Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Palmecentrets partnerorganisation Institute of Politics and Governance (IPG) har etablerat initiativet Women Power Hub för att stärka kvinnors roll i politiken. Tidigare kände sig många politiskt aktiva kvinnor ensamma och utsatta. De arbetade isolerat med begränsade resurser och små personliga nätverk – vilket gör det svårt att påverka politiska beslut i Filippinerna som präglas av utbredd korruption. Särskild på lokal nivå fattas beslut ofta genom gentjänster och ekonomiska beroenden snarare än demokratiska processer.
Men i sex lokalsamhällen har kvinnliga politiker och kvinnoorganisationer nu börjat samarbeta på nya sätt, där kvinnor organiserar sig gemensamt för att stärka sitt inflytande och bidra till mer öppna och demokratiska beslutsprocesser.
Foto: VozEs
I flera av Colombias mest utsatta regioner – Amazonas, Chocó och Sierra Nevada – hotas naturen av avskogning, gruvdrift och klimatförändringar. Samtidigt saknar unga ofta möjligheter att påverka de politiska beslut som avgör deras framtid.
Palmecentrets partnerorganisation VozEs arbetar för att förändra detta. De har startat ett utbildningsprogram i samarbete med regionala myndigheter och Colombias pedagogiska universitet för att utbilda unga miljöledare och stärka ungas möjligheter att demokratiskt påverka utvecklingen i sina samhällen. Under 2025 deltog 800 ungdomar från åtta landsbygdskommuner i Chocó.
I regioner präglade av fattigdom, konflikt och organiserad brottslighet bidrar arbetet både till att skydda Amazonas och till att stärka demokratin genom att fler unga engagerar sig i samhällsbeslut.
För kolberoende lokalsamhällen i Serbien riskerade den gröna omställningen att bli alltför teknisk och toppstyrd, utan tillräcklig hänsyn till arbetstillfällen och de människor som påverkas mest. Men Palmecentrets partnerorganisation Democratic Dialogue Network (DDN), tillsammans med andra organisationer i civilsamhället, bidrog till att förändra detta och skapa en mer inkluderande process med ökade möjligheter för befolkningen att kunna påverka sin framtid (dvs. en mer rättvis klimatomställning).
Det afrikanska frihandelsavtalet AfCFTA omfattar över en miljard människor och kan få stor betydelse för sysselsättning och arbetsvillkor. Trots detta stod fackföreningar länge utanför både förhandlingar och genomförande av avtalet.
Genom stöd från Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) har situationen nu börjat förändras. Fackliga organisationer i nio afrikanska länder har stärkt sin organisering. I både Rwanda och Namibia har man fått plats i nationella kommittéer som ansvarar för implementeringen av frihandelsavtalet. Det innebär att arbetstagarnas perspektiv för första gången finns representerat i viktigt beslut om handel och ekonomisk politik.
Tillsammans stärker vi människors möjligheter att organisera sig för att ta makten över sina liv. Läs mer om framsteg för demokrati och rättvisa som ditt stöd har bidragit till i vår verksamhetsberättelse:
Matutdelare i Sydafrika, så kallade ”food handlers”, serverar dagligen skolmåltider till över nio miljoner barn inom det nationella skolmatsprogrammet. Trots arbetets betydelse har de länge betraktats som ”volontärer” och saknat tillgång till grundläggande rättigheter, inklusive ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
De kvinnliga arbetarna har fått stöd från Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) för att organisera sig, mobilisera protester och genomföra kampanjer i sociala medier. Det gav konkreta resultat: för första gången kunde matutdelare få tillgång till arbetslöshetsersättning! Samtidigt tog utbildningsdepartementet bort ordet ”volontär” ur yrkestiteln.
Renhållningsarbetare i Elbasan har länge arbetat under dåliga villkor med låga löner och begränsat inflytande. Många av dem tillhör romska och egyptiska minoriteter och arbetar i en sektor som ofta är undervärderad trots sin avgörande roll i samhället.
Genom organisationen Youth Roma and Egyptian Movement (YREM) har arbetare kunnat dokumentera problemen och formulera gemensamma krav på rättvisa löner för att driva igenom förbättringar. Bland annat lyckades de få till löneökningar på 12,5% för avfallstransportarbetare, samt har tagit viktiga steg mot starkare social dialog mellan arbetare, företag och lokala myndigheter.
