Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.
Organisationsgåvor görs till PlusGiro 570–2. Märk gåvan med ”Belarus”.
Finska för nybörjare, skriv- och läsutveckling, privatekonomi och akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.
Det har nu gått fyra år sedan nyhetsflödet fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden. Under dessa fyra år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fortfarande fängslade eller tvingade till exil. Människorättsorganisationer har tvingats att stänga ned och oberoende medier har tystats.
Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta är att ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, nyligen klassats som extremistisk verksamhet av regimen.
Giftig dubbelmoral i EU-handel
Osäkra barnleksaker, giftiga kemikalier, farliga bekämpningsmedel, engångsplaster och AI som kan användas för dataintrång är exempel på produkter som förbjudits på marknaden i EU eller är hårt reglerade på grund av säkerhetsrisker. Förbuden är dock, genom kryphål i lagstiftning, undantagna export och i EU tillverkas fortfarande giftiga och farliga produkter som sedan skeppas från Europa till resten av världen.
Palmecentret och 116 andra civilsamhällesorganisationer, däribland Amnesty International, Greenpeace och SOLIDAR, uppmanar EU att stänga det orättvisa och skenheliga kryphålet och lagstifta så att EU:s villkor gäller – även för export.
– Kombinationen grön omställning hemma och spridning av gifter och skräp utomlands går inte ihop – då gör man skillnad på folk och folk, säger Cajsa Unnbom, som arbetar med rättvis klimatomställning på Palmecentret.
– Självklart ska EU kräva att europeiska företag slutar dumpa produkter som skadar människors hälsa och miljö. Ingen arbetare ska behöva bli sjuk av att tvingas hantera dessa giftiga ämnen.
Frys associeringsavtalet mellan EU och Israel!Utdrag från uppropet:
Den israeliska regeringens människorättsbrott bryter mot Artikel 2 i associeringsavtalet, som gör att avtalet villkoras genom parternas ”respekt för principer av demokrati och mänskliga rättigheter”. Det är ett ”essentiellt element” i EU:s associeringsavtal.
Vi fördömer otvetydigt alla brott mot internationell rätt, inklusive dödandet av civila, och uppmanar relevanta myndigheter att utreda dem utan dröjsmål.
Vad som sker i Gaza är en ”mänsklighetens kris” enligt FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Israels krig mot Gaza har resulterat i ett massivt antal civila offer, omfattande förstörelse av civil infrastruktur och upprepade tvångsförflyttningar av befolkningen. De flesta sjukhus har bombats och förstörts av den israeliska armén, och medicinsk personal har dödats. Befolkningen i Gaza drabbas av ett enormt lidande, hungersnöd och smittsamma sjukdomar, på grund av kontinuerliga attacker samt den israeliska blockaden av mat, vatten, bränsle, mediciner och humanitär nödhjälp. Barn och andra utsatta grupper har särskilt drabbats.
Den 26 januari 2024 dömde den Internationella domstolen, ICJ, att Israels nuvarande agerande i Gaza utgjorde risk för folkmord och beordrade Israel att vidta åtgärder för att förhindra det. Den 28 mars beordrade ICJ återigen Israel att genomföra dessa provisoriska åtgärder. Den 24 maj beordrade ICJ Israel att omedelbart avbryta sin militäroffensiv i Rafah samt öppna gränsövergången för att obehindrat förse nödhjälp. Alla dessa obligatoriska föreskrifter har ignorerats.
Den israeliska regeringens människorättsbrott började dock inte 2023 och är inte begränsade till Gazaremsan. Systematiska och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter är väldokumenterade under Israels 57 år långa ockupation av det palestinska territoriet och 17 år långa blockad av Gaza, såsom konfiskering av land och resurser samt rasdiskriminering. Det europeiska rådet har upprepade gånger uttryck sin oro över utvidgningen av bosättningar, blockaden av Gazaremsan och användningen av oproportionerligt våld.
