Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Svenskt bistånds syfte är att människor som lever i fattigdom och förtryck ska kunna förändra sin situation, aldrig att stärka regimer som tvingar människor att leva i fattigdom och förtryck. Principen är enkel, men verkligheten är nästan aldrig det. Stöd till demokratisering av statliga institutioner eller att investera i exempelvis hälsosystem, även i länder med en antidemokratisk utveckling, kan vara försvarbart och nödvändigt.
När Bawar Ismail frågar sig ”varför denna motvilja från biståndsbranschen till att dra in allt stöd när biståndspengar visat sig understödja auktoritära regimer” visar han en brist på kunskap om hur svenskt bistånd fungerar idag. Andelen bistånd direkt till stater är mycket liten, den stora delen går via FN-organ och till oberoende organisationer i civilsamhället. Att Sverige skulle sluta stödja de krafter som arbetar för en demokratisk förändring är varken smart eller rimligt.
Organisationer i civilsamhället med djup kännedom om situationen i landet bör alltid konsulteras innan beslut om förändringar av biståndet. Det är nödvändigt för att vi ska kunna orientera oss i komplexa politiska kontexter där det kan vara svårt för utomstående att se vilka aktörer som är hoppet om en demokratisk förändring och vilka som är emot den.
Det är minst sagt beklagligt att Bawar Ismail vill vända vår debattartikel med drygt 40 andra organisationer till ett försök att ”strypa en nödvändig diskussion om Sveriges internationella utvecklingssamarbete” när detta upptar mycket av våra organisationers tid och kraft. Det vi vänder oss mot är felaktiga påståenden i medier som att ”ingen egentligen vet vilken skillnad de många miljarderna gör bortom det rent humanitära stödet.” (Bohuslänningen 12/2–20) eller ”en tredjedel av alla biståndsmedel uppskattas försvinna i korruption” (Enköpings-Posten 12/9-19).
Det finns gott om liknande exempel som har gemensamt att de känns långt från en nödvändig diskussion om hur Sveriges bistånd kan förbättras. Vi vet vilken skillnad biståndet gör, vi vet också och påtalar ofta vilka risker som finns. Vi vill gärna diskutera biståndets effektivitet, men den diskussionen behöver baseras på kunskap och fakta.
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Amira Malik Miller, påverkanschef, Islamic Relief Sverige
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Debattartikeln publicerades först i Göteborgs-Posten 2/3-2021.
Se upp för krafter som vill minska biståndetVälkommen till ditt nya uppdrag som minister för internationellt utvecklingssamarbete, Per Olsson Fridh. Du kan göra skillnad för miljontals utsatta människor och bidra till konkreta steg på vägen för att utrota fattigdomen i världen.
Coronapandemin har förstärkt ojämlikheter så extrema att de hindrar mänsklig och ekonomisk utveckling. Fler riskerar att dö av hunger än av viruset, varnar FN.
Tillsammans med miljö- och klimatkrisen, tillbakagång av jämställdheten och ökande hot mot demokratin är världen dåligt rustad att nå målen om en hållbar utveckling i Agenda 2030.
Den globalt orättvisa fördelningen av covid-vaccin innebär att möjligheten att bromsa pandemin försenas och ökar riskerna för oss alla. Principen ”vi först” blir lika med att alla förlorar. Det gäller många av de utmaningar världen står inför: konflikter, klimathot, hunger.
Internationellt samarbete, i politiken och i praktiken, är det enda sättet att lösa globala utmaningar. Biståndet är en viktig pusselbit bland många i det arbetet.
Men de rika länderna är långt ifrån att uppfylla sina åtaganden för den här pusselbiten. Det är i dag många politiker inom EU och andra höginkomstländer som ställer ”egna” behov mot stöd till människor i fattigdom som argument för att skära ner på och försämra sitt internationella stöd.
Här behöver du stå emot den typen av oaktsamhet med offentliga medel och insistera på att bistånd ska ge resultat för dem det är till för. Du inleder ditt uppdrag som en övertygande röst för ett verkligt effektivt bistånd, den rösten kommer att behöva bli än mer stark och pedagogisk i samtal med andra givarländer och i den svenska debatten.