Foto: YREM
Fackföreningar spelar en viktig roll i att synliggöra arbetsförhållanden och arbetstagares villkor i samhällsdebatten. I Bosnien och Hercegovina ger traditionella medier sällan utrymme för arbetstagarnas perspektiv och frågor om arbetsvillkor och fackliga rättigheter.
För att förändra detta lanserade Božo Marić, ordförande för fackförbundet Public Administration Trade Union of Republika Srpska, en podcast. Programmet nådde redan under de första 40 dagarna omkring 1,5 miljoner visningar på Youtube och sociala medier.
För många offentliganställda i Eswatini räcker lönen inte till en trygg och bra bostad. I de lägsta lönegraderna tvingas många till och med att leva i enkla skjul samtidigt som levnadskostnaderna ökar. Men efter påverkansarbete från den nationella fackliga centralorganisationen TUCOSWA och flera medlemsförbund beslutade regeringen att införa ett bostadsbidrag på E2 000 per månad för låginkomsttagare inom offentlig sektor.
Foto: TUCOSWA
Tiotusentals människor som flytt kriget i Myanmar har länge levt i flyktingläger i Thailand utan möjlighet att arbeta lagligt och försörja sina familjer. Osäkerheten har ökat ytterligare av kraftigt minskat internationellt bistånd.
Men tack vare ett gemensamt påverkansarbete av en progressiv parlamentarisk partner i Thailand, organisationer i civilsamhället och nätverket SocDem Asia börjar situationen nu att förändras och levnadsvillkoren i Thailands gränsområden att adresseras. Det har resulterat i att omkring 40 000 flyktingar från Myanmar har fått arbetstillstånd av den thailändska regeringen. Det har också öppnat upp för vidare diskussioner om tillgång till sjukvård och skola samt en mer långsiktig social inkludering.
Tillsammans stärker vi arbetares rättigheter! Läs mer om fler segrar som ditt stöd har bidragit till i vår verksamhetsberättelse:
Angie Mata skulle egentligen ha deltagit på förra årets Palmedag för att berätta om hennes expertområde: rättvis klimatomställning i transportsektorn i Filippinerna. Men dagen innan hon skulle resa drabbades ön Cebu där hon bor av en kraftig tyfon.
Tyfonen Kalmaegi (eller Tino som den benämns i Filippinerna) orsakade en enorm förödelse. Hela småstäder svämmades över och hundratusentals människor tvingades fly sina hem. Angie var en av dem.
– Det fanns ingen tid att hinna reagera, vattnet steg snabbt. Allt i mitt hem flöt, berättar hon.
Angie var först fast i sitt hus när översvämningen slog till och var rädd för sitt liv. Vattnet hann stiga henne ända upp till bröstet innan hon lyckades ta sig ut.
– Jag hade mitt barnbarn på ryggen och adrenalinet kickade in. Den natten sov vi i våra lerdränkta kläder och utan att ha kunnat äta något.
Angie arbetar för det filippinska transportarbetarfacket NCTU, vilket är en av Palmecentrets samarbetspartners som nu drabbas hårt av Tidöregeringens riktade nedskärningar.
Läs mer: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas av snabba nedskärningar.
NCTU startades för att organisera transportarbetare för bättre villkor. Det handlar bland annat om jeepneyförare – jeepneys är små bussar som upptar kollektivtrafiken i Filippinerna.
Jeepneys är en slags mini-buss.
De senaste åren har organisationen särskilt arbetat för att omställningen till en grönare kollektivtrafik ska ske på ett schysst och rättvist sätt. Den filippinska regeringen har nämligen beslutat att de gamla dieseldrivna jeepneybussarna ska fasas ut för att minska miljöpåverkan. Utan en ny miljövänlig buss får förare inte längre tillstånd att köra passagerare.
Vid första anblick verkar det kanske som ett bra förslag för både passagerare och förare, då förarna förmodligen är den grupp som är allra mest utsatta för luftföroreningar från avgaserna. Problemet är att som jeepneyförare hyr eller äger man oftast sin egen buss och kör en specifik rutt. Och enskilda förare och små familjeföretag har helt enkelt inte råd att köpa de nya, modernare bussarna. I stället förväntades stora internationella företag komma in och ta över.
