Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Ställ klimatbovarna inför rätta – lagstifta mot ecocid

Stater och företag världen över förstör och exploaterar systematiskt våra gemensamma ekosystem. Detta är fullt lagligt, det internationella kan i dagsläget inte göra något åt det. Ett tydligt exempel är hur Brasilien, under president Bolsonaros styre, skövlar regnskogen i Amazonas, ett ekosystem som bäst kan förklaras som jordens lungor, utan några som helst juridiska påföljder.

Med en internationell lagstiftning mot storskalig miljöförstörelse, så kallad ecocid, skulle Bolsonaros framfart kunna stoppas.

Global Green Deals Forum arrangerade Palmecentret tillsammans med End Ecocide Sweden ett seminarium om hur vägen till en ecocidlagstiftning kan se ut. Med utgångspunkt i både lagstiftningen och politiken diskuterade generalsekreterare Anna Sundström frågan med Pella Thiel från End Ecocide, Eleanor Sharpston, tidigare generaladvokat vid EU-domstolen och Jytte Guteland (S) som nu sitter i det utskott i Europaparlamentet som har ansvar för miljöpolitiken.

Markering att läget är akut

Alla panelister var överens om att en ecocidlag som gör det möjligt att ställa storföretag och stater inför rätta, dessutom skulle vara en efterlängtad signal från världssamfundet om att klimatet och miljön inte kan vänta.

Att lagstifta om ekocid är ingen ny idé. Olof Palme föreslog det redan på 70-talet. När Romstadgan som ligger till grund för den Internationella Brottmålsdomstolen sedan skrevs 1998 var ekocid på agendan, men kom i det slutgiltiga förslaget inte med. Det gjorde däremot folkmord, brott mot mänskliga rättigheter, krigsbrott och aggressionsbrott.

– Vi vet fortfarande inte helt varför ecocid inte kom med i Romstadgan, men det finns inget som säger att det inte kan läggas till nu, menade Eleanor Sharpston.

Ekologi en fråga om mänskliga rättigheter

Pella Thiel betonade att frågan inte bara är viktig för miljöns skull, det är också en lag som värnar om de mänskliga rättigheterna.

– Vi människor är en del av ekosystemet. När vi förstör det, förstör vi också förutsättningarna för vårt eget liv och utveckling. Mänskliga rättigheter är tätt sammankopplade med ekologiska rättigheter.

Jytte Guteland som den senaste tiden jobbat hårt på EU-nivå med the Green Deal kopplade samman frågan om ecocid med det pågående arbetet med att utforma politik för en rättvis klimatomställning som skyddar och företräder utsatta grupper.

– En stor del av omställningsarbetet måste fokusera på rättviseaspekten. Här kommer facken in som en viktig aktör, menade hon.

Jytte Guteland och Pella Thiel beskrev en försiktig optimism i det faktum att klimatfrågan har tagit en allt mer självklar plats i de politiska samtalen och allt fler länder börjar lyfta frågan om ecocid. Bara häromdagen gick Belgien ut och sa att de överväger att lagstifta mot ekocid.

– Lagar är normerande, och det är just den här typen av normförskjutning vi nu behöver se, säger Eleanor Sharpston.

Det är nu 48 år sedan Sverige och Olof Palme tog initiativ till FN:s första miljökonferens som hölls i Stockholm 1972. Sverige har varit ett föregångsland när det kommer till progressiv klimatlagstiftning och tillhör de länder som har de mest omfattande klimatlagarna i världen. Dock gör vi ännu långtifrån tillräckligt för att klara klimatmålen i Parisavtalet, eller våra egna miljömål. Enligt en ny studie från Uppsala universitet skulle vi i Sverige behöva fördubbla ansträngningarna för att leva upp till två graders målet. Nu har vi chansen att visa framfötterna på nytt och gå i bräschen för att göra ecocid till ett internationellt brott.

 

Globala Torget: En rättvis klimatomställning

Forskning visar att en grön omställning kan skapa 24 miljoner nya jobb. Å andra sidan riskerar sex miljoner arbetstillfällen samtidigt att försvinna. För att skydda de som påverkas av omställningen krävs insatser för att skapa fler jobb i en klimatvänlig och hållbar ekonomi.

