När regimen i Eswatini tog bort möjligheten att lämna in medborgarförslag till parlamentet, exploderade missnöjet. Ett upprop för demokrati skickades till parlamentsledamöter, vilket var aktioner som uppmuntrades av bland annat Eswatinis textilarbetarfack, ATUSWA. Men i respons mot de fredliga protesterna exploderade också polisvåldet.
Efter att en student dödats i maj 2021 anordnades stora demonstrationer mot polisens brutala metoder. Ett 70-tal människor dödades, 500 skadades och 800 greps av polis.
– Nu rör sig soldater och polis på gatorna och vi har utegångsförbud nattetid. Det har blivit svårt för vanliga medborgare att göra något för att förbättra sina liv och för arbetare att organisera sig, säger Wander Mkhonza, generalsekreterare och en av grundarna av ATUSWA.
Wander Mkhonza berättar att fackföreningarna i praktiken fungerar som opposition eftersom politiska partier är förbjudna, om än fortsatt verksamma. I november anordnade ATUSWA ett möte med strejkande arbetare när polisen utan förvarning dök upp och kastade tårgas på deltagarna.
– Folk sprang ut i panik sökandes efter syre, berättar Wander.
Polisen förklarade senare sitt agerande med att de trodde att det rörde sig om ett politiskt parti. De bad om att få information om möten i förväg, men agerade ändå på samma sätt vid nästa träff. Sedan dess har ATUSWA inte kunnat anordna fler massmöten.
En kung med all makt
Wander Mkhonza använder namnet Swaziland – inte Eswatini.
– Problemet är inte namnet, utan hur det kom till. I vår konstitution står fortfarande Swaziland och ingen person borde kunna vakna upp på morgonen och ändra det. Kungen ska inte vara större än nationen.
Konstitutionen från självständigheten från 1968 garanterar politiska rättigheter och politisk pluralism. Men 1973 förbjöd kungen politiska partier och organisering och sedan dess är det svårt för fackföreningar att verka.
– Arbetares frihet är inte på något sätt garanterad, säger Wander Mkhonza som själv tidigare arbetade i en textilfabrik.
2003 gick han med i och blev senare vice ordförande för det socialdemokratiska partiet PUDEMO, sedan 2008 terroriststämplat av regimen. Idag satsar han främst sin kraft på fackföreningsrörelsen och där ser han en dubbel utmaning: Regeringen motsätter sig fackens existens och arbetsgivarna respekterar inte rätten till organisering och kollektivförhandlingar.
Bara att få ATUSWA registrerad av den statliga instansen Arbetskommissionen innebar tre års kamp. Konflikter tas till domstol av arbetsgivarna och även om ATUSWA nästan alltid vinner, blir det långdragna och därmed kostsamma processer.
Arbetsgivarna är väl medvetna om att det suger ut fackföreningens ekonomiska resurser, säger Wander.
Fackligt engagemang straffas
18 000 personer jobbar inom textilindustrin i Eswatini. Alla företag utom ett är utlandsägda, antingen av taiwaneser eller sydafrikaner. Wander Mkhonza vittnar om arbetsvillkoren inom den eswatinska textilindustrin. Produktionsmål som inte nås tvingar arbetare till obetald övertid. En symaskin som går sönder leder till reducerade arbetstimmar. Anslutning till ett fackförbund innebär förlorad möjlighet till lån och risk att avskedas för bagatellartade fel. Som textilarbetare var Wander Mkhonza med om just det senare.
– Men jag gick till rätten och vann. Arbetsgivaren medgav då att jag avskedades för mitt engagemang i fackföreningen.
Ändå ökar ATUSWA:s medlemsantal ständigt. Den viktigaste frågan är minimilöner. Kravet är motsvarande knappt 10 kr i timmen eller drygt 1800 kr i månaden (45 timmars arbetsvecka), 700 kronor mer än dagens genomsnittslön. ATUSWA har bara kollektivavtal med det största sydafrikanska företaget.
– Där är arbetsförhållandena bättre och arbetarna tjänar mer per timme. Med dem sitter vi ned och löser konflikter. Det är ett bra exempel, men det intresserar ingen.
Wander Mkhonza har arresterats två gånger och år 2018 tappade han hörseln i en vecka efter att ha attackerades av säkerhetspersonalen vid Montigny investment, ett textilföretag ägt av finansministern.