Men NCTU, med stöd från Palmecentret, har arbetat för att bussförarna ska bilda kooperativ, för att därmed tillsammans kunna ta banklån och köpa in de nya, miljövänligare bussarna.
Genom kooperativen har förare dessutom gått från att vara informella arbetare till att numera ha en formell anställning, med en fast minimilön och sociala förmåner. Det innebär också bättre arbetsvillkor, som att inte behöva arbeta lika långa pass utan vila. En jeepneyförare kunde exempelvis arbeta 16-18 timmar om dagen, sex dagar i veckan och ändå inte tjäna tillräckligt för att försörja sin familj.
– Livet för förare har förändrats. När du arbetar informellt handlar allt om att klara dagen och du tänker inte på om du skulle bli sjuk i morgon, säger Angie.
Nu lobbar NCTU också för att ändra systemet så att busstrafiken i städerna ska finansieras genom att myndigheterna sluter servicekontrakt med kooperativen. Då slipper förarna vara beroende av enbart passageraravgifter, utan skulle kunna tjäna drägligt även på rutter som bedöms som socialt nödvändiga men som inte är kommersiellt gångbara.
Angie menar att omställningen av busstrafiken har kommit ungefär halvvägs. Och hon har svårt att föreställa sig vad förlorat stöd från Palmecentret i det här skedet faktiskt skulle innebära. Effekterna skulle inte gå att se med en gång, säger hon. Men hon menar att risken är stor att kooperativen kan komma att slås ut av stora företag.
– Regeringen driver på för att små kooperativ ska försvinna, säger Angie.
– De politiska förslagen är inte till förmån för små aktörer, de vill att stora företag ska komma in.
NCTU är också den fackliga aktör i transportsektorn som förhandlar med regeringen, och om de skulle försvinna finns det ingen annan som kan fylla det tomrummet.
– Vi hoppas att vi kan fortsätta organisera oss för att förbättra livet för förare och få till en hållbar transportsektor i Filippinerna, säger Angie.
– Vi behöver verkligen solidaritet för att kunna fortsätta vår verksamhet.
Med stöd från Palmecentret och Kommunal kunde den nationella, fackliga organisationen National Confederation of Transport Workers Union (NCTU) bildas, som i dag kan förhandla direkt med regeringen. De har alltså gått från att vara en oorganiserad och utsatt grupp till en stark samhällsaktör.
Även Handelsanställdas förbund har stöttat NCTU, särskilt i deras arbete för en rättvis klimatomställning.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
För fiskearbetare i Filippinerna återstår en lång kamp
Efter hård kritik från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och omvärlden har den filippinska regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna och fackliga friheterna i landet. Men i de små fiskebyarna längs kusten, långt ifrån mötesrum i Manila, märks förändringarna inte alls.
Fackliga företrädare och människorättsorganisationer i Filippinerna vittnar fortsatt om att hot och trakasserier. Mord på fackliga ledare förekommer utan att någon ställs till svars. De utlovade utredningarna uteblir, och ansvariga går fria.
För arbetarna inom fiskeindustrin är situationen särskilt utsatt. Landet har fortfarande inte ratificerat ILO:s konvention om arbete inom fisket, vilket innebär att fiskarna inte räknas som arbetstagare. Det skapar ett stort rättsligt tomrum, där facklig organisering i praktiken inte fungerar och arbetsrättsligt skydd saknas. Många fiskare tvingas arbeta under förhållanden som påminner om modernt slaveri.
Trots tuffa förhållanden att verka i har Fishworkers Solidarity – som stöds av Palmecentret – genom åren spelat en avgörande roll för att stärka fiskearbetarna position, i områden som General Santos, Navotas och Sarangani. Det har åstadkommits genom massaktioner, dialog med myndigheter och aktivt deltagande i lokala trepartsamarbeten mellan stat, arbetsgivare och arbetstagare.
Förutom kampen att förbättra arbetsvillkor och försvara fiskarbetares rättigheter, arbetar Fishworkers Solidarity också med att återställa kuster som skadas alltmer av klimatförändringar och miljögifter.
