Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

De tar Sydafrikas våldsutsatta kvinnor i försvar

Khayelitsa räknas som Sydafrikas tredje mest brottsdrabbade område. Här där den övervägande delen av invånarna saknar arbete, där droger och våld är utbrett, har organisationen Ilitha Labantu nyligen öppnat ett kontor. Två personer finns där, som gör vad de kan för att stödja brottsoffren.

– Oftast handlar det om våld i hemmet. Men även våldtäkter, barn som far illa och sociala problem i allmänhet, säger Sesethu Dani, som arbetar på kontoret.

Ilitha Labantu får sedan många år tillbaka stöd från Palmecentret för sitt arbete med att bekämpa våld mot kvinnor och barn i utsatta områden, och för att stödja offren. De arbetar med social och psykologisk rådgivning till drabbade av våld och sexuella övergrepp. Organisationen verkar för att öka medvetenheten i samhället bland annat genom att besöka skolor för att diskutera våld i hemmet och sexuella övergrepp. Ilitha Labantu stödjer kvinnor som anmält en förövare, och behöver hjälp i rättsprocessen.

Volontärt stödarbete

Ilitha Labantu har kontor på flera ställen i Sydafrika. Hela verksamheten bygger till stor del på frivilliga insatser.

–När en kvinna kommer hit och säger hon blivit misshandlad, eller att ett barn blir slaget, så trycker vi på för att hon ska anmäla till myndigheterna. En domare kan snabbt utfärda en Protection Order, som gör att förövaren kan gripas direkt om kvinnan anmäler att brottet upprepas. En hel domstolsprocess kan ta lång tid, säger Sesethu Dani.

Arvet från apartheid lever kvar

Sydafrika är på många sätt ett kontrasternas land. Den som kommer hit som turist möter ett välordnat land, där man kan äta, shoppa och sola i en omgivning som påminner om den vi ser i Spanien eller England. Men det har bara gått ett par decennier sedan Sydafrika blev en demokrati och befriade sig från ett politiskt system där människor av vit hudfärg hade hela makten och alla pengarna, och de svarta inte hade något.

Ännu är klyftorna stora och det skapar grogrund för kriminalitet och våld. Det sexuella våldet är utbrett, och kvinnor i socialt utsatta områden är ständigt otrygga.

Stöd som når till Precious, Mildred och Nfombizonke

Efter en utbildning med Ilitha Labantu träder tre kvinnor fram, som all tre vill berätta sin historia. Och det är historier som skakar om.

Precious Matoti blev våldtagen för elva år sedan. Hon blev överfallen på gatan, slagen i huvudet så hon svimmade och vaknade upp i ett främmande hus med en man ovanpå sig. Bara ett år senare blev hon utsatt för ett våldsamt rån. Händelserna har fått henne att må så dåligt att hon försökt ta sitt liv. Men för ett år sedan kom hon i kontakt med Ilitha Labantu, och fick psykosocial rådgivning och fick träffa andra i samma situation.

–Det kändes bra att få prata med andra. Jag hela tiden gått runt med en känsla av att vara annorlunda och att människor runtomkring mig pratar och skvallrar om mig. Nu har jag inte längre den känslan, säger Precious Matoti. Som i dag studerar för att bli psykolog.

Mildred Sabsanas dotter blev för tre år sedan skjuten till döds av sin pojkvän. Ilitha Labuntu har gett henne stöd och hjälpt henne genom rättegången. Nfombizonke Tshangelas dotter blev våldtagen, 12 år gammal. Förövaren släpptes fri mot borgen och är sedan dess försvunnen. Dottern får psykologrådgivning från Ilitha Labantu.

På grund av coronakrisen kan Ilitha Labantu bara ta sig an akuta fall, och tar bara emot de som föranmält sitt besök. Istället ger man rådgivning via telefon.

