Framåt för rättvis klimatomställning på Västra Balkan
När kolgruvor avvecklas får det stora konsekvenser för de som arbetar i gruvorna, deras familjer och de samhällen där gruvdriften är motorn i ekonomin. Palmecentret har tillsammans med Democratic Dialogue Network och universitetet FEFA tagit ledningen i ett projekt för rättvis klimatomställning för att underlätta övergången.
Under året som gick handlade det inte minst om att föra samman och skapa samsyn mellan olika aktörer som fackföreningar, politiska partier, civilsamhällesorganisationer, myndigheter och studenter. Ett 40-tal personer har träffats och diskuterat vägen framåt. Kontakter har även tagits med ett av de största kolföretagen i landet.
I projektet tittar man även på hur kvinnor kan gynnas om klimatomställningen sker medvetet och rättvist. Man räknar med att det blir fler jobb för kvinnor när förnyelsebara energikällor växer jämfört med dagens kolproduktion.
Vad innebär en rättvis klimatomställning?
Att klimatomställningen också måste vara rättvis handlar om att arbetare ska ha ekonomisk trygghet när arbetsmarknaden förändras, och tillgång till nya gröna och bra jobb. Men det handlar också om mer demokrati. Arbetstagare ska få vara med och bestämma, genom social dialog, hur deras arbetsplats och sektor ska klimatanpassas.
Rörelse till rörelse: Värna civilsamhällets roll i biståndet!
Det svenska civilsamhället är sedan länge en samarbetspart i genomförandet av det svenska biståndet till civilsamhället i utvecklingsländer. Vi har gräsrötter, kunskaper, drivkrafter och nätverk som en statlig myndighet, eller en större multinationell NGO, inte har. I vårens debatt om det svenska biståndets framtid har dock det svenska civilsamhällets roll i biståndet alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av den svenska regeringen. Inget kan vara mer missvisande.
Vad gör folkrörelsebiståndet unikt?
Civilsamhällets roll i stödet rörelse till rörelse handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd. Genom ömsesidiga och långsiktiga partnerskap stärks det internationella samarbetet för att tillsammans kunna åstadkomma förändring – oavsett om det gäller demokrati, jämställdhet, klimaträttvisa eller fackliga rättigheter.
Att Sverige ska föra en politik som på alla områden bidrar till genomförandet av Agenda 2030 är beslutat både i Sveriges riksdag och av EU. Riksdagen har sagt att all svensk politik – nationell och internationell – ska bidra till en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Det innebär bland annat att de Globala målen aldrig kan vara en angelägenhet för enbart en minister eller ett departement.
Därför har vi i rapporten Barometer 2024, som presenteras idag, granskat deklarationer, strategier, regleringsbrev, budgetar och regeringens officiella kommunikation inom 24 politikområden, bland andra miljö och klimat, jämställdhet, fred och säkerhet och internationell handel. Bara på ett enda område har regeringen fört en politik som tydligt bidragit positivt.
Uppstår målkonflikter
Inom övriga områden har politiken antingen bidragit direkt negativt eller utgjorts av en kombination av beslut som både främjar och hämmar global utveckling. Sammantaget är det en försämring jämfört med senaste granskningen (2020), inte minst på miljö- och klimatområdet och när det gäller finansiering av de Globala målen.
En förutsättning för att tackla de globala utmaningarna är att skapa synergier mellan olika politikområden. Regeringsföreträdare lyfter till exempel vikten av relationen mellan bistånd och handel. Men för att följa riksdagsbeslutet om att ”ingen ska lämnas utanför” måste de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet prioriteras genomgående. Det gäller även när det uppstår målkonflikter med svenska handels- eller migrationspolitiska intressen.
”Tillbakagången för demokratin och jämställdhet globalt, att allt fler människor lever under förtryck, leder till krig och konflikter som tvingar människor på flykt.”
Vi befinner oss i något som liknar en perfekt storm av sammanlänkade kriser. Klimatkrisen med torka och översvämningar leder till hunger och fattigdom. Tillbakagången för demokratin och jämställdhet globalt, att allt fler människor lever under förtryck, leder till krig och konflikter som tvingar människor på flykt. Det behövs krafttag av sällan skådat slag för att vända utvecklingen. Och vi behöver mer än någonsin göra detta i ett gränsöverskridande samarbete. Sverige kan bidra på många sätt, bland annat på FN:s toppmöte i september där världens länder måste ta sats för att accelerera arbetet framåt.
