Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Den smala trappan upp till Eren Keskins advokatkontor i Istanbul ger en känsla av déjà-vu. Om jag inte missminner mig satt hon i samma lokaler när jag intervjuade henne redan för två decennier sedan. Det lilla skrivbordet, högarna med dokument på hyllorna, den låga takhöjden och advokatens engagemang – allt känns bekant. Det gäller även hennes skarpa hållning. Nyheten i denna miljö är en kattlåda och en skål med mat på golvet, avsedd för en tilltufsad gatukatt som Eren Keskin förbarmat sig över.

Riskerar fängelsestraff

Lika osentimental som förr om åren – jag stötte på henne en första gång redan på 1990-talet – konstaterar hon att hennes roll som tillfällig ansvarig utgivare för den prokurdiska tidningen Özgür Gündem år 2016 kan kosta henne sammanlagt 26 år och nio månaders fängelse. Domstolens utslag, som hon överklagat, rör bland annat att hon skulle ha propagerat för en terroristorganisation och varit medlem i en väpnad terroristorganisation. Mellan raderna avses PKK.

– Jag delar inte statens uppfattning. Jag har agerat för att försvara yttrandefriheten, kommenterar Eren Keskin, som var förhindrad att komma till Stockholm i februari för att ta emot Palmepriset. Ett utreseförbud är kopplat till hennes tillfälliga publicistiska gärning.

Hennes försvar drivs av andra advokater medan hon själv ägnar sig åt mål som främst gäller våldsutsatta flickor och kvinnor. Men även hbtqi-personer.

– Och så driver jag mål rörande de ”försvunna”, varav de flesta fallen är från 1990-talet. Men det förekommer också nutida försvinnanden.

Förbjudna protester

Eren brukar delta i en tyst protest som går under benämningen Lördagsmödrarna, Cumartesi Anneleri. Utanför Galatasaray, en legendarisk gymnasieskola i Istanbul, har flanörer i många år kunnat se anhöriga till spårlöst försvunna sitta samlade med porträtt av sina saknade i famnen. Deras tysta protest påminner om de statligt organiserade dödspatruller, Jitem, som tros ha mördat kurdiska aktivister på 1990-talet och röjt undan kropparna på hemlig plats.

”Turkiet är inte en rättsstat”

– Enligt turkisk lag kan dessa demonstrationer inte förbjudas. Men de förbjöds ändå 2018. Turkiet är inte en rättsstat, säger Eren Keskin illusionslöst.

Föreningen för mänskliga rättigheter i Turkiet, (İHD-İnsan Hakları Derneği), som hon är en ledande profil av, har överklagat förbudet till Högsta domstolen. När jag träffar henne i maj har Lördagsmödrarnas demonstration varit formellt tillåten i några veckor. Men strax före valet ställdes den in. Uppemot 30 personer brukar delta i manifestationen.

– Trots att det strider mot lagen har vi blivit frihetsberövade. Polisen brukar sätta handfängsel på oss. Poliser har misshandlat deltagare. De har föst in oss i polisbussar där vi hållits kvar i timmar.

Hatretorik mot hbtqi-samhället

Efter Erdogans seger i vårens president- och parlamentsval har han påbörjat sitt tredje decennium som Turkiets starke man och med ett allt hårdare grepp över makten. I ett land där det tidigare hölls årliga Prideparader, tills de totalförbjöds 2015, har presidenten och hans maktparti anammat en hatretorik mot hbtqi-samhället som påminner om högernationalismen i andra länder.

Eren Keskin konstaterar att denna retorik gagnat Erdogan i valrörelsen. När oppositionen utmålades som hbtqi-kramare och familjens förstörare var det en skrämselpropaganda som gick hem i många kretsar.

– Många trodde på Erdogan och det har skapat en farlig atmosfär för hbtqi-personer.

Sverige och europeiska länder böjer sig för Turkiet

Turkiet är mångårig medlem av Europarådet. Eren Keskin vill att dess Europadomstol tar upp fler turkiska mål och att medlemsstaterna sätter press på Ankara så att domstolens utslag efterlevs. Men i stället tycker hon sig se europeiska stater göra allt för stora eftergifter gentemot Turkiet.

