Palmecentret stödjer kvinnorättsorganisationer runt om i världen samt arbetar med att stärka kvinnors politiska organisering och öka deras makt och inflytande i samhället och på arbetsmarknaden. Läs mer om vårt arbete för ökad jämställdhet globalt.
+ Vår akutinsamling för civilbefolkningen i Palestina pågår fortfarande: Läs mer här.
Palmecentrets partnerorganisation Health Development Information and Policy, HDIP, är en tidigare hälsoinriktad organisation som i dag arbetar med kvinnor på landsbygden på Västbanken, Palestina. De stöttar kvinnorna att själva ta makten över sina liv och påverka sina lokala samhällen – exempelvis genom att driva på för politiska eller juridiska förändringar, eller för att öka kvinnor och ungas representation i beslutsfattande.
Nida och Latife är två kvinnor som har stärkts med hjälp av HDIP:s aktiviteter och ledarskapsutbildningar.
Nida Adra kommer från byn Bani Naim i Hebron och arbetar som fotograf. Hon har tagit del av HDIP:s projekt ”Women Can Change the Society” sedan 2021. I dag opinionsbildar hon aktivt om ILO-konventionen C190 om våld och trakasserier på arbetsplatsen och är också invald som styrelsemedlem i kvinnocentret i byn.
– Jag är en frånskild kvinna och mamma till två barn. Min berättelse började när jag gjorde ett misstag och gifte mig med fel person, berättar hon.
Nidas man isolerade henne från familj och vänner. Hon beskriver det som att ha varit fast i en bur och att hon var utmattad. När Nida försökte lämna sin man krävde han att hon gav upp vårdnaden om barnen i utbyte mot frihet. Alla runt henne protesterade mot beslutet. Men efter ett år har hon kunnat återta sina och barnens rättigheter i enlighet med lagen och de är återförenade.
– Genom projektet har jag fått styrkan och beslutsamheten att kräva mina fulla rättigheter utan någons inblandning, säger hon.
Latife Amro är 22 år gammal från Hebron och har tagit del av projektet sedan 2022. Hon fick reda på HDIP:s aktiviteter genom Samira, som är invald i den lokala församlingen. Samira tillsammans med Fadiwa, en fältkoordinator hos HDIP, var också de som övertygade Latifes pappa att låta henne delta i projektet när han först motsatte sig idén.
– Jag kommer ihåg att under första träffen skämdes jag för att jag inte hade kommunikationsfärdigheter och inte visste hur jag skulle uttrycka mina känslor. Jag lyssnade på de unga kvinnor som tog del av programmet för att stärka kvinnor och såg deras personliga utveckling. Men det var en utmaning för mig, säger Latife.
– Vid slutet av träffen beslutade jag mig för att jag ville vara som dem, en rättfram och stark kvinna som kan stå upp för sina rättigheter och utmana samhället.
Innan Latife blev aktiv i HDIP:s projekt kände hon sig isolerad och olycklig. Hon hade mobbats i skolan till den grad att hon misslyckades med sina sluttentor. Hon såg ingen annan väg framåt i livet än att gifta sig eller att dö.
I dag känner hon sig som en del av gruppen och stark nog att tala framför andra och förespråka sina rättigheter, berättar hon.
– Kvinnogruppen fortsätter att uppmuntra mig att gå tillbaka och göra klart gymnasieskolan. Min plan för 2025 är att återvända för att göra klart de sista tentorna.
Utöver HDIP:s arbete med att stärka kvinnliga ledare på landsbygden har de varit del av en kampanj för att stoppa våld mot kvinnor – bland annat genom att delta i arbetet med att ta fram skuggrapporter till FN.
HDIP stöds av Socialdemokraterna iÖstergötland och Akademikerförbundet SSR genom Palmecentret.
En kedjereaktion
Samira som hjälpte till att se till att Latife kunde delta i HDIP:s aktiviteter, blev själv invald i den lokala församlingen i Hebron några år tillbaka. Att flera kvinnor kandiderade och vann utmanade det normalt konservativa och patriarkala lokala styret och var ett resultat av att HDIP och flera andra organisationer tålmodigt arbetat med att öka ungas och kvinnors politiska representation.
