Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Palmedagen Östergötland

Palmecentret har länge arbetat för att stärka unga, kvinnors och arbetares förmåga att själva förbättra sin situation i landet – för fred, jämlikhet och demokrati.

Tillsammans med röster från Palestina, Israel och Sverige kommer vi att fördjupa kunskapen om den nuvarande politiska situationen, vad vi som svensk arbetarrörelse kan göra och vägen framåt för Palestina.

Lisa Nåbo, förbundsstyrelseledamot i SSU, är konferencier. Palmedagen är ett tillfälle för arbetarrörelsen att mötas och blicka ut i världen.

 


Dagens program

13.00 Hej och välkomna!
Anna Sundström, generalsekreterare Palmecentret och Irma Görtz, Socialdemokraterna Östergötland

13.05 Att leva under ockupation – om det politiska läget
Samtalsledare: Thomas Carlhed, handläggare Palmecentret. Paneldeltagare: Ayed Atmawi, program manager, Palestinian Peace Coalition och Wafa’ Abdelrahman, director Filastiniyat. Samtalet sker på engelska.

13.30 Svensk arbetarrörelse i Palestina
Samtalsledare: Anna Sundström, generalsekreterare Palmecentret. Paneldeltagare: Hans Josefsson, Tro & Solidaritet, Evin Incir, europaparlamentariker (S), Alexander Fröderberg, SSU Östergötland. Samtalet sker på svenska.

14.10 Paus

14.30 Bryt tystnaden!
Samtal mellan Avner Gvaryahu, executive director, Breaking the Silence, en organisation för fd. soldater i den israeliska armén, och Kristofer Åberg, ordförande Socialdemokratiska Israelvänner. Samtalet sker på engelska.

14.55 Från teori till praktik – ett nytt svenskpalestinskt samarbete
Deltagare: Erica Nådin från Socialdemokraternas partidistrikt i Östergötland och Bahiye Amra från den palestinska projektpartnern Health, Development, Information and Policy Institute (HDIP). Samtalet sker på engelska.

15.15 Vägen framåt
Hur kan du bidra till en fredlig utveckling i Palestina och världen?

Palestinierna behöver mer än bara solidaritet

I Östra Jerusalem engagerar Palmecentrets partnerorganisation Old City Youth Accociation över 100 ungdomar. Med kulturevent, föreläsningar och sommarläger vill man sätta frågor som jämställdhet, mänskliga rättigheter och jämlikhet på de ungas agenda. Målet är att de unga själva ska få verktyg för att skapa en ljusare framtid för sig själva och sin stad.

Men med fler bosättningar, ständigt ökad israelisk kontroll och coronapandemin hängande över sig är arbetet svårt. Saeed Amro är verksamhetsansvarig och kämpar för att upprätthålla framtidshoppet hos de unga.

– Situationen har definitivt blivit värre efter att USA flyttade sin ambassad till Jerusalem. Nya bosättningar dyker upp hela tiden. Och den ekonomiska situationen för palestinierna i Östra Jerusalem har försvårats mycket av coronapandemin, säger Saeed Amro.

Söndagen den 29 november är FN:s internationella dag i solidaritet med det palestinska folket. På FN:s hemsida citeras generalsekreterare Antonio Guterres: ”Låt oss denna dag bekräfta vårt åtagande av att upprätthålla det Palestinska folkets rättigheter”. Men på frågan vad denna internationella dag betyder för palestinierna i Östra Jerusalem suckar Saeed Amro.

– Solidaritet, vad betyder det? Det är meningslöst som situationen ser ut nu. Vi behöver politisk handling, inte fler välmenande ord.

Trots coronapandemin fortsätter Old City Youth Accociation sitt arbete, både genom fysiska möten på plats i organisationens lokaler – och via nya digitala hjälpmedel. Men den planerade resan till den svenska partnern ABF Salem Botkyrka fick ställas in. Något som gjorde många av de unga besvikna.

– Resorna vi får möjlighet att göra till Sverige är väldigt viktiga – att de unga får träffa andra och få nya intryck och utbyta erfarenheter är avgörande. Mycket framtidshopp gror i de mötena. Men vi hoppas kunna åka snart.

Vill du stödja Palmecentrets arbete i Palestina? Swisha ditt bidrag till 123 240 60 72.

Sex år sedan erkännandet av Palestina

Det är idag sex år sedan regeringen med utrikesminister Margot Wallström i spetsen som första land i EU erkände Palestina som stat. Sverige anslöt sig då till den majoritet av världens länder som erkänt Palestina, som idag är 138 av FN:s medlemsstater.

