Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Palmedagen 2021 – Civila samhället under attack!

87 procent av världens befolkning lever i samhällen där deras rätt att organisera sig systematiskt kränks, begränsas eller slås ner. De auktoritära ledarna har utnyttjat pandemin för att ytterligare strypa det civila samhället. För miljontals människor världen över är engagemang för frihet förenat med livsfara. När deras kamp hårdnar, måste vårt stöd öka. Välkomna till Palmedagen 2021.


Det fysiska evenemanget hålls i Katasalen på ABF-huset i Stockholm, det digitala deltagandet sker via zoom.

Med hjälp av otroligt spännande gäster som arbetat med internationell solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter från 1950-talet och framåt ska vi tillsammans belysa hur civilsamhället pressas internationellt, lära hur arbetarrörelsen arbetat historiskt och gräva i hur vi idag kan driva utvecklingen i en positiv riktning.
Evenemanget hålls mellan 10:00-15:00 och fysiska deltagare bjuds på lunch. Gäster och panelister uppdateras löpande här i eventet!

OBS: Begränsat antal platser – först till kvarn gäller!

PALMEDAGEN 2021: FRIHET I FARA – DET CIVILA SAMHÄLLET UNDER ATTACK
Lördagen den 20 november, 10.00 – 15.00
ABF Stockholm, Sveavägen 41 (Katasalen) eller live via Zoom
Vi bjuder på lunch till deltagare på ABF.

ANMÄL DIG HÄR!

FACEBOOK-EVENT

Studio Solidaritet: Motstånd i Erdogans Turkiet

Det auktoritära förtrycket i Turkiet blir allt hårdare. President Recep Tayyip Erdogan fortsätter attackera de fria medierna, den politiska oppositionen och det oberoende civilsamhället. På sistone har regeringen också underminerat arbetet mot kvinnovåld och eldat på främlingsfientlighet mot afghanska flyktingar.

I ett livesänt samtal diskuterar Helin Sahin och Joakim Medin om hur det demokratiska motståndet i Turkiet organiserar sig mot den auktoritära politiken. I fokus står också människorättsjuristen Eren Keskin, medordförande i Turkiets mest kända MR-organisation IHD, som blivit en måltavla för regeringsattackerna och riskera att dömas till decennier i fängelse.

Samtalet sänds direkt på Palmecentrets Facebooksida och på Youtube.

Medverkande:

Helin Sahin, chef för Team Mellanöstern & Nordafrika, Olof Palmes Internationella Centrum
Joakim Medin, journalist och författare som länge bevakat Turkiet

Samtalet sänds på Palmecentrets Facebooksida.

Belarusiska aktivisten Olga Karach: Vi använder svart humor för att överleva

I dag bor Olga Karach i Vilnius och driver därifrån sitt arbete med organisationen Nasj Dom (Vårt hem). Palmecentret fick chansen att träffa henne under ett besök till Stockholm.

Hur har det senaste året varit för dig?
Överväldigande och hoppfullt. Trots allt hemskt som skett har händelserna i Belarus fått folk att lyfta blicken, i synnerhet de belarusiska kvinnorna. Att leva i en diktatur är fruktansvärt, men att leva som kvinna i en patriarkal diktatur är något helt annat. De samhällsproblem kvinnor nu fått upp ögonen för kan diktatorn Lukasjenko inte sudda bort.

Hur arbetar Nasj dom idag?
Några av oss som jobbar med organisationen har behövt fly från Belarus, jag driver nu mitt arbete från Litauen. Men majoriteten av våra anställda befinner sig fortfarande i landet och försöker jobba under extremt hård press. Lukasjenko vill tysta civilsamhället men vi ska inte låta honom lyckas.

Hur fortsätter frihetskampen?
Folk är för rädda för att protestera öppet på gatorna nu. Vi visste att vi skulle bli bemötta med våld och trakasserier av staten men inte att det skulle vara på denna nivå, och så ihållande. Men aktivismen fortsätter på andra sätt, digitalt, i mindre rum. Belarusierna använder sin svarta humor för att överleva, vid varje middagsbord skämtas det om Lukasjenko.

