Fyra framsteg för mer demokrati och rättvisa – som ditt stöd har bidragit till
FILIPPINERNA: KVINNLIGA POLITIKER ORGANISERAR SIG GEMENSAMT FÖR ÖKAT INFLYTANDE
Palmecentrets partnerorganisation Institute of Politics and Governance (IPG) har etablerat initiativet Women Power Hub för att stärka kvinnors roll i politiken. Tidigare kände sig många politiskt aktiva kvinnor ensamma och utsatta. De arbetade isolerat med begränsade resurser och små personliga nätverk – vilket gör det svårt att påverka politiska beslut i Filippinerna som präglas av utbredd korruption. Särskild på lokal nivå fattas beslut ofta genom gentjänster och ekonomiska beroenden snarare än demokratiska processer.
Men i sex lokalsamhällen har kvinnliga politiker och kvinnoorganisationer nu börjat samarbeta på nya sätt, där kvinnor organiserar sig gemensamt för att stärka sitt inflytande och bidra till mer öppna och demokratiska beslutsprocesser.
COLOMBIA: UNGA FORMAR LOKAL POLITIK FÖR EN RÄTTVIS OCH GRÖN OMSTÄLLNING
Foto: VozEs
I flera av Colombias mest utsatta regioner – Amazonas, Chocó och Sierra Nevada – hotas naturen av avskogning, gruvdrift och klimatförändringar. Samtidigt saknar unga ofta möjligheter att påverka de politiska beslut som avgör deras framtid.
Palmecentrets partnerorganisation VozEs arbetar för att förändra detta. De har startat ett utbildningsprogram i samarbete med regionala myndigheter och Colombias pedagogiska universitet för att utbilda unga miljöledare och stärka ungas möjligheter att demokratiskt påverka utvecklingen i sina samhällen. Under 2025 deltog 800 ungdomar från åtta landsbygdskommuner i Chocó.
I regioner präglade av fattigdom, konflikt och organiserad brottslighet bidrar arbetet både till att skydda Amazonas och till att stärka demokratin genom att fler unga engagerar sig i samhällsbeslut.
SERBIEN: CIVILSAMHÄLLET GAV KOLREGIONER EN RÖST I KLIMATOMSTÄLLNINGEN
För kolberoende lokalsamhällen i Serbien riskerade den gröna omställningen att bli alltför teknisk och toppstyrd, utan tillräcklig hänsyn till arbetstillfällen och de människor som påverkas mest. Men Palmecentrets partnerorganisation Democratic Dialogue Network (DDN), tillsammans med andra organisationer i civilsamhället, bidrog till att förändra detta och skapa en mer inkluderande process med ökade möjligheter för befolkningen att kunna påverka sin framtid (dvs. en mer rättvis klimatomställning).
FACKLIGA ORGANISATIONER TAR PLATS I AFRIKAS HANDELSPOLITIK
Det afrikanska frihandelsavtalet AfCFTA omfattar över en miljard människor och kan få stor betydelse för sysselsättning och arbetsvillkor. Trots detta stod fackföreningar länge utanför både förhandlingar och genomförande av avtalet.
Genom stöd från Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) har situationen nu börjat förändras. Fackliga organisationer i nio afrikanska länder har stärkt sin organisering. I både Rwanda och Namibia har man fått plats i nationella kommittéer som ansvarar för implementeringen av frihandelsavtalet. Det innebär att arbetstagarnas perspektiv för första gången finns representerat i viktigt beslut om handel och ekonomisk politik.
Tillsammans stärker vi människors möjligheter att organisera sig för att ta makten över sina liv. Läs mer om framsteg för demokrati och rättvisa som ditt stöd har bidragit till i vår verksamhetsberättelse:
Regeringens stoppade stöd – hårt slag för san-kvinnorna
I huvudstaden Windhoek driver organisationen Women’s Leadership Center flera program för marginaliserade kvinnor och flickor. Ett handlar om att motverka skadliga kulturella praktiker i Zambeziregionen. Ett annat riktar sig till unga lesbiska kvinnor.
Men ett tredje program – finansierat av Palmecentret – fokuserar på unga kvinnor från urfolket san. Det är nu det arbetet hotas.
– San är den mest marginaliserade, exkluderade, utsatta och fattiga gruppen i Namibia. Många svälter, säger Liz Frank, chef för organisationen.
Hon beskriver hur det först på senare tid börjat talas om det som kan beskrivas som ett folkmord på san.
