Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Ikhwezi Women’s Support Centre och S-kvinnor lär av varandra

År 1997 hade Sydafrika just lämnat ett brutalt apartheidsystem. Men ett annat förtryck fanns kvar: det patriarkala.

– På den tiden visste kvinnor inget om sina rättigheter, säger Linda Brukwe som leder Ikhwezi Women’s Support Centre i landet.

Ikhwezi startade för 25 år sedan och är verksam i Cathcart på landsbygden i de östra delarna av Sydafrika. Syftet är att ge stöd till kvinnor och barn som utsatts för våld och övergrepp. Linda Brukwe misshandlades själv psykiskt och fysiskt av sin make under många år. När hon fick information från Ikhwezi engagerade hon sig för att lära andra kvinnor att de inte behöver utstå samma sak.

– Två av tre kvinnor i området är utsatta för någon form av våld… eller, jag tror att det egentligen är nästan alla. Vi måste stoppa det!

Enligt Linda Brukwe är patriarkala strukturer inom xhosakulturen en bidragande faktor, liksom arbetslöshet och fattigdom. Under pandemin har hon sett en dramatisk ökning i våldet mot kvinnor när människor varit hänvisade till hemmet, männen har förlorat jobb och alkoholmissbruket blivit än mer utbrett.

Samarbete med svenska S-kvinnor

Ikhwezi stöds genom Palmecentret av S-kvinnor (på förbundsnivå) sedan 2016. Förbundssekreterare Nina Unesi har själv besökt organisationen.

– Ikhwezi har etablerat sig så starkt att det har blivit självklart för omgivningen att fråga om deras kunskap i allt som rör våld mot kvinnor. De belyser frågorna, engagerar området och blir tillfrågade om kunskap. Ikhwezi är som en spindel som håller samman det sociala nätverket och samarbetar med kommunpolitiker, socialtjänst, sjukvården och polis.

Linda Brukwe säger att stödet från Palmecentret har gjort det möjligt för Ikhwezi att utbilda de här aktörerna i attityd och arbetssätt.

– Det är viktigt att jobba nära varandra så att våldsdrabbade kvinnor känner att de tas på allvar. Annars kommer de inte att anmäla.

På polisstationen i Cathcart har Ikhwezi inrättat ett särskilt rum så att våldsdrabbade kvinnor kan göra anmälan i avskildhet samt få stöd och information. Ikhwezi håller också kontakt med kvinnan, fungerar medlande och följer henne till tingsrätten. Dessutom driver de sedan länge ett härbärge för kvinnor och barn utsatta för våld och övergrepp.

”Vi lär oss av varandra”

Många angränsande kommuner har liknande problem och tillsammans med S-kvinnor har Ikhwezi byggt upp ett nätverk för samarbete mellan lokala organisationer. Ikhwezi som har lång erfarenhet passar bra som samordnare och ingår också i ett större nätverk som lobbar för nationell förändring.

– Det visar att samarbete är en framgångsmetod, säger Nina Unesi som hoppas att fler kvinnodistrikt utöver Stockholms län ska ge stöd till organisationer i det lokala nätverket.

– På så sätt skulle vi tillsammans kunna lyfta frågorna i ett stort område i Sydafrika och gemensamt åka dit för studiebesök och aktiviteter. Samtidigt som de sydafrikanska organisationerna också samverkar.

Enligt Linda Brukwe har plattformen gjort det möjligt att dela erfarenheter. Samarbetet med Sverige har stärkt Ikhwezi organisatoriskt och gett nya insikter.

– Många tror att det som händer här är unikt. Men genom det här partnerskapet lär vi oss av varandra.

Påverkansarbete som ger resultat

Förutom stöd till offer håller Ikhwezi i utbildningar och pratar i skolor. Genom ett särskilt program engageras män att arbeta mot könsbaserat våld och sexuella trakasserier. Påverkansarbete sker bland annat genom protestmarscher. År 2018 var Ikhwezi del av de nationella demonstrationerna #TotalShutdown. De har gjort skillnad.

– Rättsfallen ges prioritet och hårda straff utdöms. Fortfarande finns många utmaningar men vi kvinnor tas på allvar på ett annat sätt än tidigare, säger Linda och återger två domar.

