Öka stödet till de demokratiska krafterna i Georgien!
Enligt officiella siffror har det styrande regeringspartietGeorgian Dream fått en majoritet av rösterna i valet. Men allvarliga anklagelser om omfattande valfusk och trakasserier har rapporterats från både oppositionen, det georgiska civilsamhället och internationella valobservatörer, däribland Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det förekommer rapporter att representanter från regeringspartiet har övervakat väljare, hotat oppositionens sympatisörer och begått systematiska valöverträdelser, vilket starkt underminerat tilltron till valprocessen. Detta har rest frågetecken kring valets legitimitet.
Nino Dolidze, chef för den georgiska civilsamhällesorganisationenInternational Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) konstaterar i ett uttalande till Palmecentret att ”resultaten av parlamentsvalet den 26 oktober, oavsett vilket utfall som skulle framkommit, inte kan anses verkligen spegla de georgiska väljarnas preferenser eftersom grundläggande brister i valprocesserna inför valet och under valdagen påverkade väljarnas förmåga att kunna uttrycka sitt fria val.”
Särskilt oroande är också det ryska inflytandetöver Georgiens inrikespolitik, där regeringspartiets auktoritära metoder tydligt påminner om utvecklingen vi tidigare har sett i Ryssland och Belarus. Länder där utrymmet för civilsamhället och oppositionen i princip har avvecklats. Om den georgiska regeringens hot om att förbjuda oppositionen skulle genomföras riskerar Georgien att ta ytterligare steg mot ett fullt ut auktoritärt styre. En utveckling som medför en överhängande risk för ökande våld och ytterligare fördjupad repression.
Nu är det hög tid att öka stödet till de demokratiska krafterna i landet och stödja det georgiska folket i deras kamp för frihet och demokrati. En framtid där de är fria att själva välja den väg man vill att Georgien ska ta i framtiden.
Det är bra att regeringen beslutat att pausa det bilaterala samarbetet med georgiska myndigheter och att man ökar stödet till det civilsamhället med 25 miljoner kronor. Men Georgien står just nu och väger mellan demokrati eller om man ska dras in i en mer auktoritär utveckling som kan komma prägla landet under många år framåt. Det kommer krävas mycket mer av både regeringen och oss i civilsamhället för att stötta de krafter i landet som kan förhindra att så sker.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
Vad har hänt?
Lördagens parlamentsvalet i Georgien har setts som ett avgörande vägval för den georgiska demokratin och som en folkomröstning mellan västorienterat eller pro-ryskt. Enligt landets centrala valkommission (CEC) vann det regerande partiet, Georgian Dream (GD), med 54 % av rösterna.
Oppositionen har ifrågasatt resultatet och anklagar GD för valfusk och trakasserier, vilket bekräftas av valobservatörer från OSSE, International Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) och den georgiska civilsamhällesorganisationen My Vote. Dessa rapporterar om omfattande oegentligheter, som upprepade röstningar och valfusk, där GD pekas ut för att ha påverkat väljare genom filmning och hot.
OSSE:s observatörer noterade allvarliga problem i 6% av de övervakade vallokalerna. För georgier i utlandet, vars majoritet stöder oppositionen, är möjligheterna att rösta kraftigt begränsade. Kritiker menar att detta är avsiktligt.
Europeiska kommissionen har vidare uttryckt djup oro över de rapporterade oegentligheterna och har efterlyst en grundlig undersökning av CEC. Man kräver även demokratiska reformer för ett framtida EU-medlemskap.
Även Georgian Dream bekräftar att oegentligheter har skett, men de menar att dessa oegentligheter inte är större än andra länder i närområdet och att de inte är i den omfattningen att de har påverkat slutresultatet.
Georgiens president Salome Zourabichvili har uppmanat allmänheten till protester mot valresultatet och det har redan rapporterats om stora demonstrationer i Tbilisi. Oppositionen förblir enad i sin kamp för att få valresultatet ogiltigförklarat och ett starkt stöd från internationella partner blir avgörande i denna strid för demokratin.