 

 

Turkiet – demokrati på tillbakagång

Situationen i Turkiet har varit turbulent länge och framtidsutsikterna för demokratin är svåra att överblicka. I spåren av pandemin har den auktoritära regimen dessutom kunnat utnyttja situationen för att begränsa det civila samhällets rörlighet och utrymme ytterligare. Bland annat har president Erdogan drivit igenom en lag som ger regeringen möjlighet att tvångsförvalta civilsamhällsorganisationer och beslagta deras tillgångar.

Den breda oppositionen, tidvis splittrad, är det största hoppet för demokratins överlevnad i Turkiet. Vad händer i landet, hur ser förutsättningarna ut för oppositionen under det auktoritära ledarskapet och vilken roll kan den hårt ansatta oppositionen ha i landets framtid? Hur kan Sverige bidra till en ny riktning för Turkiet – och hur kan svenska civilsamhällesorganisationer stödja sina kamrater i Turkiet?

Panelister: 
Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet
Helin Sahin, chef för Team Mellanöstern & Nordafrika, Palmecentret
Samtalsledare: Anna Sundström, generalsekreterare Palmecentret

Turkiet – demokrati på tillbakagång
25/9 kl 11.20 – 12.00
Kostnadsfritt
Se på Facebook
Anmäl dig för att se samtalet på Världskulturmuseet i Göteborg

Författarsamtal – Helena Thorfinn

Året är 2016 och det har nyligen varit val i Myanmar/Burma. Den ikoniska Aung San Suu Kyi har blivit statsöverhuvud och omvärldens förväntningar är höga på att landet ska ta klivet in i nutiden efter 50 år av grym militärdiktatur.

Till Yangon anländer svenska Katja som har fått sparken från jobbet som kommunikationschef och därför behöver vila upp sig. Hon tänker hälsa på sin systerson Simon, som är trainee på Unicef, och kanske också åka på retreat och lära sig att meditera. Istället blir hon indragen i den politiska hetluften.

Möt författaren Helena Thorfinn i ett samtal med frilansjournalisten och Burmakännaren Axel Kronholm. Helena Thorfinn jobbade som journalist på bland annat SvD, TV4 och SVT innan hon började jobba internationellt med mänskliga rättigheter för bland annat Sida och Rädda Barnen. 2014 – 2017 var hon bosatt i Myanmar/Burma. Den vistelsen har givit upphov till romanen I munkens skugga som utspelar sig under den korta period då det gåtfulla landet öppnade upp för omvärlden.

Författarsamtal med Helena Thorfinn
25/9 kl 12.10 – 12.30
Kostnadsfritt
Se på Facebook
Anmäl dig för att se samtalet på Världskulturmuseet i Göteborg
Över 1000 döda i Burma

Sju månader har gått sedan Burmas militär i en kupp avsatte landets demokratiskt valda ledare Aun San Suu Kyi. Med våld, hot, trakasserier och gripanden har juntan satt skräck i landets befolkning som vecka efter vecka protesterat mot maktövertagandet.

Nu rapporterar aktivistgruppen Assistance Association for Political Prisoners (AAPP) att över 1000 personer dödats av militären under det senaste halvåret.

– De dödar inte bara oss, utan landets framtid och hopp om demokrati, säger Ko Bo Gyi från AAPP till The Guardian.

Palmecentret tillsammans med den svenska arbetarrörelsen fortsätter stödja demokrati- och fackliga aktivister i landet. Vill du skicka ett bidrag? Swisha 123 240 60 72  – märk med ”Burma”.

Öppet brev till Telenor – avvakta med försäljningen av verksamheten i Burma!

Den 8 juli offentliggjorde det norska telekombolaget Telenor att de planerade att sälja sin verksamhet i Burma till det libanesiska företaget M1 Group som har affärskopplingar till den burmesiska militären och en historik av att agera i auktoritära länder. Efter att nyheten offentliggjorts skrev 464 burmesiska organisationer till Telenor för att protestera mot försäljningen då det finns en risk att den digitala säkerheten i landet försämras med de nya ägarna.