I det första fallet fick en kvinna Ikhwezis stöd för att få skyddsåtgärder beviljade av tingsrätten. Hon mördades ändå av sin man men organisationens lobbyarbete och protestmarscher bidrog till att maken dömdes till ett hårt fängelsestraff – 34 år. I ett annat fall våldtogs ett barn av tillsyningsmannen på det jordbruk där familjen arbetade. Barnet och mamman kunde stanna sex månader på Ikhwezis härbärge medan mannen dömdes till 20 år.

Protester mot mäns våld mot kvinnor
Foto: Ikhwezi Women’s Support Centre

Stärkta kvinnor bygger nationen

När Linda Brukwe blickar framåt vill hon arbeta med unga och sprida servicen till fler. Kvinnor bör stärkas i att ta egna beslut och göra saker själva, inte bara stödja män.

– Vi behöver kvinnor som kan ta ledande politiska positioner. Vi lobbar för att det ska bli 50-50. Att stärka kvinnor är att bygga nationen.

Linda Brukwe var själv under sex år i början av 00-talet involverad i politik genom ANC. Men frustrationen att se de lokala – manliga – politikerna inte göra vad de var tillsatta för blev för stor.

– Min ambition var att stärka samhällsservice som infrastruktur, bostäder och el. Om jag inte kunde göra det eller öppet påtala interna problem, varför skulle jag stanna?

Sagt och gjort, Linda Brukwe gick tillbaka till Ikhwezi.

– Idag lever jag det liv jag vill. Jag tjänar inte så mycket men arbetet gör mig lycklig. Att förändra kvinnors liv är min passion.

Ikhwezi betyder lyskraft eller ljus på xhosa och är namnet på en av stjärnorna. Linda Brukwes vision är att se kvinnor fria från alla former av våld.

– De ska kunna gå vart de vill när de vill och göra vad de vill oavsett vilka kläder de bär.

Namibiska feminister försvarar miljön och urfolks rättigheter

– Om projektet blir av är det en total katastrof, säger Liz Frank.

– Det var självklart för oss att mobilisera oss mot det här. Om de hittar gas eller olja kommer Okavangodeltat att förgiftas och vattenbristen bli total. Fiske och turism kommer försvinna och djur utrotas. Marken kommer inte gå att odla.

Urfolkens ledare får kunskap om sina rättigheter

Tack vare samarbetet med Palmecentret kunde WLC arrangera en tvådagars workshop med kort varsel för san-folkets ledare, och motståndet tog fart.

De flesta deltagarna var kvinnliga ledare och syftet var att utbilda dem i urfolkens rättigheter enligt FN:s deklaration, hur de kan driva påverkansarbete mot exploatering av naturresurser samt sprida kunskap i området.

WLC förstod snart att det kanadensiska företaget inte genomgått de processer som krävs för att få tillstånd från den lokala befolkningen. Och enligt en artikel i National Geographic har flera lokala ledare blivit lovade arbeten i utbyte mot tystnad.

– Konsultationen har varit mycket bristfällig. När företaget har närmat sig människorna för att informera om projektet har de inte alls talat om de negativa aspekterna, berättar Liz.

– Vi litar inte alls på ReconAfrica. De har sagt så mycket som inte alls visat sig stämma, som att de har tillstånd fast de inte har det. I sin marknadsföring pratar de om att det finns mycket vatten i Okavangofloden, men torka är redan ett stort problem här.

Motståndet växte till en global kampanj

WLC:s mobilisering mot oljeborrningen område fick ett fantastiskt gensvar. 120 nationella och 70 internationella organisationer gjorde ett gemensamt upprop (ett så kallat moratorium) om att tillfälligt stoppa projektet. När det namibiska parlamentet inte brydde sig om det publicerades det i en av de största dagstidningarna.

Kampanjen uppmärksammades då av omvärlden. Skådespelaren Leonardo Dicaprios organisation Re:wild har tweetat sitt stöd och Prins Harry har tillsammans med en namibisk kändis i ett öppet brev bett Namibia och Botswanas regeringar stoppa projektet. Efter all uppmärksamhet blev den namibiska regeringen till slut tvungna att anordna offentliga utfrågningar. De skedde dock med så kort varsel och få hade möjlighet att närvara. Något som enligt Liz gjordes med flit. Hon menar att regeringen framför allt valt att hålla ögon och öron stängda.