Hur kombinerar vi schysta jobb, social rättvisa med hållbar ekonomi – och hur skapas ett ramverk som möjliggör ökat engagemang för klimatet samtidigt som arbetstagares rättigheter inte äventyras?

Vid seminariet medverkar Ann Pettifor, ekonom och författare till The case for the new Green Deal. Sofia Östmark, kanslichef på Union to Union, som tagit fram rapporten Just Transition in the development cooperation context. Moderator är Cajsa Unnbom, Palmecentret.

Seminariet hålls på engelska

Rättvis klimatomställning

Klimatkrisen är akut, radikala samhällsomställningar krävs för att ställa om vårt samhälle. Med i ekvationen behöver jobben, de mänskliga rättigheterna och jämlikheten finnas med. Varje strategi för att bekämpa fattigdom och ojämlikhet måste bygga på omsorg om miljön och en hållbar framtid. Läs mer om Palmecentrets arbete för en rättvis klimatomställning här.

Vi måste formulera vår globala gröna framtidsdröm

Tiden går som bekant fort. Efter sommaren började ”plötsligt” min äldsta son högstadiet. Terminen i nya skolan sparkades igång med projektet ”Framtidens stad”. Med fantasi och kreativitet ska eleverna under läsåret bygga framtidens hållbara stad. Med hjälp av spelet Minecraft blir sedan staden ”verklighet”.

Men projektet handlar lika mycket om att lära eleverna att de kan påverka utvecklingen. Att deras val och agerande gör skillnad.

Föreställa oss framtiden borde vi vuxna göra oftare. Låta fantasin och kreativiteten flöda, våga drömma och utmana invanda tankemönster. Studier visar nämligen att tankens kraft är så stark att den faktiskt hjälper oss att förverkliga våra mål och drömmar. Inte minst när målen ter sig ouppnåeliga.

Mänskligheten står just nu inför sin största kris någonsin. De pågående miljö- och klimatförändringarna hotar vår existens. Vi talar om den nödvändiga omställningen men har svårt att föreställa oss den. Tvivlar kanske på om det ens är möjligt.

En hållbar värld är ingen utopi men kräver nytänkande, kreativitet och tilltro. Författaren och aktivisten Naomi Klein har sagt ”att fantasin är det enda vi har kvar som är – eller kan vara – radikalt nog att ta oss igenom den här krisen, förutsatt att den åtföljs av mod och handling”. Politiken har varken levererat tillräckligt visionära samhällslösningar, eller modet att genomföra dem. Bara genom att släppa lös kreativitet och innovation och sedan vara modiga nog att förverkliga de nya idéerna kan vi möta den kris vi står inför, menar Klein.

Redan vid den första miljökonferensen i Stockholm i juni 1972 sa Olof Palme i sitt öppningstal: ”Jag är övertygad om att vi kan finna lösningar, men det är absolut nödvändigt att vi samarbetar internationellt. Det är verkligen mycket, mycket bråttom. Lösningar kommer att kräva långtgående förändringar i attityder och samhällsorganisation.”

Snart 50 år senare kan vi konstatera att nödvändiga förändringar uteblivit och att tiden nu är än mer knapp. FN:s klimatpanel slår fast att vi behöver ”snabba, långtgående och ojämförliga förändringar i alla aspekter av samhället” för att stoppa den globala uppvärmningen. För att kunna föreställa oss dessa samhällsförändringar behöver vi släppa loss fantasin.

Arbetarrörelsen behöver mobilisera all vår kraft för att bidra i kampen mot miljö- och klimatförstörelsen.

Hur ser vår globala gröna framtidsdröm ut? Det är kärnan i vårt politiska projekt. Släpp lös kreativiteten och modet att agera. Vår gemensamma framtid hänger på det.

Krönikan publicerades 8/9 2020 i Aktuellt i Politiken.

