Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Mandatperioden går mot sitt slut. Den har präglats av ineffektiv och dyr klimatpolitik som försämrat möjligheterna att nå klimatmålen. Nästa val blir ett ödesval för framtiden. Sverige måste visa ledarskap och öka takten i omställningen.
Den första goda nyheten är att folkviljan finns. Enligt en global forskningsstudie tycker 85 procent av svenskarna att regeringen behöver göra mer för att bekämpa klimatkrisen, och 72 procent kan tänka sig att betala en procent av sin inkomst för det.
Den andra goda nyheten är att när ledarskapet på nationell nivå fallerar fortsätter omställningen på lokal nivå. 48 svenska kommuner har åtagit sig målet att bli klimatneutrala till 2030.
Överallt i landet sker demokratiska initiativ som bidrar till att skapa en hållbar framtid för alla. Kommuner, medborgare och gräsrotsorganisationer engagerar sig varje dag för att bidra till omställningen.
Men trots att stödet är högt tenderar både politiker och medborgare att underskatta hur många andra som faktiskt vill se en starkare klimatpolitik. Enligt samma studie är en majoritet beredda att göra insatser för klimat och miljö, men man tror att enbart en minoritet vill det.
Ett flertal projekt som startats av civilsamhället är igång runt om i landet för att öka medborgarnas inflytande över hur samhället ska utformas. I Allians för Rättvis Klimatomställnings Framtidsverkstäder får människor mötas, utbyta perspektiv och formulera visioner och förslag för en rättvis klimatomställning.
Klimatriksdagen har anordnat Klimatrådslag runt om landet, genom Elevborgarråd för klimatet fokuserar Klimatklubben på att göra barns och ungas röster hörda, och i projektet Klimatsamtal inom öppna förskolan arbetar Våra barns klimat för att integrera omställningen i föräldranära verksamheter.
Dessa projekt ger framtidstro på riktigt. Genom att människor möts, delar kunskap, tänker tillsammans, och formar de platser de bor på, skapar dessa initiativ demokratiska och inkluderande beslutsprocesser som bidrar till rättvisa och hållbara samhällen för alla. Projekten är också ett bevis på att det går att skapa en klimatpolitik som inte är partipolitisk och polariserande.
Vi vill se en omställning som lyssnar på denna stora majoritet, och som sätter välbefinnande för människor, planeten och framtida generationer i fokus.
Vi önskar oss att politiker utgår från människors verkliga behov, lyssnar på deras röster – och som visar ledarskap. Låt detta bli valet då klimatdebatten utgår från vetenskap och folkvilja, på riktigt. Vi har inte råd med fyra år till av bortkastad klimatpolitik. Inför valet i september efterfrågar vi ett starkt och inlyssnande klimatledarskap, i regeringen, riksdagen och i varje region och kommun.
Suzanne Standfast, generalsekreterare, Oxfam Sverige
Oscar Ernerot, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Framtidsverkstädernas mål är att främja ett brett folkligt inflytande över omställningen och mobilisera fler människor att sätta tryck på sina politiker att agera för en snabb och rättvis klimatomställning.
Efter hård kritik från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och omvärlden har den filippinska regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna och fackliga friheterna i landet. Men i de små fiskebyarna längs kusten, långt ifrån mötesrum i Manila, märks förändringarna inte alls.
Fackliga företrädare och människorättsorganisationer i Filippinerna vittnar fortsatt om att hot och trakasserier. Mord på fackliga ledare förekommer utan att någon ställs till svars. De utlovade utredningarna uteblir, och ansvariga går fria.
För arbetarna inom fiskeindustrin är situationen särskilt utsatt. Landet har fortfarande inte ratificerat ILO:s konvention om arbete inom fisket, vilket innebär att fiskarna inte räknas som arbetstagare. Det skapar ett stort rättsligt tomrum, där facklig organisering i praktiken inte fungerar och arbetsrättsligt skydd saknas. Många fiskare tvingas arbeta under förhållanden som påminner om modernt slaveri.