Som lokal ledare arbetar Samira i sin tur med att stärka och mobilisera kvinnor. Varje lokal ledare skapar grupper med omkring 20-25 kvinnor som träffas regelbundet i det egna samhället. De lokala ledarna i olika distrikt träffas också månadsvis för att gemensamt med civilsamhällesorganisationer organisera påverkansplaner och aktiviteter. Även ett nationellt nätverk har bildats.
Vi vill ha ett Sverige att vara stolt över
Svenska folket vill känna stolthet över Sveriges internationella engagemang för fred, jämställdhet och demokrati, visar en undersökning. Regeringens omläggning av biståndet saknar stöd – inte ens var tionde tycker det är prioriterat att svensk export ska gynnas av biståndet.
2024 lider mot sitt slut. Det är svårt att inte känna hopplöshet och maktlöshet när krigen inte verkar ha något slut, demokratin går bakåt, klimatkrisens konsekvenser blir alltmer allvarliga och allt fler människor tvingas fly sina hem.
Under en period före pandemin gjordes stora framsteg – barnadödligheten gick ner kraftigt och hunger, fattigdom och barnarbete minskade. En anledning var att många länder gick samman och bidrog med resurser. I dag är läget ett annat. Rika länder, inte minst Sverige, drar ner på sitt bistånd. På FN:s klimattoppmöte i slutet av november kom världens länder med nöd och näppe fram till ett avtal om klimatfinansiering, på en nivå som är många gånger lägre än behovet. Världshälsoorganisationen WHO saknar nödvändiga pengar till förebyggande insatser som tillgång till vaccin och rent vatten.
Viktigt att känna stolthet
I Sverige finns det ett djupt engagemang för omvärlden, och en stark känsla av att vi ska dela med oss till dem som har mindre. Vår opinionsundersökning visar att en stor majoritet (74 procent) av svenska folket tycker att det är viktigt att kunna känna stolthet över Sveriges internationella engagemang för fred, jämställdhet, klimat och demokrati.
Svenska folket förväntar sig att vårt land ska vara en del av lösningen på världens gemensamma problem.
Tre av fyra personer vi möter i matbutiken, i busskön och på fotbollsläktaren bryr sig alltså om vad vi som land gör för världen.
Regeringen har under sin tid vid makten i stället minskat biståndet och avslutat långsiktigt stöd till människor i några av de värst drabbade länderna. Resurserna till jämställdhetsarbete och arbetet med FN:s Globala mål har minskat. Regeringen styr en allt större del av den krympande biståndsbudgeten till att minska migration till Sverige och gynna svenska företags exportmöjligheter.
Den omställning av svenskt bistånd som sker har inte stöd hos svenska folket. Endast åtta procent tycker att det är prioriterat att biståndet ska gynna svenska företags export, medan en majoritet av befolkningen (63 procent) vill att biståndet ska gå till de människor som är värst drabbade.
Den kraftsamling för världen som har gjorts förut kan göras igen. Svenska folket förväntar sig att vårt land ska vara en del av lösningen på världens gemensamma problem. Det borde regeringen lyssna på.
Underskrivet av:
Oscar Ernerot,generalsekreterare Olof Palmes internationella center Ulrika Grandin, generalsekreterare, UN women Sverige Isabella Olsson, global påverkanschef, Läkarmissionen Mattias Ingeson, generalsekreterare, Erikshjälpen Ulrika Urey, generalsekreterare Fairtrade Sverige Maria Nyberg, generalsekreterare, Union to union Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan Anna Stenvinkel, generalsekreterare, Forumciv Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till kvinna Martina Hibell, generalsekreterare, Barnfonden
”Visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.”
Regeringen har lovat att vara en stark global röst för jämställdhet. Men halvvägs in i mandatperioden är det tydligt att jämställdhet i utrikespolitiken prioriteras ned.
