Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Anna Sundström meddelade idag att hon slutar som generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center. Anna har lett organisationen sedan 2017 och fortsätter att vara i tjänst fram till i juni. Processen att rekrytera en ny generalsekreterare har nu påbörjats och leds av styrelsens ordförande Margot Wallström.
– Att vara generalsekreterare för Palmecentret är det finaste och viktigaste uppdrag jag kan tänka mig, säger Anna Sundström. Det har varit fantastiska år. Men också utmanande. Kriserna har avlöst varandra under de här sju åren. Coronapandemin, den ryska invasionen av Ukraina, neddragningarna inom biståndet och en tilltagande kris för demokratin. Samtidigt har vi vässat vårt kommunikations- och påverkansarbete, ökat insamlingen och utvecklat verksamheten. Nu är det läge för en ny person att kliva in med nya idéer och rusta organisationen med förnyad kraft, för att fortsätta arbetet med att stärka arbetarrörelsens internationella solidaritetsarbete. Det är viktigare än någonsin.
– Det finns mycket att vara stolt över. Inte minst våra samarbetsorganisationer världen över som arbetar under allt svårare förhållanden för grundläggande demokratiska fri- och rättigheter i en tid när auktoritära krafter utmanar. Men för egen del tycker jag mig ha bidragit till att stärka Palmecentrets röst, öka kännedomen om organisationen och vår roll i arbetarrörelsen. Att i Olof Palmes anda rakryggat försöka stå upp för den internationella solidariteten och internationellt samarbete i en tid när allt fler talar om att sätta egenintresset först.
Anna Sundström kommer fortsätta arbeta för en mer solidarisk och jämställd värld. I juni börjar hon arbeta på Jämställdhetsmyndigheten med ansvar för att utveckla myndighetens internationella arbete.
Sverige måste öppna stödet till Unrwa igenDEBATT. Sverige bör omedelbart häva sin frysning av biståndsmedel till FN:s organ för de palestinska flyktingarna, Unrwa. Organisationen är helt avgörande för att det ska vara möjligt att ge hjälp åt de miljoner palestinier som drabbats av Israels krigföring på Gazaremsan efter Hamas terrorattack den 7 oktober.
Det handlar om liv och död för hundratusentals människor.
Civilbefolkningens lidande kan inte ha undgått någon. Från luften, havet och land har Gaza bombarderats i snart fem månader. 30 000 palestinier har hittills dödats och 70 000 skadats enligt FN:s rapportering. Sjukvården är slagen i spillror och nödhjälp hindras och beskjuts. Civilbefolkningen tvingas fly gång på gång. Ingen plats är säker.
Det nu pågående kriget har också föregåtts av en över 16 år lång blockad och Gaza har återkommande drabbats av krig. Ett eldupphör måste till och hjälpen måste få nå fram.
Det är under dessa enorma humanitära lidanden som Sverige och andra viktiga givare fryser sitt stöd.
Unrwa varnar nu för att dess livsviktiga hjälp bara kan fortsätta några veckor till om frysningen fortsätter. Det skulle innebära att matpaket, medicin och annan nödhjälp inte skulle nå fram till de behövande. Den pågående hungersnöden riskerar övergå i fullskalig svält.
Alla stora humanitära organisationer har varit tydliga med att de inte klarar att hjälpa befolkningen i Gaza utan att kunna dra nytta av Unrwas infrastruktur.
Också utrikesminister Tobias Billström konstaterade i riksdagens utrikespolitiska debatt den 14 februari att Unrwa är unik i sin roll. Organisationen har tusentals anställda i området och de faciliteter som är nödvändiga för att bidra till att husera internflyktingar och distribuera nödhjälp.
Det finns i dag inte några alternativ till Unrwa.
Den svenska frysningen kommer efter att Israel pekat ut ett dussin av totalt 13 000 anställda på Gazaremsan som medverkande i Hamas avskyvärda terrorattack. Det är allvarliga anklagelser som måste följas upp.
Vi menar dock att det är både oansvarigt och oproportionerligt att dra in stödet i detta katastrofala läge.
Unrwas ledning har dessutom agerat resolut på de israeliska anklagelserna. De lät genast säga upp de utpekades kontrakt och inleda utredningar. FN utreder också hur Unrwa kan stärka sin kontroll av sina anställda så att man kan förhindra att något liknande, om det visar sig stämma, händer igen.
Det är också viktigt att känna till att Unrwa årligen lämnar listor med alla sina anställda till både Israel och den palestinska myndigheten.