Palmecentrets Palestinaexpert Otto Widmark svarar på tre frågor om erkännandet av Palestina.

Vad betyder ett erkännande?

Det finns kriterier för vad man ska betrakta som en riktig statsbildning. Till exempel ska staten ha kontroll över territoriet, kunna representera en befolkning samt ha relationer med andra stater. Genom ett erkännande visar en regering att man anser att dessa kriterier hos en annan stat är uppfyllda och att staten är legitim. Det behöver inte betyda att man håller med om den politiken som landets regering för.

Varför är erkännandet kontroversiellt?

Palestina är sedan 1967 ockuperat av Israel. Det betyder att de palestinska myndigheterna i själva verket inte har full kontroll över territoriet. I praktiken är det staten Israel som bestämmer villkoren för palestiniernas myndighetsutövning och den palestinska befolkningens förutsättningar och möjligheter.

Varför är det ändå rätt att erkänna staten Palestina?

Israel har aktivt försämrat förutsättningarna för fred och bildandet av en palestinsk stat genom att flytta in sin egen befolkning på den mark de ockuperar, vilket är olagligt enligt folkrätten. Israel har ingen rätt till de områden som skulle utgöras av en palestinsk stat, det vill säga Västbanken inklusive Östra Jerusalem samt Gazaremsan. Många folkrättsexperter menar att eftersom ockupationsmakten är det stora hindret för statsbildningen, kan Sverige och andra länder erkänna Palestina.

Erkännandet av den palestinska staten är alltså starkt förknippad med strävan efter en tvåstatslösning där staterna Israel och Palestina kan leva i säkerhet och fred sida vid sida. Genom erkännandet sökte den svenska regeringen bidra till jämbördighet mellan parterna och trycka på vikten av att återuppta fredsförhandlingar. Det är tyvärr fortfarande lika viktigt och parterna står än längre ifrån varandra idag.

Palmecentret i Palestina
Israels långvariga militära ockupation och politisk instabilitet orsakad av brist på demokratiska val gör situationen svår i Palestina. Palmecentret arbetar för att stärka ungdomar, kvinnors och arbetares förmåga att själva förbättra sin situation – för fred, jämlikhet och demokrati.
Läs mer här.
Studio Solidaritet: två samtal om Israel-Palestina

Annektering – spiken i kistan för fred mellan Israel och Palestina?

Israels nya regering har som en av sina viktigaste punkter i det nya koalitionsavtalet att annektera alla bosättningarna på Västbanken. EU är starkt emot en annektering och har redan högljutt protesterat. Men kommer Israels nya regering verkligen genomföra en annektering? Hur kommer det gå till i så fall och vad kommer att hända dagen efter?

Generalsekreterare Anna Sundström diskuterar med statsvetaren Anders Persson, som forskar om EU:s roll i konflikten på Linnéuniversitetet och ofta kommenterar ämnet i radio och tv samt EU-parlamentarikern Evin Incir (S) som nyligen utsågs till huvudförhandlare för Palestinafrågan i Europaparlamentet.

Israel – the only democracy in the Middle East?

The fact that Israel after many re-elections has taken over a year to form a government, and the corruption allegations against the Prime Minister, are only a few of the signs of the country’s increasing instability. What are the internal and external challenges for Israel, the country often referred to as the only democracy in the Middle East?

Secretary General Anna Sundström talks with political scientist Anders Person, researcher specialized on the Israeli-Palestine conflict at Linnéuniversitetet, and Daniel Sokatch, CEO at the American New Israel Fund supporting organizations within the civil society of Israel.

Kriserfarna Palestina möter nya utmaningar med corona

Palmecentrets partnerorganisation Pyalara mobiliserar och organiserar unga frivilliga, något de har nytta av nu. Hania Bitar, som är Pyalaras chef berättar:

– Som nystartad organisation under andra intifadan insåg vi att unga Palestinier är i behov av en röst och en roll. Då var en känsla av förlamning och hopplöshet utbredd bland de vuxna och unga Palestinier var en bortglömd del av samhället. Tillsammans med Unicef inledde vi ett projekt som byggde på en ung till ung-metod, där ungdomarna hjälpte varandra. Något som vi fortfarande jobbar med och som nu under Coronakrisen används också inom andra grupper, såsom till exempel riskgrupper.