Vi uppmanar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) att vända utvecklingen och i handling visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.
När delstater i USA inför abortförbud, Ryssland kriminaliserar ”propaganda” för andra normer än kärnfamiljen, Italien avskriver föräldraskap mellan samkönade par och allt fler kvinnor och flickor drabbas av sexuellt våld i väpnade konflikter i Gaza, Libanon, Sudan och Ukraina, är det inte läge att slå sig till ro.
Det är bra att regeringen kontinuerligt lyfter fram kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter i internationella sammanhang.
Maria Malmer Stenergard talade i slutet av september i sitt anförande i FN:s generalförsamling om att den globala oppositionen mot jämställdhet kraftsamlar och att vi alla måste stå upp mot den. Vi håller med.
På firandet av FN-dagen i Stockholm upprepade ministern att jämställdhet är ett kärnvärde i Sveriges utrikespolitik.
Men sådana utfästelser kräver mer än bara prat. Fakta visar att regeringen har tagit bort uppdrag om jämställdhet från olika myndigheter, Sveriges globala ambassadör för jämställdhet har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ner och jämställdhetstjänster på Sida har tagits bort.
Regeringen har också skurit ned på stödet till olika FN-organisationer, inte minst de som arbetar för jämställdhet och reproduktiv hälsa. Nyligen visade regeringens egen rapport om hälsobiståndet att Sveriges stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har minskat.
I många länder motarbetas kvinnors rättigheter, lagar som skyddar mot våld luckras upp och tillgången till säker abort och preventivmedel begränsas.
Samtidigt som välfinansierade och inflytelserika aktörer som arbetar emot kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter växer, den så kallade anti-genusrörelsen, tystnar röster runt om i världen för jämställdhet. Därför är Sveriges politiska och ekonomiska stöd till jämställdhet viktigare än någonsin.
Till skillnad från anti-genusrörelsen är kvinnorättsrörelser extremt underfinansierade. Sverige behöver kliva fram och öka anslagen till jämställdhet generellt och kvinnorättsorganisationer specifikt.
Sveriges utrikesminister har en viktig roll i att driva på för jämställdhet i EU:s globala politik liksom i EU:s nästa budget som snart förhandlas fram.
För att vara en trovärdig aktör behöver jämställdhet genomsyra hela utrikespolitiken.
Precis som Maria Malmer Stenergard konstaterade i riksdagen nyligen är det viktigt att alla enheter på utrikesdepartementet arbetar med jämställdhet inom sina arbetsområden. Idag har bara en av nio myndigheter under utrikesdepartementet i uppdrag att integrera jämställdhet och det finns ingen handlingsplan för jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsarbete kräver instruktioner och uppdrag i regleringsbrev, specialiserade tjänster och ett tydligt ledarskap.
För att stärka Sveriges globala politik för jämställdhet uppmanar vi Maria Malmer Stenergard och regeringen att:
– Driva på i FN och EU för alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive de mest omstridda frågorna som könsrelaterat våld, säker abort, sexualundervisning och hbtqi-rättigheter.
– Bygga strategiska partnerskap med länder och civilsamhällesorganisationerför att skapa en starkare global majoritet för jämställdhet och förändra normer. Satsa på diplomatiskt arbete gentemot låg- och medelinkomstländer som idag inte stödjer jämställdhetsarbetet tillräckligt aktivt.
– Finansiera de aktörer som gör störst skillnadför att främja kvinnors och flickors rättigheter. En stark kvinnorörelse är enligt forskning en förutsättning för att jämställdheten ska stärkas i ett samhälle, men just kvinnorättsorganisationer är särskilt hotade och kroniskt underfinansierade.
– Ta fram en gemensam handlingsplan för jämställdhet inom UD:s tre ansvarsområden säkerhet, handel och utveckling och återinför den globala jämställdhetsambassadören.
– Ge plats åt flickor och kvinnor i alla åldrar i processer och beslut som berör dem, på alla nivåer. Det är avgörande för en relevant och effektiv utrikespolitik att ta deras analyser och rekommendationer i beaktande.