De som nu utpekas har stått med i dessa. Ändå har Israel aldrig varnat för några av personerna på dessa listor förrän nu.
När det kommer till Israels bevis för sina anklagelser har ett fåtal amerikanska medier, men inte Unrwa och FN, fått ta del av vissa uppgifter.
Nyhetsbolaget Sky News menar att de israeliska uppgifterna är otillräckliga för att stödja de israeliska anklagelserna. Enligt amerikanska medier tvivlar nu också amerikanska underrättelsetjänster på de israeliska uppgifterna. De konstaterar att Israel inte är objektivt i sin presentation av sin underrättelseanalys.
Frysningsbesluten ska alltså ha fattats utan någon bevisning som underlag. Att Sverige bidrar till att försvåra situationen för civilbefolkningen på Gazaremsan samtidigt som Israel utreds för folkmord i ICJ är synnerligen anmärkningsvärt. Sverige riskerar i samband med detta att bli medskyldigt till de folkrättsbrott som Israel begår.
Unrwa bildades för att ge stöd och skydd till de palestinier som blev flyktingar i samband med staten Israels bildande. Eftersom Unrwa är en påminnelse om att flyktingfrågan är olöst är Israel kritiskt till organisationen.
Just nu är Israel framgångsrikt i sin kampanj att misskreditera FN-organet. Man måste dock fråga sig vad som skulle hända om man lade ner Unrwa.
Vad tror man sig åstadkomma genom att ta bort utbildning för den cirka halv miljon skolbarn som går i organisationens skolor? Eller tar bort sjukvård, yrkesutbildning eller stöd till företagande för de palestinska flyktingarna?
Det brutala krig som nu pågår visar en gång för alla att omvärlden måste arbeta för en lösning snarare än minska sitt engagemang.
Frysningen av vårt bistånd och vår nödhjälp i denna kritiska period riskerar inte bara att drastiskt försämra situationen för civilbefolkningen på marken. Det skadar också Sveriges trovärdighet och därmed vår möjlighet att medverka till en hållbar fred i denna långvariga konflikt.
Vi har också ett egenintresse. Sverige är beroende av att folkrätten respekteras – rätt går före makt. Om vi vill ha världens stöd för att lag och folkrätt ska gälla i Europa måste vi stå upp för dessa värden för alla länder och folk.
Att återuppta stödet till Unrwa är en fråga om liv och anständighet.
Margot Wallström, ordförande Olof Palmes Internationella Center och tidigare svensk utrikesminister
Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare för FN och svensk utrikesminister
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Debattartikeln publicerades i Aftonbladet den 2/3-2024.
Stöd Palmecentrets insamling för ’LIV, FRED och FRIHET’ i PalestinaStöd Palmecentrets arbete att hjälpa civilbefolkningen genom arbetarrörelsens lokala palestinska samarbetsorganisationer.
Organisationer kan välja att ge en gåva på Plusgiro 570-2. Märk gåvan med ”PALESTINA”.
Enkelt för våra medlemsorganisationer att använda på möten, kongresser och i egna utskick. Ni följer själva hur mycket som samlas in.
Nu växlar vi upp stödet till det palestinska civilsamhället. Palmecentret fortsätter att kämpa för ett slut på kriget och ockupationen – och att palestiniers mänskliga rättigheter ska respekteras. Den högerextrema israeliska regeringen försöker att ta död på det palestinska samhället. Situationen i Gaza och på Västbanken är katastrofal. Ett starkt palestinskt civilsamhälle behövs därför mer än någonsin för att kunna möta den allvarliga utvecklingen – och sen när de militära attackerna tagit slut – för att kunna organisera arbetare, kvinnor och ungdomar för ett säkert, fritt och demokratiskt Palestina.
När det svenska biståndet minskar och USAID:s verksamhet har avvecklats behöver stödet till palestinska civilsamhällesorganisationer öka.
Civilsamhället är hjältarna och ryggraden i det palestinska samhället, och de är oumbärliga för att nå fram och kunna hjälpa människorna på marken. De behöver nu vårt stöd. De senaste årens våldsamma förtryck har inneburit stora påfrestningar för deras organisering och resurser.
Palmecentret har en unik möjlighet att direkt stötta dem och deras kamp. Flera av arbetarrörelsens samarbetsparter är verksamma på plats. De har särskild kunskap och egna nätverk för att hjälpa personer och grupper med olika behov.