Ny broschyr om rättvis klimatomställning

Den pågående klimatkrisen hotar vår existens och all framtida utveckling. Den globala arbetarrörelsen står bakom en rättvis omställning – Just transition – där vårt ekonomiska system förändras i grunden och ersätts med ett som är hållbart och rättvist. Svensk arbetarrörelse måste visa vägen och öka takten i arbetet för en rättvis klimatomställning – både i Sverige och globalt.

Palmecentret har tagit fram en broschyr som vänder sig till alla som har någon relation till någon av våra medlemsorganisationer. Vi vill med broschyren visa på den möjlighet som en rättvis omställning innebär för vår rörelse och fånga upp era idéer, kontakter och möjligheter till samarbeten för att bidra till en hållbar värld!

Ladda hem broschyren här.

Du kan också beställa pappersexemplar av broschyren genom att maila info@palmecenter.se

Vid stora beställningar tar vi betalt för frakt, annars är materialet gratis.

 

 

Kriminalisera stor­skalig miljöförstörelse

Gemensamt står vi inför mänsklighetens största utmaning. Klimatet och ekosystemen befinner sig under en oerhörd press med mänskligt lidande och oöverskådliga ekonomiska konsekvenser som följd. De våldsamma brändernas framfart, den utbredda och mångåriga torkan, de återkommande orkanernas massiva förödelse och översvämningarnas katastrofala följder. Det är vårt samhälles, vår demokratis och vårt ekonomiska systems akuta kris. Samtidigt ser vi hur ett antal stater och en samling storföretag aktivt motarbetar den omställning som är nödvändig. Därför kräver LO och Palmecentret att storskalig miljöförstörelse bör kriminaliseras.

Vi ser allt mer hur vissa stater och storföretag investerar ofantliga summor i desinformationskampanjer, driver på för ökad rovdrift och ytterligare exploatering av människa och natur. Utsläppen, miljöförstörelsen, ojämlikheten och lidandet fortsätter också att öka. Kostnaderna för sådant beteende är i dag minimala, både ekonomiskt och juridiskt. De är tvärtom direkt lönsamma och uppmuntras av ett system som designats för att tillvarata dessa intressen.

En genomgripande omställning av det ekonomiska systemet är nödvändig och behöver ske mycket snabbt. De offentliga systemen och de ekonomiska styrmedlen måste förändras i grunden så att det blir lätt att göra rätt för både konsument, arbetare, kommuner och företag. Alla de företag och individer som vill göra omställningen möjlig ska ha de bästa förutsättningarna att göra det. Offentliga investeringar, upphandlingsregler, skatter och subventioner måste tydligt riktas mot de branscher och verksamheter som bidrar positivt till omställningen med omsorg om arbetare och miljö. Den internationella fackliga rörelsen ställer sig helhjärtat bakom en sådan utveckling. Där finns de anständiga jobben, möjligheterna till ökad jämlikhet och ett gott liv.

Vi är också övertygade om nödvändigheten att öka de juridiska möjligheterna att utkräva ansvar. Straffriheten är i dag omfattande för miljöbrott och förstörelse av livsmiljöer. Det saknas globala verktyg med tillräcklig jurisdiktion för att hantera dessa frågor och med möjlighet att utkräva ansvar av individer i relation till konsekvenserna av deras handlingar och beslut. Det är snart fyrtio år sedan Olof Palme stod värd för världens första internationella miljökonferens. I sitt inledningsanförande poängterade han att ”i relation till mänsklig livsmiljö finns det ingen individuell framtid, inte för människor och inte heller för nationer. Vår framtid är gemensam. Vi måste dela den tillsammans. Vi bör forma den tillsammans.” Vi ställer oss därför bakom den växande världsopinion som kräver att storskalig miljöförstörelse bör kriminaliseras. Sverige bör gå i täten för att ekocid (från engelskans ecocide), ska läggas till Romstadgan som ett femte brott i fredstid. Och därmed på ett avgörande sätt bidra till ett nytt förhållningssätt till investeringar, exploatering och tillväxt.

