Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Coronaviruset slår hårt mot Palmecentrets värld

I Burma har man hittills inte hittat ett enda fall av coronaviruset, även om de flesta är övertygade om att det finns sådana. Att inga fall har konstaterats i beror förmodligen helt och hållet på att få har testats. Burma är ett grannland till Kina, och många burmeser har tillfälliga arbeten i grannlandet.

Om viruset slår till på allvar får det stora konsekvenser. Till exempel finns bara ett fåtal respiratorer i hela landet.

Men även utan konstaterade sjukdomsfall får pandemin konsekvenser. En facklig organisation som Palmecentret är på väg att inleda samarbete med har drivit på för att regeringen ska undersöka ett antal företags agerande. Företagen sparkar arbetare, särskilt fackligt anslutna, och skyller på att corona gör det svårare att få tag på råvaror och få produktionen såld.

På gatorna i Rangoon rullar folklivet på ungefär som vanligt. Men Palmecentret och partnerorganisationerna har redan ställt in ett antal aktiviteter. På Palmecentrets lilla kontor har man just beslutet att ändra rutinerna.

-Vi har bestämt att bara jobba var annan dag på kontoret, och var annan dag hemma. Därmed minskar vi vårt åkande i kollektivtrafiken, säger Michael Hauer, som arbetar för Palmecentret i Burma.

Dubbel isolering i Palestina

Betlehem, i Palestina, har varit isolerat sedan den 6:e mars. Det sedan en grupp hotellanställda smittats av coronaviruset när de arbetade med en internationell konferens. Betlehem är även i vanliga fall omringar av den mur som Israel låtit bygga, nu är isolationen dubbel. Zarifeh Malki, som är Palmecentrets ansvariga på plats i Palestina berättar att frivilliga från flera av de organisationer som Palmecentret har kontakt med samlar in mat och andra förnödenheter till befolkningen i Betlehem.

En av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Palestina informerar om vad man ska tänka på när det gäller coronaviruset.

Skolorna stängda i Serbien

Danilo Milic som är Palmecentrets lokalt anställde i Serbien skulle egentligen ha varit i Stockholm för ett möte kring verksamheten i Balkan och Albanien. Men det mötet liksom ett antal andra aktiviteter som Palmecentret skulle ha genomfört har ställts in. I Serbien har pandemin bara börjat visa sig på allvar. Men regeringen har vidtagit en rad tuffa åtgärder.

–Skolorna är stängda så barnen är hemma, men som tur är så är de så stora så de klarar sig själva. Min fru är läkare och får nu arbeta tolvtimmarspass tre gången i veckan, säger Danilo Milic.

Redan pressat sjukdomsläge i södra Afrika

Sydafrika har nyligen fått sitt första coronafall bekräftat. Därför har Palmecentret alldeles i dagarna kunnat genomföra ett par aktiviteter med internationellt deltagande. Men nu har president Cyril Ramaphosa gått ut och betonat att läget är allvarligt och gränserna stängs.

Calle Sundstedt är handläggare på Palmecentrets kontor i Stockholm och har precis återvänt från Sydafrika. Han skulle även ha besökt Zimbabwe, men fick avstå då han i så fall skulle ha behövt sitta tre veckor i karantän.

–Sydafrika har fördelen att ha en ung befolkning, som alltså inte ingår i riskgruppen. Men å andra sidan har man många smittade med hiv, säger Calle Sundstedt.

Zimbabwe befinner sig sedan tidigare i en djup kris. Coronaviruset kan komma att förvärra läget ytterligare. Och landet är inte rustat för att möta farsoten.

-Eftersom 90 procent av befolkningen arbetar i den informella sektorn så kan man inte be dem stanna hemma från jobbet, som många av oss i Sverige har möjlighet till. Om man säger till en person som säljer bananer vid vägkanten att sluta med det så kommer hen att dö av svält.

Viktigare nu än någonsin: internationell solidaritet

Anna Sundström, som är generalsekreterare för Palmecentret, betonade när hon under helgen talade vid SSU Stockholms läns årskonferens att lösningen på den kris vi befinner oss i inte är mer av nationalism och auktoritära ledare. Inte heller ökad militär upprustning.

–De utmaningar vi står inför – migration, klimatförändringar, pandemier – kan inte mötas med kulor. De kräver helt andra satsningar på fred och fattigdomsbekämpning. På grön teknik och stärkt välfärd. Och inte minst på globalt samarbete, sa Anna Sundström.