Det handlar också om att fackliga kamrater ska kunna fortsätta sitt arbete att stärka arbetares rättigheter, liksom kvinnors och ungdomars möjligheter att komma samman för att ta en större roll i att påverka utvecklingen.
Konflikten måste också lösas på lång sikt för att skapa fred i området. Den illegala israeliska ockupationen måste få ett slut, och båda folken måste kunna leva i säkerhet och frihet. Det kommer därför krävas politiska lösningar. Insamlingen kan därför komma att stödja fredsrörelser i Palestina som arbetar med israeliska fredsrörelser. Palmecentret har lokala samarbetspartners på plats som arbetar med dialog och konfliktförebyggande.
I början av 2024 startade vi en akutinsamling till Palestina. Ni har sedan dess visat en enorm solidaritet! Under första året samlades över 1,5 miljoner kronor in till en lång rad insatser. Nedan följer exempel på insatser som genomförts av vår partnerorganisation Democracy & Workers’ Rights Center (DRWC), som ett exempel på våra samarbeten, där insamlingen gjort skillnad för människor i Palestina.
DWRC har mobiliserat för att hjälpa utsatta människor i Gaza och delat ut matpaket till arbetare och deras familjer.
DWRC har tillsammans med andra lokala organisationer anordnat ett sommarläger för barn som fördrivits.
– Barnen i Gaza har lämnats utan utbildning, lek och allt det väsentliga i livet. De har rätt att leva i fred och värdighet, precis som resten av världens barn, sa Mona som är projektledare.
Sommarlägret har döpts till ”en glimt av hopp”.
Tusentals enheter av mjölkersättning har kunnat levereras till behövande.
DWRC fokuserar också på initiativ för att stötta kvinnor i Gaza som förlorat sin försörjning. Exempelvis har organisationen ordnat kurs i hur man kan använda gammalt tyg för att skapa nya kläder. Och anställt flera kvinnor för att baka bröd för Eid som kunde delas ut till fördrivna familjer.
Foto: DWRC
Ett stort tack till alla som solidariskt har skänkt en gåva!
Palmecentret medverkar till och stödjer också olika påverkansinitiativ. Såsom gemensamma manifestationer med andra organisationer eller gemensamma upprop att FN:s medlemsländer omedelbart avbryter vapenexport, att EU ska frysa sitt associeringsavtal med Israel samt förbjuda handel med olagliga bosättningar.
Fler exempel:
28/8 2025: Manifestation för fred i Gaza: Stoppa svälten och folkmordet.
17/6 2025: Manifestation: Vi drar den röda linjen för Gaza! (Inslag i Sveriges Radio).
8/10-2024: Manifestation: Läs barnens namn.
1/6 2024: Upprop gentemot den svenska regeringen att bryta tystnaden.
2/3-2024: Debattartikel i Aftonbladet: Sverige måste öppna stödet till UNRWA igen!
5/2-2024: Call4Peace: Peace Grounded in International Law. (Inför det belgiska ordförandeskapet av EU, 100 tidigare ministrar, diplomater, forskare, folkrättsjurister, fredspristagare – inklusive Palmecentrets ordförande Margot Wallström och fd. generalsekreterare Anna Sundström).
30/11-2023. Skuggrapport om Palestinabiståndet. (Palestinabiståndet frystes av regeringen under hösten 2023 och Sida fick i uppdrag att göra en översyn. Sju svenska biståndsorganisationer gjorde parallellt en skuggrapport om biståndets betydelse).
23/10-2023: Open Call for Ceasefire. (Över 800 organisationer världen över, samt mer än 1.4 miljoner människor).
Manifestation för en omedelbar vapenvila i Gaza
30 000 människor har dödats i Gaza, och tusentals fler antas vara döda under rasmassorna. Den illegala israeliska blockaden av mat, mediciner och andra förnödenheter leder till att människor svälter och dör av sjukdomar. Humanitär hjälp blockeras och når inte människor i nöd.
Att få till stånd en omedelbar och varaktig vapenvila är livsavgörande. För att förhindra ytterligare förluster av civila liv och för att underlätta införseln av livsnödvändigt bistånd, liksom för att ta itu med de allvarliga kränkningarna av internationell rätt som pågår.
Välkommen på manifestation för omedelbar vapenvila i Gaza den 5 mars!
Manifestationen arrangeras av Socialdemokrater för tro och solidaritet, Olof Palmes Internationella Center, S-kvinnor, S-kvinnor Stockholms län, S-kvinnor Stockholms stad, S-studenter, SSU, Socialdemokraterna Stockholms län, och Socialdemokraterna Stockholms stad.