Något som flera av våra partners vittnar om fungerar bra nu i krisen är civilsamhällesorganisationernas koordination mellan frivilliga och lokala samt nationella myndigheter. I varje region i Palestina har det sedan ett par veckor bildats krissamordningsgrupper för att underlätta den lokala samverkan som krävs.

– Det finns en känsla av likgiltighet bland vissa. Man tror att det som pågår är någon sorts propaganda och följer inte säkerhetsföreskrifterna. Då är våra frivilliga, som tränats i vårt samarbete med Hälso- och sjukvårdsdepartementet, ett bra sätt att nå ut, säger Hania.

Även Dr Musa Naijib som startade och driver Al Marfa Center har anslutit sig till sin lokala krissamordningsgrupp och snabbt ställt om verksamheten till att jobba med informationsförmedling och samordning av insatser från frivilliga, kommunen och myndigheterna

– Att vara isolerade är det enda sättet vi kan rädda vårt folk. Vi har inte sjukvårdskapacitet nog för att möta coronaviruset. Det är därför vi jobbar med upplysning, säger Dr Musa.

Al Marfa, som Palmecentret har stöttat sedan tillkomsten, är en organisation som i vanliga fall bedriver terapibehandling och stöd för de invånare som upplever stress, oro och trauman i en av muren avskild del av Jerusalem. Nu är invånarna som upplever detta ännu fler. Och många som är rädda och panikslagna ringer honom och ber om råd.

– Jag förklarar hur barn kan hållas sysselsatta när man stannar hemma och hur man kan få de att utrycka sina känslor. Vi har många familjer som bor i generationsboenden så vi får också många frågor om hur man pratar med gamla människor och lär de att följa rekommendationerna. Att inte gå ut och gå på begravningar till exempel, vilket är väldigt ovanligt att inte göra för oss palestinier, säger Dr Musa.

Flera av Palmecentrets partnerorganisationer organiserar unga frivilliga i arbetet med att distribuera mat, förnödenheter och relevant information i byar och städer.

Al Marda Association bedriver merparten av sina projekt i Salfit på Västbanken. I den krisplan som Al Marda tagit fram lyfter man särskilt vikten av att involvera unga i arbetet. Man har nu riktat sig till alla som deltagit i ett projekt som organisationen bedrivit, Women and Youth in action for Change, som implementerades i samarbete med SSU Göteborg och Palmecentret.

– Genom att hela tiden försöka hålla kontakten med de vi känner genom projektet kan vi här och i grannbyarna se till att riktlinjerna från krissamordningsgruppen följs. De unga frivilliga steriliserar saker i det offentliga rummet, erbjuder stöd och samlar in donationer till fattiga familjer som drabbats av att man tvingats sluta jobba. Vi gör så gott vi kan, säger Nashat Abdalfatah på Al Marda.

Organisationen Diyar i Betlehem har också många unga deltagare i sina projekt. Rana Khoury berättar att all ordinarie projektverksamhet avstannat.

– Vi har varit inomhus i snart en månad nu, eftersom Betlehem var den första staden med fall av coronaviruset. Rörelsefriheten har varit strängt begränsad, nästan som utegångsförbud, och många gator har varit blockerade. Vi måste agera på ett sätt som är väldigt annorlunda från vad vi är vana vid nu på Diyar, där arbetet annars bygger på interaktion och samhällsgemenskap, förklarar Rana.

De många uppmaningarna att stanna inomhus och praktisera social distansering har gjort att många unga istället interagerar och engagerar sig på webben. Rana fortsätter:

-Unga människors närvaro online har varit enorm. Alla budskap för att öka medvetenheten har varit viktiga och värdefulla. Vissa har visat på riktig journalistisk skicklighet. Sameer Quemsieh till exempel är värd att nämna, han har studerat filmskapande här på universitetet och delar nu sina alster på Youtube.

Text och bild: Dan Wergelius

Coronaviruset slår hårt mot Palmecentrets värld

I Burma har man hittills inte hittat ett enda fall av coronaviruset, även om de flesta är övertygade om att det finns sådana. Att inga fall har konstaterats i beror förmodligen helt och hållet på att få har testats. Burma är ett grannland till Kina, och många burmeser har tillfälliga arbeten i grannlandet.

Om viruset slår till på allvar får det stora konsekvenser. Till exempel finns bara ett fåtal respiratorer i hela landet.