– Alla talar om folkmorden på herero och nama, men först nu börjar vi se vad som hänt san och tystnaden kring det. Vi talar om ett slags generationsöverskridande trauma – ett sår som fortfarande påverkar samhällena.
Till skillnad från andra grupper som drabbats av kolonialism och apartheid har san inte återhämtat sig, säger hon.
– De har skolor på sina egna språk, de har professorer, böcker, boskap och land. San däremot har fortfarande ingenting.
Konsekvenserna märks i vardagen. Många vill inte identifiera sig som san. Barn undervisas inte på sina modersmål, och de olika san-språken skiljer sig så mycket att grupperna ibland inte kan kommunicera med varandra.
Det försvårar också möjligheten att organisera sig och ställa krav gentemot staten – både kring det historiska traumat och den situation de lever i i dag.
Sedan 2012 har Women’s Leadership Center arbetat med unga san-kvinnor i bland annat Kavango East, i Bwabwata nationalpark.
– Det är ett område där de tidigare levde som jägare och samlare. I dag bor de på ett gammalt militärläger från den sydafrikanska armén och får inte längre jaga eller samla. Djuren skyddas, men människorna drivs bort, säger Liz Frank.
De saknar både jordbrukskunskaper och andra försörjningsmöjligheter. Den lokala skolan undervisar inte på deras språk, och barn diskrimineras om de talar sina klickspråk.
– Det finns därför ett stort behov av att återta en stolt san-identitet – med kultur, historia och språk.
Arbetet har fokuserat på att bygga självkännedom, språklig stolthet och lokalt ledarskap. I flera byar har kvinnliga ledare utbildats som i sin tur organiserar andra kvinnor.
– De återknyter till sina språk och för vidare detta till barnen. De stöttar också flickor att stanna kvar i skolan trots diskriminering och våld.
Nästa steg var att samla kvinnor från olika delar av landet och bygga en nationell organisation för unga san-kvinnor.
Planerna omfattade ett större möte i Windhoek, en kulturfestival och en plattform för dialog med regeringen.
– Med åren har de lärt sig engelska och kan nu kommunicera med varandra. Nu ville vi ta nästa steg och låta dem bygga sitt eget nätverk och själva söka finansiering.
Men finansieringen har stoppats.
– Vi har medel fram till juni 2026. Tanken var egentligen ett tvåårigt avtal, men det kortades till januari–juni. Om vi inte hittar ny finansiering kan vi inte fortsätta.
Hon efterlyser nu att beslutet omprövas.
– Det här handlar om en av de mest marginaliserade grupperna av kvinnor i världen. Det stöd vi fått har lett till enorm utveckling – personlig styrka, kunskap om rättigheter, språk och kultur, och ledarskap i samhällena.
Samtidigt lever det generationsöverskridande traumat kvar.
– Vi ser alkoholmissbruk, en känsla av utanförskap och att inte tillhöra nationen. De säger själva: vi var de första människorna här, nu är vi de sista.
San-folket är södra Afrikas äldsta invånare och har levt i området i minst 20 000 år. I dag lever omkring 38 000 san i Namibia, ofta som en marginaliserad minoritet.
Sydafrika: De hjälper våldsutsatta kvinnor – nu kan de tvingas stänga ner
Cala Domestic Violence Unit arbetar i staden Cala och på landsbygden i de östra delarna av Sydafrika, där våld mot kvinnor är ett utbrett problem. Organisationen grundades 1999 och var den första i sitt slag i området.
– Vi är fortfarande den enda organisationen som arbetar med detta, säger Thandiwe Yeko som är grundare och själv en överlevare.
Bland annat genomför de dörrknackning i byar långt ut på landsbygden i fattiga områden, dit samhällsservices ofta inte når. Men på så sätt når de kvinnor som är utsatta för våld i hemmet och som annars osynliggörs och kan ha svårt att få tillgång till hjälp.
Det är en av flera saker som oroar Thandiwe och medarbetarna på organisationen vid förlust av stöd från Palmecentret – att de inte kommer kunna ha samma täckning och nå lika långt ut i avlägsna områden.
När Cala DVU träffar överlevare gör de en bedömning om hur de bäst kan hjälpa. De flesta kvinnor i byarna lever i fattigdom och är ekonomiskt beroende av sina förövare, så organisationen arbetar också med att hitta vägar för kvinnorna att bli mer självständiga. Exempelvis kan de få träning i bakning eller andra färdigheter som kan hjälpa dem bli självförsörjande och starta kooperativ (Läs mer: Kvinnor får stöd att bli egenföretagare).
