Erica Fahlström

ABF Stockholm, Palmecentret och Stockholms FN-förening anordnar årligen ett gemensamt seminarium för att uppmärksamma FN-dagen den 24 oktober.

När? Torsdag 24 oktober klockan 18.00
Var? Katasalen, ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm.

Världen är i ständig utveckling. Mänsklighetens beslut och leverne ger avtryck på vår planet, avtryck som berör allt levande. Inom ramen för FN-samarbetet pågår sedan länge olika initiativ för att tackla de olika utmaningar vi befinner oss i och står inför.

2015 antog FN.s generalförsamling enhälligt Agenda 2030 och de globala målen – glädjen var stor och beslutet gav hopp och framtidstro. Sedan dess har mycket hänt, och efter det att världen gick igenom en pandemi har flera större krig och konflikter brutit ut.

Vad betyder dessa krig och konflikter för utvecklingen och de globala målen? Och vilken betydelse och påverkan har den geopolitiska utvecklingen på de globala målen, och på klimatet i synnerhet? Kvällens seminarium kommer att beröra frågeställningar som dessa samt ge perspektiv utifrån Resolution 1325 (om kvinnor, fred och säkerhet), Resolution 2250 (om unga, fred och säkerhet), vad det amerikanska presidentvalet kan ha för betydelse samt hur årets fredspristagare Nihon Hidankyo sätter ljus på kärnvapenfrågan.

I det pågående kriget har Israel dödat över 41 000 människor på Gazaremsan. Befolkningen på 2,3 miljoner människor genomlever en humanitär katastrof och ockupationsmakten begränsar och hindrar nödhjälpen. Nittio procent är internflyktingar. De flesta har fått fly många gånger. Kriget har destabiliserat hela regionen. De senaste veckorna har våldet eskalerat och risken för storkrig växer.

Palmecentrets samarbetsorganisationer är alla personligen och direkt drabbade. Våra partners i Israel har förlorat släkt och vänner. Fredsorganisationerna kämpar ändå. Släktingar till gisslan har skapat en folkrörelse för att få till stånd en vapenvila där deras släkt och vänner friges. Nyligen samlade de hundratusentals israeler på gatorna till stöd för detta.

På Gazaremsan har förutsättningarna för våra samarbetsorganisationers arbete helt förstörts. Medarbetare och volontärer i organisationerna har skadats och dödats. En ung mor i en ungdomsorganisation dödades av ett israeliskt flygangrepp tillsammans med ett av sina barn. Hennes andra barn överlevde och är nu moderlös. En chef på samma organisation arresterades av israeliska militären i nästan en månad och utsattes för tortyr. När han väl släpptes fick han veta att hans föräldrar hade dödats i flyganfall.

Tragedierna är många. Trots det katastrofala läget gör organisationerna vad de kan för stötta barn och unga som under det senaste året fått fly gång på gång.

I skuggan av kriget på Gazaremsan har våldet på Västbanken ökat. Den israeliska regeringens politik och agerande har gett de militanta bosättarna på Västbanken ett nytt självförtroende. Våra partnerorganisationer på Västbanken berättar att bosättarna är mer välorganiserade och tyngre beväpnade än tidigare. Känslan av att vara värnlös är utbredd. De palestinska myndigheterna kan inte skydda civilbefolkningen. Nämner man världssamfundet och internationell rätt skrattar folk bittert. De ser att omvärlden inte gör någon skillnad för dem.

Och omvärlden har misslyckats. Trots upprepade försök att få till stånd en vapenvila har inte tillräcklig kraft satts bakom orden. Situationen har tillåtits eskalera och det humanitära priset för detta är katastrofalt.

Samtidigt har det folkrättsliga läget tydliggjorts på flera områden. Chefsåklagaren vid Internationella brottsmålsdomstolen ICC har begärt att arresteringsorder utfärdas för de Hamasledare som låg bakom attacken 7 oktober men även Israels premiärminister och försvarsminister. Den internationella domstolen ICJ slog i somras fast att den israeliska ockupationen är olaglig, att Israel bryter mot förbudet mot apartheid och rassegregering samt att det ankommer på omvärlden att se till att den olagliga situationen upphör. Samma domstol misstänker Israel för folkmord.