– Om man inte pressar Turkiet att följa Europadomstolen kommer det här landet att bli som Turkmenistan, varnar hon.

– Europeiska länder borde sända fler delegationer till Turkiet, sätta kränkningarna av mänskliga rättigheter högt på agendan, införa embargon av olika slag och uppmärksamma fler rättsfall än Selahattin Demirtaş och Osman Kavala, säger Eren Keskin. Hon syftar på en tidigare kurdisk partiledare, som sitter fängslad sedan 2016, och en affärsman och filantrop som är dömd till livstid. Båda är grundlöst frihetsberövade enligt Europadomstolen som kräver deras villkorslösa frigivning.

Hon menar också att Sverige har böjt sig för utpressning från Ankara under Natoprocessen. Hon tar utvisningen av Mahmut Tat, som i december skickades från Migrationsverkets förvar till turkiskt fängelse, som exempel.

– Han har blivit misshandlad i Turkiet, säger Keskin om den utvisade som sägs vara cancersjuk och avtjänar ett långt straff för påstått samröre med PKK.

Hon påpekar att västerländska ambassader är välinformerade om situationen i Turkiet men ligger lågt. Inte minst av rädsla för att Turkiet ska öppna slussarna för de snart fyra miljoner syriska flyktingar som lever i landet med tillfälliga uppehållstillstånd. Syrierna har blivit slagpåsar i det rådande turkiska samhällsklimatet.

Valresultatet chockade oppositionen

Utgången i det turkiska valet kom som en chock för oppositionen men bekräftade insikten att konservatismen, religiositeten och turknationalismen sitter djup hos många väljare. Eren Keskin fruktar att det kommer att leda till ökad rasism mot de medborgare som inte är sunnimuslimska turkar. Vad tycker hon att oppositionen ska göra i rådande läge?

– Det är mycket svårt, svarar Eren Keskin som dock hoppas på den unga generationen.

– Och så måste europeiska länder sätta press på Turkiet!

Av: Bitte Hammargren, journalist, analytiker och författare,  senast av Drama utan slut: Turkiet 100 år (Bokförlaget Atlas).

När vi pratar om hot mot demokratin är det kanske inte ovanligt att föreställa sig våldsamma militärkupper, säkerhetspoliser som slår ner demonstranter, och politiska motståndare, människorättsaktivister och journalister som fängslas, förföljs och riskerar sina liv.

Hela tiden möts vi av sådana horribla vittnesmål från modiga människor och motkrafter. Men det är inte bara dessa uppenbara attacker som hotar demokrati och frihet. Ofta bryts demokratin ner gradvis. Viktiga institutioner för en fungerade demokrati attackeras – som fria medier, ett oberoende rättsväsende och civilsamhället. Det kan ske subtilt och dikteras av mer eller mindre demokratiskt valda ledare.

Vi berättar om några exempel från samarbetspartners ute i världen från de senaste åren:

Ökad kontroll av civilsamhället i Zimbabwe

I Zimbabwe möts modiga aktivister av våld, men också av tonvis med administration. Det är sammantagna strategier för att succesivt strypa folkets rättigheter att tala, agera och röra sig fritt.

”För mig är självcensuren en av de allvarligaste konsekvenserna av det krympande demokratiska utrymmet.”

– Du börjar tänka på vad du säger – hur du säger det. Plötsligt säger du inte att vitt är vitt och blått är blått, utan du säger att blått är lite småvitt… För mig är den här självcensuren som vi lever med i Zimbabwe en av de allvarligaste konsekvenserna av det krympande demokratiska utrymmet för civilsamhällets organisationer.

Det berättar Daniel Maposa, grundare för teatergruppen Savanna Trust som är en av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Zimbabwe.