Motkraften Sakhile i Zimbabwe: Ingen demokrati utan jämställdhet

Zimbabwe har styrts av samma parti under närmare 40 år, trots att det på papperet är en demokrati. Ett hopp tändes 2017 då den tidigare presidenten Robert Mugabe tvingades bort men året efter vann maktpartiet Zanu Pfs kandidat Emmerson Mnangagwa presidentvalet och partiet fick flest platser i parlamentet. Folket har lovats reformer men livssituationen för vanliga människor har bara förvärrats. Det råder hyperinflation, valutan flyter och arbetslösheten är skyhög. Och dessutom är det allvarlig brist på mat efter långvarig torka och naturkatastrofer.

– Jag är djupt oroad över de zimbabwiska politikernas syn på ledarskap. Om man inte lyssnar på sina medborgare, då styr man inte, då härskar man. Folk frågar – är det bättre efter Mugabe? – men tyvärr har inte kvinnors liv blivit bättre. Man kan inte säga att man lever i ett fredligt land när man inte ser till folkets behov eller gör något åt våldet mot kvinnor.

Kvinnliga politiker utsätts för sexuella trakasserier

WiPSU arbetar med stöd av Palmecentret för fler kvinnliga folkvalda på alla nivåer – och med att stärka de kvinnor som har nått en position. För det är stentufft att vara kvinnlig politiker i Zimbabwe. Hela 20 procent av de kvinnor som ställde upp som kandidater för första gången i förra årets val utsattes för sexuella trakasserier, enligt en granskning som WiPSU gjort.

– Sexuella trakasserier inom politiken är en smutsig hemlighet som alla känner till men ingen pratar om. De flesta av de drabbade kvinnorna vill inte gå till sitt parti och rapportera eller anmäla till polisen för att de tror att det skulle slå tillbaka mot dem själva, säger Sakhile Sifelani-Ngoma.

En anledning till att kvinnor inte vågar anmäla är att politiskt aktiva kvinnor i Zimbabwe av vissa ses som ”lösaktiga” som har sig själva att skylla. En annan är att det ofta är framstående personer inom partierna som står för övergreppen och att anmäla dem skulle vara politiskt självmord. WiPSU granskade sju politiska partier och upptäckte allvarliga problem i samtliga.

– Vissa politiska partier accepterade resultatet av undersökningen och vill förändra situationen. Flera partier har bett oss om stöd och vi kan nu vara med och hjälpa partierna att sätta upp strukturer och bygga upp en bättre partikultur, säger Sakhile Sifelani-Ngoma.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter

Hon säger att den ekonomiska och politiska krisen i Zimbabwe har lett till att flera framgångar vad gäller kvinnors rättigheter har fallit tillbaka. Den konstitution som antogs i landet 2013 – och som flera av Palmecentrets partners var med och påverkade – gav hopp om stora steg i riktning mot ökad demokrati, jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter. Den förbjuder könsrelaterat våld och diskriminering av kvinnor och slår fast att internationella konventioner som Zimbabwe ratificerat, bland andra FN:s kvinnokonvention CEDAW, ska tillämpas av zimbabwiska domstolar. Men den respekteras inte.

– Vårt jobb är att göra pappersrättigheter till verkliga rättigheter, säger Sakhile Sifelani-Ngoma som nyligen var i Genève för delta vid en utvärdering av hur Zimbabwe lever upp till kvinnokonventionen.

– Vår regering har lovat saker på internationell nivå som de inte är öppna med här hemma. Det är information som vi i civilsamhället kan få del av tack vare möten som detta. Det stärker våra möjligheter att arbeta för förändringar och att utkräva ansvar, säger Sakhile Sifelani-Ngoma.

Palmecentret och svensk arbetarrörelse bidrar till verklig förändring

Hon säger att samarbetet med Palmecentret stärker WiPSU:s möjligheter att vara en plattform för att föra fram kvinnors politiska krav. Att Palmecentret arbetar med organisering fördjupar möjligheten till rättighetsutkrävande i Zimbabwe vilket är fundamentalt för att bygga en stat, säger hon.