– De vet givetvis om att det inte finns vatten och vilka klimatförändringar som projektet kan medföra. Men de står på företagets sida. När ReconAfrica besökte presidenten sa denne att civilsamhället pratar för mycket och jagar bort investerare. Efter det skapade vi hashtagen #therighttotalktoomuch, berättar Liz.

WLC:s arbete mot oljeborrningen i Kavango-regionen fortsätter. Nästa stora event är en nationell konferens, ett slags folkets parlament, för att öka pressen på företaget.

– Just nu undersöker vi hur företaget kan ställas inför rätta. Som organisation har vi lärt oss otroligt mycket. Det vi kunde sätta igång med hjälp av Palmecentret har växt till en världsomfattande kampanj!

 

Faktaruta:

I september 2020 fick det kanadensiska företaget ReconAfrica tillstånd att borra efter olja, gas och andra naturtillgångar i namibiska Kavango och på andra sidan gränsen i Botswana. Området är 8,5 miljoner hektar stort och består bland annat av floddeltat Okavango, som är klassat som världsarv av UNESCO, och som också innefattar ett område med världens största levande elefantflock. Tillståndet gäller i 25 år.


WLC deltar på Folkets forum 31 maj och FN:s miljökonferens Stockholm+50 den 3 juni.

Till våra evenemang i samband med Stockholm+50

 

Nytt nätverk för Latinamerikas kvinnliga politiker

I Bogotá skulle kvinnor från hela regionen samlas men på grund av omikron fick de flesta delta digitalt. På plats var dock de två presidentkandidaterna från den Historiska Pakten (den progressiva valkoalitionen i Colombia) Gustavo Petro och Francia Marquez som presenterade olika förslag för jämställdhet i en kommande regering.

Det nya nätverket har som syfte att stärka kvinnors deltagande och inflytande i politiken i Latinamerika, och tillsammans arbeta fram en politik och strategi för att öka jämställdheten i regionen. I genomsnitt i Latinamerika är representationen av kvinnor endast 33 procent, i Colombia ligger den nivån på bara 20 procent. Kvinnors möjligheter för att bli valda och få inflytande är små, och i en studie från 2021 visas att skrämmande 68 procent av kvinnliga ledare i Colombia upplevt könsrelaterat våld.

– Idag är en väldigt viktig dag för oss progressiva kvinnor som vill förändra våra länder i Latinamerika, sa Maria Angelica Prada, vice-ordförande i partiet Polo Democrático, Colombia.

På lanseringens arbetsmöten låg fokus på de jämställdhetsutmaningar som finns inom respektive parti, och man påbörjade arbetet med att ta fram en arbetsplan för nätverkets arbete det kommande året. Bland annat användes S-kvinnors Makthandboken som finns översatt till spanska. I boken presenteras tips för att nå makt och kunna identifiera härskartekniker som ofta används för att minska kvinnors inflytande.

Brasiliens fd president Dilma Rousseff uttryckte att ”Att stärka kvinnors makt handlar om att bryta upp de patriarkala myterna om kvinnans roll i politiken. Vi måste få kontroll över vår utveckling och våra liv genom organisation och genom handling i samhället, i partierna och i regeringarna. Det måste ske systematiskt.”

För mer information och bilder se: #ElCambioEsConLasMujeres

 

 

 

 

Global jämställdhet är viktigare än någonsin

Kriser förstärker orättvisor

Våra just nu tre största globala kriser – klimatförändringarna, demokratins kräftgång och coronapandemin – trycker tillbaka jämställdheten, kastar miljontals kvinnor ut i arbetslöshet, hunger och både ekonomisk och social utsatthet. Ändå får alltför ofta det aktiva jämställdhetsarbetet stå tillbaka i tider av kris.

I mars 2019, ett år innan världen kastades in en pandemi, rapporterade Världsbanken att världen tog snabba kliv mot jämställdhet tack vare ett decennium då lagar stiftats för att på papperet ge kvinnor och män samma juridiska rättigheter. Kvinnor kan visserligen fortfarande endast åtnjuta tre fjärdedelar av de rättigheter som män men om den progressiva takten fortsatte skulle världen nå jämställdhet i lagar och regleringar år 2073.