90 rekommendationer
Trots att vi är en liten nation har Sverige länge spelat en viktig roll genom att leda och driva på en hållbar och rättvis global utveckling. Ett positivt exempel från vår granskning är hur Sverige använder sin röst för att lyfta kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter globalt. Goda exempel tenderar att sprida sig och plockas upp av fler.
Vårt bidrag är rapportens 90 rekommendationer, både för enskilda politikområden och till hjälp för ett kraftfullt och effektivt genomförande av hela samstämmighetspolitiken.
Regeringens samtliga ministrar är bundna av beslut i EU och riksdagen att bidra till en hållbar och rättvis utveckling. När kommer regeringens plan för hur det ska gå till?
2019 var klimatstrejkernas år. Hundratusentals personer samlades på Europas gator. Den gröna opinionen färgade av sig på den EU-strategi som då skrevs – klimatomställningen blev ett av EUs prioriterade mål. EU tog fram sitt reformpaket, den gröna given, och har stiftat en ström av lagar för att skydda klimat och miljö. Trots att det skulle behövas mycket mer för att EUs omställning ska bli tillräcklig och rättvis, så har klimatet och naturen i dag en central plats på agendan.
Att EU har drivit på har varit en viss tröst då Tidöpartierna lagt Sveriges klimat- och miljöpolitik på huggkubben. Cirka 80 procent av vår miljölagstiftning påverkas trots allt av beslut på EU-nivå. Men högervindarna blåser i fler delar av Europa och risken finns att EU nu kommer att överge många av sina gröna ambitioner.
I en läckt skiss för EUs strategi för de kommande fem åren som ministerrådet har tagit fram har klimatet strukits från listan över de viktigaste frågorna. Vissa medlemsländer, däribland Sverige, uppges vilja pausa EUs miljöarbete.
Även från den internationella utvecklingspolitiken blinkar varningslamporna. I stället för att exempelvis öka stödet till de länder som drabbas av klimatkrisen, tycks fokus nu skifta till att främja unionens ekonomiska intressen. I ytterligare ett läckt dokument, denna gång inifrån EUs ”regering”, Europakommissionen, avfärdas den ”traditionella, smala synen på utveckling”. Framöver bör utvecklingspolitiken handla om att säkra tillgången till råmaterial, rikta in sig på tillväxtmarknader och stärka Europas ställning i världen.
Att grunden för EUs klimatpolitik och internationella ansvarstagande nu skakar har förstås att göra med att Europas höger alltmer använder klimatpolitiken som slagfält. Den konservativa gruppen EPP i Europaparlamentet, dit M och KD hör, har anklagats för att tvinga medborgarna att välja: Klimatet eller en trygg ekonomi? Miljöpolitiken eller jordbruket?
Det är förstås en falsk motsättning. Men det är upp till Europas socialister och gröna att förklara för väljarna att vi behöver hantera den planetära krisen för att ha en chans att leva i säkerhet framöver. Det är också bråttom att berätta hur omställningen ska göras på ett sätt som kan minska klyftorna och ge oss ett bättre liv – eftersom rättviseperspektivet i EUs klimat- och miljöpolitik hittills lämnat en del att önska.
Vad behövs för globalt rättvis omställning?
Tre områden är avgörande för att EU ska ta sitt globala ansvar för klimatkrisen: takten, pengarna och de globala relationerna.
Takten. Det är ingen liten uppgift med tanke på att högern motarbetar EUs befintliga klimatplan, men det styre som nu tar över rodret behöver inte bara hålla kursen utan dessutom höja hastigheten. Parisavtalet är tydligt med att rikare länder ska minska klimatutsläppen snabbare.
I dag är EUs långsiktiga klimatmål att våra utsläpp ska vara netto noll år 2050. Problemet är att vi inte håller koll på hur mycket vi släpper ut på väg dit, eller om världens sammanlagda klimatplaner räcker för att hålla planetens version av Pandoras box stängd. (Spoiler alert: Det gör de inte. Med nuvarande politik passerar vi 1,5 grader inom kort och är på väg mot en cirka 2,7 grader hetare värld under detta århundrade.)