Nu stämmer Palmecentret tillsammans med 44 andra civilsamhälles- och människorättsorganisationer in i kritiken mot den till synes snabba försäljningen av Telenors verksamhet i Burma. Vi uppmanar Telenor att avvakta med försäljningen till M1 Group och genomföra en transparent konsekvensanalys (så kallad human rights due diligence) i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Vidare uppmanar vi Telenor att konsultera lokala aktörer som berörs av beslutet – kontakter som hittills inte prioriterats. Analysen bör göras tillgänglig för allmänheten.

Läs brevet i sin helhet här.

Ett år av protester, men Julias hopp lever än

Det var under en resa till Sverige i november förra året som Julia Mickiewicz bestämde sig. Hon kunde inte återvända till Belarus. Hon bjöds in till Sverige av Palmecentret och ABF, och väl på plats kunde hon öppet diskutera sin situation. Som förbundssekreterare för ABF Belarus och aktiv i protesterna mot Lukasjenka blev situationen i landet ohållbar.

– Jag var tvungen att ringa min man och säga att jag inte skulle komma hem, och att jag inte visste när vi kunde ses igen. Risken för fängelse var för stor, därifrån hade jag inte kunnat fortsätta mitt arbete, säger Julia som nu bor och driver ABF Belarus i exil från Litauen.

Idag är det precis ett år sedan den där valdagen, då Alexandr Lukasjenka, även kallad Europas sista diktator, utropade sig till ”segrare” i det val han riggat. Enligt hans egna utsago hade han fått 80 procent av rösterna. Sedan 1994 har han suttit på presidentmakten, och nu rann folkets bägare över. Protesterna började i Minsk och spred sig sedan över hela landet. Oppositionspolitiker, fackliga aktivister, civilsamhällesengagerade. Men också vanliga människor, arbetare och studenter som fått nog. Alla stod enade bakom ett enkelt budskap: Lukasjenka är inte vår ledare.

– Det här året har varit extremt tufft, men också otroligt inspirerande. Jag är så imponerad av det belarusiska folket. Vi har stått enade, stöttat varandra och visat på den solidaritet jag innerst inne visste fanns där, säger Julia som åter igen är på besök i Sverige för att träffa sina svenska ABF-kollegor.

Men trots att kämpaglöden inte släckts hos det belarusiska folket har situationen förändrats i landet. Våldet, trakasserierna, gripandena och morden har blivit så många och omfattande att människor inte längre vågar sig ut på gatorna menar Julia. Över 600 personer sitter som politiska fångar. Nu drivs de flesta civilsamhällesorganisationer under jorden. ABF Belarus har ingen öppen verksamhet.

Men Julia har inte gett upp hoppet.

– Lukasjenka har på ett sätt redan förlorat, han kan inte vinna tillbaka de människor vars åsikter om honom nu ändrats. Det kommer aldrig bli som det var förr i Belarus. Det är den viktigaste delen av den här revolutionen.

Läs också: Julia i Belarus: Fängelsetiden gjorde vår solidaritet starkare

Ett år av protester i Belarus

Idag är det ett år sedan det illegitima val som inledde protestvågen i Belarus. Under året som gått har vi tillsammans med er visat vår solidaritet med det belarusiska folkets strävan efter demokrati, yttrandefrihet en fungerande rättsstat och på en mängd vis protesterat mot den brutala repression som regimen i landet riktat och fortsätter rikta mot det egna folket. Enbart de senaste dagarnas chockerande nyheter om regimens försök att kontrollera sina OS-idrottare samt mordet på aktivisten Vitaly Shishov visar på att Lukasjenkos maktapparat inte skyr några medel för att behålla makten.

Vi på Palmecentret har bildat opinion genom debattartiklar och genom att berätta om vad som skett via vittnesmål från våra partners på plats. Vi har också samlat in väl behövda medel som gått till de som kämpar för sina grundläggande rättigheter i Belarus, och haft utbyten med socialdemokratiska partiet BSDP Hramada och ABF Belarus.

Här kommer några av de vittnesmål från personer som fått stöd från Palmecentret och den svenska arbetarrörelsen under året som gått.

Mitt namn är Julia. Jag tvingades lämna Belarus på grund av förföljelsen kopplat till min aktivism. Jag talar för mig, medlemmarna i min organisation, och alla de vi kunde hjälpa tack vare stödet från Palmecentret och den svenska arbetarrörelsen. När våra medlemmar och ledamöter har arresterats har pengarna gjort att alla fått juridisk hjälp och advokater. Tack för att ni tror på vår kamp, vi ska vinna.

