga konsekvenser som krig har på våra ekosystem och naturresurser.
Vi ser nu en oroande utveckling där stater rustar upp som aldrig förr och de väpnade konflikterna ökar. Det har förödande effekter på människor men även på klimatet och naturen, som redan står på randen till kollaps.
Krig förstör oljebrunnar, dammar, odlingar, skogar och infrastruktur. Det leder till klimatutsläpp samt förorenar vatten, luft och grödor, vilket dödar boskap och vilda djur. Civila drabbas hårt och möjligheten att bo kvar i och bygga upp samhällen efteråt minskar ju mer miljön skadas. Det ser vi just nu i såväl Ukraina som i Palestina.
En rapport från FN:s miljöprogram (UNEP) tidigare i år beskriver de oerhörda konsekvenserna av Israels krig mot Gaza, både på människorna och miljön. Att naturen, grunden för människors existens, förstörs leder till ytterligare död och lidande – även när bomberna slutar falla.
Internationell humanitär rätt skyddar miljön i viss utsträckning. Men fortfarande saknas tillräckliga åtgärder mot dem som allvarligt skadar miljön, inte minst i krig. Det är hög tid att stifta en internationell lag mot storskalig miljöförstörelse, ekocid. Något som Olof Palme förespråkade redan för 50 år sedan då USA:s armé spred dödligt giftiga ämnen över Vietnams skogar under Vietnamkriget.
Därför välkomnar vi rapporten ”An Environmental Compact for Ukraine”– ”En miljöpakt för Ukraina” – som presenterades i februari i år. Den har tagits fram av en expertgrupp som tittat på vilka konsekvenser Ukrainakriget haft för miljön. Gruppen har letts av bland andra Margot Wallström, Palmecentrets ordförande. Rapporten ger flera rekommendationer, både till den ukrainska regeringen och till det internationella samfundet.
En av rekommendationerna handlar om att göra ekocid till ett internationellt brott genom att lägga till det i Romstadgan, som upprätthålls av den Internationella brottsmålsdomstolen. Idag täcker Romstadgan brotten folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Att lägga till ekocid skulle innebära att stater och multinationella företag kan hållas ansvariga för allvarliga skador på miljön på internationell nivå, även om lokal miljölagstiftning saknas eller inte efterlevs.
Likväl som krig och konflikter har allvarliga konsekvenser för klimatet och miljön som vi alla är beroende av, leder även klimatkris och exploatering av miljön till instabilitet och spänningar. I maj 2016 antog FN:s generalförsamling en resolution som erkänner den roll som friska ekosystem och hållbart förvaltade resurser spelar för att minska risken för väpnad konflikt.
Enligt UNEP har minst 40 procent av alla inomstatliga konflikter de senaste 60 åren varit kopplade till exploatering av naturresurser. Dessa konflikter har också visat sig ha dubbelt så stor risk att återupptas. Klimatkrisens effekter, som torka och matbrist, är också i allt högre grad en bidragande faktor till väpnade konflikter, exempelvis under kriget i Syrien.
I slutändan är det tydligt att globala hot som krig och klimat- och miljökrisen förstärker varandra. Det måste också reflekteras i hur vi tillsammans tacklar dem. Gemensam säkerhet måste främjas framför de hot om gemensam förstörelse som idag råder i allt för stor utsträckning.
– Danielle Barsoum Malki, policyrådgivare fred och dialog.
– Cajsa Unnbom, policyrådgivare rättvis klimatomställning.
An Environmental Compact for Ukraine
UNEP: Environmental Impact of the Conflict in Gaza – Preliminary Assessment
Regeringen har lovat att vara en stark global röst för jämställdhet. Men halvvägs in i mandatperioden är det tydligt att jämställdhet i utrikespolitiken prioriteras ned.
Vi uppmanar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) att vända utvecklingen och i handling visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.
När delstater i USA inför abortförbud, Ryssland kriminaliserar ”propaganda” för andra normer än kärnfamiljen, Italien avskriver föräldraskap mellan samkönade par och allt fler kvinnor och flickor drabbas av sexuellt våld i väpnade konflikter i Gaza, Libanon, Sudan och Ukraina, är det inte läge att slå sig till ro.
Det är bra att regeringen kontinuerligt lyfter fram kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter i internationella sammanhang.
Maria Malmer Stenergard talade i slutet av september i sitt anförande i FN:s generalförsamling om att den globala oppositionen mot jämställdhet kraftsamlar och att vi alla måste stå upp mot den. Vi håller med.
På firandet av FN-dagen i Stockholm upprepade ministern att jämställdhet är ett kärnvärde i Sveriges utrikespolitik.
Men sådana utfästelser kräver mer än bara prat. Fakta visar att regeringen har tagit bort uppdrag om jämställdhet från olika myndigheter, Sveriges globala ambassadör för jämställdhet har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ner och jämställdhetstjänster på Sida har tagits bort.
Regeringen har också skurit ned på stödet till olika FN-organisationer, inte minst de som arbetar för jämställdhet och reproduktiv hälsa. Nyligen visade regeringens egen rapport om hälsobiståndet att Sveriges stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har minskat.
