Fattigdomen på landsbygden och den orättvisa fördelning av land har varit en pådrivande faktor för det våld som under decennier präglat Colombia. Ofta har bönder tvingats bort från sina landområden genom våld och hot eller genom att tvingas sälja marken billigt till gerilla, paramilitär eller knarkkarteller.
Organisering av en bonderörelse
Inom arbetet för landreform har en expertgrupp formats och gått igenom frågorna politiskt, tekniskt och juridiskt. De har även hållit i dialogen med bondeorganisationer och stöttat bildandet av en nationell bondekonvention. Redan i slutet av 2022 samlades 2 500 representanter från 54 olika bonde- och ursprungsbefolkningsorganisationer till ett möte i Bogotá. Man kom där fram till 1289 förslag på hur en reform bör genomföras.
Palmecentret stödde arbetet genom att leda och finansiera expertgruppen så att de kunde arbeta snabbt och strategiskt, och så att de många tusentals förslag har kunnat omsättas till politik.
Stödet fortsatte under 2023, och förslagen från bondekonventionen har omvandlats till lagförslag som sedan antagits i den nationella utvecklingsplanen. I juli organiserades ett möte med 120 representanter där deltagarna tog fram ett reglemente för hur den nya nationella kommissionen för bondefrågor ska arbeta, eftersom det krävs en organisation för att kunna genomföra reformen på ett ordnat sätt. Mötet möjliggjorde för bonderepresentanterna att delta i processen genom att träffas, diskutera och komma överens om gemensamma förslag.
Fokus på kvinnor och civilsamhällets deltagande i fredsprocessen
Palmecentret fortsatte under 2023 att även stötta fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och gerillarörelsen ELN. Vår huvudsakliga roll är att bidra till att kvinnor kan delta aktivt och att deras perspektiv beaktas i processen. Vi har hittills bidragit med finansiering av möten i olika delar av landet där representanter för regering, parlamentet, lokala myndigheter och civilsamhället kunnat träffas och föra en dialog.
I dialogen har man kommit överens att skapa en ”nationell pakt” med aktivt deltagande från alla samhällssektorer. Målet är att komma överens om de politiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga förändringar som freden kräver, för att nå en lösning på den 60 år långa väpnade konflikten. Det resulterade i att den ”Nationella kommittén för deltagande” hölls i Bogotá i augusti förra året. Över 4 000 deltagare från civilsamhälle, regering, myndigheter och internationella organisationer medverkade. Detta inklusive förhandlingsdelegationerna från den colombianska staten och ELN samt 80 representanter från 30 olika samhälls- och civilsamhällesaktörer.
Palmecentret har hittills bland annat stöttat kvinnors deltagande i olika dialogmöten liksom framtagande av pedagogiskt material för processen. I december stöttades också ett evenemang för att öka civilsamhällets inkludering i fredsdialogen med särskilt fokus på kvinnors deltagande.
Samarbete rörelse till rörelse – Värna civilsamhällets roll i biståndet!
Det svenska civilsamhället är sedan länge en samarbetspart i genomförandet av det svenska biståndet till civilsamhället i utvecklingsländer. Vi har gräsrötter, kunskaper, drivkrafter och nätverk som en statlig myndighet, eller en större multinationell NGO, inte har. I vårens debatt om det svenska biståndets framtid har dock det svenska civilsamhällets roll i biståndet alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av den svenska regeringen. Inget kan vara mer missvisande.
Vad gör folkrörelsebiståndet unikt?
Civilsamhällets roll i stödet rörelse till rörelse handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd. Genom ömsesidiga och långsiktiga partnerskap stärks det internationella samarbetet för att tillsammans kunna åstadkomma förändring – oavsett om det gäller demokrati, jämställdhet, klimaträttvisa eller fackliga rättigheter.
Sydafrika tog under 2023 ett stort steg mot ökad jämställdhet när det gäller rätten till föräldraledighet. I ett nyckelfall i Johannesburgs högsta domstol prövades om lagen om arbetstagares anställningsvillkor också skulle omfatta lika rättigheter för föräldraledighet, oavsett kön eller föräldraskapets natur. Resultatet? Varje förälder har idag rätt till fyra månaders föräldraledighet.
Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) bistod aktivt i fallet som expert- och stödorganisation i förhandlingen. Som en facklig resursorganisation väl förankrad i fackföreningsrörelsen och med ett starkt jämställdhetsprogram kunde deras arbete för att erkänna värdet av omsorgsarbete, och att utmana könsstereotyper, bidra till ett positivt domslut.
Nina Benjamin, ledare för jämställdhetsprogrammet hos LRS:
– Domen utmanar föreställningen att omsorg enbart är en kvinnas ansvar. När män väljer att ta ut föräldraledighet skapar det ett mervärde som bidrar till att förändra uppfattningen och synen på föräldraledighet.
Nu fortsätter arbetet med att få domen översatt till konkret handling. Exempelvis är det är avgörande att kollektivavtalen reflekterar domslutet.
LRS har under många år samarbetat med landets fackföreningar för att formulera policyförslag och gemensamma krav på jämställdhet i kollektivförhandlingar. Till exempel har organisationens medlemsförbund SACCAWU och Massmart, det amerikanska företaget Walmarts afrikanska dotterbolag, numera ett kollektivavtal med föräldraledighet.
RÄDDA DET FACKLIGA BISTÅNDET
Den fackliga kampen är global. Arbetstagares villkor och rättigheter påverkar oss alla i en sammankopplad värld och världsekonomi. Fackliga rättigheter är dessutom grundläggande demokratiska rättigheter och fackliga organisationer är ofta bland de första att förbjudas i länder där auktoritära ledare har makten.
Just nu riskerar det svenska fackliga biståndet att försvinna. Biståndsmyndigheten Sida har fått i uppdrag av regeringen att se över sitt samarbete med det svenska civilsamhället, som sedan länge varit en central samarbetspart i genomförandet av det internationella civilsamhällesstödet. Sida har därefter beslutat att säga upp samtliga avtal med svenska civilsamhällesorganisationer till årsskiftet, vilka i sin tur kommer behöva säga upp nästan 2000 avtal med internationella samarbetspartners. Detta drabbar inte minst Palmecentret och Union to Union, och därmed våra fackliga samarbeten runt om i världen.
Var med och rädda det fackliga biståndet genom att:
HÖJA RÖSTEN om att facklig samverkan och organisering fortsatt ska vara del av den svenska biståndspolitiken! (I regeringens reformagenda för biståndet nämndes inte ett ord om arbetstagares rättigheter eller fackföreningars roll för demokratins utveckling.)
