Demokrati & Mänskliga Rättigheter-arkiv

Palmecentret stödjer kvinnorättsorganisationer runt om i världen samt arbetar med att stärka kvinnors politiska organisering och öka deras makt och inflytande i samhället och på arbetsmarknaden. Läs mer om vårt arbete för ökad jämställdhet globalt.

+ Vår akutinsamling för civilbefolkningen i Palestina pågår fortfarande: Läs mer här.

Palmecentrets partnerorganisation Health Development Information and Policy, HDIP, är en tidigare hälsoinriktad organisation som i dag arbetar med kvinnor på landsbygden på Västbanken, Palestina. De stöttar kvinnorna att själva ta makten över sina liv och påverka sina lokala samhällen – exempelvis genom att driva på för politiska eller juridiska förändringar, eller för att öka kvinnor och ungas representation i beslutsfattande.

Nida och Latife är två kvinnor som har stärkts med hjälp av HDIP:s aktiviteter och ledarskapsutbildningar.

Nida Adra kommer från byn Bani Naim i Hebron och arbetar som fotograf. Hon har tagit del av HDIP:s projekt ”Women Can Change the Society” sedan 2021. I dag opinionsbildar hon aktivt om ILO-konventionen C190 om våld och trakasserier på arbetsplatsen och är också invald som styrelsemedlem i kvinnocentret i byn.

– Jag är en frånskild kvinna och mamma till två barn. Min berättelse började när jag gjorde ett misstag och gifte mig med fel person, berättar hon.

Nidas man isolerade henne från familj och vänner. Hon beskriver det som att ha varit fast i en bur och att hon var utmattad. När Nida försökte lämna sin man krävde han att hon gav upp vårdnaden om barnen i utbyte mot frihet. Alla runt henne protesterade mot beslutet. Men efter ett år har hon kunnat återta sina och barnens rättigheter i enlighet med lagen och de är återförenade.

– Genom projektet har jag fått styrkan och beslutsamheten att kräva mina fulla rättigheter utan någons inblandning, säger hon.

Latife Amro är 22 år gammal från Hebron och har tagit del av projektet sedan 2022. Hon fick reda på HDIP:s aktiviteter genom Samira, som är invald i den lokala församlingen. Samira tillsammans med Fadiwa, en fältkoordinator hos HDIP, var också de som övertygade Latifes pappa att låta henne delta i projektet när han först motsatte sig idén.

– Jag kommer ihåg att under första träffen skämdes jag för att jag inte hade kommunikationsfärdigheter och inte visste hur jag skulle uttrycka mina känslor. Jag lyssnade på de unga kvinnor som tog del av programmet för att stärka kvinnor och såg deras personliga utveckling. Men det var en utmaning för mig, säger Latife.

– Vid slutet av träffen beslutade jag mig för att jag ville vara som dem, en rättfram och stark kvinna som kan stå upp för sina rättigheter och utmana samhället.

Innan Latife blev aktiv i HDIP:s projekt kände hon sig isolerad och olycklig. Hon hade mobbats i skolan till den grad att hon misslyckades med sina sluttentor. Hon såg ingen annan väg framåt i livet än att gifta sig eller att dö.

I dag känner hon sig som en del av gruppen och stark nog att tala framför andra och förespråka sina rättigheter, berättar hon.

– Kvinnogruppen fortsätter att uppmuntra mig att gå tillbaka och göra klart gymnasieskolan. Min plan för 2025 är att återvända för att göra klart de sista tentorna.

Utöver HDIP:s arbete med att stärka kvinnliga ledare på landsbygden har de varit del av en kampanj för att stoppa våld mot kvinnor – bland annat genom att delta i arbetet med att ta fram skuggrapporter till FN.

HDIP stöds av Socialdemokraterna i Östergötland och Akademikerförbundet SSR genom Palmecentret.

En kedjereaktion

Samira som hjälpte till att se till att Latife kunde delta i HDIP:s aktiviteter, blev själv invald i den lokala församlingen i Hebron några år tillbaka. Att flera kvinnor kandiderade och vann utmanade det normalt konservativa och patriarkala lokala styret och var ett resultat av att HDIP och flera andra organisationer tålmodigt arbetat med att öka ungas och kvinnors politiska representation.

Som lokal ledare arbetar Samira i sin tur med att stärka och mobilisera kvinnor. Varje lokal ledare skapar grupper med omkring 20-25 kvinnor som träffas regelbundet i det egna samhället. De lokala ledarna i olika distrikt träffas också månadsvis för att gemensamt med civilsamhällesorganisationer organisera påverkansplaner och aktiviteter. Även ett nationellt nätverk har bildats.

Idag, den 24 februari, träffar EU israeliska ledare i Bryssel genom det så kallade associeringsrådet. Trots den israeliska regeringens folkrättsbrott, en pågående folkmordsutredning och arresteringsordrar mot israeliska ledare som utfärdats av den Internationella brottsmålsdomstolen står inte överträdelser av artikel två i associeringsavtalet – om parternas respekt för demokrati och mänskliga rättigheter – på agendan. 125 civilsamhälles- och människorättsorganisationer har därför skrivit ett öppet brev för att påminna EU och de enskilda medlemsstaterna om deras skyldigheter.