– Vi vill få bort dem från situationen. Vi vill inte att de ska behöva gå tillbaka till sina förövare, utan ge dem något som kan hjälpa dem, berättar medarbetaren Lwando Mgwexe.
Målet är ett bygga ett bättre samhälle för kvinnor och barn. Cala DVU genomför även medvetenhetskampanjer och samverkar med lokala myndigheter, organisationer och traditionella ledare för att utbilda om det våld och förtryck som många kvinnor och barn möter och de traditionella normer och patriarkala strukturer som ligger till grund.
I dag kan traditionella ledare själva höra av sig till Cala DVU gällande workshops om exempelvis jämställdhet och vill ha deras expertis.
– Det är inte längre vi som ringer dem, de ringer oss, säger Lwando.
Det har också gjort det enklare för kvinnor att själva berätta om övergrepp de utsatts för.
AVGÖRANDE STÖD TILL VÅLDSOFFER HOTAS
Cala DVU finns också som stöttning till kvinnor som väljer att genomgå rättsprocesser. En del har kanske inte stöd från familj eller vänner, men då följer medarbetare från Cala DVU med till rätten och erbjuder emotionellt support. De samverkar också med åklagare.
Med hjälp av stödet från Palmecentret har de även kunnat starta ett särskilt rum på stadens polisstation, där våldsutsatta kvinnor som gör en anmälan direkt kan mötas av utbildad personal från Cala DVU och få omedelbar psykologisk och medicinsk hjälp. Men det arbetet riskeras nu.
Organisationen är nämligen till stor del beroende av stödet från Palmecentret för sin verksamhet. Och även om de arbetar hårt med att hitta andra medel är det tufft, eftersom det ofta kommer med särskilda villkor och begränsningar för deras arbete.
– Med stödet från Palmecentret kan vi nå fler människor, menar de.
Thandiwe och de två medarbetarna Lwando och Khuselwa som Palmecentret pratar med, är särskilt oroliga för hur de kvinnor och barn som Cala DVU stödjer kommer att drabbas om de skulle försvinna, eftersom de är den enda organisationen i området som arbetar med dessa frågor. Men verkligheten är också den att även deras eget levebröd påverkas.
– Till och med våra hushåll är beroende av den här finansieringen. För att betala för mat eller skolavgifter. Även vi drabbas, säger Thandiwe.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
Ett fall som Cala DVU har haft handlar om en fyraårig flicka som våldtagits av sin pappa, vilket rapporterades till organisationen av hennes lärare. De rapporterade vidare till lokala myndigheter, men när de var långsamma i att hantera frågan låg Cala DVU på tills dess att fallet togs upp, samt såg till att pappan förflyttades från hemmet. Cala DVU har sedan dess bland annat följt med flickan och hennes mamma när de har behövt vara i rätten.
Det kan också handla om ekonomiskt våld. Ett annat fall handlade om en äldre kvinna, en änka, som blev vräkt från sitt hem efter att en man utmanade hennes rätt till marken som hon hade fått. Cala DVU medlade i fallet och lyckades lösa det så att kvinnan fick tillbaka ägandeskapet.
Solidaritet med frihetskampen i Iran – vägar framåt för demokratisk förändring?
Hur kan vi bäst stödja människor i Iran i deras kamp för frihet och demokrati? Under lång tid har befolkningen levt i en diktatur där grundläggande mänskliga rättigheter saknats. Kvinnor har drabbats extra hårt.
Den senaste tidens händelser i Mellanöstern väcker både hopp och fruktan. Finns möjligheten att regimen faller och ersätts av ett demokratiskt styre, och i så fall vilket slags styre? Vilka krafter i Iran kan skapa den positiva förändring som krävs? Hur stöder vi demokratisering i Iran samtidigt som vi värnar den internationella folkrätten? Vad krävs för att även kvinnor och alla befolkningsgrupper i landet får vara med och utforma framtiden? Sverige har en tradition av aktiv utrikespolitik och internationell solidaritet, hur bör en kommande regering utforma politiken gentemot Iran?
Seminariet består av två delar. I den första delar tre Irankännare med sig av sin kunskap och analys. I en andra del diskuterar företrädare för Olof Palmes Internationella Center, Socialdemokraterna och LO hur de ser på situationen och hur vi bygger solidariteten med befolkningen i Iran.