Sedan kom pandemin och med den ett bakslag för jämställdheten som av FN kallats för en skuggpandemi. Vanligen drabbar ekonomisk kris män hårdare än kvinnor men i coronapandemins spår är det precis tvärtom. Skolstängningar tvingar kvinnor tillbaka till hemmen för att ta hand om barnen, den ekonomiska krisen slår hårdare mot kvinnodominerade sektorer och dessutom ökar våldet i hemmen. Jämställheten har fått sig en rejäl törn och traditionella könsroller har både synliggjorts och förvärrats.

En tredjedel av alla flickor och kvinnor världen över har blivit slagna eller sexuellt utnyttjade någon gång i livet. En förvärrad ekonomisk situation är förödande för världens kvinnor.
Avsaknaden av sociala trygghetssystem gör att miljontals saknar rätten till grundläggande sjukvård, utbildning och pension. Detta drabbar kvinnor hårdast. En tredjedel av alla flickor och kvinnor världen över har blivit slagna eller sexuellt utnyttjade någon gång i livet. En förvärrad ekonomisk situation är förödande för världens kvinnor.

Kvinnor drabbas när demokratin försvagas

Hand i hand med en växande nationalism stärker repressiva ledare just nu sin makt i många av världens länder vilket resulterat i en demokratisk tillbakagång i ett stort antal länder världen över. Nationalismen har många fiender, men avståndstagandet från feminister och kvinnorättsförsvarare förenar. ​Kvinnans roll är först och främst att föda nationens barn och stötta nationens försvarare – mannen. ​Med en växande nationalism och allt fler auktoritära ledare minskar inte bara det demokratiska utrymmet. Kvinnors rättigheter trycks tillbaka, jämställdheten minskar och kvinnors delaktighet i samhället minskar.

Traditionella könsroller förvägrar kvinnor delaktighet samtidigt som inflytande i beslutsfattande organ är en av de mest avgörande faktorerna för att skapa jämställdhet. Då endast 25 procent av världens parlamentariker är kvinnor, det i huvudsak män som fattar besluten om hur coronapandemin ska hanteras. Enligt UNIFEM är detta förklaringen till att mindre än en femtedel av åtgärderna i stimulanspaketen är särskilt riktade mot kvinnor.

Att kvinnor är underrepresenterade i maktpositioner är inte bara ett demokratiskt problem, det leder till förlorade möjligheter och sämre utveckling för hela samhället. Dessutom minskar våra chanser att nå klimatmålen. Kvinnors livsstil generellt orsakar mindre klimatpåverkan och kvinnor drabbas i högre utsträckning än män av klimatförändringarnas effekter samtidigt som jämställdhet gynnar länders förmåga att tackla klimatomställningen. Ändå saknas ofta ett tydligt jämställdhetsperspektiv i klimatdebatten.

Dags för en ny säkerhetspolitik

Som en direkt konsekvens av klimatförändringarna växer spänningar, ökar antalet konflikter och människor på flykt men vårt svar kan inte vara murar mot omvärlden och mer resurser till militär och försvar. Det är både kortsiktigt och naivt. I stället måste vi nu fånga möjligheten att i grunden utmana den alltjämt rådande traditionella och stereotypt manliga synen på säkerhet. Vi behöver ett tankeskifte till en säkerhetspolitik som sätter människors säkerhet, trygghet och rättigheter i fokus.

När kris är det nya normala måste arbetet för jämställdhet ges förnyad prioritet. Genom att verka för en jämställd miljö- och klimatomställning sätter vi samtidigt freden och den gemensamma säkerheten i fokus. Alla vinner på jämställdhet!

Artikeln publicerades maj 2021 på Folkhemmet Opinion

Ingen är fri förrän alla är fria

När kris är det nya normala måste arbetet för jämställdhet inte bara försvaras, det måste prioriteras. Det auktoritära, det konservativa, det stängda och det passiva har aldrig gynnat kvinnors rättigheter. Snarare syftar dessa till att förneka och förringa de hinder och de glastak kvinnor möter. Både individuella vittnesmål och all form av forskning visar att vi inte på något håll i världen lyckats röja dessa hinder och det håller kvinnor tillbaka.

