Naomi Grossman

I 27 år har han bitit sig fast vid makten, diktatorn. Han har ändrat lagarna, gjort sig av med sina motståndare – mördat, fängslat, drivit dem i landsflykt. Det senaste året, sedan ”presidentvalet” i augusti 2020, har han blivit allt mer ensam. Men han ger sig inte. Han betalar sina hjärntvättade hejdukar tiodubbla löner för att utföra övergrepp och förtrycka det egna folket.

Som i romanen ”1984” har han hittat på egna betydelser för ord som demokrat, i hans värld betyder istället ordet fascist och terrorist.

Tilltaget att tvinga Ryan Air-planet som var på väg från Aten till Vilnius att landa i Minsk, så att hans säkerhetstjänst kunde arrestera journalisten Raman Pratasevich och hans ryska flickvän, Sofia Sapega, blev troligen den sista spiken i kistan med föreställningen att Lukasjenka är en normal person som kan förmås ”kompromissa” eller ”förhandla”. Raman och Sofia har bägge tvingats spela in typiska ”gisslanfilmer” där de ”erkänner”.

Rapporter från dem som suttit i Lukasjenkas fängelser berättar om tortyr och övergrepp. Den 21 maj meddelades att Vitald Asjurak, medlem av Belarus Folkfront, en av de äldsta organisationerna i landet som deltagit i kampen för demokrati och frihet, hade avlidit i fängelset i Sjklou. Den officiella dösdsorsaken var ”hjärtstopp”. När de anhöriga till slut fick se hans kropp, var huvudet dolt av lindor ”för de hade råkat tappa den”. I fängelset i Sjklou bär alla politiska fångar särskilda gula märken.

Sjklou ligger drygt 100 mil från Stockholm. Tortyr av fångar pågår där, samtidigt som ni läser detta.

Lukasjenkas flygplanskapning har omedelbart lett till omgång 4 av sanktioner från EU:s sida, och Strobritannien, USA, med flera länder har också fattat beslut om sanktioner. Nu måste världssamfundet förstå att det är allvar. Lukasjenka håller 9 miljoner medborgare som gisslan – och han hotar även oss i Belarus grannländer. Diktatorn måste bort, förtrycket upphöra. Alla politiska fångar måste släppas och fria, rättvisa val hållas. Belarus folk måste få bestämma sitt eget öde.

Någon invänder och säger att sanktioner drabbar befolkningen. Jag har inte hört en enda belarus oroa sig för detta – de är redan drabbade. Ta ifrån Lukasjenka alla hans leksaker, stoppa alla investeringar från väst, blockera honom och hans hejdukar från att resa, frys deras gömda tillgångar i banker och fastigheter i väst.

Lättnaden över nyheten om vapenvila mellan Hamas, och andra terrororganisationer på Gazaremsan, och Israel blandas med frustration över den moderata partiledningens cynism och populism. Mitt under den senaste tidens våldsupptrappning meddelar Moderaterna att de vill minska det svenska biståndet till Palestina. Det är en farlig väg att gå och minst sagt häpnadsväckande.

Den här gången varade den väpnade konflikten i elva dagar och krävde 244 människors liv. Tolv israeler varav två barn och 232 palestinier, varav 65 barn. Över tjugo mediehus och organisationer har fått sina kontor förstörda. Just när Gaza är sönderslaget av krig och behoven är som störst, passar Moderaterna på att deklarera att biståndet till Palestina ska minska.

De humanitära behoven är enorma och samtidigt kommer våldet återkomma så länge det politiska läget inte förbättras. Ytterligare civila kommer dö, familjer trasas sönder och nya trauman kommer uppstå för de barn som redan lider och tappar tro på framtiden och demokratin. För långsiktig stabilitet och fred krävs demokrati och framtidstro genom enträget arbete med att förbättra människors levnadsvillkor vilket är vad svenskt bistånd haft och har som huvuduppgift.

Det svenska biståndet till Palestina stödjer de krafter som arbetar för demokrati, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter, ansvarsutkrävande och mot extremism. Moderaterna har rätt i att demokratin är hotad. Desto större anledning att stödja det palestinska civilsamhället.