I detta läge är Sveriges röst alldeles för otydlig och räddhågsen. Tittar på man på den svenska utrikespolitiken under året blir kontrasten till tidigare regeringar påtaglig. I oktober är det tio år sedan Sverige erkände den palestinska staten. Erkännandet 2014 syftade till att bidra till att stärka den svagare parten i förhandlingarna och stödja en tvåstatslösning. Det var uttryck för en aktiv mellanösternpolitik och ingöt hopp.

Den nuvarande regeringen lät i stället frysa både utvecklingsbiståndet och biståndet till FNs organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA) under flera månaders tid. När FNs generalförsamling röstade om att höja Palestinas status som medlemsland innan sommaren, lade Sverige ner sin röst. Detta trots att Sverige erkänt Palestina som stat.

Sverige lade också ner sin röst i FN i en omröstning om att den israeliska ockupationen måste upphöra inom ett år, i enlighet med ICJs utlåtande att ockupationen är olaglig. Norge, Finland, Frankrike, Estland och Lettland röstade tillsammans med en majoritet av världens stater för resolutionen.

Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla.

Hur tolkas detta i omvärlden? Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla. Det är inte bara moraliskt förkastligt. Det strider också mot vårt egenintresse.

Sverige har historiskt värnat folkrätten eftersom den också är en ödesfråga för vår egen säkerhet. När brott mot folkrätten sker ostraffat på en plats blir världen som helhet osäkrare.

Finns det då något hopp? I maj besökte det israelisk-palestinska fredsnätverket Two State Coalition Sverige. Deras budskap är tydligt. En tvåstatslösning är möjlig och nödvändig. Bara en politisk lösning där både det palestinska och det israeliska folkets rätt till självbestämmande och säkerhet förverkligas är en hållbar väg framåt.

Kanske finns hoppet i att omvärlden kommit till insikten att den inte längre kan ignorera frågan och hoppas att den ska lösa sig själv. Det krävs i stället att världens länder tvingar fram en fred baserad på folkrättsliga principer.

Krönikan publicerades först i Aktuellt i politiken den 7/10-2024.

Delta i en aktion för att visa att vi är många som kräver ett slut på de folkrättsbrott som pågår i Palestina och Israel, främst genom Israels krig mot Gaza, men också människorättskränkningarna mot palestinier på Västbanken, samt Hamas och andra palestinska väpnade gruppers olagliga attacker mot Israel.

Vi kräver att Sveriges regering agerar för:

Vi samlas för att under en dag läsa namnen på de barn som dödats sedan 7 oktober 2023, i Palestina och Israel. Tillsammans sörjer vi de som förlorats och visar att det är människor bakom siffrorna.

Dagen är till för att ge plats åt de barn som inte fått växa upp. Vi ber er därför vänligen att lämna skyltar, flaggor och banderoller hemma denna gång.

Vi bjuder in er till att delta genom att läsa upp ett eller flera barns namn från våra listor. Vill du inte läsa ett namn är du välkommen att komma för att visa ditt stöd.

Låt oss visa regeringen att vi är många som kräver att civila ska skyddas och att våldet stoppas NU. Inte ett liv till!

Osäkra barnleksaker, giftiga kemikalier, farliga bekämpningsmedel, engångsplaster och AI som kan användas för dataintrång är exempel på produkter som förbjudits på marknaden i EU eller är hårt reglerade på grund av säkerhetsrisker. Förbuden är dock, genom kryphål i lagstiftning, undantagna export och i EU tillverkas fortfarande giftiga och farliga produkter som sedan skeppas från Europa till resten av världen.

Palmecentret och 116 andra civilsamhällesorganisationer, däribland Amnesty International, Greenpeace och SOLIDAR, uppmanar EU att stänga det orättvisa och skenheliga kryphålet och lagstifta så att EU:s villkor gäller – även för export.

– Kombinationen grön omställning hemma och spridning av gifter och skräp utomlands går inte ihop – då gör man skillnad på folk och folk, säger Cajsa Unnbom, som arbetar med rättvis klimatomställning på Palmecentret.

– Självklart ska EU kräva att europeiska företag slutar dumpa produkter som skadar människors hälsa och miljö. Ingen arbetare ska behöva bli sjuk av att tvingas hantera dessa giftiga ämnen.

Den israeliska regeringens människorättsbrott bryter mot Artikel 2 i associeringsavtalet, som gör att avtalet villkoras genom parternas ”respekt för principer av demokrati och mänskliga rättigheter”. Det är ett ”essentiellt element” i EU:s associeringsavtal.