Trots tuffa förhållanden att verka i har Fishworkers Solidarity – som stöds av Palmecentret – genom åren spelat en avgörande roll för att stärka fiskearbetarna position, i områden som General Santos, Navotas och Sarangani. Det har åstadkommits genom massaktioner, dialog med myndigheter och aktivt deltagande i lokala trepartsamarbeten mellan stat, arbetsgivare och arbetstagare.
Förutom kampen att förbättra arbetsvillkor och försvara fiskarbetares rättigheter, arbetar Fishworkers Solidarity också med att återställa kuster som skadas alltmer av klimatförändringar och miljögifter.
Bilderna är från en by där de hade som bi-syssla att återplantera mangrove-plantor, vilket hjälper fiskyngel att växa.
Fishworkers driver även aktivt kampanj mot Marcosregeringens försök att ändra landets nuvarande fiskerilag i grunden. Lagen skyddar de kommunala vattnen upp till 15 kilometer från kusten och reserverar dem för småskaliga, lokala fiskare. Men under de senaste två åren har regeringen drivit förslag om att ändra lagen och ge stora kommersiella fartyg tillgång till dessa områden.
Tack vare Fishworkers Solidaritys arbete har fiskarbetare fått ökad kunskap om hur politiska och ekonomiska beslut hotar deras försörjning, och deras frågor har kunnat lyftas till nationell nivå.
De har i dag också ett snabbinsatsteam med nio utbildade ledare som agerar vid hot eller övergrepp mot fiskares mänskliga rättigheter, samtidigt som tre företrädare regelbundet uttalar sig i media i frågor som rör fiskearbetares villkor.
Men deras arbete stöds i dag enbart av Palmecentret och en liten summa från medlemsavgifter (deras medlemsavgift motsvarar ungefär 8 svenska kr), vilket gör att en viktig röst nu riskerar att tystas när resurserna försvinner.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
– Arbetarrörelsens historia visar att rättigheter inte kommer uppifrån. De vinns genom organisering, solidaritet och långsiktigt stöd till de som står längst ner i maktordningen. För fiskearbetarna i Filippinerna återstår en lång kamp, säger Åsa Henriksson som arbetar med Palmecentrets stöd till civilsamhället i Filippinerna.
Palmecentret stöttar i dag samarbetspartners i fem av tio av de värsta länderna i världen för arbetstagare, vilket inkluderar Filippinerna.
Men det arbetet hotas nu av abrupta nedskärningar. Om mindre än TVÅ MÅNADER tvingas Palmecentret avsluta ett avgörande stöd till demokratirörelser och människorättsorganisationer i över 30 länder.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
Erkänn Afrika som jämlik partner
I Amsterdam har det årliga eventet ”Afrikadag” just gått av stapeln. Ett årligt forum med närmare 1 000 deltagare som samlar medborgare, politiker och civilsamhälle från både Europa och Afrika för att utforska jämlikare partnerskap och samarbeten mellan kontinenterna.
I samband med mötet släpptes rapporten Beyond Rhetoric: Crafting a Win-Win EU-Africa Partnership av Foundation of European Progressive Studies (FEPS). En rapport som Palmecentret har varit med och tagit initiativ till och finansierat.
Rapporten visar att ojämlikheten mellan Afrika och Europa består och växer, och den är en nödvändig – och stundtals obekväm – påminnelse om att mycket av det vi kallar partnerskap fortfarande präglas av obalans.
Det är lätt att falla för de stora orden: ”ömsesidig nytta”, ”gemensam utveckling”, ”grön omställning”. Men vad betyder de i praktiken när Europas gröna framtid drivs av råvaror som säljs billigt från Afrika, medan afrikanska möjligheter till regionala värdekedjor och grön industri ofta förbises? Och när råvaror utvinns under några av världens värsta arbetsvillkor och driver på våldsamma konflikter och miljöförstöring.
Rapporten lyfter i stället att en verkligt rättvis relation kräver att EU inte bara tillgodoser sina behov av metaller och mineraler – utan aktivt bidrar till grön industrialisering, lokal förädling, kapacitetsuppbyggnad och institutionell utveckling i Afrika, i partnerskap och inte genom ensidiga krav.