Vi står redo att bidra med vår expertis och våra nätverk. Vi ser hur våra partners runt om i världen kämpar i motvind. Vi vet att Sveriges stöd kan göra skillnad. Vi hoppas Maria Malmer Stenergard vill träffa oss i höst för att prata mer om hur det kan ske.
SKRIBENTERNA
Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Shahab Ahmadian, ordförande för organisationen Män Mattias Brunander, generalsekreterare för Diakonia Eva Ekelund, ställföreträdande chef för Act, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan international Sverige Ulrika Grandin, generalsekreterare för UN Women Sverige Malpuri Groth, operativ chef och ansvarig för Sveriges kvinnoorganisationers internationella samarbeten Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU Louise Lindfors, generalsekreterare för Afrikagrupperna Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet Malin Pihlström, kanslichef för Operation 1325 Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna Latinamerika Anna Tibblin, generalsekreterare för We effect Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Actionaid Sverige Prudence Woodford Berger, ordförande för PRO global
Vi hälsar dig välkommen som utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). Det är en värld med stora utmaningar som du ställs inför. Som vi ser det blir en av dina viktigaste uppgifter att ge Sverige en tydlig röst på den globala arenan. Att driva en utrikespolitik som enbart fokuserar på närområdet och svenska intressen håller inte längre.
Sverige har en stolt historia där vi aktivt stått upp för fattiga och aktivt arbetat för fred. Den politiken har ibland föraktfullt utmålats som att Sverige velat vara ett världssamvete. Men som världen ser ut i dag – med allt fler krig, klimatkris, snabb tillbakagång av demokratin och fler människor som går hungriga – borde många politiska ledare plågas av dåligt samvete.
Den 22 september samlas världens ledare i New York för toppmötet ”Summit of the future”. Det är ett initiativ från FN:s generalsekreterare med syftet att få fart på det internationella samarbetet kring de ödesfrågor som mänskligheten står inför. Samtidigt sker också en avstämning kring hur långt världssamfundet kommit med Agenda 2030 och de globala utvecklingsmålen.
Tyvärr vet vi att avstämningen kommer att visa på att arbetet inte alls är i fas. Någonstans i en alltmer skakig och konfliktfylld värld har de gemensamma åtagandena försvunnit. I dag nämner inte den svenska regeringen ens de globala målen i utrikesdeklarationen. Vi hoppas att du som ny utrikesminister tänker ändra på det.
Demokrati & fred
I dag lever allt fler av världens befolkning i auktoritära stater eller totalitära diktaturer. Sverige måste därför bli en än mer aktiv aktör för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är direkt kontraproduktivt att försvåra för de svenska biståndsorganisationer som ger stöd åt människor som kämpar för sina demokratiska rättigheter. Utveckla gärna i stället den demokratisatsningen som den tidigare regeringen startade.
Vi ser också fler väpnade konflikter. Alltmer resurser läggs på vapen i stället för på människor. Historiskt sett har Sverige varit en av de mest aktiva rösterna för nedrustning och även som Nato-medlemmar kan vi fortsätta vara drivande. Kärnvapnen hotar hela mänsklighetens fortlevnad och när vi nu ser att kärnvapenmakterna moderniserar sina arsenaler måste vi agera. Det säkerhetsläge vi befinner oss i efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss och flera andra länder att rusta oss militärt. Men det får inte hindra de långsiktiga ambitionerna att verka för fred och helt få bort kärnvapnen från vår jord.
Klimatet en ödesfråga
Klimatkrisen är en ödesfråga för mänskligheten och hör nära ihop med utrikespolitiken. Här borde du agera på ett sätt som ger dina kolleger i regeringen dåligt samvete. Den svenska klimatpolitiken har havererat. Ska Sverige vara en tuff global aktör i klimatfrågan, och det måste vi, så behöver vi åter få en inhemsk klimatpolitik värd namnet.