Vi fördömer otvetydigt alla brott mot internationell rätt, inklusive dödandet av civila, och uppmanar relevanta myndigheter att utreda dem utan dröjsmål.

Vad som sker i Gaza är en ”mänsklighetens kris” enligt FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Israels krig mot Gaza har resulterat i ett massivt antal civila offer, omfattande förstörelse av civil infrastruktur och upprepade tvångsförflyttningar av befolkningen. De flesta sjukhus har bombats och förstörts av den israeliska armén, och medicinsk personal har dödats. Befolkningen i Gaza drabbas av ett enormt lidande, hungersnöd och smittsamma sjukdomar, på grund av kontinuerliga attacker samt den israeliska blockaden av mat, vatten, bränsle, mediciner och humanitär nödhjälp. Barn och andra utsatta grupper har särskilt drabbats.

Den 26 januari 2024 dömde den Internationella domstolen, ICJ, att Israels nuvarande agerande i Gaza utgjorde risk för folkmord och beordrade Israel att vidta åtgärder för att förhindra det. Den 28 mars beordrade ICJ återigen Israel att genomföra dessa provisoriska åtgärder. Den 24 maj beordrade ICJ Israel att omedelbart avbryta sin militäroffensiv i Rafah samt öppna gränsövergången för att obehindrat förse nödhjälp. Alla dessa obligatoriska föreskrifter har ignorerats.

Den israeliska regeringens människorättsbrott började dock inte 2023 och är inte begränsade till Gazaremsan. Systematiska och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter är väldokumenterade under Israels 57 år långa ockupation av det palestinska territoriet och 17 år långa blockad av Gaza, såsom konfiskering av land och resurser samt rasdiskriminering. Det europeiska rådet har upprepade gånger uttryck sin oro över utvidgningen av bosättningar, blockaden av Gazaremsan och användningen av oproportionerligt våld.

Den 19 juli 2024 avgav ICJ ett rådgivande om de ”rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem”. En av dess huvudsakliga slutsatser är att den israeliska ockupationen är olaglig. […] Domstolen betonade vidare att Israel bryter mot FN:s konvention mot rasdiskriminering:s förbud mot rassegregation och apartheid. […]

Sådana allvarliga brott mot internationell rätt och humanitär rätt skulle aldrig ha varit möjliga om det internationella samfundet, inklusive EU, hade ställt den israeliska regeringen till svars för sina handlingar och vidtagit lämpliga åtgärder som svar. Det är dags för detta misslyckade förhållningssätt att ändras.

Kampanjen riktar sig till alla berörda EU-aktörer, inklusive:

Att frysa associeringsavtalet på grund av Israels brott mot avtalets klausuler om mänskliga rättigheter är inte längre något att diskutera, utan en skyldighet för EU att vara förenlig med sina egna principer och värderingar. Underlåtenhet att göra det skulle innebära att man accepterar det nuvarande tillståndet av djup laglöshet som möjliggjorts av årtionden av straffrihet, och kommer att skapa ett farligt globalt prejudikat.

Signerat av 164 europeiska och internationella organisationer, inklusive civilsamhällesorganisationer i Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige och Schweiz.

Läs uppropet i sin helhet (på engelska), inklusive alla undertecknade:

I en värld där utmaningarna är större än någonsin – med en alarmerande klimatkris, demokratikris och ett ökande antal krig och katastrofer – fortsätter regeringen steg för steg sitt race mot botten i den svenska biståndsbudgeten. Det är världens utsatta och fattiga som i slutänden får betala för sänkningen, från demokratikämpar i Belarus till fackföreningsrörelsen i Zimbabwe. Och sänkningen sker samtidigt som Sveriges BNI spås öka, vilket innebär att vi kommer allt längre från tidigare mål om att en procent av vårt samlade välstånd ska gå till internationellt bistånd.

Samtidigt ökar försvarsutgifterna kraftigt. Sedan 2020 har anslagen till det militära försvaret fördubblats, och bara mellan 2023 och 2024 har anslagen höjts med mer än 30 miljarder kronor. I dag motsvarar försvarsanslaget 2,2 procent av BNP.

Säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss att rusta oss bättre. Men det får inte stå emot det förebyggande säkerhetsarbetet som biståndet är en viktig del av. Att enbart möta den allvarliga utvecklingen i omvärlden genom vapen är både kortsiktigt och dumt.