Bilderna är från en by där de hade som bi-syssla att återplantera mangrove-plantor, vilket hjälper fiskyngel att växa.
Fishworkers driver även aktivt kampanj mot Marcosregeringens försök att ändra landets nuvarande fiskerilag i grunden. Lagen skyddar de kommunala vattnen upp till 15 kilometer från kusten och reserverar dem för småskaliga, lokala fiskare. Men under de senaste två åren har regeringen drivit förslag om att ändra lagen och ge stora kommersiella fartyg tillgång till dessa områden.
Tack vare Fishworkers Solidaritys arbete har fiskarbetare fått ökad kunskap om hur politiska och ekonomiska beslut hotar deras försörjning, och deras frågor har kunnat lyftas till nationell nivå.
De har i dag också ett snabbinsatsteam med nio utbildade ledare som agerar vid hot eller övergrepp mot fiskares mänskliga rättigheter, samtidigt som tre företrädare regelbundet uttalar sig i media i frågor som rör fiskearbetares villkor.
Men deras arbete stöds i dag enbart av Palmecentret och en liten summa från medlemsavgifter (deras medlemsavgift motsvarar ungefär 8 svenska kr), vilket gör att en viktig röst nu riskerar att tystas när resurserna försvinner.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
– Arbetarrörelsens historia visar att rättigheter inte kommer uppifrån. De vinns genom organisering, solidaritet och långsiktigt stöd till de som står längst ner i maktordningen. För fiskearbetarna i Filippinerna återstår en lång kamp, säger Åsa Henriksson som arbetar med Palmecentrets stöd till civilsamhället i Filippinerna.
Palmecentret stöttar i dag samarbetspartners i fem av tio av de värsta länderna i världen för arbetstagare, vilket inkluderar Filippinerna. Men det arbetet hotas nu av snabba nedskärningar.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
I fokus: fackliga rättigheter i Turkiet
Seminariet syftar till att belysa den aktuella situationen för arbetstagare, facklig organisering och grundläggande rättigheter i Turkiet, samt att skapa utrymme för dialog mellan centrala aktörer inom den turkiska fackföreningsrörelsen.
Vid mötet medverkar representanter från tre fackliga centralorganisationer i Turkiet, som företräder förbund inom privata sektorn och offentliganställda samt oberoende fackförbund.
Arrangörer: SSKT, LO Sverige och Olof Palmes Internationella Center.
Anmäl dig via e-post senast den 23 januari. (KLICKA HÄR).
Migrantarbetare i Serbien – osynliga och oskyddadeI mars i år anlände Muhammed till Serbien från Egypten, med förhoppning om att hitta stabilt arbete och skapa ett anständigt liv för sig själv. Vad han i stället möttes av var brutna löften, osäkra arbetsförhållanden och hot om utvisning. Allt för att han sa ifrån.
– Jag bad inte om mycket, bara skälig lön för hederligt arbete, berättar han.
Under senare år har Serbien sett en tydlig ökning av antalet utländska arbetare. Många hamnar i sektorer där inhemska förhållanden aldrig var helt ordnade: låga löner, brist på kontraktsskydd och informellt arbete. Tillväxten av utländsk arbetskraft är inte en fristående trend – den är sammanflätad med en längre tids försummelse av arbetstagares rättigheter. Och migrantarbetare är en kategori av arbetstagare som hittills till stor del har flugit under radarn.
Tara Rukeci, aktivist och forskare från staden Zrenjanin, har dokumenterat Muhammeds och många andra migrantarbetares erfarenheter. Vilket har fått stöd av en av Palmecentrets samarbetsorganisationer. Sammantaget vittnar hennes arbete om en strukturell orättvisa.
Arbetet har också gjort henne utsatt, då hon har kommit att bli en måltavla för högerextrema grupper i landet.
Tara har dokumenterat flera fall bland arbetare från Egypten. Exempelvis Islam, en ung pappa, som föll från en byggnadsställning i Novi Banovci. Han hade ingen säkerhetssele och ingen skyddsutrustning. Han lades in på sjukhus, skickades sedan till ett tillfälligt boende och lämnades helt ensam.