Det kommer också finnas stora förväntningar på dig som kvinnlig utrikesminister. Få andra svenska utrikespolitiska initiativ har under senare år fått så stort genomslag internationellt som den feministiska utrikespolitiken.
Våga anslut dig till denna rörelse och ge kvinnor en starkare röst i länders utveckling och utrikespolitik.
I grunden måste avslutningsvis det internationella samarbetet utgå från en regelbaserad världsordning; att det finns gemensamma spelregler som alla stater respekterar. Över hela världen upplever man det som ett hyckleri när USA och stora delar av Västeuropa ger ett helhjärtat stöd till Ukraina, men samtidigt i praktiken tolererar Israels ockupation av Palestina, samt visar likgiltighet inför det fruktansvärda lidande som nu drabbar civilbefolkningen där.
Den svenska regeringen har inte på något meningsfullt sätt uttryckt medlidande med människorna i Gaza eller försökt ställa Israel till svars. Det gör oss inte till en trovärdig global aktör när vi ska tala för gemensamma regler och humanitär rätt. Vi hoppas att du ändrar på det och både visar medkänsla, står upp för alla människors lika värde samt kräver att alla stater ska följa den internationella rätten.
Sverige kan bidra till en annan värld. Ge oss en tydlig röst Maria Malmer Stenergard!
Margot Wallström
ordförande Olof Palmes internationella center och tidigare svensk utrikesminister (S)
Oscar Ernerot
generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Fattigdomen på landsbygden och den orättvisa fördelning av land har varit en pådrivande faktor för det våld som under decennier präglat Colombia. Ofta har bönder tvingats bort från sina landområden genom våld och hot eller genom att tvingas sälja marken billigt till gerilla, paramilitär eller knarkkarteller.
Organisering av en bonderörelse
Inom arbetet för landreform har en expertgrupp formats och gått igenom frågorna politiskt, tekniskt och juridiskt. De har även hållit i dialogen med bondeorganisationer och stöttat bildandet av en nationell bondekonvention. Redan i slutet av 2022 samlades 2 500 representanter från 54 olika bonde- och ursprungsbefolkningsorganisationer till ett möte i Bogotá. Man kom där fram till 1289 förslag på hur en reform bör genomföras.
Palmecentret stödde arbetet genom att leda och finansiera expertgruppen så att de kunde arbeta snabbt och strategiskt, och så att de många tusentals förslag har kunnat omsättas till politik.
Stödet fortsatte under 2023, och förslagen från bondekonventionen har omvandlats till lagförslag som sedan antagits i den nationella utvecklingsplanen. I juli organiserades ett möte med 120 representanter där deltagarna tog fram ett reglemente för hur den nya nationella kommissionen för bondefrågor ska arbeta, eftersom det krävs en organisation för att kunna genomföra reformen på ett ordnat sätt. Mötet möjliggjorde för bonderepresentanterna att delta i processen genom att träffas, diskutera och komma överens om gemensamma förslag.
Fokus på kvinnor och civilsamhällets deltagande i fredsprocessen
Palmecentret fortsatte under 2023 att även stötta fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och gerillarörelsen ELN. Vår huvudsakliga roll är att bidra till att kvinnor kan delta aktivt och att deras perspektiv beaktas i processen. Vi har hittills bidragit med finansiering av möten i olika delar av landet där representanter för regering, parlamentet, lokala myndigheter och civilsamhället kunnat träffas och föra en dialog.
I dialogen har man kommit överens att skapa en ”nationell pakt” med aktivt deltagande från alla samhällssektorer. Målet är att komma överens om de politiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga förändringar som freden kräver, för att nå en lösning på den 60 år långa väpnade konflikten. Det resulterade i att den ”Nationella kommittén för deltagande” hölls i Bogotá i augusti förra året. Över 4 000 deltagare från civilsamhälle, regering, myndigheter och internationella organisationer medverkade. Detta inklusive förhandlingsdelegationerna från den colombianska staten och ELN samt 80 representanter från 30 olika samhälls- och civilsamhällesaktörer.