Med mål i form av en rättvis europeisk koldioxidbudget skulle man i stället utgå från hur mycket mer koldioxid som världen kan släppa ut för att ha en rimlig chans att hålla oss under 1,5 grader. Det är kakan, som tillhör alla människor. EU bör hålla sig inom sin beskärda tårtbit. Där behöver även utsläppen som européernas konsumtion orsakar utomlands bakas in.
Pengarna. 29 procent av de utsläpp som skapat klimatkrisen beräknas ha kommit från EU-länderna. Det är en god anledning till att EU behöver öka stödet till länder i det Globala Syd som drabbas av konsekvenserna. Dessa länder ska nu utveckla sina ekonomier – med mycket mindre utsläpp än när vi gjorde det – för att ge sina invånare tillgång till grundläggande rättigheter, som sociala trygghetssystem. Samtidigt behöver de stöd för att hantera de allt högre kostnader som klimatkrisen leder till. Det här klimatstödet behöver vara nya pengar och av bra sort – i form av gåvor, inte dyra lån. En effektiv form av stöd vore att EU ser till att skriva av skulder som håller många låginkomstländer i en tvångströja och förhindrar klimatsatsningar. EU behöver också fylla på den nya fond som skapats för att ersätta länder som drabbas av klimatkatastrofer.
De globala relationerna. Det är knappast en rättvis omställning om mineralerna i europeiska elbilar grävs fram av arbetare som riskerar livet i trånga tunnlar i Demokratiska Republiken Kongo. EU behöver ställa om utan att bygga på Europas historia av att exploatera människor och natur på andra platser.
Det kräver till exempel att EU skriver handelsavtal som följer internationella konventioner kring biologisk mångfald, mänskliga rättigheter och klimat, och uppmanar länder vi handlar med att skärpa sina klimatmål.
Att få fler europeiska företag att ta ansvar för sin påverkan på miljö, arbetare och samhällen runtom i världen är en pågående strid. EU-direktivet om företagsansvar var ett försök, som Tidöregeringen nyligen höll på att stjälpa. Det gick igenom, men berör nu bara cirka 0,05 procent av företagen. Kommande EU-politiker bör ålägga företagen att ta fram planer för hur de ska ställa om i dialog med facken, och se till att anställda i alla led har fackliga rättigheter, trygghet och möjligheter när arbetet förändras.
Progressiva krafter behöver också bryta nedmonteringen av asylrätten och svara på hur EU solidariskt ska möta de människor som tvingas lämna sina länder på grund av den klimatkris som vi varit med och utlöst.
Fakta: EUs val påverkar människor och miljö långt bortom unionens gränser
• EU och Storbritannien är tillsammans världens tredje största utsläppare av koldioxid, efter Kina och USA.
• EU är världens andra största ekonomi. Unionen har handelsavtal värda över 1000 miljarder euro varje år.
• Om alla i världen levde som en EU-medborgare hade jordens resurser för hela året tagit slut den 3 maj.
Källor: ”Under lupp: Svenska EU-parlamentarikers agerande i globala frågor”, Concord, 2023; Equal Times; WWF
Fakta: Så vill de svenska parlamentarikerna jobba med miljö i EU
Klimatet är den viktigaste frågan för svenska väljare i EU-valet. Här kan du få reda på mer om hur dina favoritkandidater driver den:
• I en serie lunchsamtal svarar de svenska partiernas kandidater till Europaparlamentet på vad de vill göra kring klimat och miljö och hur de ska hantera rättvisefrågorna. Först ut är Heléne Fritzon (S) 16 maj. Samtalen arrangeras av Allians för Rättvis Klimatomställning och går att följa på plats i Stockholm eller online.
• Naturskyddsföreningen har tittat på hur parlamentarikerna har agerat och på hur mycket partierna lovar för miljön.
Fakta: Sverige “ger långfingret” till EUs klimatpolitik
Den 30 juni ska regeringen redovisa hur Sverige tänker leva upp till EUs lagar kring klimat och energi. Kruxet är bara att vi inte gör det.
Både Klimatpolitiska rådet, Naturvårdsverket och Energimyndigheten har konstaterat att Sverige är på väg att missa i princip alla EUs klimatkrav. Det gäller till exempel krav på att minska energianvändningen.