MEDVERKANDE:
Panel 1. Kunskap och analys
Sara Recabarren, journalist och författare Idris Waysi, lektor i statsvetenskap vid Karlstad universitet Azadeh Rojhan, riksdagsledamot (S)
Panel 2. Arbetarrörelsen agerar – politiskt och fackligt
Margot Wallström, tidigare utrikesminister och ordförande för Olof Palmes Internationella Center Alexandra Völker, riksdagsledamot (S), ledamot i utrikesutskottet Leif Isaksson, internationell ombudsman på LO
Moderator: Jesper Bengtsson, chefredaktör på Dagens Arena
NÄR: 15/4, kl. 18:00
VAR: Zätasalen, ABF-huset, Sveavägen 41
Arrangörer: Olof Palmes Internationella Center, ABF Stockholm, LO, Socialdemokraterna
Fri entré
Kvinnorättskämpar i Turkiet riskerar att lämnas ensamma
Sedan 1997 driver Association of Legal Aid Against Sexual Violence Turkiets första och enda juridiska mottagning som erbjuder kostnadsfritt rättsligt stöd till kvinnor och transpersoner som utsatts för sexuellt våld och tortyr av statliga aktörer. De hjälper även kvinnor i allmänhet som utsatts för våld – i fängelser, polisförvar, på gatan, i skolan eller i hemmet. Utöver juridisk representation för de som vill vidta rättsliga åtgärder ser de också till att våldsoffer vid behov får tillgång till samtalsstöd och sjukvård.
Verksamheten grundades efter att Eren Keskin, människorättsadvokat och Palmepristagare, själv suttit fängslad på grund av en artikel som hon hade skrivit (hon använde ordet ”Kurdistan”). Hon bevittnade då de sexuella övergrepp och tortyr som kvinnor i häkten och fängelser utsattes för.
Riskerar nu nedläggning
Legal Aids arbete har varit avgörande för att synliggöra sexuellt våld som annars tystas ner, och har uppmärksammats och prisats internationellt.
– Vår organisation är i dag allmänt erkänd i Turkiet som ett center där offer kan ansöka om stöd. Därför kontaktar många kvinnor och transkvinnor oss direkt, berättar Eren Keskin.
Om åtal i nationella domstolar inte ger resultat driver de också fall till författningsdomstolen och den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.
Men trots sitt avgörande arbete riskerar organisationen nu att tvingas stänga på grund av akut finansieringsbrist eftersom de är beroende av stöd från Palmecentret. Ett stopp skulle innebära att några av de mest utsatta i Turkiet lämnas utan juridiskt skydd och stöd.
– En stor andel av de vi hjälper är kvinnor som lever under svåra ekonomiska förhållanden, har överlevt våld och är i behov av hjälp. Om vår organisation inte kan fortsätta sin verksamhet kommer dessa kvinnor att bli helt utan stöd.
Turkiet är ett land där människorättsförsvarare, journalister och regimkritiker hotas, övervakas och fängslas.
Organisationer i civilsamhället verkar under ständig press. De kan behöva tillämpa självcensur för att undvika anklagelser som gör att myndigheter kan stänga ner verksamheten. Och polis närvarar regelbundet vid protester och presskonferenser – inte för att skydda, utan för att skrämma.
– Även om vår förening anses vara en respekterad institution, utsätts även vi ibland för liknande former av påtryckningar, berättar Eren Keskin.
”Jag vill vara kvar här och kämpa”.
Eren är själv en måltavla för Erdoganregimen på grund av sitt arbete för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, och har hotats många gånger. Med fler än hundra politiskt motiverade stämningar mot sig riskerar hon kanske resten av livet i fängelse, men hon vägrar trots det att lämna landet.
– Jag vill vara kvar här och kämpa, sa Eren när Palmecentret träffade henne i början av året i Istanbul.
För henne – och för alla som arbetar för Legal Aid – har kampen för mänskliga rättigheter blivit vad de kallar “en livsstil”.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
Nordmakedonien: Facklig frigörelse – på kvinnors villkor
Biståndsministern stoppar Palmecentrets Sida-uppdrag att främja civilsamhället internationellt. Det kommer slå hårt mot våra samarbetspartners runt om i världen. Vi behöver nu din hjälp att möta regeringens riktade angrepp och stötta våra modiga partnerorganisationer. Vi kommer jobba hårt att försöka hitta ny finansiering för att kunna säkra deras viktiga arbete.
