Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Fyra personer har avrättats i Burma efter att ha dömts till döden för terrorism i januari. Det är första gången sedan 1988 som personer avrättats i landet. Bland de som avrättades finns en känd demokratiaktivist och en politiker som tillhörde Aung San Suu Kyi:s parti NLD.
– Det är viktigt att nämna i sammanhanget att rättsprocessen har varit helt stängd för någon insyn. Men de bedömningar som har gjorts är att det är en helt rättsosäker process de har utsatts för, och antiterroristlagen är otroligt bred och kan i princip användas i vilka sammanhang som helst, säger Michael Hauer.
– Jag tycker att det var ett bra uttalande från FN:s generalsekreterare António Guterres att det här är en uppenbar kränkning av liv, frihet och personlig säkerhet.
– Motståndet är fortfarande starkt. Juntan har fortfarande inte lyckats ta kontroll över landet. I gränsområdena där de etniska minoriteterna har kontroll över landområden har det varit krig i många decennier. Men det som är nytt med det här kriget är att militären nu får ta strider i sina starka fäster där majoritetsbefolkningen befinner sig. Det är en situation de inte riktigt är vana vid och de har inte lyckats trycka ner det här motståndet.
– Det finns otroligt många modiga människor i Myanmar som jag gärna vill lyfta. Det sker också ett motstånd i det lilla livet, i vardagslivet. Folk vägrar betala sina elräkningar för att de pengarna går rakt till juntan. Det är många som fortsätter att strejka för att de vägrar arbeta för en militärregim. Och de riskerar i princip sina liv för att vara med och bidra till en åter-demokratisering av Myanmar.
Hur mycket är det här en signal till folket att foga in er för annars kan det bli ett dödsstraff?
– Jag tror att det här handlar om att sätta skräck i befolkningen som stort. Men också ett varnande finger till demokratiaktivister som fortsätter att kämpa och står upp för ett annat Burma, ett demokratiskt Burma som man hoppas kunna vara med och bygga.
Ge ditt stöd till Burmas modiga motkrafter: bidra till Palmecentrets insamling.
Sverige måste stå upp för Taiwans demokratiKina blir allt aggressivare och hotar dagligen den fungerande demokratin Taiwan. Vid sidan av Rysslands invasion av Ukraina är konflikten mellan Kina och Taiwan idag en av de tydligaste konflikter där diktatur står mot demokrati. Alla världens demokratier måste på det sätt man förmår bidra till att en av Asiens mest utvecklade demokratier kan bestå. Sverige har en viktig roll och måste på ett tydligare och aktivare sätt försvara den taiwanesiska demokratin.
Det är hög tid att tala klarspråk – konflikten mellan Kina och Taiwan handlar om att 24 miljoner taiwaneser ska tvingas in i en diktatur.
Kina är en diktatur som inte bara förtrycker sin egen befolkning utan även i takt med sin allt större ekonomiska styrka påverkar och hotar länder som inte anpassar sig eller som öppet kritiserar Kinas brott mot mänskliga rättigheter. Kinas kommunistparti styr landet med järnhand och ingen fri press finns, ingen opposition tillåts och personer som på något sätt uttrycker kritik tystas och försvinner.
Miljoner människor över hela Kina krävde yttrandefrihet och politiska reformer men kommunistpartiets ledning mötte istället kraven med massakern på Himmelska Fridens Torg. Över hela Kina slogs demokratirörelsen ned och åtskilliga tusentals människor sköts ihjäl av militären. Bara i Peking finns det uppskattningar som säger att närmare 10 000 människor mördades. Ingen vet med säkerhet omfattningen men skoningslöst slogs förhoppningarna om demokrati ned.
I Taiwan däremot, som då också var en diktatur, växte en demokratirörelse fram som ledde till att demokrati infördes. Diktaturen föll och Taiwan utvecklades successivt till att bli en livskraftig och fungerande demokrati. Några exempel:
Taiwan med sina nästan 24 miljoner invånare har smakat på demokratin och är stolta över den positiva utveckling landet har genomgått. För en stor majoritet av befolkningen är en återgång till diktatur en omöjlighet.