UTDRAG UR BREVET (PUBLICERAT DEN 11 FEB):

Vapenvilan i Gaza är välkommen, men den får inte innebära att EU fortsätter som vanligt eller fördjupar de bilaterala relationerna med Israel. Implementeringen av vapenvilan i alla dess faser kommer snarare kräva betydande påtryckningar från det internationella samfundet. Att adressera Israels brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt måste vara en förutsättning för framtida förbindelser.

Otaliga rapporter från FN-organ, FN:s undersökningskommission, speciella rapportörer och ledande mänskorättsorganisationer har dokumenterat Israels politik av tvångsförflyttning, svält och berövande av vatten i Gaza. Israel har systematiskt inriktat sig på civila mål, inklusive sjukhus, skolor, hjälparbetare, vårdpersonal och journalister. Rapporter lyfter även godtyckliga arresteringar av palestinier, inklusive barn, och hur de har utsatts för omänsklig behandling, tortyr, och könsrelaterat våld. Israel arbetar även just nu för att verkställa lagstiftning för att avsluta UNRWA:s arbete på ockuperade palestinska områden, trots EU:s upprepade motstånd mot ett sådant drag. Något som kommer få förödande konsekvenser för det humanitära arbetet i Gaza [… ]

Den senaste tidens attacker mot norra Västbanken, bombningar, massgripanden och nedstängningar över hela territoriet tyder på ett nytt fokus för Israel, snarare än att våldsamheterna lär upphöra. Och de olagliga bosättningarna fortsätter sin expansion […]

Den internationella domstolen, ICJ, bekräftade i sitt rådgivande yttrande i juli 2024 att Israels ockupation av Palestina är olaglig […] Domstolen påtalade även det internationella samfundets skyldighet att få ett slut på ockupationen. […]

Trots de överväldigande bevisen för förbrytelser har EU:s medlemsstater (EU-27) misslyckats med att fördöma Israels attacker mot civila och nekandet av humanitär hjälp i Gaza i strid med folkrätten.

Momentum växer för upphävning av avtalet. Över 250 EU-parlamentariker uppmanade nyligen kommissionen att agera, i enlighet med kraven från en koalition av över 200 europeiska icke-statliga organisationer och fackföreningar. Koalitionen lanserade en kampanj i september 2024 som förespråkar att avtalet ska frysas.

Krav innefattar bland annat att EU-kommissionen bör förbereda ett utkast på upphävning av associeringsavtalet, för att godkännas av medlemsstaterna i det fall som Israel fortsätter att inte leva upp till artikel 2. Samt att se över alla handelsförbindelser mellan EU och Israel för att försäkra att de följer ICJ:s rådgivande yttrande och den efterföljande FN-resolutionen om implementering.

Ett associeringsavtal är ett avtal mellan EU, dess medlemsstater och ett icke-medlemsland för nära politiska och ekonomiska samarbeten. Det utgör ramverket för samarbetet och är den mest långtgående avtalsformen – till skillnad från samarbetsavtal eller handelsavtal.

Den 19 juli 2024 utfärdade den Internationella domstolen (ICJ) ett rådgivande yttrande som framhåller att stater måste undvika att legitimera eller bistå Israels olagliga ockupation av palestinskt territorium. Domstolen tydliggjorde att stater har en skyldighet att avstå från att ingå i affärs- eller handelsmässiga förbindelser med Israel som rör ockuperade områden, och som riskerar befästa Israels olagliga närvaro på territoriet. […]

EU:s nuvarande policy att göra skillnad på de produkter som producerats i Israel och de som producerats i bosättningar är otillräcklig, […] eftersom man ändå tillåter sådana varor på marknaden. Detta strider mot skyldigheterna enligt internationell humanitär rätt som fastställts av ICJ, vilket kräver ett fullständigt förbud mot handel och affärer med Israels illegala bosättningar.

Genom att handla med Israels illegala bosättningar bryter EU, dess medlemsländer och företag, inte bara mot sina egna rättsliga skyldigheter utan bidrar också till de allvarliga och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och andra överträdelser av internationell rätt som understödjer bosättningspolitiken. ICJ:s utlåtande radade upp dessa i detalj och kom fram till att Israels lagstiftning och policys utgör ett brott mot artikel 3 i konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD), vilket förbjuder rassegregation och apartheid.

EU:s medlemsländer har upprepade gånger gjort uttalanden som enhälligt fördömer de israeliska bosättningarna som olagliga enligt internationell rätt och som ett betydande hinder för att uppnå en tvåstatslösning. Dessa uttalanden har ofta noterat att bosättarpolitiken driver på allvarliga övergrepp, inklusive tvångsvräkningar, rivning av civil infrastruktur (ofta inriktat på EU-finansierade projekt), konfiskering av land, tvångsförflyttningar och utbrett våld från statsstödda bosättare och israeliska styrkor. […]

Trots konsensus i EU om att bosättningarna är olagliga och om deras koppling till allvarliga övergrepp, fortsätter EU att handla och tillåta affärsverksamhet med dem. Detta bidrar till att allvarliga människorätts- och folkrättsbrott kan fortgå, och som är sammanflätat med bosättningarnas existens och expansion.