Sex brännande rättvisefrågor i EU:s klimatomställning
EU ställer om för att möta klimatkrisen och blir i flera fall en räddningsplanka när Sveriges klimatpolitik nu sackar efter ordentligt. Men var hettar det till? Var är det för frågor vi i civilsamhället behöver driva för att Europas klimatomställning ska bli rättvis – både för alla som bor här och för människor och miljö utanför Europa som påverkas kraftigt av det vi gör här
Välkommen på detta lunchseminarium!
NÄR: Onsdag den 6 mars, kl 12:00-13:00.
VAR: Europahuset, Regeringsgatan 65, Stockholm eller online. För lunchmacka och deltagande på Europahuset gäller anmälan senast mån 4 mars kl 12.
Vad behövs för att EU:s klimatomställning ska bli rättvis för alla som bor i EU?
– Ekonomisk jämlikhet
– Antirasism och feminism
– Stad/land
Ni som deltagare väljer vilket tema vi dyker djupare i.
Vad behövs för att EU:s klimatomställning ska bli globalt rättvis?
– Takten.
– Pengarna.
– De globala relationerna.
Temana kommer att diskuteras av en panel med experter från civilsamhället. För den som deltar på plats serverar vi vegansk lunchmacka och kaffe/te. För lunchmacka gäller anmälan senast mån 4 mars kl 12. För dig som inte kan delta på plats i Europahuset går det också att titta live på Facebook:
Evenemanget arrangeras av Olof Palmes Internationella Center, Framtidsjorden, Oxfam Sverige, Klimatriksdagen och Klimataktion. Eventet ingår i Allians för Rättvis Klimatomställnings seminarieserie om EU-valet för civilsamhället.
Belarus: På söndag sker ett ”val” som varken är rättvist, fritt eller demokratiskt
Söndagen den 25 februari ”väljer” belaruserna nytt parlament. Trots att valet formellt kallas en valprocess, är det i själva verket en teaterföreställning där makten ligger koncentrerad hos diktatorn Lukasjenka.
Det belarusiska parlamentet består av två kamrar: överhuset, ”Republikens Råd”, bestående av 64 ledamöter som inte väljs av folket utan utses av de sju olika regionerna och representanthuset, underhuset, med 110 platser. Trots att det finns 130 kandidater till de 110 platserna i detta val, är det värt att notera att valet inte erbjuder en verklig valmöjlighet. I parlamentsvalet 2016 utsåg Lukasjenka ut två representanter från oppositionen som fick delta, men inte ens den möjligheten finns nu längre kvar. Inga genuina oppositionspartier tillåts delta; de har alla förbjudits och deras medlemmar tvingats i fängelse eller i exil. Den enda meningsfulla reaktionen är bojkott från dem som värnar om demokratiska principer, då valet endast syftar till att ge Lukasjenkas auktoritära regim någon form av legitimitet. Men Lukasjenka har även begränsat denna möjligheten då man kan straffas med böter om man väljer att inte delta i ”valet”.
Detta står i skarp kontrast till Belarus historiska ögonblick då landet antog sin första demokratiska konstitution i modern tid år 1994. Konstitutionen undertecknades bland annat av den dåvarande talman i parlamentet, Vjatjeslav Grib, en framstående socialdemokrat. År 1996 manipulerade Lukasjenka konstitutionen för att säkra total kontroll över makten, inklusive parlamentet och presidentämbetet. Sedan dess har diktatur varit styrande i landet.
Det belarusiska ”parlamentsvalet” år 2024 genomförs utan närvaro av internationella eller inhemska valobservatörer som av Lukasjenka förbjudits. Denna brist på övervakning understryker det pågående bristfälliga demokratiska tillståndet i landet. Nästa presidentval planeras år 2025, men utsikterna för en verklig demokratisk process ser lika dystra ut.
Samtidigt sitter över 1400 politiska fångar fängslade i Lukasjenkas fängelser. Det är tydligt att människorna i Belarus fortsatt saknar rättvisa, demokrati och frihet under Lukasjenkas auktoritära styre.
I december 2020 skrev Ihar Lednik en artikel till tidningen Position (Pasitzia), publicerad av det belarusiska socialdemokratiska partiet (BSDP Hramada). Det var artikeln som senare skulle bli ursäkten till att han blev en politisk fånge.