I våldscyklerna är det extremisterna som håller i taktpinnen och det är vår uppgift att stötta de demokratiska och fredsinriktade krafter som till slut är bärare av en hållbar politisk lösning på konflikten. Det palestinska civilsamhällets organisationer spelar också en viktig roll i att bevaka och rapportera om situationen för demokrati och mänskliga rättigheter i de områden som kontrolleras av Hamas och den palestinska myndigheten.

Bistånd är inte en konsultbeställning. Högerns annonserade neddragningar av finansiering i hopp om snabba lösningar är orealistiskt, kontraproduktivt och farligt. Att den svenska högern med Moderater och Sverigedemokrater i spetsen har för avsikt att minska biståndet är heller inget nytt.

Trots att stödet för svenskt bistånd idag är stort bland befolkningen görs populistiska försök att ställa behov mot varandra för att kunna lämna världens fattiga med notan för skattesänkningar i Sverige. Detta trots att världsutvecklingen i allmänhet och demokratiutvecklingen i synnerhet går åt fel håll med ett minskat demokratiskt utrymme för civilsamhället. Då behöver den internationella solidariteten och samarbetet stärkas. Är målet fred och stabilisering är demokratibistånd vägen framåt.

Länge har dessutom udden riktats mot just Palestina. Det finns inga ambitioner hos det högerkonservativa blocket att skapa en drägligare tillvaro för dessa människor. Man har valt sida och riskerar med sin politik att stärka extremisterna och omöjliggöra en långsiktig lösning både politiskt och socialt.

Att kapa stödet skulle inte pressa ickedemokratiska aktörer, utan istället främst drabba barn och unga. Svenskt bistånd ger hopp om ett värdigt liv och bidrar till framtidstro för människor som vuxit upp i en flera decennier lång konflikt. Har Sverige ambitioner att verka för långsiktigt freds- och demokratibygge behöver vi också vara realistiska. Det kostar pengar, men det räddar liv. Det främjar demokratin och bereder väg för den långsiktiga lösning som är den enda möjliga: två stater i fred, säkerhet och samexistens.

Efter att ha suttit i det israeliska parlamentet Knesset i 14 år valde det socialdemokratiska politikern Zehava Galon från partiet Meretz att lämna politiken för att starta tankesmedjan och organisationen för mänskliga rättigheter Zulat. Nu jobbar hon stenhårt för att skapa broar från civilsamhället till politiken, och få de israeliska politikerna att börja prata mänskliga rättigheter – för alla invånare.

– Ingen pratar om mänskliga rättigheter här i Israel, man tänker att det är något som man håller på med i typ Sverige. Men vi måste börja prata om vårt eget ansvar! I Israel lever arabiska medborgare som andra klassens invånare. Mänskliga rättigheter råder inte för alla.

Våldsamheterna ett resultat av diskriminerande politik

När vi pratar är våldsamheterna i Gaza och Östra Jerusalem inne på sin andra vecka. Över 200 personer har dött i Gaza som ett resultat av israeliska flygattacker. Ett 60-tal av dem barn. Samtidigt har våldsamheter också brutit ut i mixade områden i Israel där både judar och israeliska araber bor, något som inte skett i denna utsträckning tidigare. Grannar attackerar varandra. Oron för att ett inbördeskrig ska bryta ut sprider sig.

Zehava Galon ser våldsamheterna som ett resultat av den diskriminerande politik och retorik som den israeliska högern med Netanyahu i spetsen drivit i decennier.

– Netanyahu har kallat de israeliska araberna för svikare och förrädare. De har aldrig fått erkännandet att de är legitima medborgare i det här landet. De utsätts för övervåld, trakasserier. De har fått nog.

Netanyahu riskerar fängelse

Premiärminister Netanyahu står i Israel åtalad för tre olika fall av korruption, mutbrott och för att ha missbrukat sin ställning. Rättegången har skjutits fram flera gånger på grund av pandemin, men om han döms riskerar han fängelsestraff. Enligt Galon gör Netanyahu nu allt för att undvika sitt fängelsestraff.