Att skriva policydokument med vackra visioner tycks inte vara problemet. Däremot stöter många på patrull när de gör en ansats att förändra eller förnya. Övertygelse om att verklig förändring endast kan ske om alla inkluderas driver oss framåt men arbetet går för långsamt fram.

Jämställdhet måste genomsyra allt. Att aktivt arbeta med att förändra attityder, krossa glastak och öka representationen målas ofta upp som en moralisk fråga. Jämställdhet får dock aldrig reduceras till en fråga om godhet och om att vara medveten. Jämställdhet handlar om makt; den ekonomiska, den sociala och den politiska. Målet måste vara likvärdiga förutsättningar att tillskansa sig dessa.

Och representation är viktigt. Att kvinnor tar plats i beslutsfattande organ, dialog- och förhandlingsbord och erkänns som kapabla politiska aktörer må låta som en grundläggande princip. Men i många delar av världen kämpar fortfarande kvinnor med de barriärer som genom sociala konventioner och förväntningar innebär. Och de möter motstånd i form av trakasserier och våld.

Ingen är fri förrän alla är fria – och på den internationella kvinnodagen måste vi orka se hela världens kvinnor.

Global kamp för en jämställd värld

Vi kan aldrig kan uppnå demokrati om halva befolkningen försummas. Att utsättas för hot, hat, kränkningar eller att inte ses på som en kapabel politisk aktör får direkta demokratiska konsekvenser. Ändå är det verkligheten för många kvinnor världen över.  Vi på Olof Palmes Internationella Center arbetar med jämställdhet som mål i alla delar av vår verksamhet och verkar aktivt med att stärka kvinnor ekonomiskt, politiskt och socialt. Jämställdhet är ett av fem prioriterade politiska områden men det genomsyrar även de andra fyra:

Demokrati och mänskliga rättigheter

Delaktighet och inflytande för kvinnor i beslutsfattande organ är en av de mest avgörande faktorerna för att skapa jämställdhet. Kvinnor är underrepresenterade hela världen, både inom politik och civilsamhälle vilket leder till missade perspektiv och sämre resultat. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Palmecentret verkar i alla våra projekt för att skapa jämställda förutsättningar för alla medborgare att delta på lika villkor för att forma samhället de lever i, oavsett om man verkar inom politiken, civilsamhället eller facket. Bara genom ökad jämställd representation når vi slutmålet om ett samhälle där halva makten är kvinnornas och alla tillåts delta och verka i det demokratiska samtalet på lika villkor.

Läs mer om vårt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.

Jämlikhet och arbetares rättigheter

Majoriteten av världens fattiga är kvinnor. Kvinnor utför mindre del av det betalda arbetet än män., kvinnors arbete undervärderas systematiskt och de som har ett formellt arbete får i regel sämre betalt.  Avsaknaden av sociala trygghetssystem gör att miljontals saknar rätten till grundläggande sjukvård, utbildning och pension, något som drabbar kvinnor hårdast. Vid kris gör ojämlikheten kvinnor mer sårbara. Världens resurser måste fördelas mer jämlikt, och för att skapa rättvisa krävs politiska reformer och starka fackföreningar som driver kvinnliga löntagares intressen. Att verka för arbetares rättigheter är att verka för kvinnors rättigheter. Att verka för jämlikhet är att verka för jämställdhet. Därför genomsyrar jämställdhetsarbetet alla Palmecentrets internationella projekt, oavsett aktör eller övergripande målsättning.

Läs mer om vårt arbete för jämlikhet och arbetares rättigheter.

Rättvis klimatomställning

Klimatförändringarna drabbar idag kvinnor i utvecklingsländer hårdast. Detta trots att det påvisas gång på gång att de största klimatbovarna är bemedlade män. Arbete som i större utsträckning idag utförs av kvinnor, – som att odla mat, hämta vatten och ved, är redan idag svårt drabbade av klimatförändringarna. Klimatnotan landar på grupper och delar av världen som står för en betydligt mindre klimatpåverkan.
Att kvinnor är underrepresenterade i maktpositioner påverkar också våra chanser att nå klimatmålen. Länder med större jämställdhet är mer framgångsrika i att driva politik för en hållbar utveckling. Därför är jämställdhetsarbete en grund i alla Palmecentrets projekt för rättvis klimatomställning.

Läs mer om vårt arbete för rättvis klimatomställning.