Mot den bakgrunden uppmanar vi kommissionen att omedelbart vidta följande åtgärder:

1. Introducera lagstiftning som förbjuder handel med och investeringar i bosättningar: Föreslå rättsliga åtgärder som förbjuder all import och export av varor och tjänster från Israels olagliga bosättningar i Palestina, samt investeringar i dessa. Vi noterar att kommissionen har befogenhet att föreslå ett förbud mot handel med bosättningar enligt den gemensamma handelspolitiken […] och;

2. Utfärda förstärkt affärsrådgivning: I väntan på antagandet av sådan lagstiftning bör man publicera ett förstärkt rådgivningsdokument som avråder europeiska företag från aktiviteter som gynnar bosättningarna. Detta bör gå betydligt längre än EU:s befintliga rådgivande, för att motverka all handel (likt Norge har gjort) och förbindelser med israeliska banker och företag som verkar i olagliga bosättningar – på grund av den betydande risken att bidra till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och internationell lag och för att försäkra att hela värdekedjan faller under lagstiftningen.

Den 1 februari är det fyra år sedan militärkuppen genomfördes i Myanmar. Sedan dess har militärjuntan brutalt och systematiskt förtryckt sin egen befolkning. Trots detta växer motståndet och demokratirörelsen fortsätter målmedvetet sin kamp. Militärens ställning har idag försvagats i så hög grad att tiden nu är inne för omvärlden att växla upp pressen på juntan, liksom sitt stöd till de demokratiska krafterna i landet.

Militärens grymheter har enligt FN lett till att tusentals civila dödats och nära 27 400 fängslats, Över 3,5 miljoner människor är idag på flykt inom landets gränser, en ökning med 1.5 miljoner jämfört med föregående år. Juntan genomför löpande riktade bombningar, massavrättningar och tvångsförflyttningar av civilbefolkningen, samtidigt som ekonomin har kollapsat. Livsmedelosäkerhet och massarbetslöshet påverkar stora delar av befolkningens vardag.

Trots förtrycket och den svåra situationen har demokratirörelsen fortsatt sin kamp genom fredliga protester, tysta strejker och symboliska aktioner. Samtidigt har den väpnade kampen intensifierats. Enligt Special Advisory Council for Myanmar (SAC-M) har militärjuntan idag endast kontroll över 14% av landets yta. Om man ser till befolkningsmängd har de enligt SAC-M inte kontroll över 67% av landets befolkning. Det är ett resultat av samordnade militära insatser från motståndsrörelsen. Etniska minoritetsgrupper har koordinerat militära insatser som gjort dem mer strategiska och de har häpnadsväckande snabbt förändrat verkligheten på marken.

Ställ militären inför rätta

Trycket på regimen måste öka och militärens ledare ställas inför rätta för sina folkrättsbrott. Internationella brottmålsdomstolen (ICC) bör ges uttalat stöd att utreda och lagföra ansvariga för mord, tortyr och fördrivning. ICC:s chefsåklagare har nyligen bett om en arresteringsorder för militärjuntans ledare Ming Aung Hlaing för brott mot mänskligheten, och han har betonat att det finns “rimliga skäl att tro” att han är ansvarig för dessa brott.

Demokratirörelsen i Myanmar behöver ett ökat stöd. Sverige, EU, FN och andra regionala aktörer kan bidra med mer resurser och genom ett ökat samarbete med demokratiska krafter, liksom att ge dem en röst i internationella forum.

Den senaste utvecklingen erbjuder en öppning som vi inte har sett på fyra år och det är därför viktigt att omvärlden nu kliver in och spelar en större roll för att säkerställa fred och att landets demokrati återinförs.

För att stödja folkets kamp för frihet och rättvisa måste Sverige, omvärlden och det internationella samfundet:

1. Ta avstånd från militärjuntans planerade val både före, under och efter valet.

2. Öka den internationella pressen på regimen och hålla juntans ledare ansvariga för sina folkrättsbrott.

3. Öka stödet till lokala demokratirörelsens organisationer och deras centrala arbete med att bygga upp demokratiska system, administrationer och demokratiska partier.

Vi vill se att Sverige och den svenska regeringen ökar stödet till de civilsamhället och de oppositionella burmesiska partierna. Att de får stöd i en demokratisk utveckling både inom de olika delstaterna, de egna partierna och i förhandlingar mellan olika aktörer.

Människorna i Myanmar förtjänar en framtid där demokrati, fred och rättvisa råder. Det är dags för omvärlden att agera – inte med tomma löften, utan med konkret handling.