Men några saker står klart. Demokratin i Taiwan står i skarp kontrast mot diktaturen i Kina. Ett alltmer aggressivt Kina hotar Taiwan militärt och budskapet är att Taiwan är en del av Folkrepubliken Kina och ska införlivas i Kinas diktatur. Under devisen ”Ett land – två system” försöker man måla upp en bild av att Taiwan ska få bibehålla sin demokrati. Men vi såg alla vad det löftet var värt för Hongkong. Det är hög tid att tala klarspråk – konflikten mellan Kina och Taiwan handlar om att 24 miljoner taiwaneser ska tvingas in i en diktatur.
Sverige kan göra betydligt mer än idag för att bidra till demokrati och taiwanesernas rätt att själva bestämma sin framtid.
Världens länder måste entydigt hävda att relationen mellan Kina och Taiwan ska lösas på fredlig väg och på ett sätt som överensstämmer med viljan hos Taiwans befolkning. Taiwans strävan att utveckla sin demokrati är värt allt stöd. Sverige kan på olika sätt göra betydligt mer än idag för att bidra till demokrati och taiwanesernas rätt att själva bestämma sin framtid.
Många olika delar i det svenska samhället kan bidra. Civilsamhället kan på olika sätt öka sin kunskap om Taiwan och utveckla samarbeten med liknande rörelser i Taiwan. Studieförbunden kan erbjuda studiecirklar och föreläsningar om Taiwan. Taiwan är ett vackert och spännande land och reseorganisationer borde undersöka möjligheten av kunskaps- och turistresor. Kommuner och regioner kan undersöka möjligheterna av att finna vänorter. Högskolor och universitet kan utveckla nya samarbeten, och med tanke på Taiwans världsledande roll inom halvledarindustrin är möjligheterna stora. Kulturområdet kan göra mer för att spegla Taiwans spännande utveckling – film, teater och bokutgivning är några exempel på områden där nyfikna aktörer kan bidra till vår kunskap. I dagsläget finns bara en skrift utgiven på svenska om Taiwan.
Vi vill föreslå några åtgärder som kan bidra:
Det finns i Sveriges riksdag ett mycket stort stöd för att Sverige kan och måste göra mer för att utveckla relationerna med Taiwan. Denna breda samsyn måste nu resultera i ett tydligare stöd för Taiwans demokrati och mot Kinas diktatur.
När demokratin hotas så flagrant är det viktigt att försvara den – både i ord och handling.
Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Ulf Mårtensson, konsult, har tidigare arbetat på TCO och Vision
Håkan A Bengtsson, VD för Arenagruppen
Artikeln publicerades i Dagens Arena den 30/06-22.
En dyster 25-årsdag för HongkongDen 1 juli 2022 är det 25 år sedan Storbritannien överlämnade Hongkong till Kina. John Lee, Hongkongs tidigare säkerhetsminister, har av Beijing utsetts till ny chefsminister med uppgift att upprätthålla den repressiva politiken i Hongkong.
Enligt ”European External Action Service 2022 Report on Hong Kong” utgjorde företag från EU den största utländska företagsgruppen i Hongkong under 2021. EU var också Hongkongs tredje största handelspartner. Samtidigt har Kina tydligt visat att man inte längre värdesätter principen om ”ett land-två system”. Inte heller efterlever man de internationella fördragen om mänskliga rättigheter.
Den nationella säkerhetslagen i Hongkong, beslutad av Nationella folkkongressen i Kina, används för att förfölja oliktänkande och för att kriminalisera utövandet av medborgerliga fri-och rättigheter. Hongkongs vallagar har ändrats av Beijing i syfte att endast ”patrioter”, personer som de kinesiska myndigheterna har godkänt, har möjlighet att ingå i Hongkongs administration. Detta innebär slutet för den politiska oppositionen. På mindre än två år har det som en gång var ett livligt civilsamhälle smulats sönder, likaså den fria pressen.