STÖTTA EKONOMISKT genom att bli månadsgivare till Palmecentret eller som facklig medlemsorganisation stötta ett internationellt projekt. I den nya ansökningsprocessen ska svenska organisationer nämligen betala en egeninsats på 15%. Det är en ökning med 50% sedan tidigare år.
ENGAGERA DIG i fackliga projekt internationellt genom ditt förbund. Om vi är fler som är med i verksamheten kan vi lättare klara kraven på egeninsats tillsammans.
Att Sverige ska föra en politik som på alla områden bidrar till genomförandet av Agenda 2030 är beslutat både i Sveriges riksdag och av EU. Riksdagen har sagt att all svensk politik – nationell och internationell – ska bidra till en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Det innebär bland annat att de Globala målen aldrig kan vara en angelägenhet för enbart en minister eller ett departement.
Därför har vi i rapporten Barometer 2024, som presenteras idag, granskat deklarationer, strategier, regleringsbrev, budgetar och regeringens officiella kommunikation inom 24 politikområden, bland andra miljö och klimat, jämställdhet, fred och säkerhet och internationell handel. Bara på ett enda område har regeringen fört en politik som tydligt bidragit positivt.
Uppstår målkonflikter
Inom övriga områden har politiken antingen bidragit direkt negativt eller utgjorts av en kombination av beslut som både främjar och hämmar global utveckling. Sammantaget är det en försämring jämfört med senaste granskningen (2020), inte minst på miljö- och klimatområdet och när det gäller finansiering av de Globala målen.
En förutsättning för att tackla de globala utmaningarna är att skapa synergier mellan olika politikområden. Regeringsföreträdare lyfter till exempel vikten av relationen mellan bistånd och handel. Men för att följa riksdagsbeslutet om att ”ingen ska lämnas utanför” måste de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet prioriteras genomgående. Det gäller även när det uppstår målkonflikter med svenska handels- eller migrationspolitiska intressen.
”Tillbakagången för demokratin och jämställdhet globalt, att allt fler människor lever under förtryck, leder till krig och konflikter som tvingar människor på flykt.”
Vi befinner oss i något som liknar en perfekt storm av sammanlänkade kriser. Klimatkrisen med torka och översvämningar leder till hunger och fattigdom. Tillbakagången för demokratin och jämställdhet globalt, att allt fler människor lever under förtryck, leder till krig och konflikter som tvingar människor på flykt. Det behövs krafttag av sällan skådat slag för att vända utvecklingen. Och vi behöver mer än någonsin göra detta i ett gränsöverskridande samarbete. Sverige kan bidra på många sätt, bland annat på FN:s toppmöte i september där världens länder måste ta sats för att accelerera arbetet framåt.
90 rekommendationer
Trots att vi är en liten nation har Sverige länge spelat en viktig roll genom att leda och driva på en hållbar och rättvis global utveckling. Ett positivt exempel från vår granskning är hur Sverige använder sin röst för att lyfta kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter globalt. Goda exempel tenderar att sprida sig och plockas upp av fler.
Vårt bidrag är rapportens 90 rekommendationer, både för enskilda politikområden och till hjälp för ett kraftfullt och effektivt genomförande av hela samstämmighetspolitiken.
Regeringens samtliga ministrar är bundna av beslut i EU och riksdagen att bidra till en hållbar och rättvis utveckling. När kommer regeringens plan för hur det ska gå till?
Fem framgångar för arbetares rättigheter i världen
2023 var ett kämpigt år på många sätt. Men runt om i världen finns det också ljusglimtar för demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Vi listar fem exempel på framgångar för arbetares rättigheter från våra partnerorganisationers viktiga arbete.
Albanien: Rättsliga segrar för kvinnliga textilarbetare
Flera av Palmecentrets partners i Albanien arbetar för att kvinnliga arbetares rättigheter inom kläd- och skoindustrin ska respekteras. De utbildar kvinnorna i deras rättigheter, hjälper dem att organisera sig, genomför möten med myndigheter, arrangerar protester och tillhandahåller juridisk hjälp. Det har under 2023 resulterat i flera små segrar:
Tre kvinnor från textilföretaget Xibretex vann sitt fall i domstol. Företaget beordrades att betala arbetarna för de hälso- och sociala avgifter som de var skyldiga för åren 2016-2020. Palmecentrets partner Gender Alliance for Development Center (GADC) stödde kvinnorna i processen samt bistod med rättshjälp.
70 kvinnor som arbetade för företaget Ozgun Kan Albania fick inte sina löner utbetalda. Med hjälp av Albanian Coalition for Labour Rights (CLR) – en allians mellan civilsamhällesorganisationer och fackföreningar – gick kvinnorna samman och stämde företaget. Fallet kommer att användas för att driva på lagändringar som skyddar arbetare när företag går i konkurs.
Namibia: Ökat fackligt inflytande i arbetet med ny arbetsmiljölag
Metallarbetarfacket, Metal and Allied Namibian Workers Union (MANWU), har lyckats få plats i den regeringskommission som ska utforma ny lagstiftning på arbetsmiljöområdet. En proposition ska läggas fram under 2024. Man har även haft dialog med berörda departement om rättvis klimatomställning och digitalisering av arbetslivet.
Janeth Jockney leder en facklig utbildning. Hon har gått från att vara anställd på ett företag där MANWU organiserade arbetarna, till att idag vara ansvarig för fackföreningens utbildningsverksamhet. Foto: MANWU.
Serbien: Rätt att pröva brott mot ekonomiska och sociala rättigheter
Parlamentet i Serbien ratificerade under 2023 ett tilläggsprotokoll till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det innebär att serbiska invånare nu har möjlighet att driva sina fall till internationell nivå om landets domstolar inte upprätthåller konventionen.
Palmecentrets serbiska samarbetsorganisation A11 har ägnat fem år åt ett aktivt påverkansarbete för att få till stånd en ratificering. I det har man också samarbetat med andra partners i Palmecentrets program på Västra Balkan, inklusive flera fackförbund.
Zimbabwe: Bättre lönevillkor för lantarbetare under ekonomisk kris
Lantarbetarfacket GAPWUZ har lyckats driva igenom att en större del av lönen ska betalas ut kontant i amerikanska dollar. Därmed har arbetarna en reallön som motsvarar lönen år 2016, vilket ses som en framgång i förhållande till den djupa ekonomiska kris som råder i landet.
Foto: Chairmaine Chitate
Zimbabwes motsvarighet till LO, ZCTU, har också under 2023 kommit överens med arbetsgivarna om en gemensam plan för hur de ska agera mot regeringen i den så kallade trepartdialogen. Det handlar bland annat om att man nu gemensamt kräver att regeringen ökar insynen i den ekonomiska politiken.