I många länder motarbetas kvinnors rättigheter, lagar som skyddar mot våld luckras upp och tillgången till säker abort och preventivmedel begränsas.
Samtidigt som välfinansierade och inflytelserika aktörer som arbetar emot kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter växer, den så kallade anti-genusrörelsen, tystnar röster runt om i världen för jämställdhet. Därför är Sveriges politiska och ekonomiska stöd till jämställdhet viktigare än någonsin.
Till skillnad från anti-genusrörelsen är kvinnorättsrörelser extremt underfinansierade. Sverige behöver kliva fram och öka anslagen till jämställdhet generellt och kvinnorättsorganisationer specifikt.
Sveriges utrikesminister har en viktig roll i att driva på för jämställdhet i EU:s globala politik liksom i EU:s nästa budget som snart förhandlas fram.
För att vara en trovärdig aktör behöver jämställdhet genomsyra hela utrikespolitiken.
Precis som Maria Malmer Stenergard konstaterade i riksdagen nyligen är det viktigt att alla enheter på utrikesdepartementet arbetar med jämställdhet inom sina arbetsområden. Idag har bara en av nio myndigheter under utrikesdepartementet i uppdrag att integrera jämställdhet och det finns ingen handlingsplan för jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsarbete kräver instruktioner och uppdrag i regleringsbrev, specialiserade tjänster och ett tydligt ledarskap.
– Driva på i FN och EU för alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive de mest omstridda frågorna som könsrelaterat våld, säker abort, sexualundervisning och hbtqi-rättigheter.
– Bygga strategiska partnerskap med länder och civilsamhällesorganisationer för att skapa en starkare global majoritet för jämställdhet och förändra normer. Satsa på diplomatiskt arbete gentemot låg- och medelinkomstländer som idag inte stödjer jämställdhetsarbetet tillräckligt aktivt.
– Finansiera de aktörer som gör störst skillnad för att främja kvinnors och flickors rättigheter. En stark kvinnorörelse är enligt forskning en förutsättning för att jämställdheten ska stärkas i ett samhälle, men just kvinnorättsorganisationer är särskilt hotade och kroniskt underfinansierade.
– Ta fram en gemensam handlingsplan för jämställdhet inom UD:s tre ansvarsområden säkerhet, handel och utveckling och återinför den globala jämställdhetsambassadören.
– Ge plats åt flickor och kvinnor i alla åldrar i processer och beslut som berör dem, på alla nivåer. Det är avgörande för en relevant och effektiv utrikespolitik att ta deras analyser och rekommendationer i beaktande.
Vi står redo att bidra med vår expertis och våra nätverk. Vi ser hur våra partners runt om i världen kämpar i motvind. Vi vet att Sveriges stöd kan göra skillnad. Vi hoppas Maria Malmer Stenergard vill träffa oss i höst för att prata mer om hur det kan ske.
Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Shahab Ahmadian, ordförande för organisationen Män
Mattias Brunander, generalsekreterare för Diakonia
Eva Ekelund, ställföreträdande chef för Act, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet
Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan international Sverige
Ulrika Grandin, generalsekreterare för UN Women Sverige
Malpuri Groth, operativ chef och ansvarig för Sveriges kvinnoorganisationers internationella samarbeten
Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU
Louise Lindfors, generalsekreterare för Afrikagrupperna
Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet
Malin Pihlström, kanslichef för Operation 1325
Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna Latinamerika
Anna Tibblin, generalsekreterare för We effect
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna
Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Actionaid Sverige
Prudence Woodford Berger, ordförande för PRO global
I måndags förbjöd det israeliska parlamentet FN:s organ för de palestinska flyktingarna, UNRWA, att verka på områden som kontrolleras av Israel. Människor som redan idag lider och lever i djup nöd och fara kommer nu att drabbas än hårdare. Ingen annan aktör har FN-organets kapacitet att möta de palestinska flyktingars grundläggande behov av mat, skydd, hälsovård och utbildning.
I januari beordrade den internationella domstolen ICJ den israeliska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra folkmord och säkra att humanitär hjälp kommer in på Gazaremsan. Ett domslut som den israeliska regeringen gång på gång tydligt ignorerat. Antalet civila dödsoffer fortsätter att vara skyhögt. Israel har hindrat införsel av mat, mediciner och andra förnödenheter, vilket har lett till hungersnöd och ökad spridning av sjukdomar. Nu tar man nästa steg och förbjuder UNRWA, en nyckelaktör i att lindra nöden.
Sveriges utrikesminister har beklagat det israeliska beslutet och påpekat att UNRWA är livsviktigt för att ge humanitär hjälp till den palestinska befolkningen. Det är en välkommen tillnyktring då man tidigare lät frysa Sveriges stöd till FN-organet. Men beklaganden och uttalanden har hittills inte haft någon betydelse för skyddet av civilbefolkningen på marken.
