Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Osäkra barnleksaker, giftiga kemikalier, farliga bekämpningsmedel, engångsplaster och AI som kan användas för dataintrång är exempel på produkter som förbjudits på marknaden i EU eller är hårt reglerade på grund av säkerhetsrisker. Förbuden är dock, genom kryphål i lagstiftning, undantagna export och i EU tillverkas fortfarande giftiga och farliga produkter som sedan skeppas från Europa till resten av världen.
Palmecentret och 116 andra civilsamhällesorganisationer, däribland Amnesty International, Greenpeace och SOLIDAR, uppmanar EU att stänga det orättvisa och skenheliga kryphålet och lagstifta så att EU:s villkor gäller – även för export.
– Kombinationen grön omställning hemma och spridning av gifter och skräp utomlands går inte ihop – då gör man skillnad på folk och folk, säger Cajsa Unnbom, som arbetar med rättvis klimatomställning på Palmecentret.
– Självklart ska EU kräva att europeiska företag slutar dumpa produkter som skadar människors hälsa och miljö. Ingen arbetare ska behöva bli sjuk av att tvingas hantera dessa giftiga ämnen.
Frys associeringsavtalet mellan EU och Israel!Utdrag från uppropet:
Den israeliska regeringens människorättsbrott bryter mot Artikel 2 i associeringsavtalet, som gör att avtalet villkoras genom parternas ”respekt för principer av demokrati och mänskliga rättigheter”. Det är ett ”essentiellt element” i EU:s associeringsavtal.
Vi fördömer otvetydigt alla brott mot internationell rätt, inklusive dödandet av civila, och uppmanar relevanta myndigheter att utreda dem utan dröjsmål.
Vad som sker i Gaza är en ”mänsklighetens kris” enligt FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Israels krig mot Gaza har resulterat i ett massivt antal civila offer, omfattande förstörelse av civil infrastruktur och upprepade tvångsförflyttningar av befolkningen. De flesta sjukhus har bombats och förstörts av den israeliska armén, och medicinsk personal har dödats. Befolkningen i Gaza drabbas av ett enormt lidande, hungersnöd och smittsamma sjukdomar, på grund av kontinuerliga attacker samt den israeliska blockaden av mat, vatten, bränsle, mediciner och humanitär nödhjälp. Barn och andra utsatta grupper har särskilt drabbats.
Den 26 januari 2024 dömde den Internationella domstolen, ICJ, att Israels nuvarande agerande i Gaza utgjorde risk för folkmord och beordrade Israel att vidta åtgärder för att förhindra det. Den 28 mars beordrade ICJ återigen Israel att genomföra dessa provisoriska åtgärder. Den 24 maj beordrade ICJ Israel att omedelbart avbryta sin militäroffensiv i Rafah samt öppna gränsövergången för att obehindrat förse nödhjälp. Alla dessa obligatoriska föreskrifter har ignorerats.
Den israeliska regeringens människorättsbrott började dock inte 2023 och är inte begränsade till Gazaremsan. Systematiska och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter är väldokumenterade under Israels 57 år långa ockupation av det palestinska territoriet och 17 år långa blockad av Gaza, såsom konfiskering av land och resurser samt rasdiskriminering. Det europeiska rådet har upprepade gånger uttryck sin oro över utvidgningen av bosättningar, blockaden av Gazaremsan och användningen av oproportionerligt våld.
[…]
Den 19 juli 2024 avgav ICJ ett rådgivande om de ”rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem”. En av dess huvudsakliga slutsatser är att den israeliska ockupationen är olaglig. […] Domstolen betonade vidare att Israel bryter mot FN:s konvention mot rasdiskriminering:s förbud mot rassegregation och apartheid. […]
Sådana allvarliga brott mot internationell rätt och humanitär rätt skulle aldrig ha varit möjliga om det internationella samfundet, inklusive EU, hade ställt den israeliska regeringen till svars för sina handlingar och vidtagit lämpliga åtgärder som svar. Det är dags för detta misslyckade förhållningssätt att ändras.
