Fred & Dialog-arkiv

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

I september 2021 hölls en tväckfacklig ledarutbilding i Kiev med deltagare från flera länder i öst. Då träffade vi Katerina Izmailova, Victoria Pimenova och Evgeny Stempkovsky, tre unga aktivister inom facket för järnvägen. Ett halvår senare är läget ett annat. Ryssland mobiliserar runt Ukrainas gränser, Asienbörsen har fallit rejält och omvärlden befarar fysisk och digital attack. Hur upplever Katerina och Victoria läget nu?

– Det viktigaste för vårt land är att vi förblir lugna och inte får panik. För oss som jobbar inom järnvägen gäller att säkerställa stabil oavbruten transport och logistik till alla hörn av Ukraina.

Är vi rädda? Kanske lite, för vi vet inte riktigt vad vi kan förvänta oss, men vi förstår att utgången hänger på vad vi gör för åtgärder. Så vårt fackliga ungdomsråd har, utan att vänta på order, satt i gång en kurs i egenläkarvård i hemmet. Eugene, går nu grundläggande kunskapskurser i vapenanvändning och taktisk medicin.

I allmänhet råder ingen panik och de flesta har känslan av att allt detta är ännu ett geopolitiskt informationsspel och bluff.

Så sloganen för vårt ungdomsråd är just nu skämtsamt ”Håll dig lugn, men smörj maskingeväret”. Vi vill tro att det inte blir så farligt eller någon attack, men gör oss redo ändå både mentalt och praktiskt.

– Läget som Katerina och Victoria vittnar om, stämmer väl överens med andra som jag har pratat med. Man ser Rysslands mobilisering som en styrkedemonstration. Samtidigt förbereder man sig genom att bunkra mat och matriel. Dessa människor har varit med förr och är medvetna om att läget kan ändra sig mycket snabbt, säger Inga Näslund, handläggare för våra partnersamarbeten i öst.

Världens regeringar spenderar nästan två tusen miljarder dollar om året på militära utgifter. Detta medan människor svälter, lider av fattigdom och sjukdomar och saknar de mest grundläggande offentliga tjänsterna. Fred ger bättre avkastning. Ju mer vi använder militära utgifter för viktiga samhällsinvesteringar, desto bättre blir våra möjligheter att skapa gemensam säkerhet för alla människor.

Samtidigt måste arbetare i försvarsindustrin känna att omställningen från militära till sociala ändamål inte gör dem arbetslösa, utan att deras kompetens tas tillvara på andra sätt. Om världen ska ta sig ur covid19-pandemin med en mer motståndskraftig, människocentrerad återhämtning, kommer vi att behöva den finansiering och den kompetens som har slösats bort i årtionden på kärnvapen och andra vapen. De resurserna kan istället läggas på till exempel hälsovård och utrustning och utveckling av klimatsmarta tekniska lösningar.

Detta seminarium kommer att granska de pengar som för närvarande slösas bort på vapen och argumenten för en social, rättvis och fredlig användning. Seminariedeltagarna kommer att visa på praktiska exempel på hur man säkrar folkligt stöd för omfördelning av militära utgifter, särskilt de miljarder som spenderas på kärnvapen.

• Hilary Wainwright, författare till ”The Lucas Plan – A New Trade Unionism in the Making?”, och assistent vid Transnational Institute och Institute of Development Studies, Sussex University. Hon kommer att tala om rättvis omställning från militär produktion till socialt nyttig och miljömässigt hållbar produktion

• Dr Mahmoud Mohieldin, FN:s särskilda sändebud för finansiering av 2030-agendan för hållbar utveckling, och en verkställande direktör för IMF. Han talar om vad som kan göras för att främja målen för hållbar utveckling med de pengar som sparas genom att minska investeringar i vapen

• Dr Michael Brozska, Associate Senior Researcher, SIPRI. Kommer att beskriva hur mycket pengar som spenderas på krigsvapen

• Owen Tudor, biträdande generalsekreterare, International Trade Union Confederation (ITUC). Talar om hur fackföreningarna skulle vilja se nuvarande militärutgifter omdirigeras till ett nytt socialt kontrakt – utbildning, hälsa, klimatsmart teknik och investeringar i vård.

• Nice Coronacion, biträdande generalsekreterare för fackförbundet SENTRO från Filippinerna. Kommer att tala om varför arbetande människor och de fattiga i allmänhet i utvecklingsländer tjänar på att de militära utgifterna minskar och investeringar i social rättvisa ökar.