[…]
Den 19 juli 2024 avgav ICJ ett rådgivande om de ”rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem”. En av dess huvudsakliga slutsatser är att den israeliska ockupationen är olaglig. […] Domstolen betonade vidare att Israel bryter mot FN:s konvention mot rasdiskriminering:s förbud mot rassegregation och apartheid. […]
Sådana allvarliga brott mot internationell rätt och humanitär rätt skulle aldrig ha varit möjliga om det internationella samfundet, inklusive EU, hade ställt den israeliska regeringen till svars för sina handlingar och vidtagit lämpliga åtgärder som svar. Det är dags för detta misslyckade förhållningssätt att ändras.
[…]
[…]
Att frysa associeringsavtalet på grund av Israels brott mot avtalets klausuler om mänskliga rättigheter är inte längre något att diskutera, utan en skyldighet för EU att vara förenlig med sina egna principer och värderingar. Underlåtenhet att göra det skulle innebära att man accepterar det nuvarande tillståndet av djup laglöshet som möjliggjorts av årtionden av straffrihet, och kommer att skapa ett farligt globalt prejudikat.
–
Signerat av 164 europeiska och internationella organisationer, inklusive civilsamhällesorganisationer i Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige och Schweiz.
I en värld där utmaningarna är större än någonsin – med en alarmerande klimatkris, demokratikris och ett ökande antal krig och katastrofer – fortsätter regeringen steg för steg sitt race mot botten i den svenska biståndsbudgeten. Det är världens utsatta och fattiga som i slutänden får betala för sänkningen, från demokratikämpar i Belarus till fackföreningsrörelsen i Zimbabwe. Och sänkningen sker samtidigt som Sveriges BNI spås öka, vilket innebär att vi kommer allt längre från tidigare mål om att en procent av vårt samlade välstånd ska gå till internationellt bistånd.
Samtidigt ökar försvarsutgifterna kraftigt. Sedan 2020 har anslagen till det militära försvaret fördubblats, och bara mellan 2023 och 2024 har anslagen höjts med mer än 30 miljarder kronor. I dag motsvarar försvarsanslaget 2,2 procent av BNP.
Säkerhetsläget efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss att rusta oss bättre. Men det får inte stå emot det förebyggande säkerhetsarbetet som biståndet är en viktig del av. Att enbart möta den allvarliga utvecklingen i omvärlden genom vapen är både kortsiktigt och dumt.
Covid visade tydligt att globala kriser sprider sig och att Sverige inte existerar i ett vakuum. Hur starka vi än är så kan vi inte stå emot klimatkrisen, antidemokratiska rörelser och effekterna av ökade konflikter på egen hand. Internationellt utvecklingssamarbete behövs för att möta utvecklingen tillsammans. Det är en investering i en tryggare, mer hållbar och jämlik värld.
Annars visar årets budget tydligt på den nya biståndspolitikens inriktning med ökat fokus på det nationella egenintresset. Regeringens samordnande politik för global hållbar utveckling (PGU) har hittills varit osynlig i regeringens prioriteringar och kommunikation, och nu går man vidare och slopar den helt. I stället för att alla politikområden ska verka för en hållbar och rättvis värld där ingen ska tvingas leva i fattigdom och förtryck, ska nu biståndet i högre grad verka för andra svenska politikområdens mål.
Inte minst till regeringens mål inom migrationspolitiken. Migrationsverket får 2,6 miljarder i biståndsbudgeten, mer än dubbelt så mycket som anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter.
I övrigt är det positivt att man i biståndsbudgeten betonar ett starkt stöd till civilsamhället. Det återstår dock att se vad det betyder i praktiken.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
Stort nationellt miljömöte i ColombiaDen 17-18 september samlas 130 miljöorganisationer från fem av Colombias regioner, tillsammans med representanter för Colombias regering, kongress och internationella organisationer, i ett Nationellt Miljömöte.