EU-experten Magnus Nilsson pekar på det demokratiska problemet med att Sverige nu struntar i regler som svenska regeringar och Europaparlamentariker nyligen varit med och infört. Sveriges svar på frågan om hur vi ska efterleva EUs klimatlagstiftning beskriver han som “ett långfinger”.
Att bryta mot EU-lagar kan leda till dryga böter – som de svenska medborgarna får betala.
”Ohållbart och oansvarigt” – Öppet brev till EU:s ledare på Overshoot Day
Den 3:e maj markerade EU:s ”Overshoot Day”. Det betyder att om hela världens befolkning levde och konsumerade som i EU skulle mänskligheten redan ha förbrukat planetens tillgängliga naturresurser för året (Sveriges ”Overshoot Day” var redan den 21 april).
I fredags undertecknade 317 organisationer i det civila samhället ett öppet brev där vi uppmanar stats- och regeringscheferna, ordföranden i EU-kommissionen, rådet och parlamentet samt Europaparlamentets ledamöter att göra ett politiska åtagande för att tackla de trefaldiga planetära kriserna av klimatförändringar, förlust av biodiversitet och miljöföreningar.
Under de kommande månaderna har EU:s ledare en möjlighet och ett ansvar att vända utvecklingen. EU lanserade ”European Green Deal” 2019, vilket representerade en central förändring i EU:s beslutsfattande. Men under de senaste månaderna har politiker över hela Europa börjat bryta mot sina löften till förmån för kortsiktiga intressen och populism, vilket ytterligare undergräver trovärdigheten för EU. Att avskaffa befintligt miljöskydd eller stanna upp arbetet med att införa nya gröna lagar kommer bara föra vår planet närmare randen av kollaps, tillsammans med våra ekonomier.
Specifikt kräver civilsamhället att:
Green Deal fördjupas och accelereras, genom att fullt ut implementera nyligen överenskomna mål och ta itu med ambitionsklyftor när det gäller natur, klimat och föroreningar.
radikalt öka klimat, miljö och sociala investeringar.
stärka EU:s styrelseformer, demokrati och civila samhällets effektiva deltagande.
Sverige måste rösta ja till lag om företags ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och klimat!
Över ett decennium har passerat sedan antagandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Ändå visar studier att en majoritet av företag fortfarande inte tar aktivt ansvar för negativ påverkan på mänskliga rättigheter och miljö i sina globala värdekedjor.
Nya direktiv från EU
Det är bland annat därför som EU-kommissionen år 2020 inledde ett arbete med att ta fram ett direktiv som reglerar företags ansvar och introducerar harmoniserade regler inom EU. Direktivet, Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD), har förhandlats sedan dess, med alla möjligheter att introducera förändringar och hitta kompromisser. I december nåddes till slut en överenskommelse mellan medlemsländernas regeringar och Europaparlamentet. Den slutgiltiga omröstningen för att godkänna lagtexten, vanligtvis en ren formalitet, skulle ske i februari i år.
Sverige: Enda landet som bekräftat sin motsättning
I stället för att agera utifrån detta breda stöd, har Sverige valt att motarbeta en unik chans att introducera gemensamma spelregler för att hantera några av vår tids viktigaste utmaningar. När ett reviderat förslag nu ligger på bordet är det dags att regeringen visar kompromissvilja och handlingskraft. Det finns fortfarande en chans att få till ett direktiv som kommer spela stor roll för mänskliga rättigheter, miljö och sund konkurrens mellan ansvarsfulla företag. Vi uppmanar regeringen att ta den och rösta ja till direktivet.