Text: Björn Lindh
Bild: AP Photo/ Sunday Alamba

Här utbildas framtidens kvinnliga ledare

– Vi utbildar kvinnliga ledare. Kvinnors röster måste höras internationellt, säger Debbie Stothard från Altsean-Burma som arrangerar en intensiv­utbildning för burmesiska kvinnor.

Seng Mai är en av de cirka 120 kvinnor som har genomgått intensivutbildningen. Hon jobbar i dag med kommunikation och information på en organisation som jobbar för mänskliga rättigheter.

– Utbildningen har stärkt mig, säger hon.

Mänskliga rättigheter, fredsbyggande och hur man arbetar med projekt och påverkansarbete är något av det som står på schemat. Seng Mai påpekar att utbildningen också gav henne möjlighet att öva sin engelska så att hon i dag kan diskutera sin organisations arbete med personer från andra länder.

Debbie Stothard berättar stolt att många av de tidigare deltagarna stått upp mot förföljelsen av den muslimska minoriteten rohingya, även om det innebär att de utsätter sig själva för risker.

– De är fantastiska och modiga kvinnor.

Kamp mot patriarkala strukturer i Zimbabwe

I Zimbabwe är fler kvinnor än män registererade till att rösta i de allmänna valen. Trots detta minskade andelen kvinnliga folkvalda i valet 2018. I en rapport framtagen av Palmecentrets partnerorganisation Hashtag Wispers kom det fram att medelålders och äldre kvinnor föredrog att rösta på manliga kandidater; dessutom fanns det få kvinnliga kandidater att rösta på.

Hashtag Whispers vill ändra på detta. Organisationen siktar på att öka antalet unga kvinnor som kandiderar i valet 2023 och antalet kvinnor som röstar på kvinnliga kandidater. Därför ska man bland annat ta fram manualer för hur man når framgång som kvinnlig politiker och för hur man motverkar patriarkala strukturer och arrangera träffar med erfarna kvinnor som mentorer.

– Du har inga mänskliga rättigheter, du får inte en bättre värld och du når inte de globala utvecklingsmålen utan en feministisk agenda, säger Sibonokhuhle Buhlungu, nationell koordinator på Whispers.

De politiska partierna är den viktigaste vägen för att öka kvinnors politiska inflytande eftersom det är den enda realistiska vägen för dem att bli valda – samtidigt som patriarkala strukturer i partierna enligt Whispers utgör ett stort hinder för att kvinnor faktiskt ska lyckas bli valda och nå höga poster.

En längre version av artikeln finns att läsa i Aktuellt i Politiken. Läs mer om Palmecentrets arbete i Zimbabwe och Burma.

Hashtag Whispers stöds av Kommunal och Altsean Burma av Akademikerförbundet SSR.

Text: Ylva Säfvelin, Aktuellt i Politiken
Red: Palmecentret
Bilder: Altsean Burma/ Hashtag Whispers

Stöd fredsaktivisterna!

Stöd Palmecentrets verksamhet – bli månadsgivare

Palmecentret arbetar brett och långsiktigt över hela landet och stöttar organisationer som kämpar för demokrati, social rättvisa och fred i Myanmar/Burma. Stödet från den svenska arbetarrörelsen och allmänheten gör att vi kan fortsätta med det arbetet.

Se en kortfilm om Altsean Burma som utbildar kvinnor från olika etniska grupper:

 

Se en kortfilm om Sha-it som utbildar i medborgarjournalistik så att aktivister själva kan rapportera om kriget:

 

Se en kortfilm om Humanity Institute som dokumenterar militärens övergrepp och även ger offren juridisk hjälp:

Vi tror att fred och demokrati bara kan uppnås genom starka och livskraftiga folkrörelser. Palmecentret stödjer därför även fackföreningar, kvinnoorganisationer och företrädare för olika etniska grupper. För att vårt arbete ska kunna fortsätta behöver vi din hjälp. Genom att skänka en gåva eller bli månadsgivare till Palmecentret bidrar du till verklig samhällsförändring i Myanmar/Burma.

Stöd Palmecentrets verksamhet – bli månadsgivare

Myanmar/Burma: De ansvariga för folkmordet måste ställas till svars

FN:s utredningskommission har inte fått tillgång till konfliktområdena i rakhaineprovinsen i norra delen av Myanmar (Burma), men har intervjuat rohingyer som har flytt landet.