Syftet är att samla organisationerna i en nationell miljökonvention för att med samlad kraft i en rörelse och med en gemensam agenda öka deltagandet och inflytandet över miljöpolitiken. Även inför FN:s toppmöte för biodiversitet, COP16, som äger rum i Colombia i oktober.
En viktig aspekt handlar om att analysera säkerhetssituationen för försvarare av och ledare i miljöarbetet. Colombia är nämligen det land i världen med flest mord och våld mot miljöaktivister.
Konventionen har föregåtts av flera förberedande möten i olika arbetsgrupper, och diskuterar bland annat miljörelaterade konflikter, klimaträttvisa, skogsskövling i Amazonas och Just Transition (rättvis klimatomställning).
Därutöver behandlas även Escazú-avtalets genomförande i landet. Det är ett regionalt avtal i Latinamerika och Karibien om tillgången till information, folkligt deltagande och rättvisa i miljöfrågorna.
På mötet samlades 130 miljöorganisationer från runt om i Colombia.
Mötet och konventionen är en del av Palmecentrets pilotprojekt i Colombia som genomförs med vår partnerorganisation VoZes. Projektet har som syfte att stärka ungdomars deltagande i det lokala miljöarbetet i Amazonas och regionen Chocó.
Under projektets första halvår har det bidragit till att såväl Chocó-regionen som Cumaribo-kommunen har inkluderat miljöutbildningar för ungdomar i sina regionala och lokala utvecklingsplaner.
Thailands största oppositionsparti har tvingats upplösas – igenDen 7 augusti kom beslutet att Thailands konstitutionella domstol upplöser landets största oppositionsparti, socialdemokratiska Move Forward Party, över anklagelser om att de vill störta monarkin.
MFP har tagit tydlig ställning för ett demokratisk Thailand där frågor om social rättvisa tar plats i parlamentet. De har drivit på för reformering av militären och monarkin. Partiet var den stora vinnaren i förra årets parlamentsval med 38% av rösterna, men partiets premiärministerkandidat Pita Limjaroenrat blockerades från att bilda regering. Militären i Thailand bevakar fortsatt sina intressen och konstitutionen från 2017 garanterar dem ett stort politiskt inflytande.
Med beslutet har även den politiska ledningen bannlysts på tio år från politiken, inklusive Pita Limjaroenrat och hans efterträdare Chaithawat Tulathon. Pita beordrades redan förra året att lämna sin parlamentsplats.
Det är inte heller första gången ett oppositionsparti har upplösts. MFP:s föregångare Future Forward Party, som då var tredje största parti, upplöstes av författningsdomstolen 2020. Det resulterade i stora nationella protester som utmanade det thailändska etablissemanget, till stor del drivandes av ungdoms- och studentrörelser.
Demonstrationerna möttes bland annat av massarresteringar och åtal av aktivister.
Den här gången har man valt att inte gå ut på gatorna i samma utsträckning som när FFP upplöstes. Polis har under processen försökt tysta ned protester och sammankomster, och journalister som rapporterat från demonstrationer har arresterats och åtalats.
Men de progressiva krafterna i Thailand ger inte med sig för det. De var förberedda på utgången och har nu återigen startat ett nytt parti vid namn People’s Party, Folkets parti. Det är trots allt femte gången som partiet har upplösts och tvingats starta om på nytt. Nu uppmanas folket att gå med i partiet och arbeta politiskt för att få till den efterlängtade förändringen.
Utvecklingen i Thailand är ett allvarligt angrepp på demokratin då man använder domstolsväsendet för att tysta den politiska oppositionen som utmanar maktens elit.
Att ta till juridiska medel för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter är ett sätt som demokratin hotas runt om i världen.
Den internationella arbetarrörelsen bör visa sitt tydliga stöd för MFP, det nybildade Folkets parti och Thailands demokratirörelse! Öka din kunskap, dela deras uppdateringar och prata om vad som sker i Thailand.