Undertecknande organisationer:
Olof Palmes Internationella Center Swedwatch Fairtrade Sverige Naturskyddsföreningen ForumCiv Oxfam Sverige Act Svenska Kyrkan Union to Union Diakonia Amnesty Sverige ActionAid Sverige Plan International Sverige Fonden för mänskliga rättigheter Kristna Fredsrörelsen Svenska FN-förbundet IM, Individuell Människohjälp PMU Right Livelihood Operation 1325 Kvinna till Kvinna Barnfonden Afrikagrupperna IOGT-NTO Movement Östgruppen Svenska Västsaharakommittén Jordens Vänner Artikel2 (tidigare Emmaus Stockholm) Latinamerikagrupperna WaterAid Sverige Fair Action Erikshjälpen Läkarmissionen Ekobanken medlemsbank Organisationen Fair Trade Återförsäljarna Vänsterns Internationella Forum KFUM Sverige Praktisk Solidaritet Svalorna Latinamerika Svalorna Indien Bangladesh Framtidsjorden
Fackförbund:
IF Metall Finansförbundet Vårdförbundet Byggnads SACO Handels Vision Akademikerförbundet SSR Fackförbundet ST
Akademiker:
Lin Lerpold, docent, Handelshögskolan i Stockholm Cecilia Solér, Docent i marknadsföring vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet Örjan Sjöberg, professor, Handelshögskolan i Stockholm Deniz Kellecioglu, Universitetslektor vid Göteborgs Universitet Frans Prenkert, professor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Shruti Kashyap, universitetslektor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Irene Molina, professor, Uppsala universitet Emilene Leite, Universitetslektor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Vojtech Klézl, Universitetslektor, Handelshögskolan vid Örebro universitet Lars-Gunnar Mattsson, professor em., Handelshögskolan i Stockholm Karen da Costa, Universitetslektor vid Göteborgs Universitet Håkan Rodhe, universitetslektor, Lunds universitet Beatrice Crona, Professor, Stockholms Resilienscenter, Stockholms Universitet och Global Economic Dynamics & the Biosphere Academy Programme, Kungliga Vetenskapsakademin Andréas Litsegård, universitetslektor vid Göteborgs universitet Erik Andersson, docent, Göteborgs universitet Eric Boyd, senior lecturer, Göteborgs Universitet Duncan Levinsohn, universitetslektor, Handelshögskolan vid Jönköping University Mikela Lundahl Hero, universitetslektor vid Göteborgs universitet
Andra experter:
Parul Sharma, människorättsjurist och hållbarhetsexpert Theo Jaekel, människorättsjurist
Sex brännande rättvisefrågor i EU:s klimatomställning
EU ställer om för att möta klimatkrisen och blir i flera fall en räddningsplanka när Sveriges klimatpolitik nu sackar efter ordentligt. Men var hettar det till? Var är det för frågor vi i civilsamhället behöver driva för att Europas klimatomställning ska bli rättvis – både för alla som bor här och för människor och miljö utanför Europa som påverkas kraftigt av det vi gör här
Välkommen på detta lunchseminarium!
NÄR: Onsdag den 6 mars, kl 12:00-13:00.
VAR: Europahuset, Regeringsgatan 65, Stockholm eller online. För lunchmacka och deltagande på Europahuset gäller anmälan senast mån 4 mars kl 12.
Vad behövs för att EU:s klimatomställning ska bli rättvis för alla som bor i EU?
– Ekonomisk jämlikhet
– Antirasism och feminism
– Stad/land
Ni som deltagare väljer vilket tema vi dyker djupare i.
Block 2:
Vad behövs för att EU:s klimatomställning ska bli globalt rättvis?
– Takten.
– Pengarna.
– De globala relationerna.
Temana kommer att diskuteras av en panel med experter från civilsamhället. För den som deltar på plats serverar vi vegansk lunchmacka och kaffe/te. För lunchmacka gäller anmälan senast mån 4 mars kl 12. För dig som inte kan delta på plats i Europahuset går det också att titta live på Facebook:
Kerstin Andersson, styrelseledamot i Amnesty Sápmi
Gurgîn Bakircioglu, journalist och opinionsbildare
Davide Maneschi, programhandläggare med fokus på klimat och hållbara investeringar på Swedwatch
Anna Holmqvist, kommunikationschef, Oxfam Sverige, moderator
Evenemanget arrangeras av Olof Palmes Internationella Center, Framtidsjorden, Oxfam Sverige, Klimatriksdagen och Klimataktion. Eventet ingår i Allians för Rättvis Klimatomställnings seminarieserie om EU-valet för civilsamhället.
Hur funkar EU – och vad handlar EU-valet om?