Det som flyktingarna vittnar om är enligt FN bevis på folkmord. Kommissionen har dokumenterat massmord, förstörelse av byar och sexuellt våld. FN-kommissionen uppmanar att ärendet tas upp av internationella brottsmålsdomstolen.

– Hela det internationella samfundet måste visa beslutsamhet och mod genom att ställa sig bakom att ärendet förs över till den internationella brottsmålsdomstolen ICC, säger Palmecentrets generalsekreterare Anna Sundström.

Palmecentret arbetar sedan många år i Myanmar för att främja fred, rättvisa och demokrati. Palmecentrets partner Kaladan Press – en av få mediaorganisationer som drivs av rohingyer – har dokumenterat militärens våld. I februari 2018 lanserades en rapport där rohingyer som flytt folkmordet intervjuades.

Läs mer: Myanmar military leaders must face genocide charges – UN report

Solidaritet ger resultat

Ett stort antal organisationer och privatpersoner hjälpte till med insamlingen. Sammanlagt kom det in över 530.000 kronor.

Med pengarna som samlats in stöder vi bland annat organisationen Children on the Edge som bygger trygga platser för flyktingbarnen. Nu är alla planerade 75 trygga platser färdigbyggda, och där ges skolundervisning i en trygg och fredlig miljö till cirka 7.500 barn.

Solidaritet ger resultat – ett stort tack till alla som var med och skänkte pengar! Fortsätt gärna att stödja vårt arbete för fred, demokrati och mänskliga rättigheter genom att bli månadsgivare.

Läs mer om trygga platser i flyktinglägren hos Children on the edge.

Nu i augusti är det ett år sedan fördrivningen av rohingya startade. På söndag visar SVT dokumentären Dödens fält i Myanmar (kl 22.15 i SVT2, eller på SVT Play).

Öppet brev om situationen i Burma

Palmecentret, Amnesty, Svenska Burmakommittén och ett antal andra organisationer har skrivit ett öppet brev till utrikesminister Margot Wallström, för att uppmärksamma den allvarliga situationen i Burma.

I brevet uppmanas Sveriges regering att:

• Arbeta för att få till stånd en resolution i FN:s säkerhetsråd som hänför situationen i Burma till den Internationella brottmålsdomstolen
• Verka för att den FN-tillsatta utredningskommissionens slutrapport som väntas i september 2018 beaktas av FN:s säkerhetsråd
• Insistera på att ett kommande återvändande av rohingyer sker på ett frivilligt och värdigt sätt och inte inleds förrän deras säkerhet kan garanteras samt att Burmas regering omedelbart vidtar åtgärder för att stävja våldet, förföljelsen och diskrimineringen av rohingyer vad gäller rörelsefrihet, medborgarskap och andra rättigheter
• Insistera på att Burmas regering beviljar fullt tillträde för humanitära hjälporganisationer till landets konfliktområden

Läs hela brevet här (pdf).

Burma: Utbildning för demokrati och jämställdhet

Altsean utbildar kvinnliga aktivister från olika etniska grupper i jämställdhet, påverkansarbete och konfliktlösning. Det gör att kvinnorna bättre kan kräva sina rättigheter och bidra till en demokratisk utveckling, till exempel genom att ta en större del i beslutsfattande på olika nivåer i samhället.

Se en film om Altsean och deras arbete för ett bättre Burma.

Läs mer om Burma.

Trygga platser i flyktinglägret Kutupalong

Pengarna som samlats in har bland annat använts för att bygga skolor och trygga platser för flyktingbarnen.

En stor del av de som har flytt är barn och de har helt saknat möjligheten till skolgång. Palmecentrets samarbetsorganisation Children on the Edge håller på att bygga 75 små skolor i flyktinglägren i Bangladesh. I de trygga platserna får barnen lära sig läsa, skriva och räkna. Centren har byggts upp i en så välkomnande miljö som möjligt och det finns även ett stort utrymme för lek och kulturaktiviteter.

De trygga platserna byggs för att klara extrema väderförhållanden. Monsunsäsongen som just nu härjar i Bangladesh drabbar de rohingyier som flytt extremt hårt. De dåliga sanitära förhållandena är särskilt allvarliga för barn som ofta redan är undernärda och sjuka.

Children on the Edge utbildar även vuxna i hur de ska bemöta traumatiserade barn och hjälpa dem att känna sig trygga.

Ett stort tack till alla som har varit med och skänkt pengar!

Läs mer.