På mindre än ett år samlade Glasen Sindikat 300 medlemmar, tecknade ett kollektivavtal och löste flera arbetskonflikter. Detta i ett land där fackföreningar länge förknippats med korruption och partipolitik, och där oberoende röster utestängs från dialog med staten.
Bakom framgången ligger det långsiktiga arbete som Palmecentrets partner Glasen Tekstilec bedrivit sedan 2017 med att informera arbetare om sina rättigheter, erbjuda juridiskt stöd, bygga förtroende och utmana maktstrukturer. Föreningen har fått stöd både ekonomiskt och strategiskt genom samarbetet med Palmecentret och Handels i Gävle, och de har genom åren hanterat över 400 rättsfall.
Fackföreningen är kvinnoledd och genomsyras av jämställdhet – ett tydligt exempel på hur kvinnors organisering kan förändra arbetsvillkor och stärka demokratin.
Trots försök från regeringen att exkludera Glasen Tekstilec från nationella dialoger har organisationen byggt starka nätverk internationellt, fått stöd från ILO och skapat uppmärksamhet i medier. De har också prioriterat samarbeten med lokala myndigheter där förändring visat sig möjlig.
Glasen Sindikat representerar en ny generation facklig organisering – förankrad hos gräsrötterna och ledd av kvinnor som själva vet hur det är att arbeta under tuffa villkor. Med deras röst blir arbetare inte bara hörda – de får också verklig makt att påverka sina liv.
Kvinnor får stöd i att bli egenföretagare
Södra Afrika: Hållbara matträdgårdar hjälper kvinnor att lämna våldet
Tre kvinnoorganisationer som Palmecentret stöttar i Sydafrika och Zimbabwe såg hur klimatkrisen ökar kvinnors fattigdom och utsatthet för våld. De bestämde sig för att göra något som både stärkte kvinnorna de jobbar med och bidrog till grön omställning. Därför utbildar de nu kvinnor som överlevt könsbaserat våld så att de kan skapa hållbara matträdgårdar. Där används traditionella frön, hämtade från en fröbank som kvinnor på landsbygden startat. På så sätt kan kvinnorna odla tåliga grödor som är bättre anpassade för ett hetare klimat. Med en tryggare matförsörjning och ekonomi kan de lättare lämna våldsamma relationer.
Filippinerna: Kvinnor återvänder och bygger gröna företag
Många filippinska kvinnor arbetar utomlands under svåra villkor. Det är vanligt att de behöver lämna sina barn hos släktingar och vara borta från dem under flera års tid för att försörja sig och skicka hem pengar. Skulle de återvända till Filippinerna möter de ofta arbetslöshet och ekonomisk osäkerhet. Det vill Center for Migrant Advocacy ändra på. I samarbete med Palmecentret och Anna Lindhs minnesfond stöttar organisationen kvinnor i att gå samman lokalt för att skapa hållbara jobb och småskaliga företag.
Genom stödet har det bildats kvinnokooperativ som till exempel producerar ekologisk juice och sylt och mattor av återbrukad textil – samtidigt som de kräver sin rätt till offentligt stöd ur jämställdhetsbudgeten. Enligt filippinsk lag måste alla myndigheter avsätta minst fem procent av budgeten till aktiviteter som främjar kvinnors rättigheter. Men det är långt ifrån alltid som det sker, och när det händer kan pengarna gå till något projekt som leds av den lokala borgmästarens fru.
Genom Center for Migrant Advocacy får kvinnorna utbildning, en plats att utbyta erfarenheter på och stöd i att söka gemensamma projekt. På så sätt skapas självständighet och framtidstro – och fler filippinska barn kan växa upp med sina föräldrar.
Albanien: Marginaliserade kvinnor får stöd att starta eget
Palmecentrets partner Gender Alliance Development Center (GADC) har framgångsrikt påverkat Tiranas kommun att utöka stödet till marginaliserade kvinnor. Stödet riktar sig till kvinnor på landsbygden, ensamstående mödrar och romska kvinnor, med ett särskilt fokus på kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Tack vare att GADC uppvaktat beslutsfattare får nu kvinnorna 6 000 euro i ett startbidrag för att utveckla sin egen affärsverksamhet. De är dessutom undantagna från skatter under ett år, och kommer erbjudas mentorskap och utbildning för att öka sina chanser att lyckas.