Palmecentret har hittills bland annat stöttat kvinnors deltagande i olika dialogmöten liksom framtagande av pedagogiskt material för processen. I december stöttades också ett evenemang för att öka civilsamhällets inkludering i fredsdialogen med särskilt fokus på kvinnors deltagande.
Samarbete rörelse till rörelse – Värna civilsamhällets roll i biståndet!
Det svenska civilsamhället är sedan länge en samarbetspart i genomförandet av det svenska biståndet till civilsamhället i utvecklingsländer. Vi har gräsrötter, kunskaper, drivkrafter och nätverk som en statlig myndighet, eller en större multinationell NGO, inte har. I vårens debatt om det svenska biståndets framtid har dock det svenska civilsamhällets roll i biståndet alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av den svenska regeringen. Inget kan vara mer missvisande.
Vad gör folkrörelsebiståndet unikt?
Civilsamhällets roll i stödet rörelse till rörelse handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd. Genom ömsesidiga och långsiktiga partnerskap stärks det internationella samarbetet för att tillsammans kunna åstadkomma förändring – oavsett om det gäller demokrati, jämställdhet, klimaträttvisa eller fackliga rättigheter.
Sydafrika tog under 2023 ett stort steg mot ökad jämställdhet när det gäller rätten till föräldraledighet. I ett nyckelfall i Johannesburgs högsta domstol prövades om lagen om arbetstagares anställningsvillkor också skulle omfatta lika rättigheter för föräldraledighet, oavsett kön eller föräldraskapets natur. Resultatet? Varje förälder har idag rätt till fyra månaders föräldraledighet.
Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) bistod aktivt i fallet som expert- och stödorganisation i förhandlingen. Som en facklig resursorganisation väl förankrad i fackföreningsrörelsen och med ett starkt jämställdhetsprogram kunde deras arbete för att erkänna värdet av omsorgsarbete, och att utmana könsstereotyper, bidra till ett positivt domslut.
Nina Benjamin, ledare för jämställdhetsprogrammet hos LRS:
– Domen utmanar föreställningen att omsorg enbart är en kvinnas ansvar. När män väljer att ta ut föräldraledighet skapar det ett mervärde som bidrar till att förändra uppfattningen och synen på föräldraledighet.
Nu fortsätter arbetet med att få domen översatt till konkret handling. Exempelvis är det är avgörande att kollektivavtalen reflekterar domslutet.
LRS har under många år samarbetat med landets fackföreningar för att formulera policyförslag och gemensamma krav på jämställdhet i kollektivförhandlingar. Till exempel har organisationens medlemsförbund SACCAWU och Massmart, det amerikanska företaget Walmarts afrikanska dotterbolag, numera ett kollektivavtal med föräldraledighet.
RÄDDA DET FACKLIGA BISTÅNDET
Den fackliga kampen är global. Arbetstagares villkor och rättigheter påverkar oss alla i en sammankopplad värld och världsekonomi. Fackliga rättigheter är dessutom grundläggande demokratiska rättigheter och fackliga organisationer är ofta bland de första att förbjudas i länder där auktoritära ledare har makten.
Just nu riskerar det svenska fackliga biståndet att försvinna. Biståndsmyndigheten Sida har fått i uppdrag av regeringen att se över sitt samarbete med det svenska civilsamhället, som sedan länge varit en central samarbetspart i genomförandet av det internationella civilsamhällesstödet. Sida har därefter beslutat att säga upp samtliga avtal med svenska civilsamhällesorganisationer till årsskiftet, vilka i sin tur kommer behöva säga upp nästan 2000 avtal med internationella samarbetspartners. Detta drabbar inte minst Palmecentret och Union to Union, och därmed våra fackliga samarbeten runt om i världen.
Var med och rädda det fackliga biståndet genom att:
HÖJA RÖSTEN om att facklig samverkan och organisering fortsatt ska vara del av den svenska biståndspolitiken! (I regeringens reformagenda för biståndet nämndes inte ett ord om arbetstagares rättigheter eller fackföreningars roll för demokratins utveckling.)