Att EU investerar i råvaruutvinning utan att stödja vidare förädling är inte bara exploaterande, utan strategiskt kortsynt. Ett sådant mönster cementerar en beroendeställning där Afrika förblir råvarubas i stället för industripartner – något som EU, om man menar allvar med rättvisa, måste förändra.
Även Global Gateway, EU:s stora investeringsprogram, behöver reformeras. Rapporten pekar på bristande lokalt ägarskap, svaga sociala villkor och att satsningar alltför ofta gynnar europeiska företag snarare än afrikanska samhällen. Ett hållbart partnerskap bygger på transparens och samarbete, inte på att investeringar främst möjliggör snabb utförsel av råvaror.
Men rapporten stannar inte vid ekonomin. Den understryker att demokrati, mänskliga rättigheter och lokal delaktighet måste vara gemensamma och ömsesidigt utformade grundpelare i partnerskapet. Det räcker inte med investeringar om de inte är förankrade i lokalsamhällen, saknar konfliktkänslighet eller om de förstärker ojämlika maktstrukturer. Då är det inte utveckling – utan en fortsättning på koloniala mönster.
Här bör Sverige höja sin röst. Vi har historiskt velat vara en solidarisk och progressiv aktör internationellt. Men i dag drar Sverige sig tillbaka. Regeringen kapar biståndet till Afrika och flyttar fokus från global rättvisa till snäva nationella prioriteringar – samtidigt som EU:s relation med Afrika står inför avgörande vägval.
Vår gemensamma gröna omställning måste präglas av rättvisa – och Sverige måste vara berett att möta ojämlikhet med handling, inte retorik. I slutänden handlar det om värdighet, rättvisa och respekt – för Afrika, för Europa och för de principer vi säger oss försvara. Det är så ett verkligt win-win-partnerskap ser ut.
Oscar Ernerot
Generalsekreterare för Palmecentret
Senele Dhlomo
Palmecentrets projektledare i Zimbabwe
Debattartikeln publicerades först i Global Bar Magazine den 1/12-2025.
Klimatkrisen kräver en ny samhällsmodellVi har i dag ett ekonomiskt system på kollisionskurs med planeten och som samtidigt misslyckas med att leverera det människor verkligen behöver. Enligt ny forskning har redan sju av nio planetära gränser passerats. Samtidigt lever 44 procent av världens befolkning i dag i relativ fattigdom.
Klyftorna växer snabbt och de mål vi gemensamt satt för ett gott liv för alla och en levbar planet, Agenda 2030 samt klimat- och miljömålen, ser alltmer avlägsna ut.
Det här är vår framtids dubbla kris: ekologiskt nödläge och social otrygghet. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor. Politiska lösningar som förenar omställning och jämlikhet, och hur en hållbar välfärd ska kunna byggas inom planetens gränser. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor
86 procent av svenskarna anser att regeringen bör göra mer för att hantera klimathotet. 62 procent vill att vår ekonomi ska prioritera hälsa och välmående för människor och natur, snarare än att enbart fokusera på tillväxt och ökat materiellt välstånd i landet.
Det är också fullt möjligt att nå målen vi redan har lovat att jobba mot, både vad gäller klimatmålen och Agenda 2030. Forskningen visar att mänskligheten kan uppnå god livskvalitet för alla med bara en tredjedel av de resurser vi använder i dag – om vi fördelar och använder dem klokt.
Nya utmaningar kräver nya lösningar – och visioner. Forskare som Johan Rockström har länge varnat för att små steg inte räcker för att möta nödläget och efterlyser ett politiskt ledarskap som förenar klimat- och miljömål med social rättvisa – en väg som är både hållbar och demokratisk.
Det räcker inte heller att tala om hållbarhet i allmänna ordalag. Vi behöver i stället börja styra mot mål som är förenliga med vad vi vet från forskningen – och med global rättvisa. En politik som styr ekonomin mot människors välmående, jämlikhet och ekologisk balans, i stället för kortsiktig tillväxt.