Regeringens passivitet har under det senaste året lett till att man undvikit att kritisera Israel för dess krigföring och brott mot folkrätten. Det är nu dags att börja agera för att hålla den israeliska regeringen ansvarig och för att skydda den palestinska civilbefolkningen.
Regeringen måste i samarbete med övriga EU-länder verka för att frihandelsavtalet med Israel ska frysas till dess att ICJ-domstolens beslut och internationell rätt respekteras. EU-ländernas vapenexport till landet måste strypas. Import och handel med varor och tjänster från de illegala bosättningarna bör förbjudas. Sverige behöver vara en tydlig och modig röst för detta.
Eftersom Israels politiker fortsätter visa att de inte lyssnar på omvärldens krav behöver Sverige, på egen hand och i EU, se till att den israeliska regeringens agerande också får konsekvenser. Det måste kosta något att förbjuda FN att hjälpa till i den humanitära katastrof som just nu sker på Gazaremsan.
Pressen måste nu snabbt öka innan det är för sent.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Stödet till den demokratiska oppositionen i Belarus måste öka!
En ny våg av förtryck sveper just nu över Belarus inför presidentvalet i februari. Nyligen klassades ABF:s systerorganisation som en extremistisk organisation av regimen. En fredlig och demokratisk folkbildningsorganisation vars verksamhet bygger på tron om att fri folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Vi kräver nu att regeringen uppmärksammar utvecklingen och ökar stödet till den demokratiska oppositionen.
Finska för nybörjare, Skriv- och läsutveckling, Privatekonomi och Akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Studiecirklar uppmuntrar till en öppen diskussion, där samtal och erfarenhetsutbyte innebär att alla deltagarna får öva i att argumentera, lyssna och resonera. Viktiga färdigheter i en fungerande demokrati.
Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.
Det kommer inte många nyheter från Belarus just nu. Uppmärksamheten efter de omfattande protesterna som följde efter valet 2020 har avtagit. Nyhetsflödet domineras nu av andra kriser och konflikter. I skuggan av detta har situationen i Belarus inte blivit mindre allvarlig, snarare tvärtom.
Ett parlamentsval har nyligen genomförts. Det var ett val utan riktiga oppositionspartier, utan valobservatörer och med tusentals fängslade oppositionella. I år firar Lukasjenko 30 år vid makten. Ett dystert jubileum tillägnat en despot, i ett land där grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer kränks systematiskt. Till våren stundar ett presidentval. Den enda valbara kandidaten? Aleksandr Lukasjenko.
Det har gått fyra år sedan nyhetsflödet under en kort period fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden.
Under dessa år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fängslade och många oppositionella är drivna i exil. Människorättsorganisationer har tvingats stänga ned och oberoende medier har tystats.
Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta förtryck är klassningen av ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, som en extremistisk organisation. En folkbildningsorganisation, sedan 2021 verksam i exil och vars idéer och syften, likt ABF, bygger på tron om att fri och frivillig folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Genom demokratiskt lärande skapas en bildad och kritiskt tänkande befolkning vilket är avgörande för demokratiutveckling. Och med det skapas ett stort hot mot en diktatur. Nu är ABF Belarus medlemmar i fara och flera har tvingats fly.
Det belarusiska folkets kamp är lång och svår, men den påminner oss om att demokrati och mänskliga rättigheter aldrig får tas för givet, och hur viktigt det är att inte vända ryggen till när dessa rättigheter inskränks. Som en demokratiaktivist i exil med rädsla för att återvända nyligen beskrev det: ”Att sluta föresvävar inte oss. För varje arrestering de gör desto viktigare blir det att fortsatt kämpa för förändring”
ABF och Olof Palmes Internationella Center följer utvecklingen i landet och stöttar kampen för frihet och demokrati. Genom folkbildning och samarbete med demokratiska krafter i Belarus stöttar vi dem som dagligen riskerar sina liv och sin frihet för att möjliggöra en bättre framtid.
Regeringen behöver uppmärksamma att en ny våg av regressioner just nu sker i Belarus. Vi kräver att de tillsammans med andra länder ytterligare ökar trycket på regimen, samt ökar stödet till den demokratiska oppositionen och civilsamhället i Belarus.
Av de 130 belarusier som förra året sökte asyl i Sverige fick också 98 procent avslag på sin ansökan. Aktiva i civilsamhället utvisas systematiskt. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har beskrivit fängelseförhållandena i Belarus som en grym, omänsklig och förnedrande behandling, och att tortyr är vanligt förekommande. Sveriges uttalade stöd för den demokratiska oppositionen i Belarus klingar falskt när dessa utvisningar får fortgå.
Helén Pettersson, förbundsordförande ABF
Annica Dahl, förbundssekreterare ABF
Margot Wallström, ordförande Olof Palmes Internationella Center
Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Susan Schurman, ordförande International Federation of Workers’ Education Associations (IFWEA)
Saliem Patel, generalsekreterare IFWEA
Publicerad i Dagens ETC den 23/10-2024.
Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.
Trollfabriker, attacker mot politiska möten, hat, hot och misstroendespridning. Demokratin i världen är på tillbakagång, och Sverige är inget undantag.