Men även utan konstaterade sjukdomsfall får pandemin konsekvenser. En facklig organisation som Palmecentret är på väg att inleda samarbete med har drivit på för att regeringen ska undersöka ett antal företags agerande. Företagen sparkar arbetare, särskilt fackligt anslutna, och skyller på att corona gör det svårare att få tag på råvaror och få produktionen såld.

På gatorna i Rangoon rullar folklivet på ungefär som vanligt. Men Palmecentret och partnerorganisationerna har redan ställt in ett antal aktiviteter. På Palmecentrets lilla kontor har man just beslutet att ändra rutinerna.

-Vi har bestämt att bara jobba var annan dag på kontoret, och var annan dag hemma. Därmed minskar vi vårt åkande i kollektivtrafiken, säger Michael Hauer, som arbetar för Palmecentret i Burma.

Dubbel isolering i Palestina

Betlehem, i Palestina, har varit isolerat sedan den 6:e mars. Det sedan en grupp hotellanställda smittats av coronaviruset när de arbetade med en internationell konferens. Betlehem är även i vanliga fall omringar av den mur som Israel låtit bygga, nu är isolationen dubbel. Zarifeh Malki, som är Palmecentrets ansvariga på plats i Palestina berättar att frivilliga från flera av de organisationer som Palmecentret har kontakt med samlar in mat och andra förnödenheter till befolkningen i Betlehem.

En av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Palestina informerar om vad man ska tänka på när det gäller coronaviruset.

Skolorna stängda i Serbien

Danilo Milic som är Palmecentrets lokalt anställde i Serbien skulle egentligen ha varit i Stockholm för ett möte kring verksamheten i Balkan och Albanien. Men det mötet liksom ett antal andra aktiviteter som Palmecentret skulle ha genomfört har ställts in. I Serbien har pandemin bara börjat visa sig på allvar. Men regeringen har vidtagit en rad tuffa åtgärder.

–Skolorna är stängda så barnen är hemma, men som tur är så är de så stora så de klarar sig själva. Min fru är läkare och får nu arbeta tolvtimmarspass tre gången i veckan, säger Danilo Milic.

Redan pressat sjukdomsläge i södra Afrika

Sydafrika har nyligen fått sitt första coronafall bekräftat. Därför har Palmecentret alldeles i dagarna kunnat genomföra ett par aktiviteter med internationellt deltagande. Men nu har president Cyril Ramaphosa gått ut och betonat att läget är allvarligt och gränserna stängs.

Calle Sundstedt är handläggare på Palmecentrets kontor i Stockholm och har precis återvänt från Sydafrika. Han skulle även ha besökt Zimbabwe, men fick avstå då han i så fall skulle ha behövt sitta tre veckor i karantän.

–Sydafrika har fördelen att ha en ung befolkning, som alltså inte ingår i riskgruppen. Men å andra sidan har man många smittade med hiv, säger Calle Sundstedt.

Zimbabwe befinner sig sedan tidigare i en djup kris. Coronaviruset kan komma att förvärra läget ytterligare. Och landet är inte rustat för att möta farsoten.

-Eftersom 90 procent av befolkningen arbetar i den informella sektorn så kan man inte be dem stanna hemma från jobbet, som många av oss i Sverige har möjlighet till. Om man säger till en person som säljer bananer vid vägkanten att sluta med det så kommer hen att dö av svält.

Viktigare nu än någonsin: internationell solidaritet

Anna Sundström, som är generalsekreterare för Palmecentret, betonade när hon under helgen talade vid SSU Stockholms läns årskonferens att lösningen på den kris vi befinner oss i inte är mer av nationalism och auktoritära ledare. Inte heller ökad militär upprustning.

–De utmaningar vi står inför – migration, klimatförändringar, pandemier – kan inte mötas med kulor. De kräver helt andra satsningar på fred och fattigdomsbekämpning. På grön teknik och stärkt välfärd. Och inte minst på globalt samarbete, sa Anna Sundström.

Text: Björn Lindh
Bild: AP Photo/ Sunday Alamba

Israels mur hindrar Haya och Ayham att leva fritt

I juletid går mångas tankar till ett barn som för två tusen år sedan föddes i Betlehem. Men låt oss även ägna en tanke åt de barn som lever i dagens Betlehem, i Palestina. De lever i en stad som är inringad av den mur som Israel låtit bygga genom Palestina.

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center Foto: Ylva Säfvelin/AiBild

Från Olof Palmes Internationella Center har vi inför den här julen valt att lyfta fram två barn från Betlehem, som får symbolisera hur människor tvingas leva i en svår livssituation, som inte orsakats av vare sig torka eller jordbävning, utan av politiska beslut.