Länder som Finland och Skottland, liksom städer som Amsterdam och Tomelilla, har redan börjat styra mer mot välmåendeekonomi genom att låta social trygghet och ekologiska gränser tydligare sätta ramarna för politiska beslut.
För att lyckas behöver vi formulera den berättelse som saknas i dagens debatt: att en rättvis grön omställning inte är ett hot mot välfärden utan dess förutsättning.
En rättvis omställning betyder i praktiken att löntagare, glesbygd, låginkomsttagare och unga inte lämnas att bära kostnaderna. Det betyder satsningar på gröna jobb, starka socialförsäkringar, kollektivtrafik och energieffektivisering som sänker människors kostnader och samtidigt minskar utsläpp och användningen av resurser.
Det betyder också att rikare länder som har goda möjligheter att ställa om gör det snabbare, och stöttar låginkomstländer i att göra sin omställning.
Inför COP30 samlar Palmecentret under årets Palmedag aktörer från forskningen, fackföreningar, civilsamhälle och politiken kring just detta: En ny ekosocial samhällsmodell där välfärd och grön omställning är två sidor av samma mynt.
Utgångspunkten är enkel men krävande – en välfärdsstat som levererar trygghet och frihet, inom planetens gränser.
Praktisk politik för att uppnå detta handlar om att sätta upp mätbara mål för välmående i budgetarbetet, driva klimat- och miljöpolitik som också minskar ojämlikheten, skapa omställningsfonder som gör det tryggt att byta jobb och bransch, samt styra investeringar till det som gynnar både människor och ekosystem.
Sverige och andra länder behöver därför:
De nordiska länderna har bäst förutsättningar att gå först: starka välfärdssystem, hög tillit och erfarenhet av samverkan mellan marknad, stat och folkrörelser. Här kan nästa samhällsmodell ta form – en ekosocial modell där välfärd, klimat och rättvisa är sammanlänkade.
Det är dags att Sverige och Norden visar vägen mot en politik som börjar mäta och styra mot det som verkligen räknas: Människors sociala trygghet och planetens hälsa. Alla, oavsett politisk färg, behöver nu våga tänka nytt för att hantera vår tids största utmaningar.
Artikeln har tidigare publicerats i Altinget.
Nedrustning och skyddet av vår livsmiljö handlar om vår överlevnadVarje bomb som faller spränger inte bara sönder städer och människor – den förgiftar mark, vatten och luft. Den lämnar efter sig en tyst katastrof som fortsätter långt efter att bomberna tystnat.
I Ukraina orsakar kriget efter Rysslands fullskaliga invasionskrig en ekologisk förstörelse som kommer att drabba generationer. Rapporten An Environmental Compact for Ukraine, framtagen på uppdrag av Ukrainas regering och ledd av Palmecentrets ordförande Margot Wallström, dokumenterar de enorma miljöskadorna: kemikalier som sprids, jordar som förgiftas, infrastruktur som förstörs.
Hot mot planeten
Bombningarna i Gaza skapar samtidigt tiotals miljoner ton avfall och restprodukter, förstörda vatten- och avloppssystem vilket har lett till allvarliga mark- och vattenföroreningar. Gaza riskerar att bli obeboeligt – inte bara av det urskillningslösa dödandet, utan också av en förstörd livsmiljö.
När Ryssland nu senast presenterat ett test av den kärnkraftsdrivna roboten Burevestnik – ett kärnkraftsdrivet vapen som kan lastas med kärnvapen – suddas gränsen ut mellan krigets risker och vår livsmiljös sammanbrott. Denna typ av vapen utgör inte bara ett hot mot freden, utan mot planeten. Teoretiskt har denna typ av vapen obegränsad räckvidd, och varje haveri skulle kunna sprida radioaktiv förorening över enorma områden, för att inte tala om de katastrofala följderna vid en faktisk användning i krig.
Den militära sektorn står i dag också för 5,5 procent av världens samlade utsläpp – mer än civilflyget och sjöfarten tillsammans. Ändå undantas dessa utsläpp från internationell klimatrapportering. Vi vet inte hur mycket krigsmaskineriet sammantaget förstör vår planets klimat.