– Ingen kom och hjälpte mig. Jag var sängliggande och i smärta i flera dagar, berättade han för Tara.
– Min familj där hemma visste inte vad som skedde. Jag ville bara åka hem.
Eller Ali, en fembarnspappa och tidigare förman i Egypten som trodde att han skulle hitta stabilitet i Serbien. I stället bemöttes han av hot när han bad om utlovad dokumentation.
– Jag bad inte om lyx, bara stabilitet, berättar han. Men när vi efterfrågade arbetstillstånd sa de att vi skulle skickas hem.
Ali och Muhammed har hjälpt till att organisera en fredlig protest utanför Egyptens ambassad i Belgrad, för att få juridiskt stöd och erkännande.
Islam, Ali och Muhammeds berättelser är inte isolerade händelser. Många migrantarbetare i Serbien rapporterar att de får betalt i kontanter utan transparent bokföring, nekas tillgång till sjukvård, är inhysta i trånga, överfulla rum under dåliga förhållanden och att de lämnas i juridisk limbo utan ordentliga tillstånd.
– Vi pratar om människor som bygger bostäder åt andra, medan de själva inte har ett hem. De ber inte om välgörenhet, de efterfrågar rättvisa, säger Tara.
Situationen för migrantarbetare speglar även den försummade och svåra situationen för inhemska arbetare i Serbien. Samma svaga tillsyn, informella kontrakt och svårighet att göra sin röst hörd plågar lokal arbetskraft, vilket har tillåtit migrantarbetare att bli en systematisk blind fläck.
Den här berättelsen är en uppmaning till institutioner, fackföreningar och samhället i Serbien. Utländska och inhemska arbetare bör ha lika rättigheter enligt lagen, trygga arbetsvillkor och kunna yttra sig utan rädsla och risk för repressalier. Framsteg för arbetstagares rättigheter är inte meningsfulla om enbart vissa skyddas medan andra lämnas sårbara.
***
Palmecentret samarbetar med flera organisationer i Serbien som på olika sätt verkar för att stärka arbetares rättigheter och motverka exploatering av marginaliserade grupper. Bland annat stödjer vi initiativ för dokumentation, opinionsbildning och informationskampanjer gällande migrantarbetares situation.
Vi har i dag ett ekonomiskt system på kollisionskurs med planeten och som samtidigt misslyckas med att leverera det människor verkligen behöver. Enligt ny forskning har redan sju av nio planetära gränser passerats. Samtidigt lever 44 procent av världens befolkning i dag i relativ fattigdom.
Klyftorna växer snabbt och de mål vi gemensamt satt för ett gott liv för alla och en levbar planet, Agenda 2030 samt klimat- och miljömålen, ser alltmer avlägsna ut.
Det här är vår framtids dubbla kris: ekologiskt nödläge och social otrygghet. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor. Politiska lösningar som förenar omställning och jämlikhet, och hur en hållbar välfärd ska kunna byggas inom planetens gränser. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor
86 procent av svenskarna anser att regeringen bör göra mer för att hantera klimathotet. 62 procent vill att vår ekonomi ska prioritera hälsa och välmående för människor och natur, snarare än att enbart fokusera på tillväxt och ökat materiellt välstånd i landet.
Det är också fullt möjligt att nå målen vi redan har lovat att jobba mot, både vad gäller klimatmålen och Agenda 2030. Forskningen visar att mänskligheten kan uppnå god livskvalitet för alla med bara en tredjedel av de resurser vi använder i dag – om vi fördelar och använder dem klokt.
Nya utmaningar kräver nya lösningar – och visioner. Forskare som Johan Rockström har länge varnat för att små steg inte räcker för att möta nödläget och efterlyser ett politiskt ledarskap som förenar klimat- och miljömål med social rättvisa – en väg som är både hållbar och demokratisk.
Det räcker inte heller att tala om hållbarhet i allmänna ordalag. Vi behöver i stället börja styra mot mål som är förenliga med vad vi vet från forskningen – och med global rättvisa. En politik som styr ekonomin mot människors välmående, jämlikhet och ekologisk balans, i stället för kortsiktig tillväxt.