Öka pressen på den israeliska regeringen innan det är för sent!
I måndags förbjöd det israeliska parlamentet FN:s organ för de palestinska flyktingarna, UNRWA, att verka på områden som kontrolleras av Israel. Människor som redan idag lider och lever i djup nöd och fara kommer nu att drabbas än hårdare. Ingen annan aktör har FN-organets kapacitet att möta de palestinska flyktingars grundläggande behov av mat, skydd, hälsovård och utbildning.
I januari beordrade den internationella domstolen ICJ den israeliska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra folkmord och säkra att humanitär hjälp kommer in på Gazaremsan. Ett domslut som den israeliska regeringen gång på gång tydligt ignorerat. Antalet civila dödsoffer fortsätter att vara skyhögt. Israel har hindrat införsel av mat, mediciner och andra förnödenheter, vilket har lett till hungersnöd och ökad spridning av sjukdomar. Nu tar man nästa steg och förbjuder UNRWA, en nyckelaktör i att lindra nöden.
Sveriges utrikesminister har beklagat det israeliska beslutet och påpekat att UNRWA är livsviktigt för att ge humanitär hjälp till den palestinska befolkningen. Det är en välkommen tillnyktring då man tidigare lät frysa Sveriges stöd till FN-organet. Men beklaganden och uttalanden har hittills inte haft någon betydelse för skyddet av civilbefolkningen på marken.
Regeringens passivitet har under det senaste året lett till att man undvikit att kritisera Israel för dess krigföring och brott mot folkrätten. Det är nu dags att börja agera för att hålla den israeliska regeringen ansvarig och för att skydda den palestinska civilbefolkningen.
Regeringen måste i samarbete med övriga EU-länder verka för att frihandelsavtalet med Israel ska frysas till dess att ICJ-domstolens beslut och internationell rätt respekteras. EU-ländernas vapenexport till landet måste strypas. Import och handel med varor och tjänster från de illegala bosättningarna bör förbjudas. Sverige behöver vara en tydlig och modig röst för detta.
”Det måste kosta något att förbjuda FN att hjälpa till i den humanitära katastrof som just nu sker på Gazaremsan”.
Eftersom Israels politiker fortsätter visa att de inte lyssnar på omvärldens krav behöver Sverige, på egen hand och i EU, se till att den israeliska regeringens agerande också får konsekvenser. Det måste kosta något att förbjuda FN att hjälpa till i den humanitära katastrof som just nu sker på Gazaremsan.
Pressen måste nu snabbt öka innan det är för sent.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Stödet till den demokratiska oppositionen i Belarus måste öka!
En ny våg av förtryck sveper just nu över Belarus inför presidentvalet i februari. Nyligen klassades ABF:s systerorganisation som en extremistisk organisation av regimen. En fredlig och demokratisk folkbildningsorganisation vars verksamhet bygger på tron om att fri folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Vi kräver nu att regeringen uppmärksammar utvecklingen och ökar stödet till den demokratiska oppositionen.
Finska för nybörjare, Skriv- och läsutveckling, Privatekonomi och Akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Studiecirklar uppmuntrar till en öppen diskussion, där samtal och erfarenhetsutbyte innebär att alla deltagarna får öva i att argumentera, lyssna och resonera. Viktiga färdigheter i en fungerande demokrati.
Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.
I skuggan av världens kriser
Det kommer inte många nyheter från Belarus just nu. Uppmärksamheten efter de omfattande protesterna som följde efter valet 2020 har avtagit. Nyhetsflödet domineras nu av andra kriser och konflikter. I skuggan av detta har situationen i Belarus inte blivit mindre allvarlig, snarare tvärtom.
Ett parlamentsval har nyligen genomförts. Det var ett val utan riktiga oppositionspartier, utan valobservatörer och med tusentals fängslade oppositionella. I år firar Lukasjenko 30 år vid makten. Ett dystert jubileum tillägnat en despot, i ett land där grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer kränks systematiskt. Till våren stundar ett presidentval. Den enda valbara kandidaten? Aleksandr Lukasjenko.