Vi är djupt oroade för vad som håller på att ske och uppmanar nu regeringen att tillsätta en utredning om vad som krävs för att stärka och försvara vår demokrati.
I dag den 15 september är den internationella dagen för demokrati. För första gången på två årtionden finns det fler diktaturer i världen än liberala demokratier, och den demokratiska utvecklingen är bekymmersam även i Europa.
Enligt den demokratifrämjande organisationen IDEA nåddes den högsta graden av demokrati i Europa 2012, och sedan dess har situationen försämrats årligen.
Sverige ligger fortfarande högt i demokratirankningar, men enligt IDEA:s senaste mätning har Sverige fallit i ranking inom kategorin deltagande, som bland annat handlar om civilsamhället. Andra orosmoln som IDEA pekar på är att pressfriheten i Sverige har minskat, genom att journalister trakasseras på nätet.
När TV4 avslöjade att Sverigedemokraterna bedrev anonyma konton på sociala medier, så kallade trollfabriker, från sitt riksdagskansli utsattes journalisterna för hot och det rådde förhöjd säkerhet kring tv-kanalens lokaler.
Ett annat exempel på journalisters utsatthet är när SVT:s globala klimatkorrespondent nyligen klev av sin roll och angav att mängden hat, hot och drev som hon fått ta emot som klimatkorrespondent hade spelat roll för beslutet.
Vi civilsamhällesorganisationer ser behovet av en oberoende och granskande journalistkår, och många av oss har likt journalister märkt av ett allt hårdare debattklimat på nätet.
Det har bland annat fått organisationer att lämna plattformar på sociala medier med hänvisning till ökande mängd desinformation, hat och hot.
Civilsamhället är ett fundament för aktiva samhällsmedborgare, deltagande och inkludering, och bidrar ofta till samhällsförbättrande åtgärder. Det är också en avgörande del av en fungerande demokrati, inte minst för att ständigt främja en levande debatt och granska ansvariga beslutsfattare.
Förutom en ökad utsatthet för hat och hot hör vi även medlemmar vittna om arbetsplatser som ifrågasätter deras föreningsengagemang. Detta i kombination med den ökade hotbilden gör att allt fler uttrycker att de inte vågar längre vara så aktiva, vilket är oerhört allvarligt.
Därtill har många organisationer inom civilsamhället, som studieförbund och konsumentorganisationer, fått kraftiga nedskärningar i statliga stöd vilket påverkar viktig verksamhet som staten inte kan utföra eller brister i.
Vi är mycket bekymrade över den här utvecklingen i vårt land. Hat, hot och misstänkliggörande blir ett allt allvarligare problem i det svenska samhället, och det är en metod som tyvärr får människor att tystna.
Vi uppmanar regering och riksdag att:
Vi uppmanar samtidigt alla invånare i Sverige att agera med kraft mot desinformation, hot och hat. Vi behöver gemensamt agera för att värna den svenska demokratin.
Oscar Ernerot,generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen
Louise Olsson, förste vice ordförande LO
Ulrica Schenström, VD Fores
Göran Arrius, ordförande Saco
Therese Svanström, ordförande för TCO
Petter Skogar, VD Fremia
Eva Eriksson, förbundsordförande SPF Seniorerna
Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom
Åsa Lindestam, ordförande Pensionärernas Riksorganisation PRO
Magnus Gissler, generalsekreterare Nordens fackliga samorganisation
Anna Ekström, ordförande Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation
Anna Wigenmark, generalsekreterare Ordfront
Lisa Pelling, chef tankesmedjan Arena idé
Suzanne Standfast, generalsekreterare Oxfam Sverige
Helén Petterson, förbundsordförande ABF
Lena Ingelstam, generalsekreterare Forum – idéburna organisationer med social inriktning
Artikeln publicerades i Aftonbladet den 15/9-2024.
Ge Sverige en tydlig röst i utrikespolitikenVi hälsar dig välkommen som utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). Det är en värld med stora utmaningar som du ställs inför. Som vi ser det blir en av dina viktigaste uppgifter att ge Sverige en tydlig röst på den globala arenan. Att driva en utrikespolitik som enbart fokuserar på närområdet och svenska intressen håller inte längre.
Sverige har en stolt historia där vi aktivt stått upp för fattiga och aktivt arbetat för fred. Den politiken har ibland föraktfullt utmålats som att Sverige velat vara ett världssamvete. Men som världen ser ut i dag – med allt fler krig, klimatkris, snabb tillbakagång av demokratin och fler människor som går hungriga – borde många politiska ledare plågas av dåligt samvete.
Den 22 september samlas världens ledare i New York för toppmötet ”Summit of the future”. Det är ett initiativ från FN:s generalsekreterare med syftet att få fart på det internationella samarbetet kring de ödesfrågor som mänskligheten står inför. Samtidigt sker också en avstämning kring hur långt världssamfundet kommit med Agenda 2030 och de globala utvecklingsmålen.