Rörelse till rörelse: Värna civilsamhällets unika roll i biståndetFolkrörelser, människorättsorganisationer, kvinnogrupper och fackförbund spelar alla en viktig roll för ett samhälles utveckling. De ökar människors kunskap, mobiliserar dem och stärker deras kapacitet att tillsammans kräva sina rättigheter. De har en viktig roll som röstbärare, förslagsställare och opinionsbildare, liksom för att granska och utkräva ansvar av makthavare. Genom civilsamhällets förmåga att arbeta nära fattiga och förtryckta människor får dessa möjligheter att utöva politiskt inflytande och själva påverka sina levnadsvillkor. Därför är stödet till civilsamhället också så viktigt i biståndet.
Det svenska civilsamhället är sedan länge en samarbetspart i genomförandet av det svenska biståndet till civilsamhället i utvecklingsländer. Vi har gräsrötter, kunskaper, drivkrafter och nätverk som en statlig myndighet, eller en större multinationell NGO, inte har. En statlig myndighet begränsas också av vilka organisationer de kan samarbeta med i auktoritära länder, liksom civilsamhällen i repressiva miljöer ofta själva vill hålla en armlängds avstånd till statliga aktörer.
I vårens debatt om det svenska biståndets framtid har dock det svenska civilsamhällets roll i biståndet alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av den svenska regeringen.
Biståndet mellan civilsamhällesorganisationer handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd. En erfaren civilsamhällesorganisation erbjuder sina partners ett djupt och relevant erfarenhetsutbyte inom hela bredden av sin verksamhet. Oavsett om det gäller organisering, policyutveckling eller opinionsbildning. Svenska folkrörelser har också unika perspektiv ett erbjuda, då de har en viktig roll i demokratin och för samhällsutvecklingen i Sverige. Erfarenheter som andra demokrati- och rättighetsrörelser kan dra nytta av.
Men det handlar också om att det finns ett särskilt förtroende mellan likasinnade organisationer, liksom gemensamma drivkrafter att skapa förändring. Rörelser som delar värderingar kring till exempel kvinnors rättigheter eller facklig organisering, kan samarbeta på ett helt annat sätt än vad som är möjligt för exempelvis en statlig myndighet.
Svenska civilsamhällesorganisationer arbetar tätt ihop med sina utländska partners och bygger långsiktiga och ömsesidiga relationer. De inspirerar, påverkar och stödjer partners strategier, metoder och planering av arbetet över tid. De hjälper dem att växa, bli starkare och mer oberoende organisationer. Partners kan lära av mer erfarna organisationer som har liknande mål och samma typ av verksamhet som de själva har. Det skapar också synergieffekter för båda parter då man kan utbyta erfarenheter och kunskap. Det leder inte minst till att en gemensam tematisk kunskap om utvecklingen inom sina verksamhetsområden kan byggas upp, och användas både lokalt, internationellt och i Sverige.
I folkrörelsebiståndet arbetar man nära de samhällen man vill stötta. Det ger en djup förståelse för lokala behov och kulturella normer vilket möjliggör skräddarsydda insatser utifrån de särskilda utmaningar som finns på marken. Men man ska samtidigt inte underskatta vikten av ett gemensamt internationellt arbete för att tillsammans kunna åstadkomma förändring – oavsett om det gäller demokrati, jämställdhet, klimaträttvisa eller fackliga rättigheter. Svenska organisationer erbjuder sina partners möjligheter till viktiga omvärldskontakter och globala nätverk, liksom tillgång till beslutsfattare och olika beslutsnivåer internationellt.
Dessa samarbeten är också viktiga för att kunna bedriva gemensam opinionsbildning. Partners kunskap och budskap kan tas upp av svenska civilsamhällesorganisationer som är intresserade av lokal kunskap som de kan använda i sitt eget påverkansarbete på hemmaplan. Folkrörelser som samarbetar i opinionsbildningen på flera nivåer kan dessutom få en hävstångseffekt så att man tillsammans kan mobilisera miljontals människor runt om i världen att agera i en angelägen fråga.