Intensifierat förtryck och ökat våld
Det har gått fyra år sedan nyhetsflödet under en kort period fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden.
Under dessa år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fängslade och många oppositionella är drivna i exil. Människorättsorganisationer har tvingats stänga ned och oberoende medier har tystats.
Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta förtryck är klassningen av ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, som en extremistisk organisation. En folkbildningsorganisation, sedan 2021 verksam i exil och vars idéer och syften, likt ABF, bygger på tron om att fri och frivillig folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Genom demokratiskt lärande skapas en bildad och kritiskt tänkande befolkning vilket är avgörande för demokratiutveckling. Och med det skapas ett stort hot mot en diktatur. Nu är ABF Belarus medlemmar i fara och flera har tvingats fly.
Öka stödet till den demokratiska oppositionen
Det belarusiska folkets kamp är lång och svår, men den påminner oss om att demokrati och mänskliga rättigheter aldrig får tas för givet, och hur viktigt det är att inte vända ryggen till när dessa rättigheter inskränks. Som en demokratiaktivist i exil med rädsla för att återvända nyligen beskrev det: ”Att sluta föresvävar inte oss. För varje arrestering de gör desto viktigare blir det att fortsatt kämpa för förändring”
ABF och Olof Palmes Internationella Center följer utvecklingen i landet och stöttar kampen för frihet och demokrati. Genom folkbildning och samarbete med demokratiska krafter i Belarus stöttar vi dem som dagligen riskerar sina liv och sin frihet för att möjliggöra en bättre framtid.
Regeringen behöver uppmärksamma att en ny våg av regressioner just nu sker i Belarus. Vi kräver att de tillsammans med andra länder ytterligare ökar trycket på regimen, samt ökar stödet till den demokratiska oppositionen och civilsamhället i Belarus.
Av de 130 belarusier som förra året sökte asyl i Sverige fick också 98 procent avslag på sin ansökan. Aktiva i civilsamhället utvisas systematiskt. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har beskrivit fängelseförhållandena i Belarus som en grym, omänsklig och förnedrande behandling, och att tortyr är vanligt förekommande. Sveriges uttalade stöd för den demokratiska oppositionen i Belarus klingar falskt när dessa utvisningar får fortgå.
Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.
Gaza: ”Jag har inga tofflor att sätta på fötterna”
”I den här artikeln fokuserar jag inte på krig, det som förlorats, fördrivning, hunger, fattigdom, orimliga priser och bristen på alternativ för att människors liv ska kunna fortsätta, även om det är på de lägsta nivåerna”, skriver människorättsaktivisten Rami i en artikel publicerad av Palmecentrets samarbetsorganisation PYALARA i september. Vi har fått tillstånd att dela den och det här är ett utdrag.
Berättelsens huvudperson är en simpel toffla, som trots sin enkelhet har blivit något av en önskan för alla de människor som fördrivits.
”Den tar upp lika mycket plats i människors diskussioner som förhållandena på vägarna, områden som bombas, verklighetens förbannelse och vad människors situation har blivit. Det är inte en överdrift att säga att ”tofflan” har blivit viktigare än att vänta på nyheterna om att en överenskommelse om vapenvila nåtts. Tofflan är ett akut behov”, skriver Rami.
”Tofflan är ett akut behov”
Abu Ahmed har slitna sandaler på fötterna. Han är en tvångsfördriven person. Han upprepar flera gånger frågan vad det är för dagar de måste genomleva, av elände och förnedring.
– I mina värsta mardrömmar såg jag aldrig en dag komma då jag gick barfota eller bar sådana sandaler som skomakaren inte kan reparera.
