Med ett par exempel baserade på hörsägen och långt dragna växlar på problemen inom brittiska Labour anklagar Lars Adaktusson Olof Palmes Internationella Center för ”att medvetet se mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen”.
Anklagelsen är fullständigt grundlös.
Alla människors lika värde är en grundbult i all vår verksamhet och den nolltolerans mot rasism som Adaktusson efterlyser en självklarhet. Att anklaga vänstern för rasism samtidigt som det egna partiet släpper in ett parti vars politik grundar sig på rasistiska tankefigurer i Regeringskansliet är häpnadsväckande.
Arbetar aktivt mot rasism
Alla de organisationer Adaktusson pekar ut i artikeln arbetar aktivt mot rasism i alla dess former. Tillsammans, och var för sig, arbetar vi för fredlig samexistens mellan Israel och Palestina med den internationella folkrätten som grund. Och i nära samarbete med både israeliska och palestinska organisationer.
Att illvilligt kalla kritik mot den israeliska regeringens segregationspolitik, fortsatt ockupation och laissez-faire politik mot eskalerande bosättarvåld anti-semitism är stötande.
Ändå är det exakt den strategi som destruktiva krafter använt under lång tid. Något som bland annat uppmärksammats av just den forskare Adaktusson hänvisar till i sin artikel. Tyvärr är strategin effektiv eftersom det tar fokus från kärnfrågan.
Hittills i år har minst 168 palestinier dött som en konsekvens av konflikten mellan Israel och Palestina, enligt FN-organet OCHA. Det gör 2022 till det dödligaste året sedan 2005. Under samma period har 19 israeler dödats och nyligen avled två personer och ett tjugotal skadades i ett terrorattentat i Jerusalem.
Spänningarna i staden var tydliga när jag besökte regionen i mitten av oktober. Alla jag mötte – både på den israeliska och palestinska sidan – talade om våldsspiralen som åter börjat snurra, spänningarna som tilltar och varnade för att en ny intifada kryper närmare.
Korruption och maktfullkomlighet
Korruption och maktfullkomlighet på den palestinska sidan skapar misstro och legitimitet uteblir så länge val inte genomförs. Efter det senaste valet i Israel tar landet ytterligare ett steg åt höger när Benjamin Netanyahu gör comeback och öppnar dörren till regeringsmakten för tre ultraradikala högerpartier. Båda länder står inför stora demokratiska utmaningar och freden dem emellan ser mer avlägsen ut än på länge.
Jag har tidigare bjudit in Lars Adaktusson för att diskutera hur vi gemensamt kan driva på för en fredlig och demokratisk utveckling i Israel och Palestina. Hur vi tillsammans kan motverka rasism och antisemitism i Sverige. Hittills utan framgång, men inbjudan kvarstår.
Anna Sundström
generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Svenskt bistånd till Israel och Palestina i fokus under besök
Civilsamhällets förutsättningar att verka begränsas runt om i världen, med kränkningar, hot och förtryck som vardag. I en tid då demokratin hotas och utrymmet för det civila samhället krymper är solidaritet och stöd från omvärlden och Sverige avgörande.
I Israel och Palestina verkar civilsamhällesorganisationer under stor press. Trots riskerna fortsätter de kämpa för demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk utveckling och fred.
Delegationen kommer att besöka samarbetspartner som exempelvis arbetar för pressfrihet i Palestina, bedriver jordbrukskooperativ, projekt för kvinnors ekonomiska självständighet, samt skapar förändring genom konst och kultur – alla med mänskliga rättigheter som grund.
Med resan vill deltagarna belysa de lokala civilsamhällesorganisationernas viktiga arbete och förutsättningar de lever och verkar under samt vikten och resultatet av svenskt bistånd till civilsamhället i Israel och Palestina.
Delegationen består av:
Anna Johansson, generalsekreterare Amnesty International Sverige Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Israel och Palestina efter Trump – Hur ska Sverige bidra till fred?
I mars är det återigen omval i Israel. I Palestina väntas också parlamentsval för första gången på 15 år. I USA har Biden svurits in som president. Finns det återigen hopp i konflikten om Israel och Palestina? Hur ser situationen på marken ut?
Den israeliska människorättsorganisationen B’tselem släppte nyligen en mycket omdiskuterad rapport där de hävdar att Israel genom sin ockupation av Palestina blivit en apartheid-stat. B’tselem menar att Israel låtit upprätta två system i området mellan Jordanfloden och Medelhavet. Ett demokratiskt system för delar av befolkningen i området och militär ockupation för en annan del av denna befolkning. Vad säger folkrätten om detta och vad är i så fall omvärldens ansvar? Hur bör Sverige betrakta detta?
Den internationella brottmålsdomstolen, ICC, har också nyligen bedömt att de har jurisdiktion över folkrättsbrott begångna i de palestinska territorierna. Det betyder att både israeliska militärer såväl som palestinska folkrättsförbrytare skulle kunna åtalas. Vad innebär detta för konflikten?