[…]
[…]
Att frysa associeringsavtalet på grund av Israels brott mot avtalets klausuler om mänskliga rättigheter är inte längre något att diskutera, utan en skyldighet för EU att vara förenlig med sina egna principer och värderingar. Underlåtenhet att göra det skulle innebära att man accepterar det nuvarande tillståndet av djup laglöshet som möjliggjorts av årtionden av straffrihet, och kommer att skapa ett farligt globalt prejudikat.
–
Signerat av 164 europeiska och internationella organisationer, inklusive civilsamhällesorganisationer i Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige och Schweiz.
I en värld där utmaningarna är större än någonsin – med en alarmerande klimatkris, demokratikris och ett ökande antal krig och katastrofer – fortsätter regeringen steg för steg sitt race mot botten i den svenska biståndsbudgeten. Det är världens utsatta och fattiga som i slutänden får betala för sänkningen, från demokratikämpar i Belarus till fackföreningsrörelsen i Zimbabwe. Och sänkningen sker samtidigt som Sveriges BNI spås öka, vilket innebär att vi kommer allt längre från tidigare mål om att en procent av vårt samlade välstånd ska gå till internationellt bistånd.
Samtidigt ökar försvarsutgifterna kraftigt. Sedan 2020 har anslagen till det militära försvaret fördubblats, och bara mellan 2023 och 2024 har anslagen höjts med mer än 30 miljarder kronor. I dag motsvarar försvarsanslaget 2,2 procent av BNP.
Säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss att rusta oss bättre. Men det får inte stå emot det förebyggande säkerhetsarbetet som biståndet är en viktig del av. Att enbart möta den allvarliga utvecklingen i omvärlden genom vapen är både kortsiktigt och dumt.
Covid visade tydligt att globala kriser sprider sig och att Sverige inte existerar i ett vakuum. Hur starka vi än är så kan vi inte stå emot klimatkrisen, antidemokratiska rörelser och effekterna av ökade konflikter på egen hand. Internationellt utvecklingssamarbete behövs för att möta utvecklingen tillsammans. Det är en investering i en tryggare, mer hållbar och jämlik värld.
Annars visar årets budget tydligt på den nya biståndspolitikens inriktning med ökat fokus på det nationella egenintresset. Regeringens samordnande politik för global hållbar utveckling (PGU) har hittills varit osynlig i regeringens prioriteringar och kommunikation, och nu går man vidare och slopar den helt. I stället för att alla politikområden ska verka för en hållbar och rättvis värld där ingen ska tvingas leva i fattigdom och förtryck, ska nu biståndet i högre grad verka för andra svenska politikområdens mål.
Inte minst till regeringens mål inom migrationspolitiken. Migrationsverket får 2,6 miljarder i biståndsbudgeten, mer än dubbelt så mycket som anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter.
I övrigt är det positivt att man i biståndsbudgeten betonar ett starkt stöd till civilsamhället. Det återstår dock att se vad det betyder i praktiken.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
Stort nationellt miljömöte i ColombiaDen 17-18 september samlas 130 miljöorganisationer från fem av Colombias regioner, tillsammans med representanter för Colombias regering, kongress och internationella organisationer, i ett Nationellt Miljömöte.
Syftet är att samla organisationerna i en nationell miljökonvention för att med samlad kraft i en rörelse och med en gemensam agenda öka deltagandet och inflytandet över miljöpolitiken. Även inför FN:s toppmöte för biodiversitet, COP16, som äger rum i Colombia i oktober.
En viktig aspekt handlar om att analysera säkerhetssituationen för försvarare av och ledare i miljöarbetet. Colombia är nämligen det land i världen med flest mord och våld mot miljöaktivister.
Konventionen har föregåtts av flera förberedande möten i olika arbetsgrupper, och diskuterar bland annat miljörelaterade konflikter, klimaträttvisa, skogsskövling i Amazonas och Just Transition (rättvis klimatomställning).
Därutöver behandlas även Escazú-avtalets genomförande i landet. Det är ett regionalt avtal i Latinamerika och Karibien om tillgången till information, folkligt deltagande och rättvisa i miljöfrågorna.
På mötet samlades 130 miljöorganisationer från runt om i Colombia.