Det är naturligt att biståndsverksamheten löpande ses över och utvecklas, men det är samtidigt viktigt att värna det som fungerar bra. Regeringens nya politiken riskerar dock att slå ut välfungerande samarbeten med små, lokala organisationer till fördel för statliga insatser och en ökad medverkan av stora multinationella aktörer. Det skulle i sin tur medföra mindre mångfald och sämre möjligheter för svenskt bistånd att nå ut till de mest utsatta och marginaliserade grupperna.
Utvecklingen i världen är alarmerande för demokratin, klimatet, freden och människors grundläggande rättigheter. Sidas beslut att avbryta samarbeten med nära 2000 organisationer kommer i en kritisk tid. Det kommer att få stora konsekvenser på många platser och drabbar miljontals människor.
Den typ av samarbeten som nu sägs upp är också särskilt värdefulla för lokala organisationer. De fungerar i praktiken som en demokratisk drivbänk med långsiktiga och kapacitetsbyggande relationer, relevanta erfarenhetsutbyten och gemensamma påverkansarbeten. Dessa partnerskap skiljer sig i hög grad mot de kortare, mer aktivitetsstyrda projektansökningar partners kan finansiera hos andra givare.
Slutligen riskerar nu förankringen som biståndet har i det svenska samhället att gå förlorad. Det försvagar möjligheten för svenska medborgare och organisationer att engagera sig och bidra till global utveckling. Legitimiteten och förtroendet för biståndet minskar och därmed det långsiktiga stödet för Sverige som global aktör.
Arbetarrörelsen och våra internationella partners är en betydande och viktig del av civilsamhället. Vi har nyckelkompetenser som är centrala för främjandet av demokrati, människors rättigheter och det civila samhället internationellt. Inte minst inom gräsrotsorganisering, folkbildning, och facklig organisering. Vi har stora globala nätverk inom fackföreningsrörelsen, folkbildningen och politiska och sociala rörelser som finns på plats även i de mest repressiva miljöerna runt om i världen.
Palmecentret är arbetarrörelsens samarbetsorganisation för internationell solidaritet. Vi representerar 26 medlemsorganisationer med över 3 miljoner medlemmar. Genom att arbeta med civilsamhällesorganisationer, fackföreningar och politiska partier över hela världen bidrar vi till en positiv utveckling inom demokrati, mänskliga rättigheter, jämlikhet, jämställdhet, rättvis klimatomställning och fred. Vi stöttar människor att organisera sig och tillsammans ta makten över sina liv.
• HÖJ RÖSTEN för folkrörelsebiståndet, om det som sker just nu och mot nedmonteringen av biståndet. Dela information i sociala medier och prata med beslutsfattare. Kräv att förstatligandet av biståndet helt ska föras av agendan, samt att folkrörelsebiståndet fortsatt ska vara en del av den svenska biståndspolitiken.
• ENGAGERA ER i projekt internationellt. För att kunna bedriva projekt behöver de svenska civilsamhällesorganisationerna kunna betala 15% i egeninsats. Om vi är fler som är med i verksamheten kan vi lättare klara detta tillsammans. Det finns en mängd former för hur man kan engagera sig i internationella projekt. Det är både viktigt och stimulerande att arbeta med progressiva rörelser runt om i världen. Här kan du läsa om hur Palmecentret arbetar.
• BIDRA ekonomiskt till Palmecentrets verksamhet. Antingen genom att din medlemsorganisation bidrar till projektsamarbeten, eller att du som privatperson blir månadsgivare. Varje krona kommer att gå till att finansiera regeringens krav på ökad egeninsats, så att vi kan fortsätta stödja våra demokratikämpar ute i världen. Här kan du läsa mer om hur du kan bli månadsgivare.
– Med över 15 års erfarenhet från den svenska arbetarrörelsens internationella solidaritetsarbete har Oscar Ernerot både det nätverk och den erfarenhet som behövs för att leda och utveckla Palmecentrets verksamhet i en orolig tid, säger Palmecentrets ordförande Margot Wallström.