Den ogrundade bilden till trots har du stöd från en majoritet av svenskarna som vill att Sverige ska fortsätta att avsätta en hundradel av vårt välstånd till internationellt bistånd.
Låt dig lyftas av, och värna, det stödet genom att berätta, med passion och hjärta och koll på fakta, om biståndets roll i dag.
Vi vet att du är väl förtrogen med den stora utmaningen i den demokratiska tillbakagången och framväxandet av auktoritära regimer i världen. Det är ett snårigt område för biståndet där vi måste utgå från den viktiga principen om att svenskt bistånd aldrig ska understödja en auktoritär regim, men undvika svartvita slutsatser som ”dra in allt stöd!” – som riskerar drabba just de krafter vi vill stödja.
Om vi ska lyckas skapa en mer hållbar och rättvis värld, måste global utveckling vara hela regeringens och hela Sveriges politik, hand i hand med den feministiska utrikespolitiken.
Det finns fortfarande anledningar att sopa framför egen dörr. Sverige exporterar i detta nu krigsmateriel till kriget i Jemen där ett barn dör var tionde minut till följd av konflikten.
Avsaknad av lagstiftning om företags ansvar för mänskliga rättigheter gör att det fortfarande förekommer barnarbete och omänskliga arbetsvillkor i produktionen av varorna vi köper. Låginkomstländer med stora underskott av resurser för skola, sjukvård och social trygghet kämpar med skuldbörda och företags skatteflykt – områden där Sverige kan bidra till bättre internationella överenskommelser.
En minister kan inte göra allt. Civilsamhället både i Sverige och internationellt finns med i arbetet. Strävan för en värld fri från fattigdom och förtryck ser vi varje dag i våra samarbeten med människor, lokalsamhällen och organisationer i Afrika, Asien, Latinamerika och östra Europa.
Ulrika Strand, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter
Malin Flemström, vd, The Hunger Project Sverige
Stina Götbrink, generalsekreterare, Hand in Hand Sweden
Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden
Alexander Clemenson, generalsekreterare, KFUM Sverige
Jennifer Vidmo, generalsekreterare, ActionAid Sverige
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Pernilla Baralt, generalsekreterare, Unicef Sveriges GS
Peter Brune, generalsekreterare, War Child Sverige
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Mikael Sundström, ordförande, Jordens Vänner
Henrik Carlborg, ordförande, Palestinagrupperna i Sverige
Gerardo Lizano, kansliansvarig, Praktisk Solidaritet
Anna Stenvinkel, generalsekreterare, ForumCiv
Kristina Jelmin, verksamhetschef, Svenska Burmakommittén
Charlotta Norrby, generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Ingela Holmertz, generalsekreterare, RFSU
Kim Reenaas, generalsekreterare, IOGT-NTO-rörelsen
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Göran Alfredsson, ordförande, MyRight
Niclas Lindgren, direktor PMU
Morten Kjaerum, chef, Raoul Wallenberg-institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rät
Eliot Wieslander, generalsekreterare, Läkare i Världen
Jan Strömdahl, ordförande, Svenska Västsaharakommittén
Hanna Dahlström, kanslichef, FIAN Sverige
Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén
Anna Nilsdotter, generalsekreterare, Water Aid Sverige
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM (Individuell Människohjälp)
Johan Pettersson, generalsekreterare, Oxfam Sverige
Anna Tibblin, generalsekreterare, We Effect och Vi-skogen
Cecilia Chatterjee-Martinsen, internationell chef för Rädda Barnen
Lena Ingelstam, generalsekreterare, DiakoniaMariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
Judy McCallum, Executive Director, Life & Peace Institute
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Christer Åkesson, tf generalsekreterare, Läkarmissionen
Agnes Hellström, ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Caroline Björkdahl, styrelseordförande, Svalorna Latinamerika
Frank Berglund, vice förbundsordförande RFSL
Charlie Aronsson, kanslichef, Fair Action
Sofia Östmark, kanslichef, Union to Union
Alán Ali, ordförande, MÄN
Ann Stödberg, ordförande, Operation 1325
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Martin Uggla, ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
Underskrifterna är samordnade av Concord Sverige