Tyvärr vet vi att avstämningen kommer att visa på att arbetet inte alls är i fas. Någonstans i en alltmer skakig och konfliktfylld värld har de gemensamma åtagandena försvunnit. I dag nämner inte den svenska regeringen ens de globala målen i utrikesdeklarationen. Vi hoppas att du som ny utrikesminister tänker ändra på det.
I dag lever allt fler av världens befolkning i auktoritära stater eller totalitära diktaturer. Sverige måste därför bli en än mer aktiv aktör för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är direkt kontraproduktivt att försvåra för de svenska biståndsorganisationer som ger stöd åt människor som kämpar för sina demokratiska rättigheter. Utveckla gärna i stället den demokratisatsningen som den tidigare regeringen startade.
Vi ser också fler väpnade konflikter. Alltmer resurser läggs på vapen i stället för på människor. Historiskt sett har Sverige varit en av de mest aktiva rösterna för nedrustning och även som Nato-medlemmar kan vi fortsätta vara drivande. Kärnvapnen hotar hela mänsklighetens fortlevnad och när vi nu ser att kärnvapenmakterna moderniserar sina arsenaler måste vi agera. Det säkerhetsläge vi befinner oss i efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss och flera andra länder att rusta oss militärt. Men det får inte hindra de långsiktiga ambitionerna att verka för fred och helt få bort kärnvapnen från vår jord.
Klimatkrisen är en ödesfråga för mänskligheten och hör nära ihop med utrikespolitiken. Här borde du agera på ett sätt som ger dina kolleger i regeringen dåligt samvete. Den svenska klimatpolitiken har havererat. Ska Sverige vara en tuff global aktör i klimatfrågan, och det måste vi, så behöver vi åter få en inhemsk klimatpolitik värd namnet.
Det kommer också finnas stora förväntningar på dig som kvinnlig utrikesminister. Få andra svenska utrikespolitiska initiativ har under senare år fått så stort genomslag internationellt som den feministiska utrikespolitiken.
I grunden måste avslutningsvis det internationella samarbetet utgå från en regelbaserad världsordning; att det finns gemensamma spelregler som alla stater respekterar. Över hela världen upplever man det som ett hyckleri när USA och stora delar av Västeuropa ger ett helhjärtat stöd till Ukraina, men samtidigt i praktiken tolererar Israels ockupation av Palestina, samt visar likgiltighet inför det fruktansvärda lidande som nu drabbar civilbefolkningen där.
Den svenska regeringen har inte på något meningsfullt sätt uttryckt medlidande med människorna i Gaza eller försökt ställa Israel till svars. Det gör oss inte till en trovärdig global aktör när vi ska tala för gemensamma regler och humanitär rätt. Vi hoppas att du ändrar på det och både visar medkänsla, står upp för alla människors lika värde samt kräver att alla stater ska följa den internationella rätten.
Sverige kan bidra till en annan värld. Ge oss en tydlig röst Maria Malmer Stenergard!
Margot Wallström
ordförande Olof Palmes internationella center och tidigare svensk utrikesminister (S)
Oscar Ernerot
generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Expressen 12 september 2024.
Ni kan bättre, regeringen!Att Sverige ska föra en politik som på alla områden bidrar till genomförandet av Agenda 2030 är beslutat både i Sveriges riksdag och av EU. Riksdagen har sagt att all svensk politik – nationell och internationell – ska bidra till en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Det innebär bland annat att de Globala målen aldrig kan vara en angelägenhet för enbart en minister eller ett departement.
Därför har vi i rapporten Barometer 2024, som presenteras idag, granskat deklarationer, strategier, regleringsbrev, budgetar och regeringens officiella kommunikation inom 24 politikområden, bland andra miljö och klimat, jämställdhet, fred och säkerhet och internationell handel. Bara på ett enda område har regeringen fört en politik som tydligt bidragit positivt.
Inom övriga områden har politiken antingen bidragit direkt negativt eller utgjorts av en kombination av beslut som både främjar och hämmar global utveckling. Sammantaget är det en försämring jämfört med senaste granskningen (2020), inte minst på miljö- och klimatområdet och när det gäller finansiering av de Globala målen.
En förutsättning för att tackla de globala utmaningarna är att skapa synergier mellan olika politikområden. Regeringsföreträdare lyfter till exempel vikten av relationen mellan bistånd och handel. Men för att följa riksdagsbeslutet om att ”ingen ska lämnas utanför” måste de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet prioriteras genomgående. Det gäller även när det uppstår målkonflikter med svenska handels- eller migrationspolitiska intressen.
Vi befinner oss i något som liknar en perfekt storm av sammanlänkade kriser. Klimatkrisen med torka och översvämningar leder till hunger och fattigdom. Tillbakagången för demokratin och jämställdhet globalt, att allt fler människor lever under förtryck, leder till krig och konflikter som tvingar människor på flykt. Det behövs krafttag av sällan skådat slag för att vända utvecklingen. Och vi behöver mer än någonsin göra detta i ett gränsöverskridande samarbete. Sverige kan bidra på många sätt, bland annat på FN:s toppmöte i september där världens länder måste ta sats för att accelerera arbetet framåt.