Han beskriver en subtil strategi för att strypa det demokratiska utrymmet. Säkerhetstjänsten ”hälsar på” hos organisationer för att tysta dem. Organisationerna förbjuds inte officiellt, men makthavarna sätter så komplicerade administrativa käppar i hjulen för dem att de till slut inte kan arbeta. Och en ny lagstiftning har gjort det möjligt för staten att öka kontrollen ytterligare.

Läs hela artikeln från 2022.

Turkiet: ”Myndigheten kan stänga organisationen”

I Turkiet har situationen för mänskliga rättigheter försämrats kraftigt. De som drabbas värst är människorättsaktivister, journalister, oppositionspolitiker och de som arbetar för kurders rättigheter.

– Vår organisation arbetar för att ge kurdiska akademiker en röst. Vi har nyligen åtalats för något som stått i vår tidning, trots att den inte är politisk. Det dyker upp okända människor som ställer frågor när vi har aktiviteter.

Det berättar Ayşe Tepe Doğan vid en intervju i höstas. Då representerande hon organisationen Ismail Besikci Foundation, vars verksamhet har blivit allt svårare att bedriva.

– Vi tillämpar självcensur. Innan vi till exempel går ut med ett pressmeddelande eller publicerar en rapport så skickar vi den till en jurist som går igenom innehållet. Vi kan bli anklagade för att sprida ”terroristpropaganda” och då kan myndigheten stänga organisationen.

Läs hela intervjun från 2022.

Kritiska röster tystas i Serbien

– Oppositionspartierna har systematiskt tryckts ner. Deras finansiering stryps och finansiärer hotas och förföljs, berättar demokratiaktivisten Tamara Tripić.

I Serbien har det demokratiska utrymmet minskat undan för undan. Det oberoende rättsväsendet har attackerats, media kontrollerats och oppositionen har tidigare stängts ute från parlamentet. I dag har oppositionen dock lyckats ta en plats efter det senaste parlamentsvalet 2022.

”Vi försöker uppmuntra medborgarna att vara aktiva.”

Som en motreaktion mot inskränkningar av demokratin grundade Tamara forumet Democratic Dialogue Network 2018. De anordnar seminarier och möten för att bygga allianser samt för att öka delaktigheten och medborgarnas förtroende för politikerna. De har gjort stora framsteg de senaste åren. Inför valet 2022 bidrog de till att skapa en allians mellan oppositionspartier.

– Regimens strategi är att utestänga alla nya krafter från politiken. Alla som är kritiska skräms till tystnad. Vi försöker uppmuntra medborgarna att vara aktiva, sa Tamara vid intervjutillfället.

Läs hela artikeln från 2021.

Förra årets Global Rights Index visade en fortsatt nedåtgående trend för arbetares rättigheter i världen. Enligt rapporten gör 87 procent av länder inskränkningar på strejkrätten, i 77 procent av länder hindras arbetares organisering och våldet mot fackliga ledare ökar.

Palmecentret stöttar partners i flera av de tio värsta länderna att arbeta i 2022, bland annat Eswatini och Burma/Myanmar:

Eswatini: Fackligt engagemang straffas

Sedan 2021 har våld och repression ökat i Eswatini när demokratiprotester brutalt slogs ned. Minst 72 demonstranter dödades och hundratals skadades. Yttrandefrihet och rätten att organisera sig har kraftigt inskränkts.

– Nu rör sig soldater och polis på gatorna och vi har utegångsförbud nattetid. Det har blivit svårt för vanliga medborgare att göra något för att förbättra sina liv och för arbetare att organisera sig, säger Wander Mkhonza, generalsekreterare och en av grundarna till landets textilarbetarfack ATUSWA.

18 000 personer jobbar inom textilindustrin i Eswatini. Alla företag utom ett är utlandsägda. Produktionsmål som inte nås tvingar arbetare till obetald övertid. En symaskin som går sönder leder till reducerade arbetstimmar. Och anslutning till ett fackförbund innebär förlorad möjlighet till lån och risk att avskedas för bagatellartade fel. Det senare var Wander Mkhonza själv med om.

