Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Missnöjet över bristen på demokrati, mänskliga rättigheter, förtrycket och kvinnornas diskriminerade situation har pyrt länge i dagens Iran. Moralpolisens ingripande mot 22 åriga Jina Amini i september för att hon inte bar sjal på huvudet, och som ledde till hennes död, har intensifierat de folkliga protesterna och lett till omfattande demonstrationer både i Iran och utomlands. Regimen beordrade hårda repressalier mot de protesterande som förorsakat många dödsfall. Flera dödsstraff har utdömts. Iranska kvinnor har gått i täten för motståndet. Man kan tala om två revolutioner i en, dels en kvinnorevolution för förbättrade rättigheter, dels en revolution med krav på demokrati.
Medverkande:
Fataneh Farahani, professor i etnologi, Stockholms universitet
Elisabeth Löfgren, Svenska Pen, ordförande i Fängslade författares kommitté
Peimaneh Mollazehi, författare och människorättsaktivist född i Baluchistan i sydöstra Iran
Samtalsledare:
Bitte Hammargren, Mellanösternanalytiker
***
NÄR: Torsdag 26 januari kl 18.00
VAR: ABF-huset, Sveavägen 41, Katasalen, våning 1.
ENTRÉ: 90 kr, 70 kr för studerande och pensionärer.
Evenemanget arrangeras av ABF Stockholm och Olof Palmes Internationella Center.
Skriv upp dig på Palmecentrets seminarielista och få påminnelser om evenemang:
Nu gör vi mer demokrati
Vi lämnar ett år bakom oss som har varit mer omvälvande än på länge. Under 30 år har demokratin ökat i världen, för att nu sjunka drastiskt. Och i 30 år har Olof Palmes Internationella Center funnits. Låt oss fokusera på hoppet och lösningarna, som finns i världen genom alla de modiga motkrafter som kämpar för fred, demokrati och säkerhet, med risk för sina rättigheter och liv. Det är vi som tillsammans skapar en hållbar framtid.
I Sydamerika ser vi en våg för demokrati växa. Under året har Colombia och Brasilien röstat fram progressiva och demokratiska ledare och regeringar efter årtionden av högerauktoritärt styre. Olof Palmes Internationella Center stödjer fredsprocessen i Colombia och ett stort nätverk för kvinnliga politiker över hela Sydamerika, som utgör grogrund för demokratisk organisering.
Demokrati behövs också för att rädda världen från en klimatkatastrof. Kartläggningar slår fast att demokratier är mer ambitiösa i sina klimatåtaganden och har konsekvent högre ambitioner än auktoritära stater.
Sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes 24 februari har Putin gjort allt för att slå ner kampviljan och motståndet hos ukrainarna, men misslyckas. Den ”fackliga livlinan” har snabbt organiserat sig på plats och sett till att rätt hjälp kommer fram med stöd av oss fackliga kamrater här i Sverige.
Domedagsklockan för en kärnvapenattack står på fem i tolv igen, precis som under kalla krigets mest anspända dagar. Och detta redan innan Ryssland invaderade Ukraina. Här måste ned-och avrustningen skyndas på. Inte som kärnvapenstaterna gör idag och ökar investeringarna i massförstörelsevapnen och kapprustar arsenalerna.
Vi har fått en regering som säger att utrikespolitiken i första hand ska främja Sveriges intressen. Som om vi inte redan har fått mer än nog av ledare som satt sin egen nations intresse framför vad som är bäst för planeten. Ett första och allvarligt tecken på att regeringen är på fel spår är beslutet att slopa enprocentmålet för utvecklingsbiståndet. I stället ska treåriga budgetramar bestämma biståndets storlek. Med Tidöavtalet bryter Kristerssons gäng en 60-årig svensk tradition på det biståndspolitiska området. Nedskärningen av biståndet sker dessutom i en tid när världen går i fel riktning och behovet av samverkan över gränserna är större än någonsin.