Trots att vi är en liten nation har Sverige länge spelat en viktig roll genom att leda och driva på en hållbar och rättvis global utveckling. Ett positivt exempel från vår granskning är hur Sverige använder sin röst för att lyfta kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter globalt. Goda exempel tenderar att sprida sig och plockas upp av fler.
Vårt bidrag är rapportens 90 rekommendationer, både för enskilda politikområden och till hjälp för ett kraftfullt och effektivt genomförande av hela samstämmighetspolitiken.
Regeringens samtliga ministrar är bundna av beslut i EU och riksdagen att bidra till en hållbar och rättvis utveckling. När kommer regeringens plan för hur det ska gå till?
Debattartikeln publicerades i Altinget den 13/6-2024.
Utan kärnvapengarantier blir DCA ett existentiellt hotVi lever i en alltmer orolig värld. Ryssland invasion av Ukraina och det skoningslösa kriget i Gaza skrämmer oss och ökar de globala spänningarna. De globala militärutgifterna ökar i rasande takt. Kärnvapenstaterna utökar och förnyar sina arsenaler. Allt fler länder överger demokratin och går i auktoritär riktning.
De försämrade säkerhetsläget fick Sverige och Finland att överge sin långa tradition av militär alliansfrihet, och man är idag medlemmar av Nato. Nu är både Sverige och Finland på väg att sluta avtal med USA om att tillåta amerikansk militär och lagring av vapen i respektive land. Men medan Finland har en lag som förbjuder att kärnvapen förs in på finskt territorium så saknas liknande lagstiftning i Sverige.
DCA (Defense cooperation agreement) är inte en del av Nato-samarbetet utan ett separat avtal med USA. Det ger dem möjlighet att upprätta militärbaser på 17 platser i Sverige. På de amerikanska baserna ska amerikansk militär, civilanställda och anhöriga kunna leva vid sidan av de regelverk som annars gäller i Sverige. Amerikansk militärpolis ska kunna ingripa även i samhällen i närheten av basen.
USA ges även möjlighet att lagra militär utrustning i Sverige. På det området finns avtalets största risk, då det inte i texten hänvisas till något uttryckligt förbud mot att föra in kärnvapen i Sverige.
I Finland finns, som nämnts, en lag som förbjuder att kärnladdningar förs in i landet. Även Danmark är på väg mot ett DCA-avtal och Norge har sedan tidigare ett avtal med USA. I båda dessa texter görs tydliga hänvisningar till policys som förbjuder införsel av kärnvapen i fredstid. I det svenska avtalet finns bara vaga hänvisningar till svensk suveränitet. Vi kan inte se att Sverige har något att vinna på att ha ett upplägg som skiljer sig från det våra grannländer har.
Det är sparsamt med offentlig debatt kring DCA-avtalet. Vi menar att svenska folket har rätt att få veta att Sverige inom kort kan ta beslut om ett långtgående försvarsavtal som innebär att kärnvapen kan komma att lagras på svenskt territorium. Riksdagen borde därför inte fatta beslut om DCA-avtalet innan ett tydligt förbehåll finns inskrivet i avtalet mot införsel av kärnvapen i Sverige. Sverige bör annars snarast lagstifta mot detta som Finland gjort.
I en värld där Sverige snart kan ha både Putin som styr i öster och Trump i väster, krävs att vi är tydliga och säger ifrån att vi inte önskar bli en måltavla i en möjlig kärnvapenkonflikt, och därför inte tillåter kärnvapen på vårt territorium. Det handlar om vår säkerhet och överlevnad. Likaså är det viktigt att Sverige på det globala planet fortsätter arbeta och utmärka sig som en kraft som motverkar spridningen av kärnvapen.
I arbetarrörelsen ska vi fortsätta att vara stolta över att över att vi genom historien tydligt stått upp och arbetat för fred och nedrustning. Säkerhetsläget tvingar nu Sverige och andra länder att lägga mer resurser på militära ändamål. Men detta får inte skymma sikten för de existentiella hot Sverige och världen står inför, och det långsiktiga målet att helt få bort massförstörelsevapnen.
Vi får inte utsätta vårt Sverige för ökad risk att dras in i en kärnvapenkonflikt eller bidra till ökad spridning av kärnvapen. Därför ska vi inte skapa osäkerhet kring Sveriges inställning till kärnvapen på svensk mark.
Margot Wallström, ordförande Olof Palmes Internationella Center
Anna Sundström, fd. generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Debattartikeln publicerades i Dagens ETC den 31/5-2024.
Freden förblir vårt ansvarFrasen”vill du ha fred, rusta för krig” har genom århundraden använts för att legitimera avskräckningens enkla logik. Men under 1980-talet utmanade en internationell kommission, ledd av Olof Palme, denna förenklade sanning genom idén om att den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för på hot om ömsesidig förintelse. Kalla krigets ständigt närvarande hot om krig och kärnvapenkapprustning drev fram insikten om att ena partens säkerhet inte kan bygga på den andres osäkerhet.