– Men jag gick till rätten och vann. Arbetsgivaren medgav då att jag avskedades för mitt engagemang i fackföreningen.

Berättelsen är ifrån 2022. Läs den i sin helhet.

Den internationella fackliga samorganisationen ITUC uppmärksammande särskilt situationen i Eswatini tidigare i april i år: Läs mer.

Burma: Fackliga ledare måste gömma sig

– Alla viktigare fackliga ledare är eftersökta av militären. Några av dem har gripits, andra gömmer sig. Det finns fortfarande människor som vågar protestera öppet, men någon normal facklig verksamhet går inte att bedriva.

Det berättar den fackliga ledaren Khaing Zar vid ett intervjutillfälle i höstas. Hon lever numera i exil i Tyskland då hon tvingades att lämna landet efter militärkuppen i februari 2021.

Kuppen väckte enorma protester och tusentals modiga människor gav sig ut på gatorna för att visa sin avsky. De flesta var unga kvinnliga textilarbetare.

Men militärregimen svarade med brutalt våld. Oberoende media förbjöds och en 16 arbetarorganisationer förklarades olagliga. Arbetare och fackliga aktivister arresterades och dödades för att ha deltagit i protester och strejker. I mars förra året hade minst 1600 människor dödats av säkerhetsstyrkor och fler än 12 500 personer fängslats.

Trots den allvarliga situationen har Sveriges regering valt att skära ner det svenska biståndet till Burma med 60 procent.

– Minskningen går stick i stäv med statsministerns regeringsförklaring där civilsamhälle och demokratiaktivister skulle vara prioriterade, kommenterade Michael Hauer, Palmecentrets Asien-chef, efter beskedet i vintras.

Läs mer om Khaing Zar och situationen i Burma.

Så kom då beslutet i Belarus som alla väntat på, och som innebär slutet för all förekomst av laglig opposition i landet.

Så här beslutade Lukasjenkas ”parlament” i förra veckan: 

Minimigränsen för att skapa ett politiskt parti kommer att höjas till 5 000 personer. 

Då ska man veta att det handlar om 5000 personer som ska rapporteras in till Justitieministeriet med namn, adresser och födelsedata. Någon kallade de här listorna för ”arkebuseringslistor” och inget av de oppositionspartier som fortfarande har registrering tänker i nuläget lämna in några listor över sina medlemmar.

Det kommer nu att tillåtas att politiska partier finansieras av den republikanska eller lokala budgeten. 

Detta förenklar ju för makten att bilda och driva nya regimvänliga alternativ. 

Endast medborgare i Republiken Belarus som är permanent bosatta i landet och som har fyllt 18 år kan vara medlemmar i ett politiskt parti. 

Så blir man av med alla de som tvingats lämna landet pga förföljelser. Det finns andra lagförslag som diskuteras om att ta ifrån sådana personer deras egendom och deras medborgarskap.

Politiska partier kan likvideras.

De kan likvideras ”i händelse av krigspropaganda, terrorism, extremism, annan verksamhet som är förbjuden enligt lag, verksamhet som skadar statliga och (eller) allmänna intressen”. Även på grund av mottagande av medel och annan egendom från utländska källor.

Det finns exempel från domstol där högläsning på belarusiska ansetts vara ”extremism”. För att inte tala om att klä sig i rött och vitt, symbolen för det fria Belarus. 

Universella huvudmål och mål har fastställts för alla partier.

Vilket bör inskrivas i stadgarna, tillsammans med andra mål och mål som är specifika för varje politiskt parti. Detta är ”att säkerställa okränkbarheten av den konstitutionella ordningen och civil harmoni, deltagande i regeringen genom deras företrädare, bistånd till, genomförande av samt skydd av medborgarnas rättigheter, friheter och intressen, etc.”. Praktiskt, staten kan styra partiernas mål och stadgar.

Nuvarande politiska partier måste omregistrera sig inom 6 månader.

Detta innebär att de 5-6 politiska partier som har haft officiell registrering sedan 90-talet, däribland den svenska socialdemokratins systerparti BSDP, kommer att upphöra som lagligt parti. 

