fackligt samhällsarbete-arkiv

Det säger Arian Hoxha, en av grundarna till organisationen Center for Labour Relations and Social Dialogue (CLRSD). Organisationen bildades i början av året med ambitionen att stärka fackföreningar och få upp frågor om villkoren på arbetsmarknaden på den politiska agendan. Han har precis avslutat ett möte med en grupp arbetare på oljebolaget Albpetrol som håller på att bilda en lokal fackförening med stöd av CLRSD.

– Oljesektorn är strategiskt viktig för landets ekonomi och således också för fackföreningsrörelsen, men många år av privatiseringar och konkurser har skapat ett kaos som försvagat den fackliga närvaron, säger Arian Hoxha.

CLRSD driver en rättsprocess för anställda på ett närliggande raffinaderi. De anställda har inte fått lön på över ett år. Bolaget är ett av dem som passerat genom en rad internationella konglomerat som försökt tjäna snabba pengar på privatiseringen av oljeindustrin.

– Det är en komplicerad process där bolaget sålts fram och tillbaka och där vare sig de nuvarande ägarna eller staten vill ta något ansvar för att kompensera arbetarna, säger arbetsrättsjuristen Edison Hoxha som också arbetar med CLRSD.

Facket söker ny legitimitet

Liksom flera andra länder på Balkan kämpar Albanien fortfarande med konsekvenserna av det kommunistiska vanstyret och för fackföreningsrörelsens del handlar det om att försöka återta en legitim plats i samhället. För en äldre generation förknippas facket med det gamla korrupta styret medan de yngre inte har någon erfarenhet av facklig verksamhet.

De svaga fackliga organisationer som finns ägnar mer tid åt att bråka internt om vem som ska kontrollera rörelsen än åt att delta i samhällsdebatten. Det är istället andra organisationer som försöker driva dessa frågor men dessa saknar ofta kunskap om frågorna och har ingen kontakt med folk på landet arbetsplatser.

CLRSD är en fristående organisation men med starka band till den fackliga rörelsen som försöker skapa allianser mellan existerande förbund och andra aktörer som vill arbeta med arbetsmarknadsrelaterade teman. Att bygga dessa allianser och överbrygga den klyfta och misstänksamhet som ofta finns mellan fackföreningar och icke-statliga organisationer, är strategin för att nå ett större genomslag.

I sin strävan att komma med i EU har Albanien och grannländerna anpassat sin lagstiftning och skapat statliga institutioner som Bryssel kräver. Men i många fall existerar dessa moderna EU-anpassade regelverk i ett vakuum där de nödvändiga aktörerna saknas. När det gäller arbetsmarknadsfrågor finns en inspektionsmyndighet utan resurser och ett råd för social dialog utan representativa aktörer.

– EU brukar berömma Albanien för den höga reformtakten och visst har vi bra lagstiftning på papperet. Men för arbetarna på oljeraffinaderiet som inte fått lön på ett år hjälper inte goda intentioner, säger Edison Hoxha.

Text: Johan Schmidt
[factbox]
Som paraplyorganisation för arbetarrörelsens internationella arbete främjar Olof Palmes internationella center olika sätt att stärka arbetstagarens rättigheter runt om i världen. Vi arbetar både direkt med fackförbund och med civila samhällets organisationer som fokuserar på socioekonomiska rättigheter. Våra partner är verksamma i länder som sträcker sig från diktaturer över övergångsländer till unga demokratier, alla med olika utmaningar för arbetet med att stärka den lokala arbetarrörelsen. Här hittar du fler exempel på våra samarbeten:

Konflikten mellan Citra Minas arbetare och företagsledningen har pågått i över tre år. Ändå är de strejkande arbetarna vid förvånansvärt gott mod.

– Under den långa striden har vi nått flera viktiga framgångar. Bland annat driver vårt fack tre fiskebåtar, vilket ger arbete till ett 40-tal fackligt organiserade fiskare som tidigare arbetade för Citra Mina, säger Romulo Dumalag

De strejkande arbetarna har fått stöd av stora delar av Filippinernas fackföreningsrörelse, av progressiva delar av den katolska kyrkan och av de globala facken för hotell- och livsmedelsarbetare IUF/IUL och transportarbetare ITF.

–Solidariteten bidrar till att vi orkar vi fortsätta, säger Dumalag och visar en mindre fiskebåt i hamnen.

Bygget har varit möjligt tack var ekonomiska bidrag från bland annat den filippinska fackliga centralorganisationen Sentro och den katolska kyrkan lokalt.