Foton: Children on the Edge

 

 

Medborgarjournalister skriver för förändring i Burma

För Burmas etniska minoriteter har Aung San Suu Kyis valseger och regeringsskiftet som följde inte lett till den ökade respekt för mänskliga rättigheter som många hoppades på. Särskilt tydligt blir detta i Kachinstaten i norra Burma där den väpnade konflikten, mellan den burmesiska armén och den etniskt baserade väpnade organisationen Kachin Independence Army, blivit allt intensivare. Detta trots nystartade fredssamtal.Laiza, Myanmar 20180122 Ja Naw, 37 år, från organisationen Sha-it Photo: Vilhelm Stokstad / Kontinent

– I ett land med våldsamma konflikter behövs journalistiken för att förse medborgarna och det internationella samfundet med korrekt information. Tyvärr klarar inte regeringen av det, så ansvaret faller på oss, säger 37-åriga Ja Naw från Sha-it Social Development Foundation.

Med stöd av Olof Palmes internationella center driver Ja Naw och hans kollegor på Sha-it ett projekt för att främja så kallad medborgarjournalistik, där människor i Kachinstaten tränas i att samla och vidareförmedla information om det som händer i Burmas mer avlägsna delar. Materialet samlas in av Sha-it som sedan producerar artiklar för sin nyhetssajt Kachin Waves.

– Vi vill kasta ljus på områden där det inte finns några journalister baserade men där det sker övergrepp. Vi skriver inte på vårt lokala språk, jinghpaw, utan på burmesiska för att vi vill nå ut till hela landet, säger Ja Naw.

Rapportering som sätter agendan

En uppmärksammad nyhet från det senaste året kom på julafton 2017. Den burmesiska armén besköt då ett läger för internflyktingar i staden Laiza med granater, varpå en kvinna som arbetar som lärare träffades av granatsplitter i nacken. Hon överlevde, men har fortfarande granatsplitter kvar i käken.

– När det kommer en sådan nyhet börjar vi jobba direkt med att ta reda på vad som hänt. Man får lägga det personliga åt sidan, vi vet ju i det läget inte om det är någon släkting till oss som träffats eller inte, men nyhetsarbetet går före. Vårt främsta fokus är att publicera något så snart som möjligt, säger Ja Naw.

Kachin Waves största genomslag hittills kom i augusti 2017 när hårda strider tvingade en hel by på flykt. En av deras journalister råkade finnas på plats i en näraliggande by där flyktingarna sökte skydd i en kyrka. Eftersom han redan var på plats kunde han intervjua flyktingarna på video och få ut nyheten samma dag.

– Vi fick över två miljoner visningar på Facebook, och storyn fick stor spridning. Det är rekord för oss. Kort därefter kom också humanitära organisationer till den berörda byn och hjälpte till, och man fick till stånd förhandlingar som ledde till att flyktingarna kunde återvända hem. Jag säger inte att det var enbart tack vare vår rapportering, men det visar att vår journalistik kan ha effekt och hjälpa till att forma samtalet om vad som händer i landet, säger Ja Naw.

Journalister allt hårdare utsatta

Militärens övergrepp, och frågan om minoriteters roll i Burma, är förstås känsliga ämnen. Ja Naw berättar att deras nyheter ofta möter två sorters kommentarer: en majoritet upprörs över det som skett och uttrycker ilska eller sorg över hur civila drabbas, men det finns också de som är mer positivt inställda till militären och som ifrågasätter nyheterna. Som skribent och redaktör ger sig Ja Naw sällan in i sådana diskussioner, utan låter läsarna debattera sinsemellan. Det kan bli rätt livat med mycket känslor, förklarar han.

Under den nya regeringen, ledd av Aung San Suu Kyis parti National League for Democracy, har media blivit hårt ansatt. En rad journalister har åtalats för sin rapportering. I december 2017 greps två journalister från Reuters, Wa Lone and Kyaw Soe Oo, för sin undersökning om militärens övergrepp mot rohingyamuslimer i Rakhinestaten. De två reportrarna riskerar långa fängelsestraff om de döms.

Ja Naw berättar att han också märker av en rädsla hos vanliga människor inför att prata med journalister.

– Människor är rädda, de oroar sig för vad som kan hända om de pratar med journalister. Det gör det väldigt svårt för oss att få information.

Hittills har Ja Naw och hans kollegor sluppit trakasserier från myndigheter, men de är ständigt på sin vakt och pratar mycket med varandra om den egna säkerheten.

– Journalister är övervakade hela tiden. Jag ser ingen förbättring av yttrandefriheten alls under den här regeringen, säger han.