– Han vet exakt vad han håller på med. Han var den som startade den här situationen. Det enda han bryr sig om är att stanna vid makten. Och till sin hjälp har han ett enormt PR-maskineri som har lyckats övertyga israelerna om att Hamas har medel att förstöra Israel.

Ett livs kamp för rättvisa

I hela sitt yrkesverksamma liv har Zehava Galon verkat för mänskliga rättigheter, social rättvisa och fred. En kamp som blir allt svårare med en splittrad och försvagad politisk vänster. Men glöden och förändringsviljan sinar inte.

– Vi måste fortsätta kämpa! Det finns ingen tid för förtvivlan. Motståndet får inte klinga av, tystna. Det är inget alternativ att ge upp.

Sameer Amro är ensam på Palmecentrets partnerorganisation Old City Youth Associations (OYCA) kontor i Jerusalem när vi når honom via WhatsApp. Gatorna är tomma, butikerna är stängda. De enda som syns ute på gatan är israelisk polis som patrullerar i området. Det har gått cirka två veckor sedan oroligheterna blossade upp i östra Jerusalem efter att israelisk domstol beslutat att tvångsevakuera närmare ett hundratal palestinier från deras bostäder i Sheik Jarrah.

– Det är strejk idag i Jerusalem. Vi går inte till jobbet för att med de medel vi har protestera mot våldet, ockupationen, tvångsevakueringarna, säger Sameer som jobbar som verksamhetsledare på OCYA.

Träffpunkt för unga i det trånga och konflikthärjade Jerusalem

I vanliga fall, innan corona och våldseskaleringen, möts palestinska ungdomar i OCYA:s lokaler som organiserar kulturevents, föreläsningar och fritidsaktiviteter. Organisationen fungerar som en träffpunkt för unga som ofta bor trångt i det överbefolkade östra Jerusalem. I lokalerna kan de mötas, lära sig om sina rättigheter och utbyta erfarenheter. Många av dem har tunga sådana, och har blivit utsatta för våld och trakasserier av israelisk militär, bosättare och polis.

Men idag ekar lokalen tom. Sameer har skrivit till ungdomarna via organisationens Facebooksida och sagt att de inte ska komma dit. Skolorna är också stängda. Ute på gatorna är man som inte säker, speciellt inte som ung kille, menar Sameer.

Våldet är på en ny nivå

– Våldet är alltid närvarande här, men nu är det på en ny nivå. Människor blir misshandlade och trakasserade av både polis och bosättare utan någon som helst anledning. Det finns ingen rörelsefrihet.

Att omvärlden nu har sin blick riktade mot Palestina är bra, men mer krävs menar Sameer. Han tror att oroligheterna i Jerusalem nog kommer lägga sig om några dagar, men då är det viktigt att fokuset blir kvar.

– Omvärlden och EU måste sätta press på Israel för att få slut på ockupationen, även efter när det mest akuta våldet lagt sig.

Palmecentret stödjer Old City Youth Association och 12 andra organisationer i Palestina som verkar för långsiktigt fredsbyggande, ungas deltagande, kvinnors rättigheter och fackliga rättigheter. Stöd vårt arbete i Palestina – swisha 123 240 60 72. Läs mer om vårt arbete här.

Just nu utspelar sig våldsamma scener i Israel och Palestina. Vi ser med sorg och förtvivlan hur bostadshus bombas i Gaza och hur människor i Israel söker skydd undan raketbeskjutningar. Våldet eskalerar så fort att när vi skriver om antalet dödsoffer i Gaza har siffran redan blivit inaktuell. Samtidigt är det vår skyldighet att berätta om dödsoffren. I skrivande stund, har 119 människor dödats i Gaza de senaste dagarna, varav 27 barn. I Israel har åtta människor dödats, varav ett barn. Såväl Israels flygattacker mot civila i Gaza liksom Hamas urskillningslösa raketbeskjutning mot civila i Israel måste upphöra. Den internationella humanitära rätten får inte stanna vid ett teoretiskt ramverk, den måste respekteras av alla parter så att civilbefolkningen skyddas.

Den humanitära rätten talar också om proportionalitet. Det är både Israels rätt och skyldighet att skydda sin befolkning, exempelvis från raketbeskjutning från väpnade grupper i Gaza. Men åtgärderna måste vara proportionerliga. Att så många människor dödas, varav merparten civila och flera dessutom barn, kan inte försvaras folkrättsligt.