Moderator: Winnie Byanyima, chef för UNAIDS och tidigare chef för Oxfam International (uppträder i sin personliga egenskap).

Den senaste tiden har vi upplevt en säkerhetspolitisk diskussion där fokus legat på det militärstrategiska, på stridsvagnar, på upptrappning och hot.

Nu behöver det även höras röster som talar för fred och dialog. Det kräver att man samtidigt kan ha två tankar i huvudet.
Den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland är mycket oroväckande. Den ökade repressionen mot oppositionen ska givetvis kraftfullt fördömas. Putins anspråk på att bestämma över länder i Rysslands närhet och den militära upptrappningen vid Ukrainas gräns, där nu också diktaturen i Belarus gett sig in i spelet, behöver också bemötas konsekvent. Men samtidigt måste vi stå upp för dialog och fredliga lösningar.
För precis 40 år sedan marscherade 100 000 människor genom gatorna i Göteborg, i en mäktig manifestation för fred.

Liknande fredsmanifestationer hölls runt om i Västeuropa och Nordamerika, utifrån insikten att det kalla kriget inte på några villkor kunde tillåtas övergå i ett förödande kärnvapenkrig som sannolikt skulle innebära slutet för hela mänskligheten. Var finns den fredsrörelsen i dag?

För precis 40 år sedan presenterade också en internationell kommission under ledning av Olof Palme en rapport där begreppet gemensam säkerhet etablerades. Kommissionen hade representanter från såväl Sovjetunionen som USA, och från utvecklingsländer. Deras budskap till militärallianserna var att ingen part kan vinna ett kärnvapenkrig, ett sådant skulle enbart resultera i ömsesidig förintelse. Således kan man inte trygga sin säkerhet genom fler och kraftfullare bomber, utan enbart i en dialog med motståndaren kring hur man gemensamt bygger säkerhet.

Nu arbetar en ny internationell kommission, Common Security 2022, under ledning av bland andra Olof Palmes Internationella Center. Utifrån de tankar som formulerades av Palmekommissionen ska detta nya initiativ senare i vår lägga fram förslag på hur vi i dag kan möta kärnvapenhotet, men även andra globala utmaningar som hör vår tid till, som pandemier och klimatkrisen.

Svensk arbetarrörelse har historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning. Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin är exempel på socialdemokrater som varit tunga namn i nedrustningsfrågor. Och så förstås Olof Palme.

För den som förfäras över det den allt mer krigiska tonläget är det hoppingivande att läsa det tal som Olof Palme höll inför FN 1985, där han bland annat säger att det är dags att överväga en internationell lag som förbjuder användning av kärnvapen, som en del i en process för total nedrustning. I dagarna firar just en sådan lag – FN:s konvention om förbud mot kärnvapen – ett år. Det visar hur visioner och idéer kan omsättas till praktisk handling.

Nu behöver fredsarbetet inom arbetarrörelsen, liksom från en bredare svensk fredsrörelse, återigen stärkas. Freden kan inte tas för given. När nu skramlet från vapnen hörs allt tydligare så behöver vi snart åter bli minst 100 000 som samlas någonstans i Sverige för att manifestera för freden. Och vi borde våga hoppas att minst lika många tågar längs gatorna i Moskva. Freden behöver oss.

Efter kuppförsöket sommaren 2016 har Turkiet genomgått en mycket negativ utveckling. Demokratin har urholkats. Regimen har tagit kontroll över media och förbjudit oberoende media. President Erdogans auktoritära styre har brutaliserats med massfängslanden och flykt utomlands av oliktänkanden, massavskedanden av journalister, lärare, universitetsfolk och tjänstemän som ogillats av regimen. Tortyr och andra avskräckningsmetoder har använts. Människor har dödats.

Det råder en politisk maktkamp i Turkiet mellan sekulära kemalister och det regerande islamkonservativa partiet AKP. Pandemikrisen har drabbat Turkiet hårt ekonomiskt och socialt. Landets ekonomiska kris hotar att leda till kollaps. Kurder och andra minoriteter förföljs. Antalet syriska flyktingar som angetts vara drygt 3,5 miljoner utgör en svår belastning för landet.