Ett andra och lika allvarligt tecken på att regeringen drar åt fel håll är skrotandet av den feministiska utrikespolitiken, som infördes 2014 av dåvarande utrikesminister Margot Wallström, numer ordförande för Olof Palmes Internationella Center. Genom den feministiska utrikespolitiken har Sveriges officiella hållning varit att i alla sina utrikesrelationer jobba för att stärka flickor och kvinnors mänskliga rättigheter. Flera länder har tagit efter. Det visar på farlig tondövhet att skrota den feministiska utrikespolitiken samtidigt som våld och övergrepp har ökat under och efter pandemin, kvinnor i Iran är beredda att offra sina liv för att uppnå frihet och flickor i Afghanistan inte tillåts att gå i skolan.
Det finns hopp! I land efter land har människor fått nog. Med risk för sina liv protesterar folket i Burma, Belarus, Turkiet, Kina och nu senast Irans kvinnor mot förtryck och vanstyre. Tillsammans står vi upp för alla människors lika rätt.
Där gör vårt arbete skillnad. För det är avgörande att stödja motkrafterna i civilsamhällen och i politiska oppositioner. Och de som organiserar sig fackligt. Vägen till fria och demokratiska samhällen har aldrig varit enkelriktad eller spikrak. Det är uppenbart att demokratifrågan inte kan frikopplas från frågan om hållbarhet, ekonomisk och social rättvisa, fattigdom, jämlikhet och jämställdhet.
”Den svenska arbetarrörelsens sekellånga kamp för demokrati och rättvisa har därför också varit historien om internationell solidaritet” sa Olof Palme;
I vår sammankopplade värld kan vi inte blunda för det som sker utanför våra egna gränser. I solidariteten, i det ömsesidiga beroendet av varandra, ryms även en självbevarelsedrift. Tillsammans gör vi mer demokrati.
Gott nytt år!
This year, in occasion of the International Day of Solidarity with Palestinian People, SOLIDAR and EuroMed Rights host an online public event dedicated to the topic of Shrinking Space for Civil Society Organisations in Palestine.
Civil society organizations and human rights defenders have been the target of strong restrictions and repression. Such as the employment of counter-terrorism legislation and military orders, arbitrary arrests and criminal prosecutions to reduce the space in which these organisations operate.
All these actions are resulting in serious infringements of Palestinian people’s rights to freedom of association, opinion and expression as well as the right to participate in public and cultural affairs. Among the most recent examples of this, there is the October 2021 Israeli Government designation of six Palestinian civil society organisations as “terrorist”. The purpose of this event is to raise awareness and bring testimonies on the situation of civil society in Palestine and also to highlight ongoing initiatives and actions by NGOs and Trade Unions to promote and defend human rights.
The event will be held online on Tuesday 29th November 2022, 13:30 – 15:30 CET.
Anna Sundström, Secretary General of Olof Palme International Center, will give closing remark at 15:20.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Skriv under och kräv att våra fackliga kamrater och andra orättvist fängslade i Iran omedelbart friges.
Namninsamlingen är ett initiativ tillsammans med LO och kommer lämnas till politikerna i riksdagen. Uppdateringar kommer.
Läs LO, TCO och Saco:s brev till den iranska ambassadören i Sverige.
Ljusmanifestation till stöd för den feministiska revolutionen i Iran
Den svenska arbetarrörelsen stödjer demokratirörelsen och den feministiska revolutionen i Iran. På lördag, 12 november, bjuder vi in till en ljusmanifestation för att visa solidaritet.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Kvinna, liv, frihet!
Talare:
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Oscar Ernerot, internationell chef LO
Majid Tamjdi, socionom och Iran-kännare
Azadeh Rojhan, riksdagsledamot Socialdemokraterna
S
Tid: 12 november, kl. 16.00-16.45.
Plats: Norra Bantorget, vid Hjalmar Brantings staty.
Ljusmanifestationen arrangeras av Olof Palmes Internationella Center, LO och Socialdemokraterna i Stockholm.
Namninsamlingen är stängd.
Civilsamhällets förutsättningar att verka begränsas runt om i världen, med kränkningar, hot och förtryck som vardag. I en tid då demokratin hotas och utrymmet för det civila samhället krymper är solidaritet och stöd från omvärlden och Sverige avgörande.