Båtens kapten Ninolito Yares har arbetat som fiskare i 15 år, varav tio för Citra Mina. Han är van vid hårt arbete under svåra förhållanden och tyckte att det var självklart att gå med i facket när det bildades.

– Bara om vi arbetare går samman kan vi förändra och förbättra våra villkor. Citra Minas superrika ägarfamilj borde skämmas när de vägrar godkänna våra blygsamma krav på förbättringar.

– Genom mitt slit hoppas jag att mina barn inte ska få ett lika hårt liv som jag och min hustru har haft, att de ska kunna slutföra sina studier, säger han.

En viktig framgång för facket på Citra Mina och Sentro under 2016 var frigivandet av 220 fiskare som arbetade för företaget Fiskarna hade beordrats att fiska på indonesiskt vatten då tillgången på tonfisk är bättre där. När de hade fängslats i Indonesien ”glömdes” de helt av Citra Mina.

Konflikten har också bidragit till att villkoren för de anställda på flera av tonfiskföretagen i staden har förbättrats.

–Företagen är livrädda för att det ska bildas fackföreningar också hos dem, säger Josua Mata, generalsekreterare i Sentro.

–Vi har bildat Tuna Workers’ Solidarity, en organisation som i dag har över 1 700 medlemmar och som växer hela tiden, berättar Josua Mata.

Han menar att den största effekten av konflikten är att arbetsmarknadsdepartement har beslutat om minimilöner för de som arbetar i kommersiellt fiske och att det sociala skyddet för fiskare ska förbättras.

I slutet av 2016 samlade Palmecentret partnerorganisationer från Afrika, Asien och Europa för att utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma utmaningar och möjligheter. En av deltagarna var LEARN som också var med och bildade ett nätverk för fackliga resursorganisationer.

LEARN arbetar främst med utbildning men även med att bygga nätverk och forska. I dag har man 17 fackförbund som medlemmar.

– Vi arrangerar olika kurser, dels grundläggande kurser där vi diskuterat vad ett fackförbund är, vilka värderingar de står för, och varför det är viktigt att organisera sig fackligt. Vi har också kurser för till exempel fackliga ledare, för dem som ska utbilda andra och för dem som sköter förhandlingar på arbetsplatser.

– Våra utbildningar har stark genusprofil. Målet är att öka kvinnors deltagande i arbetarrörelsen, både fackligt på arbetsplatserna och centralt. Vi vill se fler kvinnliga ledare i arbetarrörelsen, slår Jennifer Albano fast.

Organisationen grundades 1986, några månader efter att diktatorn Ferdinand Marcos störtades. Arbetarrörelsen var enligt Jennifer Albano splittrad mellan höger och vänster, och LEARN skapades för att fylla utrymmet i mitten.

LEARN har band till vänsterpartiet Akbayan, som är medlem i Socialistinternationalen, och är en av grundarna till arbetarcentret SENTRO. Trots att 30 år har gått sedan diktaturen föll är det fortfarande en utmaning att organisera arbetare fackligt i Filippinerna.

– Även om de sociala rörelserna är väldigt starka – vi lyckades trots allt störta en diktator – så är fackförbundsanslutningen mindre än 20 procent, den kan vara så låg som fem-tio procent på vissa arbetsplatser.

Men jobbet pågår. Nyligen har man skapat den första fackliga organisationen för hushållsarbetare, berättar hon. Att veta vad man har för mål är det viktigaste när man ska börja bygga en organisation, enligt Jennifer Albano.

– LEARN hade ett väldigt tydligt mål från start, vi har varit inriktade på arbetarenighet. Vår analys är att ett sätt att bygga enighet är att organisera de traditionella arbetaryrkena, vi organiserar bland annat metallarbetare och anställda i den privata vården. Vi börjar med att organisera medlemmar på arbetsplatserna, sedan bygger vi vidare inom varje industriområde och sedan på förbundsnivå.

Den stora utmaningen för den filippinska arbetarrörelsen är enligt Jennifer Albano att etablera kollektivavtal. Inte alla fackförbund har rätt att förhandla med arbetsgivarna för sina medlemmars räkning, bara fem-tio procent av landets arbetare omfattas enligt henne av kollektivavtal.

Att jobba fackligt i Filippinerna har inte blivit lättare sedan Rodrigo Duterte 2016 valdes till president. Hans hårdföra kriminalpolitik, som innefattar mord på kriminella och drogmissbrukare, påverkar enligt Jennifer Albano även arbetarrörelsen.