Länder som Finland och Skottland, liksom städer som Amsterdam och Tomelilla, har redan börjat styra mer mot välmåendeekonomi genom att låta social trygghet och ekologiska gränser tydligare sätta ramarna för politiska beslut.
För att lyckas behöver vi formulera den berättelse som saknas i dagens debatt: att en rättvis grön omställning inte är ett hot mot välfärden utan dess förutsättning.
En rättvis omställning betyder i praktiken att löntagare, glesbygd, låginkomsttagare och unga inte lämnas att bära kostnaderna. Det betyder satsningar på gröna jobb, starka socialförsäkringar, kollektivtrafik och energieffektivisering som sänker människors kostnader och samtidigt minskar utsläpp och användningen av resurser.
Det betyder också att rikare länder som har goda möjligheter att ställa om gör det snabbare, och stöttar låginkomstländer i att göra sin omställning.
Inför COP30 samlar Palmecentret under årets Palmedag aktörer från forskningen, fackföreningar, civilsamhälle och politiken kring just detta: En ny ekosocial samhällsmodell där välfärd och grön omställning är två sidor av samma mynt.
Utgångspunkten är enkel men krävande – en välfärdsstat som levererar trygghet och frihet, inom planetens gränser.
Praktisk politik för att uppnå detta handlar om att sätta upp mätbara mål för välmående i budgetarbetet, driva klimat- och miljöpolitik som också minskar ojämlikheten, skapa omställningsfonder som gör det tryggt att byta jobb och bransch, samt styra investeringar till det som gynnar både människor och ekosystem.
Sverige och andra länder behöver därför:
De nordiska länderna har bäst förutsättningar att gå först: starka välfärdssystem, hög tillit och erfarenhet av samverkan mellan marknad, stat och folkrörelser. Här kan nästa samhällsmodell ta form – en ekosocial modell där välfärd, klimat och rättvisa är sammanlänkade.
Det är dags att Sverige och Norden visar vägen mot en politik som börjar mäta och styra mot det som verkligen räknas: Människors sociala trygghet och planetens hälsa. Alla, oavsett politisk färg, behöver nu våga tänka nytt för att hantera vår tids största utmaningar.
Artikeln har tidigare publicerats i Altinget.
Nordmakedonien: Facklig frigörelse – på kvinnors villkorBiståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.
På mindre än ett år samlade Glasen Sindikat 300 medlemmar, tecknade ett kollektivavtal och löste flera arbetskonflikter. Detta i ett land där fackföreningar länge förknippats med korruption och partipolitik, och där oberoende röster utestängs från dialog med staten.
Bakom framgången ligger det långsiktiga arbete som Palmecentrets partner Glasen Tekstilec bedrivit sedan 2017 med att informera arbetare om sina rättigheter, erbjuda juridiskt stöd, bygga förtroende och utmana maktstrukturer. Föreningen har fått stöd både ekonomiskt och strategiskt genom samarbetet med Palmecentret och Handels i Gävle, och de har genom åren hanterat över 400 rättsfall.
Fackföreningen är kvinnoledd och genomsyras av jämställdhet – ett tydligt exempel på hur kvinnors organisering kan förändra arbetsvillkor och stärka demokratin.
Trots försök från regeringen att exkludera Glasen Tekstilec från nationella dialoger har organisationen byggt starka nätverk internationellt, fått stöd från ILO och skapat uppmärksamhet i medier. De har också prioriterat samarbeten med lokala myndigheter där förändring visat sig möjlig.
Glasen Sindikat representerar en ny generation facklig organisering – förankrad hos gräsrötterna och ledd av kvinnor som själva vet hur det är att arbeta under tuffa villkor. Med deras röst blir arbetare inte bara hörda – de får också verklig makt att påverka sina liv.
Eswatini: Facklig kamp banar väg för ny arbetslagBiståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.
Lagen ger rätt till vila, rimliga arbetstider och betald semester. Kvinnor får samtidigt rätt att amma på arbetstid och tre månaders mödraledighet. Palmecentrets och LO:s partnerorganisation, den fackliga centralorganisationen Trade Union Congress of ESwatini (TUCOSWA) har spelat en nyckelroll i arbetet med att få fram den nya lagstiftningen.