BSDP:s nuvarande partiledare, Ihar Barysau, som befinner sig i exil i Belgien, suckar när vi ber honom om en kommentar. 

– Vi har väntat på detta, det var bara en tidsfråga. De belarusiska partierna, även BSDP, kommer att fortsätta att verka och kritisera regimen i exil. När Belarus blir ett fritt och demokratiskt land, kommer vi tillbaka.

Gör mer demokrati!

Stötta motkrafterna och demokratikämparna i Belarus och runt om i världen:

Ge en gåva

I dag på den internationella dagen för demokrati behöver vi alla påminna oss om den allvarliga tillbakagången för demokratin i världen. Bara omkring 30 procent av världens befolkning lever i dag i en demokratisk stat, och utvecklingen ser ut att fortsätta gå i fel riktning.

Det handlar inte bara om länder långt bort. Belarus ligger alldeles nära oss, och styrs av en maktfullkomlig diktator. Ungern, som ju är ett medlemsland i EU, räknas inte längre som en fullvärdig demokrati

I Sverige har vi just fått se politiker som angriper den journalistiska friheten på Sveriges Television eller som lägger förslag med syftet att få färre invandrare att rösta.

Palmecentret har under flera år arbetat under kampanjtemat ”Varning! Frihet i fara”, för att öka medvetenheten om den auktoritära utvecklingen och att demokratin måste försvaras. Palmecentret och våra medlemsorganisationer driver projekt i en rad länder runt om i världen till stöd för organisationer och aktivister som står upp för demokratin och friheten.

I artiklarna nedan får du möta två människor som under svåra förhållanden arbetar för att de människor som deras organisationer stöttar inte ska tystas, fängslas eller torteras. Vi behöver alla ta till oss budskapet från Ayse och Khaing, och inse att det inte finns någon annan väg än att vi fortsätter stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och rättvisa.

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Khaing: Fackliga ledare måste gömma sig

Khaing Zar är facklig ledare från Burma som nu lever i exil i Tyskland.

Läs Khaings berättelse

Ayse: ”Vi tvingas censurera oss själva”

Situationen för mänskliga rättigheter i Turkiet har kraftigt försämrats. De som drabbas värst är personer som verkar för mänskliga rättigheter, journalister, oppositionspolitiker och de som arbetar för kurders rättigheter.

Läs Ayses berättelse

Videon ovan är från ett tidigare tillfälle än intervjun. 

Hur är läget i ditt hemland och i din organisation?

I Burma blir det bara värre för varje dag. Det finns nu omkring tio tusen politiska fångar. Över en miljon människor har flytt sina hem. Ungefär en miljon människor har förlorat jobbet och bönderna kan inte odla på grund av strider och minor.

Alla viktigare fackliga ledare är eftersökta av militären. Några av dem har gripits, andra gömmer sig. Det finns fortfarande människor som vågar protestera öppet, men någon normal facklig verksamhet går inte att bedriva. Vårt kontor har utsatts för en räd och militären tog alla dokument.

Vilket slags stöd behöver ni från omvärlden?

Fackförbunden behöver stöd för att vi ska kunna fortsätta kämpa. De fackliga ledare som gömmer sig behöver säkra gömställen och mat. Det behövs stöd till transporter. Vi hoppas också att omvärlden skärper sanktionerna mot militärjuntan.

Hur är din egen personliga situation?

Jag lever nu i exil i Tyskland. Min familj, alltså min mamma, bror och syster, har tagit sig över gränsen till Thailand. Men de har inga pass eller andra dokument så de kan inte ta sig vidare.

Stöd Palmecentrets verksamhet!

Bli månadsgivare

Hur vill du beskriva situationen i Turkiet och för din organisation?

Situationen när det gäller mänskliga rättigheter har blivit väldigt svår. De som drabbas värst är personer som verkar för mänskliga rättigheter, journalister, oppositionspolitiker och de som arbetar för kurders rättigheter. Till det kommer att korruptionen växer och rättsväsendet inte längre fungerar.