– Det är som att vi är tillbaka i 1986, när det sker övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Från juli till december har åtta arbetarledare dödats och de har rapporterats som illegala drogrelaterade mord; kriget mot droger används också för att komma åt arbetarledare.

[factbox]
Palmecentret stöttar arbetarrörelsen i en rad länder, antingen som en direkt partner till fackföreningar eller via andra organisationer som arbetar med att sätta arbetsmarknadsfrågor på dagordningen. Fackföreningsrörelsen behöver bygga allianser med relevanta parter i resten av samhället och Palmecentret gör detta bland annat via stödet till fackliga resursorganisationer. Det nystartade nätverket för fackliga resursorganisationer är därför en strategisk partner för Palmecentret.

Forskning om arbetsmarknadens villkor kan resultera i ny lagstiftning som stärker arbetarnas ställning. Det vet Michael Uusiku Akuupa på Labor Resource and Research Institute (LaRRI), Namibia, av egen erfarenhet.

– En av våra största framgångar är en lag om hemarbetarnas villkor som antogs efter att vi publicerat vår forskning, säger han.

LaRRI sysslar med forskning och utbildning kring arbetsmarknadsfrågor. Institutet startades av Namibias största fackliga centralorganisation, National Union of Namibian Workers, men jobbar med alla fackförbund och utför även forskning på uppdrag av den namibiska regeringen och FN-organet ILO.

Den forskning som LaRRI genomför på egen hand utgår ifrån behoven inom fackföreningsrörelsen. Några konkreta exempel från den senaste tiden har handlat om trafficking och om kinesiska investeringar i Namibia och Afrika.

– Vi har tagit fram en rapport om levnadsomkostnader, den har varit mycket uppskattad och kommit till användning även på regeringsnivå.

På utbildningssidan arrangerar man både kortare och längre kurser för bland andra fackföreningsledare, vad gäller till exempel politisk ekonomi, kollektivförhandlingar, genusfrågor och frihandelszoner.

– Många inom fackföreningsrörelsen har ingen formell utbildning, så just nu arrangerar vi kurser om till exempel budgetanalys och finansiella flöden.

Dessutom erbjuder LaRRI kurser i samarbete med universitet som leder till en ackrediterad diplomutbildning.

– Det finns behov av mer utbildning i södra Afrika, alla universitet i Namibia har inte utbildning som rör arbetsmarknaden, säger Michael Uusiku Akuupa.

Den kanske största utmaningen på arbetsmarknadsområdet i Namibia just nu är den informella sektorn, som beräknas utgöra 41 procent av landets arbetsmarknad.

– Det är en sektor som inte är organiserad, de har inga fackförbund, de har inte rätt till socialförsäkringar, säger Michael Uusiku Akuupa.

LaRRI har genomfört forskning i ämnet och ger råd till såväl facken som regeringen om hur man bör jobba.

– Vi rekommenderar att man ska ta fram en ny lag för dem som jobbar inom den informella sektorn, för lagstiftningen i dag gäller bara den formella sektorn. De är arbetare, deras arbetsvillkor måste vara drägliga, de måste ha rätt till socialförsäkring, de måste vara skyddade av arbetsrättslagstiftningen.

En annan viktig fråga är enligt Michael Uusiku Akuupa nationell minimilön; i dag finns minimilön inom olika sektorer, senast fastslogs en minimilön för hemhjälp (domestic workers).

– Den togs fram efter att vi hade genomfört forskning som visade att arbetarna i hemsektorn hade de lägsta lönerna. Efter att vi publicerat tillsatte regeringen en kommission för att studera villkoren i sektorn och 2014 antogs en lag utifrån kommissionens rekommendationer. De ska ha en minimilön, de ska ha ett kontrakt, de ska ha uniform och rätt till lediga dagar.

Palmecentret stöttar arbetarrörelsen i en rad länder, antingen som en direkt partner till fackföreningar eller via andra organisationer som arbetar med att sätta arbetsmarknadsfrågor på dagordningen. Fackföreningsrörelsen behöver bygga allianser med relevanta parter i resten av samhället och Palmcentret gör detta via stödet till fackliga resursorganisationer. I slutet av 2016 samlade vi våra partner från Afrika, Asien och Europa för att utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma utmaningar och möjligheter. Nätverket av fackliga resursorganisationer är en strategisk partner för Palmecentret och vi kommer i en serie artiklar presentera deras arbete. Fler artikar:

Nyhetsbrev

Stöd oss

Facket söker ny legitimitet