Måste ses i ett samverkande perspektiv
Under förra året spenderades över 29,1 biljoner kronor på militära utgifter globalt. Det är enorm kostnad när vi samtidigt har akuta behov att genomföra en sällan skådad kraftsamling att möta klimatkrisen. Om vi misslyckas väntas inte bara katastrofer, folkförflyttningar, ekologisk massdöd och svält. Fler konflikter och krig kommer följa i dess spår.
Detta är inte hållbart. Vi måste bygga mänsklig säkerhet med hänsyn till vår livsmiljö, och inte på hotet om ömsesidig förstörelse. Vi vet också att konflikter, klimatkris och ojämlikhet måste ses ur ett samverkande perspektiv. För att bryta spiralen krävs ett nytt ledarskap och att vi tydligt tar steg för ökad mänsklig och gemensam säkerhet:
Under Alva Myrdals, Olof Palmes och Anna Lindhs var Sverige en tydlig röst för nedrustning, miljö och fred. Den traditionen får vi inte överge. Att stå upp för nedrustning och klimatomställning är inte naivt, det är en realistisk politik för överlevnad. När världen nu samlas under FN:s nedrustningsvecka är budskapet tydligt: Verklig säkerhet förutsätter att vi förebygger konflikter och försvarar vår livsmiljö.
Vår uppmaning till regeringen, låt inte Sveriges röst förbli tyst. Det är hög tid att visa ledarskap i vår tids ödesfrågor.
Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Danielle Barsoum Malki, policyrådgivare Fred & Dialog, Olof Palmes Internationella Center
Ukrainas första progressiva toppmöte – mot EU-medlemskap och en rättvis återbyggnadUnder ett och samma tak kommer politiker, representanter för civilsamhället, fackföreningar, akademiker, veteraner och ungdomsrörelser att samlas för att diskutera Ukrainas framtid inom den europeiska gemenskapen efter kriget.
Målet med toppmötet är inte bara att bekräfta vårt gemensamma engagemang för Ukrainas suveränitet och omvärldens stöd under den pågående ryska aggressionen, utan också att göra Ukrainas EU-anslutningsprocess till en drivkraft för social dialog, rättvisa och inkludering.
Lika viktigt är att toppmötet kommer att fungera som en plattform för att stärka samarbetet med ukrainska progressiva organisationer som länge har arbetat för att främja demokrati, social jämlikhet och medborgerligt deltagande – just de värden som formar Europas gemensamma framtid.
Den två dagar långa konferensen kommer att hållas på ukrainska och engelska, med möjlighet att delta online:
Toppmötet organiseras av PES, S&D-gruppen i Europaparlamentet, Palmecentret och andra ledande europeiska partners – i samarbete med SD Platform i Ukraina
Kvinnor får stöd i att bli egenföretagareTre kvinnoorganisationer som Palmecentret stöttar i Sydafrika och Zimbabwe såg hur klimatkrisen ökar kvinnors fattigdom och utsatthet för våld. De bestämde sig för att göra något som både stärkte kvinnorna de jobbar med och bidrog till grön omställning. Därför utbildar de nu kvinnor som överlevt könsbaserat våld så att de kan skapa hållbara matträdgårdar. Där används traditionella frön, hämtade från en fröbank som kvinnor på landsbygden startat. På så sätt kan kvinnorna odla tåliga grödor som är bättre anpassade för ett hetare klimat. Med en tryggare matförsörjning och ekonomi kan de lättare lämna våldsamma relationer.
Många filippinska kvinnor arbetar utomlands under svåra villkor. Det är vanligt att de behöver lämna sina barn hos släktingar och vara borta från dem under flera års tid för att försörja sig och skicka hem pengar. Skulle de återvända till Filippinerna möter de ofta arbetslöshet och ekonomisk osäkerhet. Det vill Center for Migrant Advocacy ändra på. I samarbete med Palmecentret och Anna Lindhs minnesfond stöttar organisationen kvinnor i att gå samman lokalt för att skapa hållbara jobb och småskaliga företag.