Mötet och konventionen är en del av Palmecentrets pilotprojekt i Colombia som genomförs med vår partnerorganisation VoZes. Projektet har som syfte att stärka ungdomars deltagande i det lokala miljöarbetet i Amazonas och regionen Chocó.
Under projektets första halvår har det bidragit till att såväl Chocó-regionen som Cumaribo-kommunen har inkluderat miljöutbildningar för ungdomar i sina regionala och lokala utvecklingsplaner.
Demokratin är under attack – även i SverigeTrollfabriker, attacker mot politiska möten, hat, hot och misstroendespridning. Demokratin i världen är på tillbakagång, och Sverige är inget undantag.
Vi är djupt oroade för vad som håller på att ske och uppmanar nu regeringen att tillsätta en utredning om vad som krävs för att stärka och försvara vår demokrati.
I dag den 15 september är den internationella dagen för demokrati. För första gången på två årtionden finns det fler diktaturer i världen än liberala demokratier, och den demokratiska utvecklingen är bekymmersam även i Europa.
Enligt den demokratifrämjande organisationen IDEA nåddes den högsta graden av demokrati i Europa 2012, och sedan dess har situationen försämrats årligen.
Sverige ligger fortfarande högt i demokratirankningar, men enligt IDEA:s senaste mätning har Sverige fallit i ranking inom kategorin deltagande, som bland annat handlar om civilsamhället. Andra orosmoln som IDEA pekar på är att pressfriheten i Sverige har minskat, genom att journalister trakasseras på nätet.
När TV4 avslöjade att Sverigedemokraterna bedrev anonyma konton på sociala medier, så kallade trollfabriker, från sitt riksdagskansli utsattes journalisterna för hot och det rådde förhöjd säkerhet kring tv-kanalens lokaler.
Ett annat exempel på journalisters utsatthet är när SVT:s globala klimatkorrespondent nyligen klev av sin roll och angav att mängden hat, hot och drev som hon fått ta emot som klimatkorrespondent hade spelat roll för beslutet.
Vi civilsamhällesorganisationer ser behovet av en oberoende och granskande journalistkår, och många av oss har likt journalister märkt av ett allt hårdare debattklimat på nätet.
Det har bland annat fått organisationer att lämna plattformar på sociala medier med hänvisning till ökande mängd desinformation, hat och hot.
Civilsamhället är ett fundament för aktiva samhällsmedborgare, deltagande och inkludering, och bidrar ofta till samhällsförbättrande åtgärder. Det är också en avgörande del av en fungerande demokrati, inte minst för att ständigt främja en levande debatt och granska ansvariga beslutsfattare.
Förutom en ökad utsatthet för hat och hot hör vi även medlemmar vittna om arbetsplatser som ifrågasätter deras föreningsengagemang. Detta i kombination med den ökade hotbilden gör att allt fler uttrycker att de inte vågar längre vara så aktiva, vilket är oerhört allvarligt.
Därtill har många organisationer inom civilsamhället, som studieförbund och konsumentorganisationer, fått kraftiga nedskärningar i statliga stöd vilket påverkar viktig verksamhet som staten inte kan utföra eller brister i.
Vi är mycket bekymrade över den här utvecklingen i vårt land. Hat, hot och misstänkliggörande blir ett allt allvarligare problem i det svenska samhället, och det är en metod som tyvärr får människor att tystna.
Vi uppmanar regering och riksdag att:
Vi uppmanar samtidigt alla invånare i Sverige att agera med kraft mot desinformation, hot och hat. Vi behöver gemensamt agera för att värna den svenska demokratin.
Oscar Ernerot,generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen
Louise Olsson, förste vice ordförande LO
Ulrica Schenström, VD Fores
Göran Arrius, ordförande Saco
Therese Svanström, ordförande för TCO
Petter Skogar, VD Fremia
Eva Eriksson, förbundsordförande SPF Seniorerna
Elias Fjellander, förbundsordförande RFSL Ungdom
Åsa Lindestam, ordförande Pensionärernas Riksorganisation PRO
Magnus Gissler, generalsekreterare Nordens fackliga samorganisation
Anna Ekström, ordförande Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation
Anna Wigenmark, generalsekreterare Ordfront
Lisa Pelling, chef tankesmedjan Arena idé
Suzanne Standfast, generalsekreterare Oxfam Sverige
Helén Petterson, förbundsordförande ABF
Lena Ingelstam, generalsekreterare Forum – idéburna organisationer med social inriktning
Artikeln publicerades i Aftonbladet den 15/9-2024.