Att utsatta kvinnor ges möjlighet att bygga upp en egen försörjning lyfter familjer ur fattigdom och bidrar till samhällets utveckling i stort. Det är särskilt viktigt för kvinnor som utsätts för våld hemma, för att kunna bryta våldscirkeln.
Kvinnor stärks på landsbygden på Västbanken
Palmecentret stödjer kvinnorättsorganisationer runt om i världen samt arbetar med att stärka kvinnors politiska organisering och öka deras makt och inflytande i samhället och på arbetsmarknaden. Läs mer om vårt arbete för ökad jämställdhet globalt.
+ Vår akutinsamling för civilbefolkningen i Palestina pågår fortfarande: Läs mer här.
Palmecentrets partnerorganisation Health Development Information and Policy, HDIP, är en tidigare hälsoinriktad organisation som i dag arbetar med kvinnor på landsbygden på Västbanken, Palestina. De stöttar kvinnorna att själva ta makten över sina liv och påverka sina lokala samhällen – exempelvis genom att driva på för politiska eller juridiska förändringar, eller för att öka kvinnor och ungas representation i beslutsfattande.
Nida och Latife är två kvinnor som har stärkts med hjälp av HDIP:s aktiviteter och ledarskapsutbildningar.
Nida Adra kommer från byn Bani Naim i Hebron och arbetar som fotograf. Hon har tagit del av HDIP:s projekt ”Women Can Change the Society” sedan 2021. I dag opinionsbildar hon aktivt om ILO-konventionen C190 om våld och trakasserier på arbetsplatsen och är också invald som styrelsemedlem i kvinnocentret i byn.
– Jag är en frånskild kvinna och mamma till två barn. Min berättelse började när jag gjorde ett misstag och gifte mig med fel person, berättar hon.
Nidas man isolerade henne från familj och vänner. Hon beskriver det som att ha varit fast i en bur och att hon var utmattad. När Nida försökte lämna sin man krävde han att hon gav upp vårdnaden om barnen i utbyte mot frihet. Alla runt henne protesterade mot beslutet. Men efter ett år har hon kunnat återta sina och barnens rättigheter i enlighet med lagen och de är återförenade.
– Genom projektet har jag fått styrkan och beslutsamheten att kräva mina fulla rättigheter utan någons inblandning, säger hon.
Latife Amro är 22 år gammal från Hebron och har tagit del av projektet sedan 2022. Hon fick reda på HDIP:s aktiviteter genom Samira, som är invald i den lokala församlingen. Samira tillsammans med Fadiwa, en fältkoordinator hos HDIP, var också de som övertygade Latifes pappa att låta henne delta i projektet när han först motsatte sig idén.
– Jag kommer ihåg att under första träffen skämdes jag för att jag inte hade kommunikationsfärdigheter och inte visste hur jag skulle uttrycka mina känslor. Jag lyssnade på de unga kvinnor som tog del av programmet för att stärka kvinnor och såg deras personliga utveckling. Men det var en utmaning för mig, säger Latife.
– Vid slutet av träffen beslutade jag mig för att jag ville vara som dem, en rättfram och stark kvinna som kan stå upp för sina rättigheter och utmana samhället.
Innan Latife blev aktiv i HDIP:s projekt kände hon sig isolerad och olycklig. Hon hade mobbats i skolan till den grad att hon misslyckades med sina sluttentor. Hon såg ingen annan väg framåt i livet än att gifta sig eller att dö.
I dag känner hon sig som en del av gruppen och stark nog att tala framför andra och förespråka sina rättigheter, berättar hon.
– Kvinnogruppen fortsätter att uppmuntra mig att gå tillbaka och göra klart gymnasieskolan. Min plan för 2025 är att återvända för att göra klart de sista tentorna.
Utöver HDIP:s arbete med att stärka kvinnliga ledare på landsbygden har de varit del av en kampanj för att stoppa våld mot kvinnor – bland annat genom att delta i arbetet med att ta fram skuggrapporter till FN.
HDIP stöds av Socialdemokraterna iÖstergötland och Akademikerförbundet SSR genom Palmecentret.
En kedjereaktion
Samira som hjälpte till att se till att Latife kunde delta i HDIP:s aktiviteter, blev själv invald i den lokala församlingen i Hebron några år tillbaka. Att flera kvinnor kandiderade och vann utmanade det normalt konservativa och patriarkala lokala styret och var ett resultat av att HDIP och flera andra organisationer tålmodigt arbetat med att öka ungas och kvinnors politiska representation.