– Det finns ingen demokrati utan jämställdhet. De som styr Zimbabwe är män över 55 medan den genomsnittliga medborgaren är en 19-årig kvinna, säger hon.

Palmecentret arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i Zimbabwe, bland annat genom stöd till kvinnoorganisationer, facklig organisering och utbildning av unga politiker. LO och TCO, ABF Borlänge-Nedansiljan, Unga Örnar Borås, Kommunal Avdelning Mitt, Kommunalarbetareförbundet, Akademikerförbundet SSR samt Socialdemokraterna i Umeå möjliggör verksamheten.


Fler människor lever i ofria länder än i demokratier  - och utvecklingen går åt fel håll.  Palmecentret har tagit fram rapporten Frihet i fara! som beskriver på den oroande auktoritära utvecklingen. Läs mer här.

Studio Solidaritet: Global jämställdhet i kris

Studio Solidaritet om varför coronakrisen slår hårdast mot kvinnor med Margot Wallström och Anna Sundström

Samira har inte gett upp hoppet om kvinnornas Syrien

Samira Zair är en av de tolv miljoner människor som tvingats på flykt från krigets Syrien. Slutstationen för flykten blev Göteborg och Sverige. I hemlandet brann Samiras politiska engagemang. Särskilt klappade hjärtat för kvinnors rättigheter. Drömmen var ett demokratiskt, jämställt och fredligt Syrien.

Samiras liv tog en annan vändning, men drömmen om det jämställda Syrien följde med. När Palmecentret i Stockholm 2013 samlade över 100 syriska kvinnor från olika organisationer, bakgrunder och delar av världen för att samtala om syriska kvinnors rättigheter, politiskt deltagande och demokratisk utveckling var Samira med. Mötet utgjorde startskottet för bildandet av Syrian Women’s Network (SWN).

Idag samlar nätverket 15 organisationer och 175 medlemmar världen över – alla med ett och samma mål: ett demokratiskt och jämställt Syrien. Med hjälp av utbildning, opinionsbildning och kapacitetsutveckling arbetar SWN med stöd från Palmecentret i både Syrien, dess grannländer och övriga världen med att stärka kvinnors politiska, sociala och medborgerliga rättigheter.

– Vägen till freden ligger i kvinnornas deltagande. Vi har sett konsekvenserna av kriget. Nu kräver vi fred, och vi kräver en ny typ av styre där makten fördelas lika mellan könen, säger Samira.

Nätverket har tagit in kvinnor i det politiska rummen

I Syrien organiserar nätverket kvinnor i en rad olika aktiviteter och projekt. En del av arbetet handlar om att stärka kvinnor i deras politiska deltagande. Med i nätverket är bland annat fyra kvinnliga politiker som efter stöd och kapacitetsutbildning från SWN nu fått politiska uppdrag i oppositionen. Samira berättar hur nätverket envist arbetar för att stötta dessa kvinnor som nu tagit plats i de politiska rummen. De patriarkala strukturerna sitter i väggarna.

– Situationen för kvinnor i Syrien är otroligt svår, det gör så ont när jag tänker på alla som åter igen hamnat mitt i krigets våld. Men jag kan ändå se hur något sakta håller på att förändras. Det finns ett motstånd idag – och det ger mig hopp. Kvinnor börjar höja sina röster, de vill förändra.

Representanter från nätverket når även ut till syriska kvinnor i flyktingläger och radikaliserade områden. Med hjälp av utbildning och informationsspridning verkar SWN för att stärka kvinnors självförtroende och självbild. Det är ett svårt arbete då traditionella värderingar och könsroller dominerar. Men vi ger inte upp, menar Samira.

Nätverket drivs till stor del ideellt, med ett litet kansli i Turkiet. Stödet från Palmecentret har funnits med sen nätverkets start.

