Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Fler aktörer har idag tillgång till kärnvapen och de avtal som tidigare begränsat deras spridning har försvagats eller är på väg att upphöra. Nedrustningen har avstannat mitt i dramatiskt ökande geopolitiska spänningar där retoriken kring kärnvapenanvändning steg för steg förvärras.
Daniel Färm reser en fråga i sin ledare i AiP (25-01-14) som dock förtjänar att tas på allvar: vad händer med Europas säkerhet om USA:s kärnvapenparaply inte längre kan tas för givet? Det är en legitim fråga i en värld som i allt högre grad präglas av den starkes rätt och folkrättens upplösning. Men slutsatsen, att Europa därför bör utveckla en egen kärnvapenavskräckning, leder i fel riktning. Ur Olof Palmes Internationella Center perspektiv är detta inte bara ett strategiskt felaktigt vägval, utan ett som riskerar att undergräva både Europas säkerhet och nödvändiga globala ansträngningarna för fred och nedrustning.
Kärnvapenavskräckning bygger på hotet om total massförstörelse av civila samhällen. Att göra detta till en gemensam europeisk säkerhetsdoktrin innebär att acceptera, och normalisera, att vår säkerhet vilar på beredskapen att begå grova brott mot mänskligheten. Det är inte ett tekniskt eller psykologiskt problem, utan ett moraliskt och folkrättsligt. Historien visar inte heller att kärnvapen i sig skapar stabilitet, utan att världen gång på gång undvikit katastrof genom tillfälligheter, återhållsamhet och krishantering. Att fler aktörer skaffar kärnvapen ökar risken för misstag, eskalation och spridning, inte motsatsen.
Europa har varit en central aktör för icke-spridning, nedrustning och folkrätt. Att ta steg mot en egen europeisk kärnvapenkapacitet skulle kraftigt försvaga NPT-systemet och sända en tydlig signal till omvärlden: att kärnvapen är nödvändiga för säkerhet. Det är ett budskap som andra stater, i andra regioner, snabbt skulle ta fasta på. Resultatet blir inte ökad trygghet för Europa, utan ytterligare upprustning och en än farligare och mer instabil värld.
Det verkliga alternativet till kärnvapeneskalation är inte passivitet, utan ett målmedvetet arbete för gemensam säkerhet. Det innebär att säkerhet inte byggs ensidigt mot någon annan, utan genom:
Detta var kärnan i Olof Palmes säkerhetspolitiska tänkande – och den är mer relevant än på länge i en tid av internationell blockpolitik och auktoritär upprustning. Att USA:s roll inte längre kan tas för given är en stor utmaning för den europeiska säkerhetsordningen. Men svaret bör inte vara att Europa själva kliver in i kärnvapenlogiken. Europas ansvar är i stället att:
Att bygga upp en ny, trovärdig europeisk kärnvapenavskräckning skulle avslutningsvis ta många år och kräva omfattande doktrinella, industriella och politiska beslut, samtidigt som dagens säkerhetsutmaningar är akuta. Resurser skulle under lång tid bindas i ett projekt som varken är snabbt eller säkert, och där de i stället skulle kunna göra betydligt större nytta för Europas faktiska försvar genom stärkt konventionell förmåga – luftförsvar, ammunition, cyberförsvar och skydd av kritisk infrastruktur. Därtill riskerar ett europeiskt kärnvapenparaply att bli djupt politiskt splittrande, i ett Europa där hotbilder, säkerhetspolitiska traditioner och opinioner skiljer sig kraftigt åt. Ett sådant vägval riskerar därför att försvaga, snarare än stärka, Europas gemensamma säkerhet.
Kärnvapen är, som Färm själv skriver, en styggelse. Just därför bör Europas svar på dagens hot inte vara att göra dem till vår egen säkerhetspolitiska grund. Och vad händer den dagen Frankrike eller Tyskland leds av Trumps ideologiska bundsförvanter, AfD och Le Pen?