Över 10 000 demonstranter, 162 människorättsaktivister och journalister arresterades 2019 med hänvisningar till den nationella säkerhetslagen. Åtta fackliga medlemmar har åtalats. Över 60 civilsamhällesorganisationer – internationella mänskliga rättighetsorganisationer, fackföreningar, däribland Hong Kong Confederation of Trade Unions, samt fyra mediegrupper – har tvingats till upplösning eller blivit likviderade. Diasporaaktivister har fått arresteringsorder riktade mot sig. Utländsk press, multinationella banker och aktionsgrupper med bas utanför Hongkong är ålagda att följa den nationella säkerhetslagen, Hongkongs myndigheter hävdar att den kan tillämpas även utanför det egna territoriet.
1. En omedelbar frigivning av de demonstranter som arresterades när de utövade sina medborgerliga fri- och rättigheter under protesterna 2019. Detta inkluderar alla fackföreningsmedlemmar, journalister och människorättsaktivister som arresterats med stöd av den nationella säkerhetslagen. Bland dessa finns Chow Hang-tung, Albert Ho och Lee Cheuk-yan, generalsekreterare för HKCTU. Lee Cheuk-yan är anhållen för att ha bedrivit ”omstörtande verksamhet” genom att ha lett den upplösta organisationen Hong Kong Alliance in Support of Patriotic Democratic Movement in China. Organisationen har under de senaste 33 åren anordnat fredliga manifestationer med tända ljus den 4 maj, till minne av massakern på Himmelska fridens torg 1989.
2. Ett upphävande av den nationella säkerhetslagen (NSL). Likaså måste planerna på att införa nya lagar som strider mot internationella fördrag om mänskliga rättigheter stoppas. Det handlar bland annat om förslaget till ytterligare en lag om nationell säkerhet.
Med anledning av det försämrade läget måste Europeiska rådet och medlemsländerna uppdatera de slutsatser som antogs 2020 gällande situationen i Hongkong. Europeiska rådet och medlemsländerna måste också till fullo efterleva de beslut som tagits upp av Europaparlamentet 2021 och 2022, inklusive riktlinjer för de etiska och sociala kontroller av europeiska företag som är verksamma i Hongkong.
Vi uppmanar regeringar att rapportera om när de framgångsrikt vägrat ställa upp på utlämningsavtalet mellan Kina och Hongkong. Vi vill också att dessa regeringar skapar livbåtsprogram för människorättsaktivister som verkar i Hongkong och andra länder och att de upphör att exportera känslig utrustning till Hongkong.
Vi uppmanar till påtryckningar gentemot myndigheter i Hongkong och Kina, både på bilateral nivå och på FN-nivå, för att de ska respektera internationella förpliktelser. Vi uttrycker vår solidaritet med fackföreningsmedlemmar, människorättsaktivister och aktivister som kämpar för demokrati i Hongkong.
Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Center
Therese Guovelin, LO Sverige
Öka stödet till demokratiska krafter i Turkiet!I Utrikesdepartementets rapport om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Turkiet från 2021 slås det fast att lagar mot terrorism och brott mot staten, liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Om Turkiet ges tolkningsföreträde kring vilka organisationer och individer som Sverige får och inte får samarbeta med riskeras stora delar av stödet till turkiskt civilsamhälle. För att visa att så inte är fallet bör den svenska regeringen ta initiativ till en satsning för ökat stöd till de demokratiska krafter som just nu verkar under mycket svåra förhållanden.
– Olof Palmes Internationella Center initierar en satsning på att utöka stödet till civilsamhället och avsätter medel för nya projektsamarbeten redan under 2022. Förhoppningsvis följer regeringen vårt exempel, säger generalsekreterare Anna Sundström.
Rapporter om att Turkiet nu förbereder en ny intervention i norra Syrien med avsikt att slå till mot kurderna där bör tas på stort allvar och fördömas. Det svenska stödet för fred och demokrati i Syrien bör intensifieras. Freden kan inte vinnas genom fortsatt förtryck av kurdernas och andra minoriteters rättigheter. Att trepartsavtalet skapar oro och uppfattas som ett svek mot kurderna är förståeligt. Nu är det upp till bevis för regeringen som menar att avtalet på inget sätt kommer att inskränka demokratiska fri- och rättigheter.
– Jag förutsätter att svenska myndigheter står pall för turkiska regeringens påtryckningar när det gäller utlämningsärenden och eventuella förfrågningar om vapenköp, säger Anna Sundström. Våra svenska lagar gäller. Och rättsstatens principer ska följas. Även om Turkiet vill något annat.