Fred och dialog

När kvinnor deltar i fredsförhandlingar blir freden mer hållbar. Flickor och kvinnor är särskilt utsatta i krig och konflikt och riskerar att utsättas både av väpnade grupper och innanför hemmets fyra väggar. I fredsförhandlingar är det viktigt att kvinnors erfarenheter lyfts, annars riskerar framtida fredsavtal och samhällen att missa konsekvenserna av sexuellt våld, våld i hemmet, tvångsäktenskap och andra kvinnliga erfarenheter. Jämställdhetsperspektivet genomsyrar därför vårt samarbete med civilsamhällesorganisationer och progressiva politiska rörelser i konfliktområden verkar för långsiktig fred.

Läs mer om vårt arbete för fred och dialog.  

De tar Sydafrikas våldsutsatta kvinnor i försvar

Khayelitsa räknas som Sydafrikas tredje mest brottsdrabbade område. Här där den övervägande delen av invånarna saknar arbete, där droger och våld är utbrett, har organisationen Ilitha Labantu nyligen öppnat ett kontor. Två personer finns där, som gör vad de kan för att stödja brottsoffren.

– Oftast handlar det om våld i hemmet. Men även våldtäkter, barn som far illa och sociala problem i allmänhet, säger Sesethu Dani, som arbetar på kontoret.

Ilitha Labantu får sedan många år tillbaka stöd från Palmecentret för sitt arbete med att bekämpa våld mot kvinnor och barn i utsatta områden, och för att stödja offren. De arbetar med social och psykologisk rådgivning till drabbade av våld och sexuella övergrepp. Organisationen verkar för att öka medvetenheten i samhället bland annat genom att besöka skolor för att diskutera våld i hemmet och sexuella övergrepp. Ilitha Labantu stödjer kvinnor som anmält en förövare, och behöver hjälp i rättsprocessen.

Volontärt stödarbete

Ilitha Labantu har kontor på flera ställen i Sydafrika. Hela verksamheten bygger till stor del på frivilliga insatser.

–När en kvinna kommer hit och säger hon blivit misshandlad, eller att ett barn blir slaget, så trycker vi på för att hon ska anmäla till myndigheterna. En domare kan snabbt utfärda en Protection Order, som gör att förövaren kan gripas direkt om kvinnan anmäler att brottet upprepas. En hel domstolsprocess kan ta lång tid, säger Sesethu Dani.

Arvet från apartheid lever kvar

Sydafrika är på många sätt ett kontrasternas land. Den som kommer hit som turist möter ett välordnat land, där man kan äta, shoppa och sola i en omgivning som påminner om den vi ser i Spanien eller England. Men det har bara gått ett par decennier sedan Sydafrika blev en demokrati och befriade sig från ett politiskt system där människor av vit hudfärg hade hela makten och alla pengarna, och de svarta inte hade något.

Ännu är klyftorna stora och det skapar grogrund för kriminalitet och våld. Det sexuella våldet är utbrett, och kvinnor i socialt utsatta områden är ständigt otrygga.

Stöd som når till Precious, Mildred och Nfombizonke

Efter en utbildning med Ilitha Labantu träder tre kvinnor fram, som all tre vill berätta sin historia. Och det är historier som skakar om.

Precious Matoti blev våldtagen för elva år sedan. Hon blev överfallen på gatan, slagen i huvudet så hon svimmade och vaknade upp i ett främmande hus med en man ovanpå sig. Bara ett år senare blev hon utsatt för ett våldsamt rån. Händelserna har fått henne att må så dåligt att hon försökt ta sitt liv. Men för ett år sedan kom hon i kontakt med Ilitha Labantu, och fick psykosocial rådgivning och fick träffa andra i samma situation.

–Det kändes bra att få prata med andra. Jag hela tiden gått runt med en känsla av att vara annorlunda och att människor runtomkring mig pratar och skvallrar om mig. Nu har jag inte längre den känslan, säger Precious Matoti. Som i dag studerar för att bli psykolog.

Mildred Sabsanas dotter blev för tre år sedan skjuten till döds av sin pojkvän. Ilitha Labuntu har gett henne stöd och hjälpt henne genom rättegången. Nfombizonke Tshangelas dotter blev våldtagen, 12 år gammal. Förövaren släpptes fri mot borgen och är sedan dess försvunnen. Dottern får psykologrådgivning från Ilitha Labantu.