Text: Axel Kronholm

Foto: Vilhelm Stokstad

[factbox]
Fakta

Under 2016 utbildades 876 personer, varav 392 kvinnor, i medvetenhet om media. Många av de utbildade har fortsatt hålla kontakt med Sha-it och rapporterat information som sedan kunnat användas i nyhetsmaterial på Kachin Waves. Sammanlagt (till och med 2016) har 393 nyhetsartiklar och 16 kortare dokumentärfilmer publicerats.

[/factbox]

 

Läs även
De dokumenterar militärens övergrepp
Allt våldsammare strider i norra Burma

Burma: De dokumenterar militärens övergrepp

Sedan striderna i Kachin bröt ut igen, efter ett långt eldupphör, har över 100 000 människor fördrivits från sina hem. Så sent som i slutet av 2017 och början av 2018 skedde upprepade attacker på civila områden, där den burmesiska militärens artilleri och flygvapen dödade åtminstone två civila och spred skräck i samhällen runt om i Kachinstaten.

För 24-åriga John Seng Lat Aung som jobbar för Humanity Institute är det svårt att hinna ikapp med rapporteringen – människorättsbrotten är så många och utspridda.

Laiza, Myanmar 20180122 John Seng Lat Aung, 24 år, från organisationen Humanity Institute. Photo: Vilhelm Stokstad / Kontinent

– Vi undersöker brott mot mänskliga rättigheter och sammanställer rapporter för att sedan försöka utkräva ansvar och bidra till förändring, säger han.

Står på minoriteternas sida

Det handlar om en rad olika övergrepp och brott: våldtäkt, dödande av civila, tortyr, godtyckliga gripanden, markstölder och så vidare. Många av fallen äger rum i den pågående väpnade konflikten mellan den burmesiska militären och etniskt baserade väpnade grupper såsom Kachin Independence Army.

Med stöd från Olof Palmes internationella center jobbar Humanity Institute även med utbildning för att sprida kunskap om mänskliga rättigheter och juridik. Man erbjuder även juridisk hjälp till människor som åtalas under landets repressiva lagar. John Seng Lat Aung har jobbat på organisationen i snart tre år. Det var när han studerade på universitetet i Myitkyina, huvudstad i Kachinstaten, som han fick upp ögonen för deras arbete.

– Deras research hade gott rykte och jag har alltid varit intresserad av sådant arbete, så när det öppnade sig en plats där sökte jag den direkt, säger han.

John Seng Lat Aung är född i gruvstaden Hpakant som blivit ökänd för sina jadefyndigheter och de usla arbetsförhållanden som råder i gruvorna. I början av året reste han tillbaka till sin hemstad för att forska om alla gruvarbetare som dött där.

– Säkerheten är usel, så det är många som dör i jordskred, men också många som skjuts av polisen. Polisen ska ju skydda oss medborgare, men i stället skyddar de gruvföretagen och -ägarna. Det är ett laglöst samhälle i Hpakant. Urbefolkningen och gruvarbetarna har inga rättigheter.

Vill ställa makten till svars

Hösten 2017 sköt polis i Hpakant ihjäl nio människor och skadade 20 arbetare när de drabbade samman med polisen. Men varken myndigheterna eller företagen har ställts till svars, berättar John Seng Lat Aung.

– Vi vill samla information och genom vår rapportering visa hur den här bristen på rättssäkerhet, och bristen på politik som gynnar lokalbefolkningen, leder till att oskyldiga människor dör, säger han.

John Seng Lat Aung känner att han har ett viktigt arbete.

– Många känner till att det är illa i Hpakant, men vad som nu behövs är bevis så att vi kan lära oss något och analysera och förstå varför det ser ut som det gör och vad man kan göra för att förändra, säger han.

Trots att regeringen i Burma har stått värd för flera fredskonferenser sedan Aung San Suu Kyis tillträde tror John Seng Lat Aung att freden fortfarande är långt borta.

– Striderna pågår ju för fullt. Jag tror tyvärr att det dröjer innan vi når något som kan kallas för fred. Vi vill inte ha ett nytt eldupphöravtal som inte förändrar något, då riskerar det bara att sluta i mer konflikt. Fred handlar om något större, om rättigheter, rätt till liv, utbildning, och så vidare. Och dit är det ännu långt kvar.

Text: Axel Kronholm

Foto: Vilhelm Stokstad

Läs även Allt våldsammare strider i norra Burma