Underskrifter

Oscar Ernerot, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Olle Thorell, Riksdagsledamot (S) Utrikesutskottet
Veronica Sällemark, Handläggare Asien Olof Palmes Internationella Center
Christopher Lindvall., Internationell Sekreterare SSU
Arian Twana, Förbundsstyrelseledamot SSU samt projektaktiv i Asien

Vid en första anblick kan den stora mängden val under supervalåret tyckas vara ett triumftåg för det demokratiska styrelseskicket. Men verkligheten är betydligt mer komplex och bekymmersam.

Om vi bryter ned siffrorna försvinner snabbt illusionen av demokratisk inkludering. 25 procent av av valdeltagarna i de 74 val som hållits det gångna året hade enbart en möjlig kandidat att rösta på. finns bara ett enda parti att rösta på. I ytterligare 20 procent av fallen sitter oppositionspolitiker i fängelse, och i många länder lever journalister, författare och fackliga företrädare under hot eller har mördats för att uttrycka sina åsikter. Kvar blir en handfull länder – och även bland dessa är situationen ofta långt ifrån idealisk.

Ett exempel är Moldavien, som i år genomfört Europas minst demokratiska val sedan andra världskriget enligt OSCE. Valet har rapporterats innehålla köpta röster, påverkan av trollfabriker och storskalig spridning av lögner och desinformation.

Det faktum att bara en liten del av de fyra miljarder människor som påverkas av supervalåret faktiskt får möjlighet att delta i fria, rättvisa val är alarmerande. 27 procent av de berörda är barn eller saknar rösträtt och bland de som kan rösta väljer många att avstå. Kvar återstår endast cirka 10 procent av de röstberättigande – av de fyra miljarder som påverkas av valen – som faktiskt har nyttjat sin möjlighet och kunnat delta i något som kan kallas ett ”demokratiskt” val i år.

Varför sviker då människor demokratin? Det är ingen brist på stöd för demokratin i teorin. Mer än 80 procent av världens befolkning föredrar demokrati som styrelseskick enligt World Values Survey.

Det är inte svårt att förstå varför – demokratin har visat sig överlägsen andra system när det gäller att upprätthålla yttrandefrihet, rättsstatsprincipen och skyddet för minoriteter. Dessutom tenderar demokratiska nationer att leva i fredligare samklang med varandra. Men när människor vänder sig bort från demokratin eller röstar på auktoritära krafter handlar det ofta om frustration över vad demokratin inte har levererat.

Efter murens fall på 1990-talet utropades demokratins seger av många. Optimismen var stor, särskilt i forna Sovjetstater, där demokratin sågs som en väg till välstånd och frihet. Men i många fall levererades aldrig de ekonomiska framgångar som förväntades.

Ryssland är ett exempel – ett land som under 1990-talet hade en förhållandevis fri press och flerpartisystem. När dessa ekonomiska förväntningar grusades växte missnöjet, och den auktoritära ledaren Vladimir Putin kunde successivt stärka sitt grepp. Under årets val i länder som tillhörde Sovjet – Azerbajdzjan, Belarus, Ryssland och Uzbekistan försöker staterna inte ens upprätthålla en illusion av att valen skulle vara demokratiska. Fundamentala friheter, såsom yttrandefrihet och mötesfrihet, är kraftigt begränsade i dessa länder och statens mediekontroll och bristande möjligheter för oppositionella kandidater att överhuvudtaget delta på lika villkor underminerade trovärdigheten i valen, menar en enad internationell valobservatörskår med OSCE i spetsen.

Demokratin är ett krävande system. Det kräver engagerade medborgare, kompromissvilja och tid för att bygga hållbara lösningar. Och det är här utmaningen ligger – i en tid av ökande polarisering, falska nyheter och kortsiktigt tänkande tappar demokratin mark. För att hållbara demokratier ska kunna få fotfäste kan inte demokratier, som på 90-talet, ”exporteras” som en färdig lösning. Lokala kontexter, kulturella och historiska faktorer måste alltid tas i beaktande.

I dag är endast 16 procent av världens länder är liberala demokratier, och i över hälften av de länder som hållit val under ”supervalåret” förväntas demokratin försvagas ytterligare enligt forskningsinstitutet V-dem. Starka ekonomier och ökat välstånd, som historiskt har stöttat demokratin, är inte längre någon garanti. I stället pekar forskning på hur korruption och nepotism underminerar demokratins grundvalar.

Det är lätt att misströsta, men historien visar att demokratin går att vända tillbaka på rätt kurs. Det kräver dock mod, politisk vilja och en vision för framtiden. Demokratin måste utvecklas i takt med tiden och våga öppna sig ännu mer. Civilsamhället, kvinnor och unga måste få en tydligare röst i beslutsfattandet. Granskande institutioner och medier måste värnas och stärkas.

Även detta är något som stöds av V-dem, som lyfter olika principer för att vända en global auktoritär utveckling och inkluderar parametrar som starka civilsamhällen, att stärka horisontell ansvarsskyldighet, genom att ge institutioner som domstolar och parlament möjlighet att hålla den verkställande makten ansvarig för att motverka maktkoncentration, samt att främja internationella demokratiska allianser.