Som lokal ledare arbetar Samira i sin tur med att stärka och mobilisera kvinnor. Varje lokal ledare skapar grupper med omkring 20-25 kvinnor som träffas regelbundet i det egna samhället. De lokala ledarna i olika distrikt träffas också månadsvis för att gemensamt med civilsamhällesorganisationer organisera påverkansplaner och aktiviteter. Även ett nationellt nätverk har bildats.
Vi vill ha ett Sverige att vara stolt över
Svenska folket vill känna stolthet över Sveriges internationella engagemang för fred, jämställdhet och demokrati, visar en undersökning. Regeringens omläggning av biståndet saknar stöd – inte ens var tionde tycker det är prioriterat att svensk export ska gynnas av biståndet.
2024 lider mot sitt slut. Det är svårt att inte känna hopplöshet och maktlöshet när krigen inte verkar ha något slut, demokratin går bakåt, klimatkrisens konsekvenser blir alltmer allvarliga och allt fler människor tvingas fly sina hem.
Under en period före pandemin gjordes stora framsteg – barnadödligheten gick ner kraftigt och hunger, fattigdom och barnarbete minskade. En anledning var att många länder gick samman och bidrog med resurser. I dag är läget ett annat. Rika länder, inte minst Sverige, drar ner på sitt bistånd. På FN:s klimattoppmöte i slutet av november kom världens länder med nöd och näppe fram till ett avtal om klimatfinansiering, på en nivå som är många gånger lägre än behovet. Världshälsoorganisationen WHO saknar nödvändiga pengar till förebyggande insatser som tillgång till vaccin och rent vatten.
Viktigt att känna stolthet
I Sverige finns det ett djupt engagemang för omvärlden, och en stark känsla av att vi ska dela med oss till dem som har mindre. Vår opinionsundersökning visar att en stor majoritet (74 procent) av svenska folket tycker att det är viktigt att kunna känna stolthet över Sveriges internationella engagemang för fred, jämställdhet, klimat och demokrati.
Svenska folket förväntar sig att vårt land ska vara en del av lösningen på världens gemensamma problem.
Tre av fyra personer vi möter i matbutiken, i busskön och på fotbollsläktaren bryr sig alltså om vad vi som land gör för världen.
Regeringen har under sin tid vid makten i stället minskat biståndet och avslutat långsiktigt stöd till människor i några av de värst drabbade länderna. Resurserna till jämställdhetsarbete och arbetet med FN:s Globala mål har minskat. Regeringen styr en allt större del av den krympande biståndsbudgeten till att minska migration till Sverige och gynna svenska företags exportmöjligheter.
Den omställning av svenskt bistånd som sker har inte stöd hos svenska folket. Endast åtta procent tycker att det är prioriterat att biståndet ska gynna svenska företags export, medan en majoritet av befolkningen (63 procent) vill att biståndet ska gå till de människor som är värst drabbade.
Den kraftsamling för världen som har gjorts förut kan göras igen. Svenska folket förväntar sig att vårt land ska vara en del av lösningen på världens gemensamma problem. Det borde regeringen lyssna på.
Underskrivet av:
Oscar Ernerot,generalsekreterare Olof Palmes internationella center Ulrika Grandin, generalsekreterare, UN women Sverige Isabella Olsson, global påverkanschef, Läkarmissionen Mattias Ingeson, generalsekreterare, Erikshjälpen Ulrika Urey, generalsekreterare Fairtrade Sverige Maria Nyberg, generalsekreterare, Union to union Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan Anna Stenvinkel, generalsekreterare, Forumciv Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till kvinna Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden
”Visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.”
Regeringen har lovat att vara en stark global röst för jämställdhet. Men halvvägs in i mandatperioden är det tydligt att jämställdhet i utrikespolitiken prioriteras ned.
Vi uppmanar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) att vända utvecklingen och i handling visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.
När delstater i USA inför abortförbud, Ryssland kriminaliserar ”propaganda” för andra normer än kärnfamiljen, Italien avskriver föräldraskap mellan samkönade par och allt fler kvinnor och flickor drabbas av sexuellt våld i väpnade konflikter i Gaza, Libanon, Sudan och Ukraina, är det inte läge att slå sig till ro.
Det är bra att regeringen kontinuerligt lyfter fram kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter i internationella sammanhang.