I Israel och Palestina verkar civilsamhällesorganisationer under stor press. Trots riskerna fortsätter de kämpa för demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk utveckling och fred.
Delegationen kommer att besöka samarbetspartner som exempelvis arbetar för pressfrihet i Palestina, bedriver jordbrukskooperativ, projekt för kvinnors ekonomiska självständighet, samt skapar förändring genom konst och kultur – alla med mänskliga rättigheter som grund.
Med resan vill deltagarna belysa de lokala civilsamhällesorganisationernas viktiga arbete och förutsättningar de lever och verkar under samt vikten och resultatet av svenskt bistånd till civilsamhället i Israel och Palestina.
Anna Johansson, generalsekreterare Amnesty International Sverige
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Hon skrattar när hon pratar, inte hysteriskt, inte högt. Det är ett sofistikerat och reflekterande skratt. Det har hon gemensamt med många av dem jag träffat i Turkiet, de som förlorat någon nära. De är barn till, syskon till, mammor till journalister, advokater, politiker, människor som en gång ville ha frihet men dödades i ett attentat, i fängelset, under tortyr eller i en gatuprotest.
Överlevarna ärvde de dödas smärta och tog kampen vidare. Mammorna bildade ett nätverk, Lördagsmammorna (Cumartesi Anneleri) 1995. På jakt efter sina försvunna barn träffas de varje lördag på Galatasaraytorget i Taksim. De kräver att staten lämnar tillbaka deras anhöriga. Levande eller döda.
Aishas bror torterades till döds i fängelset. Hon håller i sin mors arm när hon sitt-protesterar med sonens bild i handen. Ibland får Lördagsmammorna tillbaka kvarlevorna av sina släktingar. I en plastpåse levererar staten rester av det som en gång var en människa med minnen.
I en av föreningarna arbetar Aisha för kurders akademiska frihet, i den andra med att kartlägga brott mot mänskliga rättigheter. Det är gångavstånd mellan de två, belägna precis bakom Taksim i Beyogludistriktet.
Förr hade många civilsamhällsorganisationer sina kontor här. Så är det inte i dag. Beyoglu har förändrats. Det är mer konservativt, ibland hotfullt. Progressiva röster tvingades ut efter kuppförsöket 2016.
Olof Palmes Internationella Center stödjer deras arbete sedan flera år tillbaka. Här i Turkiet är behoven stora. Samtidigt har människorättsförsvararna oddsen emot sig, många fängslas.
Deras verksamhet följs noga av staten. De som vågar prata och skriva om begångna brott och utkräver ansvar riskerar åtal och fängelse. En av dem är advokaten Eren Keskin, ordförande för Women’s Free Legal Aid Association. Deras mångåriga kamp har lett till att militärer skyldiga till grova våldtäktsbrott har åtalats. Förbättringar, om än små, har skett i den turkiska strafflagstiftningen.
Det är proppfullt med människor i kostym, insläppta efter långa kroppsvisiteringar och namnkontroller. Ingen vågar lämna byggnaden ens för en kort rast. En kringelförsäljare som smugit in är populär. Kön är lång för att köpa en sesamkringla och te med en sockerbit i. Huvudrättegången mot över tiotusen kurdiska politiker, anklagade för stöd till det terrorklassade PKK, är inledd. Rättssalen i Diyarbakir har byggts ut. Aldrig förr har så många åtalats samtidigt.
På åhörarsätet längst fram sitter advokaten Selahattin Demirtas, då endast 37 år och sex månader gammal på ordförandeposten för Freds- och Demokratipartiet. Demirtas vänder sig om och hälsar på gästerna bakom. Våra blickar möts. Ingen vet då om hans stundande öde som även blir Turkiets: grundlösa anklagelser, rättslösa arresteringar och långa fängelsestraff. Inte heller någon annan i rättssalen förutspår det som komma ska.