Artikeln handlade om Budapestavtalet från 1994 – det avtal som garanterade säkerheten för Ukraina, Kazakstan och Belarus, i vilket de avstod från de kärnvapen som blivit placerade på det belarusiska territoriet i utbyte mot dessa säkerhetsgarantier. Den handlade om Belarus självständighet och om hur den var en förutsättning för Europas säkerhet.
Under några år mellan 2016-2020 var det möjligt att delta i BSDP Hramada-anordnade aktiviteter i själva Belarus: jag hann vara med på flera partikongresser, några styrelsemöten, lokala partigruppsmöten, även seminarier och kurser. Men BSDP har nu blivit avregistrerade av de belarusiska myndigheterna. De kan därför inte längre verka legalt inom landet.
Partiet grundades 1991 och hade ett nära samarbete med den svenska socialdemokratin under dess uppbyggnad. Flera lokalavdelningar har haft vänföreningar i Sverige. Varje gång jag deltog i aktiviteter kom det fram medlemmar och bad mig hälsa till deras vänner i Sverige. Samma sak hände också när jag medverkat på möten inom den svenska socialdemokratin. Samarbetet började redan tidigt 90-tal.
Trots det hårda förtrycket kunder partiet fortsätta finnas, tack vare den formella registreringen som gav dem möjlighet att ha lokaler och ordna sammankomster. Givetvis inte utan övervakning – vid ett styrelsemöte där jag var med på en i övrigt tom konferensanläggning, satt den obligatoriska KGB-representanten i svart läderjacka lagom nära vid lunchen och kaffet.
BSDP-aktivisterna skämtade om det och berättade anekdoter om liknande tillfällen. De lät sig inte bli skrämda till tystnad. De arbetade vidare med politiska kampanjer – mest på internet, men så mycket de kunde också i verkliga livet.
De ställde upp med kandidater i de olika ”valen” i Belarus. Inte för att de hade förhoppning om att få in någon, med Lukasjenkaregimens totala kontroll över räkningen av rösterna, men för att det gav en möjlighet att få lite tid och plats i medierna att berätta om sitt partiprogram, sina förslag för ett bättre framtida Belarus.
Och de gav ut tidningar, som Position.
BSDP Hramada finns nu i exil. Ytterligare ett tiotal medlemmar sitter i Lukasjenkas fängelser. Många har blivit tvingade till landsflykt. Att bli politisk fånge är normen för de som blir påkomna med ”felaktig” politisk åsikt. Belarus är i praktiken ockuperat av Ryssland.
Ihar Lednik blev gripen 2022 och dömd till tre års fängelse för den där artikeln i Position. Enligt domstolen innebar artikeln ”förtal av Lukasjenka”.
En medfånge, Aliaksei Haloukin, berättar:
”Jag träffade Ihar på sjukvårdsenheten. Vi blev vänner. Han var en underbar person, mycket smart, intressant. Hans hälsotillstånd var redan då fruktansvärt. Ihar väntade och hoppades att han skulle bli förd till ett vanligt sjukhus, där han åtminstone skulle få någon form av vård.”
”Ihar hade en stomi, till vilken en speciell påse blev fäst så att han kunde gå på toaletten. Det som upprörde mig mest av allt var att kolonipersonalen inte tillät Ihar att duscha, även om sjukvårdsenheten hade en normal dusch med varmt vatten. Han var tvungen att konstant bråka med fångvaktarna varje gång han gick till duschen, det var en mardröm. ”
”Ihar fick inte handla i fängelseaffären. Han bad mig till och med säga till chefen för avdelningen (16:e avdelningen av straffkoloni #2, där personer med funktionsnedsättning hölls) att ta honom till affären, eftersom han redan hade slut på allt. Ihar uppträdde med värdighet, han var en riktig man. Samtidigt sa han till mig att han med största sannolikhet skulle dö där, i fängelse. Han sa att hans hälsotillstånd ständigt blev allt sämre, och om han inte fick kvalificerad medicinsk hjälp i tid, skulle han helt enkelt inte fysiskt överleva till det att han blivit släppt”.
Ihar dog för sin övertygelse om ett framtida, fritt och demokratiskt Belarus.
Vi glömmer inte Ihar.
Ihar Lednik, medlem i BSDP, död i belarusiskt fängelse.
Idag, den 20 februari 2024, avled medlemmen av BSDP (Hramada) Ihar Lednik på ett fängelsesjukhus i Minsk-regionen, dit han fördes akut från fängelset i Babrujsk.