Under de senaste åren finns goda exempel på när man lyckats vända en auktoritär trend. Brasilien, Polen och Colombia är några exempel på detta och det har kunnat ske just i ljuset av V-dems principer, då länderna har haft starka konstitutioner och institutioner som stått upp mot försök till nedmontering. Man har haft starka civilsamhällen och man har haft stöd från det internationella samfundet, genom till exempel EU som satt press på auktoritära regeringar.

Demokrati är inte bara ett styrelseskick – det är en ständigt pågående dialog. Det är upp till oss att hålla den levande. Att försvara och utveckla demokratin är vår generations stora utmaning. Det är ett arbete som kräver både uthållighet och mod. Demokratin är inte döende – men den behöver vår hjälp för att kunna blomstra.

Faktaruta: Supervalåret 2024

Supervalåret 2024 innebär ett globalt valår med över fyra miljarder röstberättigade väljare i 76 länder. Nästan 51 procent av världens befolkning påverkas i val som omfattar demokratier, hybridregimer och auktoritära stater. Valkvaliteten har försämrats i många länder, och en av tre väljare lever i en nation där val är ifrågasatta eller där den demokratiska legitimiteten är hotad.

Länder som Ryssland, Iran och Belarus använder val för att stärka auktoritära regimer, medan demokratier i USA, Indien och flera EU-länder står inför ökande splittringar och extremism.

Källor: IDEA:s rapport The Global State of Democracy 2024 och CIDOB:s analys av globala valtrender

Några av de val som hållits under 2024:

7/1 Bangladesh, parlament
13/1 Taiwan, president, parlament
28/1 Finland, president
14/2 Indonesien, president, parlament
8/2 Pakistan, parlament
1/3 Iran, parlament, expertförsamling
17/3 Ryssland, president
23/3 Slovakien, presidentval
29/5 Sydafrika, parlament
2/6 Mexiko, president, parlament
6/6–9/6 EU, EU-parlamentet
28/6 och 5/7 Iran, president
30/6 och 7/7, Frankrike, parlament
4/7 Storbritannien, parlament
28/7 Venezuela, president
13/10 Moldavien, president
20/10 Georgien, parlament
5/11 USA, president, parlament
24/11 Uruguay, president och parlament
29/11 Irland, parlament
30/11 Island, alltinget
7/12 Ghana, president, parlament
8/12 Rumänien, president andra omgången
14/12 Georgien, president
29/12 Kroatien, president

I ett tal på Utrikespolitiska institutet och i en artikel på DN debatt argumenterar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) för att Sveriges utrikespolitik bör fokusera mer på nationella intressen.

Utrikespolitiken bör främja demokrati

I dessa tider av stora säkerhetsrisker, är det lätt att hålla med om att Sverige har varit tvungen att släppa den militära alliansfriheten för att samarbeta med dem som delar våra värderingar. Det är dock vanligt med missförstånd kring vår neutralitet, och det finns många exempel på konflikter och frågor i världen där vi tidigare har tagit tydlig ställning i enlighet med våra värderingar.

Självklart ska svenska politiker driva en politik som gynnar Sverige bäst. Vår övertygelse är att fred och säkerhet främst byggs genom tillitsskapande utbyte nationer emellan och genom att systematiskt verka för normbildning på områden som utgör grunden för människors livsvillkor: jämställdhet, klimatåtaganden, jämlikhet och demokrati.

Det handlar inte bara om moral, eller solidaritet som vi brukar benämna det, utan också om ett rationellt val. För det är viktigt att notera att en utrikespolitik som främjar demokrati och mänskliga rättigheter inte står i motsats till svenska intressen. Tvärtom kan det bidra till en mer stabil och förutsägbar internationell miljö, vilket gynnar oss både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. En demokratisk, fredlig värld som möter klimathotet tillsammans främjar också nationella intressen.

Sätt inte svenska intressen först

Enligt V-dem institutet vid Göteborgs universitet har den globala demokratin på kort tid backat flera decennier i utveckling. Autokratiska regimer har blivit djärvare och rättsstatliga principer undermineras i många länder. Att driva en utrikespolitik som fokuserar på snäva nationella intressen kan leda till att Sverige bidrar till denna negativa utveckling.

Sverige har en lång tradition av att stödja internationella insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Exempelvis genom åtaganden i den internationella arbetstagarorganisationen, ILO, där ratificerade konventioner styr arbetsmarknadsförhållanden globalt, eller det senaste åtagandet vid arbetskonferensen som partner i Global coalition for social justice.

En koalition som ska driva frågan om social rättvisa i världen gynnas knappast av en biståndspolitik som enbart sätter svenska intressen främst. Regeringen har övergett det så kallade enprocentsmålet och den feministiska utrikespolitiken, vilket både innebär ett avsteg från de värderingar som vårt samhälle bygger på, och minskar utrymmet att bistå människor runt om i världen som kämpar för sina grundläggande rättigheter.