Förutom en kvinna, född i västra Turkiet 1959 i en välbärgad familj, med en jurist till farfar och kemiingenjör till mormor. Hon får namnet Eren – ett unisexnamn som kommer att passa henne utmärkt. ”Den turkiska republiken är grundad på folkmord” säger hon ”och Turkiet måste försonas med sitt förflutna för att bli en demokrati”.
Spänningen i rättssalen är skälvande. Sockerbiten i téet har gjort sitt, ingen slumrar till. Bland svarta kavajer och långa advokatrockar syns Eren på långt håll, den enda i rättssalen med färg. Den kraftiga sminkningen runt ögonen, en tydlig röd kontur runt läpparna, den lilafärgade hårslingan står i kontrast mot det som är färglöst. Ljudet från hennes klackar ekar på väg mot talarstolen.
En ljus röst fyller rummet när hon säger: ”jag försvarar samtliga åtalade”. Där hon står är hon ouppnåelig. Oövervinnerlig. Mäktig. Framför allt, och kanske det som kännetecknar henne mest – modig.
Tillbaka i Istanbul träffas vi på deras kontor bakom Taksim. Med ryggen mot Galatasaraybadet är byrån strax till höger. Bakom badets väggar går nakna skrubbkvinnor, många med romskt ursprung, med kutryggar och skrubbar välbärgade kroppar. Bekymmerslösa turister ligger på marmorstenen i mitten av badet och beskådar takkupolen som välver sig högt över. Svettdroppar dryper nedför skrubbkvinnors slitna kroppar när de tyst erbjuder massage och vill få betalt för det, svart. Deras chef får inte höra.
Eren Keskin är i Stockholm för att uppmärksamma läget i Turkiet. ”Hon ser inte seriös ut med det där sminket”, säger en man som argumenterar livligt för sin ståndpunkt. Mäns verbala påhopp på Erens smink är inget nytt, det började i 80-talets Turkiet. Eren bryr sig inte längre om påhoppen som övergått till mordhot.
Hon har annat i tankarna. Rättssäkerheten i Turkiet är urholkad, opposition och kritik ses som terrorism. Straffrihet för de som begår brott mot mänskliga rättigheter är enorm. Samtidigt har Turkiet tagit emot fyra miljoner syriska flyktingar och människorättsorganisationer får inte tillträda flyktinglägren.
Eren kräver att uppgifter om våldtäkter och prostitution inom lägren utreds. I Stockholm får hennes utsagor föga uppmärksamhet. Europa som snart stänger sina gränser säger att Turkiet, EUs gränsvakt, är ett säkert land.
Stockholm är kall en tidig morgon i mars då Eren är i stan. Hon bär en tunn jacka, vi promenerar. Fryser du inte, frågar jag. Nej, säger hon, bara att kunna röra mig som jag vill, vara fri, kylan och luften ger mig kraft.
På kvällen går vi till en konsert vid Nybrokajen. Jag älskar att sjunga, säger hon. Tillbaka i Turkiet får Eren utreseförbud, kommunarrest och en miljon kronor i böter. Hon tar ett banklån och betalar, annars fängslas hon.
Året om bär Eren tunna kläder. Det är inte första gången hon bryter mot en oskriven regel bland politiskt aktiva i Turkiet: ”klä dig varmt inför åtal, fängelset är kallt”. I en av sina egna rättegångar viskar Eren snabbt i sin väns öra innan domen: ”ta hand om mina katter om jag inte kommer hem”.
Eren skrattar varje gång jag frågar hur hon mår. ”Vi mår okej” svarar hon, alltid i pluralis. Hon går ofta till de begrepp som Hannah Arendt efterlämnat om den banala, radikala och extrema ondskan för att förstå sitt eget land. Våldet mot kvinnor har ökat lavinartat. Turkiet är mer oförutsägbar än någonsin.
Ändå tror Eren på att rättvisan kan komma om kampen fortsätter. Den breda kvinnorörelsen, och solidariteten, är garanten för demokratin enligt henne. Hon talar om ett vi och påminner om att det som händer långt bort är nära nog att påverka oss alla. ”Än har vi chansen att ändra det som händer här”, säger Eren, ”men det är bråttom”.