Olof Palmes Internationella Center och Centerpartiets Internationella Stiftelse bjuder in till ett samtal om den svenska utrikespolitiken och om för att tala om konfliktytorna framåt och Sveriges roll. Samtalet inleds med att Roy Yellin från B’tselem berättar om organisationens senaste rapport (på engelska). Därefter fortsätter samtalet på svenska.
Enligt julevangeliet föddes Jesus i Betlehem – som i dag hör till palestinska Västbanken. Lagom till jul drar vi i gång insamlingskampanjen Barnen i Betlehem – som skildrar livet för barn och unga i dagens Betlehem. Mer om insamlingen i nästa nyhetsbrev – håll utkik!
Palmecentret arbetar sedan många för ett fritt Palestina. Vi samarbetar med bland annat fackföreningar och ungdomsorganisationer. Våra partners bedriver en verksamhet som skapar förändring – och på sikt också bidrar till fred mellan Israel och Palestina. För konflikten måste lösas. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt att leva i fred.
I veckan som gått har Palmecentret haft besök av Lamia från organisationen Old City Youth Association som med stöd av ABF Botkyrka Salem och Palmecentret bedriver ungdomsverksamhet i Östra Jerusalem. Tillsammans har vi rest runt i landet och berättat om livet i Palestina. Som Lamia själv uttrycker det:
– Att mina mänskliga rättigheter berövas mig, innebär inte att jag inte har rätt till dem.
I denna månads nyhetsbrev finns ett reportage från Filippinerna – där arbetarrörelsen kämpar vidare, trots mycket svåra förhållanden under Dutertes auktoritära styre.
Och till sist en riktigt glad nyhet: Sveriges riksdag har beslutat att ratificera ILOs konvention 189 om bättre arbetsvillkor för hushållsanställda. Det är något som bland annat vår medlemsorganisation LO slagits för. Konventionens syfte är att garantera till exempel rätt till reglerad arbetstid och ordentliga anställningsavtal. Ett mycket bra beslut av riksdagen. Det spelar stor roll vilka politiker vi väljer, även när det gäller globala frågor.
Den utrikespolitiska hållning som genom decennier gällt för Socialdemokraterna utgår från att respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och den grundläggande folkrätten gäller för alla, utan undantag.
Det kanske tydligaste exemplet är den hållning som Olof Palme företrädde. Palme var hård i sin kritik av de kommunistiska diktaturerna i öst. Men till skillnad från de flesta andra västliga ledare höll han inte tyst om apartheidpolitiken i Sydafrika och vågade kritisera USA:s krigföring i Vietnam. Denna rakryggade hållning väckte beundran och respekt i omvärlden.
Svenska socialdemokrater har alltid tagit tydligt avstånd från antisemitism, både på Olof Palmes tid och i dag. När den israeliske ambassadören i en intervju i Kvällsposten säger att den socialdemokratiska utrikespolitiken, med början under Olof Palmes ledning, skapat grogrund för dagens antisemitism så visar han inte bara att han är okunnig om historien. Han kommer dessutom med ett helt osant påstående.
Olof Palme var ständigt tydlig med Israels rätt till en egen stat inom säkra och erkända gränser och det israeliska folkets rätt att leva i fred. Han hävdade alltid alla människors lika värde och fördömde alla former av antisemitism. Genom historien har Socialdemokraterna strävat efter att ha en god relation till Israel, men det innebär inte att man därmed avsagt sig möjligheten att framföra kritik.
Sverige tar, i bred politisk enighet, avstånd från den israeliska ockupationen av palestinskt territorium. Men socialdemokratiska regeringar har inte nöjt sig med att kritisera, utan har aktivt försökt bidra till att hitta lösningar på konflikten.
Israel är präglat av ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Vänskapen mellan Tage Erlander och David Ben-Gurion i början av 1960-talet, den socialistiska kibbutzrörelsen och Göran Perssons starka engagemang för staten Israel och för hågkomsten av Förintelsen visar exempel på den goda relationen mellan våra båda länder och folk.
Som vänner till Israel är vi därför djupt bekymrade över i vilken riktning det israeliska samhället utvecklas. Den högernationalistiska politiken försvagar landets demokratiska grundvalar, ökar polariseringen och försvårar freden.
Ambassadör Ilan Ben-Dov betonar att han inte ser Israelkritik som antisemitism. Ändå är det snarare regel än undantag att var och en som framför någon form av kritik mot Israel stämplas som antisemit. Det är djupt olyckligt att polariseringen av debattklimatet gått så långt att kritiska synpunkter på staten Israel, vare sig de kommer från den egna befolkningen eller från vänner i omvärlden, bemöts på just det sättet. Det för oss längre bort från en lösning på konflikten i Mellanöstern, samtidigt som samhällsklimatet förgiftas.