Den 9 juni är det val till EU-parlamentet. EU:s klimatpolitik blir allt viktigare för den svenska klimatpolitiken. Allians för rättvis klimatomställning vill ge aktiva medlemmar i civilsamhällets organisationer ökad kunskap om EU och våra möjligheter att påverka i riktning mot en ambitiös och rättvis klimatpolitik som uppfyller Parisavtalets mål. Under våren arrangeras därför fyra seminarier på temat.
Program 30 januari:
Plats: Europahuset (Regeringsgatan 65, Stockholm) eller online. Tid: Tisdag 20 januari kl. 11.30-14.00.
11.30 Registrering och lunchsmörgås.
12.00 Inledning.
Hur funkar EU? Europeiska rådet, EU-kommissionens och EU-parlamentets ansvar och roller i EU:s beslutsfattande. Hur kan Sveriges folkvalda påverka EU-politiken?
Johan Wullt, EU-kommissionens representation i Sverige
Civilsamhällets syn på och möjligheter att påverka EU:s beslutsfattande
Ida Ragnarsson, Concord
Panel och frågestund
Carl Schlyter, Greenpeace och fd EU-parlamentariker,
Johan Wullt
Ida Ragnarsson
13.50 Summering och avslut.
Seminariet kan följas online. Länk skickas ut innan evenemanget till de som anmält sig.
Anmäl dig senast den 23 januari för fysiskt deltagande. För att delta digitalt går det fortfarande bra att anmäla sig.
Palmecentret har varit initiativtagare till en allians med många aktörer för rättvis klimatomställning. Alliansen samlar fackförbund, miljöorganisationer, feministiska organisationer, kulturaktörer, fredsorganisationer m.fl. ARK riktar en kraftfull uppmaning till Sveriges riksdag och regering att under den här mandatperioden agera för en heltäckande och rättvis omställning.
COP28: Historiskt med klarspråk om fossila bränslen – men rikare länder smiter från notan
Klimattoppmötet COP28 har nu avslutats i Dubai. Palmecentret sammanfattar vad som bör firas och vad som var en besvikelse.
Vad vi kan fira:
Att världens ledare för första gången kom överens om att fossila bränslen driver klimatkrisen och att vi ska röra oss bort från dem. Det är förstås en självklarhet, men fossilbolag och oljestater har lyckats blockera all diskussion om det på tidigare klimattoppmöten.
Besvikelser:
På många sätt är mötet dock ännu en besvikelse. Fina ord om att bryta fossilberoendet till trots – mötet levererade inga konkreta planer för hur det ska ske. Ute i verkligheten är världens fossilbolag i färd med att pumpa upp mer fossila bränslen, inte mindre. Och rikare länder, som orsakat klimatrisen, vägrade än en gång att ta sitt globala ansvar. De åkte hem utan löften om att minska sina utsläpp snabbare, hjälpa fattigare länder att ställa om till fossilfria samhällen och bistå de människor som drabbas hårdast att skydda sig mot klimatkrisens dödliga konsekvenser.
För Palmecentret är det solklart: Takten i klimatomställningen behöver öka, och den behöver minska klyftorna och bygga på internationell solidaritet. Därför driver vi på för rättvis klimatomställning, i världen och i Sverige.
”Svik inte dem som drabbas hårdast av klimatkrisen, regeringen!”
Sverige åker nu till FN:s klimatmöte under parollen ”brådska och möjligheter”. Samtidigt har regeringen slagit av på takten i den egna omställningen och signalerar minskat stöd för de mest utsatta i klimatbiståndet. Med sådan politik för klimatbiståndet sviker Sverige de som drabbas hårdast av klimatkrisen.
Två knäckfrågor kommer att prägla förhandlingarna på det kommande klimattoppmötet: takten för den globala utsläppsminskningen och rika länders ekonomiska stöd till klimatarbetet i så kallade utvecklingsländer. Båda är helt avgörande för utsatta människor i områden där klimatförändringarna redan slår hårt.
För allas framtid behöver utsläppskurvan vända snabbt nedåt. Global utfasning av fossila bränslen är ett måste för att klara Parisavtalets mål. Omställningen behöver ske i hela världen, och resursstarka länder som Sverige måste visa ledarskap, såväl på hemmaplan som i det internationella samarbetet.
”För allas framtid behöver utsläppskurvan vända snabbt nedåt.”