Utrikespolitiskt har Turkiet uppträtt allt mera aktivistiskt och skaffat sig fiender genom sitt handlande. I Syrien ser landet ”hotet från kurderna” som viktigare att ta itu med än att bidra till en fredslösning. I östra Medelhavet har Turkiet uppträtt aggressivt och provocerat grannstater. Förhandlingar om medlemskap i EU är avbrutna. Med USA har Turkiet gjort sig ovän genom att som Natomedlem köpa ett ryskt försvarssystem.

Hur ser situationen ut, och vad kan förväntas under den närmaste framtiden? Hur utvecklas Turkiets internationella relationer? Hur bör omvärlden, inklusive EU och Sverige, agera gentemot Turkiet? Finns det några ljusglimtar att peka på?
Seminariet sänds digitalt vi Facebook.

Medverkande:
Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet
Helin Sahin, Turkiethandläggare, Olof Palmes Internationella Center
Michael Sahlin, tidigare bland annat Sveriges ambassadör i Turkiet
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center, samtalsledare

Studio Solidaritet: Risk för nytt krig i Bosnien-Hercegovina?
När? Tisdag 18 januari, 12.30 – 13.00
Var? Palmecentrets hemsida och Facebook
Ingen anmälan krävs.

–
Efter kriget på Balkan under 90-talet landade Bosnien-Hercegovina i ett skört fredsavtal (Daytonavtalet) som statuerade att makten skulle delas mellan de tre folkgrupperna i landet – bosniaker, kroater och serber. I ett kvarts sekel har detta avtal hållits men nu oroas omvärlden över att ett nytt krig kan bryta ut. Anledningen är att oroligheter blossat upp i den delvis självstyrda regionen Republika Srpska som utgör nästan hälften av landets yta.

I Republika Srpska bor en blandning av landets folkgrupper, men en majoritet är serber. Enligt fredsavtalet har regionen en egen president, parlament och egna lagar – men lyder också under vissa av landets statliga institutioner. Sedan krigets slut har svåra politiska spänningar förekommit i området, och återkommande har Republika Srpska hotat med att bryta sig loss från Bosnien-Hercegovina för att bli en del av Serbien. Sedan den nationalistiska serbiska ledaren Milorad Dodik valdes till en av landets presidenter har dessa hot nu börjat bli mer verkliga.

I december röstade parlamentet i Republika Srpska för att dra sig ur Bosnien-Hercegovinas militär, skattesystem och rättsväsende, och använda pengarna till att bilda egna motsvarigheter. Detta är oförenligt med fredsavtalet, där landets författning ingår, och risken för en ny väpnad konflikt är därför överhängande.

Bosnien-Hercegovina står nu inför det största existentiella hotet sedan kriget. I veckans Studio Solidaritet reder vi ut varför. Med oss har vi Palmecentrets handläggare för Västra Balkan, Aida Zekic och historikern Sanimir Resic. Anna Sundström modererar samtalet. Välkommen att lyssna och ställa dina frågor.

Fortsatt snabb teknisk utveckling gör det möjligt med nya former av datoriserad krigföring. Det handlar bland annat om användning av obemannade flygfarkoster (UAV eller drönare), artificiell intelligens och militarisering av rymden. Denna oroande utveckling understryker behovet av förtydliganden av internationella lagar och förnyat nedrustningsarbete.

Initiativet ”Common Security 2022” tar fasta på begreppet gemensam säkerhet, från Palmekommissionen 1982. För att uppdatera gemensam säkerhet till dagens värld är det nödvändigt att reflektera över hur ny teknik redan används (eller planeras att användas) i militära sammanhang, samt vilka åtgärder som behöver vidtas för att stoppa denna nya kapprustning och främja dialog och fred istället för konflikt och förstörelse.

Michael Klare, Five Colleges professor i Peace and World Security Studies, försvarskorrespondent för The Nation magazine och författare till Resource Wars and Blood and Oil: The Dangers and Consequences of America’s Growing Petroleum Dependency

Tarja Cronberg, Distinguished Associate Fellow med SIPRI European Security Programme, och ordförande för Finlands fredsförbund

Jürgen Altmann, forskare och föreläsare, Institutionen för fysik vid Technische Universität Dortmund och vice ordförande i International Committee for Robot Arms Control (ICRAC)

Bruce Gagnon, grundare och samordnare för Global Network Against Weapons and Nuclear Power in Space

Det är den Internationella dagen i solidaritet med det palestinska folket, men befolkningen behöver mer än välmenande ord. Palestinska folket behöver politisk handlingskraft. Ockupationen har försatt palestiniernas mänskliga rättigheter på spel. De som är extra utsatta är aktiva unga i civilsamhället.