Somalia: Historisk satsning på sociala trygghetssystem
För första gången ska somaliska arbetare få tillgång till statliga sociala trygghetsnät som mildrar effekterna av fattigdom och kriser. Reformen sjösattes i november 2023. Den fackliga centralorganisationen FESTU som bidragit till att få systemen på plats, underströk att detta är en vinst för landets arbetare.
FESTU (som har samarbetat med LO genom Palmecentret) har länge drivit på för att sociala trygghetssystem ska införlivas. De ser införandet som ett stort genombrott i kampen mot fattigdom. Reformen innebär att utsatta grupper och arbetare med mycket låga inkomster kan få statligt stöd.
Rädda det fackliga biståndet!
Just nu genomför regeringen stora förändringar i det svenska biståndet. Ett resultat av det är att Sida har beslutat att till årsskiftet säga upp alla avtal med svenska civilsamhällesorganisationer, som länge har varit en viktig samarbetspart för det internationella civilsamhällesstödet, och som i sin tur kan komma att tvingas säga upp avtal med nära 2000 internationella partnerorganisationer. Det drabbar inte minst Palmecentret och Union to Union, och därmed våra fackliga samarbeten runt om i världen. I den nya processen finns det inga garantier att några av de svenska organisationerna som arbetar med att stödja facklig organisering och fackliga rättigheter kommer att få ett uppdrag (i regeringens reformagenda nämndes det inte heller ett ord om arbetstagares rättigheter eller fackföreningars roll för demokratins utveckling). Man har dessutom höjt kraven på egeninsats, vilket gör att många organisationer kommer att få det mycket svårt att upprätthålla sin verksamhet.
Läs mer om hur du kan vara med och rädda det fackliga biståndet:
Transportarbetarfack driver på för rättvis klimatomställning
Transportarbetarfacket på Filippinerna har de senaste åren arbetat för att säkerställa omställning till grönare kollektivtrafik på ett rättvist sätt.
Regeringen bestämde att fasa ut de gamla uttjänta diesel-bussarna som ofta rullat på vägarna ända sedan 1950-talet. Utan ny miljövänlig buss, inget tillstånd att köra passagerare.
De små familjeföretag som alltid kört ”sina rutter”, hade inte råd att köpa någon ny. Så även om busschaufförerna som tillbringar en stor del av dygnet bland avgaserna i trafiken var den grupp som kanske mest av allt såg fram emot miljövänliga bussar, så protesterade de kraftigt mot miljöreformen samtidigt som stora internationella företag var på väg in för att ta över.
Stöd till insatser för en rättvis klimatomställning
Med hjälp av Palmecentrets projekt har bussförarna bildat kooperativ och därmed kunnat ta banklån och köpa bussar. Genom facket har de också krävt att få statliga bidrag till omställningen.
Just nu lobbar de för att ändra systemet så att busstrafiken i städerna ska finansieras genom att myndigheterna sluter servicekontrakt med kooperativen. Då slipper bussförarna vara beroende enbart av passagerarnas avgifter och det skulle göra att det går att tjäna drägligt även på rutter som bedöms vara socialt nödvändiga men som inte är kommersiellt gångbara.
Rädda det fackliga biståndet
Den fackliga kampen är global. Arbetstagares villkor och rättigheter påverkar oss alla i en sammankopplad värld och världsekonomi. Fackliga rättigheter är dessutom grundläggande demokratiska rättigheter och fackliga organisationer är ofta bland de första att förbjudas i länder där auktoritära ledare har makten.
Just nu riskerar det svenska fackliga biståndet att försvinna. Biståndsmyndigheten Sida har fått i uppdrag av regeringen att se över sitt samarbete med det svenska civilsamhället, som sedan länge varit en central samarbetspart i genomförandet av det internationella civilsamhällesstödet. Sida har därefter beslutat att säga upp samtliga avtal med svenska civilsamhällesorganisationer till årsskiftet, vilka i sin tur kommer behöva säga upp nästan 2000 avtal med internationella samarbetspartners. Detta drabbar inte minst Palmecentret och Union to Union, och därmed våra fackliga samarbeten runt om i världen.
Var med och rädda det fackliga biståndet genom att:
HÖJA RÖSTEN om att facklig samverkan och organisering fortsatt ska vara del av den svenska biståndspolitiken! (I regeringens reformagenda för biståndet nämndes inte ett ord om arbetstagares rättigheter eller fackföreningars roll för demokratins utveckling.)
STÖTTA EKONOMISKT genom att bli månadsgivare till Palmecentret eller som facklig medlemsorganisation stötta ett internationellt projekt. I den nya ansökningsprocessen ska svenska organisationer nämligen betala en egeninsats på 15%. Det är en ökning med 50% sedan tidigare år.
ENGAGERA DIG i fackliga projekt internationellt genom ditt förbund. Om vi är fler som är med i verksamheten kan vi lättare klara kraven på egeninsats tillsammans.
Rädda det fackliga biståndet: Ingen demokrati utan facklig organisering!
Fackliga rättigheter är grundläggande demokratiska rättigheter och fackliga organisationer är ofta bland de första att förbjudas i länder där auktoritära ledare har makten. Fackföreningsrörelsen organiserar och representerar hundratals miljoner arbetstagare runt om i världen, och de förkroppsligar dagligen de demokratiska värderingarna i sin verksamhet.
Ytterst stärker facket människors gemensamma strävanden att säkra sina rättigheter och göra sin röst hörd tillsammans. Genom organisering av många människor kan de ofta stå som motvikt mot självsvåldiga autokrater och populister.
Respekt för arbetstagarnas rättigheter och hög facklig täthet leder också till en mer rättvis fördelning av samhällens resurser och till ett större förtroende hos allmänheten för demokratin och demokratiska institutioner.
Liksom fackföreningsrörelsen var en avgörande kraft för demokratins genombrott i Sverige, står de idag ofta emot och agerar vakthundar i länder där den demokratiska utvecklingen går bakåt. Särskilt i länder där övriga delar av civilsamhället fortfarande är för svagt.
Kort sagt, fackföreningar är en oersättlig del av ett starkt och levande civilsamhälle som kan organisera människor, ge dem makt över sina liv, och kunna stå emot antidemokratiska rörelser.
DET FACKLIGA BISTÅNDET RISKERAR NU ATT FÖRSVINNA
I vintras presenterade regeringen sin reformagenda för biståndspolitiken. Det är till stora delar en sorglig läsning för alla som tror på internationell solidaritet och facklig organisering. I den nämns inte ett ord om arbetstagares rättigheter eller fackföreningars roll för demokratins utveckling. När regeringen sedan presenterade en ny strategi för utvecklingssamarbete med det civila samhället stod det också klart att stora förändringar av det svenska demokratistödet var på gång.