Hajja Umm Mustafa lyssnar på hans ord och tillägger:
– Jag kommer inte att prata om mitt lidande av att bo långa månader i tält, inte heller om bristen på mat och vätska. Jag kommer bara att säga: Jag har inga tofflor att sätta på fötterna när jag av någon anledning måste gå ut, inklusive att uträtta mina behov.
Abu Qasim, en äldre man, berättar att han har gått barfota de senaste två månaderna. Ibland delar han och hans fru på ett par slitna tofflor.
Umm Fadi, en äldre kvinna, lider av en diabetisk fotsjukdom som gör att sår läker sämre. Hennes fot träffades av en järnstav och såret är fortfarande öppet och varigt. Hennes läkare rådde henne innan krigets start att bära bomullsstrumpor, medicinska skor och försöka undvika sårskador för oro över komplikationer. Men nu kan hon inte få tag på skor eller tofflor – de går knappt att hitta på marknaden eller är prissatta i dollar.
Lian, en liten flicka, leker barfota i tältlägret:
– Mina tofflor gick sönder för länge sedan, och min pappa har inte råd att köpa tofflor till oss.
– Marken är som eld och den tål inte att jag går barfota på den.
Situationen i Gaza är fortsatt katastrofal. 9 av 10 har tvingats på flykt från sina hem, de allra flesta flera gånger om. Befolkningen på 2,3 miljoner människor genomlever en humanitär katastrof och ockupationsmakten begränsar och hindrar aktivt nödhjälpen. Även på Västbanken intensifieras attacker av militanta bosättare och israeliska styrkor. Omvärlden måste agera mot folkrättsbrotten! Civila måste skyddas!
Palmecentrets insamling fortsätter
Swisha solidaritet till civilbefolkningen i Palestina! Palmecentrets insamling går till att lindra den akuta humanitära katastrofen genom våra lokala samarbetspartners samt för att stödja arbetet för mänskliga rättigheter, frihet och fred i regionen.
ABF Stockholm, Palmecentret och Stockholms FN-förening anordnar årligen ett gemensamt seminarium för att uppmärksamma FN-dagen den 24 oktober.
När? Torsdag 24 oktober klockan 18.00 Var? Katasalen, ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm.
Fri entré!
Världen är i ständig utveckling. Mänsklighetens beslut och leverne ger avtryck på vår planet, avtryck som berör allt levande. Inom ramen för FN-samarbetet pågår sedan länge olika initiativ för att tackla de olika utmaningar vi befinner oss i och står inför.
2015 antog FN.s generalförsamling enhälligt Agenda 2030 och de globala målen – glädjen var stor och beslutet gav hopp och framtidstro. Sedan dess har mycket hänt, och efter det att världen gick igenom en pandemi har flera större krig och konflikter brutit ut.
Vad betyder dessa krig och konflikter för utvecklingen och de globala målen? Och vilken betydelse och påverkan har den geopolitiska utvecklingen på de globala målen, och på klimatet i synnerhet? Kvällens seminarium kommer att beröra frågeställningar som dessa samt ge perspektiv utifrån Resolution 1325 (om kvinnor, fred och säkerhet), Resolution 2250 (om unga, fred och säkerhet), vad det amerikanska presidentvalet kan ha för betydelse samt hur årets fredspristagare Nihon Hidankyo sätter ljus på kärnvapenfrågan.
Varmt välkommen!
Medverkande: Essraa Hussein, handläggare Unga, fred och säkerhet, Folke Bernadotteakademin. Björn-Ola Linnér, professor Linköpings universitet, programchef Mistra Geopolitics. Margot Wallström, ordförande i Olof Palmes Internationella Center, tidigare utrikesminister och EU-kommissionär. Gabriel Wikström, fd nationell samordnare för Agenda 2030. Samtalsledare: Annelie Börjesson, tidigare ordförande i Svenska FN-förbundet.
Hälsningsord av Maria Appelblom, ordförande, Stockholms FN-förening.
Ett år av krig – finns det hopp?
Ett år har gått sedan Hamas terrorattack och början på det katastrofala kriget. Den 7 oktober dödades 1 100 israeliska civila och soldater.