Oscar Ernerot
Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
När Olof Palmes Internationella Center bildades 1992 kom Gunnar från Arbetarrörelsens fredsforum där han varit huvudsekreterare. Han var sedan verksam på Palmecentret 1992–2000 och 2002–2009 och bidrog då till att utveckla och bära organisationens arbete för fred och säkerhet. Hans erfarenhet, nätverk och kompromisslösa tro på dialog och gemensam säkerhet satte tydliga avtryck.
Under sina senare år fortsatte Gunnar idogt att samla, inspirera och folkbilda genom ABF:s internationella seminarieserie Internationell utblick. Han kände alla i de internationalistiska kretsarna, och ännu fler kände honom.
Gunnar Lassinantti lämnar efter sig ett starkt arv av internationell solidaritet. Det arvet bär vi vidare.
Oscar Ernerot
Generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Palmecentret ser med stor oro på hur regeringen steg för steg prioriterar bort de länder där behoven är som störst och det demokratiska handlingsutrymmet är som minst. Stöd till Ukraina är nödvändigt – men det får inte finansieras genom att man överger människor i det globala syd. När Sverige lämnar sina utsatta samarbetspartners försvagas inte bara det konkreta arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Vi lämnar också en politisk och moralisk tom plats som snabbt fylls av auktoritära krafter.
I länder som Zimbabwe är civilsamhällets utrymme redan kraftigt begränsat. Att dra tillbaka långsiktigt stöd och närvaro riskerar att lämna demokratirörelser, kvinnorättsorganisationer och oberoende fackförbund utan skydd, resurser och internationella allierade. Vi vet av erfarenhet att svenska partnerskap ofta varit livlinor för människor som kämpar för frihet och värdighet med stora personliga risker. Att beskriva att dessa samarbeten inte gjort någon nytta är därför provocerande. Goda villkor för ökad företagsamhet och handel kan dessutom endas skapas genom ökad stabilitet och rättssäkerhet som utvecklingssamarbetet är med och stöder.
Sverige har under decennier byggt ett internationellt anseende som pålitlig, solidarisk och demokratiförsvarande partner. Den positionen håller nu snabbt på att försvinna i samband med regeringens stegvisa nedmontering av det svenska utvecklingssamarbetet. Nedskärningarna innebär också att Sverige tar ett steg bort från internationella åtaganden – samtidigt som konflikter, förtryck och klimatkrisen ökar globalt. Palmecentret uppmanar därför regeringen att:
Internationell solidaritet handlar inte om att välja mellan Ukraina och världen.
Sverige måste kunna göra både och.
Oscar Ernerot
Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
The Olof Palme International Center stands in solidarity with trade unions in their efforts to defend workers’ rights. The Palmecenter therefore joins our member organisations, the Swedish Trade Union Confederation (LO) and Runö Folk High School, in supporting the Serbian trade union confederation, the Independent Trade Union of Serbia (CATUS), in its demands for dialogue and negotiations with the Serbian government on wages, arbitrary dismissals, collective agreements, and other long-neglected issues.
These demands include immediate action to initiate constructive dialogue on minimum wages and wage policies in the public sector, as well as ensuring the timely payment of wages and compensation for past delays. The state must act as a guarantor of workers’ rights and restore lost purchasing power to prevent further escalation of the conflict and to ensure stability and legal certainty in Serbia.
We urge the Government of Serbia to meet these demands within the timeframe specified by CATUS, as the persistent lack of respect for existing laws has severely weakened the position of workers. It is essential that collective agreements are introduced and upheld in all sectors, and that public-sector wages are raised to a level that ensures a dignified standard of living. These demands are legitimate, well-founded, and vital for safeguarding workers’ rights and ensuring socially sustainable development in the country.
See link for the full statement from LO, Runö, and the Palme Center.