Sverige existerar inte i ett vakuum.

Covid visade tydligt att globala kriser sprider sig och att Sverige inte existerar i ett vakuum. Hur starka vi än är så kan vi inte stå emot klimatkrisen, antidemokratiska rörelser och effekterna av ökade konflikter på egen hand. Internationellt utvecklingssamarbete behövs för att möta utvecklingen tillsammans. Det är en investering i en tryggare, mer hållbar och jämlik värld.

Annars visar årets budget tydligt på den nya biståndspolitikens inriktning med ökat fokus på det nationella egenintresset. Regeringens samordnande politik för global hållbar utveckling (PGU) har hittills varit osynlig i regeringens prioriteringar och kommunikation, och nu går man vidare och slopar den helt. I stället för att alla politikområden ska verka för en hållbar och rättvis värld där ingen ska tvingas leva i fattigdom och förtryck, ska nu biståndet i högre grad verka för andra svenska politikområdens mål.

Inte minst till regeringens mål inom migrationspolitiken. Migrationsverket får 2,6 miljarder i biståndsbudgeten, mer än dubbelt så mycket som anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter.

I övrigt är det positivt att man i biståndsbudgeten betonar ett starkt stöd till civilsamhället. Det återstår dock att se vad det betyder i praktiken.

Den 17-18 september samlas 130 miljöorganisationer från fem av Colombias regioner, tillsammans med representanter för Colombias regering, kongress och internationella organisationer, i ett Nationellt Miljömöte.

Syftet är att samla organisationerna i en nationell miljökonvention för att med samlad kraft i en rörelse och med en gemensam agenda öka deltagandet och inflytandet över miljöpolitiken. Även inför FN:s toppmöte för biodiversitet, COP16, som äger rum i Colombia i oktober.

En viktig aspekt handlar om att analysera säkerhetssituationen för försvarare av och ledare i miljöarbetet. Colombia är nämligen det land i världen med flest mord och våld mot miljöaktivister.

Konventionen har föregåtts av flera förberedande möten i olika arbetsgrupper, och diskuterar bland annat miljörelaterade konflikter, klimaträttvisa, skogsskövling i Amazonas och Just Transition (rättvis klimatomställning).

Därutöver behandlas även Escazú-avtalets genomförande i landet. Det är ett regionalt avtal i Latinamerika och Karibien om tillgången till information, folkligt deltagande och rättvisa i miljöfrågorna.

Stöd från Palmecentret

Mötet och konventionen är en del av Palmecentrets pilotprojekt i Colombia som genomförs med vår partnerorganisation VoZes. Projektet har som syfte att stärka ungdomars deltagande i det lokala miljöarbetet i Amazonas och regionen Chocó.

Under projektets första halvår har det bidragit till att såväl Chocó-regionen som Cumaribo-kommunen har inkluderat miljöutbildningar för ungdomar i sina regionala och lokala utvecklingsplaner.

Trollfabriker, attacker mot politiska möten, hat, hot och misstroendespridning. Demokratin i världen är på tillbakagång, och Sverige är inget undantag.

Vi är djupt oroade för vad som håller på att ske och uppmanar nu regeringen att tillsätta en utredning om vad som krävs för att stärka och försvara vår demokrati.

I dag den 15 september är den internationella dagen för demokrati. För första gången på två årtionden finns det fler diktaturer i världen än liberala demokratier, och den demokratiska utvecklingen är bekymmersam även i Europa.

Enligt den demokratifrämjande organisationen IDEA nåddes den högsta graden av demokrati i Europa 2012, och sedan dess har situationen försämrats årligen.

Sverige ligger fortfarande högt i demokratirankningar, men enligt IDEA:s senaste mätning har Sverige fallit i ranking inom kategorin deltagande, som bland annat handlar om civilsamhället. Andra orosmoln som IDEA pekar på är att pressfriheten i Sverige har minskat, genom att journalister trakasseras på nätet.

När TV4 avslöjade att Sverigedemokraterna bedrev anonyma konton på sociala medier, så kallade trollfabriker, från sitt riksdagskansli utsattes journalisterna för hot och det rådde förhöjd säkerhet kring tv-kanalens lokaler.

Ett annat exempel på journalisters utsatthet är när SVT:s globala klimatkorrespondent nyligen klev av sin roll och angav att mängden hat, hot och drev som hon fått ta emot som klimatkorrespondent hade spelat roll för beslutet.