Ge Sverige en tydlig röst i utrikespolitikenVi hälsar dig välkommen som utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). Det är en värld med stora utmaningar som du ställs inför. Som vi ser det blir en av dina viktigaste uppgifter att ge Sverige en tydlig röst på den globala arenan. Att driva en utrikespolitik som enbart fokuserar på närområdet och svenska intressen håller inte längre.
Sverige har en stolt historia där vi aktivt stått upp för fattiga och aktivt arbetat för fred. Den politiken har ibland föraktfullt utmålats som att Sverige velat vara ett världssamvete. Men som världen ser ut i dag – med allt fler krig, klimatkris, snabb tillbakagång av demokratin och fler människor som går hungriga – borde många politiska ledare plågas av dåligt samvete.
Den 22 september samlas världens ledare i New York för toppmötet ”Summit of the future”. Det är ett initiativ från FN:s generalsekreterare med syftet att få fart på det internationella samarbetet kring de ödesfrågor som mänskligheten står inför. Samtidigt sker också en avstämning kring hur långt världssamfundet kommit med Agenda 2030 och de globala utvecklingsmålen.
Tyvärr vet vi att avstämningen kommer att visa på att arbetet inte alls är i fas. Någonstans i en alltmer skakig och konfliktfylld värld har de gemensamma åtagandena försvunnit. I dag nämner inte den svenska regeringen ens de globala målen i utrikesdeklarationen. Vi hoppas att du som ny utrikesminister tänker ändra på det.
I dag lever allt fler av världens befolkning i auktoritära stater eller totalitära diktaturer. Sverige måste därför bli en än mer aktiv aktör för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är direkt kontraproduktivt att försvåra för de svenska biståndsorganisationer som ger stöd åt människor som kämpar för sina demokratiska rättigheter. Utveckla gärna i stället den demokratisatsningen som den tidigare regeringen startade.
Vi ser också fler väpnade konflikter. Alltmer resurser läggs på vapen i stället för på människor. Historiskt sett har Sverige varit en av de mest aktiva rösterna för nedrustning och även som Nato-medlemmar kan vi fortsätta vara drivande. Kärnvapnen hotar hela mänsklighetens fortlevnad och när vi nu ser att kärnvapenmakterna moderniserar sina arsenaler måste vi agera. Det säkerhetsläge vi befinner oss i efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss och flera andra länder att rusta oss militärt. Men det får inte hindra de långsiktiga ambitionerna att verka för fred och helt få bort kärnvapnen från vår jord.
Klimatkrisen är en ödesfråga för mänskligheten och hör nära ihop med utrikespolitiken. Här borde du agera på ett sätt som ger dina kolleger i regeringen dåligt samvete. Den svenska klimatpolitiken har havererat. Ska Sverige vara en tuff global aktör i klimatfrågan, och det måste vi, så behöver vi åter få en inhemsk klimatpolitik värd namnet.
Det kommer också finnas stora förväntningar på dig som kvinnlig utrikesminister. Få andra svenska utrikespolitiska initiativ har under senare år fått så stort genomslag internationellt som den feministiska utrikespolitiken.
I grunden måste avslutningsvis det internationella samarbetet utgå från en regelbaserad världsordning; att det finns gemensamma spelregler som alla stater respekterar. Över hela världen upplever man det som ett hyckleri när USA och stora delar av Västeuropa ger ett helhjärtat stöd till Ukraina, men samtidigt i praktiken tolererar Israels ockupation av Palestina, samt visar likgiltighet inför det fruktansvärda lidande som nu drabbar civilbefolkningen där.
Den svenska regeringen har inte på något meningsfullt sätt uttryckt medlidande med människorna i Gaza eller försökt ställa Israel till svars. Det gör oss inte till en trovärdig global aktör när vi ska tala för gemensamma regler och humanitär rätt. Vi hoppas att du ändrar på det och både visar medkänsla, står upp för alla människors lika värde samt kräver att alla stater ska följa den internationella rätten.