På grund av coronakrisen kan Ilitha Labantu bara ta sig an akuta fall, och tar bara emot de som föranmält sitt besök. Istället ger man rådgivning via telefon.

Motkraften Sakhile i Zimbabwe: Ingen demokrati utan jämställdhet

Zimbabwe har styrts av samma parti under närmare 40 år, trots att det på papperet är en demokrati. Ett hopp tändes 2017 då den tidigare presidenten Robert Mugabe tvingades bort men året efter vann maktpartiet Zanu Pfs kandidat Emmerson Mnangagwa presidentvalet och partiet fick flest platser i parlamentet. Folket har lovats reformer men livssituationen för vanliga människor har bara förvärrats. Det råder hyperinflation, valutan flyter och arbetslösheten är skyhög. Och dessutom är det allvarlig brist på mat efter långvarig torka och naturkatastrofer.

– Jag är djupt oroad över de zimbabwiska politikernas syn på ledarskap. Om man inte lyssnar på sina medborgare, då styr man inte, då härskar man. Folk frågar – är det bättre efter Mugabe? – men tyvärr har inte kvinnors liv blivit bättre. Man kan inte säga att man lever i ett fredligt land när man inte ser till folkets behov eller gör något åt våldet mot kvinnor.

Kvinnliga politiker utsätts för sexuella trakasserier

WiPSU arbetar med stöd av Palmecentret för fler kvinnliga folkvalda på alla nivåer – och med att stärka de kvinnor som har nått en position. För det är stentufft att vara kvinnlig politiker i Zimbabwe. Hela 20 procent av de kvinnor som ställde upp som kandidater för första gången i förra årets val utsattes för sexuella trakasserier, enligt en granskning som WiPSU gjort.

– Sexuella trakasserier inom politiken är en smutsig hemlighet som alla känner till men ingen pratar om. De flesta av de drabbade kvinnorna vill inte gå till sitt parti och rapportera eller anmäla till polisen för att de tror att det skulle slå tillbaka mot dem själva, säger Sakhile Sifelani-Ngoma.

En anledning till att kvinnor inte vågar anmäla är att politiskt aktiva kvinnor i Zimbabwe av vissa ses som ”lösaktiga” som har sig själva att skylla. En annan är att det ofta är framstående personer inom partierna som står för övergreppen och att anmäla dem skulle vara politiskt självmord. WiPSU granskade sju politiska partier och upptäckte allvarliga problem i samtliga.

– Vissa politiska partier accepterade resultatet av undersökningen och vill förändra situationen. Flera partier har bett oss om stöd och vi kan nu vara med och hjälpa partierna att sätta upp strukturer och bygga upp en bättre partikultur, säger Sakhile Sifelani-Ngoma.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter

Hon säger att den ekonomiska och politiska krisen i Zimbabwe har lett till att flera framgångar vad gäller kvinnors rättigheter har fallit tillbaka. Den konstitution som antogs i landet 2013 – och som flera av Palmecentrets partners var med och påverkade – gav hopp om stora steg i riktning mot ökad demokrati, jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter. Den förbjuder könsrelaterat våld och diskriminering av kvinnor och slår fast att internationella konventioner som Zimbabwe ratificerat, bland andra FN:s kvinnokonvention CEDAW, ska tillämpas av zimbabwiska domstolar. Men den respekteras inte.

– Vårt jobb är att göra pappersrättigheter till verkliga rättigheter, säger Sakhile Sifelani-Ngoma som nyligen var i Genève för delta vid en utvärdering av hur Zimbabwe lever upp till kvinnokonventionen.

– Vår regering har lovat saker på internationell nivå som de inte är öppna med här hemma. Det är information som vi i civilsamhället kan få del av tack vare möten som detta. Det stärker våra möjligheter att arbeta för förändringar och att utkräva ansvar, säger Sakhile Sifelani-Ngoma.

Palmecentret och svensk arbetarrörelse bidrar till verklig förändring

Hon säger att samarbetet med Palmecentret stärker WiPSU:s möjligheter att vara en plattform för att föra fram kvinnors politiska krav. Att Palmecentret arbetar med organisering fördjupar möjligheten till rättighetsutkrävande i Zimbabwe vilket är fundamentalt för att bygga en stat, säger hon.