Ayham, 11 år, bor i ett trångt flyktingläger där människor levt i generationer, allt sedan Israel bildades. Han drömmer om att få spela fotboll på en riktigt gräsplan, och älskar den karateträning som Palmecentrets samarbetsorganisation arrangerar.

Haya, 7 år, bor granne med den israeliska muren, en mur som för henne alltid funnits där. Men sommarläger med zumba och målning har vidgat hennes vyer.

Palmecentret driver sammanlagt 16 projekt på Västbanken, Gaza och i Jerusalem. Nio organisationer från svensk arbetarrörelse deltar i projekten.

Lika väl som två barn från Palestina kunde vi lyft fram några av de miljoner kvinnliga hushållsarbetare som denna jul liksom alla andra jular arbetar långt hemifrån under slavliknande förhållanden. I stort behov av en stark fackförening. Vi kunde ha valt en politisk ledare från ett progressivt parti, som sitter fängslad efter att ha vågat höja sin röst mot förtrycket. Eller det kunde ha varit romer på Balkan, vars tillvaro präglas av misär och diskriminering.

Alla är exempel på individer och grupper som Palmecentret stöder i samverkan med hela den svenska arbetarrörelsen. Alla har de det gemensamt att det krävs organisering och politisk kamp för att förändra deras situation till det bättre.

Svensk arbetarrörelse har all anledning att ytterligare öka sin ambition att påverka världen utanför Sveriges gränser. Det räcker inte med att vinna slaget på hemmaplan. Det gäller inte minst nästa år då vi har ett val till Europaparlamentet då fascistiska och högerextrema krafter kan nå stora framgångar, om inte de progressiva motkrafterna mobiliserar till hundra procent.

Låt oss gemensamt se till att 2019 blir året då vi tar kliv bort från orättvisor, förtryck och klimatförnekelse. Från arbetarrörelsen är det viktigt att vara tydlig i sitt förhållande till omvärlden. De som förtrycker ska kallas förtryckare.

De högerextrema krafter som växer i Europa ska utmanas genom en tydlig alternativ berättelse, där jämlikhet och rättvisa står i centrum. Och hotet om ett kärnvapenkrig, som kan utrota hela mänskligheten, behöver bemötas med ett entydigt ställningstagande om att Sverige ska skriva under FN:s konvention om ett globalt förbud för kärnvapen.

Text: Anna Sundström

Texten har även publicerats på Dagens Arena.

Läs mer: Barnen i Betlehem

 

Haya, 7 år: Jag vill bli läkare när jag blir stor

– Jag och min lillebror blir inte så rädda när vi hör hur det smäller, men vi går alltid hem till mamma när det händer, berättar Haya, 7 år.

Hayas pappa Jihad Bandak har bott i huset i hela sitt liv.

– Jag har sett hur den blomstrande huvudgatan som förbinder Betlehem med Jerusalem har stängts ner och hur en mur satts upp. Förut hade vi morgonsol, nu ser vi solen bara en kort stund på eftermiddagen, säger han.

Haya berättar att hon vill bli läkare när hon blir stor. För att kunna hjälpa människor, säger hon.

I somras deltog Haya på ett sommarläger som ordnades av Palmecentrets partner i Palestina. På lägret fick Haya prova på att simma, måla och dansa zumba.

– En bra sak med sommarlägret var att Haya fick träffa andra barn utanför skolan och den vanliga vänskapskretsen. Barn från andra platser, säger Jihad Bandak.

En aktivitet som uppmuntras hemma hos Haya är målning. Hayas mamma, Lisa Muallem, berättar att familjen anser att målning är ett sätt att ventilera stress och kunna uttrycka sig. Hon berättar att när Haya kommer hem från skolan med ett teckning så brukar de prata om den.

– Det är som att jag kan se hennes innersta känslor. Sen när det är sammandrabbningar utanför, och vi inte kan gå ut eller ha fönsterna öppna , så ger vi barnen penna och papper ibland så att de kan kommunicera sina känslor genom tecknandet.

Genom aktiviteterna försöker Lisa Muallem och Jihad Bandak göra livet så normalt som möjligt trots omständigheterna.

– Det viktiga är att försöka överföra sitt hopp till barnen, säger Lisa Muallem.