Oscar Ernerot kommer närmast från tjänsten som LO:s internationella chef för enheten för internationella frågor. I den rollen har han haft stort fokus på internationell facklig politik och utrikespolitiska frågor, demokrati och mänskliga rättigheter, samt bistånds- och utvecklingspolitik. Oscar har tidigare också arbetat som chef för Palmecentrets internationella avdelning.
– Att vara generalsekreterare för arbetarrörelsens samarbetsorganisation för internationell solidaritet är ett uppdrag som det inte går att tacka nej till. Möjligheten att aktivt få arbeta för att möta omvärldsutvecklingen och attackerna på vår demokrati tillsammans med Palmecentrets medlems- och partnerorganisationer runt om i världen ger mig massor med energi.
– Ska vi kunna vända på den auktoritära utvecklingen behöver vi samla oss och samarbeta ännu mer. Både här hemma och tillsammans med våra många vänner och demokratiska förkämpar i världen. Tillsammans är vi mycket starkare än många av oss inser.
Oscar Ernerot påbörjar sin tjänstgöring på Palmecentret den 1 september.
Upprop till regeringen: Bryt tystnaden! Skydda civilbefolkningen i Palestina!Netanyahu har visat att han inte lyssnar på omvärldens krav. Sverige behöver därför sätta tydligare politisk, ekonomisk och juridisk press på honom.
Om du känner som vi: Skriv på vårt upprop och sprid det!
Vi behöver agera tillsammans för att Sverige ska stå upp för internationell rätt och att skydda civilbefolkningen i Palestina!
Över 35 000* människor har hittills dödats, varav en majoritet är barn och kvinnor. Nästan två miljoner människor är på flykt utan skydd mot de urskillningslösa bombningarna. Ingen plats är säker och civilbefolkningen tvingas gång på gång fly. Den illegala israeliska blockaden av mat, mediciner och andra förnödenheter leder till att människor svälter och dör av sjukdomar. Sjukvården är slagen i spillror och nödhjälp hindras och beskjuts. Civilbefolkningen för en desperat kamp för sina liv.
Den israeliska regeringens brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter är väldokumenterade. Det har föranlett att chefsåklagaren på den Internationella brottmålsdomstolen ICC begärt att domstolen ska utfärda en arresteringsorder mot premiärminister Benjamin Netanyahu och landets försvarsminister för brott mot mänskligheten.
Redan i januari kom också den internationella domstolen ICJ:s utlåtande att det finns en rimlig risk för folkmord på Gazaremsan. Domstolen beordrade därför den israeliska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra folkmord och säkra att humanitär hjälp kommer fram. Ett domslut som den israeliska regeringen tydligt ignorerat. För en vecka sedan kom ICJ:s nya dom där man beordrar Israel att stoppa sin offensiv mot Rafah-området på Gazaremsan, som riskerar att bli en oöverblickbar humanitär katastrof. Domstolen kräver också att Israel öppnar gränsövergången mellan Rafah och Egypten för humanitär hjälp.
Men redan dagen efter dödades minst 45 människor i en israelisk flygräd mot ett tältläger utanför Rafah. Efter attacken har situationen ytterligare förvärrats med fortsatt bombardemang och strider i området med israeliska trupper inne i Rafah. Humanitära organisationer försöker få tillträde till området för att hjälpa de drabbade, men tillgången är mycket begränsad.
Det är bra att regeringen varit tydlig mot terrororganisationen Hamas brott mot mänskligheten och internationell rätt, men man måste nu också börja agera för att hålla den israeliska regeringen ansvarig för sina brott mot folkrätten.