Ihar Lednik var också journalist och aktiv i försvaret för mänskliga rättigheter.
Han var bara 64 år gammal.
Han greps i april 2022 för en artikel som publicerats i partitidningen ”Position”.
Det var en artikel om Budapestmemorandumet som gav Ukraina m.fl. tidigare Sovjerepubliker säkerhetsgarantier 1991. Denna artikel ansåg regimen i Minsk vara ”förtal av Lukasjenka”.
Han blev dömd till tre års fängelse.
I fängelset försämrades hans hälsa.
Hans hjärta stannade på morgonen idag, den 20 februari.
Ihar Lednik var officiellt erkänd som politisk fånge av de belarusiska människorättsorganisationerna.
När mineraltillgångar står på spel väger stabilitet tyngre än demokrati
20 januari räckte Felix Tshisekedi upp handen och lovade att fullgöra sina skyldigheter som nyvald president på en fullsatt nationalstadion i Kinshasa. Exakt en månad tidigare hade 18 miljoner människor tagit sig till valurnorna för att lägga sin röst i Afrikas näst största land. De första resultaten, som senare bekräftades av författningsdomstolen, visade att Felix Tshisekedi vunnit en jordskredsseger med 73,5 procent av de avgivna rösterna.
Det fanns aldrig riktigt tvivel om vinnaren. Valet 2023 hade 26 presidentkandidater, varav de mest kända, förutom den sittande presidenten Félix Tshisekedi, var Moise Katumbi, gruvmagnat och tidigare guvernör i den mineralrika provinsen Haut Katanga, den mångårige demokratikämpen Martin Fayulu och den mycket hyllade Nobelpristagaren Denis Mukwege, som har minimal politisk erfarenhet. Även de tre tillsammans lyckades inte få mer än 25 procent av rösterna. Precis som tidigare lyckades oppositionen inte samla sig bakom en enda presidentkandidat.
Dessutom har den sittande presidenten och hans parti UDPS, sedan de bröt med Kabilakoalitionen (F CC) 2020, skapat en ny solid koalition. Här ingår även vissa kontroversiella personer.
Bland dem är Jean-Pierre Bemba som försvarsminister, en tidigare rebelledare som fängslats för krigsbrott av ICC Haag, och Vital Kamerhe, som ekonomiminister. Den senare frigavs från fängelset i december 2021 efter en förskingringsskandal på 50 miljoner USD av offentliga medel.
Oppositionen befann sig därför redan i en svår situation när Demokratiska republiken Kongo gick till val.
Sedan Félix Tshisekedi tog makten i ett mycket omstritt val 2018 har han påbörjat den monumentala uppgiften att få tillbaka Demokratiska republiken Kongo på ett mer demokratiskt och stabilt spår. Det är rimligt att säga att det inte har varit någon lätt resa.
Den nu omvalde presidenten lyckades först ta sig ur en svår regeringskoalition med den tidigare presidenten Kabilas parti UPRD 2020, för att sedan bilda en ny koalition 2021, kallad l’ Union Sacreé de la Nation (den heliga unionen).
Utöver detta har han inlett en populär kampanj för gratis grundskoleutbildning, utlovat infrastrukturprojekt och försökt säkra stabiliteten inom landets militära led. Det som har applåderats mest av befolkningen är hans mycket hårda hållning till konflikten i öst, vilket ledde till att han bröt banden med grannlandet Rwanda.
Slutligen har han också försökt att omförhandla några av de tvivelaktiga gruvavtal som hans föregångare Joseph Kabila ingick med internationella företag när han satt vid makten.
Trenden med korruption och avtal med tveksamma partners verkar dock ha fortsatt. I rubrikerna finns inga större prestationer, men det verkar ha varit tillräckligt för att få honom omvald.
När valåret 2023 påbörjades var hela valcykeln redan kraftigt försenad, inte minst på grund av förseningar i utnämningarna till den avgörande valkommissionen – CENI. I kombination med utmaningar kring logistik och väljarregistrering tvivlade många på att valet ens skulle kunna genomföras.
När valdagen inföll 20 december skickade flera nationella och regionala observationsorgan, däribland den inflytelserika nationella biskopskonferensen (CENCO), ut tusentals valobservatörer över hela landet.
Även om valdagen i stort sett var fredlig, präglades den av logistiskt kaos och människor som köade i timmar och åter timmar. Observatörer rapporterar nästan enhälligt om betydande oegentligheter, i allt från saknad utrustning, brist på röstlängder, dåligt utbildad personal etcetera. Carter Center rapporterade fel eller oegentligheter vid nästan 20 procent av de vallokaler de besökte.