Se en film om Haya:

Se filmreportaget om barnen i Betlehem:

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Läs mer: Barnen i Betlehem behöver ditt stöd

 

Ayham, 11 år: Karate har gjort mig motiverad och medveten

– Det finns ingen plats att leka på i flyktinglägret, säger Ayham, 11 år.

Han och hans syskon är uppväxta i flyktingläger. De är den tredje generationen på flykt i sitt eget land.

Ayhams pappa Abu Hamzeh liknar livet under ockupation vid att vara fängslad, att aldrig få vila eller veta vad som händer härnäst. Han berättar om hur israeliska styrkor utför räder i flyktinglägret varje natt, och hur det påverkar en att aldrig riktigt få sova, aldrig känna sig trygg.

Men människor i Palestina mobiliserar mot orättvisor och ockupation. På Diyar arbetar man för att bygga upp samhället och för en hållbar ekonomisk utveckling med det palestinska kulturella arvet i åtanke. Palmecentrets partner bedriver ett antal projekt där mycket av verksamheten sker i flyktinglägren för att skapa meningsfull sysselsättning och att bryta isoleringen. Verksamheten har bland annat inriktning på kultur och idrott. Ett sådant program är karate.

– Jag gillar karateträningen, den gör att jag blir stark och kan få utlopp för stressen, säger Ayham. Karate har gjort mig motiverad och medveten.

Issa Haroun är Ayhams tränare:

– Karateträningens värderingar handlar om att stärka barnens självförtroende, så att de lättare kan hantera svårigheter och motgångar, och kunna bidra till samhället.

– Det viktigaste tycker jag är att barnen får släppa stress och oro. Att få mer utrymme, och att kunna utforska sig själva. Jag hoppas att karateträningen kan hjälpa dem att utvecklas. Jag hoppas att mina barn en dag ska kunna återvända till vår hemstad. Men det ser mörkt ut. I övrigt så önskar jag att mina barn inte ska behöva leva ett liv på flykt som jag och min far har gjort. Jag önskar att barnen får bättre utbildning, mer utrymme. Ett bättre liv än vad jag har haft, säger Abu Hamzeh.

Ayham visar upp ett hemmagjort fiskespö, en egen uppfinning. Och på frågan om vad han drömmer om svarar han:

– Jag vill bli en maskiningenjör och uppfinna saker som är till nytta för folket.

Se en film om Ayham:

Se filmreportaget om barnen i Betlehem:

 

Ge en julgåva för att hjälpa barnen i Betlehem att våga hoppas på framtiden. Swisha till 123 240 6072, eller ge en gåva med bankkort här. Du kan också bli månadsgivare till Palmecentret.

Läs mer: Barnen i Betlehem behöver ditt stöd

 

 

Rätten att leva i fred

Enligt julevangeliet föddes Jesus i Betlehem – som i dag hör till palestinska Västbanken. Lagom till jul drar vi i gång insamlingskampanjen Barnen i Betlehem – som skildrar livet för barn och unga i dagens Betlehem. Mer om insamlingen i nästa nyhetsbrev – håll utkik!

Palmecentret arbetar sedan många för ett fritt Palestina. Vi samarbetar med bland annat fackföreningar och ungdomsorganisationer. Våra partners bedriver en verksamhet som skapar förändring – och på sikt också bidrar till fred mellan Israel och Palestina. För konflikten måste lösas. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt att leva i fred.

Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen

I veckan som gått har Palmecentret haft besök av Lamia från organisationen Old City Youth Association som med stöd av ABF Botkyrka Salem och Palmecentret bedriver ungdomsverksamhet i Östra Jerusalem. Tillsammans har vi rest runt i landet och berättat om livet i Palestina. Som Lamia själv uttrycker det:

– Att mina mänskliga rättigheter berövas mig, innebär inte att jag inte har rätt till dem.

I denna månads nyhetsbrev finns ett reportage från Filippinerna – där arbetarrörelsen kämpar vidare, trots mycket svåra förhållanden under Dutertes auktoritära styre.

Och till sist en riktigt glad nyhet: Sveriges riksdag har beslutat att ratificera ILOs konvention 189 om bättre arbetsvillkor för hushållsanställda. Det är något som bland annat vår medlemsorganisation LO slagits för. Konventionens syfte är att garantera till exempel rätt till reglerad arbetstid och ordentliga anställningsavtal. Ett mycket bra beslut av riksdagen. Det spelar stor roll vilka politiker vi väljer, även när det gäller globala frågor.

Trevlig advent!

Text: Anna Sundström

Läs mer om ILOs konvention 189 på LO-bloggen