– Vi blev koloniserade då, och vi blir koloniserade nu.
En röst som tillhör en namibisk aktivist ekar i entréhallen till FNs miljökonferens Stockholm+50. Deltagare stannar för att ta bilder av klungan av aktivister som höjer sina knytnävar i luften på det annars så formella evenemanget. Många tillhör ungdomsrörelser och urfolk.
Hon pratar om det som utspelar sig i hennes hemland, Namibia. Där har det kanadensiska företaget ReconAfrica fått tillstånd att utvinna olja i Kavangodeltat – hem åt den största populationen av elefanter i världen och ett område med stor betydelse för det lokala Sanfolket. Majoriteten av dem som bor i regionen har inte konsulterats. Därför har civilsamhället startat en kampanj för att stoppa projektet och utreda hur det gick till när tillståndet gavs.
Samtidigt försöker samma aktivister komma åt fossilindustrin på en högre nivå, för att inte behöva slåss mot en tusenhövdad drake. De som samlats i Stockholm+50-konferensens lobby vill se ett globalt nedrustningsavtal för fossila bränslen. Klimatkrisen är i dag ett säkerhetshot av samma kaliber som kärnvapenkrig, och det är de regimer och företag som förfogar över de fossila bränslena som har handen på den röda knappen. Att en liten minoritet kan rikta ett sådant hot mot resten av mänskligheten pekas ut som djupt odemokratiskt.
Med ett bindande fossilt nedrustningsavtal skulle världens länder behöva avbryta all ny utvinning av fossila bränslen och snabbt ställa om till förnybar energi. Kampanjen införlivar dessutom nästa krav:
Att klimatomställningen också måste vara rättvis handlar om att arbetare ska ha ekonomisk trygghet när arbetsmarknaden förändras och tillgång till nya gröna och bra jobb. Men det handlar också om mer demokrati.
Arbetstagare ska få vara med och bestämma, genom social dialog, hur deras arbetsplats och sektor ska klimatanpassas. Olika grupper i samhället ska också få ge sina synpunkter. Nadia April från Women’s Leadership Centre i Namibia gav ett råd till de regeringsföreträdare som var på plats under Stockholm+50: Starta skyndsamt demokratisk dialog om rättvis omställning, om det ska bli verklighet av klimatlöftena.
– Lägg extra fokus på att marginaliserade grupper ska kunna delta på ett jämlikt sätt, till exempel ursprungsbefolkningar, landsbygdsbor, unga och kvinnor. De måste erkännas som ledare.
Nadia April från Women’s Leadership Centre i Namibia. Foto: Privat
Ett tredje initiativ för att ge människor möjligheter att freda sin miljö mot exploatering som lyftes ofta under konferensen, till exempel av unga världen runt, var lagstiftning mot ekocid. Ekocid betyder storskalig miljöförstörelse – och det är lagligt i dag. Därför kampanjas det nu för en lag på internationell nivå, som kan komma åt den här typen av brott.
Med en ekocidlag skulle exempelvis ReconAfricas företagsledning behöva väga in risken att de – personligen – kan dras inför domstol om deras beslut leder till allvarliga skador på miljön i Kavango. Och de kvinnor, urfolkssamhällen och småjordbrukare som hittills inte fått gehör hos sin regering skulle ha ett forum där de kan göra sina röster hörda och utkräva rättvisa.
21 procent av världens ministrar är kvinnor. År 2021 hade endast tio länder en kvinna som regeringschef. Med nuvarande takt nås inte jämställdhet på de högsta politiska maktpositionerna på ytterligare 130 år. (Källa: UN Women)
80 procent av världens biologiska mångfald finns i områden där ursprungsbefolkningen bor. Dessa marker stabiliserar också jordens klimat genom att lagra stora mängder kol – motsvarande 33 gånger de globala energiutsläppen under 2017. Urfolks möjligheter att bestämma över sina områden är därför avgörande för att skydda jordens arter och mota klimatkrisen. (Källa: Naturskyddsföreningen)
Den rikaste 1 procent av världens befolkning orsakar mer än dubbelt så mycket klimatutsläpp som den fattigaste halvan. (Källa: Oxfam)
Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken 28/6-2022.