Trots stora oegentligheter, förseningar och långa köer väntade många tålmodigt i timmar på sin tur att få lägga sin röst. Här vid en vallokal i huvudstaden Kinshasa. Foto: Martin Buch Larsen
Valkommissionen CENI har erkänt fall av bedrägeri, bristande distribution av material, utrustning som hittats i privata hem och har försökt att ta itu med några av utmaningarna. Till exempel återkallade CENI 82 kandidater som hade valts, med hänvisning till massivt och avsiktligt fusk på valdagen. Slutresultatet verkar dock stå fast. Felix Tshesikedi vann valet med 73,5 procent.
Så varför applåderar alla? Svaret finns i den rika underjorden – och i behovet av stabilitet.
DR Kongo är både välsignat och fördömt med enorma fyndigheter av mineraler – landets främsta exportinkomst. DR Kongo har världens största koboltreserver, enorma kopparfyndigheter och småskaliga och kommersiella aktörer utvinner guld och diamanter i provinserna.
Inte oväntat vill alla ha en bit av kakan. I årtionden har mer än hundra väpnade grupper härjat i de mineralrika provinserna och gjort anspråk på tillgångarna under jorden – vilket utgör ett allvarligt hot mot fred och stabilitet i landet.
Konflikterna är särskilt utbredda i öst, där den nationella armén har misslyckats med att slå ut väpnade grupper – som misstänks få stöd från grannländerna Rwanda och Uganda.
De flesta kommersiella gruvverksamheterna finns i de mer stabila provinserna Lualaba och Haut-Katanga, där de utländska gruvföretagen är aktiva. Även om det statligt ägda Gecamines är partner i all verksamhet, förvaltas de flesta gruvorna av företag som ägs av eller har kopplingar till Kina, men även Storbritannien, Kanada, Belgien, Indien, Sydafrika är stora aktörer. Gemensamt för både utländska investerare och politikerna i Kinshasa är att de inte har något intresse av förändringar här. Rikedomarna och riskerna är helt enkelt för stora.
Redan före valdagen krävde en grupp oppositionskandidater att valet skulle göras om, och hävdade att valet inte skulle vara giltigt eftersom hela valprocessen hade varit icke-transparent och odemokratisk.
Även de inflytelserika katolska och protestantiska kyrkorna ifrågasatte processen, men krävde dock inte att valet skulle ogiltigförklaras. Vissa hävdar att oegentligheter i samband med val är förväntade och oundvikliga i ett land som Kongo, vilket innebär enorma logistiska utmaningar, men många unga vill inte ha det så:
”Om vi accepterar att valprocessen bara var dåligt organiserad och full av oegentligheter och accepterar att detta är det bästa resultat vi kan få, kommer vi att sänka ribban för alla kommande val och våra demokratiska ambitioner. Det handlar inte om huruvida Felix vann valet och/eller med hur stor marginal. Det handlar om att hela processen har komprometterats. På så sätt kommer vi inte att komma åt grundorsaken till problemet (…). Det handlar om politisk vilja och om bättre planering”, säger Mino Bopomi, ledare för medborgarrörelsen Filimbi.
Mino Bopomi, från medborgarrörelsen Filimbi (som får stöd av Palmecentret), var själv observatör för valobservatörsgruppen Kapita, Han är inte imponerad av valprocessen. Foto: Filimbi/Kapita
Det råder ingen tvekan om att det är en monumental uppgift att organisera val på ett professionellt sätt i ett land som DR Kongo, men det är inte omöjligt om viljan och finanserna finns tillgängliga, och om man planerar ordentligt. Under åren 2021–2023 stod Demokratiska republiken Kongo till exempel värd för flera viktiga statsbesök, däribland den belgiska kungafamiljen, Frankrikes premiärminister Emmanuel Macron och hans delegation samt påven Franciskus och hans påvliga följe.
Alla var enorma evenemang som krävde att DRKs makthavare levererade säkerhet och logistik till perfektion.
Trots alla rapporter om att valet inte uppfyllde regionala standarder, spekulationer om valfusk och oegentligheter, verkar slutresultatet vara detsamma. Även skeptiker erkänner att Felix förmodligen skulle ha vunnit, även om valet hade varit bättre organiserat.