Vår organisation arbetar för att ge kurdiska akademiker en röst. Vi har nyligen åtalats för något som stått i vår tidning, trots att den inte är politisk. Det dyker upp okända människor och ställer frågor när vi har aktiviteter.

Vi tillämpar självcensur. Innan vi till exempel går ut med ett pressmeddelande eller publicerar en rapport så skickar vi den till en jurist som går igenom innehållet. Vi kan bli anklagade för att sprida ”terroristpropaganda” och då kan myndigheterna stänga organisationen.

Vad för slags stöd behöver ni?

Vi får nu stöd från S-kvinnor i Västerbotten och från Palmecentret. Det stödet går både till aktiviteter och den personal vi behöver för att genomföra aktiviteterna. Vi skulle önska att svenskt bistånd blev mer långsiktigt och att vi kunde lita på att vi får resurser under längre tid.

Hur är din personliga situation, är du orolig?

Jag och min familj har aldrig varit trygga. Min äldste bror var journalist och blev skjuten. Min mamma har deltagit i protestaktioner och blev nyligen misshandlad så hon hamnade med på sjukhus. Jag är född in i det här. Men situationen har på senare tid blivit allt svårare.

Detta att president Erdogan ställer krav för att släppa in Sverige och Finland i Nato är det något man hör talas om även i Turkiet?

Erdogan nämner det hela tiden. Valet i Turkiet närmar sig och Erdogan vill visa att han har inflytande. Han njuter av det.

STÖD PALMECENTRETS VERKSAMHET!

Bli månadsgivare

Jimmie Åkesson kan inte välja mellan Biden och Putin, efter att ha fått denna direkta fråga i tv 16 februari i år. Lite drygt en vecka senare anfaller Putins Ryssland Ukraina.

Åkesson och Sverigedemokraterna har sedan dess fördömt Putin och Rysslands krig, med all rätt och säkerligen genuint i många och de flesta fall. Och SD gör nu sitt yttersta för att städa bort alla tecken på de tidigare Putinvänliga strömningar som funnits inom partiet.

Under en lång period tillät partiledningen öppet Putinvänliga tendenser inom partiet. Men också på senare tid har SD jämställt Putins auktoritära politik med det vänsterliberala etablissemanget. Det ena har i sådana fall inte varit bättre än det andra, har det låtit. Det har lett till att SD i konkret politik ofta hamnat på samma sida som Putinvänliga krafter i exempelvis Europaparlamentet.

Högerextrema och populistiska rörelser i Europa

I just EU-parlamentet samlas som bekant de högerextrema och -populistiska partier och rörelser som i vida ordalag skulle kunna benämnas som SDs systerpartier i Europa. I ett försök att göra sitt parti mer rumsrent har SD valt att inte gå med i samma partigrupp, Identitet och Demokrati (ID), som bland andra italienska Lega, franska Nationell Samling, österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) och nederländska Frihetspartiet (PVV).

”Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik.”

 

Partier som i likhet med SD vunnit gehör på både hemmaplan samt i europeiska sammanhang. Att dessa partier är samma andas barn kartlade Olof Palmes Internationella Center redan inför EU-valet våren 2019 med rapportboken ”Ödesvalet – En orosanmälan om ett brunt Europa”.

Något som förenar dem är deras, åtminstone fram till och med 24 februari, öppet positiva inställning till Ryssland. Legas Salvinis och Nationell Samlings Le Pens Putinhyllande i synnerhet, men alltså också inom svenska SD. Varför?

Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik. Men synen på migration, nationell kultur samt dekadent vänsterliberalism förenar dem också idémässigt.

Auktoritära tendenser på kommunal nivå

SDs tidigare Putinvänliga hållning ger en föraning om vad det skulle innebära om SD fick ett ökat inflytande efter valet 11 september. SD är ett i grunden högerradikalt och auktoritärt parti. I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.