Arbetarrörelsen visade under efterkrigstiden att en snabb och genomgripande samhällsomställning är möjlig. Med ansiktet vänt mot framtiden skyggade vi inte den nödvändiga förändringen. Om två år bjuder Sverige återigen in världen till en miljökonferens. Vi har då möjlighet att visa världen att det är möjligt att kombinera ett välfärdssamhälle, ökad jämlikhet och en radikal omställning. Tillsammans med de stater som hotas av utplåning med stigande havsnivåer bör Sverige gå i täten för att minska straffriheten och göra det kostsamt att förstöra människans livsbetingelser. Vi antar denna nödvändiga utmaning och uppmanar regering och riksdag att göra detsamma. Sverige har alla förutsättningar att återigen visa världen att vi är ett föregångsland.

Karl-Petter Thorwaldsson
ordförande för LO
Anna Sundström
generalsekreterare Olof Palmes internationella center

Tiden är knapp för mänskligheten

Vi har 30 år på oss att hejda uppvärmningen. För politikens fokus, som numera tycks begränsas till fyr- eller femåriga mandatperioder, kan det tyckas länge. Men för mänskligheten är tiden knapp.

Förra veckan presenterade FN:s klimatpanel IPCC en rapport som slog fast att dubbla insatser krävs för att hålla nere den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Dubbla insatser! Inte bara är det ett underbetyg till vad som nu görs. Det är en tydlig signal om att mer behöver göras. Koldioxidutsläppen måste minska kraftigt redan inom 10 år för att 2050 vara nere på runt noll. Vi har alltså bara 30 år på oss, slår rapporten fast, därefter är det helt enkelt försent. Uppvärmningen kommer inte att kunna hejdas.

Den insikten borde ge oss alla en ångestsmocka.

Samma dag som IPCC presenterade sin rapport stod det klart att högerpopulisten Jair Bolsonaros vunnit de flesta rösterna i den första valomgången i Brasilien.

Oppositionsledaren och ex-presidenten Lula da Silva, som tillhör Socialdemokraternas systerparti PT, ledde opinionsmätningarna men förbjöds av myndigheterna att ställa upp i presidentvalet, på grund av ett korruptionsåtal.

Jair Bolsonaro har redan aviserat att om han blir president tänker han dra Brasilien ur Parisavtalet, lägga ned landets miljödepartement och öppna upp naturreservat för gruvexploatering. Han har gått till val på att ta bort de kontrollmekanismer som finns för att hindra skövlingen av regnskogen.

Bolsonaro listar sig till skaran av politiska ledare som tvivlar på klimatförändringarna. Donald Trump är en annan. Jimmie Åkesson ytterligare en.

Högerpopulisterna kommer bokstavligt talat att bli vår död. De och alla andra som inte på allvar är beredda att agera. Så det ankommer på oss andra. Det måste vara slut på ”strutsandet”. Upp med huvudet ur sanden!

I eftervalsanalyserna de senaste åren har en ofta återkommande synpunkt varit att socialdemokratin saknar ett samhällsprojekt och att bristen på stora reformförslag bidragit till den kräftgång vi sett, inte minst i stora delar av Europa. Men hallå! Vår tids stora och helt nödvändiga samhällsprojekt finns rakt under våra näsor: en politik för hållbar utveckling. Där reformer för ökad jämlikhet går sida vid sida med reformer för den helt livsavgörande omställningen. Då kan vi på allvar utmana den populistiska högern och visa att en (annan) värld är möjlig – också efter 2050.

Text: Anna Sundström

[factbox]

”Kampen mot den globala miljöförstöringen är en central uppgift. Vi måste skydda ozonskiktet runt vår jord. Vi måste hejda nedsmutsningen av världshaven. Vi måste stoppa skövlingen av urskogarna och hejda ökenutbredningen. Och vi måste få internationell uppslutning i ansträngningarna att minska luftföroreningarna.”
– Olof Palme, 1985

Läs mer om Olof Palme och miljöfrågorna

[/factbox]

 

 

Klimatet – en ödesfråga för arbetarrörelsen

Hur kan man jobba med ”schyst omställning”, så att även arbetare vars jobb hotas ska vara villiga att sluta upp i klimatarbetet? Det kan bli en profilfråga för arbetarrörelsen. Detta var en av slutsatserna på Palmecentrets seminariedag på temat miljö och klimat – jämlikhet i omställning.

Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl inledde med en nulägesbeskrivning:

– Det finns ett stort gap mellan utfästelser och det som faktiskt behöver ske om vi ska nå högst 1,5 graders temperaturökning. Det behöver ske väldigt snabbt.

Kajsa Borgnäs. Foto: Ylva Säfvelin.

Kajsa Borgnäs, ansvarig för hållbarhetsfrågor på det tyska industrifackförbundet IG BCE, benade upp arbetarrörelsens idétradition på miljöområdet. Det finns två motstridiga paradigm, det teknikkritiska och det teknikoptimistiska. Det teknikkritiska går ut på att industrialiseringen ligger bakom miljöhotet och mer av samma kan inte lösa problemen. I stället måste vi förändra vårt sätt att leva. Det teknikoptimiska ser däremot ny teknik som en möjlig lösning.

Kajsa Borgnäs anser att den svenska arbetarrörelsen borde koncentrera sig på att jobba för vad hon kallar hållbar industripolitik, som omfattar innovation av miljövänliga tekniker, transformation av stora system och omställning som är socialt hållbar.

Elproduktion, inklusive hur man spar el och hur man transporterar den långa sträckor, och transporter är enligt henne nyckelområden där innovationer kan göra stor skillnad.

– Det är socialdemokratin som måste ta det här på allvar för vi kan omställning, vi har gjort strukturomvandlingar på andra områden, sa Matilda Ernkrans, S-gruppledare i riksdagens miljö- och klimatutskott.

– En nyckel för att lösa klimatomställningen tror jag är folkbildningsarbete. Vi måste ge människor verktyg att förstå frågornas komplexitet, sa Mattias Vepsö, ABF.

Eftermiddagen ägnades åt det internationella perspektivet. På flera håll i världen känner arbetare redan av klimatförändringarna.

– Jag kan se vilka effekter klimatförändringarna har på jobb och möjligheten att förtjäna sitt uppehälle, sa Anabella Rosemberg, senior miljö- och klimatrådgivare på International Trade Union Confederation.

Som exempel nämnde hon översvämningar som gör att textilindustrin lämnat vissa områden och hur turistindustrin har påverkats i Karibien.

Hon vill att fackföreningsrörelsen ska vara med och kontrollera hur övergången till ett hållbart samhälle sker, och ta inspiration av den svenska vägen att skydda arbetarna, inte särskilda jobb.

– Vårt uppdrag som fackföreningsrörelse är att se till att regeringar tar hänsyn till en schyst övergång och sysselsättningen när de genomför Parisavtalet. Det handlar om investeringar som ger jobb, schysta jobb med liknande eller bättre villkor än de jobb som är på väg att försvinna, sa Anabella Rosemberg.

Victor Baez. Foto: Ylva Säfvelin

Victor Baez, generalsekreterare för Trade Union Confederation of America, framhöll begreppet miljörättvisa (”environmental justice”), pratade om hur man kan finansiera en klimatomställning, och riktade särskilt in sig på de belopp som undanhålls skatt genom olika former av skattesmitning och skatteplanering.

– Hur får vi storföretagen att betala sina skatter?

Om konkreta erfarenheter av klimatförändringar berättade Arnold Tarrobago Villa från filippinska Akbayan. 2013 utsattes Filippinerna för tyfonen Haiyan, som fick förödande konsekvenser och där statens kommunikation brast.

– Folk gjorde sig redo för en vanlig storm. Presidenten varnade för en ”storm surge” men det var ingen som förstod begreppet.

Arnold Tarrabago. Foto: Ylva Säfvelin

En lärdom för arbetarrörelsen i Filippinerna var att människor måste utbildas för att klara framtida katastrofer, och att det alltid är bättre att jobba tillsammans – inte minst tillsammans med lokalbefolkningen, när man till exempel ska återuppbygga och hitta hållbara alternativ för energi och sysselsättning.

Haiyan medförde ett ökat engagemang i klimatfrågan i Filippinerna – men det var tyvärr något av en fluga, konstaterar Arnold Tarrobago Villa. Nu finns problem som är färskare i människors minne, även om det fortfarande är många unga som är aktiva i klimatfrågan.