Inte minst drabbar detta Palmecentret och Union to Union och våra fackliga samarbeten runt om i världen.
Frågan som många ställer sig just nu är varför regeringen vill begränsa det svenska civilsamhällets roll i biståndet.
Inledningsvis verkade målet vara att Sida själva skulle ta över förmedlingen av biståndsmedlen till internationella civilsamhällesorganisationer, men när kritiken mot ett förstatligande av biståndet blivit för stor verkar regeringen nu ha backat. Frågan kommer dock inte helt avgöras förrän Sida återrapporterat på sitt utvärderingsuppdrag och regeringen presenterat en ny strategi för civilsamhällesstödet som ska träda i kraft 1 januari 2025.
Under tiden har Sida inlett en ansökningsprocess där civilsamhällesorganisationer från hela världen nu bjuds in till att ansöka att bli partner till Sida. I denna process finns inga garantier att några av de svenska organisationerna som arbetar med facklig organisering och fackliga rättigheter kommer att få ett uppdrag. Det skulle i sådant fall innebära slutet för det svenska fackliga biståndet.
I processen ställs också ett antal krav på det svenska civilsamhället som regeringen inte ställer på internationella aktörer. Inte minst ska svenska organisationer betala en egeninsats på 15%. Det är dessutom en ökning med 50% sedan tidigare år och det innebär att många organisationer kommer att få det mycket svårt att upprätthålla sin verksamhet.
VAR MED OCH RÄDDA DET FACKLIGA BISTÅNDET!
Internationell solidaritet ligger i den fackliga rörelsens DNA. Svensk fackföreningsrörelse har en viktig roll att fylla i arbetet för demokrati, facklig organisering och arbetstagares rättigheter internationellt. Vi vet också att den fackliga kampen är global. I en sammankopplad värld och världsekonomi påverkar arbetstagares villkor och rättigheter i andra länder oss alla.
Nu behöver vi tillsammans agera för att rädda det fackliga biståndet innan det är för sent. Det här kan du göra:
HÖJ RÖSTEN om vikten av det fackliga biståndet, och det som sker just nu. Dela information i sociala medier, prata med beslutsfattare och samla er i era fackliga organisationer kring frågan. Om du arbetar på en facklig organisation: få upp frågan på agendan genom att lyfta den i era egna kommunikationskanaler. Kräv att fackliga samarbeten och facklig organisering fortsatt ska vara en del av den svenska biståndspolitiken!
BIDRAekonomiskt till fackliga projekt. Antingen genom att din fackliga organisation bidrar till projektverksamheten, eller att du som privatperson blir månadsgivare. Varje krona kommer att gå till att finansiera regeringens krav på ökad egeninsats, så att vi kan stödja fackliga kamrater ute i världen. Här kan du läsa mer om hur du kan bli månadsgivare.
ENGAGERA ER i fackliga projekt internationellt. För att kunna bedriva fackliga projekt behöver de svenska civilsamhällesorganisationerna kunna betala 15% i egeninsats. Om vi är fler som är med i verksamheten kan vi lättare klara detta tillsammans. Det finns en mängd former för hur man kan engagera sig i internationella projekt. Det är både viktigt och stimulerande att arbeta med fackliga kamrater från runt om i världen. Här kan du läsa om hur Palmecentret arbetar.
Fackliga rättigheter internationellt
Förutom att facklig organisering effektivt bidrar till länders demokratisering är också fackliga rättigheter grundläggande demokratiska rättigheter som behöver stärkas. International Trade Union Confederation (ITUC), Världsfacket, mäter och presenterar årligen utvecklingen av fackliga villkor i det som kallas Global Rights Index. Även ur ett fackligt perspektiv finns många exempel på att det demokratiska utrymmet minskar:
9 av 10 länder i undersökningen kränkte strejkrätten.
77 procent av länderna förnekar rätten att bilda eller gå med i en fackförening.
I 42 procent av länderna begränsades rätten till yttrandefrihet och mötesfrihet.
8 av 10 länder kränkte rätten till kollektivavtalsförhandlingar.
I 69 länder arresterades och fängslades arbetare med fackföreningsledare som mål.
“Vi försvarar arbetsvillkoren medan männen försvarar landet”
Den natten sov Oksana Kovalenko inte en sekund. Hon befann sig i kriscentret på Europas största kärnkraftverk, och försökte förhindra att kriget skulle eskalera till en nukleär katastrof.
Den fullskaliga invasionen hade pågått i en dryg vecka, och en rysk militärkolonn närmade sig Zaporizjzjias kärnkraftverk i södra Ukraina. Kring midnatt mellan den tredje och fjärde mars 2022 inleddes intensiva strider på området.
Världen höll andan
Efter två timmars artilleribeskjutning bröt en eldsvåda ut i en byggnad intill själva kraftverket. Oksanas arbetsledare uppmanade de ryska anfallarna att sluta skjuta och släppa in brandförsvaret.
Soldaterna fortsatte, och branden kunde inte släckas förrän vid sextiden på morgonen. Under striderna trängde en kula in i väggen till reaktor nummer 4, och en granat träffade en transformator vid reaktor nummer 6.
Världen höll andan den natten. Skulle det land som redan upplevt olyckan i Tjernobyl 1986, bli platsen för ett nytt haveri med oöverskådliga följder?
Attacken mot Europas största kärnkraftverk oroade en hel värld. På bilden undersöker Internationella Atomenergiorganet IAEA:s inspektörer det artilleribeskjutna taket på en byggnad som innehåller kärnbränsle och radioaktivt avfall. Bild: IAEA.
För Oksana var hotet mycket mer direkt. Vid tretiden på natten bars en allvarligt sårad och blödande soldat in i rummet. Under morgontimmarna konstaterade det ukrainska nationalgardet att de inte längre kunde försvara anläggningen, och åkte därifrån.
Vid åttatiden på morgonen övertog ryska soldater kontrollen av kraftverket. Oksana och hennes kollegor oroade sig för att bli kidnappade eller fängslade, men kände samtidigt ansvar för att fortsätta undvika en katastrof.
Arbetslaget organiserade mycket av sitt vardagsliv i kraftverksbyggnaden. De åt där, sov där, rökte överallt fast de inte fick.
Oksana är förtroendevald i det ukrainska atomenergifacket Atomprofspilka, och engagerad i fackligt ungdomsarbete. Hon har numera också erfarenhet av att lämna rysk ockupation – två gånger.
Första gången när hon lämnade sin barndoms Krym efter den ryska annekteringen 2014. Och andra gången när hon hösten 2023 reste genom Ryssland hela vägen till den lettiska gränsen, för att ta sig in i Ukraina “bakvägen”.