– Vi ser inte Palmecentret som en stödjare, utan en partner. Att ha en organisation bakom sig som står upp för våra värderingar i den globala kampen för rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter är ovärderligt.

Vill din organisation engagera sig för att stötta SWN och de syriska kvinnornas kamp för jämställdhet, inflytande och fred? Hör av dig till Karina Cubilla.

Läs mer om vårt arbete i Syrien här.

Här utbildas framtidens kvinnliga ledare

– Vi utbildar kvinnliga ledare. Kvinnors röster måste höras internationellt, säger Debbie Stothard från Altsean-Burma som arrangerar en intensiv­utbildning för burmesiska kvinnor.

Seng Mai är en av de cirka 120 kvinnor som har genomgått intensivutbildningen. Hon jobbar i dag med kommunikation och information på en organisation som jobbar för mänskliga rättigheter.

– Utbildningen har stärkt mig, säger hon.

Mänskliga rättigheter, fredsbyggande och hur man arbetar med projekt och påverkansarbete är något av det som står på schemat. Seng Mai påpekar att utbildningen också gav henne möjlighet att öva sin engelska så att hon i dag kan diskutera sin organisations arbete med personer från andra länder.

Debbie Stothard berättar stolt att många av de tidigare deltagarna stått upp mot förföljelsen av den muslimska minoriteten rohingya, även om det innebär att de utsätter sig själva för risker.

– De är fantastiska och modiga kvinnor.

Kamp mot patriarkala strukturer i Zimbabwe

I Zimbabwe är fler kvinnor än män registererade till att rösta i de allmänna valen. Trots detta minskade andelen kvinnliga folkvalda i valet 2018. I en rapport framtagen av Palmecentrets partnerorganisation Hashtag Wispers kom det fram att medelålders och äldre kvinnor föredrog att rösta på manliga kandidater; dessutom fanns det få kvinnliga kandidater att rösta på.

Hashtag Whispers vill ändra på detta. Organisationen siktar på att öka antalet unga kvinnor som kandiderar i valet 2023 och antalet kvinnor som röstar på kvinnliga kandidater. Därför ska man bland annat ta fram manualer för hur man når framgång som kvinnlig politiker och för hur man motverkar patriarkala strukturer och arrangera träffar med erfarna kvinnor som mentorer.

– Du har inga mänskliga rättigheter, du får inte en bättre värld och du når inte de globala utvecklingsmålen utan en feministisk agenda, säger Sibonokhuhle Buhlungu, nationell koordinator på Whispers.

De politiska partierna är den viktigaste vägen för att öka kvinnors politiska inflytande eftersom det är den enda realistiska vägen för dem att bli valda – samtidigt som patriarkala strukturer i partierna enligt Whispers utgör ett stort hinder för att kvinnor faktiskt ska lyckas bli valda och nå höga poster.

En längre version av artikeln finns att läsa i Aktuellt i Politiken. Läs mer om Palmecentrets arbete i Zimbabwe och Burma.

Hashtag Whispers stöds av Kommunal och Altsean Burma av Akademikerförbundet SSR.

Text: Ylva Säfvelin, Aktuellt i Politiken
Red: Palmecentret
Bilder: Altsean Burma/ Hashtag Whispers

Kommunal Öst stöttar kvinnors organisering

I byn där Mevlida bor finns ingen kollektivtrafik, inget TV-nät eller någon telefonlinje. Mevlida har tre mobiltelefoner med olika SIM-kort, men oftast måste hon åka till en grannby för att kunna lita på täckningen. Hon återvände hit, till Daljegošta i Bosnien och Hercegovina, med sin krigsskadade man för fem år sedan.

Under kriget isolerades byn, och den är än i dag avskild från resten av omgivningen. Enligt ett bosniskt talesätt befinner man sig ”varken på jorden eller i himlen” när man lever isolerat.