Men för de mest utsatta och resurssvaga länderna är det inte den egna utsläppsminskningen som brådskar mest. De är sällan de stora utsläpparna – vare sig i dag eller historiskt, eller sett till konsumtion eller produktion. I stället står de inför den akuta, svåra och kostsamma uppgiften att anpassa sig till nya levnadsvillkor. De måste hantera torka, brist på rent färskvatten, översvämningar, nya sjukdomar, bristande sanitet och förstörda skördar. Inte sällan drabbas kvinnor hårdast, eftersom det ofta är de som måste se till att familjen har vatten, mat och håller sig frisk. Extrema väderförhållanden tvingar människor på flykt och skördar liv.
Stöd till klimatanpassning är helt avgörande för miljontals människor. Bristande anpassning försämrar motståndskraften hos människor, samhällen och naturen och leder till ännu större kostnader i form av skador och förluster — som i den mån de alls kan repareras eller ersättas, tar enorma resurser i anspråk. Hur den nya fonden för skador och förluster ska fyllas ären annan viktig fråga under Cop 28.
”Bristande anpassning leder till ännu större kostnader i form av skador och förluster”
Sverige har tidigare varitett föredöme globalt och riktat en stor del av sitt klimatbistånd till anpassningsåtgärder. Men nu signalerar regeringen en ändring i biståndspolitiken – handel och bistånd ska kopplas ihop och större fokus ska läggas på utsläppsminskning i länder med stora utsläpp. Så ser också den globala trenden ut, och har gjort så länge: Givare satsar mer på energiomställning och andra insatser som leder till teknikutveckling och ekonomisk avkastning — med möjligheter för näringsliv och privata investeringar — än på klimatanpassning.
Det är alltså utsläppsminskning, och inte klimatanpassning, som får huvuddelen av rika länders knappa klimatfinansiering. Enligt nya beräkningar från FN:s miljöprogram behövs 10–18 gånger mer finansiering till klimatanpassning än den som nu är tillgänglig.
”Enligt FN:s miljöprogram behövs 10–18 gånger mer finansiering till klimatanpassning”
Målet med svenskt bistånd, som riksdagen har fastställt, är att stärka människor i fattigdom och förtryck. Biståndet är en unik och knapp resurs avsedd för just detta. Svenskt klimatbistånd bör därför i hög grad rikta in sig på klimatanpassning för de mest utsatta länderna som drabbas värst av klimatkrisen. Utsläppsminskningen – som på sikt är lika avgörande för de hårdast drabbade – måste fortfarande ha högsta prioritet både i nationell politik och i de internationella förhandlingarna. Men om Sveriges klimatbistånd skulle riktas om mot länder med stora utsläpp och sektorer med kommersiell potential skulle vi svika de mest utsatta och urholka biståndets mål.
Det stämmer att det är bråttom och att det finns möjligheter i den globala omställningen. Brådskan måste genomsyra all klimatpolitik, men möjligheterna för svenskt näringsliv kan inte vägleda svenskt bistånd.
”Möjligheterna för svenskt näringsliv kan inte vägleda svenskt bistånd”
För att visa ledarskap för en globalt rättvis klimatomställning behöver regeringen:
1. Presentera kraftfulla åtgärder i Sveriges nationella klimathandlingsplan som leder till snabba utsläppsminskningar, såväl de territoriella som de konsumtionsbaserade utsläppen.
2. Sätta en tydlig inriktning för biståndet som fokuserar på behoven för de länder och grupper som är mest utsatta för klimatkrisen och som har minst medel att själva hantera den. Vara ett föredöme globalt genom att alltid rikta minst hälften av det svenska klimatbiståndet till klimatanpassningsåtgärder.
3. Arbeta aktivt för fler finansieringskällor till fonden för skador och förluster, medel som är additionella till biståndet.