Gränsöverskridande fackligt engagemang
Jag möter Oksana på en workshop i Warszawa, där Palmecentret samlat sina partnerorganisationer i Östeuropa för gemensamma diskussioner om hur verksamheten ska utvecklas inför den kommande programperioden.
Under fyra intensiva dagar lägger fackligt och politiskt engagerade från Belarus, Georgien, Moldavien, Ukraina och Sverige upp gemensamma planer. Hur ska man kunna stärka demokrati och mänskliga rättigheter, fred och dialog, jämlikhet och arbetares rättigheter, jämställdhet och en rättvis omställning i regionen?
– Att komma hit är lite som att ta en paus från kriget, och utbyta erfarenheter med andra. Fackföreningen är alltid grunden för rättigheterna på arbetsplatsen, men i ett krig blir jobbet med att skydda sina arbetskamrater särskilt viktigt, säger Oksana.
”I ett krig blir jobbet med att skydda sina arbetskamrater särskilt viktigt”
Järnvägarna avgörande
Med på workshopen är också Kateryna Izmailova, som är ordförande för ungdomskommittén i det ukrainska järnvägsarbetarfacket.
När det fullskaliga kriget började bodde hon i staden Irpin en bit nordväst om Kyiv, som blev känd när TV-stationer världen över kablade ut bilderna av hur stadens civilbefolkning flydde över en söndersprängd bro under beskjutning.
Kateryna flydde till Tyskland och bodde där i två månader. Men hon insåg att hon måste återvända. Hennes mamma tar nu hand om hennes äldre barn i Tyskland, och Kateryna åker dit så ofta hon kan.
Järnvägen är avgörande för att nå ut med allt ifrån nödhjälp till generatorer, filtar och varma kläder. Foto: Peter Gustavsson.
Hon spelar en nyckelroll i den fackliga hjälporganisationen Trade Union Lifelines arbete för att nå medlemmar som lever nära fronten med humanitär hjälp och stöd vid evakuering. De hjälps åt att skicka ut paket med nödhjälp till behövande, och en järnvägsvagn har byggts om till mobil klinik för att transportera sårade soldater och arbetare. Trade Union Lifeline stödjer även järnvägsanställda som tjänstgör som soldater med varma kläder, filtar och gasolbrännare.
– Vi är glada över all hjälp vi fått, inte minst från svenska fackföreningar och privatpersoner. Men behoven upphör inte, de blir tvärtom bara större när kriget fortsätter månad efter månad, år efter år, säger Kateryna.
”Behoven upphör inte, de blir tvärtom bara större när kriget fortsätter månad efter månad, år efter år”
I början av mars fick fackföreningen 60 ton med matpaket och hushållsartiklar till nödställda arbetare som finansierats av bland andra svenska SJ. Kateryna har jobbat hårt för att paketen snabbt ska kunna distribueras ut och göra nytta.
Kvinnor i facket, män vid fronten
Att de fackligt förtroendevalda jag möter i Warszawa är kvinnor är ingen slump. Män i vapenför ålder är förbjudna att lämna landet, eftersom de när som helst kan kallas in till militärtjänst.
– Fler än 10 000 järnvägsarbetare har mobiliserats till armén, berättar Kateryna. Fler än tusen av dem återvänt från fronten, med skador som gör vissa arbetsuppgifter svåra att utföra. Att hjälpa veteranerna hitta tillbaka in i arbetslivet är en viktig facklig uppgift.
Under kriget har många medlemmar i Katerynas fackförening förlorat sina hem, och ibland också sina arbetsplatser när järnvägsstationen de jobbade vid hamnat under rysk ockupation. En av hennes uppgifter som fackligt förtroendevald är att hjälpa medlemmar att få tag på mat, förnödenheter, tak över huvudet och ett nytt jobb.
Kateryna Izmailova och Lidiia Naryzhniak är ordförande och vice ordförande för järnvägsarbetarfackets ungdomskommitté. Foto: Peter Gustavsson.
Försök att undergräva fackliga rättigheter
Med på workshopen är också Lidiia Naryzhniak, som är nyvald vice ordförande i järnvägsarbetarnas ungdomskommitté. Lidiia beskriver hur en ny konflikt uppstått mellan fackförbunden och regeringen.
– Vi behöver försvara de fackliga rättigheterna mot regeringens försök att undergräva dem. Fackförbunden behöver ha större möjligheter att försvara arbetare, inte mindre, säger hon.
När kriget började infördes undantagstillstånd, som förbjuder strejker och ger arbetsgivaren rätt att beordra omfattande övertid. Det har fackföreningarna accepterat. Men förståelsen är mindre för de förslag som lagts fram till omfattande förändringar av den ordinarie arbetslagstiftningen, som påstås “modernisera” ukrainsk arbetsmarknad.
”Vi behöver försvara de fackliga rättigheterna mot regeringens försök att undergräva dem”
I regeringens utkast föreslås tillsvidareavtal som norm ersättas av en omfattande flora av olika tillfälliga kontrakt. I stället för kollektivavtal, baseras villkoren på individuella avtal som i praktiken formuleras av arbetsgivaren, och reglerar allt från arbetstid och raster till semester och övertid.
Missnöjet med regeringens agerande är stort.
– Det är svagt av regeringen att utnyttja undantagstillståndet till att försvaga arbetares rättigheter, menar Oksana.
Katiia kopplar arbetet för att skydda arbetsrätten till solidariteten med dem som strider för att vid fronten.
– Vi bygger upp ett starkt stöd för våra killar och tjejer i armén. I det ingår att vi måste försvara deras arbetsvillkor, medan de har fullt upp med att försvara vårt land. Precis som våra soldater, så kan inte vi förlora vår kamp, säger hon.
Rättvis återuppbyggnad
Oksana tycker att regeringen i stället borde bjuda in till förhandlingar om att stärka arbetares villkor. Det kunde vara en viktig del i att göra återuppbyggnaden efter kriget mer rättvis.
– De som kommer tillbaka från fronten ska komma till bra arbeten där de har mer att säga till om. Då behöver vi också investera i nya jobb, genom att reparera vår skadade infrastruktur och bygga nya bostäder för att ersätta de som bombats och skjutits sönder, tycker hon.
Oksana är stolt över att hennes fackförbund förhandlat fram ett av de starkaste kollektivavtalen på ukrainsk arbetsmarknad, och hoppas på att kunna hjälpa fler att stärka sin ställning mot arbetsgivaren.
Kateryna menar att många ukrainare fortfarande har en postsovjetisk attityd, bland annat till fackföreningar och deras roll i samhället.
– Många är fortfarande oroade för att säga vad de tycker och tänker. I Europa (EU), som vi vill bli fullvärdiga medlemmar i, spelar fackföreningar en viktig roll för att utveckla samhället i förhandlingar med arbetsgivare och stat. Facket ska vara starkt som en klippa, och hjälpa arbetare att inte vara rädda för att säga vad de tycker på jobbet, säger hon.