Låt inte våldet eskalera ytterligare
Vi hör rapporter om hur israelisk militär mobiliserar vid den israeliska sidan av stängslet mot Gaza för en möjlig markoffensiv. En ytterligare upptrappning av våldet kommer bara att leda till ännu fler förlorade människoliv och än större förödelse. Gazas civilbefolkning är redan krigstraumatiserad efter upprepade krig de senaste åren. Inte heller Hamas visar några tecken på att dämpa våldet. Deras raketbeskjutningar sprider skräck i israeliska samhällen och skapar långvariga trauman hos både barn och vuxna.
Nu krävs ett gemensamt och starkt engagemang från det internationella samfundet, inte minst FN, EU och USA, för att omedelbart få stopp på det upptrappade våldet. Men det handlar inte enbart om den akuta situationen. Det våld som vi också ser sprider sig på Västbanken och i Israel visar att det är det så kallade status quo som har lett fram till denna eskalering. Det är ojämlikhet, diskriminering, uppvigling och maktmissbruk som har invaggat vissa i en falsk känsla av säkerhet och lett andra till förtvivlan.

Tungt ansvar vilar på världssamfundet
Ansvaret faller tungt på världssamfundet som inte agerat tillräckligt kraftfullt mot den olagliga israeliska bosättningspolitiken, mot diskrimineringen och fördrivningen av palestinska familjer. Problematiken är välkänd sedan länge och såväl människorättsorganisationer som EU:s och FN:s representanter på plats har länge varnat för konsekvenserna.

Ett tydligt exempel är situationen i Sheikh Jarrah, ett bostadsområde i östra Jerusalem där palestinska familjer har fördrivits från sina hem och där ännu fler nu hotas av samma öde. Enligt israelisk lag kan israeler kräva tillbaka egendomar i östra Jerusalem om de kan bevisa ägarskap från tiden före kriget 1948. Men de palestinier som på motsvarande sätt kan bevisa ägande av fastigheter i västra Jerusalem, eller i andra delar av Israel, saknar samma juridiska möjlighet. Enligt FN-organet OCHA har minst 218 palestinska hushåll i östra Jerusalem, inklusive familjerna i Sheikh Jarrah, fått vräkningsordrar. Detta innebär att 970 personer, inklusive 424 barn, riskerar att fördrivas från sina hem i strid med internationell rätt.

I det palestinska samhället växer frustrationen också gentemot det egna ledarskapet. Det inställda palestinska valet skapar uppgivenhet och Palestinska myndighetens (PA) legitimitet bland den egna befolkningen sjunker stadigt. PA:s maktutrymme är begränsat, i praktiken styrs det mesta av ockupationsmakten, men det finns inget försvar för de kränkningar av mänskliga rättigheter som PA och de facto-styret Hamas i Gaza utsätter sin egen befolkning för.
Både israeler och palestinier har rätt att leva i säkerhet och med lika rättigheter. För att detta ska bli möjligt krävs politiska ledare som väljer dialog och rättvisa framför våldsupptrappning. Det krävs också ett världssamfund som tar sitt ansvar för att folkrätten efterlevs – och att ansvar utkrävs när den kränks.

Vi kräver därför att Sveriges regering, EU och FN verkar för att:
– Både Israel och Hamas upphör med raketattacker, flyganfall och oproportionerligt våld, samt agerar för att våldet upphör.
– Båda sidor tar sitt ansvar för att skydda civilbefolkningen.
– Israel upphör med fördrivningen av palestinska familjer från sina hem på ockuperat område.
– Israel omedelbart upphör med utbyggnaden av illegala bosättningar på ockuperat palestinskt territorium.
– En rättvis fred förhandlas fram, med utgångspunkt i en tvåstatslösning för Israel och Palestina, utifrån 1967 års internationellt erkända gränser.
– Omvärlden sätter tryck mot både PA och Hamas att dels respektera palestiniers grundläggande mänskliga rättigheter, dels respektera palestiniers rätt att delta i fria och demokratiska val. I genomförandet av val krävs även Israels samarbete, exempelvis genom att säkra tillträde för valobservatörer från EU.
– Stödja och skydda den Internationella brottmålsdomstolens (ICC) utredning, för att ansvar ska kunna utkrävas från de israeler och palestinier som begått olagliga handlingar.