– Kvinnorna i de isolerade byarna är inte inkluderade i samhället. Jag och några grannkvinnor bestämde oss för att starta en förening. Vårt mål var framför allt att få kvinnorna här att börja samlas och umgås utanför hemmet, berättar Mevlida.

Genom projektet, som genomförs av organisationen Vive Žene, har Mevlidas förening träffat andra kvinnoföreningar i närområdet.

– Vi var alla isolerade i våra hem och uppdelade på etniska grunder, serbiska kvinnor och bosniakiska för sig. Nu umgås vi och samarbetar jättebra. För mig är det viktigt att kvinnorna här lämnar hemmet då och då och förstår vikten av sitt egna värde. Nu lär vi oss att producera och sälja varor, så som sylt och saft, och ger råd till varandra, berättar Mevlida.

– Detta är ett land förstört av krig. Många av de som återvände tvingades bo år i tält när de kom tillbaka. De som bor här har överlevt koncentrationsläger och lider av trauman från kriget. Livet i de isolerade byarna präglas av patriarkala strukturer och aggressivitet, förklarar Mima Dahić, som är koordinator för projektet.

Många av kvinnorna som lever i byarna ses inte som en del av familjens försörjning. De lever av småskaligt jordbruk och producerar varor typiska för regionen. Genom nätverksprojektet har de fått utbildning i ekonomi, produktion och försäljning. Många av kvinnorna var tidigare återförsäljare av råvaror, men producerar nu i stället slutprodukterna. Varje år arrangeras en marknad i Tuzla där produkterna säljs. Och den goda kvaliteten har lett till att fler vill ta del av varorna.

Mevlida berättar att en väninna och medlem i föreningen utsattes för våld i hemmet. Genom stöd från projektet kunde hon få bättre insikt om sin situation.

– Men vad hjälpte det när hon inte var ekonomiskt självständig och därför måste gå tillbaka till förövaren? Jag förstod då att vi inte hade löst någonting och därför började vi arbeta med att stärka kvinnorna ekonomiskt också.

– I många fall har detta ändrat dynamiken i familjerna. Kvinnorna har en egen inkomst och bidrar till familjens försörjning, vilket såklart leder till en form av frigörelse, säger Mima.

Text: Miriam Limås-Kollberg
Foto: Vedran Kurtes

Bli fadder för ett projekt
Vill du engagera din organisation i Palmecentrets verksamhet? Att bli projektfadder är ett enkelt sätt att bli aktiv. Organisationer närstående Palmecentret kan bli fadder för ett centralt drivet projekt. Det betyder att organisationen blir delaktiga i projektet men att inga krav ställs på genomförande. Läs mer här.

Se även: Bosnien och Hercegovina: Kvinnor på landsbygden organiserar sig

Bosnien och Hercegovina: Kvinnor på landsbygden organiserar sig

Kvinnorna kommer från olika etniska grupper. Många av dem har varit med om svåra händelser. Men genom Vive Zene kan de få hjälp att organisera sig för att förbättra sin situation.

Se en kortfilm om Nizama som arbetar som lärare och har ett litet stall med kor vid sidan om sitt lärarjobb:

 

Se en kortfilm om Mevlida som är aktiv i en förening för återvändande kvinnor som ägnar sig åt lantbruk och hantverk.

 

Läs mer om vårt arbete för fred, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa här.

Vi behöver mer jämlikhet och mindre klyftor

”Demokratin i världen är på tillbakagång. I dag lever fler människor i länder med auktoritära tendenser än i länder som gör demokratiska framsteg”, konstaterade Wallström när hon presenterade utrikespolitiska deklarationen i riksdagen. Tillbakagången är global och många av Palmecentrets samarbetsorganisationer vittnar om ökad repression och trakasserier.