Hotet mot Taiwan – i skuggan av UkrainaPå ön Taiwan, öster om Kina, bor 24 miljoner människor som utvecklat en fungerande och innovativ demokrati. Ett land med snabb tillväxt som utvecklar ett modernt välfärdssamhälle. Men ett allt mer aggressivt Kina hotar demokratin. Efter att demokratin i Hongkong krossats riktas nu allt mer uppmärksamhet mot Taiwan. Militära provokationer och hybridattacker är bara några av de metoder vi sett under senare tid. Kina och Ryssland har ingått ett nära partnerskap och stöttar i praktiken varandras militära ambitioner.
På kort tid har situationen i världen förändrats dramatiskt. Rysslands invasion i Ukraina, som få trodde skulle ske, är nu verklighet. Kinas agerande i Hongkong, mot Taiwan och i Sydkinesiska havet är allvarligt. Vad händer i relationen Taiwan–Kina? Och vad beror det på? Vad gör Sverige och EU för att stötta demokratin? Det är hög tid att Taiwans utsatthet uppmärksammas. Gör vi tillräckligt? Vad kan vi göra?
Seminarium i Almedalen tisdagen den 5 juli kl. 9–10.00
Folkets Bio, Adelsgatan 39, Visby – eller live på Facebook.
Vincent Yao, Taiwans representant i Sverige
Kerstin Lundgren, riksdagsledamot för Centerpartiet, sitter i utrikesutskottet
Mathias Tegnér, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, sitter i näringsutskottet
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Håkan A Bengtsson, VD för Arenagruppen
Björn Jerdén, Chef för Nationellt kunskapscentrum om Kina
Seminariet arrangeras av Arenagruppen och Olof Palmes Internationella Center
Diktatorson vann valet i Filippinerna
Med 98 procent av rösterna räknade vet vi att Filippinerna, med bred marginal, har röstat fram Ferdinand Marcos Jr till landets nästa president. Den 9 maj gick fler än 67 miljoner väljare till valurnorna i Filippinerna.
Valet har beskrivits som ett ödesval där Filippinerna inte bara röstar på sin framtid, utan även på sin historia.
Huvudkandidater i presidentvalet var liberalen och sittande vicepresidenten Leno Robredo och den tidigare diktatorn Ferdinand Marcos son, Marcos Jr, även kallad Bongbong.
För de flesta av oss ger namnet Marcos dåliga associationer. Ferdinand Marcos styrde landet i 21 år fram till 1986 då familjen tvingades fly till Hawaii efter ett folkligt uppror som krävde demokratiska reformer.
Marcos styre kännetecknades av krigslagar och grova övergrepp mot mänskliga rättigheter och har gett upphov till det tvivelaktiga statskicket, kleptokrati (stöldstyre), för sitt hänsynslösa plundrande av statskassan.
Men hur förklarar man att en diktatorson på demokratisk väg kan väljas till president. Jag fick en möjlighet att prata med Ronald Llamas, tidigare politisk rådgivare till president Aquino och tidigare partiordförande för Akbayan Citizens’ Action Party. Han menar att valresultatet är ett misslyckande för landets demokratiska institutioner.
För det första pekar han på att familjen Marcos aldrig lämnade politiken, trots att de tvingades fly 1986. Efter att familjen kom tillbaka till Filippinerna ställde Imelda Marcos upp i presidentvalen 1992 och 1998, men förlorade.
1995 blev Imelda vald till ledamot av Filippinernas representanthus, något hon senare upprepade 2010–19. Trots att hon blivit dömd i domstol för stöld och korruption har hon aldrig avtjänat någon straff.
Under president Rodrigo Duterte har Filippinerna gått i en alltmer auktoritär riktning där det juridiska systemet använts för att tysta meningsmotståndare och systematiskt attackera pressfriheten. I skolsystemet har tiden under krigslagarna (1972–81) tagits bort ur läroplanen, vilket lämnat utrymme för Marcos att lansera en alternativ historia.
För det andra möttes Leni Robrero och Bongbong Marcos i vicepresidentvalet 2016. Då lyckades Leni Robrero vinna valet med en mycket knapp marginal.