I Hörby i Skåne, där SD styr tillsammans med Moderaterna, har hälften av de kommunala cheferna sagt upp sig därför att de ansett det omöjligt att bedriva en seriös förvaltning när SD-politiker lägger sig i vad som måste göras. Den auktoritära politiken går som en röd tråd både i utrikes och inrikesfrågor.

”I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.”

 

Efter valet kan Sverige för första gången, beroende på regeringsbildning, få ett högerradikalt parti med ett rejält inflytande. Det är ett hot att ta på allvar.

Frihet i fara

Palmecentrets inledde kampanjen ”Frihet i Fara” 2020 med en rapport om auktoritära ledare och följde i fjol upp med en rapport om civilsamhällen runt om i världen, som i samma auktoritära framfart kraftigt decimerats. Den pågående kampanjens fokus ligger på faran för att dessa högerpopulistiska idéer nu hotar även vår demokrati. Hur det globala och det lokala hänger ihop.

För att demokratin globalt, ute i världen, är på tillbakagång är inte bara Putins Ryssland ett exempel på. Faktum är att 70 procent av jordens befolkning lever i diktaturer och drygt 87 procent i mer eller mindre inskränkta samhällen. Den här utvecklingen har gått snabbt och för bara 10 år sedan var siffrorna betydligt lägre.

”Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.”

 

Den demokratiska tillbakagången hänger inte sällan samman med högerpopulism och nationalistiska tongångar. Och det handlar inte bara om länder som Filippinerna, där den forne diktatorn Marcos son efterträtt Duterte, Bolsanaros Brasilien eller USA under Trumps tid vid makten. Det handlar om Erdogans Turkiet och EU-länder som Polen och Ungern där den tidigare Putinvännen Orban och hans Fidez nyligen valdes om på nytt.

Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.

Friheten i vår omvärld och direkta närhet är under attack. Putins krig i Ukraina och hans grumliga motiv visar med all tydlighet detta. Men att hans idévärld och auktoritära ledarstil redan innan krigsutbrottet hade fäste i Europa och världen, och var på frammarsch vet vi också. Precis som kriget nu drabbar oss i Sverige och hela världen direkt och indirekt kommer dessa idéer att göra det i samma takt som de får ökat inflytande i land efter land.

Det kan svenska väljare motverka genom att rösta på alternativ som inte förespråkar dessa idéer och som aktivt kämpar för att stävja utvecklingen av auktoritära och antidemokratiska krafter i vår omvärld.

Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken 2/9-2022. 

Flera forskningsinstitut har rapporterat att demokratin trycks tillbaka i världen. Enligt V-dem vid Göteborgs universitet levde 70 procent av jordens befolkning i diktaturer förra året. Och andelen länder där yttrandefriheten allvarligt hotas har ökat från 5 procent 2011, till 35 procent tio år senare.

Den demokratiska nedgången visas även i världsfacket ITUC:s årliga ’Global Rights Index’, som mäter hur fackliga rättigheter respekteras runt om i världen. Mätningen för 2022 visade en fortsatt nedåtgående trend; 87 procent av länder inskränker strejkrätten, i 77 procent av länder hindras arbetares kollektiva organisering, och våldet mot fackliga ledare ökar.

Enligt tidskriften The Economist var nedgången för demokratin mellan 2020 och 2021 den största sedan tidningen började mäta demokratin i världen. Många av världens ledare har använt pandemin som svepskäl för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter.

En gradvis urholkning

Urholkningen av demokratin sker mer i skymundan än tidigare i historien. I stället för drastiska svängar i auktoritär riktning i form av våldsamma kupper handlar det om gradvis underminering av demokratins institutioner. Genom exempelvis att:

• Sittande regeringar ger sig på civilsamhället.

  Människorättsorganisationer, fackföreningar och akademiska lärosäten blir utsatta för repression och hot. Förra året uppmättes ungefär 87 procent av världens befolkning leva i mer eller mindre inskränkta samhällen.

• Oberoende medier attackeras och journalister utsätts för kränkningar.