Lösningen måste vara att sätta den gemensamma säkerheten i fokus, att vända misstro och upprustning till samarbete för nedrustning. Lite förenklat; vill du ha fred måste du rusta för fred.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har under decennier baserats på folkrätten och främjandet av fredlig samexistens. Vi har haft en lång tradition av att gå i täten för nedrustning, medling och fredsbevarande insatser som kompletterats med ett aktivt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Vårt medlemskap i Nato får inte förändra detta. Freden måste förbli vårt yttersta ansvar.
Vi lever dessutom i en tid då de gemensamma globala utmaningarna kräver betydligt mer samarbete och dialog för att vi ska kunna möta ökande internationella spänningar, hotet mot demokratin och de mänskliga rättigheterna, liksom klimatförändringarnas och kärnvapnens existentiella hot mot vår överlevnad. Samtidigt ökar misstron mellan länder som då väljer militär avskräckning i stället för samarbete. De militära utgifter slog under 2022 nya rekord då 2 240 miljarder USD spenderades på upprustningen globalt, 2023 väntas bli ett nytt rekordår.
Sedan Rysslands invasion av Ukraina har den säkerhetspolitiska diskussionen alltför ensidigt kommit att handla om Nato-medlemskap och ett förstärkt militärt försvar. För att bygga hållbar fred och säkerhet räcker det inte långt.
”Låt oss visa att Sverige och svensk arbetarrörelse fortsatt fokuserar på att förebygga konflikter.”
När nu Nato kräver av oss att vi ska lägga två procent av vår BNP på militärt försvar bör vi avsätta minst lika mycket för att bygga en bättre värld. Vapen är till för att användas när kriget väl brutit ut.
Låt oss visa att Sverige och svensk arbetarrörelse fortsatt fokuserar på att förebygga konflikter. Det gör vi genom att aktivt bidra till en demokratisk och hållbar utveckling samt nödvändiga insatser för att motverka den globala uppvärmningen. Den nedskärning som regeringen just nu genomför på utvecklingsbiståndet är enögd, kortsiktig och kontraproduktiv.
Palmekommissionen varnade redan på 1980-talet för att ekonomisk ojämlikhet och fattigdom var stora hot mot säkerheten, och betonade att “fred och välfärd är två sidor av samma mynt”. 40 år senare bidrar skenande inkomstskillnader till ökad polarisering och till framväxten av högerpopulism, nationalism och främlingsfientlighet.
Med ökad politisk polarisering och fler stater som styrs av auktoritära och extrema ledare ökar risken för våldsamma konflikter. I en allt mindre demokratisk värld riskerar folkrätten och freden bli en omöjlighet. Det ser vi inte minst i Ryssland och i det efterföljande resultatet i vårt närområde.
Vi måste bedriva ett än mer aktivt utvecklingssamarbete. Att som Tidöregeringen sänka ambitionen, rikta udden mot civilsamhället och slopa stödet till organisationer som verkar för fred är en farlig väg.
Samtidigt har dagens konflikter ändrat karaktär. Invasionskrig är trots kriget i Ukraina ovanliga och inomstatliga konflikter och så kallade proxykrig, att två stater strider mot varandra på en tredje stats territorium, allt vanligare. Strider kring kontrollen över informationssfären definierar vår tid lika mycket som strider över territorium definierade 1900-talet.
Det gör medlingsinsatser och fredsförhandlingar alltmer komplicerade, vilket riskerar leda till mer långdragna krigssituationer och förvärrat mänskligt lidande. Mer resurser måste satsas på prevention i syfte att förebygga väpnad konflikt.
Mänskligheten står inför fler existentiella hot än någonsin tidigare. Hot från kärnvapenkrig, klimatförändringar och pandemier gör freden och överlevnaden till vår tids viktigaste politiska frågor.
En politik för fred handlar om att försvara folkrätten, stärka respekten för de mänskliga rättigheterna, hantera klimatförändringarnas effekter och ständigt sträva efter fredliga lösningar på konflikter. Vi måste forma en världsordning som ger ökad säkerhet för alla. Säkerhet kan inte långsiktigt bygga på ökad militarisering och hotet om massförstörelse.
Sverige har varit en nation som drivit på för fred och nedrustning, och bidragit till fredliga lösningar på väpnade konflikter. Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg, Alva Myrdal, Olof Palme och Anna Lindh, raden av svenska fredshjältar kan göras lång.
Natomedlemskapet får inte innebära att vi inte längre rakryggat törs stå upp för freden. Ska fler namn läggas till raden måste vi fortsatt bära med oss den insikt som också utgör kärnan i Olof Palmes politiska arv; ”när vi arbetar för fred och internationell solidaritet, arbetar vi också för att trygga vår egen framtid.”
Publicerad i Aktuellt i Politiken den 27/3-2024.