Alla stater har enligt 1949 års Genèvekonventioner skyldighet att säkerställa att parter i en väpnad konflikt respekterar internationell humanitär rätt. Den svenska regeringen passivitet har under de senaste månaderna lett till man undvikit att tydligt kritisera den israeliska regeringen för deras krigsföring och brott mot internationell rätt. Man har dessutom stoppat stödet till UNRWA, den viktigaste hjälporganisationen i området, under en extremt kritisk period. Än idag håller regeringen inne Sveriges utlovade kärnstöd till organisationen.
Regeringen måste göra allt i sin makt för att skydda den palestinska civilbefolkningen! Skriv under och sprid uppropet!
Ge en gåva för att hjälpa civilbefolkningen genom våra lokala samarbetsorganisationer.
2023 blev ett turbulent år, både i världen och i Sverige. Rysslands invasionskrig i Ukraina fortsatte, säkerhetsläget försämrades ytterligare och turerna i Sveriges Nato-ansökan blev många. Bilden av Sverige som ett land som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter fick sig flera törnar. I oktober kom Hamas blodiga attack mot kibbutzerna och de mindre städerna i södra Israel, och Israels urskillningslösa vedergällningskrig mot Gaza som drabbar den palestinska civilbefolkningen. Det har varit en tuff tid för världen där hela den internationella rättsordningen verkat vara i upplösning.
Att utvecklingen fortsätter att gå bakåt bekräftades också i den halvtidsöversyn av vår internationella strategi som gjordes under året. Sedan den beslutades har respekten för de mänskliga rättigheterna ytterligare begränsats, jämlikheten minskat, konflikterna ökat och klimatkrisen blivit alltmer alarmerande. Runt om i världen ser vi hur högerauktoritära krafter systematiskt bryter ner demokratin och hur dessa krafter vinner alltmer mark.
Under året blev det också tydligt att utvecklingen även går bakåt i Sverige. Även här hemma ser vi ett minskande utrymme för det civila samhället och en alltmer högerauktoritär agenda som påverkar samhället. Det är en utveckling där udden ofta riktas mot arbetarrörelsens värderingar och verksamhet, liksom mot det svenska utvecklingssamarbetet. Sverige har idag en regering som skär ner på biståndet och som steg för steg avvecklar den internationella solidariteten. Året började därför med tuffa neddragningar och personaluppsägningar. När regeringens reformagenda sedan presenterades kom insikten att detta bara är början på ytterligare inskränkningar. Det svenska civilsamhällets roll ska starkt begränsas i en krympande biståndsverksamhet som alltmer fokuserar på svenska intressen.
Arbetarrörelsens svar måste vara som den alltid har varit. Att organisera, utbilda och stärka människor och folkrörelser. Ska vi kunna vända utvecklingen behöver vi samla oss och samarbeta. Både här hemma och tillsammans med våra många vänner och demokratiska förkämpar i världen.
Trots att 2023 blev ett oroligt år har vi anpassat oss och agerat. Vi har genomfört 184 internationella projekt, vi har kommunicerat och opinionsbildat, utbildat och engagerat partners och medlemsorganisationer, och tillsammans tagit ställning för våra värderingar och lösningar. Vi har i ord och handling visat på en annan väg. Att samhällen går att förändra, och att en annan värld är möjlig.
Under året fanns det också ljusglimtar. Valen i Polen, Guatemala och Thailand, liksom en allt tydligare global klimatrörelse. Det som dessa motrörelser har gemensamt är att människor har kommit samman och organiserat sig för att bryta den negativa utvecklingen.
Nu fortsätter vi arbetet med att tillsammans med människor över hela världen vända utvecklingen åt rätt håll. Det är möjligt med kraften från hela arbetarrörelsen som tillsammans är Olof Palmes Internationella Center!
Margot Wallström, ordförande
Anna Sundström, generalsekreterare
Året inleds med diskussioner om nedskärningar i biståndet. Palmecentret tillsammans med 16 andra organisationer uppmanar regeringen att föra en dialog med civilsamhället om biståndspolitiken. Interna diskussioner förs om hur nedskärningarna ska hanteras.
2023 års Palmepris går till kvinnorättskämpar i Ukraina, Turkiet och Iran.