Inför Palmedagen 2025: Klimatkrisen kräver en ny samhällsmodellVi har i dag ett ekonomiskt system på kollisionskurs med planeten och som samtidigt misslyckas med att leverera det människor verkligen behöver. Enligt ny forskning har redan sju av nio planetära gränser passerats. Samtidigt lever 44 procent av världens befolkning i dag i relativ fattigdom.
Klyftorna växer snabbt och de mål vi gemensamt satt för ett gott liv för alla och en levbar planet, Agenda 2030 samt klimat- och miljömålen, ser alltmer avlägsna ut.
Det här är vår framtids dubbla kris: ekologiskt nödläge och social otrygghet. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor. Politiska lösningar som förenar omställning och jämlikhet, och hur en hållbar välfärd ska kunna byggas inom planetens gränser. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor
86 procent av svenskarna anser att regeringen bör göra mer för att hantera klimathotet. 62 procent vill att vår ekonomi ska prioritera hälsa och välmående för människor och natur, snarare än att enbart fokusera på tillväxt och ökat materiellt välstånd i landet.
Det är också fullt möjligt att nå målen vi redan har lovat att jobba mot, både vad gäller klimatmålen och Agenda 2030. Forskningen visar att mänskligheten kan uppnå god livskvalitet för alla med bara en tredjedel av de resurser vi använder i dag – om vi fördelar och använder dem klokt.
Nya utmaningar kräver nya lösningar – och visioner. Forskare som Johan Rockström har länge varnat för att små steg inte räcker för att möta nödläget och efterlyser ett politiskt ledarskap som förenar klimat- och miljömål med social rättvisa – en väg som är både hållbar och demokratisk.
Det räcker inte heller att tala om hållbarhet i allmänna ordalag. Vi behöver i stället börja styra mot mål som är förenliga med vad vi vet från forskningen – och med global rättvisa. En politik som styr ekonomin mot människors välmående, jämlikhet och ekologisk balans, i stället för kortsiktig tillväxt.
Länder som Finland och Skottland, liksom städer som Amsterdam och Tomelilla, har redan börjat styra mer mot välmåendeekonomi genom att låta social trygghet och ekologiska gränser tydligare sätta ramarna för politiska beslut.
För att lyckas behöver vi formulera den berättelse som saknas i dagens debatt: att en rättvis grön omställning inte är ett hot mot välfärden utan dess förutsättning.
En rättvis omställning betyder i praktiken att löntagare, glesbygd, låginkomsttagare och unga inte lämnas att bära kostnaderna. Det betyder satsningar på gröna jobb, starka socialförsäkringar, kollektivtrafik och energieffektivisering som sänker människors kostnader och samtidigt minskar utsläpp och användningen av resurser.
Det betyder också att rikare länder som har goda möjligheter att ställa om gör det snabbare, och stöttar låginkomstländer i att göra sin omställning.
Inför COP30 samlar Palmecentret under årets Palmedag aktörer från forskningen, fackföreningar, civilsamhälle och politiken kring just detta: En ny ekosocial samhällsmodell där välfärd och grön omställning är två sidor av samma mynt.
Utgångspunkten är enkel men krävande – en välfärdsstat som levererar trygghet och frihet, inom planetens gränser.
Praktisk politik för att uppnå detta handlar om att sätta upp mätbara mål för välmående i budgetarbetet, driva klimat- och miljöpolitik som också minskar ojämlikheten, skapa omställningsfonder som gör det tryggt att byta jobb och bransch, samt styra investeringar till det som gynnar både människor och ekosystem.
Sverige och andra länder behöver därför:
De nordiska länderna har bäst förutsättningar att gå först: starka välfärdssystem, hög tillit och erfarenhet av samverkan mellan marknad, stat och folkrörelser. Här kan nästa samhällsmodell ta form – en ekosocial modell där välfärd, klimat och rättvisa är sammanlänkade.
Det är dags att Sverige och Norden visar vägen mot en politik som börjar mäta och styra mot det som verkligen räknas: Människors sociala trygghet och planetens hälsa. Alla, oavsett politisk färg, behöver nu våga tänka nytt för att hantera vår tids största utmaningar.