Genom stödet har det bildats kvinnokooperativ som till exempel producerar ekologisk juice och sylt och mattor av återbrukad textil – samtidigt som de kräver sin rätt till offentligt stöd ur jämställdhetsbudgeten. Enligt filippinsk lag måste alla myndigheter avsätta minst fem procent av budgeten till aktiviteter som främjar kvinnors rättigheter. Men det är långt ifrån alltid som det sker, och när det händer kan pengarna gå till något projekt som leds av den lokala borgmästarens fru.
Genom Center for Migrant Advocacy får kvinnorna utbildning, en plats att utbyta erfarenheter på och stöd i att söka gemensamma projekt. På så sätt skapas självständighet och framtidstro – och fler filippinska barn kan växa upp med sina föräldrar.
Palmecentrets partner Gender Alliance Development Center (GADC) har framgångsrikt påverkat Tiranas kommun att utöka stödet till marginaliserade kvinnor. Stödet riktar sig till kvinnor på landsbygden, ensamstående mödrar och romska kvinnor, med ett särskilt fokus på kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Tack vare att GADC uppvaktat beslutsfattare får nu kvinnorna 6 000 euro i ett startbidrag för att utveckla sin egen affärsverksamhet. De är dessutom undantagna från skatter under ett år, och kommer erbjudas mentorskap och utbildning för att öka sina chanser att lyckas.
Att utsatta kvinnor ges möjlighet att bygga upp en egen försörjning lyfter familjer ur fattigdom och bidrar till samhällets utveckling i stort. Det är särskilt viktigt för kvinnor som utsätts för våld hemma, för att kunna bryta våldscirkeln.
De tar kampen för Amazonas framtid
Biståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.
Colombia räknas som det farligaste landet i världen för miljöaktivister, särskilt i Amazonas där väpnade grupper, illegal gruvdrift och avskogning hotar både människor och klimatet. Under 2023 mördades nära 80 personer som engagerat sig i miljöfrågor. Trots riskerna lyckades Palmecentrets partnerorganisation VozEs samla 50 miljöorganisationer i Amazonas så att de kunde föra fram sina krav till bland annat landets regering. De lyfte bland annat förslag på hur säkerheten för miljöförsvarare kan öka, hur skogsskövlingen i Amazonas ska stoppas och hur klimatomställningen kan göras rättvis för arbetare och lokalsamhällen.
Tillsammans utvecklade deltagarna en gemensam deklaration med sina viktigaste krav som de sedan överlämnade till representanter för regeringen, kongressen, FN och regeringens delegation i fredsdialogen med ELN. Att miljörörelsen talade med enad röst och för första gången mötte regeringen samlat var ett historiskt steg. Konventionen har stärkt rörelsens inflytande, bidragit till konkreta politiska reformer och förbättrat skyddet för miljöaktivister.
I Colombias del av Amazonas har ungdomar för första gången bjudits in till politiskt beslutsfattande om miljö och klimat. Det är tack vare VozEs, som också arbetar för att öka ungas inflytande, främja jämställdhet och ta fram klimat- och miljöpolitik med folkligt stöd – i en region som är avgörande för hela mänsklighetens framtid. Tusentals unga drillas nu till ledare i arbetet för Amazonas överlevnad.
Genom så kallade miljöakademier har ungdomar i bland annat Chocó och Cumaribo utbildats för att kunna påverka miljöarbetet i sina hemregioner, i dialog med borgmästare, guvernörer och lokala ledare. En stor framgång är att miljöakademierna nu har skrivits in som en del av de officiella utvecklingsplanerna, vilket innebär att 3 220 unga miljöförsvarare kommer att utbildas fram till år 2027.
Miljöakademierna har också haft stor betydelse för urfolksgrupper som Kankuamofolket. För första gången kunde unga, inklusive unga kvinnor, föra en öppen dialog med sina traditionella ledare om både klimat och jämställdhet – frågor som aldrig tidigare lyfts i det forumet. Det är ett avgörande steg mot att göra ungas röster hörda i lokalsamhällen där deras inflytande länge varit begränsat.
Från stridsflyg till solceller: Vad kan vi lära oss av facklig kamp denna Earth Day?