TUCOSWA organiserar 19 medlemsförbund och arbetar för att utrota diskriminering och exploatering på arbetsmarknaden. Sedan 2022 har de drivit på för en modernisering av arbetsrätten, bland annat genom att kräva avskaffandet av bemanningsföretag och osäkra visstidsanställningar. Förbundet har också deltagit i trepartssamtal med regering och arbetsgivare, och med stöd från Palmecentret stärkt sin kapacitet i att mobilisera medlemmar och påverka lagstiftning.
Den nya lagen är ett viktigt steg för ökad jämlikhet och rättvisa arbetsvillkor i landet. Det visar vad facklig enighet, långsiktigt påverkansarbete och internationell solidaritet kan åstadkomma – även i tuffa politiska sammanhang.
Så drabbas civilsamhället i Zimbabwe av indraget stödBiståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.
Gapwuz, som främjar lantarbetares rättigheter i Zimbabwe, är en av alla Palmecentrets samarbetspartners vars framtid nu är mycket osäker. De delar med sig av vad det innebär för deras verksamhet:
”Stödet från Palmecentret har försett oss med viktiga resurser och träningsmöjligheter. Program för påverkansarbete, tolkning av arbetslagstiftning och kollektivförhandling har etablerat en stark grund för att förespråka lantarbetares rättigheter.”
”Förlusten av stöd från Palmecentret hotar viktiga aktiviteter, såsom utbildning i socialförsäkring och tvistlösningsmekanismer, vilket undergräver vår förmåga att förespråka arbetstagares rättigheter. Detta kan lämna många utsatta individer utan det stöd de desperat behöver.”
”Indragen finansiering påverkar inte bara GAPWUZ utan äventyrar även försörjningen och framtiden för 48 730 lantarbetare i Zimbabwe.”
Ytterligare en organisation som drabbas är Savanna Trust, som använder teater som ett sätt att skapa dialog och väcka medvetenhet om frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Ett arbete som inte är lätt i Zimbabwe där det civila samhällets möjligheter att verka är begränsade. Människors rätt att organisera sig kränks gång på gång. Därför är teater ett kraftfullt verktyg för att informera och mobilisera bland många grupper som annars är svåra att nå ut till.
”Detta partnerskap är inte bara värdefullt utan också livsviktigt. I Zimbabwes krympande utrymme för civilsamhället, där samhällspolitiskt engagemang ofta är känsligt, har detta partnerskap gett Savanna Trust ekonomisk stabilitet, tekniskt stöd och den solidaritet som behövs för att genomföra transformativt arbete i svåråtkomliga och traditionellt stängda samhällen”, skriver organisationen på Facebook om betydelsen av stödet från Palmecentret.
Masakhaneni Projects Trust arbetar med att organisera fredskommittéer på lokal nivå. Deras insatser har främjat sammanhållning och tolerans, även vid politiska spänningar. Exempelvis bidrog MPT:s fredsbyggande insatser till att det rapporterade valrelaterade våldet minskade med en tredjedel, från 70 fall 2022 till 45 fall 2023.
Partnerskapet med Palmecentret har bland annat inneburit stöd för inkludering av kvinnor, unga och andra marginaliserade grupper i lokalt beslutsfattande rum – röster som länge varit exkluderade.
”Tillsammans har vi gjort verkliga framsteg när det gäller att bygga demokratiska, fredliga och motståndskraftiga samhällen – framsteg som inte får tillåtas att upplösas”, skriver Paul Themba Nyathi, chef för organisationen.
Han delar att förlorat stöd från Palmecentret bland annat skulle sätta stopp för nyckelaktiviteter och försvaga de framsteg som gjorts i konfliktbenägna områden. Även påverkansinitiativ för ansvarsutkrävande skulle tvingas avstanna.
”Utan detta stöd skulle MPT ställas inför en mycket reell risk att läggas ned”, fortsätter han.
”Förlusten av en sådan organisation skulle innebära att en betrodd röst för social rättvisa, mänskliga rättigheter och inkluderande samhällsstyrning i Zimbabwe tystas. Det skulle markera slutet för en viktig institution som konsekvent har förespråkat marginaliserade medborgares egenmakt och byggandet av fredliga, inkluderande samhällen”.