FORTSÄTT ATT STÖTTA FOLKRÖRELSER I UKRAINA!
Palmecentret samarbetar med flera partnerorganisationer i Ukraina. Flera av dem är fackföreningar anslutna till den största centralorganisationen Federation of Trade Unions of Ukraine. Vid krigets start byggde fackförbunden upp Trade Union Lifeline, som ger stöd till nödställda medlemmar som tvingats fly sina jobb och hem.
Kriget har nu pågått i mer än två år och behoven av stöd är fortfarande mycket stora. Fortsätt att stötta folkrörelserna i Ukraina genom Palmecentrets insamling:
Bohdan Ferens svarar inte på frågan förrän vi är på väg att skiljas åt:
– Nej, jag blir inte Ukrainas nästa president. Däremot kan jag lägga grunden så att nästa generation socialdemokrater, de som vi skolar just nu, en dag kan ta ledningen i landet.
En blygsam bakgrund och aktivt engagemang i samhällsfrågor
Ordföranden för Social Democratic Platform (SDP) är son till en lastbilschaufför och en städerska i Khmelnytskyj, en stad på en kvarts miljon invånare i västra Ukraina. Efter sina universitetsstudier började han jobba för en parlamentsledamot från Socialistpartiet.
– Det var en spännande tid, inte minst för att jag fick möjlighet att möta socialdemokrater och fackföreningsfolk från andra länder. Bland annat var jag i Karlstad och praktiserade hos IF Metall. Men även om den parlamentariker jag arbetade för identifierade sig starkt med europeisk socialdemokrati, så rymde hans parti starka motsättningar, berättar Bohdan Ferens.
Socialistpartiet var en av flera nya partibildningar som uppstod efter att kommunistpartiet förbjöds 1991. Under den orangea revolutionen 2004 var partiet en del av demokratirörelsen, men senare kollapsade det i spåren av ett smutsigt parlamentariskt spel.
År 2012 var Bohdan en av tre personer, alla under 30 år fyllda, som bildade en ny rörelse.
– Inte ett parti, är han snabb med att understryka.
Missnöje mot makthungriga politiker och korrupta oligarker
I Ukraina förknippas partier ofta med makthungriga individer och korrupta oligarker. SDP skulle bli något annat.
Då kunde man inte ta några genvägar, och man måste börja med ett tålmodigt organisationsarbete. Verksamheten fokuserade därför på att starta upp lokala föreningar, genomföra utbildningar och låta unga människor lära sig om socialdemokratiska perspektiv och politik.
Organisationen har nu drygt 2 000 medlemmar runt om i landet. Två tredjedelar av medlemskåren är kvinnor. I februari 2024 kunde organisationen samla 45 unga ledare, utvalda ur en grupp av 500 sökande, till en utbildning där man tog nästa steg till att bygga en starkare organisation.
Inom ramen för SDP finns också två organisationer som arbetar gentemot särskilda målgrupper – Progressive Teachers och Women’s Lobby.
– Vi försöker vara ett paraply för progressiva perspektiv. Ukraina saknar exempelvis ett grönt parti, förklarar Bohdan Ferens.
Efter invasionen tvingades vissa av medlemmarna att fly utomlands, och nu arbetar man med att organisera ukrainare i exil. Idag är avdelningen i Berlin, Bryssel och Warszawa några av organisationens mest livskraftiga.
Nya tillvägagångsätt – ta vara på fackliga nätverk för att koordinera humanitär hjälp
När jag möter Ivanna Khrapko berättar hon om hur hon engagerade sig i SDP tidigt, när en lokalavdelning dragit igång i hemstaden Tjernivtsi alldeles vid den rumänska gränsen. Med tiden tog arbetet i de statsanställdas fackförbund allt mer tid, bland annat genom förbundets samarbetsprojekt med det svenska fackförbundet ST.
I februari 2022 valdes Ivanna till ordförande för ungdomskommittén i landets största fackliga centralorganisation, FPU. Två veckor senare inleddes den fullskaliga invasionen.
När de ryska trupperna rullade mot Kyiv begav sig Ivanna tillbaka till Tjernivtsi. Men när frammarschen hejdats återvände hon till huvudstaden för att bygga upp Trade Union Lifeline. Arbetet handlar om att ta vara på fackliga nätverk för att koordinera humanitär hjälp.
– Det kan vara stöd till fackliga medlemmar som tvingats fly sina hem eller som sett dem förstöras av en missilattack. Eller om generatorer och powerbanks när elsystemet blivit utslaget. Lokala fackliga organisationer beskriver behoven, och vi kommunicerar dem med den internationella fackföreningsrörelsen och andra progressiva organisationer. Järnvägsarbetarna spelar en viktig roll för att se till att hjälpen kommer fram.
I Hostomel norr om Kyiv finns de utblåsta ruinerna från den ryska attacken mot huvudstaden i februari-mars 2022 kvar alldeles intill ny- och återuppbyggda hus.
Facklig representation i krig – en utmaning
Ivanna känner en frustration över situationen för många fackliga medlemmar som kallats in till armén, och har andra behov än vad en fackförening kan tillgodose.
– Jag kan liksom inte köpa en stridsvagn. Våra stadgar förbjuder oss att köpa krigsmateriel, hur svårt det än är vid frontlinjen. Här måste de europeiska staterna helt enkelt steppa upp och se till att vi kan fortsätta bygga vidare på vår demokrati, säger Ivanna.
På sistone har Ivanna återknutit kontakten med SDP. Under början av 2024 har de genomfört gemensamma webbinarier med unga fackliga ledare, om hur man kan skydda fackliga rättigheter och former för facklig-politisk samverkan.
– Vi har pratat om varför fackföreningar behöver socialdemokratin och varför socialdemokratin behöver fackföreningar. Jag drömmer om ett fungerande arbetarparti i Ukraina, berättar hon.
Samtidigt som man diskuterar vad man kan lära från andra europeiska länder, så spökar det sovjetiska förflutna fortfarande i många ukrainares bild av vad en fackförening är.
– Det handlar inte om presenter och godis, utan om dina rättigheter på arbetsplatsen. Vi jobbar mycket med att förändra attityderna hos unga arbetare, säger Ivanna.
På Maidan i centrala Kyiv placeras flaggor ut för att hedra dem som gett sitt liv för Ukrainas försvar.
Det politiska landskapet förändrat under krigets skugga
Ukrainas politiska landskap har förändrats mycket i krigets spår. Ett antal partier som kallade sig för vänster har förbjudits på grund av kopplingar till Moskva.