De palestinska väpnade grupperna begick överlagda och grova krigsbrott, inklusive rena avrättningar av civila och tagandet av över 240 gisslan. Ett hundratal gisslan hålls fortfarande i Gaza men det är oklart hur många av dessa som fortfarande lever.
I det pågående kriget har Israel dödat över 41 000 människor på Gazaremsan. Befolkningen på 2,3 miljoner människor genomlever en humanitär katastrof och ockupationsmakten begränsar och hindrar nödhjälpen. Nittio procent är internflyktingar. De flesta har fått fly många gånger. Kriget har destabiliserat hela regionen. De senaste veckorna har våldet eskalerat och risken för storkrig växer.
Palmecentrets samarbetsorganisationer är alla personligen och direkt drabbade. Våra partners i Israel har förlorat släkt och vänner. Fredsorganisationerna kämpar ändå. Släktingar till gisslan har skapat en folkrörelse för att få till stånd en vapenvila där deras släkt och vänner friges. Nyligen samlade de hundratusentals israeler på gatorna till stöd för detta.
På Gazaremsan har förutsättningarna för våra samarbetsorganisationers arbete helt förstörts. Medarbetare och volontärer i organisationerna har skadats och dödats. En ung mor i en ungdomsorganisation dödades av ett israeliskt flygangrepp tillsammans med ett av sina barn. Hennes andra barn överlevde och är nu moderlös. En chef på samma organisation arresterades av israeliska militären i nästan en månad och utsattes för tortyr. När han väl släpptes fick han veta att hans föräldrar hade dödats i flyganfall.
Tragedierna är många. Trots det katastrofala läget gör organisationerna vad de kan för stötta barn och unga som under det senaste året fått fly gång på gång.
I skuggan av kriget på Gazaremsan har våldet på Västbanken ökat. Den israeliska regeringens politik och agerande har gett de militanta bosättarna på Västbanken ett nytt självförtroende. Våra partnerorganisationer på Västbanken berättar att bosättarna är mer välorganiserade och tyngre beväpnade än tidigare. Känslan av att vara värnlös är utbredd. De palestinska myndigheterna kan inte skydda civilbefolkningen. Nämner man världssamfundet och internationell rätt skrattar folk bittert. De ser att omvärlden inte gör någon skillnad för dem.
Och omvärlden har misslyckats. Trots upprepade försök att få till stånd en vapenvila har inte tillräcklig kraft satts bakom orden. Situationen har tillåtits eskalera och det humanitära priset för detta är katastrofalt.
Samtidigt har det folkrättsliga läget tydliggjorts på flera områden. Chefsåklagaren vid Internationella brottsmålsdomstolen ICC har begärt att arresteringsorder utfärdas för de Hamasledare som låg bakom attacken 7 oktober men även Israels premiärminister och försvarsminister. Den internationella domstolen ICJ slog i somras fast att den israeliska ockupationen är olaglig, att Israel bryter mot förbudet mot apartheid och rassegregering samt att det ankommer på omvärlden att se till att den olagliga situationen upphör. Samma domstol misstänker Israel för folkmord.
I detta läge är Sveriges röst alldeles för otydlig och räddhågsen. Tittar på man på den svenska utrikespolitiken under året blir kontrasten till tidigare regeringar påtaglig. I oktober är det tio år sedan Sverige erkände den palestinska staten. Erkännandet 2014 syftade till att bidra till att stärka den svagare parten i förhandlingarna och stödja en tvåstatslösning. Det var uttryck för en aktiv mellanösternpolitik och ingöt hopp.
Den nuvarande regeringen lät i stället frysa både utvecklingsbiståndet och biståndet till FNs organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA) under flera månaders tid. När FNs generalförsamling röstade om att höja Palestinas status som medlemsland innan sommaren, lade Sverige ner sin röst. Detta trots att Sverige erkänt Palestina som stat.