– Det finns ingen demokrati utan jämställdhet. De som styr Zimbabwe är män över 55 medan den genomsnittliga medborgaren är en 19-årig kvinna, säger hon.

Palmecentret arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i Zimbabwe, bland annat genom stöd till kvinnoorganisationer, facklig organisering och utbildning av unga politiker. LO och TCO, ABF Borlänge-Nedansiljan, Unga Örnar Borås, Kommunal Avdelning Mitt, Kommunalarbetareförbundet, Akademikerförbundet SSR samt Socialdemokraterna i Umeå möjliggör verksamheten.


Fler människor lever i ofria länder än i demokratier  - och utvecklingen går åt fel håll.  Palmecentret har tagit fram rapporten Frihet i fara! som beskriver på den oroande auktoritära utvecklingen. Läs mer här.

Studio Solidaritet: Global jämställdhet i kris

Studio Solidaritet om varför coronakrisen slår hårdast mot kvinnor med Margot Wallström och Anna Sundström

Samira har inte gett upp hoppet om kvinnornas Syrien

Samira Zair är en av de tolv miljoner människor som tvingats på flykt från krigets Syrien. Slutstationen för flykten blev Göteborg och Sverige. I hemlandet brann Samiras politiska engagemang. Särskilt klappade hjärtat för kvinnors rättigheter. Drömmen var ett demokratiskt, jämställt och fredligt Syrien.

Samiras liv tog en annan vändning, men drömmen om det jämställda Syrien följde med. När Palmecentret i Stockholm 2013 samlade över 100 syriska kvinnor från olika organisationer, bakgrunder och delar av världen för att samtala om syriska kvinnors rättigheter, politiskt deltagande och demokratisk utveckling var Samira med. Mötet utgjorde startskottet för bildandet av Syrian Women’s Network (SWN).

Idag samlar nätverket 15 organisationer och 175 medlemmar världen över – alla med ett och samma mål: ett demokratiskt och jämställt Syrien. Med hjälp av utbildning, opinionsbildning och kapacitetsutveckling arbetar SWN med stöd från Palmecentret i både Syrien, dess grannländer och övriga världen med att stärka kvinnors politiska, sociala och medborgerliga rättigheter.

– Vägen till freden ligger i kvinnornas deltagande. Vi har sett konsekvenserna av kriget. Nu kräver vi fred, och vi kräver en ny typ av styre där makten fördelas lika mellan könen, säger Samira.

Nätverket har tagit in kvinnor i det politiska rummen

I Syrien organiserar nätverket kvinnor i en rad olika aktiviteter och projekt. En del av arbetet handlar om att stärka kvinnor i deras politiska deltagande. Med i nätverket är bland annat fyra kvinnliga politiker som efter stöd och kapacitetsutbildning från SWN nu fått politiska uppdrag i oppositionen. Samira berättar hur nätverket envist arbetar för att stötta dessa kvinnor som nu tagit plats i de politiska rummen. De patriarkala strukturerna sitter i väggarna.

– Situationen för kvinnor i Syrien är otroligt svår, det gör så ont när jag tänker på alla som åter igen hamnat mitt i krigets våld. Men jag kan ändå se hur något sakta håller på att förändras. Det finns ett motstånd idag – och det ger mig hopp. Kvinnor börjar höja sina röster, de vill förändra.

Representanter från nätverket når även ut till syriska kvinnor i flyktingläger och radikaliserade områden. Med hjälp av utbildning och informationsspridning verkar SWN för att stärka kvinnors självförtroende och självbild. Det är ett svårt arbete då traditionella värderingar och könsroller dominerar. Men vi ger inte upp, menar Samira.

Nätverket drivs till stor del ideellt, med ett litet kansli i Turkiet. Stödet från Palmecentret har funnits med sen nätverkets start.

– Vi ser inte Palmecentret som en stödjare, utan en partner. Att ha en organisation bakom sig som står upp för våra värderingar i den globala kampen för rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter är ovärderligt.

Vill din organisation engagera sig för att stötta SWN och de syriska kvinnornas kamp för jämställdhet, inflytande och fred? Hör av dig till Karina Cubilla.

Läs mer om vårt arbete i Syrien här.