  På så sätt undergrävs förtroendet till demokratins stöttepelare. Reportrar utan gränser har mätt pressfriheten i världen i 20 år, och 2022 noterades den högsta siffran hittills för antalet länder där situationen klassas som mycket allvarlig (28 stycken). Sverige ligger på plats 3 i årets mätning, men under kategorin ”journalisters säkerhet” hamnar vi endast på plats 32.

• Polarisering i landet drivs på för att stärka konflikter och desinformation sprids kring politiska motståndare.

• Även formella institutioner attackeras.

  Inskränkningar görs på rättsväsendets oberoende, lagar ändras och domares självständighet undermineras.

Ojämlikhet och auktoritära allianser drivande

Det finns flera observationer om vad som driver den auktoritära utvecklingen. I viss mån kan det förstås som en motreaktion mot ökade ekonomiska klyftor i samhället. Orättvisor är starka drivkrafter bakom populism och polarisering, och många forskare pekar ut populismens tillväxt som ett av de största hoten mot demokratin.

Tilliten till demokratins institutioner har också varit på tillbakagång i många år i demokratiska och halvdemokratiska stater. Den har minskat som allra mest i Asien, Latinamerika och Östeuropa, men även i USA och resterade Europa har förtroendet backat.

När polariseringen i samhället ökar tenderar människor att bli mer benägna att smutskasta politiska aktörer man inte sympatiserar med. Förtroendet för nyhetskällor minskar och risken för polarisering blir därmed än större. När auktoritära ledare kommer till makten tenderar de att använda retorik för att förtrycka minoriteter och attackera den politiska oppositionen, vilket kan leda till ytterligare polarisering i en ständigt nedåtgående spiral.

Samtidigt är det också uppenbart att auktoritära regimer aktivt sprider sina idéer. Ryssland och Kina är två tydliga exempel.

Auktoritära regimer använder alltmer desinformation för att sprida sina åsikter och för att forma inhemsk och internationell opinion. Mediala kampanjer, falsk statistik och ”fejknyheter” används för att smutskasta motståndare, attackera media och rättfärdiga antidemokratiska auktioner. Denna spridning av desinformation går hand i hand med ökad polarisering och urholkning av liberala demokratiska fri- och rättigheter.

Denna artikel är ett utdrag från rapporten ”Demokrati på reträtt: varför ska man bry sig?”. Ladda ner hela rapporten här!

Vad kan vi i Sverige göra för att slå vakt om demokratin?

Läs mer: 4 sätt att ta friheten i försvar

1. Ta snacket! Vi måste våga ta snacket när mänskliga fri- och rättigheter ifrågasätts och attackeras, både på hemma- och bortaplan. Ett verktyg för auktoritära regimer är att använda desinformation för att forma opinion – så ta debatten för att kontra antidemokratiska krafter. Läs mer och få hjälp med argument!

2. Stötta våra fackliga kamrater. Påverka ditt fackförbund eller del av arbetarrörelsen att aktivt engagera er för internationella frågor.

Vill du vara med och stötta Palmecentrets fackliga partners med rådgivning och tips om fackligt arbete? Anmäl ditt intresse här, så kontaktar vi dig med mer info!

3. Stå upp för biståndet! Auktoritära ledare talar om nationens egenintresse, samt lobbar för  utträde ur internationella organisationer och avtal. Ett sätt att värna om internationell solidaritet och internationellt samarbete är att stå upp för att 1% av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) ska gå till bistånd.

Genom biståndet kan vi stötta demokratiska krafter i vår omvärld, bidra till att förebygga kriser och konflikter som driver människor på flykt, och bekämpa fattigdom och hunger. Det är en investering i vår gemensamma framtid.

Sätt press på regeringen och politikerna till valet och skriv under uppropet ”Rädda biståndet!”

4. Skänk en gåva eller bli månadsgivare. När motkrafternas kamp hårdnar måste vårt stöd öka! Som månadsgivare visar du på konkret internationell solidaritet varje månad. Din gåva hjälper demokratikämparna att fortsätta sitt arbete för alla människors frihet och rättvisa.

Stöd oss!