Artikeln har tidigare publicerats i Altinget.
Annual Report 2024The Olof Palme International Center is the Swedish labour movement’s umbrella organisation for international solidarity and advocacy. We work for democracy, human rights, social justice, sustainability and peace in the spirit of Olof Palme. Through cooperation with civil society organisations, trade unions and progressive political parties in Europe, Africa, the Middle East, Asia and Latin America, we contribute to popular influence, global justice and common security. Through knowledge sharing, debate, joint actions and fundraising, we help to ensure that the Swedish labour movement has a global perspective and stands up for international solidarity.
In 2024, we collaborated with 190 local partners in 38 countries, carrying out activities worth over 185 million SEK.
Read more about our activities and achievements with our partners and allies around the world in 2024:
Nedrustning och skyddet av vår livsmiljö handlar om vår överlevnadVarje bomb som faller spränger inte bara sönder städer och människor – den förgiftar mark, vatten och luft. Den lämnar efter sig en tyst katastrof som fortsätter långt efter att bomberna tystnat.
I Ukraina orsakar kriget efter Rysslands fullskaliga invasionskrig en ekologisk förstörelse som kommer att drabba generationer. Rapporten An Environmental Compact for Ukraine, framtagen på uppdrag av Ukrainas regering och ledd av Palmecentrets ordförande Margot Wallström, dokumenterar de enorma miljöskadorna: kemikalier som sprids, jordar som förgiftas, infrastruktur som förstörs.
Hot mot planeten
Bombningarna i Gaza skapar samtidigt tiotals miljoner ton avfall och restprodukter, förstörda vatten- och avloppssystem vilket har lett till allvarliga mark- och vattenföroreningar. Gaza riskerar att bli obeboeligt – inte bara av det urskillningslösa dödandet, utan också av en förstörd livsmiljö.
När Ryssland nu senast presenterat ett test av den kärnkraftsdrivna roboten Burevestnik – ett kärnkraftsdrivet vapen som kan lastas med kärnvapen – suddas gränsen ut mellan krigets risker och vår livsmiljös sammanbrott. Denna typ av vapen utgör inte bara ett hot mot freden, utan mot planeten. Teoretiskt har denna typ av vapen obegränsad räckvidd, och varje haveri skulle kunna sprida radioaktiv förorening över enorma områden, för att inte tala om de katastrofala följderna vid en faktisk användning i krig.
Den militära sektorn står i dag också för 5,5 procent av världens samlade utsläpp – mer än civilflyget och sjöfarten tillsammans. Ändå undantas dessa utsläpp från internationell klimatrapportering. Vi vet inte hur mycket krigsmaskineriet sammantaget förstör vår planets klimat.
Måste ses i ett samverkande perspektiv
Under förra året spenderades över 29,1 biljoner kronor på militära utgifter globalt. Det är enorm kostnad när vi samtidigt har akuta behov att genomföra en sällan skådad kraftsamling att möta klimatkrisen. Om vi misslyckas väntas inte bara katastrofer, folkförflyttningar, ekologisk massdöd och svält. Fler konflikter och krig kommer följa i dess spår.
Detta är inte hållbart. Vi måste bygga mänsklig säkerhet med hänsyn till vår livsmiljö, och inte på hotet om ömsesidig förstörelse. Vi vet också att konflikter, klimatkris och ojämlikhet måste ses ur ett samverkande perspektiv. För att bryta spiralen krävs ett nytt ledarskap och att vi tydligt tar steg för ökad mänsklig och gemensam säkerhet:
Under Alva Myrdals, Olof Palmes och Anna Lindhs var Sverige en tydlig röst för nedrustning, miljö och fred. Den traditionen får vi inte överge. Att stå upp för nedrustning och klimatomställning är inte naivt, det är en realistisk politik för överlevnad. När världen nu samlas under FN:s nedrustningsvecka är budskapet tydligt: Verklig säkerhet förutsätter att vi förebygger konflikter och försvarar vår livsmiljö.