”Sedan 2016 har Marcos använt sociala medier, bland annat Facebook, Youtube och Tiktok för att presentera en alternativ historia över pappa Ferdinand Marcos tid vid makten.”
Valförlusten blev statskottet för familjen Marcos ”re-branding” som skulle bädda vägen för valvinsten i måndags. Enligt Rappler, den digitala nyhetssidan som drivs av Nobelpristagaren Maria Ressa, kontaktade Marcos det ökända dataanalysföretaget Cambridge Analytica för uppdraget.
Sedan 2016 har Marcos använt sociala medier, bland annat Facebook, Youtube och Tiktok för att presentera en alternativ historia över pappa Ferdinand Marcos tid vid makten.
I välregisserade och tillrättalagda filmer och bilder beskrivs Marcos presidentskap som en gyllene tid av infrastrukursatsningar och fattigdomsbekämpning, men också att det inte skedde några gripanden eller andra övergrepp av oliktänkande. Man har även använt sociala medier för smutskastning av sina motståndare.
Den filippinska demokratin är extra känslig för denna typ av desinfomationskampanjer, dels för att Filippinerna har en av den högsta användartalen för sociala medier per capita i världen och dels för att 60 procent av väljarkåren inte var födda när Marcos den äldre styrde.
Med andra ord har Marcos haft gott om tid att planera och förbereda sin kampanj. Leni Robrero anmälde sin kampanj den sista dagen för registrering, vilket inte gav henne tillräckligt med tid för att ta igen Marcos försprång.
Rolands tredje punkt om demokratiska institutioners misslyckande är den om de två politiska dynastier som gifter sig samman. Bongbongs vicepresidentkandidat är nämligen den sittande diktatorns Rodrigo Duterte dotter, Sara Duterte-Carpio.
Sara Duterte efterträdde sin far som borgmästare i Davao City och har haft högt förtroende bland väljarna redan från kampanjstart. Det var först efter att de två kandidaterna format UniTeam Alliance som Marcos siffror steg i väljarundersökningarna. 2016 ordnade Rodrigo Duterte så Marcos Sr fick en hjältebegravning, motsvarande statsbegravning, i Manila. Detta talar för att valpakten varit planerad en längre tid.
Under hela sin valkampanj har Bongbong konsekvent avstått från att delta i valdebatter och vägrat svara på kritiska frågor från journalister. Han har inte heller presenterat något politiskt program eller reformpaket han vill genomföra.
Han har sagt att han vill återställa Filippinernas glans så som den var under hans fars tid vid makten. Reaktionerna från omvärlden har hittills varit återhållsamma.
I vissa avseenden är det extraordinära omständigheter som lett fram till Marcos vinst i Filippinerna. Men i grund och botten följer valet samma välorkestrerade taktik som i andra länder där sociala medier utgör en viktig kanal till väljarna och en kanal som inte gör skillnad på sanning och lögn.
För Socialdemokraternas systerparti Akbayan Citizens’ Action Party har valet inneburit ett blandat resultat.
I Filippinerna väljs 20 procent av kongressledamöterna via röster på partier. Glädjande är att Akbayan nu säkrat den plats i representanthuset som man förlorade i förra valet.
– Jag känner mig otroligt stolt över kampanjen och över vad vi har åstadkommit. Partiet har nått ut till nya målgrupper och även återupptagit relationen till tidigare väljargrupper. Vi har stått upp för demokrati och mänskliga rättigheter trots att det politiska landskapet hårdnat, säger Rafaela David, partiordförande Akbayan.
Goda nyheter är också att Risa Hontiveros blivit omvald till senaten som enda oppositionspolitiker. Detta kommer sannolikt innebära att Risa Hontiveros kommer att utsättas för kraftiga påtryckningar.
– Risa Hontiveros kommer att behöva stort internationellt stöd för att kunna stå emot påtryckningarna. Risken är annars att Risa blir nästa Leila de Lima som fängslats på rättlösa grunder, säger Rafaela David.
Fotnot: Leila de Lima är en uttalad kritiker av president Dutertes krig mot narkotika.
Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken 25/5-2022.