Vi civilsamhällesorganisationer ser behovet av en oberoende och granskande journalistkår, och många av oss har likt journalister märkt av ett allt hårdare debattklimat på nätet.

Det har bland annat fått organisationer att lämna plattformar på sociala medier med hänvisning till ökande mängd desinformation, hat och hot.

Hat, hot och misstänkliggörande är en metod som tyvärr får människor att tystna.

Civilsamhället är ett fundament för aktiva samhällsmedborgare, deltagande och inkludering, och bidrar ofta till samhällsförbättrande åtgärder. Det är också en avgörande del av en fungerande demokrati, inte minst för att ständigt främja en levande debatt och granska ansvariga beslutsfattare.

Men civilsamhället har fått det svårare att verka.

Förutom en ökad utsatthet för hat och hot hör vi även medlemmar vittna om arbetsplatser som ifrågasätter deras föreningsengagemang. Detta i kombination med den ökade hotbilden gör att allt fler uttrycker att de inte vågar längre vara så aktiva, vilket är oerhört allvarligt.

Därtill har många organisationer inom civilsamhället, som studieförbund och konsumentorganisationer, fått kraftiga nedskärningar i statliga stöd vilket påverkar viktig verksamhet som staten inte kan utföra eller brister i.

Vi är mycket bekymrade över den här utvecklingen i vårt land. Hat, hot och misstänkliggörande blir ett allt allvarligare problem i det svenska samhället, och det är en metod som tyvärr får människor att tystna.

Vi uppmanar samtidigt alla invånare i Sverige att agera med kraft mot desinformation, hot och hat. Vi behöver gemensamt agera för att värna den svenska demokratin.

Oscar Ernerot,generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen
Louise Olsson, förste vice ordförande LO
Ulrica Schenström, VD Fores
Göran Arrius, ordförande Saco
Therese Svanström, ordförande för TCO
Petter Skogar, VD Fremia
Eva Eriksson, förbundsordförande SPF Seniorerna
Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom
Åsa Lindestam, ordförande Pensionärernas Riksorganisation PRO
Magnus Gissler, generalsekreterare Nordens fackliga samorganisation
Anna Ekström, ordförande Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation
Anna Wigenmark, generalsekreterare Ordfront
Lisa Pelling, chef tankesmedjan Arena idé
Suzanne Standfast, generalsekreterare Oxfam Sverige
Helén Petterson, förbundsordförande ABF
Lena Ingelstam, generalsekreterare Forum – idéburna organisationer med social inriktning

Vi hälsar dig välkommen som utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). Det är en värld med stora utmaningar som du ställs inför. Som vi ser det blir en av dina viktigaste uppgifter att ge Sverige en tydlig röst på den globala arenan. Att driva en utrikespolitik som enbart fokuserar på närområdet och svenska intressen håller inte längre.

Sverige har en stolt historia där vi aktivt stått upp för fattiga och aktivt arbetat för fred. Den politiken har ibland föraktfullt utmålats som att Sverige velat vara ett världssamvete. Men som världen ser ut i dag – med allt fler krig, klimatkris, snabb tillbakagång av demokratin och fler människor som går hungriga – borde många politiska ledare plågas av dåligt samvete.

Den 22 september samlas världens ledare i New York för toppmötet ”Summit of the future”. Det är ett initiativ från FN:s generalsekreterare med syftet att få fart på det internationella samarbetet kring de ödesfrågor som mänskligheten står inför. Samtidigt sker också en avstämning kring hur långt världssamfundet kommit med Agenda 2030 och de globala utvecklingsmålen.

Tyvärr vet vi att avstämningen kommer att visa på att arbetet inte alls är i fas. Någonstans i en alltmer skakig och konfliktfylld värld har de gemensamma åtagandena försvunnit. I dag nämner inte den svenska regeringen ens de globala målen i utrikesdeklarationen. Vi hoppas att du som ny utrikesminister tänker ändra på det.

Demokrati & fred

I dag lever allt fler av världens befolkning i auktoritära stater eller totalitära diktaturer. Sverige måste därför bli en än mer aktiv aktör för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är direkt kontraproduktivt att försvåra för de svenska biståndsorganisationer som ger stöd åt människor som kämpar för sina demokratiska rättigheter. Utveckla gärna i stället den demokratisatsningen som den tidigare regeringen startade.