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palme International Center
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Lena Ingelstam, generalsekreterare Diakonia
Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM Individuell Människohjälp
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect

Palmecentret listar 4 saker du kan göra för att visa solidaritet med Palestina.

1. Synliggör palestiniernas verklighet
Uppmärksamma vänner och bekanta på vad som händer, dela inlägg, artiklar och information i sociala medier. Få din omvärld att se!

2. Hör av dig till en riksdagsledamot
Sverige är ett av få europeiska länder som erkänt Palestina som stat, men vi kan göra väldigt mycket mer, exempelvis stoppa handel med varor från bosättarområden. Hör av dig till en politiker i riksdagen och be dem reagera och agera.

3. Håll dig uppdaterad
Bjud in en expert från Palmecentret till din lokala förening, klubb eller organisation. Låt oss berätta om situationen i landet och hur våra partners arbetar för en hållbar fredslösning.

4. Swisha en gåva
Palmecentret samarbetar med ett 15-tal palestinska organisationer för ett långsiktigt fredsbyggande. Vi når främst kvinnor, ungdomar och arbetare och stöttar dem i byggandet av deras samhälle. Swisha till 123 240 60 72 – märk med ”Palestina”.

Området Sheik Jarrah i det ockuperade östra Jerusalem, har i dagarna fått stå symbol för den folkrättsvidriga ockupationen av Palestina som pågått allt för länge. Den israeliska staten tillåter bosättare att stjäla land och hem från palestinier medan världen tyst tittar på.

Enligt FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA) dokumenterades förra året minst 771 fall av våldsamt agerande av israeliska bosättare som resulterade i att 133 palestinier skadades främst i östra Jerusalem, Hebron, Nablus och Ramallah. Under de tre första månaderna av 2021 dokumenterades ytterligare drygt 210 fall.

De senaste dagarna har många av oss skakats av tvångsevakueringarna av palestinier boende i stadsdelen Sheik Jarrah efter att israelisk domstol hävdat att området skulle ha utgjort judisk mark före 1948. Även det har resulterat i hundratals skadade.

Igår miste dessutom 21 personer sitt liv, bland dem 9 barn, som en konsekvens av israeliska bombattacker i Gaza. Våldet från alla parter måste upphöra omedelbart.

Det är när brott möts med straffrihet som en ockupation kan fortgå i över sju decennier och försätter miljontals palestinier på flykt. Såväl de israeliska bosättningarna som våldet bosättarna och den israeliska militären utövar mot palestinier är ett brott mot internationell rätt.

Europeiska skattebetalares bistånd till att bygga upp hem och skolor för palestinier på palestinsk mark förstörs eller konfiskeras systematiskt av israeliska myndigheter. Det är oacceptabelt och måste omedelbart kompenseras av Israel.

Det är ett faktum att Benjamin Netanyahu och den israeliska högern saknar vilja att verka för en fredlig lösning grundat på två stater. Det är också häpnadsväckande att ockupationen har fått fortgå utan agerande från det internationella samfundet.

I Europaparlamentet har extremhögern, högern och många gånger den liberala gruppen tillsammans utgjort hinder för att ens ta upp frågan om Israels folkrättsbrott i parlamentet. Nästa vecka kommer frågan återigen vara på bordet.

Det är dags för alla svenska partier att ta sitt ansvar för att få slut på ockupationen utan konstanta undanflykter. Det finns ett flertal saker alla svenska partier i riksdagen och i Europaparlamentet skulle kunna driva gemensamt:

1) Erkänn Palestina enligt 1967 års gränser. För alla som verkligen tror på en tvåstatslösning borde ett erkännande av Palestina vara en självklarhet. Så länge Palestina inte erkänns på samma sätt som Israel kommer framgång vara svårt att uppnås i framtida fredsförhandlingarna. Sverige gick i bräschen och erkände redan 2014 men vi behöver fortsätta trycka på för att fler stater ska välja att göra detsamma.