Sverige måste öppna stödet till Unrwa igenDEBATT. Sverige bör omedelbart häva sin frysning av biståndsmedel till FN:s organ för de palestinska flyktingarna, Unrwa. Organisationen är helt avgörande för att det ska vara möjligt att ge hjälp åt de miljoner palestinier som drabbats av Israels krigföring på Gazaremsan efter Hamas terrorattack den 7 oktober.
Det handlar om liv och död för hundratusentals människor.
Civilbefolkningens lidande kan inte ha undgått någon. Från luften, havet och land har Gaza bombarderats i snart fem månader. 30 000 palestinier har hittills dödats och 70 000 skadats enligt FN:s rapportering. Sjukvården är slagen i spillror och nödhjälp hindras och beskjuts. Civilbefolkningen tvingas fly gång på gång. Ingen plats är säker.
Det nu pågående kriget har också föregåtts av en över 16 år lång blockad och Gaza har återkommande drabbats av krig. Ett eldupphör måste till och hjälpen måste få nå fram.
Det är under dessa enorma humanitära lidanden som Sverige och andra viktiga givare fryser sitt stöd.
Unrwa varnar nu för att dess livsviktiga hjälp bara kan fortsätta några veckor till om frysningen fortsätter. Det skulle innebära att matpaket, medicin och annan nödhjälp inte skulle nå fram till de behövande. Den pågående hungersnöden riskerar övergå i fullskalig svält.
Alla stora humanitära organisationer har varit tydliga med att de inte klarar att hjälpa befolkningen i Gaza utan att kunna dra nytta av Unrwas infrastruktur.
Också utrikesminister Tobias Billström konstaterade i riksdagens utrikespolitiska debatt den 14 februari att Unrwa är unik i sin roll. Organisationen har tusentals anställda i området och de faciliteter som är nödvändiga för att bidra till att husera internflyktingar och distribuera nödhjälp.
Det finns i dag inte några alternativ till Unrwa.
Den svenska frysningen kommer efter att Israel pekat ut ett dussin av totalt 13 000 anställda på Gazaremsan som medverkande i Hamas avskyvärda terrorattack. Det är allvarliga anklagelser som måste följas upp.
Vi menar dock att det är både oansvarigt och oproportionerligt att dra in stödet i detta katastrofala läge.
Unrwas ledning har dessutom agerat resolut på de israeliska anklagelserna. De lät genast säga upp de utpekades kontrakt och inleda utredningar. FN utreder också hur Unrwa kan stärka sin kontroll av sina anställda så att man kan förhindra att något liknande, om det visar sig stämma, händer igen.
Det är också viktigt att känna till att Unrwa årligen lämnar listor med alla sina anställda till både Israel och den palestinska myndigheten.
De som nu utpekas har stått med i dessa. Ändå har Israel aldrig varnat för några av personerna på dessa listor förrän nu.
När det kommer till Israels bevis för sina anklagelser har ett fåtal amerikanska medier, men inte Unrwa och FN, fått ta del av vissa uppgifter.
Nyhetsbolaget Sky News menar att de israeliska uppgifterna är otillräckliga för att stödja de israeliska anklagelserna. Enligt amerikanska medier tvivlar nu också amerikanska underrättelsetjänster på de israeliska uppgifterna. De konstaterar att Israel inte är objektivt i sin presentation av sin underrättelseanalys.
Frysningsbesluten ska alltså ha fattats utan någon bevisning som underlag. Att Sverige bidrar till att försvåra situationen för civilbefolkningen på Gazaremsan samtidigt som Israel utreds för folkmord i ICJ är synnerligen anmärkningsvärt. Sverige riskerar i samband med detta att bli medskyldigt till de folkrättsbrott som Israel begår.
Unrwa bildades för att ge stöd och skydd till de palestinier som blev flyktingar i samband med staten Israels bildande. Eftersom Unrwa är en påminnelse om att flyktingfrågan är olöst är Israel kritiskt till organisationen.
Just nu är Israel framgångsrikt i sin kampanj att misskreditera FN-organet. Man måste dock fråga sig vad som skulle hända om man lade ner Unrwa.
Vad tror man sig åstadkomma genom att ta bort utbildning för den cirka halv miljon skolbarn som går i organisationens skolor? Eller tar bort sjukvård, yrkesutbildning eller stöd till företagande för de palestinska flyktingarna?
Det brutala krig som nu pågår visar en gång för alla att omvärlden måste arbeta för en lösning snarare än minska sitt engagemang.
Frysningen av vårt bistånd och vår nödhjälp i denna kritiska period riskerar inte bara att drastiskt försämra situationen för civilbefolkningen på marken. Det skadar också Sveriges trovärdighet och därmed vår möjlighet att medverka till en hållbar fred i denna långvariga konflikt.
Vi har också ett egenintresse. Sverige är beroende av att folkrätten respekteras – rätt går före makt. Om vi vill ha världens stöd för att lag och folkrätt ska gälla i Europa måste vi stå upp för dessa värden för alla länder och folk.
Att återuppta stödet till Unrwa är en fråga om liv och anständighet.
Margot Wallström, ordförande Olof Palmes Internationella Center och tidigare svensk utrikesminister
Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare för FN och svensk utrikesminister
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