– Vi vill inte se en ny Haiyan för att väcka frågan igen. Du måste lyckas hålla igång momentum i en fråga utan att vara beroende av en ny katastrof.

Text: Ylva Säfvelin

Klimatet: Folkrörelser hoppas på vändpunkt

Nästa vecka börjar klimattoppmötet COP21 i Paris. Där ska världens länder komma överens om en plan för att tackla vår tids kanske allra största utmaning.

Helgen 28–29 november har utlysts som internationell aktionshelg inför starten på COP21. Över 2300 manifestationer kommer äga rum i fler än 170 länder. Miljontals människor kommer att göra sina röster hörda för ett ambitiöst, hållbart och rättvist klimatavtal. I Sverige genomförs söndagen den 29 november manifestationer på flera orter.

Flera av Palmecentrets medlemsorganisationer och partners kommer att gå ut på gatorna och demonstrera.

– Vi hoppas att Paris blir en vändpunkt för alla oss som kämpar för klimaträttvisa. Snarare än att hänga upp våra förhoppningar på fruktlösa COP-samtal, så hoppas vi att den globala klimaträttviserörelsen fortsätter med stora aktioner för att sätta press på regeringarna i våra respektive länder, säger Josua Mata som är generalsekreterare för den filippinska fackliga centralorganisationen Sentro.

Han har inga höga förväntningar på det officiella toppmötet utan befarar att det kommer att bli ”ett episkt misslyckande”. Det faktum att den stora klimatmarsch som skulle äga rum i Paris nu har förbjudits till följd av polisens säkerhetsåtgärder efter terrordåden tidigare i november, gör dessutom att folkets röst inte kommer att höras på plats.

– Därför blir mobiliseringen för klimaträttvisa runt om i världen den 28-29 november ännu viktigare! Det är det bästa sättet för oss att kollektivt uttrycka vår indignation över regeringarnas misslyckande och än en gång lyfta ambitionerna för en verkligt hållbar värld!

Valter Bittencourt från Brasilien är miljöansvarig på Latinamerikas regionala fackliga samarbetsorganisation TUCA/CSA.

Valter Bittencourt

– Vi har inte tid att vänta. Vi kan redan nu se många tragedier som resultat av klimatförändringarna, och det är bara en liten föraning om vad som väntar om vi inte gör något. Manifestationen är viktig för att hela världen ska förstå att klimatförändringar inte är något som sker långt ifrån oss. Det påverkar vår planet, vår hälsa, vår möjlighet till försörjning. Och ändå är det många regeringar som hanterar frågan som om det enbart handlade om ekonomi och handel.

På en död planet finns inga jobb, påpekar han.

– Vi måste kräva att våra ledare agerar för att få till stånd ett bindande globalt avtal för att begränsa temperaturhöjningen. De kan inte fortsätta ge vika för de ekonomiska intressen som försöker upprätthålla ett misslyckat system.

En av de svenska organisationer som engagerat sig i kampen för klimatet är Socialdemokrater för tro och solidaritet. Ulf Bjereld som är förbundsordförande menar att klimatet är en ödesfråga och att vi därför alla måste engagera oss.

Ulf Bjereld: Foto: Johan Wingborg, Göteborgs universitet

– Sverige ska lämna ett kraftfullt nationellt bidrag och vara ett föregångsland för internationell solidaritet i miljöfrågorna. Vi har förutsättningarna att vara det, genom att vi är ett relativt litet och välorganiserat land.

Bjereld påpekar också att de bidrag till minskade koldioxidutsläpp som varje land lämnat in inför mötet i Paris, inte kommer att räcka.

– Ambitionerna måste vara ännu högre. Vi vill också påminna om att klimatförändringar kan leda till en mångdubbelt svårare flyktingsituation än den vi har i dag.

För att hitta manifestationen närmast dig, se här.

Text: Stina Oskarsson

 

Facket på plats vid klimatförhandlingar

Den 1–14 december träffades representanter från världens länder i Perus huvudstad Lima för det tjugonde förhandlingsmötet, COP20, inom ramen för FN:s klimatkonvention.  Målsättningen var att komma vidare i förhandlingarna för att nå fram till ett bindande avtal vid klimatkonferensen i Paris 2015.