Turkiet grundades 1923 ur det besegrade Osmanska riket. Nationalhjälten Mustafa Kemal, som fick titeln Atatürk, är landets grundare.
Turkiet anslöt sig till FN 1945 och blev en tidig medlem i Nato 1952. Landet närmade sig redan 1963 den europeiska gemenskapen, fick kandidatstatus 1999 men har till dags dato inte beviljats medlemskap i EU.
Turkiet ser sig som en del av Europa, då landet befinner sig i de båda världsdelarna Europa och Asien som delar staden Istanbul. Under senare år har dock Turkiet gått i en sådan riktning att landet inte kvalificerar sig vid en eventuell utvidgning av EU.
Under president Erdogans styre har Turkiet gått från att vara en demokrati till att bli en skenbar sådan. Förtryck och förföljelse tillhör i dag vardagen för oppositionella politiker och aktiva i civilsamhället, för akademiker och den fria pressen likaså. Erdogan och hans islamkonservativa parti AKP har under stora delar av 2000-talet regerat och haft en till en början reformvillig agenda. Men så småningom har grova inskränkningar på demokratiska fri- och rättigheter skett allt eftersom rättsväsende, media och andra betydande institutioner kontrollerats allt mer.
Efter den misslyckade statskuppen 2016 utpekar och fängslar den turkiska regeringen de flesta meningsmotståndare mot bakgrund av lösa anklagelser om att dessa skulle tillhöra Gülen-rörelsen eller PKK.
Inför valet 2023 försöker nu en bred opposition samlas kring en gemensam kandidat som kan utmana president Erdogan.
Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken den 29/9-2022.
”Stora risker med nya demokrativillkor”På sitt bord kommer Sveriges nytillträdda regering snart att ha ett lagförslag om demokrativillkor som krav för statligt stöd. Först för trossamfunden (Svenska kyrkan undantaget) och organisationer som får pengar via allmänna arvsfonden och i nästa led för allt statligt stöd till civilsamhället. Intentionen är god, men riskerna med förslaget så stora att vi vill uppmana den nya regeringen att göra ett omtag.
Lagstiftning måste vara förutsägbar. Högt ställda beviskrav och tydliga ramverk är en förutsättning för att en lag ska vara effektiv, proportionerlig och rättssäker. Uppfyller inte lagstiftningen om demokrativillkor detta kommer den, helt i motsats till sitt övergripande syfte, bidra till att motverka både demokratisk utveckling och religionsfrihet.
Vi är vana vid noggrann kontroll och uppföljning av hur skattemedel används. Som strategiska partners till Sida vidareförmedlar vi årligen mångmiljonbelopp av svenska biståndsmedel. Bland oss och våra 220 medlemsorganisationer och deras internationella partners återfinns allt från små gräsrotsrörelser till nationella riksorganisationer, sekulära och trosbaserade civilsamhällesorganisationer samt trossamfund. Sammantaget representerar vi flera miljoner svenskar som på olika sätt engagerar sig i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter, i Sverige och utomlands. Det gör vi utifrån en mångfald av övertygelser och trosuppfattningar. Mot den här bakgrunden har vi i likhet med olika remissinstanser välkomnat tydliga, transparanta och rättssäkra demokrativillkor för det statliga stödet. Precis som flera andra har de remissvar några av oss skrivit också betonat vikten av förutsägbarhet och rättssäkerhet och det är med mycket djup oro vi nu ser att flera av problemen kvarstår i den slutgiltiga regeringspropositionen. Vi håller självklart med om att utövande av hot, tvång, våld, diskriminering och på annat sätt motverkande av demokratin är grund för exkludering. Vår kritik gäller lagförslagets utformning och otydligheten kring omfattning och implementering.
Definitioner av hot, tvång, våld och hets mot folkgrupp har i lagförslaget helt frikopplats från svensk straffrätt. Det krävs inte någon fällande dom, det krävs inte ens en polisanmälan, det räcker att en beslutsfattande myndighet anser sig ha tillräckliga skäl för att påbörja en utredning och sedan tillräckligt starka skäl för att dra in stöd.