På tvåårsdagen sedan militärkuppen i Burma (Myanmar) uppmärksammas de kraftiga biståndsnedskärningarna till landet.
Vi kräver tillsammans med LO och Kommunal frigivning av fackliga ledarna Carol Ng, Lee Cheuk-yan och Winne Yu i Hongkong.
Ett år sedan den ryska invasionen av Ukraina. Vi demonstrerar.
Solidaritetskonferens för Irans kvinnor arrangeras tillsammans med S-kvinnor, LO, Kommunal och Svenska Transportarbetareförbundet.
Varsel på Stockholmskontoret och en omorganisering påbörjas.
Vi medverkar på Littfest i Umeå med samtal om den feministiska revolutionen i Iran (Titta här).
Studiematerial om Palestina lanseras.
Det pro-kurdiska och socialdemokratiska partiet HDP i Turkiet riskerar att förbjudas. Vi protesterar.
Teaterföreställningen Strutsdansen – en klimatkalops spelas på Teater Tre i Stockholm.
Rapporten Spotlight on Global Multilateralism lanseras.
Allians för rättvis klimatomställning samlar till ett rådslag för att ta fram rekommendationer och uppmaningar till regeringen.
Thailändska systerpartiet Move Forward Party skördar valframgångar och fick 38% av rösterna (Dock blockerades de senare från att bilda regering).
Världsfackets ITUC:s årliga Global Rights Index lanseras och uppmärksammar detta år sambandet mellan inskränkningar på demokratin och attacker mot arbetares rättigheter.
På Världsmiljödagen lyfter vi framstegen för en EU-lagstiftning mot ekocid (storskalig miljöförstörelse).
Anna Sundström kommenterar våldspiralen på Västbanken i SR:s Studio Ett.
Belarusiska oppositionsledaren Sviatlana Tsikhanouskaya får årets Anna Lindh-pris.
Vi skriver med Unga Örnar i Dala-demokraten om att regeringen offrar barns framtid med kortsiktiga biståndsnedskärningar.
Vi deltar på Global Festival i Stockholm.
Arbetarrörelsens internationella kurs drar igång för första terminen.
Anna Sundström skriver i Arbetet om att arbetarrörelsen måste stå upp för den internationella solidariteten när regeringen sviker.
Vi är med och ordnar Globala Torget på Bokmässan i Göteborg.
Vi protesterar tillsammans med flera fackförbund och organisationer mot utvisningsbeslutet för den belarusiska fackföreningsledaren Ala Tsvirko.
Hamas genomför sin blodiga attack mot södra Israel där 1160 israeler dödas. Israel inleder omedelbart sitt urskillningslösa vedergällningskrig mot Gaza där över 20 000 palestinier dödas under hösten. Vi går med i den globala kampanjen #CeasefireNOW för att kräva en omedelbar vapenvila på Gazaremsan.
Den svenska regeringen fryser biståndet till Palestina. Vi protesterar tillsammans med andra svenska biståndsorganisationer.
Palmedagen arrangeras i Stockholm under temat ”Gemensam säkerhet – för vår gemensamma framtid”.
Vi ordnar manifestation på Norra Bantorget i Stockholm på solidaritetsdagen med det palestinska folket, för de civila offren i Palestina och Israel samt för fred och respekt för folkrätten.
Vi medverkar till att ta fram en skuggrapport till Sidas översyn för att visa på Palestinabiståndets betydelse.
FN:s klimattoppmöte COP28 genomförs. Vi välkomnar mötets historiska klarspråk om att fossila bränslen driver klimatkrisen men konstaterar att rikare länder återigen smiter från notan.
Vi kräver tillsammans med tio andra organisationer i ett öppet brev till utrikesminister Tobias Billström att Sverige måste arbeta för ett omedelbart eldupphör i Gaza.
Narges Mohammadi, som sitter fängslad som politisk fånge i Iran, mottar i sin frånvaro Nobels fredspris.