Sverige lade också ner sin röst i FN i en omröstning om att den israeliska ockupationen måste upphöra inom ett år, i enlighet med ICJs utlåtande att ockupationen är olaglig. Norge, Finland, Frankrike, Estland och Lettland röstade tillsammans med en majoritet av världens stater för resolutionen.
Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla.
Hur tolkas detta i omvärlden? Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla. Det är inte bara moraliskt förkastligt. Det strider också mot vårt egenintresse.
Sverige har historiskt värnat folkrätten eftersom den också är en ödesfråga för vår egen säkerhet. När brott mot folkrätten sker ostraffat på en plats blir världen som helhet osäkrare.
Finns det då något hopp? I maj besökte det israelisk-palestinska fredsnätverket Two State Coalition Sverige. Deras budskap är tydligt. En tvåstatslösning är möjlig och nödvändig. Bara en politisk lösning där både det palestinska och det israeliska folkets rätt till självbestämmande och säkerhet förverkligas är en hållbar väg framåt.
Kanske finns hoppet i att omvärlden kommit till insikten att den inte längre kan ignorera frågan och hoppas att den ska lösa sig själv. Det krävs i stället att världens länder tvingar fram en fred baserad på folkrättsliga principer.
Aktion mot våldet i Palestina och Israel: Läs barnens namn
Delta i en aktion för att visa att vi är många som kräver ett slut på de folkrättsbrott som pågår i Palestina och Israel, främst genom Israels krig mot Gaza, men också människorättskränkningarna mot palestinier på Västbanken, samt Hamas och andra palestinska väpnade gruppers olagliga attacker mot Israel.
Vi kräver att Sveriges regering agerar för:
Ett omedelbart och varaktigt eldupphör
Att humanitärt bistånd på ett säkert och villkorslöst sätt når civilbefolkningen i hela Gaza
Att internationell humanitär rätt upprätthålls av alla parter
Att civilbefolkningen skyddas från urskillningslösa och oproportionerliga attacker
Att internationella domstolens (ICJ) och FN:s säkerhetsråds beslut följs
Att alla palestinier som hålls godtyckligt frihetsberövade friges omedelbart och villkorslöst
Att alla civila gisslan friges omedelbart och villkorslöst
Vi samlas för att under en dag läsa namnen på de barn som dödats sedan 7 oktober 2023, i Palestina och Israel. Tillsammans sörjer vi de som förlorats och visar att det är människor bakom siffrorna.
Dagen är till för att ge plats åt de barn som inte fått växa upp. Vi ber er därför vänligen att lämna skyltar, flaggor och banderoller hemma denna gång.
Vi bjuder in er till att delta genom att läsa upp ett eller flera barns namn från våra listor. Vill du inte läsa ett namn är du välkommen att komma för att visa ditt stöd.
Låt oss visa regeringen att vi är många som kräver att civila ska skyddas och att våldet stoppas NU. Inte ett liv till!
NÄR: 8 oktober, kl. 08:00-18:00. Palmecentret bemannar särskilt mellan 16-16:30.
Arrangörer: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen | Amnesty Sverige | Palestinagrupperna | Clowner utan Gränser | Kvinna till Kvinna | MÄN | Kristna Fredsrörelsen | Föreningen Ordfront | For Gazas Children | Stockholms Fredsförening | Diakonia | Oxfam Sverige | Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet | Läkare Utan Gränser | Judiskt Upprop | Olof Palmes Internationella Center | ForumCiv | Act Svenska Kyrkan | mfl.
Giftig dubbelmoral i EU-handel
Osäkra barnleksaker, giftiga kemikalier, farliga bekämpningsmedel, engångsplaster och AI som kan användas för dataintrång är exempel på produkter som förbjudits på marknaden i EU eller är hårt reglerade på grund av säkerhetsrisker. Förbuden är dock, genom kryphål i lagstiftning, undantagna export och i EU tillverkas fortfarande giftiga och farliga produkter som sedan skeppas från Europa till resten av världen.