I Östra Jerusalem engagerar Palmecentrets partnerorganisation Old City Youth Accociation över 100 ungdomar. Med kulturevent, föreläsningar och sommarläger vill man sätta frågor som jämställdhet, mänskliga rättigheter och jämlikhet på de ungas agenda. Målet är att de unga själva ska få verktyg för att skapa en ljusare framtid för sig själva och sin stad.

Men med fler bosättningar, ständigt ökad israelisk kontroll och coronapandemin hängande över sig är arbetet svårt. Saeed Amro är verksamhetsansvarig och kämpar för att upprätthålla framtidshoppet hos de unga.

– Situationen har definitivt blivit värre efter att USA flyttade sin ambassad till Jerusalem. Nya bosättningar dyker upp hela tiden. Och den ekonomiska situationen för palestinierna i Östra Jerusalem har försvårats mycket av coronapandemin, säger Saeed Amro.

Söndagen den 29 november är FN:s internationella dag i solidaritet med det palestinska folket. På FN:s hemsida citeras generalsekreterare Antonio Guterres: ”Låt oss denna dag bekräfta vårt åtagande av att upprätthålla det Palestinska folkets rättigheter”. Men på frågan vad denna internationella dag betyder för palestinierna i Östra Jerusalem suckar Saeed Amro.

– Solidaritet, vad betyder det? Det är meningslöst som situationen ser ut nu. Vi behöver politisk handling, inte fler välmenande ord.

Trots coronapandemin fortsätter Old City Youth Accociation sitt arbete, både genom fysiska möten på plats i organisationens lokaler – och via nya digitala hjälpmedel. Men den planerade resan till den svenska partnern ABF Salem Botkyrka fick ställas in. Något som gjorde många av de unga besvikna.

– Resorna vi får möjlighet att göra till Sverige är väldigt viktiga – att de unga får träffa andra och få nya intryck och utbyta erfarenheter är avgörande. Mycket framtidshopp gror i de mötena. Men vi hoppas kunna åka snart.

– Hotet mot civilsamhället är en fråga om demokrati. Palestiniernas rätt att engageras sig för mänskliga rättigheter ska vara självklar.

Vill du stödja Palmecentrets arbete i Palestina? Swisha ditt bidrag till 123 240 60 72.

DEBATT. En lång tradition av ned- och avrustning, fred och frihet har alltid varit en hörnsten inom svensk socialdemokrati och arbetarrörelse.

Vårt budskap till kongressen är tydligt: vårt parti ska även fortsättningsvis vara en kraft i denna kamp och ett undertecknande av FN:s kärnvapenförbud bör således ske skyndsamt.

Alva Myrdal, Inga Thorsson, Olof Palme och Maj Britt Theorin har alla fått internationellt genomslag för sina idéer och sin kamp för en värld fri från kärnvapen. Anna Lindh talade på Olof Palmes begravning. Hon sa:

”Vi som är unga vill tro på framtiden. Och i en tid då ångesten över ett hotande kärnvapenkrig växer och när många unga ser med fruktan på framtiden, då tog Olof Palme vår rädsla på allvar och förvandlade den till framtidstro och handlingskraft. Han ledde oss i kampen för avspänning, nedrustning och fred. Tack Olof Palme, för att din kamp för framtiden hjälpte oss att tro på den.”

Detta är ett arv vi som rörelse vill förvalta. För Annas, Alvas, Ingas, Olofs och Maj Britts skull, men allra mest för att de som är unga nu ska slippa känna fruktan inför framtiden.

Något som de dessvärre gör, med ett överhängande klimathot, en pandemi och en orolig omvärld. Lösningen på dessa vår tids ödesfrågor är gemensam. Den ser inte landsgränser.

Kärnvapenhotet kan tyckas avlägset i vår tid, men faktum är att hotet är på samma höga nivå nu igen som det var under kalla krigets mitt.

Icke-spridningsavtalet (NPT) kom till för drygt 50 år sedan för att trappa ned kärnvapenupprustningen. Men kärnvapenländerna har tvärtom blivit fler och kärnvapenarsenalerna har ökat.

Sveriges strategiskt viktiga försvarssamarbeten eller det fortsatta nedrustningsarbetet inom NPT motsäger inte anslutning till kärnvapenförbudet.

Tvärtom är ett undertecknande av förbudskonventionen en naturlig fortsättning för att främja svensk säkerhet. 86 länder har hittills skrivit under och alltfler länder, däribland vårt Nato-grannland Norge börjar inse vikten av förbudet.