Maria Malmer Stenergard talade i slutet av september i sitt anförande i FN:s generalförsamling om att den globala oppositionen mot jämställdhet kraftsamlar och att vi alla måste stå upp mot den. Vi håller med.
På firandet av FN-dagen i Stockholm upprepade ministern att jämställdhet är ett kärnvärde i Sveriges utrikespolitik.
Men sådana utfästelser kräver mer än bara prat. Fakta visar att regeringen har tagit bort uppdrag om jämställdhet från olika myndigheter, Sveriges globala ambassadör för jämställdhet har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ner och jämställdhetstjänster på Sida har tagits bort.
Regeringen har också skurit ned på stödet till olika FN-organisationer, inte minst de som arbetar för jämställdhet och reproduktiv hälsa. Nyligen visade regeringens egen rapport om hälsobiståndet att Sveriges stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har minskat.
I många länder motarbetas kvinnors rättigheter, lagar som skyddar mot våld luckras upp och tillgången till säker abort och preventivmedel begränsas.
Samtidigt som välfinansierade och inflytelserika aktörer som arbetar emot kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter växer, den så kallade anti-genusrörelsen, tystnar röster runt om i världen för jämställdhet. Därför är Sveriges politiska och ekonomiska stöd till jämställdhet viktigare än någonsin.
Till skillnad från anti-genusrörelsen är kvinnorättsrörelser extremt underfinansierade. Sverige behöver kliva fram och öka anslagen till jämställdhet generellt och kvinnorättsorganisationer specifikt.
Sveriges utrikesminister har en viktig roll i att driva på för jämställdhet i EU:s globala politik liksom i EU:s nästa budget som snart förhandlas fram.
För att vara en trovärdig aktör behöver jämställdhet genomsyra hela utrikespolitiken.
Precis som Maria Malmer Stenergard konstaterade i riksdagen nyligen är det viktigt att alla enheter på utrikesdepartementet arbetar med jämställdhet inom sina arbetsområden. Idag har bara en av nio myndigheter under utrikesdepartementet i uppdrag att integrera jämställdhet och det finns ingen handlingsplan för jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsarbete kräver instruktioner och uppdrag i regleringsbrev, specialiserade tjänster och ett tydligt ledarskap.
För att stärka Sveriges globala politik för jämställdhet uppmanar vi Maria Malmer Stenergard och regeringen att:
– Driva på i FN och EU för alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive de mest omstridda frågorna som könsrelaterat våld, säker abort, sexualundervisning och hbtqi-rättigheter.
– Bygga strategiska partnerskap med länder och civilsamhällesorganisationerför att skapa en starkare global majoritet för jämställdhet och förändra normer. Satsa på diplomatiskt arbete gentemot låg- och medelinkomstländer som idag inte stödjer jämställdhetsarbetet tillräckligt aktivt.
– Finansiera de aktörer som gör störst skillnadför att främja kvinnors och flickors rättigheter. En stark kvinnorörelse är enligt forskning en förutsättning för att jämställdheten ska stärkas i ett samhälle, men just kvinnorättsorganisationer är särskilt hotade och kroniskt underfinansierade.
– Ta fram en gemensam handlingsplan för jämställdhet inom UD:s tre ansvarsområden säkerhet, handel och utveckling och återinför den globala jämställdhetsambassadören.
– Ge plats åt flickor och kvinnor i alla åldrar i processer och beslut som berör dem, på alla nivåer. Det är avgörande för en relevant och effektiv utrikespolitik att ta deras analyser och rekommendationer i beaktande.
Vi står redo att bidra med vår expertis och våra nätverk. Vi ser hur våra partners runt om i världen kämpar i motvind. Vi vet att Sveriges stöd kan göra skillnad. Vi hoppas Maria Malmer Stenergard vill träffa oss i höst för att prata mer om hur det kan ske.
SKRIBENTERNA
Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Shahab Ahmadian, ordförande för organisationen Män Mattias Brunander, generalsekreterare för Diakonia Eva Ekelund, ställföreträdande chef för Act, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan international Sverige Ulrika Grandin, generalsekreterare för UN Women Sverige Malpuri Groth, operativ chef och ansvarig för Sveriges kvinnoorganisationers internationella samarbeten Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU Louise Lindfors, generalsekreterare för Afrikagrupperna Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet Malin Pihlström, kanslichef för Operation 1325 Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna Latinamerika Anna Tibblin, generalsekreterare för We effect Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Actionaid Sverige Prudence Woodford Berger, ordförande för PRO global