Palmecentret och 116 andra civilsamhällesorganisationer, däribland Amnesty International, Greenpeace och SOLIDAR, uppmanar EU att stänga det orättvisa och skenheliga kryphålet och lagstifta så att EU:s villkor gäller – även för export.
– Kombinationen grön omställning hemma och spridning av gifter och skräp utomlands går inte ihop – då gör man skillnad på folk och folk, säger Cajsa Unnbom, som arbetar med rättvis klimatomställning på Palmecentret.
– Självklart ska EU kräva att europeiska företag slutar dumpa produkter som skadar människors hälsa och miljö. Ingen arbetare ska behöva bli sjuk av att tvingas hantera dessa giftiga ämnen.
Den israeliska regeringens människorättsbrott bryter mot Artikel 2 i associeringsavtalet, som gör att avtalet villkoras genom parternas ”respekt för principer av demokrati och mänskliga rättigheter”. Det är ett ”essentiellt element” i EU:s associeringsavtal.
Vi fördömer otvetydigt alla brott mot internationell rätt, inklusive dödandet av civila, och uppmanar relevanta myndigheter att utreda dem utan dröjsmål.
Vad som sker i Gaza är en ”mänsklighetens kris” enligt FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Israels krig mot Gaza har resulterat i ett massivt antal civila offer, omfattande förstörelse av civil infrastruktur och upprepade tvångsförflyttningar av befolkningen. De flesta sjukhus har bombats och förstörts av den israeliska armén, och medicinsk personal har dödats. Befolkningen i Gaza drabbas av ett enormt lidande, hungersnöd och smittsamma sjukdomar, på grund av kontinuerliga attacker samt den israeliska blockaden av mat, vatten, bränsle, mediciner och humanitär nödhjälp. Barn och andra utsatta grupper har särskilt drabbats.
Den 26 januari 2024 dömde den Internationella domstolen, ICJ, att Israels nuvarande agerande i Gaza utgjorde risk för folkmord och beordrade Israel att vidta åtgärder för att förhindra det. Den 28 mars beordrade ICJ återigen Israel att genomföra dessa provisoriska åtgärder. Den 24 maj beordrade ICJ Israel att omedelbart avbryta sin militäroffensiv i Rafah samt öppna gränsövergången för att obehindrat förse nödhjälp. Alla dessa obligatoriska föreskrifter har ignorerats.
Den israeliska regeringens människorättsbrott började dock inte 2023 och är inte begränsade till Gazaremsan. Systematiska och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter är väldokumenterade under Israels 57 år långa ockupation av det palestinska territoriet och 17 år långa blockad av Gaza, såsom konfiskering av land och resurser samt rasdiskriminering. Det europeiska rådet har upprepade gånger uttryck sin oro över utvidgningen av bosättningar, blockaden av Gazaremsan och användningen av oproportionerligt våld.
[…]
Den 19 juli 2024 avgav ICJ ett rådgivande om de ”rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem”. En av dess huvudsakliga slutsatser är att den israeliska ockupationen är olaglig. […] Domstolen betonade vidare att Israel bryter mot FN:s konvention mot rasdiskriminering:s förbud mot rassegregation och apartheid. […]
Sådana allvarliga brott mot internationell rätt och humanitär rätt skulle aldrig ha varit möjliga om det internationella samfundet, inklusive EU, hade ställt den israeliska regeringen till svars för sina handlingar och vidtagit lämpliga åtgärder som svar. Det är dags för detta misslyckade förhållningssätt att ändras.
[…]
Kampanjen riktar sig till alla berörda EU-aktörer, inklusive:
EU-rådet (Ministerrådet), som har befogenhet att besluta om att frysa associeringsavtalet. Regeln om enhällighet kan inte vara en ursäkt när EU:s grundläggande värderingar står på spel.
EU-kommissionen, som har ansvar att se till att fördrag respekteras och genomförs korrekt, inklusive artikel 2 i associeringsavtalet. Kommissionen måste undersöka och kräva motiveringar för Israels bristande efterlevnad och föreslå lämpliga åtgärder för rådet.