Det kanske främsta Natolandet av dem alla, USA, har under Bidens presidentskap till och med sagt att de ska se över sitt eget innehav av kärnvapen.

En socialdemokratiskt ledd regering måste inta en position som gör att vi kan aktivt påverka den för oss så viktiga fråga.

Vi vill mana vår egen kongress att skärpa kraven och tydligt ställa sig bakom ett förbud mot kärnvapen.

”Det sägs ibland att den uppseendeväckande retoriken hos folkrörelser behöver balanseras upp av statsmannamässig realism. Dessa dagar känner jag snarare att den statsmannamässiga retoriken behöver balanseras av den handfasta realismen hos vanligt folk som har kommit att förstå vad ett kärnvapenkrig skulle innebära och som kräver praktisk handling för att undvika det”.

Och sällan har svenska folket varit så eniga gällandes ett möjligt politiskt beslut. Olof Palmes Internationella Center har flera år i rad bett Sifo ta reda på vad svenska folket anser om kärnvapenförbudet.

Nära nio av tio stöder kärnvapenförbudet och vill att Sverige skriver under. Oavsett vilket av riksdagens partier man röstar på finns en överväldigande majoritet som är för ett svenskt undertecknande.

Årets helt färska siffror visar dessutom att bland socialdemokratiska väljare uppgår stödet för ett svenskt undertecknande till 87, 8 procent.

Kongressen måste fatta beslut som leder till att vi socialdemokrater ställer oss på rätt sida av historien och fortsätter arbetet med att avskaffa kärnvapen.

Vårt arbete behövs för att de som är unga nu ska kunna ha en framtid att tro på.

Anna Sundström, Olof Palme International Center
Annika Strandhäll, ordförande S-kvinnor
Lisa Nåbo, ordförande SSU
Diyar Cicek, förbundssekreterare SSU
Birgitta Dahl, fd statsråd och talman
Hans Josefsson, tidigare förbundssekreterare Socialdemokrater för tro och solidaritet
Marita Ulvskog, ordförande Olof Palmes Internationella center
Pierre Schori, fd statsråd, ordförande Olof Palmes Minnesfond
Wanja Lundby-Wedin, Kyrkostyrelsens 1:a vice ordförande
Evin Incir, Europaparlamentariker
Och 90 fler.

Seminariet kommer att diskutera det politiska och humanitära läget i Israel och Palestina. Israel har fått en ny regering – finns det några tecken på en förändrad hållning till ockupationspolitiken? De planerade palestinska valen i våras sköts upp – vad händer med demokratin i Palestina? Hur långt har den Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kommit i sin utredning av krigsbrott i Gaza, på Västbanken och i östra Jerusalem?

Israel tycks nu vara berett att åter normalisera sina kontakter med Sveriges utrikesminister, sju år efter det svenska erkännandet av Palestina. Vad betyder det för Sveriges möjligheter att verka i regionen? Vad kan det internationella samfundet, EU och Sverige göra för att verka för en rättvis fred?

Därutöver finns mycket att diskutera som pandemin, fördrivning av palestinska flyktingar i Sheikh Jarrah, situationen för FNs hjälporgan för palestinska flyktingar, UNRWA, raketer från Gaza, israelisk vedergällning, USAs erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad med mera.

Medverkande:
Thomas Hammarberg, riksdagsledamot och människorättsexpert
Evin Incir, europaparlamentariker, vice ordförande i EU-parlamentets delegation för förbindelserna med Palestina
Magnus Hellgren, utrikesdepartementet, chef för Mellanöstern- och Nordafrikaenheten, Mena, tidigare Sveriges ambassadör i Israel
Hans Josefsson, tidigare förbundssekreterare i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, STS, samtalsledare

Lokal:
Katasalen, plan 1, kan även ses online via ABF Stockholms Facebook-sida.

Olof Palme höll ett av sina sista tal i New Delhi, i Indien. Talet hölls till minne av den indiska premiärministern Indira Gandhi.

Palme talade om internationell säkerhet och hotet om ett kärnvapenkrig: ”Ett kärnvapenkrig kan drabba alla folk och alla stater, även de som är längst bort från krigsskådeplatsen. Men det betyder också att alla folk och alla nationer har rätt att säga sitt om dessa massförstörelsevapen”

I april 2015 lämnade International Trade Union Confederation (ITUC) över sju miljoner namnunderskrifter till FN:s dåvarande biträdande generalsekreterare Jan Eliasson. Sju miljoner fackliga medlemmar världen över krävde ett internationellt avtal som förbjöd kärnvapnen.