Bohdan Ferens funderar på vart deras röster kommer ta vägen. Men också på hur man formulerar budskap om social rättvisa i ett samhälle traumatiserat av krig, där den samhällsinstitution som har starkast stöd är militären.
– När kriget och undantagstillståndet är över kommer det bli hela havet stormar. En avgörande fråga blir hur socialdemokratiska idéer kan konkurrera med högermilitaristiska känslor, säger Bohdan.
Intresset för SDP växer, både inom och utanför landet. Vårt samtal är Bohdan Ferens femte intervju för dagen. Men samtidigt känner sig samtidigt orolig över att det finns ännu mer som kan göras.
– Det räcker inte med att ordna ett eller annat seminarium. Om vi pratar om att skapa ett verkligt oberoende socialdemokratiskt parti i Ukraina så behövs andra resurser, som ett litet team av heltidsanställda, en partiexpedition och regionala kontor.
Bohdan berättar om ett möte han nyligen hade med en portugisisk socialist. Portugisen berättade om det stöd man fått från andra länder under militärjuntans tid, och vad det betydde för demokratins slutgiltiga seger.
– Vi har kämpat för ett erkännande under många år, för att den europeiska socialdemokratiska familjen ska se Ukraina som viktigt. Sedan förändrades allt med kriget. Men frågan kvarstår om våra partners hjälper oss tillräckligt för att ge ukrainare en chans till en rättvis återuppbyggnad.
Det ska till mycket för att Volodymyr Zelenskyjs efterträdare som president ska bli en socialdemokrat. Men Bohdan Ferens, Ivanna Khrapko och andra kämpar för en jämlik och demokratisk framtid. Mitt under ett krig som handlar om just det.
Att Ukrainas folk ska ha rätten att bestämma sin egen framtid.
Fortsätt att stötta folkrörelser i Ukraina!
SD Platform och Trade Union Lifeline får stöd genom Palmecentret och arbetarrörelsens insamling för fred och frihet i Ukraina. Trade Union Lifeline byggdes upp av fackförbund vid krigets start för att ge stöd till nödställda medlemmar som tvingats fly sin jobb och hem.
Kriget i Ukraina har nu har pågått i över två år och behoven är fortfarande mycket stora. Fortsätt att stötta folkrörelserna i Ukraina genom Palmecentrets insamling:
Thailand har under flera decennier pendlat mellan bräcklig demokrati och militärstyre. För närvarande råder ett mellanting. Parlamentets representanthus, med 500 ledamöter, utses genom allmänna val, men de 250 ledamöterna i senaten utses av armén. Den grundlag som antogs 2017 ger både militären och kungahuset ett starkt inflytande.
En svag arbetarrörelse
Thailand har en nedtryckt arbetarrörelse och en låg facklig organisationsgrad. Trots detta är Kunthida Rungruengkiat, ledare för Progressive movement Foundation, hoppfull.
– Min bild är att den finns ett växande stöd för en demokratisering och för en välfärd som kommer alla till del. Vi får ett starkt gehör för vårt arbete.
Kunthida Rungruengkiat nämner att den samlade demokratiska oppositionen fått stort genomslag i media, vilket fått många människor att engagera sig. Däribland försöker många få stopp på korruption och mygel inom statsapparaten. Efter valet 2023 var det många som övervakade valmyndigheterna och kontrollerade att det inte förekom valfusk.
Progressive movement Foundation är en självständig rörelse som både driver ett socialt arbete och försöker påverka politiken. Rörelsen är närstående det socialdemokratiska ”Move Forward Party”, men Kunthida Rungruengkiat understryker att hon inte företräder partiet.
Sociala insatser och folkbildning
Progressive Movement Foundations gör sociala insatser inom bland annat barnomsorg, utbildning och vattenrening. Framför allt är man engagerad inom den offentliga sektorn och bistår med kurser, konsultationer och chattgrupper. Tanken är att påverka och förbättra välfärden i lokalsamhället. Verksamheten är spridd till flera delar av Thailand, men basen finns runt större städer som Bangkok och Chang Mai och i regioner med många industrier. Rörelsen är svagare i fattiga jordbruksområden, som i den nordöstra delen av landet.
I valet 2023 fick Move Forward Party 38 procent av rösterna och 151 ledamöter i representanthuset. Tillsammans med sju andra samarbetspartier räckte det för att få stöd av en majoritet av ledamöterna representanthuset. Problemet var att det också krävs ett stöd från senaten för att få bilda regering och den kontrolleras av armén. Trots det goda valresultatet fanns inget annat val för ”Move Forward Party” än att bli oppositionsparti.
Kunthida Rungruengkiat säger att hon har särskilt goda kontakter med ”arbetarfalangen” inom Move Forward Party där flera har en facklig bakgrund. Bara två procent av landets löntagare är idag fackligt anslutna. Samtidigt finns hyfsat framgångsrika fackliga organisationer inom vissa branscher, som inom textil- och bilindustri.
Fackligt engagemang under hot av arbetsgivare
En orsak till den låga anslutningsgraden är att många arbetsgivare hotar och avskedar fackligt aktiva. Vid två svenska företag i Thailand har det tidigare varit strejker och hårda konflikter med arbetsgivaren. Det handlar om Mölnlycke Health Care och Electrolux. Vid Mölnlycke Health Cares fabrik utanför Bangkok finns fortfarande en fackklubb kvar, men vid Electrolux fabrik i provinsen Rayong slogs den fackliga verksamheten sönder efter att 122 fackliga företrädare avskedades för tio år sedan.
Kunthida Rungruengkiat berättar om flera likande dragkamper om anställdas arbetsvillkor. En uppmärksammad konflikt som nyligen fick sitt slut utspelade sig på underklädersföretaget Victoria’s Secrets leverantörsfabrik. Arbetare strejkade och demonstrerade mot uteblivna löneutbetalningar. När protesterna växte beslöt arbetsgivaren att stänga hela fabriken och avskeda samtliga 1 388 anställda.
– Historien fick stor publicitet och många blev upprörda. Det har bidragit till att öka medvetenheten om fackliga rättigheter.
Orättvis behandling av bärplockare
En annan fråga som engagerat Progressive Movement Foundation och Kunthida Rungruengkiat är förhållandena för de omkring 5000 thailändska bärplockare som varje år reser till Sverige för att plocka blåbär, lingon och hjortron. Förre säsongen kom många bärplockare tillbaka till Thailand med minimala inkomster eller till och med skulder.
Bärplockarna är anställda av thailändska bemanningsföretag som hyrt ut arbetskraften till svenska bärföretag. Efter förra säsongen kritiserade 153 bärplockare bemanningsföretaget Star Royal Services för att man inte betalat ut den utlovade lönen. Kritiken ledde till att bemanningsföretaget stämde bärplockarna för förtal och att plockarna i sin tur stämde företaget.