Vi ser också fler väpnade konflikter. Alltmer resurser läggs på vapen i stället för på människor. Historiskt sett har Sverige varit en av de mest aktiva rösterna för nedrustning och även som Nato-medlemmar kan vi fortsätta vara drivande. Kärnvapnen hotar hela mänsklighetens fortlevnad och när vi nu ser att kärnvapenmakterna moderniserar sina arsenaler måste vi agera. Det säkerhetsläge vi befinner oss i efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss och flera andra länder att rusta oss militärt. Men det får inte hindra de långsiktiga ambitionerna att verka för fred och helt få bort kärnvapnen från vår jord.

Klimatet en ödesfråga

Klimatkrisen är en ödesfråga för mänskligheten och hör nära ihop med utrikespolitiken. Här borde du agera på ett sätt som ger dina kolleger i regeringen dåligt samvete. Den svenska klimatpolitiken har havererat. Ska Sverige vara en tuff global aktör i klimatfrågan, och det måste vi, så behöver vi åter få en inhemsk klimatpolitik värd namnet.

Det kommer också finnas stora förväntningar på dig som kvinnlig utrikesminister. Få andra svenska utrikespolitiska initiativ har under senare år fått så stort genomslag internationellt som den feministiska utrikespolitiken.

Våga anslut dig till denna rörelse och ge kvinnor en starkare röst i länders utveckling och utrikespolitik.

I grunden måste avslutningsvis det internationella samarbetet utgå från en regelbaserad världsordning; att det finns gemensamma spelregler som alla stater respekterar. Över hela världen upplever man det som ett hyckleri när USA och stora delar av Västeuropa ger ett helhjärtat stöd till Ukraina, men samtidigt i praktiken tolererar Israels ockupation av Palestina, samt visar likgiltighet inför det fruktansvärda lidande som nu drabbar civilbefolkningen där.

Den svenska regeringen har inte på något meningsfullt sätt uttryckt medlidande med människorna i Gaza eller försökt ställa Israel till svars. Det gör oss inte till en trovärdig global aktör när vi ska tala för gemensamma regler och humanitär rätt. Vi hoppas att du ändrar på det och både visar medkänsla, står upp för alla människors lika värde samt kräver att alla stater ska följa den internationella rätten.

Sverige kan bidra till en annan värld. Ge oss en tydlig röst Maria Malmer Stenergard!

ordförande Olof Palmes internationella center och tidigare svensk utrikesminister (S)

Över hela världen organiserar sig människor för en bättre framtid, för sina rättigheter och för rätten att leva i ett fritt och demokratiskt samhälle:

Namibia: Klimatprotester blev en global kampanj

I Namibia har Palmecentrets samarbetsorganisation Women’s Leadership Centre sedan 2020 mobiliserat civilsamhället mot oljeborrning i Kavangoregionen, vilket skulle få allvarliga konsekvenser för både miljön och sanfolket i området.

Det växte till en världsomfattande kampanj och ledde till att det kanadensiska företaget ReconAfrica tvingades bromsa sin verksamhet. I dag är oljeborrningen fortsatt satt på paus.

Thailand: Motståndskraftig demokratirörelse

I Thailand tvingades det största oppositionspartiet, socialdemokratiska Move Forward Party, att upplösas av landets författningsdomstol i somras. Det är inte första gången det sker, även partiets föregångare upplöstes av domstolen 2020 – vilket resulterade i stora nationella protester.

Men demokratirörelsen i landet har inte gett med sig, utan mobiliserade återigen snabbt för att starta ett nytt parti. Denna gång vid namn Folkets parti.

Belarus: Kreativa protester trots hårt förtryck

I Belarus har demokratirörelsen gång på gång hittat kreativa vägar att protestera, och landets regim får arbeta hårt för att försöka tysta dem.

Hittills har regeringen förbjudit: demonstrationståg, folksamlingar, skanderingar, plakat, höjda nävar, applåder (!), till och med den belarusiska flaggans röd/vita färgkombination, då allt detta använts som verktyg i kampen för demokrati.

Det innebär att det efter konserter är knäpptyst från publiken och att tomtedräkter kan beslagtas av polisen. Sådana absurda yttringar ger dock bara bränsle åt belarusernas frihetslängtan.

Gör mer demokrati – stöd vårt arbete

Ge ditt stöd till människor och folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.