2) Stoppa handel med varor från bosättarområden och företag som bidrar till att upprätthålla ockupationen. Bosättningar är ett brott mot internationell rätt och borde inte stödjas av någon. Dessutom utgör expansionen av bosättningar ett stort hinder för en ordnad tvåstatslösning.

3) Se över EU:s och Israels associationsavtal. Enligt artikel två i associationsavtalet utgör respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i både de interna och externa relationerna en avgörande del av avtalet. Israels brott mot mänskliga rättigheter kan vara ett avtalsbrott.

4) Stödja internationella brottmålsdomstolen i dess utredning av krigsbrott. Internationella brottmålsdomstolen inledde tidigare i år en förundersökning om möjliga krigsbrott som begåtts på ockuperat territorium. Sedan dess har både domstolen och chefsåklagaren utsatts för politiska påtryckningar av israeliska myndigheter som dessutom vägrar samarbeta. Det är viktigt att rättsstatens principer respekteras och domstolen får utöva sitt arbete på ett oberoende och opartiskt sätt. Brott får inte fortsätta mötas av straffrihet.

Olof Palmes ord “Politik är att vilja något” är viktigare än någonsin. ”Att vilja förändring, därför att förändringen ger löften om förbättring”.

För alla oss som tror att en tvåstatslösning är vägen fram, där Israel och Palestina lever sida vid sida i fred och säkerhet, borde ovanstående krav vara en självklarhet.

Evin Incir, Europaparlamentariker (S)
Anna Sundström, Generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Tajma Sisic, Internationell ledare, SSU

De senaste dagarna har många av oss skakats av tvångsevakueringarna av palestinier boende i stadsdelen Sheik Jarrah i Jerusalem. Oroligheter blossade upp efter att israelisk domstol hävdat att området skulle utgjort judisk mark före 1948. Hundratals har skadats, även barn. Nu har Israels Högsta Domstol valt att skjuta upp beslutet om vräkningarna, men händelserna sätter åter ljus på de folkrättsliga brott som nu pågått i över sju decennier. Ingen fredlig lösning finns i sikte.

Anna Sundström, Palmecentrets generalsekreterare möter Tajma Sisic, Internationell sekreterare SSU och Europaparlamentariker Evin Incir (S) i ett samtal om den rådande situationen i landet. Evin Incir är huvudförhandlare i Palestinafrågan i EU-parlamentet.

Palmecentret samarbetar med ett 15-tal palestinska organisationer för ett långsiktigt fredsbyggande. Våra fokusområden är att stärka ungdomar, kvinnor och arbetare.

För att lyckas nå de globala klimatmålen behöver vi göra en radikal omställning av hur vi producerar och konsumerar. Vi behöver gå ifrån den linjära ekonomin, med överdriven konsumtion och slit och släng, mot en cirkulär ekonomi som bygger på återbruk och en mer jämlik fördelning av resurser. Hur kan en ekocidlagstiftning spela en roll i detta?

Detta är en fråga som engagerar många – inte minst fackförbunden. Enligt en undersökning av Handelsanställdas förbund tycker 9 av 10 medlemmar att handelns klimatpåverkan måste minska. Allra viktigast enligt förbundets medlemmar är att erbjuda produkter i mer miljövänliga material och förpackningar, samt att skapa mer miljövänliga leverans- och retursystem.

Det här webbinariet handlar om hur en internationell lagstiftning mot storskalig miljöförstörelse, ekocid, skulle kunna hjälpa till på vägen mot en cirkulär ekonomi. Genom att beslutsfattare får stöd att på straffrättsliga grunder avstå från verksamhet som är lönsam men miljöförstörande, blir det möjligt att hejda systematisk och omfattande miljöförstöring. En internationell lagstiftning om ekocid kan därmed vara ett stöd för investeringar i hållbar innovation mot en cirkulär ekonomi. Det skulle inte bara sätta stopp för miljöförstörande verksamheter utan även stötta ansvarstagande företagsledare, som idag konkurrerar med och slås ut av de som inte värnar om vår gemensamma livsmiljö.