1976 blåste en intern strid upp i det brittiska företaget Lukas Aerospace. Ledningen ville fokusera på företagets militära produktion och säga upp personal. De anställda kontrade med en gemensam facklig plan som både skulle rädda jobben och ta företaget i en ny riktning. I stället för att tillverka missiler ville de framställa saker som gjorde social nytta, som medicinsk utrustning och värmepumpar och solceller, så att arbetare skulle ha råd att värma upp sina hem.
”Lukasplanen” och fackets organisering för att få använda sina yrkeskunskaper på ett sätt som bidrar till det allmänna bästa – till fred, klimatnytta och jämlikhet – gör sig påmind på Earth Day i år.
Den infaller i en tid då satsningar på militär och vapen upptar en rekordstor del av våra gemensamma resurser. Och där summan som läggs på militär upprustning överträffar det som läggs på klimatomställningen många gånger om. För den som vill ha säkerhet för alla är detta en bakvänd logik.
Inte minst när man tänker på att militärindustrin bidrar till det pågående angreppet på jordens livsuppehållande system. Militären står för cirka en tjugondel av världens totala klimatutsläpp – mer än civilflyget. Lägg till det skador på lokal natur, då giftiga ämnen släpps ut vid övningar och vapentester och hamnar i människors och djurs kroppar. I vissa fall är storskalig miljöförstörelse – ekocid – rentav en central del av den militära strategin, som i Rysslands krig i Ukraina. Även Israels armé har ekocid som taktik, då den bulldozrar åkrar, fäller olivträd och fyller brunnar med betong för att göra Gaza omöjligt att leva i för palestinier.
Självklart ska vi satsa på vår gemensamma säkerhet. Och själva förutsättningen för att kunna leva tryggt är att vi har en fungerande planet, som kan förse oss med mat, vatten och ett hem som står kvar. Som kan stötta vår hälsa och bära upp våra ekonomier. Allt detta riskerar vi att förlora om vi inte agerar kraftfullt, här och nu.
Slutsatsen är tydlig: mänsklig säkerhet behöver bli politikens främsta mål. Det innebär satsningar på en rättvis grön omställning, både här hemma och i världen. Arbetare ska få stöd i att ställa om till nya gröna jobb och uppgifter. Rikare länder som orsakat klimatkrisen behöver betala den klimatfinansiering de är skyldiga de mest drabbade länderna, så att de kan skydda sina invånare.
Det kräver också att det multilaterala systemet för internationellt samarbete, fred och säkerhet stärks och utvecklas. Och att satsningar för att främja demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras.
Pengar finns men behöver omfördelas, från de superrika och klimatskadliga industrier till det som skapar säkerhet och välmående för alla. Lyckas vi med det minskar vi också grogrunden för auktoritära rörelser och ledare som vill starta krig.
Även om vi behöver både militär beredskap och förebyggande upprustning för att skydda oss mot despoter, så behöver den stora riktningen vara det som de fackliga kämpade för i Lukasplanen: en demokratisk övergång från att producera sådant som skadar människor och planet till sådant som hjälper oss att blomstra.
Vi behöver helt enkelt rusta för fred snarare än krig.
400 personer samlades för att mobilisera för rättvis omställning!
Den 5-6 april anordnades Klimatriksdag 2025, vilket samlade 400 deltagare. Här möttes engagerade medborgare, forskare, representanter för olika rörelser, kommunala tjänstemän och opinionsbildare. Palmecentret och Hyresgästföreningen var två av de organisationer som stöttade eventet.
Huvudfrågan var hur vi ska arbeta tillsammans för att mobilisera så många som möjligt för en rättvis och kraftfull klimatpolitik. Naturskyddsföreningens Beatrice Rindevall sammanfattade helgens intensiva aktivitet med orden: ”Det finns tusen sätt att engagera sig. Vi har folket och opinionen på vår sida.”
Nyfiken på hur du kan vara med? Här kommer inom kort de viktigaste budskapen och idéerna från Klimatriksdag 2025 att publiceras, med flera arbetsgrupper som man är varmt välkommen att ansluta sig till:
