Nyheter-arkiv

Palmecentret ser med stor oro på hur regeringen steg för steg prioriterar bort de länder där behoven är som störst och det demokratiska handlingsutrymmet är som minst. Stöd till Ukraina är nödvändigt – men det får inte finansieras genom att man överger människor i det globala syd. När Sverige lämnar sina utsatta samarbetspartners försvagas inte bara det konkreta arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Vi lämnar också en politisk och moralisk tom plats som snabbt fylls av auktoritära krafter.

I länder som Zimbabwe är civilsamhällets utrymme redan kraftigt begränsat. Att dra tillbaka långsiktigt stöd och närvaro riskerar att lämna demokratirörelser, kvinnorättsorganisationer och oberoende fackförbund utan skydd, resurser och internationella allierade. Vi vet av erfarenhet att svenska partnerskap ofta varit livlinor för människor som kämpar för frihet och värdighet med stora personliga risker. Att beskriva att dessa samarbeten inte gjort någon nytta är därför provocerande. Goda villkor för ökad företagsamhet och handel kan dessutom endas skapas genom ökad stabilitet och rättssäkerhet som utvecklingssamarbetet är med och stöder.

Sverige har under decennier byggt ett internationellt anseende som pålitlig, solidarisk och demokratiförsvarande partner. Den positionen håller nu snabbt på att försvinna i samband med regeringens stegvisa nedmontering av det svenska utvecklingssamarbetet. Nedskärningarna innebär också att Sverige tar ett steg bort från internationella åtaganden – samtidigt som konflikter, förtryck och klimatkrisen ökar globalt. Palmecentret uppmanar därför regeringen att:

Internationell solidaritet handlar inte om att välja mellan Ukraina och världen.
Sverige måste kunna göra både och.

Vi har i dag ett ekonomiskt system på kollisionskurs med planeten och som samtidigt misslyckas med att leverera det människor verkligen behöver. Enligt ny forskning har redan sju av nio planetära gränser passerats. Samtidigt lever 44 procent av världens befolkning i dag i relativ fattigdom.

Klyftorna växer snabbt och de mål vi gemensamt satt för ett gott liv för alla och en levbar planet, Agenda 2030 samt klimat- och miljömålen, ser alltmer avlägsna ut.

Behov av ny politisk riktning

Det här är vår framtids dubbla kris: ekologiskt nödläge och social otrygghet. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor. Politiska lösningar som förenar omställning och jämlikhet, och hur en hållbar välfärd ska kunna byggas inom planetens gränser. Vi behöver snabbt hitta vägar att bromsa klimat- och miljöförstörelsen som samtidigt tryggar tillvaron för människor

86 procent av svenskarna anser att regeringen bör göra mer för att hantera klimathotet. 62 procent vill att vår ekonomi ska prioritera hälsa och välmående för människor och natur, snarare än att enbart fokusera på tillväxt och ökat materiellt välstånd i landet.

Det är också fullt möjligt att nå målen vi redan har lovat att jobba mot, både vad gäller klimatmålen och Agenda 2030. Forskningen visar att mänskligheten kan uppnå god livskvalitet för alla med bara en tredjedel av de resurser vi använder i dag – om vi fördelar och använder dem klokt.

Visioner för hållbarhet och rättvisa

Nya utmaningar kräver nya lösningar – och visioner. Forskare som Johan Rockström har länge varnat för att små steg inte räcker för att möta nödläget och efterlyser ett politiskt ledarskap som förenar klimat- och miljömål med social rättvisa – en väg som är både hållbar och demokratisk.

Det räcker inte heller att tala om hållbarhet i allmänna ordalag. Vi behöver i stället börja styra mot mål som är förenliga med vad vi vet från forskningen – och med global rättvisa. En politik som styr ekonomin mot människors välmående, jämlikhet och ekologisk balans, i stället för kortsiktig tillväxt.

Politik för människor och miljö

Länder som Finland och Skottland, liksom städer som Amsterdam och Tomelilla, har redan börjat styra mer mot välmåendeekonomi genom att låta social trygghet och ekologiska gränser tydligare sätta ramarna för politiska beslut.

För att lyckas behöver vi formulera den berättelse som saknas i dagens debatt: att en rättvis grön omställning inte är ett hot mot välfärden utan dess förutsättning.

En rättvis omställning betyder i praktiken att löntagare, glesbygd, låginkomsttagare och unga inte lämnas att bära kostnaderna. Det betyder satsningar på gröna jobb, starka socialförsäkringar, kollektivtrafik och energieffektivisering som sänker människors kostnader och samtidigt minskar utsläpp och användningen av resurser.

Det betyder också att rikare länder som har goda möjligheter att ställa om gör det snabbare, och stöttar låginkomstländer i att göra sin omställning.

Välfärd inom planetens gränser

Inför COP30 samlar Palmecentret under årets Palmedag aktörer från forskningen, fackföreningar, civilsamhälle och politiken kring just detta: En ny ekosocial samhällsmodell där välfärd och grön omställning är två sidor av samma mynt.

Utgångspunkten är enkel men krävande – en välfärdsstat som levererar trygghet och frihet, inom planetens gränser.

Praktisk politik för att uppnå detta handlar om att sätta upp mätbara mål för välmående i budgetarbetet, driva klimat- och miljöpolitik som också minskar ojämlikheten, skapa omställningsfonder som gör det tryggt att byta jobb och bransch, samt styra investeringar till det som gynnar både människor och ekosystem.

Norden kan visa vägen

De nordiska länderna har bäst förutsättningar att gå först: starka välfärdssystem, hög tillit och erfarenhet av samverkan mellan marknad, stat och folkrörelser. Här kan nästa samhällsmodell ta form – en ekosocial modell där välfärd, klimat och rättvisa är sammanlänkade.

Det är dags att Sverige och Norden visar vägen mot en politik som börjar mäta och styra mot det som verkligen räknas: Människors sociala trygghet och planetens hälsa. Alla, oavsett politisk färg, behöver nu våga tänka nytt för att hantera vår tids största utmaningar.

Oscar Ernerot, generalsekreterare

Cajsa Unnbom, policy- och metodrådgivare Rättvis klimatomställning

Varje bomb som faller spränger inte bara sönder städer och människor – den förgiftar mark, vatten och luft. Den lämnar efter sig en tyst katastrof som fortsätter långt efter att bomberna tystnat.

I Ukraina orsakar kriget efter Rysslands fullskaliga invasionskrig en ekologisk förstörelse som kommer att drabba generationer. Rapporten An Environmental Compact for Ukraine, framtagen på uppdrag av Ukrainas regering och ledd av Palmecentrets ordförande Margot Wallström, dokumenterar de enorma miljöskadorna: kemikalier som sprids, jordar som förgiftas, infrastruktur som förstörs.

Hot mot planeten
Bombningarna i Gaza skapar samtidigt tiotals miljoner ton avfall och restprodukter, förstörda vatten- och avloppssystem vilket har lett till allvarliga mark- och vattenföroreningar. Gaza riskerar att bli obeboeligt – inte bara av det urskillningslösa dödandet, utan också av en förstörd livsmiljö.

När Ryssland nu senast presenterat ett test av den kärnkraftsdrivna roboten Burevestnik – ett kärnkraftsdrivet vapen som kan lastas med kärnvapen – suddas gränsen ut mellan krigets risker och vår livsmiljös sammanbrott. Denna typ av vapen utgör inte bara ett hot mot freden, utan mot planeten. Teoretiskt har denna typ av vapen obegränsad räckvidd, och varje haveri skulle kunna sprida radioaktiv förorening över enorma områden, för att inte tala om de katastrofala följderna vid en faktisk användning i krig.

Den militära sektorn står i dag också för 5,5 procent av världens samlade utsläpp – mer än civilflyget och sjöfarten tillsammans. Ändå undantas dessa utsläpp från internationell klimatrapportering. Vi vet inte hur mycket krigsmaskineriet sammantaget förstör vår planets klimat.

Måste ses i ett samverkande perspektiv
Under förra året spenderades över 29,1 biljoner kronor på militära utgifter globalt. Det är enorm kostnad när vi samtidigt har akuta behov att genomföra en sällan skådad kraftsamling att möta klimatkrisen. Om vi misslyckas väntas inte bara katastrofer, folkförflyttningar, ekologisk massdöd och svält. Fler konflikter och krig kommer följa i dess spår.

Detta är inte hållbart. Vi måste bygga mänsklig säkerhet med hänsyn till vår livsmiljö, och inte på hotet om ömsesidig förstörelse. Vi vet också att konflikter, klimatkris och ojämlikhet måste ses ur ett samverkande perspektiv. För att bryta spiralen krävs ett nytt ledarskap och att vi tydligt tar steg för ökad mänsklig och gemensam säkerhet:

Under Alva Myrdals, Olof Palmes och Anna Lindhs var Sverige en tydlig röst för nedrustning, miljö och fred. Den traditionen får vi inte överge. Att stå upp för nedrustning och klimatomställning är inte naivt, det är en realistisk politik för överlevnad. När världen nu samlas under FN:s nedrustningsvecka är budskapet tydligt: Verklig säkerhet förutsätter att vi förebygger konflikter och försvarar vår livsmiljö.

Vår uppmaning till regeringen, låt inte Sveriges röst förbli tyst. Det är hög tid att visa ledarskap i vår tids ödesfrågor.

Danielle Barsoum Malki, policyrådgivare Fred & Dialog, Olof Palmes Internationella Center

Under ett och samma tak kommer politiker, representanter för civilsamhället, fackföreningar, akademiker, veteraner och ungdomsrörelser att samlas för att diskutera Ukrainas framtid inom den europeiska gemenskapen efter kriget.

Målet med toppmötet är inte bara att bekräfta vårt gemensamma engagemang för Ukrainas suveränitet och omvärldens stöd under den pågående ryska aggressionen, utan också att göra Ukrainas EU-anslutningsprocess till en drivkraft för social dialog, rättvisa och inkludering.

Lika viktigt är att toppmötet kommer att fungera som en plattform för att stärka samarbetet med ukrainska progressiva organisationer som länge har arbetat för att främja demokrati, social jämlikhet och medborgerligt deltagande – just de värden som formar Europas gemensamma framtid.

Den två dagar långa konferensen kommer att hållas på ukrainska och engelska, med möjlighet att delta online:

Toppmötet organiseras av PES, S&D-gruppen i Europaparlamentet, Palmecentret och andra ledande europeiska partners – i samarbete med SD Platform i Ukraina

The oil workers organized in the ‘Sindikata Sektorit Hidrokarbur’ are now on the 3rd day of strike, demanding that Bankers Petroleum Albania fulfils the collective agreement the partners have signed.

The Olof Palme International Center expresses its solidarity with the oil workers and their actions for ensuring fair wages and good working conditions and we urge you to invite the partners to the negotiating table as a way to show your commitment to the social dialogue.

The ongoing concerns regarding low salaries and inadequate working conditions for oil workers are matters that have been raised for some years now and demand urgent attention. With the EU approximation additional pressure will be put on the labour market as increased competitiveness remain a key priority in the enlargement process. The necessary reforms of the economy need to be facilitated by a well-functioning labour market based on a fluent dialogue between government, employers and workers.

We urge the Socialist government to engage in meaningful dialogue with the Sindikata Sektorit Hidrokarbur and Bankers Petroleum and work towards a resolution that addresses the legitimate grievances of these workers.

The Palme Center is since many years supporting initiatives that aim to ensure the respect for socio-economic and labour rights in Albania and we are an ally of your ambitions to raise salaries and improve the standards of working conditions.

Bakom initiativet står Political Party Peer Network som samlar världens mest erfarna demokratifrämjande organisationer som stödjer politiska partiers utveckling runt om i världen. Politiska partier är nyckelaktörer för att kunna påverka och bryta utvecklingen. De formulerar politiska alternativ, mobiliserar väljare, verkar som länk mellan folket och makten, och kan hållas ansvariga i fria och rättvisa val.

Områden som lyfts upp under dagarna rör exempelvis de globala demokratiska trenderna och demokratins nuvarande tillstånd, hoten från ökande desinformation och artificiell intelligens, vilken roll politiska partier spelar, liksom vilka de auktoritära motståndarna är och hur de fungerar.

Gäster som deltar är till exempel Pedro Urruchurtu, Vente Party, Venezuela, Tijmen Rooseboom, Director NIMD, Ann Linde, tidigare utrikesminister, Petra Schleiter, Centre for Democratic Resilience, Oxford University, Birgitta Ohlsson, National Democratic Institute, Patrik Oksanen, Senior Fellow, Stockholm Free World Forum, Marina Nord, V-Dem Institute, Seema Shah, International IDEA, och många fler.

Årets konferens arrangeras av Swedish International Liberal Centre (SILC) och Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC) tillsammans med Green Forum, Centerpartiets Internationella Stiftelse (CIS) och Olof Palmes Internationella Center.

Sedan Assads fall i december har Syrien stått vid ett vägskäl mellan en fredlig transition eller fortsatt instabilitet. Efter 14 år av konflikt och fem decennier av brutalt diktatoriskt styre vill syrierna se en inkluderande och fredlig politisk övergång. För att en sådan övergång ska vara möjlig och hållbar måste den fullt ut spegla och återskapa Syriens mångfacetterade samhälle. Detta innebär bredare deltagande i beslutsprocesser, ökad politisk lyhördhet och stärkt representation i styrande strukturer både lokalt och nationellt.

Workshopen samlade deltagare från olika politiska bakgrunder för att gemensamt utforska vägar mot ett fredligt och inkluderande Syrien. Dialog, deltagande och gemensamma nämnare har varit tre värdeord som lyfts fram. Fokus låg på frågor som konstitutionsbyggande, fredlig samexistens, koalitionsskapande och jämställd representation mellan kvinnor och män. Genom att dela erfarenheter från andra länder i transition och att identifiera gemensamma utmaningar stärktes samsynen kring hur Syriens mångfald kan speglas i framtida styrelseskick.

– Det är glädjande att det finns ett framtidshopp och en så tydlig efterfrågan på fortsatt dialog kring en folklig och fredlig övergång i Syrien, kommenterade Palmecentrets generalsekreterare efter konferensen.

Målet är att skapa ett nätverk och att utrusta deltagarna med kunskap, verktyg och idéer. Från svensk sida deltog också riksdagsledamöterna Johan Büser (S) och Joar Forsell (L).

Den 13 juni fick Palmecentret det ödesdigra beskedet att vi plötsligt uteslutits från ansökningsprocessen inom ramen för vårt viktigaste uppdrag, stödet till civilsamhället internationellt. Övriga organisationer som ansökt fick sina positiva besked samtidigt. Vi är väldigt glada för dem, de är våra professionella allierade i arbetet för en mer demokratisk och hållbar värld.

Men vi på Palmecentret fick alltså beskedet om grundläggande villkorsändringar för oss samma dag som hela processen avslutades – och det efter att vi under ett års tid passerat alla ansökningsfaser och bekräftats i flera led av Sida att vi har kunnat ansöka.

Sidas generaldirektör Jakob Granit hade nämligen dagen innan själv tagit beslut om att strategin skulle omtolkas – och då i linje med den tolkning som biståndsministern Benjamin Dousa gått ut med i media i höstas. Palmecentret skulle inte få ansöka enligt ministern. Det var bara ett problem, ingen annan gjorde den tolkningen. Och definitivt inte förvaltningsmyndigheten Sida. Så ministern fick backa från sitt uttalande.

Men man gav sig uppenbarligen inte och i torsdags verkar Sidas generaldirektör slutligen ha gett efter och ändrade sitt tidigare beslut. I praktiken drabbar det Palmecentret och arbetarrörelsen med precision. En aktör som Dousa definierar som en politisk motståndare.

Jakob Granit behöver nu förklara varför han dagen innan beslutet om civilsamhällesstödet skulle kommuniceras plötsligt ändrade Sidas spelregler i grunden, samt vilken roll biståndsministern och hans statssekreterare har spelat i detta.

I ljuset av den senaste tidens rapportering om politisk detaljstyrning av Sidas verksamhet och beslut (UNRWA, SD:s anslag inom ramen för partistödet, etc.), liksom att hela biståndssektorn nu präglas av rykten där ingen vågar yttra sig med rädsla för repressalier, behöver detta granskas grundligt.

Utvecklingen har mycket negativa effekter på svensk förvaltning och tilltron till densamma. Förfarandet är fullständigt rättsosäkert, och sänder en signal om att politisk godtycklighet kan drabba vem som helst i civilsamhället.

Det är helt okej att få avslag på en ansökan. Det händer ibland. Men det är inte det som det handlar om här. Utan att reglerna ändrades tvärt i slutskedet av en regelstyrd process, och att vår ansökan därmed diskvalificerades. Och det är inte på något sätt okej om det är en del av en partipolitisk styrning, vilket mycket tyder på att det handlar om nu.

Beslutet kommer naturligtvis få konsekvenser för oss, och hela arbetarrörelsens internationella utvecklingssamarbete, liksom för det internationella civilsamhällesstödet.

Arbetarrörelsen representerar miljontals medlemmar i Sverige, och dess organisationer har nyckelkompetenser som är centrala för främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och det civila samhället internationellt. Vi har stora globala nätverk inom fackföreningsrörelsen, folkbildningen och sociala rörelser som finns på plats även i de mest repressiva miljöerna runt om i världen. Nu riskerar allt detta att försvinna.

Framför allt drabbar det våra över 100 CSO-partners runt om i världen. Det är det som känns värst i allt detta och som oroar mig mest. Hur ska det gå för dem nu? Många är redan väldigt utsatta och under hård press.

Det här är en attack på hela den svenska arbetarrörelsen. Det räcker nu. Vi på Palmecentret kommer inte lägga oss ned och dö. Vårt internationella solidaritetsarbete kommer att fortsätta. Dousa kommer inte att få oss på fall med detta.

DET ÄR VÅRA PARTNERS SOM DRABBAS

Palmecentret och arbetarrörelsen stödjer organisationer i det civila samhället – folklig organisering och folkbildning är grundbulten för människors möjlighet att göra sina röster hörda och kräva sina rättigheter i ett demokratiskt samhälle.

Exempel på vad Palmecentrets civilsamhällesverksamhet bidrar till:

I Georgien och Belarus stöttar vi civilsamhället, som är det enda samlade motståndet, i deras kamp för demokrati under hårdföra repressiva regimer.
I Palestina stöttar vi ungdomar och deras rättigheter genom en demokratiskola som hjälper ungdomarna att göra sina röster hörda, komma med lösningar på samhällsproblem och erbjuda ett tryggt rum mitt bland bosättare.
I Moldavien bidrar vi till studiecirklar i sexuella och reproduktiva rättigheter för att fylla det kunskapsgap som det formella utbildningssystemet inte ger.
I Namibia och Eswatini har vi bidragit till att fackliga organisationer samlat sig för att gemensamt påverka ländernas arbetslagstiftning och arbetarnas fackliga rättigheter.
I Filipinerna stöttar vi skapandet av hållbara och gröna jobba som bidragit till att kvinnliga återvändande migranter kan bygga en trygg framtid för sig själva och sina samhällen.
I Colombia, en av de farligaste platserna för människor som är engagerade i miljö- och klimatfrågor, samlar vi 50-tal miljöorganisationer från Amazonas för att ställa krav på den colombianska regeringen, FN och regeringens representanter i fredsförhandlingarna.

Vad händer nu?

Palmecentret har slutit ett tidsbegränsat avtal med Sida om utfasning av våra internationella partners ur CSO-programmet. Både Sida och Palmecentret har som givare ett tydligt ansvar för våra partners runt om i världen, vilka annars abrupt kommer stå utan finansiering när nuvarande CSO-avtal löper ut senare i år. Det vore en katastrof för dem och deras verksamheter.

Detta skapar bättre förutsättningar för en övergång till ny finansiering för våra partners. Men med tanke på omvärldsläget där USA mer eller mindre lagt ner hela sitt bistånd, stora givarländer nu drar ner kraftigt, samt finansministern aviserat ytterligare neddragningar av det svenska biståndet – kommer det bli mycket tufft. Vi på Palmecentret kommer därför att arbeta stenhårt för att försöka hitta och säkra ny finansiering så att våra partners viktiga verksamheter ska kunna fortsätta. I det arbetet kommer vi fortsatt behöva er hjälp.

En ny värld

Vi kommer antagligen att se tillbaka på 2024 som ett avgörande år i historiens gång. Ett år då världen till slut tippade över i en ny och farligare tid efter år av internationella kriser och en alltmer auktoritär utveckling. Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig mot Ukraina fortsatte samtidigt som stora delar av västvärlden vände bort blicken från den israeliska regeringens grova folkrättsbrott på Gazaremsan efter Hamas terrorattack året innan. Tilltron och konsekvenserna för folkrätten har varit ödesdigra. Så återvaldes Donald Trump i slutet av året på en agenda som åter för världen in i en tid där den starkes rätt ska gälla och internationella institutioner bekämpas.

Under året stod det helt klart att den period som inleddes efter murens fall, med framtidstro och ett ökat internationellt samarbete, på alla sätt var över. Kanske började vi också se slutet på den period som efter andra världskrigets fasor såg uppbyggnaden av den regelbaserade världsordningen.

Tiden då bildandet av FN och FN-stadgan stärkte folkrätten och aggressionskrigen förbjöds. Då förklaringen om de mänskliga rättigheterna la grunden för de internationella domstolarna och konventionerna om krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

Vi måste nu på allvar inse att vi befinner oss i en avgörande global värderingskamp. Mellan demokrati och auktoritarism, mellan demokrati och oligarki. Där civilsamhället, demokratiska institutioner och internationell rätt systematiskt attackeras och människor medvetet ställs mot varandra.

När auktoritära ledare gör gemensam sak med starka kapitalintressen avslutar de också snabbt alla insatser för att rädda världen från dess existentiella hot. 2024 blev året då jordens medeltemperatur för första gången överskred 1,5 grader. Då antalet väpnade konflikter var det högsta sedan 1946, militärutgifterna de största som någonsin registrerats, och kärnvapenhotet mer aktuellt än på decennier.

Det är uppenbart att det nu finns behov av ett tydligt politiskt ledarskap som kan möta utvecklingen och erbjuda ett alternativ till de auktoritära rörelsernas destruktiva vision för världen. Det ledarskapet måste vi ta tillsammans. Ska vi kunna vända utvecklingen behöver alla goda krafter samla sig och samarbeta.

Under året har Palmecentret också agerat och samarbetat med våra många allierade runt om i världen. Vi har genomfört 190 internationella projekt och utbildat, kommunicerat, opinionsbildat och gång på gång tagit ställning för våra värderingar och lösningar. Vi viker inte en tum i vårt engagemang och det gör inte heller våra samarbetspartners.

Vi får inte tillåta oss att fastna i en defensiv och uppgiven position. Slutet på epoker, när gamla strukturer släpper taget och går sönder, leder också till nya öppningar och möjligheter. Vi vet att våra demokratiska värderingar, vår vision om ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle, och ett internationellt samarbete som utgår från behovet av gemensam säkerhet, är mer relevanta än någonsin tidigare.

Därför måste vi vända blicken framåt. Världen går att förändra. En ny värld är möjlig.

» Margot Wallström, Anna Sundström och Jan Eliasson kräver i Aftonbladet att regeringen ska återuppta stödet till den palestinska flyktingorganisationen UNRWA.
» Högnivåkonferensen Africa SOTF Dialogue arrangeras i Nigeria av FEPS och bland annat Palmecentret för att samla afrikanska representanter inför höstens Summit of the Future i FN.
» Manifestation för vapenvila i Gaza arrangeras på Norrmalmstorg tillsammans med S-kvinnor, Tro och Solidaritet, Socialdemokraterna i Stockholm, SSU samt S-studenter.
» Palmecentret lanserar insamlingskampanjen för ’LIV, FRED och FRIHET’ i Palestina.
» Palmecentret arrangerar Littfest Umeås temadag om demokrati med över 4 500 besökare.
» Anna Sundström meddelar att hon avgår som generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center.
» Gemensamt utspel görs med biståndsorganisationer, fackförbund och experter att Europaparlamentet måste rösta ja till EU-lag om företags ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och klimat.

» Tillsammans med 250 andra organisationer kräver Palmecentret att all överföring av vapen till Israel och palestinska väpnade grupper ska stoppas.
» Det israelisk-palestinska fredsnätverket Two-State Coalition besöker Sverige med syftet att stärka det internationella arbetet för en tvåstatslösning.

» Palmecentrets deltar på LO:s kongress och lanserar kampanjen för att rädda det fackliga biståndet som hotas av regeringens nya biståndspolitik.
» Inför valet till Europaparlamentet anordnas lunchdialoger om rättvis klimatomställning där samtliga partiers EU-valkandidater frågas ut.
» I samarbete med Solidar och ABF Skåne genomförs en dialog- och föreläsningsturné i Skåne med föreläsningar och debatter om EU-valet.
» ”Utan kärnvapengarantier blir DCA ett existentiellt hot.” Margot Wallström och Anna Sundström skriver debattartikel om DCA-avtalet med USA.

» Palmecentret lanserar namninsamling för att sätta press på regeringen att bryta tystnaden och skydda civilbefolkningen i Palestina.
» ”Ni kan bättre regeringen!” En granskning av regeringens politik för global utveckling presenteras tillsammans med 49 andra organisationer.
» På hushållsarbetarnas dag hyllar Palmecentret sin partner International Domestic Workers’ Federation och deras viktiga arbete att få till stånd konventionen om hushållsarbetares rättigheter.
» Palmecentrets styrelse utser Oscar Ernerot till ny generalsekreterare.

» Över 70 deltagare från progressiva partier på västra Balkan och Sverige samlas för dialog och utbyte i Korčula, Kroatien.
» Kursen ”Internationell politik – från säkerhetspolitik till bistånd” startar för engagerade personer i arbetarrörelsen.
» Palmecentret skriver med 117 andra organisationer att EU måste sluta att tillåta att produkter som bedöms för farliga för den inhemska marknaden ändå får exporteras till andra länder.
» En ”Pact for the Future” antas i New York av världsledare. FEPS presenterar rapporten A New Global Deal i samarbete med bland annat Palmecentret.

» Palmecentret kräver att regeringen uppmärksammar turkiska polisens gripanden av flera människorättsaktivister, fackliga företrädare och partners till Palmecentret.
» För att hedra årets mottagare av Nobels fredspris, gräsrotsrörelsen Nihon Hidankyo, medarrangerar Palmecentret ett luciatåg för en kärnvapenfri värld.
» Internationella federationen för arbetares utbildning och Palmecentret arrangerar Global Trade Union Programme Workshop i Kapstaden.

Civilbefolkningen i Gaza riskerar att svälta ihjäl. I cirka två månader har Israel blockerat all nödhjälp – samtidigt som bomberna fortsatt att falla över en befolkning som gång på gång tvingas fly.

Den israeliska regeringen döljer inte sina syften: att fördriva ett folk från sitt land. Det är etnisk rensning. Ett av mänsklighetens allra grövsta brott.

Cynismen är brutal. Israel har i dagarna börjat släppa in en bråkdel av den hjälp som behövs. Inte för att skydda civilbefolkningen, utan för att tysta omvärldens kritik. FN är tydliga: hjälpen är en droppe i havet.

Det som sker är inte bara en humanitär katastrof med solklara och grova folkrättsbrott – det är en moralisk kollaps för världssamfundet. När vi tillåter detta att fortsätta utan konsekvenser, urholkar vi folkrätten och alla principer om mänskliga rättigheter och människovärdet. Även på Västbanken ökar våldet från israeliska bosättare och den israeliska militären.

Vi kräver en omedelbar återgång till vapenvila med frisläppande av gisslan, internationellt skydd för civilbefolkningen och fullt humanitärt tillträde till Gaza. Vi kräver ansvar för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det internationella samfundet, inklusive Sverige och EU, måste sluta ge politiskt skydd åt den israeliska regeringens agerande. Det är dags för den svenska regeringen att kraftfullt stå upp för folkrätten.

· Återupptaget svenskt stöd till UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar.

· Stöd till de internationella domstolarnas oberoende – och respekt för deras beslut.

· Aktivt stöd till fredsarbetet för en hållbar tvåstatslösning baserad på folkrätten.

Nyhetsbrev

Stöd oss

Behov av ny politisk riktning

Visioner för hållbarhet och rättvisa

Politik för människor och miljö

Välfärd inom planetens gränser

Norden kan visa vägen

Oscar Ernerot, generalsekreterare

Cajsa Unnbom, policy- och metodrådgivare Rättvis klimatomställning

DET ÄR VÅRA PARTNERS SOM DRABBAS

Vad händer nu?

En ny värld