Respektera mänskliga rättigheter

Vi delar inte regeringens åsikter om skatter och inkomstfördelning men förhoppningsvis delar vi oron och viljan att ta ansvar för demokratins utveckling. Demokrati och jämlikhet är tätt sammanlänkade. Nobelprisvinnande forskning, till exempel Acemoglu, Johnson och Robinson, visar också på att jämlika, demokratiska samhällen presterar bättre ekonomiskt än andra.

Stora inkomstklyftor leder till missnöje och populism, vilket rubbar tilliten till medmänniskor och samhället. Genom att främja jämlikhet och rättvisa arbetsvillkor globalt, kan Sverige bidra till att minska dessa klyftor och därmed stärka global demokrati och förutsättningar för fred.

Global handel är ett av Sveriges prioriterade intressen, enligt Malmer Stenergard. EU:s grundidé om att sammanfläta ekonomier för att på så sätt minska risken för väpnade konflikter håller än, och svensk ekonomi gynnas tydligt av handel med omvärlden. En viktig förutsättning är emellertid att handeln måste åtföljas av respekt för mänskliga rättigheter och krav på rimliga arbetsvillkor för dem som ingår i värdekedjorna.

Villkora inte biståndet

Svensk biståndspolitik har nyligen lagts om till att ha ett handelsperspektiv och att vi som givarland ska gynnas. Det finns dock flera argument för att bistånd inte bör villkoras på ett sådant sätt. Till exempel kan ett villkor om att köpa varor och tjänster från givarlandet leda till ineffektiv användning av resurser och högre kostnader. För att undvika handelskolonialism är det viktigt att mottagarländerna har ägarskap över projekten och att biståndet bidrar till att bygga lokal kapacitet.

I en tid då demokratin är under hot globalt bör Sverige i stället för att dra sig undan, intensifiera sitt utrikespolitiska ansvarstagande. På så sätt kan vi bidra till en mer fredlig och demokratisk värld vilket i slutändan också gynnar svenska intressen.

– Louise Olsson, förste vice ordförande LO,
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Vi lämnar snart ett historiskt supervalår bakom oss där fler människor än någonsin har haft möjlighet att rösta i olika val. 76 länder runtom i världen har haft eller har val inplanerade 2024. Det är fler än någonsin under ett och samma år i historien, enligt en beräkning som mediebolaget The Economist gjort.

Men att det är många val innebär inte nödvändigtvis något positivt för demokratins utveckling. Enligt en rapport från den Sverige-baserade tankesmedjan International Institute for Democracy and Electoral Assistance, IDEA, ”drar sig demokratin tillbaka i varje del av världen” för sjätte året i rad.

Bilden bekräftas av Sanna Eliasson, som arbetar med demokratibistånd på Olof Palmes Internationella Center.

– I dag lever 71 procent av världens befolkning i autokratier, länder med politiska system där demokratin är satt ur spel. Den stora majoriteten av mänskligheten lever därför sina liv i kontexter där möjligheterna att påverka sin framtid är begränsade. Många lever även under förtryck och våld. Fler och fler länder anammar anti-demokratiska metoder, säger hon till Aktuellt i Politiken.

Liknande mönster

Störst är den demokratiska tillbakagången är i Östeuropa och Asien. Sanna Eliasson nämner Georgien, Belarus, Thailand och Myanmar som exempel.

– De autokratiska regimernas strategier är slående lika. De börjar ofta med att öka splittring och desinformation, liksom att steg för steg begränsa yttrande- och mötesfrihet, och civilsamhällets och oppositionspartiers möjligheter att verka. Inte sällan hävdas att landet är under hot och att undantagstillstånd behövs för att upprätthålla säkerheten, säger hon.

I nästa steg förbjuds eller terrorklassas alla aktörer som på något sätt utmanar den styrande regimen. Våld, hot om våld och i flera fall fängslanden av kritiker utan rättvis rättegång, används för att skrämma till tystnad.

Enligt henne spelar politiska partier en avgörande roll i demokratiska system. De ställer upp i val, tar fram politiska förslag för väljarna att ta ställning till och lagstiftar. Det är också politiska partier som kan ställas till svars för sina beslut och vars makt kan tas ifrån dem i fria och rättvisa val.

Partierna organiserar och mobiliserar människor för att ge dem möjlighet att göra sina röster hörda.

– Politiska partier är en länk mellan folket och den politiska makten. Politiska partier är därför centrala aktörer i kampen för demokratiska, fria och jämlika samhällen, säger Sanna Eliasson.

Det partianknutna demokratistödet

På uppdrag av Socialdemokraterna arbetar Olof Palmes Internationella Center med att samla och stärka socialdemokratiska systerpartier genom ”Sveriges strategi för särskilt demokratistöd genom svenska partianknutna organisationer”.

Tillsammans med Socialdemokraterna och sidoorganisationerna genomför Palmecentret samarbetsprojekt i ett fyrtiotal länder – i Afrika, Asien, Balkan, Latinamerika, Mellanöstern och Östeuropa.