”Svenska löntagare drabbas av demokratins tillbakagång”Under de senaste åren har demokratin försvagats på global nivå. Denna utveckling drabbar inte bara invånarna i de länder där regimerna blir allt mer auktoritära. Det får även negativa konsekvenser för svenska löntagare.
Nu mer än någonsin måste vi göra allt vi kan för att försvara den hotade demokratin. Det finns få långsiktiga investeringar som är så viktiga som de i en mer demokratisk värld.
Bara under 2021 genomfördes den största ökningen av militärkupper på 20 år. Men trenden under senare år har snarare varit att länder gradvis tar steg i allt mer auktoritär riktning. Ofta handlar det om ledare som kommit till makten genom fria val och som sedan utnyttjar sin position för att angripa fria media, civilsamhällesorganisationer och demokratiska institutioner.
I rapporten Demokrati på reträtt – varför ska vi bry oss? visar vi hur demokratins globala tillbakagång drabbar oss i Sverige. Optimismen som följde efter murens fall och vid det inledande skedet av den arabiska våren har sedan mitten av 00-talet förbytts i pessimism.
Detta påverkar oss på flera sätt. En mer odemokratisk värld är en farligare värld. Exemplet med hur Putins Ryssland för ett folkrättsvidrigt erövringskrig mot Ukraina visar vilka risker som finns förknippade med auktoritära ledare som besitter stora militära resurser, i det här fallet även kärnvapen. Om nuvarande utveckling får fortsätta kommer spänningarna bara fortsätta öka. Det ökar risken för krig med stort mänskligt lidande och ytterligare människors som tvingas fly som konsekvens.
Den hotande demokratin är också det kanske största hindret för att vi människors tillsammans ska lyckas möta klimathotet. Många klimataktivister har en skeptisk eller uppgiven syn på demokratins förutsättningar att stävja klimatförändringarna.
Men fakta talar sitt tydliga språk. Demokratin kanske inte lyckas perfekt alla gånger, men alla andra alternativ är sämre. När auktoritära ledare tar över offras klimatambitioner och civilsamhällesorganisationer pressas tillbaka. Klimatet känner ingen nationsgränser.
Frågan om demokrati är också förknippad med den om social sammanhållning, jobb och arbetsvillkor.
Fria fackföreningar har alltid funnits i auktoritära staters och rörelsers kikarsikten. Den årliga rapport som den globala fackliga samarbetsorganisationen ITUC tar fram om övergrepp mot fackliga rättigheter visar på en dyster utveckling.
I dagens globaliserade värld tvingas svenska löntagare att konkurrera med länder där löneanspråk slås ner med batonger. Om vi inte kan acceptera detta måste vi göra allt vi kan för att vända utvecklingen. Vi har från Sverige länge försökt sprida den svenska modellen, argumenterat för att fria och ansvarstagande parter är de som bäst klarar av att både ge ekonomisk utveckling och trygghet för löntagarna, exempelvis inom ramen för The Global Deal.
Vi måste ställa krav på starka globala institutioner som håller samman världen såväl socialt som politiskt. En värld där de grundläggande mänskliga rättigheter och gemensamma spelregler respekteras av alla stater är en grundförutsättning för att vända utvecklingen och gå mot en säkrare och mer demokratisk värld.
Men det går lite heller att nog betona vikten av det praktiska solidaritetsarbete som redan i dag bedrivs, exempelvis inom ramen för Palmecentrets verksamhet och inom de fackliga organisationerna. Demokrati måste byggas underifrån. Här finns också möjligheten för var och en att engagera sig. Det faktiska stödet från människa till människa, från fackförening till fackförening, är omistligt. Det gör nytta i det korta loppet, och bygger värdefulla relationer för framtiden.
Sveriges regering gör mycket bra för att värna den globala demokratin. Men ska det arbetet vara trovärdigt måste politiska deklarationer följas av faktiska resurser ute i verkligheten. De belarusiska fackföreningsaktivister som protesterar mot Putins krig utgör den verkliga frontlinjen. Vi får inte överge dem.
Därför är det så problematiskt att regeringen finansierar flyktingmottagandet från Ukraina genom att kraftigt skära ner på utvecklingsbiståndet, bland annat just de biståndssatsningar som syftar till att stötta de krafter runt om i världen som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige måste kunna garantera att vi är ett långsiktigt och trovärdigt stöd till de som i många fall riskerar allt för en demokrati vi alla tjänar på.