STÖTTA EKONOMISKT genom att bli månadsgivare till Palmecentret eller som facklig medlemsorganisation stötta ett internationellt projekt. I den nya ansökningsprocessen ska svenska organisationer nämligen betala en egeninsats på 15%. Det är en ökning med 50% sedan tidigare år.
ENGAGERA DIG i fackliga projekt internationellt genom ditt förbund. Om vi är fler som är med i verksamheten kan vi lättare klara kraven på egeninsats tillsammans.
Enligt utrikesminister Tobias Billström var Sveriges feministiska utrikespolitik en etikett snarare än ett politiskt ramverk. Att slopa den skulle därför inte göra särskilt stor skillnad på innehållet.
Palmecentret sammanställde 2018 en rapport om effekterna av Sveriges feministiska utrikespolitik. Den visade att ”etiketten” hade betydelse, eftersom den också rymde en utrikespolitik som satte jämställdhetsfrågor på den internationella agendan. Inte minst i FN:s säkerhetsråd.
Så vad sänder slopandet av ”etiketten” för budskap? I tider av kamp mot förtryck, våld och för rätten till sin egen kropp i Afghanistan, Iran, Mexiko, USA och på många andra platser.
Särskilt i kombination med nedskärningar i biståndet. För vi vet att kvinnorna – som redan i dag utgör 70 procent av världens fattiga – drabbas värst när den rika världen tittar bort. Precis som att vi vet att satsningar på flickor och kvinnor betalar sig mest.
En feministisk utrikespolitik är därför mer än en etikett. Det är ett åtagande och ett löfte att världens kvinnor och flickor inte glöms bort.
I What about Sweden’s Feminist Foreign Policy – Voices from around the world (2018) intervjuar Anna-Karin Johansson åtta inflytelserika personer från runt om i världen och i Sverige om den feministiska utrikespolitikens avtryck.
Ge ditt stöd till människor och folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.
Just nu pågår en feministisk revolution i Iran. Unga kvinnor kastar de påtvingade slöjorna och klipper håret för att visa sitt ursinne över regimens mord på Jina (Mahsa) Amini. De som protesterar riskerar sina liv när de står upp mot förtryckarna, som brutalt slår tillbaka med massarresteringar, misshandel och framtvingade bekännelser. Trots detta fortsätter en bred opposition att protestera för sina grundläggande mänskliga rättigheter. Vad händer i landet och hur ser kvinnors situation ut? Vilken roll har kvinnorörelsen för oppositionen i landet?
Under samtalet uppmärksammar vi den fängslade författaren och människorättsjuristen och nyblivna Olof Palmepristagaren Narges Mohammadi med en direktrapport från händelserna i Iran och hur ordet används för att stärka kvinnornas kamp.
Fem kvinnorättsaktivister och organisationer som gör världen bättre
Namibia: Women’s Leadership Centre
Women’s Leadership Centre (WLC) arbetar med att stärka kvinnor att ta tillvara sina rättigheter och vara politiska aktörer i samhället. De har bland annat mobiliserat 190 organisationer för att protestera mot en planerad oljeborrning i Kavangoregionen. Borrningsprojektet kommer få allvarliga konsekvenser för miljön och sanfolket i området.
Filastiniyat är en palestinsk civilsamhällesorganisation som vill öka kvinnors och ungdomars deltagande i samhället. De arbetar bland annat med att stärka och stötta kvinnliga journalister i Palestina.
Eren Keskin är människorättsjurist och medordförande i IHD, Turkiets mest kända organisation för mänskliga rättigheter. Sedan 1990-talet har hon engagerat sig i minoritetsfrågor och erbjudit avgiftsfri juridisk assistans till kvinnor som utsatts för sexuell tortyr av statliga styrkor. Arbetet har gjort henne till måltavla för Erdoganregimen.
Ikhwezi Women’s Support Centre arbetar med att ge stöd till våldsutsatta kvinnor och barn i Cathcart i de östra delarna av Sydafrika. Förutom stöd till offer håller Ikhwezi i utbildningar och pratar i skolor. Genom ett särskilt program engageras män att arbeta mot könsbaserat våld och sexuella trakasserier.