Verksamheten syftar till att utbyta erfarenheter systerpartier emellan och på så sätt stärka varandra. De frågor som ofta är centrala i projekten är ideologi, organisering, interna studier, demokratiska partistrukturer, hur fler unga, kvinnor och minoriteter bättre kan inkluderas, kampanjstrategi, framtagande av politiska lösningar som bygger på fakta, och hur man bygger breda allianser i samhället för att nå gemensamma mål.

Genom samarbetsprojekten har många viktiga resultat uppnåtts genom åren, säger Sanna Eliasson.

– Vårt systerparti i Makedonien har till exempel lyckats införa lagar som förbättrat både arbetsrätt, aborträtt och motverkandet av diskriminering. Flera systerpartier i södra Afrika har infört varvade listor där 50 procent skall vara kvinnor och 25 till 35 procent unga. I Colombia har den första center-vänster-presidenten någonsin i landets historia blivit vald, efter att vårt projekt samlat flera oppositionspartier att börja samarbeta och skapa en gemensam valplattform.

Liknande resultat kan ses bland många av systerpartierna runt om i världen, enligt Sanna Eliasson.

Behov av internationellt samarbete

År 2025 har det svenska demokratibiståndet genom politiska partier funnits i 30 år. En omfattande studie som gjordes av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) år 2020 visar också att demokratibiståndet gör skillnad, framför allt det svenska.

– Med de trender som vi i dag ser globalt har behovet av internationella politiska samarbetsprojekt kanske aldrig varit större. Därför är det viktigt att svenska folket ställer högre krav på de svenska partierna, och inte minst på den sittande regeringen, om att höja ambitionerna för det svenska biståndet. Inte minst demokratistödet genom de svenska partianknutna organisationerna. Sverige måste fortsatt vara en stark aktör för en global demokratisk utveckling, säger Sanna Eliasson.

Hon betonar att den internationella solidariteten behöver vara starkare än någonsin – och att den svenska arbetarrörelse måste ha modet att visa vägen.

– Samtidigt som det ofta är socialdemokratiska partier som är de första att attackeras av odemokratiska regimer, är det också vi som måste stå upp och vara den progressiva motkraften. När vi samlar oss så är vi mångt mycket starkare än de som vill nedmontera det demokratiska samhället. Det är vi som har makten i våra händer. Om det inte är vi som tar kampen för en rättvisare värld – vem skall göra det då?

Fakta/Demokratin i världen

Den nivå av demokrati som en genomsnittlig person i världen mötte år 2023 är nere på 1985-nivåer.

Under 2003 levde 50 procent av den globala befolkningen i autokratier. Under 2023 var siffran 71 procent.

2024 är ett supervalår där 60 länder går till val. Av dessa är 31 länder i en nedåtgående demokratisk trend, medan demokratin i tre av länderna blir starkare.

Yttrandefrihet är den aspekten av demokrati som försämras mest. Sedan kommer öppna och fria val, samt civilsamhällets föreningsfrihet.

Källa: V-dem

I morgon den 23 november genomförs Palmedagen, arbetarrörelsens årliga internationella möte, i Malmö. Gäster är en lång rad beslutsfattare och experter från både Sverige och andra länder.

Den internationella hjälporganisationen Oxfam pekar i sin senaste rapport på att fem miljarder människor har fått se sin levnadsstandard sjunka under 2020-talet. Samtidigt äger den rikaste procenten mer än vad 95 procent av världens befolkning gör. I Sverige äger de fem rikaste personerna nu mer än vad fem miljoner svenskar gör tillsammans. Det är ett tydligt tecken på att det ekonomiska systemet inte längre fungerar.

Människor vänder sig till populistiska och auktoritära rörelser för att de har tappat tilltron till mer traditionella politiska partier, att de faktiskt ser samhällsutvecklingen och har en ambition att leverera rättvisa samhällen, som erbjuder medborgarna möjligheter i sina egna liv. Korruption och utbredd kriminalitet minskar också människors tilltro till samhället i stort. Det skapar en farlig grogrund för auktoritära rörelser.

Palmedagen 2024: Årets tema är Dare More Democracy – Våga mer demokrati.

NÄR: Lördag 23/11 (09.00 – 16.30, programmet startar kl 10.00).

VAR: Folk Mat & Möten, Olof Palmes Plats 1, Malmö.

Palmedagen är den svenska arbetarrörelsens årliga mötesplats för internationellt solidaritetsarbete. Regionala och lokala aktivister med intresse för globala frågor träffar varandra, centrala företrädare och experter för att diskutera idéer och utbyta erfarenheter.

PROGRAM

09.00-10.00. Insläpp/morgonkaffe.

10.00-10.40. Välkomst- och inledningsseminarium.

11.00-11-50. Valbara seminarier.

1. Inflytande och omfördelning: Så tar vi kampen för demokrati i arbetslivet.

11.50. LUNCH.

12.50-13-40. Gemensamt i plenum + konsert av Emil Jensen.

13.50-14.40. Valbara seminarier.