Brottsärenden behandlades i en regional domstol, men ärendet lades ner. Det betyder emellertid inte att fallet är avslutat. Nu ska lönetvisten även behandlas av Thailands motsvarighet till Arbetsdomstolen.
Kunthida Rungruengkiat berättar att Move Forward Party också lyft frågan om villkoren för thailändska bärplockare i parlamentet. Under session diskuterades frågan. Kunthida Rungruengkiat var på plats och lyssnade till både arbetare och företrädare de thailändska bemanningsföretagen.
– Ett av bemanningsföretagen erkände öppet att man använde dubbla kontrakt, vilket innebär att arbetarna inte får lön enligt kollektivavtal utan bara en ersättning grundat på hur många kilon bär de plockar. Det slår mot plockare som plockar bär till ett värde som understiger nivån i kollektivavtalet. De får inte ut den ersättning som de har rätt till.
En komplex situation
Samtidigt understryker Kunthida Rungruengkiat att frågan om de thailändska bärplockarna är komplex. De flesta är fattiga bönder som letar efter möjligheter att tjäna pengar.
– Om villkoren blev bättre skulle de inte ha något emot att arbeta med bärplockning i Sverige.
Stöd från Palmecentret
För att stötta de som utnyttjats har Olof Palmes Internationella Center genom Solidaritetsfonden stöttat bärplockare i det juridiska efterspelet i Thailand.
UPPDATERING
I februari 2024 ägde en unik dom rum, då ägaren till ett thailändskt bemanningsföretag dömdes att betala övertidsersättning i en domstol i Thailand. Det var första gången det skett!
Move Forward Party är ett socialdemokratiskt parti i Thailand. Partiet motsätter sig det kvarvarande inflytandet från militärjuntan som styrde landet från 2014 till 2019. Partiet grundades 2014. År 2020 förbjöds partiet och fick starta om sin verksamhet. Det skedde genom att formellt starta ett nytt parti och ändra namn från Future Forward Party till Move Forward Party. I Thailand styr idag partier med nära band till militären.
Thailands militärkupper
I början av 1930-talet förlorade monarkin sin absoluta makt i Thailand. Sedan dess har 13 militärkupper genomförts i landet. Den senaste kuppen skedde 2014. Grundlagen har ändrats många gånger, ofta i syfte att ge militären mer makt. Den senaste förändringen kom 2017, då fick militären straffrihet för brott begångna under kuppen 2014. Därtill fick militären rätt att utse de 250 ledamöterna i senaten. Efter fem år av krigslagar hölls ett val 2019 och därefter ett nytt val 2023.
Sverige måste rösta ja till lag om företags ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och klimat!
Över ett decennium har passerat sedan antagandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Ändå visar studier att en majoritet av företag fortfarande inte tar aktivt ansvar för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö i sina globala värdekedjor.
Nya direktiv från EU
Det är bland annat därför som EU-kommissionen år 2020 inledde ett arbete med att ta fram ett direktiv som reglerar företags ansvar och introducerar harmoniserade regler inom EU. Direktivet, Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD), har förhandlats sedan dess, med alla möjligheter att introducera förändringar och hitta kompromisser. I december nåddes till slut en överenskommelse mellan medlemsländernas regeringar och Europaparlamentet. Den slutgiltiga omröstningen för att godkänna lagtexten, vanligtvis en ren formalitet, skulle ske i februari i år.
Sverige: Enda landet som bekräftat sin motsättning
I stället för att agera utifrån detta breda stöd, har Sverige valt att motarbeta en unik chans att introducera gemensamma spelregler för att hantera några av vår tids viktigaste utmaningar. När ett reviderat förslag nu ligger på bordet är det dags att regeringen visar kompromissvilja och handlingskraft. Det finns fortfarande en chans att få till ett direktiv som kommer spela stor roll för mänskliga rättigheter, miljö och sund konkurrens mellan ansvarsfulla företag. Vi uppmanar regeringen att ta den och rösta ja till direktivet.
Undertecknande organisationer:
Olof Palmes Internationella Center Swedwatch Fairtrade Sverige Naturskyddsföreningen ForumCiv Oxfam Sverige Act Svenska Kyrkan Union to Union Diakonia Amnesty Sverige ActionAid Sverige Plan International Sverige Fonden för mänskliga rättigheter Kristna Fredsrörelsen Svenska FN-förbundet IM, Individuell Människohjälp PMU Right Livelihood Operation 1325 Kvinna till Kvinna Barnfonden Afrikagrupperna IOGT-NTO Movement Östgruppen Svenska Västsaharakommittén Jordens Vänner Artikel2 (tidigare Emmaus Stockholm) Latinamerikagrupperna WaterAid Sverige Fair Action Erikshjälpen Läkarmissionen Ekobanken medlemsbank Organisationen Fair Trade Återförsäljarna Vänsterns Internationella Forum KFUM Sverige Praktisk Solidaritet Svalorna Latinamerika Svalorna Indien Bangladesh Framtidsjorden
Fackförbund:
IF Metall Finansförbundet Vårdförbundet Byggnads SACO Handels Vision Akademikerförbundet SSR Fackförbundet ST
Akademiker:
Lin Lerpold, docent, Handelshögskolan i Stockholm Cecilia Solér, Docent i marknadsföring vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet Örjan Sjöberg, professor, Handelshögskolan i Stockholm Deniz Kellecioglu, Universitetslektor vid Göteborgs Universitet Frans Prenkert, professor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Shruti Kashyap, universitetslektor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Irene Molina, professor, Uppsala universitet Emilene Leite, Universitetslektor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Vojtech Klézl, Universitetslektor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Lars-Gunnar Mattsson, professor em., Handelshögskolan i Stockholm Karen da Costa, Universitetslektor vid Göteborgs Universitet Håkan Rodhe, universitetslektor, Lunds universitet Beatrice Crona, Professor, Stockholms Resilienscenter, Stockholms Universitet och Global Economic Dynamics & the Biosphere Academy Programme, Kungliga Vetenskapsakademin Andréas Litsegård, universitetslektor vid Göteborgs universitet Erik Andersson, docent, Göteborgs universitet Eric Boyd, senior lecturer, Göteborgs Universitet Duncan Levinsohn, universitetslektor, Handelshögskolan vid Jönköping University Mikela Lundahl Hero, universitetslektor vid Göteborgs universitet
Andra experter:
Parul Sharma, människorättsjurist och hållbarhetsexpert Theo Jaekel, människorättsjurist
Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.
Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.
Cookies från tredje part
Den här webbsidan använder Google Analytics, Meta/Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.
Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
ENG