I början av det här året trädde FN:s konvention om förbud mot kärnvapen i kraft, efter att 50 stater ratificerat den. Bland dem Nya Zealand, Irland, Österrike, Chile, Mexiko, Thailand, och Sydafrika. Idag har 56 länder ratificerat konventionen och ytterligare 30 skrivit under, men ännu inte ratificerat.

Kärnvapenupprustning pågår

Man ska inte bli förvånad över att ingen av kärnvapenmakterna eller NATO-länderna finns med bland de som skrivit under konventionen. Det är ju de som vi nu ska sätta press på.

Det arbetet går framåt. I Norge har det norska Arbeiderpartiet, som nu bildar regering, sagt att man vill se att Norge ska närma sig avtalet om kärnvapenförbud som observatör, och uppmanar andra NATO-länder att göra detsamma.

Den epok av avspänning som kom ut av Reagan och Gorbatjovs nedrustningsförhandlingar är över. Nu ser vi i stället oroande tecken på en kärnvapenupprustning och vi har inte råd att begå misstaget att behandla kärnvapenhotet på samma sätt som klimathotet och risken för globala pandemier. Där världens ledare förnekat allvaret till dess att krisen varit ett faktum.

Om en dag en president tryckt på avfyrningsknappen till kärnvapenmissilerna finns ingen möjlighet att ångra sig. Redan ett begränsat kärnvapenkrig leder till miljontals döda och får stor inverkan på världens klimat och ekonomi. Ett fullskaligt krig med kärnvapen kan leda till att hela mänskligheten utplånas.

Facket måste vare fredsrörelse. Det är våra medlemmar som slaktats på slagfälten, allt medan generaler och presidenter befunnit sig lång borta från fronten.

Säkerhet genom dialog

De cirka 70 miljarder dollar som förra året spenderades på kärnvapnen skulle vara till långt större nytta om de i stället investerades i välfärd och utveckling, som en del i ett nytt socialt kontrakt mellan arbetare, regeringar och arbetsgivare.

Att driva igenom ett sådant socialt kontrakt skulle garantera att fackliga rättigheter respekteras över hela världen, och att alla garanteras anständiga arbetsförhållanden med löner som går att leva på, liksom rätten till kollektiva förhandlingar.

De sociala trygghetssystemen ska gälla för alla. Företagen ska vara öppna och ansvarstagande i sin verksamhet. En social dialog krävs för att garantera en rättvis klimatomställning och rättvisa när ny teknik kommer till användning.

År 1982 presenterade en internationell kommission ledd av Olof Palme en rapport där man etablerade begreppet gemensam säkerhet. Den slutsats kommissionen kom fram till var att ingen part kan vinna ett kärnvapenkrig, då det leder till ömsesidig förintelse.

Därför kan man inte öka sin säkerhet genom fler och tyngre vapen. Säkerhet kan bara uppnås i en gemensam dialog med motståndaren.

Kärnvapen som globalt hot

Nu har ITUC tillsammans med Olof Palmes Internationella Center och fredsorganisationen International Peace Bureau bestämt sig för att återlansera begreppet gemensam säkerhet. En ny internationell kommission har satts samman som inte bara tittar på hotet från massförstörelsevapen utan även nutida globala hot som klimatkrisen och de ökande klyftorna i världen.

Under nästa år, 40 år efter Palmekommissionen, kommer vi inom ”Common Security 2022” att presentera vår rapport. Och vi kommer att behöva den svenska fackföreningsrörelsens stöd i att sprida vårt budskap.

Lika viktigt är att fackföreningsrörelsen trycker på sina respektive regeringar för att förmå dem att skriva på FN:s kärnvapenförbud. Kärnvapnen hotar hela mänskligheten och det finns inga giltig moraliska, politiska eller ekonomiska motiv för att någon nation ska få inneha sådana vapen.

Från den internationella fackföreningsrörelsen måste vi sända ett tydligt budskap till världssamfundet att kärnvapnen helt och hållet måste förbjudas.

Sharan Burrow, Generalsekreterare, International Trade Union Confederation

Anna Sundström, Generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Nyhetsbrev

Stöd oss

Kärnvapenupprustning pågår

Säkerhet genom dialog

Kärnvapen som globalt hot