2. Demokratisk ekonomi – där människors och planetens välmående står i fokus

3. Feministisk utrikespolitik – vägen till hållbara, inkluderande samhällen

14.40. FIKA.

15.10-16.30. Avslutning

MEDVERKANDE

1968 myntade Willy Brandt uttrycket ”Dare More Democracy.” Som förbundskansler och nära allierad till Olof Palme stod han orubbligt upp mot alla sorters förtryck, och tillsammans såg de den demokratiska utvecklingen som nyckeln till fred och frihet. I en ny era av krig och despoter måste vi göra som Brandt och Palme: Våga mer demokrati!

Vi står inför stora utmaningar då regeringar världen över begränsar civilsamhällets utrymme och kränker grundläggande rättigheter. Samtidigt förvärras klimatkrisen på ett sätt som hotar mänsklighetens framtid. Här i Sverige ser vi nu samma hot i och med den nya regeringspolitiken, vilket gör det ännu mer angeläget att vi agerar.

Låt oss tillsammans höja våra röster för att stå upp för demokratin och visa att internationell solidaritet kan förändra världen!

Vid frågor

Eventet på Facebook.

Enligt officiella siffror har det styrande regeringspartiet Georgian Dream fått en majoritet av rösterna i valet. Men allvarliga anklagelser om omfattande valfusk och trakasserier har rapporterats från både oppositionen, det georgiska civilsamhället och internationella valobservatörer, däribland Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det förekommer rapporter att representanter från regeringspartiet har övervakat väljare, hotat oppositionens sympatisörer och begått systematiska valöverträdelser, vilket starkt underminerat tilltron till valprocessen. Detta har rest frågetecken kring valets legitimitet.

Nino Dolidze, chef för den georgiska civilsamhällesorganisationen International Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) konstaterar i ett uttalande till Palmecentret att ”resultaten av parlamentsvalet den 26 oktober, oavsett vilket utfall som skulle framkommit, inte kan anses verkligen spegla de georgiska väljarnas preferenser eftersom grundläggande brister i valprocesserna inför valet och under valdagen påverkade väljarnas förmåga att kunna uttrycka sitt fria val.”

Särskilt oroande är också det ryska inflytandet över Georgiens inrikespolitik, där regeringspartiets auktoritära metoder tydligt påminner om utvecklingen vi tidigare har sett i Ryssland och Belarus. Länder där utrymmet för civilsamhället och oppositionen i princip har avvecklats. Om den georgiska regeringens hot om att förbjuda oppositionen skulle genomföras riskerar Georgien att ta ytterligare steg mot ett fullt ut auktoritärt styre. En utveckling som medför en överhängande risk för ökande våld och ytterligare fördjupad repression.

Nu är det hög tid att öka stödet till de demokratiska krafterna i landet och stödja det georgiska folket i deras kamp för frihet och demokrati. En framtid där de är fria att själva välja den väg man vill att Georgien ska ta i framtiden.

Det är bra att regeringen beslutat att pausa det bilaterala samarbetet med georgiska myndigheter och att man ökar stödet till det civilsamhället med 25 miljoner kronor. Men Georgien står just nu och väger mellan demokrati eller om man ska dras in i en mer auktoritär utveckling som kan komma prägla landet under många år framåt. Det kommer krävas mycket mer av både regeringen och oss i civilsamhället för att stötta de krafter i landet som kan förhindra att så sker.

Vad har hänt?

Lördagens parlamentsvalet i Georgien har setts som ett avgörande vägval för den georgiska demokratin och som en folkomröstning mellan västorienterat eller pro-ryskt. Enligt landets centrala valkommission (CEC) vann det regerande partiet, Georgian Dream (GD), med 54 % av rösterna.

Oppositionen har ifrågasatt resultatet och anklagar GD för valfusk och trakasserier, vilket bekräftas av valobservatörer från OSSE, International Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) och den georgiska civilsamhällesorganisationen My Vote. Dessa rapporterar om omfattande oegentligheter, som upprepade röstningar och valfusk, där GD pekas ut för att ha påverkat väljare genom filmning och hot.

OSSE:s observatörer noterade allvarliga problem i 6% av de övervakade vallokalerna. För georgier i utlandet, vars majoritet stöder oppositionen, är möjligheterna att rösta kraftigt begränsade. Kritiker menar att detta är avsiktligt.

Europeiska kommissionen har vidare uttryckt djup oro över de rapporterade oegentligheterna och har efterlyst en grundlig undersökning av CEC. Man kräver även demokratiska reformer för ett framtida EU-medlemskap.

Även Georgian Dream bekräftar att oegentligheter har skett, men de menar att dessa oegentligheter inte är större än andra länder i närområdet och att de inte är i den omfattningen att de har påverkat slutresultatet.

Georgiens president Salome Zourabichvili har uppmanat allmänheten till protester mot valresultatet och det har redan rapporterats om stora demonstrationer i Tbilisi. Oppositionen förblir enad i sin kamp för att få valresultatet ogiltigförklarat och ett starkt stöd från internationella partner blir avgörande i denna strid för demokratin.