Vi heter Ksenija och Dmitrij. Vi vill tacka er för möjligheten att anlita en advokat och flytta från Belarus. Vi fick information att staten höll koll på oss och vår aktivism, och började få oroande samtal. Det var inte längre säkert för oss att stanna i landet och vi är tacksamma för att vi gavs förutsättningarna till att flytta.

Mitt namn är Nastja. Jag är en belarusisk civilaktivist och har behövt fly från landet för att skydda mig och mina barn. Härifrån försöker jag hjälpa andra belarusier att fly utomlands. I maj tog jag emot tre barn till en kvinna som flytt till Grekland för att de skulle kunna återförenas. Tack för ert stöd, för det har jag kunnat köpa mat, resehandlingar och flygbiljetter. Belarusiska barn har kunnat återförenas med sin mamma.

Mitt namn är Valentina. Jag är 68 år gammal. Tillsammans med andra pensionerade kvinnor blev jag arresterad på tåget, bara på grund av att jag läste en bok med ett röd-vitt omslag – samma färg som oppositionens flagga. Jag blev dömd, och tackar för stödet jag fick av den svenska arbetarrörelsen genom ABF Belarus. Ert stöd betyder oerhört mycket för oss vanliga belarusier som endast vill leva i ett fritt land.

Mitt namn är Vladimir, jag är 22 år gammal. Jag var bara ett litet barn när Lukasjenka blev president, jag har aldrig kunnat ana att en annan värld är möjlig. Men som medlem i ABF Belarus lärde jag mig vad en demokrati är. Trots att vi levde i en diktatur var ABF som en frizon för alla oss som längtade efter ett rättvist och demokratiskt samhälle. Nu har läget blivit sämre, och jag är ledsen över all orättvisa. I dessa mörka tider är ert stöd ett ljus i tunneln.

 

 

Sydafrika: Fattigdom och desperation gjorde protester till kravaller

Sydafrikas regeringsparti ANC har länge tampats med interna stridigheter och utbredd korruption. Sedan sittande president Cyril Ramaphosa tillträdde 2018 har ett intensivt arbete trappats upp för att få bukt med problemen. En av huvudfigurerna för kampen mot korruptionen är ex-presidenten Zuma som i en långdragen rättsprocess står åtalad för bland annat penningtvätt, korruption och utpressning. Efter att Zuma vägrat infinna sig i rätten för målet dömdes han för domstolstrots. Ett fängelsestraff på 15 månader.

Domen är en stor seger för den sydafrikanska rättsapparaten och ett tecken på de framsteg som gjorts i arbetet mot korruptionen. Men domen möttes inte bara av jubel och hurrarop. I delar av landet utbröt i stället tumult. En liten men högljudd grupp av Zuma-anhängare protesterade mot domen – och snabbt urartade protesterna till upplopp och kravaller.

Varför blir resultatet av ett demokratiskt framsteg upplopp och plundringar? Thoko Matshe är Palmecentrets landkoordinator för Södra Afrika. Hon menar att det finns ett flertal analyser för vilka orsakerna till våldet och plundringarna är.

– Arbetslösheten i Sydafrika ligger på 32%. Ojämlikheten och fattigdomen är strukturella och systematiska problem. Och allt har blivit värre under covid. Människor är desperata, fattiga och hungriga.

Samtidigt gläds hon över den otroliga respons och styrka det sydafrikanska civilsamhället visat på under krisen. Människor har vaktat butiker och gallerior i sina städer för att hindra plundringarna.

– Åter igen har sydafrikanerna visat att de står starka och enade, säger Thoko.

Nu återstår ett stort arbete med återuppbyggande och skadehantering. Men det stora jobbet ligger i att fortsätta bygga upp förtroendet för rättsapparaten, politikerna och det demokratiska systemet. Palmecentret arbetar med både det sydafrikanska civilsamhället och de politiska partierna med politikutveckling och interndemokrati.

Läs mer om Palmecentrets arbete i Sydafrika här.