Den samlade fackföreningsrörelsen fanns på plats i Lima med 112 representanter. En av dem var Daniel Angelim från Palmecentrets samarbetsorganisation Confederación Sindical de Trabajarores y Trabajadoras de las Americas (CSA).

– Den officiella processen var en stor besvikelse, säger han och hänvisar till den internationella fackliga samarbetsorganisationen ITUCs uttalande efter mötet.

ITUC kritiserar avsaknaden av ambitioner, inte minst för perioden fram till 2020, liksom det faktum att slutdokumentet inte nämner behovet av en rättfärdig omställning, ”just transition”. Detta är ett nyckelbegrepp för facket. Övergången till ett hållbart samhälle och ekonomi måste karaktäriseras av inkluderande och deltagande av alla parter och de sociala ”kostnader” som den nödvändiga omställningsprocessen kan föra med sig måste bäras gemensamt av alla.

Övergången till en hållbar ekonomi kommer ge jobb, men också innebära förlust av arbetstillfällen för vissa. Därför är det viktigt att diskutera frågor som: Vilket stöd kommer att finnas för de arbetare och samhällen som ”förlorar” i omställningsfasen? Vilka färdigheter kommer att behövas inom de nya sektorer som växer fram? Hur garanterar vi anständiga arbetsvillkor för de nya jobb som skapas?

ITUC framhåller att frågan om en politik för sociala trygghet är central för att åstadkomma hållbara klimatåtgärder, och att omställningsprocessen måste genomsyras av social dialog.

Regeringar har en nyckelroll när det gäller att reglera och minska utsläppen av växthusgaser, men också i att främja en politik som leder till en miljömässigt och socialt hållbar arbetsmarknad med anständiga villkor för arbetstagare.

– Ministrarna har fortfarande möjlighet att visa att det är de som leder processen, och inte lämna åt tekniskt sakkunniga att besluta hur framtiden för arbetare ska se ut. De måste reagera nu, säger Daniel Angelim.

Den fackliga rörelsen lyfter också upp behovet av demokratisk kontroll över energin, tillsammans med andra gemensamma nyttigheter som vatten och luft, som en viktig komponent för att kunna åstadkomma ambitiösa klimatåtgärder.

Parallellt med det officiella toppmötet anordnades Cumbre de los pueblos (ungefär ”folkens toppmöte”) på samma tema. Där träffades sociala rörelser för att diskutera och mobilisera för inflytande och påverkan.

– Vi anordnade en stor manifestation med ett tydligt politiskt budskap, många intressanta workshops och hade ett stort folkligt deltagande, säger Daniel Angelim.

– För oss gäller det nu att fortsätta det dagliga arbetet på nationell nivå för att lyfta de fackliga perspektiven, och att mobilisera kring klimatfrågan under hela 2015, inte bara i samband med det kommande COP-mötet i Paris.

Text: Stina Oskarsson

”Sverige – ta ansvar för de globala utmaningarna”

År 2000 enades FN:s medlemsländer om en plan för att bekämpa den extrema fattigdomen i världen, genom antagandet av FN:s åtta millenniemål.

Nästa år går målen ut, men stora globala utmaningar återstår. Klyftorna mellan rika och fattiga ökar, klimatförändringar orsakar katastrofer runtom i världen, 2,5 miljarder människor saknar tillgång till grundläggande sanitet och 1,2 miljarder människor lever på mindre än 10 kronor om dagen.

I dag onsdag träffas världens stats- och regeringschefer i FN:s 69:e generalförsamling för att diskutera dessa utmaningar.

Därefter har Sverige och de andra medlemsstaterna 365 dagar på sig att sätta världen på rätt kurs och enas om nya utvecklingsmål som ska antas i september 2015.

Vi uppmanar Sveriges nya regering att under det kommande årets förhandlingar agera för att FN:s medlemsstater enas kring ambitiösa utvecklingsmål på flera områden:

Alla länder har ett ansvar för att hantera de globala utmaningarna.

Vi vill att Sverige tar sin del av ansvaret.