Utvecklingen gäller även Europa. Inför Europaparlamentsvalet finns anledning till en orosanmälan om ett brunt Europa. Det är också undertiteln till boken ”Ödesvalet” som Palmecentret lanserar i början av mars, i samarbete med skribenten Lars Jederlund. Boken beskriver de partier som befinner sig till höger om den traditionella högern och vad de vill göra med Europa. Boken är intressant men också skrämmande läsning. Vi gör klokt att ta dem på orden – de menar det de säger. Ungern halkade exempelvis ner i organisationen Freedom House:s listning av läget för civila och politiska fri- och rättigheter i världens alla länder. Som första land i EU klassas nu Ungern som ”delvis fritt”.

Därför är det glädjande att regeringens demokratioffensiv även ska omfatta Europasamarbetet – ”vi ska ställa krav på att demokratin och rättsstatens principer respekteras av samtliga EU:s medlemsstater”, slår Wallström fast. Demokratin måste vinnas i varje epok och av varje generation. Vi lever i dag i en avgörande tid för EU och Europas framtid.

Det ovanligt tydliga jämlikhetsperspektivet i den utrikespolitiska deklarationen är också mycket välkommet. Det finns ett otvetydigt samband mellan växande sociala klyftor och en minskande tilltro till demokratin. Därför behöver vi mer jämlikhet och mindre klyftor. Världens resurser behöver fördelas solidariskt, både inom och mellan länder. Ett ensidigt fokus i biståndet på de fattigaste länderna som varit rådande under senare år, inte minst under alliansregeringens åtta år vid makten, ersätts förhoppningsvis av ett fokus på de fattigaste människorna – oavsett om de bor i ett låg- eller medelinkomstland. Ökad tonvikt på den sociala dialogen mellan stater, arbetsgivare och fackföreningar är en viktig del. Den aviserade utvecklingen av initiativet Global Deal förpliktigar.

Att jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter fortsätter att stå i fokus för utrikespolitiken känns självklart. En konkretisering av vad den feministiska utrikespolitiken 2.0 kommer att innehålla är nödvändig. Sverige måste fortsätta att flytta fram positionerna på området.

Den andra prioriteringen i regeringens utrikespolitik är fred och säkerhet. Också här skulle det behövas en offensiv – en offensiv för perspektivet gemensam säkerhet i stället för fortsatt upprustning och krigsretorik. Freden kommer aldrig att kunna vinnas med militära medel.

Att regeringen avser ta ett nytt initiativ och samla en bred krets länder i arbetet för kärnvapennedrustning är naturligtvis välkommet. Men målet för nedrustning måste vara avrustning. Spänningarna i vår omvärld ökar och kärnvapenhotet har inte varit så stort som sedan kalla krigets dagar. Vi vet att ett kärnvapenkrig skulle utplåna hela mänskligheten. Att ett fåtal länder har mänsklighetens öde i sina händer är fullkomligt oacceptabelt och det måste den överväldigande majoritet länder som inte har kärnvapen ändra på. Också här bör Sverige och Wallström gå före – det ligger helt rätt i tiden.

Text: Anna Sundström

NY RAPPORT: Sveriges feministiska utrikespolitik

I Palmecentrets nya rapport What about Sweden’s Feminist Foreign Policy – Voices from around the world intervjuar Anna-Karin Johansson åtta personer från runt om i världen och i Sverige om deras tankar kring Sveriges feministiska utrikespolitik.

Hur de reagerade 2015 när UD lanserade att Sveriges utrikespolitik skulle vara feministisk och vad de tror är viktigt framöver.

I rapporten, som är på engelska, medverkar:

Klicka på rapporten för att läsa:

 

 

Text: Dan Wergelius

Burma: Utbildning för demokrati och jämställdhet

Altsean utbildar kvinnliga aktivister från olika etniska grupper i jämställdhet, påverkansarbete och konfliktlösning. Det gör att kvinnorna bättre kan kräva sina rättigheter och bidra till en demokratisk utveckling, till exempel genom att ta en större del i beslutsfattande på olika nivåer i samhället.

Se en film om Altsean och deras arbete för ett bättre Burma.

Läs mer om Burma.