Demokrati är inget naturtillstånd. Det finns starka krafter som tjänar såväl ekonomiskt som politiskt på en mer auktoritär ordning. Samtidigt är det uppenbart att svenska folket och svenska löntagare tillhör dem som förlorar när demokratin pressas tillbaka. Låt oss se till så att kommande årtionden präglas av nederlag och tillbakagång för tyrannerna. Det är både vår plikt som världsmedborgare och vårt egenintresse som löntagare.
Ny rapport: Demokratin på reträtt – därför ska vi bry oss
Demokratin är på tillbakagång. Bara under 2021 genomfördes den största ökningen av kupper under de senaste två decennierna. Men det stora hotet handlar i dag inte om våld och kupper. Det handlar snarare om en gradvis förändring där den sittande regeringen urholkar de liberala och demokratiska rättigheterna, som fria och rättvisa val, yttrandefriheten och likhet inför lagen.
Det finns en stark koppling mellan fred, demokrati och vår gemensamma säkerhet. Detta betyder förstås inte att demokratier inte kan dra ut i strid. Men länder som befinner sig i områden med låga demokrativärden har 70 procent större sannolikhet att genomgå en dödlig väpnad konflikt, jämfört med länder belägna i en region med höga demokrativärden.
Sambandet mellan fred och demokrati kan förstås på två sätt. Demokratier är mindre benägna att gå till krig, framför allt med varandra, och en värld med fler demokratier blir i sig en fredligare värld.
Idén om att mindre demokrati kan ge oss bättre förutsättningar för att stoppa klimatkrisen är missledande. Studier visar nämligen att:
Ifall man jämför länder med lägst demokrativärden (till exempel Kina) och de med högst (till exempel Kanada) ökar de politiska åtagandena för att minska utsläpp av växthusgaser med 19 procent. Även när det gäller klimatambitioner i relation till Parisavtalet presterar demokratier betydligt bättre.
Demokratier stärker också plattformar där människor kan samlas och driva på klimatarbetet, och ger utrymme för exempelvis miljöorganisationer att sprida kunskap och fackföreningar att verka för en mer socialt hållbar klimatomställning.
Rapporten är framtagen av Tankesmedjan Tiden, LO och Olof Palmes Internationella Center. Rapportförfattare är Johan Sjölander och Lisa Weegar.
Processen när det gäller hur länder går mot ett mer auktoritärt styre följer ofta ett likartat mönster:
Demokratin är på tillbakagång. Runt om i världen vinner auktoritära och nationalistiska krafter mark samtidigt som demokratiska och fackliga rättigheter pressas tillbaka. I vår integrerade värld är det ingen som undgår konsekvenserna av en alltmer odemokratisk värld. Hur påverkar egentligen den globala demokratiska nedgången oss i Sverige? Vad kan vi göra för att vända trenden?
Tankesmedjan Tiden har tillsammans med LO och Olof Palmes Internationella Center tagit fram rapporten ”Demokratin på reträtt: Varför ska man bry sig?”. Rapporten visar på konsekvenserna av det krympande demokratiska utrymmet i världen. Rysslands hade inte invaderat Ukraina om man haft samma demokratinivå som för 30 år sedan. I en mer auktoritär värld minskar vår förmåga att tackla klimatkrisen, svenska löner och arbetsvillkor påverkas negativt.
Sveriges långa tradition av fackligt engagemang och internationellt solidaritetsarbete behövs mer än någonsin idag. Både för att stå upp för människovärdet/demokratin där behovet är som störst, men också för att säkra en trygg och rättvis framtid för oss själva. Rapporten visar vad som behöver göras.
Välkomna att lyssna på seminarium på LO!
Tidens Johan Sjölander och Lisa Weegar kommer att presentera rapporten. Därefter kommer en diskussion föras med Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, och Oscar Ernerot, chef för LOs internationella enhet.
Maria Arkeby, biträdande verksamhetschef för Tankesmedjan Tiden, modererar samtalet. Fika serveras från 14:00.