Företrädarskapet, alltså de fysiska personer som omfattas av demokrativillkoren, definieras som vem som helst som företräder en organisation internt eller externt inom ramen för dess verksamhet. Det gäller alltså även frivilliga, och då ingen ålderskategorisering finns torde även minderåriga företrädare innefattas. Granskning av företrädares förehavanden ska enligt lagförslaget kunna ske utan den granskades, eller dess närmaste krets, kännedom.
När vi ställt frågor till kulturdepartementet om hur en rättssäker och proportionerlig tillämpning ska säkras har svaret varit att vi får lita på att gränsdragningarna utkristalliserar sig framöver. Säkerhetsventilen är, enligt lagförslaget, en undantagsklausul vilken ger möjlighet till fortsatt stöd under särskilda omständigheter. Men när lagförslagets grundregler innebär så stora risker för godtycklig tillämpning framstår undantagsmöjligheten lätt som ännu en risk för ökad godtycklighet snarare än en trygghet.
I praktiken innebär lagförslaget ett mycket omfattande tolknings- och kontrollansvar för samfund och organisationer. För vem vill riskera att hamna på fel sida om de tillämpningslinjer som enligt lagstiftaren så småningom ska utkristallisera sig, men som ingen ännu vet var de går? Varken civilsamhällesorganisationer eller trossamfund vill, eller kanske kan, lägga tid och pengar på rättsprocesser i förvaltningsdomstolen för att rentvå sig. Än mindre vill de riskera att stämplas som ickedemokratiska i allmänhetens ögon medan utredningar pågår. Risken är att lagförslaget ökar misstänksamhet, självcensur och ”cancelkultur” inom svenskt civilsamhälle, eller att organisationer och samfund helt avslutar statliga finansieringssamarbeten och backar i sina relationer till staten.
Det kan därför starkt ifrågasättas om det slutgiltiga lagförslaget kommer att gynna den levande demokratin, det pluralistiska civilsamhället och möjligheten att utöva religions- och övertygelsefriheten på ett effektivt sätt. Snarare finns stor risk att lagförslaget i sin nuvarande form bidrar till radikalisering, isolering och bäddar för de parallellsamhällen som lagstiftaren säger sig vilja undvika.
Regeringen motiverar begränsningarna av föreningsfriheten och religionsfriheten med att statligt stöd är en förmån och inte en rättighet, och med att begränsningarna är nödvändiga inom ramen för ett demokratiskt samhälle. Även om statligt stöd skulle kunna ses som en förmån, måste både föreningsfriheten och religionsfriheten tillämpas i sin kontext och begränsningar ska alltid vara proportionerliga, nödvändiga och effektiva. Internationell rätt ställer mycket höga krav på att all lagstiftning som berör föreningar, inklusive statligt stöd till dessa, ska vara tydlig och förutsägbar. I Sverige har relationen mellan stat och civilsamhälle under lång tid präglats av hög tillit och starka finansiella band och många organisationer och samfund är i praktiken i dag beroende av statligt stöd för sin verksamhet. Argument om statligt stöd som enbart en förmån framstår därför som främmande och det vi egentligen talar om är då en total omförhandling av relationen mellan staten och det svenska civilsamhället.
Skulle nuvarande proposition bli till lag riskerar den att kraftigt beskära det demokratiska utrymmet för hela det svenska civilsamhället. Vi ställer oss mycket tveksamma till om denna lagstiftning kommer att vara effektiv och uppnå de resultat den avser att säkra: att statligt stöd inte går till klandervärd verksamhet.
Anna Stenvinkel, generalsekreterare Forum Civ
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM
Niclas Lindgren, direktor, PMU
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till kvinna
Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 8/10-2022.
Till stöd för folket i Iran – omvärlden, agera!I över 40 år har den iranska regimen hållit sin befolkning gisslan och förvägrat dem grundläggande fri- och rättigheter. Vi stödjer de fredliga demonstrationerna i Iran och fördömer regimens brutala svar mot demonstranter och kritiker. Vi uppmanar utrikesdepartementet att kalla upp den iranska ambassadören i Sverige och EU att införa nya riktade sanktioner mot den iranska regimen.