– Vi är ständigt bevakade. Visst är jag rädd, ibland hör jag hur någon knackar på dörren till mitt hem. Men jag vet också vad arbetarna går igenom, för jag har varit där med dem. Jag vet att utan kamp kommer situationen inte att förbättras.
Palmecentret stödjer fackföreningsrörelsen i Eswatini
Fackförbundet ATUSWA (The Amalgamated Trade Union of Swaziland) har 4000 medlemmar, de flesta inom textilindustrin. 65 procent är kvinnor. ATUSWA är anslutet till TUCOSWA (Trade Union Congress of Swaziland), som får stöd av Palmecentret tillsammans med svenska LO. I projektet genomförs utbildningar, seminarier och studiecirklar i syfte att öka kunskap om och stärka det gemensamma arbetet för de anslutna fackföreningarnas medlemmars rätt till goda arbetsvillkor, rimlig ersättning och jämställdhet i arbetslivet.
Tydlig koppling mellan demokrati och fattigdomsminskning
När jag var barn på 1970-talet var bilden av Afrika väldigt stereotyp. Jag minns svart-vita tv-bilder av extremt magra barn med uppsvällda magar och flugor som surrade kring deras uppgivna ögon.
I flera av länderna hade de vita kolonialmakterna ersatts av inhemska diktaturer. Det var Idi Amin i Uganda som satte skräck i sin befolkning och som under sina åtta år vid makten lät avrätta runt en halv miljon människor. En annan diktator, Jean-Bédel Bokassa i Centralafrikanska Republiken, åt enligt ryktena upp lik av de skolelever som han beordrat sin militär att skjuta för att de demonstrerade. I Sydafrika fanns den grymma apartheidpolitiken som tryckte ned den icke-vita majoriteten genom att göra skillnad på folk. Som jag minns det, var de allra flesta rapporteringar från Afrika under den här tiden både nedslående och förskräckande.
Sedan dess har mycket hänt och bilden av Afrika är numera tack och lov mycket mer nyanserad. Diktaturer har fallit och demokratin (även om den på sina håll är bräcklig) har vunnit mark i land efter land. Tittar man på Afrika som helhet har människor fått bättre livsvillkor, de allra flesta barn går i skolan, kvinnors rättigheter har stärkts, spridningen av hiv/aids, tuberkulos och malaria har bromsats. Enligt internationella rapporter är kontinenten, ekonomiskt sett, världens näst snabbast växande region. Mycket går helt enkelt åt rätt håll.
Men nu hotar åter hungersnöd i södra Afrika i spåren efter den värsta torka som drabbat området på över trettio år. Miljoner människor i länder i södra Afrika kan komma att påverkas av torkan som förvärrats av väderfenomenet El Niño. Torkan har drabbat stora delar av regionen, inklusive Sydafrika som är en viktig spannmålsproducent.
I Zimbabwe, där tiotusentals boskapsdjur dött, dammar torrlagts och skördar förstörts har katastroftillstånd utlysts. Men samtidigt firade president Mugabe nyligen sin 92-årsdag med parader, gatufester och konserter i ett överflöd av mat. Firandet beräknas kosta 800 000 dollar samtidigt som stora delar av befolkningen svälter.
Även Swaziland, som brukar kallas Afrikas sista absoluta monarki, har drabbats hårt av torkan. Två tredjedelar av Swazilands befolkning levde redan innan torkan under fattigdomsgränsen. Men den enväldige kungen – som varken tillåter oppositionella politiker eller fri media – väljer att öka sitt eget apanage i stället för att hjälpa sin svältande befolkning.
Det blir här väldigt tydligt att länder med politisk stabilitet även klarar klimatrelaterade katastrofer som denna på ett mycket bättre sätt än andra. Kopplingen mellan utvecklad demokrati med ett starkt civilsamhälle och fattigdomsminskning är tydlig. När en naturkatastrof inträffar är naturligtvis i första läget katastrofbistånd oerhört viktig. Men långsiktigt krävs även internationellt stöd för att utveckla demokratin om ett hållbart resultat ska uppnås.
1970-talets Afrika finns gudskelov inte kvar. Men än återstår en hel del att göra.
Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.
Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.
Cookies från tredje part
Den här webbsidan använder Google Analytics, Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.
Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
ENG