Sverige kan bidra till en annan värld. Ge oss en tydlig röst Maria Malmer Stenergard!
Margot Wallström
ordförande Olof Palmes internationella center och tidigare svensk utrikesminister (S)
Oscar Ernerot
generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Den här artikeln publicerades ursprungligen i Expressen 12 september 2024.
Världen över organiserar sig människor för en bättre framtidÖver hela världen organiserar sig människor för en bättre framtid, för sina rättigheter och för rätten att leva i ett fritt och demokratiskt samhälle:
I Namibia har Palmecentrets samarbetsorganisation Women’s Leadership Centre sedan 2020 mobiliserat civilsamhället mot oljeborrning i Kavangoregionen, vilket skulle få allvarliga konsekvenser för både miljön och sanfolket i området.
Det växte till en världsomfattande kampanj och ledde till att det kanadensiska företaget ReconAfrica tvingades bromsa sin verksamhet. I dag är oljeborrningen fortsatt satt på paus.
I Thailand tvingades det största oppositionspartiet, socialdemokratiska Move Forward Party, att upplösas av landets författningsdomstol i somras. Det är inte första gången det sker, även partiets föregångare upplöstes av domstolen 2020 – vilket resulterade i stora nationella protester.
Men demokratirörelsen i landet har inte gett med sig, utan mobiliserade återigen snabbt för att starta ett nytt parti. Denna gång vid namn Folkets parti.
I Belarus har demokratirörelsen gång på gång hittat kreativa vägar att protestera, och landets regim får arbeta hårt för att försöka tysta dem.
Hittills har regeringen förbjudit: demonstrationståg, folksamlingar, skanderingar, plakat, höjda nävar, applåder (!), till och med den belarusiska flaggans röd/vita färgkombination, då allt detta använts som verktyg i kampen för demokrati.
Det innebär att det efter konserter är knäpptyst från publiken och att tomtedräkter kan beslagtas av polisen. Sådana absurda yttringar ger dock bara bränsle åt belarusernas frihetslängtan.
Ge ditt stöd till människor och folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.
Internationell Utblick: Sydafrika efter valet – vad händer nu?Samtalet kretsar kring dagens och framtidens Sydafrika. Parlamentsvalet 29:e maj var historiskt, för första gången sedan 1994 har ANC inte längre egen majoritet. Den breda koalition som bildats efter valet är brokig och samlar över 70% av parlamentets ledamöter, som spänner över hela det politiska fältet.
Vad betyder detta för framtiden i landet, och hur ska de reformer och mål som parlamentsmajoriteten enats om kunna genomföras? Och hur påverkas regionen i södra Afrika och Sydafrika som internationell aktör?
Samtalsledare: Calle Sundstedt, Sydafrikahandläggare, Olof Palmes Internationella Center.
Obs! Samtalet hålls på engelska.
Arrangeras av: ABF Stockholm och Olof Palmes Internationella Center
Thailands största oppositionsparti har tvingats upplösas – igenDen 7 augusti kom beslutet att Thailands konstitutionella domstol upplöser landets största oppositionsparti, socialdemokratiska Move Forward Party, över anklagelser om att de vill störta monarkin.
MFP har tagit tydlig ställning för ett demokratisk Thailand där frågor om social rättvisa tar plats i parlamentet. De har drivit på för reformering av militären och monarkin. Partiet var den stora vinnaren i förra årets parlamentsval med 38% av rösterna, men partiets premiärministerkandidat Pita Limjaroenrat blockerades från att bilda regering. Militären i Thailand bevakar fortsatt sina intressen och konstitutionen från 2017 garanterar dem ett stort politiskt inflytande.
Med beslutet har även den politiska ledningen bannlysts på tio år från politiken, inklusive Pita Limjaroenrat och hans efterträdare Chaithawat Tulathon. Pita beordrades redan förra året att lämna sin parlamentsplats.
Det är inte heller första gången ett oppositionsparti har upplösts. MFP:s föregångare Future Forward Party, som då var tredje största parti, upplöstes av författningsdomstolen 2020. Det resulterade i stora nationella protester som utmanade det thailändska etablissemanget, till stor del drivandes av ungdoms- och studentrörelser.