Den islamiska regimen kränker kvinnor och tvingar dem bland annat att täcka håret när de vistas utanför hemmet. Den 22-åriga Jina (Mahsa) Amini greps den 16 september vid ett besök i Teheran. Gripandet skedde för att hennes huvudbonad (hijab) inte satt på rätt sätt enligt sedlighetspolisen, även kallad moralpolisen. Hon kom senare att mista livet efter att ha misshandlats av sedlighetspolisen.
Med början i Jinas hemstad Saqqez, i provinsen Kurdistan, har landsomfattande protester och strejker inletts över hela Iran. Ett dussintal demonstranter har dödats av iranska styrkor och hundratals människor har gripits, inklusive människorättsaktivister, journalister, kulturprofiler och idrottare som har uppmärksammat dödsmisshandeln av Jina Amini. Dessa bör omedelbart friges.
Vi uttrycker vårt stöd för folket i Iran och dess legitima krav att bestämma över sina liv, sin framtid och att få leva fritt från den iranska regimens tyranni.
Vidare fördömer vi iranska revolutionsgardets bombningar av de kurdisk-iranska oppositionella partiernas bas i kurdiska regionen i Irak.
Olof Palmes Internationella Center
SSU
ABF-förbundet
ABF Södertälje/Nykvarn
Akademikerförbundet SSR
S-kvinnor Västerbotten
Umeå Arbetarkommun
IF-Metall Västra Skaraborg
Marieborgs Folkhögskola
The Association of Legal Aid against Sexual Violence in Turkey
IHD – Human Rights Association in Diyarbakir
Baytna Syria
Syrian Women’s Network
FESTU – The Federation of Somali Trade Unions
Democracy and Worker’s Rights Center, Palestine
Palestinian Youth Union
Palestinian Peace Coalition
Från konferensen i Istanbul
Nu i november genomförs arbetarrörelsens internationella höjdpunkt i Stockholm!
Årets Palmedag äger rum den 12 november på Norra Latin, Stockholm. Kvällen innan – den 11 november – firar vi Palmecentrets 30-årsjubileum med mat och musik på LO-borgen i Stockholm.
Palmedagarna är en mötesplats och en bred manifestation för svensk arbetarrörelses internationella solidaritetsarbete. Lokala och regionala aktivister med intresse för globala frågor träffar varandra och centrala företrädare, diskuterar och utbyter erfarenheter.
Temat för årets Palmedagar är demokrati under attack, rättvis omställning och fred.
OBS! Deltagande kostar 150 kr. Då ingår både jubileumskvällen och Palmedagen.
För dig som via en medlemsorganisation driver ett internationellt projekt finns det också möjlighet att anmäla sig* till en utbildning på söndagen. Då ingår deltagande för hela helgen kostnadsfritt.
*Anmälan för söndagen har tyvärr redan stängt.
TID & PLATS: Fredagen den 11 november, kl. 16:00-21:00. LO-borgen, Barnhusgatan 18 Stockholm.
Det blir mingel och musik. Under kvällen blir det tal av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och samtal om Palmecentrets dåtid, nutid och framtid. Kl. 17.00 hälsar Margot Wallström (Palmecentret) och Susanna Gideonsson (LO) alla välkomna.
TID & PLATS: Lördagen den 12 november, kl. 10:00-16:30. Norra Latin, Drottninggatan 17b, Stockholm.
Kl. 10.30-12.15 valbara seminarier:
Kl. 12.15-13.10 lunch och musik.
Kl. 13.10-13.40: Internationellt samarbete i en tid av nationalism och polarisering, med Margot Wallström, Jan Eliasson och Stefan Löfven.
Kl. 13.50-15.40 valbara seminarier:
15.45-16.00 avslutningstal.
16.00-17.00 gemensam ljusmanifestation till stöd för den feministiska revolutionen i Iran.