Text: Ingvar Carlsson, före detta statsminister, Lena Hjelm-Wallén, före detta utrikesminister, Jan Eliasson, före detta utrikesminister, Pierre Schori, före detta biträdande utrikesminister och ordförande Olof Palmes Minnesfond, Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Nu i september besökte en delegation från LO och Palmecentret palestinska Hebron och Nablus, samt israeliska Tel Aviv. I Nablus träffade de bland annat den palestinska fackliga landsorganisationen PGFTU. LOs vice ordförande Tobias Baudin är en av dem som var med på resan.
– Det var den mest lärorika resan jag gjort, berättar Tobias Baudin på LOs hemsida.
Palestinsk politik präglas inte bara av ockupationen, utan även av den interna konflikten mellan sekulära befrielserörelsen Fatah – som innehar presidentposten och kontrollerar Västbanken – och islamistiska Hamas, som styr Gaza.
Det senaste parlamentsvalet hölls 2006 och det har inte varit presidentval sedan 2005. Bland de palestinska politikerna är medelåldern hög.
– Det behövs ett generationsskifte i den palestinska politiken, säger Palmecentrets Isabel Lundin som också var med på resan.
Hon menar att omvärlden måste fortsätta arbetet med stöd till politiska partier och folkrörelser i Palestina. Framför allt på sätt som kan bidra till att lyfta fram palestinska ungdomar.
– Fatah måste släppa fram unga politiker så att det skapas legitimitet för det politiska systemet. Dessutom är det hos ungdomen som hoppet finns.
Ett syfte med resan var att skapa kontakter i Palestina och Israel. LOs Tobias Baudin menar att det är viktigt att svenska fackföreningar även har en dialog med den israeliska arbetarrörelsen.
En gång i tiden var den israeliska fackföreningsrörelsen stark och hade ett stort inflytande i samhället. Under de senaste årtiondena har det skett en högervridning av den israeliska inrikespolitiken. Just nu präglas Israel av växande klyftor och ökande sociala problem.
– Det israeliska välfärdssystemet håller helt på att kollapsa. Den progressiva vänsterrörelsen i Israel behöver vårt stöd, säger Isabel Lundin.
Jens Orback: Nödgad att avstå israeliska varor
Dagens våldseskalering till trots är ockupationen en grundsten i konflikten mellan Israel och Palestina. Ett slut på den är en förutsättning för att både Israel och Palestina ska kunna existera sida vid sida i fred och frihet. Därför bör Sveriges agerande för fred vara ett tydligt agerande mot ockupations- och bosättningspolitiken. Regeringen bör verka för en ursprungsmärkning i Sverige av produkter från de israeliska bosättningarna, som i dag felaktigt märks ”Made in Israel”. En grundläggande princip i folkrätten är att stater i det internationella samfundet bör reagera mot överträdelser, och inte på något sätt underlätta för stater att fortsätta med dessa. De israeliska bosättningarna på ockuperad mark är illegala enligt internationell rätt, vilket bland annat FN:s säkerhetsråd, EU och Sverige har slagit fast. Men även om EU betraktar bosättningarna som illegala, importerar EU:s medlemsstater varje år produkter från bosättningarna till stora värden. Därmed bidrar man till att finansiera bosättningspolitiken. Israel har samma ursprungsmärkning för produkter från bosättningarna på ockuperad mark som för produkter från Israel, trots att EU:s frihandelsavtal inte omfattar de israeliska bosättningarna.
Det är beklagligt att den svenska regeringen ännu inte anslutit sig till det stora antalet av EU:s medlemsstater som valt att avråda medborgare, företag och organisationer från allt samröre med bosättningarna. Uttalandet betonar att de israeliska bosättningarna är olagliga enligt folkrätten, och att de utgör ett hinder för fred och ett hot mot en tvåstatslösning. Uttalandet är inte ett angrepp på Israel, utan en tydlig signal till Israels regering att respektera internationella överenskommelser. Efter många års erfarenhet av samtal och samarbeten med israeler och palestinier vet vi att denna typ av signaler har betydelse. Handlingar som visar att vi i Europa bryr sig och tar ställning, är viktiga byggstenar för internationell samexistens. Både Israel och Palestina har rätt att existera, sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Därför är det självklart att fördöma de illegala raketbeskjutningar som sker mot Israel.
Freden är möjlig och kan nås genom samtal och samarbete israeler och palestinier emellan. Omvärlden kan konstruktivt stödja detta. Genom att stå upp för folkrätten och för Israels och Palestinas rättigheter, och skyldigheter. Innan vi har en tydlig märkning av varor från ockuperade områden kvarstår tvivel kring Israelmärkta varors ursprung. Utifrån mitt stöd för folkrätten och ambition att reagera mot den fortskridande bosättningspolitiken känner jag mig, tillsammans med en växande skara, därför nödgad att avstå från varor märkta ”Made in Israel”.
Jens Orback Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.
Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.
Cookies från tredje part
Den här webbsidan använder Google Analytics, Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.
Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
ENG