Nordmakedonien: Kristina Ampeva och Glasen Tekstilec
Kristina Ampeva fick själv sparken från en textilindustri efter att ha kritiserat arbetsförhållandena. Då grundade hon organisationen Glasen Tekstilec för att stödja andra kvinnor i samma situation. Glasen Tekstilecs arbete har uppmärksammats och fått regeringen att inleda en dialog med dem och textilföretagen om förbättrade arbetsvillkor.
Tack vare dessa och många andra kvinnorättskämpars arbete bli världen hela tiden lite mer jämställd och lite bättre.
Ge ditt stöd till dem och till folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.
Nu krävs handling för Irans folk
I höstas greps 22-åriga Jina Masha Amini av Irans sedlighetspolis. De tyckte inte hennes slöja var tillräckligt täckande. Efter några dagars fångenskap var hon död. Mördad av en regim som gör allt för att stoppa kvinnors frihet.
För att visa sitt ursinne har Irans kvinnor sedan dess protesterat mot den politik och de lagar som begränsar och inskränker deras liv och rättigheter sedan den islamiska regimen tog makten 1979. Under parollen ”Kvinna, liv, frihet” har protesterna spridit sig. Alla samhällsklasser visar nu sin vrede genom demonstrationer och strejker. Med i kampen finns Irans fria fackföreningar som fortsatt sitt fackliga arbete, trots mångårigt förtryck. Ett stort antal fackliga ledare sitter sedan länge i fängelse. Många har mördats.
Regimen har inte lyckats slå ner de folkliga protesterna och blir nu allt mer desperat. Fredliga demonstrationer möts av brutalt våld från den iranska statens militär, Revolutionsgardet. Dödsoffren blir allt fler. Fängslade utsätts för våldtäkt och tortyr. Många har efter orättvisa och snabba rättegångar avrättats i vad som måste betraktas som statligt sanktionerade mord. Kampen för frihet, jämlikhet och jämställdhet är bokstavligen på blodigt allvar.
Inom arbetarrörelsen vet vi att internationell solidaritet ger resultat, även om kampen ofta är lång och svår. Därför kommer vi aldrig att svikta i vårt solidaritetsarbete med det iranska folket.
Men det räcker inte med ord. Nu krävs handling!
Avrättningarna i Iran måste stoppas och ansvar utkrävas för de avrättningar som hittills har skett. Alla som fallit offer för våldet måste få en oberoende utredning. Förövarna måste lagföras.
Det internationella samfundet måste, i ord och i handling, visa sitt stöd för kvinnornas kamp för mänskliga rättigheter, frihet, demokrati och jämställdhet.
Alla fängslade fackliga företrädare och andra politiska fångar måste omedelbart friges.
EU-sanktionerna mot regimens företrädare och deras anhöriga måste skärpas
Det statliga iranska Revolutionsgardet måste terrorstämplas.
Det internationella samfundet måste uttala ett tydligt stöd för demonstranterna och stödja det iranska folket med tillgång till internet och stärka skyddet för MR-aktivister som behöver en fristad.
De regimstyrda så kallade arbetarorganisationerna får inte tillåtas att representera Irans arbetstagare i ILO och andra internationella sammanhang.
Underskrivet av Olof Palmes Internationella Center och våra medlemsorganisationer:
S-kvinnor
LO Sverige
Facket Kommunal
Transportarbetareförbundet
ABF
Socialdemokraterna
SSU
S-Studenter
HBT-Socialdemokrater
Socialdemokrater för tro och solidaritet
Hyresgästföreningen
Folkets hus och parker
Handelsanställdas förbund
Seko
Byggnads
IF Metall
Unga örnar
Livsmedelsarbetarförbundet
Fastighets
Hotell- och restaurangfacket
Elektrikerna
Pappers
Målarna
Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch
Musikerförbundet
Verdandi
Föreningen arbetarrörelsens folkhögskolor
ENG