Resultatet verkar också ha godkänts av de flesta ledare i södra och centrala Afrika. Inte mindre än tolv statschefer, fyra tidigare statschefer samt delegationer från Kina, USA och flera EU-länder var närvarande när presidenten installerades 20 januari. Många är angelägna om att förbli vänner med makthavarna i DR Kongo.
Valstandarder och demokratiska principer läggs på hyllan när alla har ögonen på mineralerna.
Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken den 30/1-2024.
Demonstration mot den ryska invasionen av UkrainaSverige står upp för Ukraina!
Kom på demonstration mot Rysslands krig i Ukraina på tvåårsdagen sedan invasionen, och visa att vi tillsammans är många som står bakom Ukraina och ukrainare. Representanter från partier och organisationer varvas med ukrainska röster i sång och tal.
Bland talarna finns bland annat:
Huvudarrangörer är Nordic Ukraine Forum, tillsammans med aktionsgruppen ”Ryssland ut ur Ukraina” och Måndagsrörelsen, som varje vecka sedan krigets start har anordnat manifestationer i Stockholm till stöd för Ukraina.
Årsdagens demonstration genomförs dessutom med stöd av bland annat fackföreningarna ST, Akademikerförbundet SSR, LO, Vision och Kommunal, organisationerna Svenska FN-förbundet, Olof Palmes Internationella Center, Naturskyddsföreningen, Reportrar utan gränser, ForumCiv, Svenska PEN, ActionAid, War Child Sweden, Letternas Riksförbund, Litauiska Riksförbund och Sverigeesternas riksförbund.
NÄR: Lördagen den 24 februari, kl. 15.00-16.00.
VAR: Sergels torg, Stockholm.
”Om världen reagerat tidigare hade den fullskaliga invasionen aldrig hänt, varför reagerade man inte? Frågan ställs av den ukrainska regissören Roman Liubyi i ett samtal om hans film Iron Butterflies i samband med Sverigepremiären. Filmen handlar om Malaysia Airlines Flight 17 som sköts ner av ryska styrkor över östra Ukraina den 17 juli 2014. Alla 298 personer ombord på planet omkom. Tidigare samma år hade Ryssland i strid mot internationell rätt annekterat Krim-halvön och genom pro-ryska separatister tagit kontroll över de ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk. Omvärlden svarade genom fördömanden men ville inte tro på Putins vidare krigsplaner.
”Varför är våra palestinska barns liv inte lika mycket värda?” Frågan ställs av vännen i Palestina som nu förlorat så många släktingar, vänner och bekanta att han faktiskt inte vet hur många som har dött. Sorgen i hans ögon blandas med frustration över att omvärlden låter det ske. Årtionden av ockupation, bosättarvåld, och högernationalistisk regering i Israel har haft som mål att omintetgöra varje möjlighet till en tvåstatslösning. På TV och radio talar man om status-quo men det enda som varit konstant är omvärldens ovilja att agera. Nu står vi på randen till folkmord och ser de överlevande i Gaza svälta. Från Tidöregeringen är tystnaden öronbedövande.
”Vad har ni emot oss som jobbar för fred?” Frågan ställs av ett antal civilsamhällesorganisationer på Aftonbladets debattsida efter regeringens beslut att slopa stödet till svenska fredsorganisationer. Sammanlagt rör det sig om drygt 20 miljoner kronor årligen. En droppe i budgethavet jämfört med till exempel försvarsanslagen som på kort tid nästan har fördubblats till 119 miljarder. Det kan knappast vara pengarna det handlar om.
Och fredsorganisationerna är långt ifrån ensamma. Sedan tidigare har regeringen beslutat att helt slopa bidragen till de etniskt baserade organisationerna, de har kapat studieförbundens medel med en tredjedel, minskat medlen till konsumentorganisationerna med hälften, för att helt dra in stödet 2025. På det kommer det slopade informations- och kommunikationsbidraget till de svenska biståndsorganisationerna och tydliga indikationer på att den del av biståndet som kanaliseras genom svenska civilsamhället ska göras om i grunden till nästa år.
Frågan är varför regeringen inte verkar vilja ha ett starkt civilt samhälle? Civilsamhället har en nyckelroll i ett demokratiskt samhälle, och är de som ifrågasätter, protesterar och organiserar människor. De som reagerar.
Frågorna måste ställas. Vi måste kräva svar. Vi kan i alla fall inte låtsas som om vi inget visste.
Krönikan publicerades i Norrländska Socialdemokraten den 7/2-2024.