Demonstrationerna möttes bland annat av massarresteringar och åtal av aktivister.
Den här gången har man valt att inte gå ut på gatorna i samma utsträckning som när FFP upplöstes. Polis har under processen försökt tysta ned protester och sammankomster, och journalister som rapporterat från demonstrationer har arresterats och åtalats.
Men de progressiva krafterna i Thailand ger inte med sig för det. De var förberedda på utgången och har nu återigen startat ett nytt parti vid namn People’s Party, Folkets parti. Det är trots allt femte gången som partiet har upplösts och tvingats starta om på nytt. Nu uppmanas folket att gå med i partiet och arbeta politiskt för att få till den efterlängtade förändringen.
Utvecklingen i Thailand är ett allvarligt angrepp på demokratin då man använder domstolsväsendet för att tysta den politiska oppositionen som utmanar maktens elit.
Att ta till juridiska medel för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter är ett sätt som demokratin hotas runt om i världen.
Den internationella arbetarrörelsen bör visa sitt tydliga stöd för MFP, det nybildade Folkets parti och Thailands demokratirörelse! Öka din kunskap, dela deras uppdateringar och prata om vad som sker i Thailand.
Trots krig och förtryck hittar civilsamhället sätt att verkaFolkrörelser, människorättsorganisationer och fackförbund spelar alla en viktig roll för samhällsutvecklingen. De ökar kunskap, mobiliserar och stärker människors kapacitet att tillsammans kräva sina rättigheter.
Runt om i världen ser vi hur auktoritära krafter systematiskt bryter ner demokratin och civilsamhällets utrymme att agera krymper. Trots krig och förtryck hittar organisationer sätt att verka för att hjälpa och organisera människor.
Palmecentrets samarbetspartner i Belarus, ABF BY, har drivits i exil på grund av det allt hårdare förtrycket i landet. De har i över tio år anordnat populära studiecirklar i många ämnen och utbildat belarusiska ungdomar i ledarskap, främmande språk, retorik, konsthantverk. Allt som ABF Sverige också brukar göra.
Nu finns ABF BY i Litauen, Polen och flera andra länder. Nya studiecirkelutbildningar anordnas i Moldavien, Ukraina och Georgien. Det var inte deras val att gå i exil, med exilen har inte inneburit att man slutat organisera folkbildning.
Under 2023 samarbetade Palmecentret med Social Democratic Platform (SDP), en gräsrotsrörelse som vuxit fram bland studenter och lärare vid några av Ukrainas universitet. De siktar mot att bilda ett politiskt parti i framtiden. Under tiden organiserar de sig, bygger upp lokalavdelningar och utbildar nya medlemmar och ledare.
Temat för aktiviteterna var ett framtida samhälle med en starkare välfärd och mer rättvisa. Samtidigt som de omedelbara behov och problem som kriget skapat nu oftast är i förgrunden.
I militärdiktaturens Burma (Myanmar) har facken blivit ogiltigförklarade. Fackliga ledare har tvingats fly utomlands. Palmecentret samarbetar i stället med vad som kallas fackliga resursorganisationer, som genom olika säkerhetsåtgärder ändå kan bedriva viss verksamhet.
Ett litet exempel på en facklig seger är att man under förra året lyckades driva fram att en säkerhetsvakt som råkat ut för en allvarlig arbetsskada får lön och sjukvårdskostnader betalda för åtminstone ett år framåt. Företaget – en textilfabrik som producerar för den europeiska marknaden – försökte först smita undan sitt ansvar genom att erbjuda en låg engångssumma.
I vårens debatt om biståndets framtid har det svenska civilsamhällets roll alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av regeringen. Inget kan vara mer missvisande. Civilsamhällets roll inom svenskt bistånd, stödet folkrörelse till folkrörelse, handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd.
Exempelvis har en statlig myndighet sällan samma kapacitet att stötta mindre organisationer på gräsrotsnivå och begränsas också av vilka organisationer de kan samarbeta med i auktoritära länder. Civilsamhällen i repressiva miljöer vill ofta hålla en armlängds avstånd till statliga aktörer.