Trots att många talar om behovet av en cirkulär ekonomi är det få som har klart för sig vad det betyder. Under seminariet kommer vi därför reda ut vad det innebär att arbeta mot en cirkulär ekonomi. Var ansvaret bör ligga, vem som ska betala för det och hur vårt nuvarande ekonomiska system kan möjliggöra eller motverka storskalig miljöförstörelse och påverka klimatomställningen?

Medverkande:
Jytte Guteland (S), EU-parlamentariker, ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Jonas Roupé, företagare och styrelseledamot i End Ecocide Sweden
Ola Palmgren, utredare, Handelsanställdas förbund och medförfattare till Miljö- och klimatpolitiska programmet på Handelsanställdas förbund
Samtalsledare: Lisa Pelling, statsvetare och chef för Arena Idé

Ekocid och cirkulär ekonomi är en del av seminarieserien Ekocid och mänskliga rättigheter där ekocidfrågan diskuteras utifrån olika synvinklar som är av särskilt intresse för fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen. Hur kan en lagstiftning mot ekocid inte bara minska hoten mot vår globala livsmiljö utan även bli ett kraftfullt verktyg för att skydda arbetares rättigheter, bygga fredliga samhällen och en hållbar ekonomi?

Webbinarium 1: Ekocid och rättvis omställning
Webbinarium 2: Ekocid – fred och gemensam säkerhet
Webbinarium 3: Ekocid och cirkulär ekonomi

Arrangörer: Arena Idé, Olof Palmes Internationella Center och End Ecocide Sweden.

Caroline Magenga arbetar på den ideella organisationen Patsime Trust som får stöd av Unga Örnar via Palmecentret. Med organisationen reser hon vanligtvis runt i landet, till skolor, föreningar och arbetsplatser, för att spela teater. Och för att prata om sociala och politiska utmaningar. Det är enligt henne en perfekt kombination.

– Med hjälp av teatern kan vi gestalta sociala, ekonomiska och politiska problem på ett sätt som alla kan relatera till, säger Caroline.

Teatern är också ett sätt att ingjuta hopp och engagemang. Caroline ser att frustrationen och hopplösheten är stor bland landets unga befolkning. Få har ett jobb att gå till, och de flesta hankar sig fram på småjobb som ger lite pengar för dagen. Många lider också av missbruksproblematik, stressen är så påtaglig.

– Unga människor i Zimbabwe har tappat förtroendet för politikerna. Vi har inget inflytande. Det finns i princip inga unga representerade i maktens korridorer, våra intressen prioriteras ständigt ner.

Ändå är Caroline försiktigt positiv. Hon tror att saker och ting kan förändras, men då måste också människor ändra sin inställning. Anpassa sig till ”det nya normala”.

– Man kan i dagens läge inte förvänta sig att till exempel få ett jobb efter man har gått ut skolan. Då får man ta till andra metoder. Kanske starta upp ett eget företag?

Men tydligast av allt det är en sak, enligt Caroline. Att politikerna slutar basunera ut tomma löften om att förbättra ungas liv – utan att driva faktisk politik för det. Det är bara när löften om förbättringar också följs upp med riktig politik som saker och ting kan bli bättre. Och Caroline, och andra unga engagerade zimbabwier kommer inte vända bort blicken förrän det sker.

Arbetarrörelsen, folkrörelser och barnrättskämpar jobbar gemensamt för att stärka demokratin, öka barns inflytande och se till att barns rättigheter efterlevs. Genom Palmecentret stödjer Unga Örnar organisationer ute i världen som ger barn och unga möjligheter till delaktighet och inflytande. Tillsammans tar vi friheten i försvar.

Den 17-21 maj arrangerar Unga Örnar konferensen Jämlik Barndom där du kan lära dig mer om barns rättigheter, levnadsvillkor och förutsättningar. Vi erbjuder över 25 föreläsningar, panelsamtal och lunchsamtal. Läs mer om konferensen här.

Nyhetsbrev

Stöd oss

Våldsamheterna ett resultat av diskriminerande politik

Netanyahu riskerar fängelse

Ett livs kamp för rättvisa

Träffpunkt för unga i det trånga och konflikthärjade Jerusalem

Våldet är på en ny nivå