Underskrifter:
Eva Ekelund, Ställföreträdande chef, Act Svenska kyrkan Jennifer Videmo, Generalsekreterare, Action Aid Sverige Louise Lindfors, Generalsekreterare, Afrikagrupperna Martina Hibell, Generalsekreterare, Barnfonden Ulrika Urey, Generalsekreterare, Fairtrade Sverige Tobias Linghag, Verksamhetsledare, Framtidsjorden Martin Nihlgård, Generalsekreterare, Individuell Människohjälp (IM) Amir Bouzenzana, Tf generalsekreterare, Islamic Relief Sverige Nastaran Zargari, Tf kanslichef, Jordens Vänner Lotta Sjöström Becker, Generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen Petra Tötterman Andorff, Generalsekreterare, Kvinna till kvinna Josephine Sundqvist, Generalsekreterare, Läkarmissionen Anna Sundström, Generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center Suzanne Standfast, Generalsekreterare, Oxfam Sverige Mariann Eriksson, Generalsekreterare, Plan International Sverige Niclas Lindgren, Direktor, PMU Alexandra Klang, Verksamhetsledare, Svalorna Indien-Bangladesh Linn Thullberg, Ordförande, Svalorna Latinamerika Charlotta Norrby, Generalsekreterare, Svenska missionsrådet Alice Blondel, Director, Swedwatch Charlotta Szczepanowski, Generalsekreterare, Vi-skogen Johanna Eliasson, Ordförande, Vänsterns Internationella Forum Anna Nilsdotter, Generalsekreterare, WaterAid Anna Tibblin, Generalsekreterare, We Effect
Palmedagen 2023: Gemensam säkerhet för vår gemensamma framtid
Palmedagen är den svenska arbetarrörelsens årliga mötesplats för internationellt solidaritetsarbete. Regionalt och lokalt engagerade och aktivister med intresse för globala frågor möter varandra och centrala företrädare och experter för att diskutera idéer och utbyta erfarenheter.I år äger Palmedagen rum lördagen den 18 november i Stockholm. Varmt välkomna!
Anmälan är tyvärr redan stängd. Men det finns möjlighet att sätta upp sig på väntelistan för eventuella avhopp:
Till anmälda: Om ni skulle få förhinder, meddela detta till seminarier@palmecenter.se så snart som möjligt.
Sidan uppdateras
Så ser dagen ut
Dörrarna öppnas kl. 9:15 och programmet drar igång kl. 10:00. För- och eftermiddagen kommer bestå av valbara seminarier på aktuella frågor under temat Gemensam säkerhet.
Kl. 10-10:40. Plenum: Välkomnande och introduktion till dagen och temat Common Security – Common Future.
Panelister: Stefan Löfven, Hans Dahlgren, Therese Guovelin, Anna Sundström (moderator).
Kl. 11-11:50. Valbara seminarier förmiddagen:
Den nya världsordningen – Står vi inför ett nytt kallt krig?
Panelister: Morgan Johansson, Paula Carvalho Olovsson, Andrés Rivarola Puntigliano, Björn Lindh (moderator).
Den högerauktoritära utvecklingen – Ökande konflikter i spåren av demokratikrisen.
Panelister: Zehava Galon (med på länk), Helén Pettersson, Anders Lindberg (moderator).
Den artificiella intelligensens tidsålder – Hotet mot jämlikheten, demokratin och säkerheten.
Panelister: Olle Häggström, Karim Jebari, Mikael Leyi, Malin Malm (moderator).
11:50-12:50. Lunch!
12:50-13:30. Plenum: Gemensam uppstart – Insikter från förmiddagen.
Moderatorerna från förmiddagen samlas och lyfter några av de huvudpunkter som tagits upp under förmiddagen.
13:50-14.40. Valbara seminarier eftermiddagen:
Sverige i Nato – Vad blir vår roll i ett nytt säkerhetspolitiskt landskap?
Panelister: Morgan Johansson, Thorbjörn Jagland, Tytti Erästö, Anna Sundström (moderator).
Vem är trygg på en planet i fritt fall?
Panelister: Jytte Guteland, Johan Kuylenstierna, Marika Palmér Rivera, Cajsa Unnbom (moderator) + videos från partnerorganisationer i Filippinerna och Sydafrika.
Regeringens internationella ”reformagenda” – Vad betyder den för Sveriges engagemang, säkerhet och röst i världen?
Panelister: Olle Thorell, Erik Lysén, Anna Tibblin, Oscar Ernerot (moderator).
15:10-15:35. Plenum: Hur kan man engagera sig för förändring, för en gemensam säkerhet, utveckling och framtid?
Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.
Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.
Cookies från tredje part
Den här webbsidan använder Google Analytics, Meta/Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.
Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
ENG