Vår uppmaning till regeringen, låt inte Sveriges röst förbli tyst. Det är hög tid att visa ledarskap i vår tids ödesfrågor.
Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Danielle Barsoum Malki, policyrådgivare Fred & Dialog, Olof Palmes Internationella Center
Ukrainas första progressiva toppmöte – mot EU-medlemskap och en rättvis återbyggnadUnder ett och samma tak kommer politiker, representanter för civilsamhället, fackföreningar, akademiker, veteraner och ungdomsrörelser att samlas för att diskutera Ukrainas framtid inom den europeiska gemenskapen efter kriget.
Målet med toppmötet är inte bara att bekräfta vårt gemensamma engagemang för Ukrainas suveränitet och omvärldens stöd under den pågående ryska aggressionen, utan också att göra Ukrainas EU-anslutningsprocess till en drivkraft för social dialog, rättvisa och inkludering.
Lika viktigt är att toppmötet kommer att fungera som en plattform för att stärka samarbetet med ukrainska progressiva organisationer som länge har arbetat för att främja demokrati, social jämlikhet och medborgerligt deltagande – just de värden som formar Europas gemensamma framtid.
Den två dagar långa konferensen kommer att hållas på ukrainska och engelska, med möjlighet att delta online:
Toppmötet organiseras av PES, S&D-gruppen i Europaparlamentet, Palmecentret och andra ledande europeiska partners – i samarbete med SD Platform i Ukraina
EUkraine 1st Progressive Summit – towards EU membership and Fair recoveryUnder one roof, politicians, civil society representatives, trade unions, academics, veterans, and youth movements will come together to discuss Ukraine’s post-war future within the European community.
The goal of the Summit is not only to reaffirm our shared commitment to Ukraine’s sovereignty and consolidated international support during the ongoing Russian aggression, but also to make Ukraine’s EU accession process a driver of social dialogue, justice, and inclusion.
Equally important, the Summit will serve as a platform to strengthen cooperation with Ukrainian progressive organizations that have long been working to advance democracy, social equality, and civic participation — the very values that shape Europe’s common future.
The two-day conference will be held in Ukrainian and English, with the possibility to join online:
The Summit is organized by the Party of European Socialists (PES), the Group of Socialists and Democrats in the European Parliament (S&D Group), Olof Palme International Center and other leading European partners, in cooperation with the Social Democratic Platform of Ukraine.
Internationell demokratikonferens: Hur bemöter vi hoten mot demokratin?
Bakom initiativet står Political Party Peer Network som samlar världens mest erfarna demokratifrämjande organisationer som stödjer politiska partiers utveckling runt om i världen. Politiska partier är nyckelaktörer för att kunna påverka och bryta utvecklingen. De formulerar politiska alternativ, mobiliserar väljare, verkar som länk mellan folket och makten, och kan hållas ansvariga i fria och rättvisa val.
Områden som lyfts upp under dagarna rör exempelvis de globala demokratiska trenderna och demokratins nuvarande tillstånd, hoten från ökande desinformation och artificiell intelligens, vilken roll politiska partier spelar, liksom vilka de auktoritära motståndarna är och hur de fungerar.
Gäster som deltar är till exempel Pedro Urruchurtu, Vente Party, Venezuela, Tijmen Rooseboom, Director NIMD, Ann Linde, tidigare utrikesminister, Petra Schleiter, Centre for Democratic Resilience, Oxford University, Birgitta Ohlsson, National Democratic Institute, Patrik Oksanen, Senior Fellow, Stockholm Free World Forum, Marina Nord, V-Dem Institute, Seema Shah, International IDEA, och många fler.
Årets konferens arrangeras av Swedish International Liberal Centre (SILC) och Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC) tillsammans med Green Forum, Centerpartiets Internationella Stiftelse (CIS) och Olof Palmes Internationella Center.