Europaparlamentet, som bör använda sin politiska tyngd för att pressa rådet och kommissionen att agera i enlighet med deras ansvar.
EU:s medlemsstater, som behöver kräva att kommissionen påskyndar sin utredning av Israels efterlevnad av artikel 2. De är även beslutfattare i rådet och har åtagit som undertecknare av folkmordskonventionen att förhindra och bestraffa folkmord.
[…]
Att frysa associeringsavtalet på grund av Israels brott mot avtalets klausuler om mänskliga rättigheter är inte längre något att diskutera, utan en skyldighet för EU att vara förenlig med sina egna principer och värderingar. Underlåtenhet att göra det skulle innebära att man accepterar det nuvarande tillståndet av djup laglöshet som möjliggjorts av årtionden av straffrihet, och kommer att skapa ett farligt globalt prejudikat.
–
Signerat av 164 europeiska och internationella organisationer, inklusive civilsamhällesorganisationer i Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige och Schweiz.
Läs uppropet i sin helhet (på engelska), inklusive alla undertecknade:
Ett associeringsavtal är ett avtal mellan EU, dess medlemsstater och ett icke-medlemsland för nära politiska och ekonomiska samarbeten. Det utgör ramverket för samarbetet och är den mest långtgående avtalsformen – till skillnad från samarbetsavtal eller handelsavtal.
Världens fattiga och utsatta får betala notan för sänkt biståndsbudget
I en värld där utmaningarna är större än någonsin – med en alarmerande klimatkris, demokratikris och ett ökande antal krig och katastrofer – fortsätter regeringen steg för steg sitt race mot botten i den svenska biståndsbudgeten. Det är världens utsatta och fattiga som i slutänden får betala för sänkningen, från demokratikämpar i Belarus till fackföreningsrörelsen i Zimbabwe. Och sänkningen sker samtidigt som Sveriges BNI spås öka, vilket innebär att vi kommer allt längre från tidigare mål om att en procent av vårt samlade välstånd ska gå till internationellt bistånd.
Samtidigt ökar försvarsutgifterna kraftigt. Sedan 2020 har anslagen till det militära försvaret fördubblats, och bara mellan 2023 och 2024 har anslagen höjts med mer än 30 miljarder kronor. I dag motsvarar försvarsanslaget 2,2 procent av BNP.
Säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss att rusta oss bättre. Men det får inte stå emot det förebyggande säkerhetsarbetet som biståndet är en viktig del av. Att enbart möta den allvarliga utvecklingen i omvärlden genom vapen är både kortsiktigt och dumt.
Sverige existerar inte i ett vakuum.
Covid visade tydligt att globala kriser sprider sig och att Sverige inte existerar i ett vakuum. Hur starka vi än är så kan vi inte stå emot klimatkrisen, antidemokratiska rörelser och effekterna av ökade konflikter på egen hand. Internationellt utvecklingssamarbete behövs för att möta utvecklingen tillsammans. Det är en investering i en tryggare, mer hållbar och jämlik värld.
Annars visar årets budget tydligt på den nya biståndspolitikens inriktning med ökat fokus på det nationella egenintresset. Regeringens samordnande politik för global hållbar utveckling (PGU) har hittills varit osynlig i regeringens prioriteringar och kommunikation, och nu går man vidare och slopar den helt. I stället för att alla politikområden ska verka för en hållbar och rättvis värld där ingen ska tvingas leva i fattigdom och förtryck, ska nu biståndet i högre grad verka för andra svenska politikområdens mål.
Inte minst till regeringens mål inom migrationspolitiken. Migrationsverket får 2,6 miljarder i biståndsbudgeten, mer än dubbelt så mycket som anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter.
I övrigt är det positivt att man i biståndsbudgeten betonar ett starkt stöd till civilsamhället. Det återstår dock att se vad det betyder i praktiken.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
ENG
