Ett år har gått sedan Hamas terrorattack och början på det katastrofala kriget. Den 7 oktober dödades 1 100 israeliska civila och soldater.
De palestinska väpnade grupperna begick överlagda och grova krigsbrott, inklusive rena avrättningar av civila och tagandet av över 240 gisslan. Ett hundratal gisslan hålls fortfarande i Gaza men det är oklart hur många av dessa som fortfarande lever.
I det pågående kriget har Israel dödat över 41 000 människor på Gazaremsan. Befolkningen på 2,3 miljoner människor genomlever en humanitär katastrof och ockupationsmakten begränsar och hindrar nödhjälpen. Nittio procent är internflyktingar. De flesta har fått fly många gånger. Kriget har destabiliserat hela regionen. De senaste veckorna har våldet eskalerat och risken för storkrig växer.
Palmecentrets samarbetsorganisationer är alla personligen och direkt drabbade. Våra partners i Israel har förlorat släkt och vänner. Fredsorganisationerna kämpar ändå. Släktingar till gisslan har skapat en folkrörelse för att få till stånd en vapenvila där deras släkt och vänner friges. Nyligen samlade de hundratusentals israeler på gatorna till stöd för detta.
På Gazaremsan har förutsättningarna för våra samarbetsorganisationers arbete helt förstörts. Medarbetare och volontärer i organisationerna har skadats och dödats. En ung mor i en ungdomsorganisation dödades av ett israeliskt flygangrepp tillsammans med ett av sina barn. Hennes andra barn överlevde och är nu moderlös. En chef på samma organisation arresterades av israeliska militären i nästan en månad och utsattes för tortyr. När han väl släpptes fick han veta att hans föräldrar hade dödats i flyganfall.
Tragedierna är många. Trots det katastrofala läget gör organisationerna vad de kan för stötta barn och unga som under det senaste året fått fly gång på gång.
I skuggan av kriget på Gazaremsan har våldet på Västbanken ökat. Den israeliska regeringens politik och agerande har gett de militanta bosättarna på Västbanken ett nytt självförtroende. Våra partnerorganisationer på Västbanken berättar att bosättarna är mer välorganiserade och tyngre beväpnade än tidigare. Känslan av att vara värnlös är utbredd. De palestinska myndigheterna kan inte skydda civilbefolkningen. Nämner man världssamfundet och internationell rätt skrattar folk bittert. De ser att omvärlden inte gör någon skillnad för dem.
Och omvärlden har misslyckats. Trots upprepade försök att få till stånd en vapenvila har inte tillräcklig kraft satts bakom orden. Situationen har tillåtits eskalera och det humanitära priset för detta är katastrofalt.
Samtidigt har det folkrättsliga läget tydliggjorts på flera områden. Chefsåklagaren vid Internationella brottsmålsdomstolen ICC har begärt att arresteringsorder utfärdas för de Hamasledare som låg bakom attacken 7 oktober men även Israels premiärminister och försvarsminister. Den internationella domstolen ICJ slog i somras fast att den israeliska ockupationen är olaglig, att Israel bryter mot förbudet mot apartheid och rassegregering samt att det ankommer på omvärlden att se till att den olagliga situationen upphör. Samma domstol misstänker Israel för folkmord.
I detta läge är Sveriges röst alldeles för otydlig och räddhågsen. Tittar på man på den svenska utrikespolitiken under året blir kontrasten till tidigare regeringar påtaglig. I oktober är det tio år sedan Sverige erkände den palestinska staten. Erkännandet 2014 syftade till att bidra till att stärka den svagare parten i förhandlingarna och stödja en tvåstatslösning. Det var uttryck för en aktiv mellanösternpolitik och ingöt hopp.
Den nuvarande regeringen lät i stället frysa både utvecklingsbiståndet och biståndet till FNs organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA) under flera månaders tid. När FNs generalförsamling röstade om att höja Palestinas status som medlemsland innan sommaren, lade Sverige ner sin röst. Detta trots att Sverige erkänt Palestina som stat.
Sverige lade också ner sin röst i FN i en omröstning om att den israeliska ockupationen måste upphöra inom ett år, i enlighet med ICJs utlåtande att ockupationen är olaglig. Norge, Finland, Frankrike, Estland och Lettland röstade tillsammans med en majoritet av världens stater för resolutionen.
Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla.
Hur tolkas detta i omvärlden? Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla. Det är inte bara moraliskt förkastligt. Det strider också mot vårt egenintresse.
Sverige har historiskt värnat folkrätten eftersom den också är en ödesfråga för vår egen säkerhet. När brott mot folkrätten sker ostraffat på en plats blir världen som helhet osäkrare.
Finns det då något hopp? I maj besökte det israelisk-palestinska fredsnätverket Two State Coalition Sverige. Deras budskap är tydligt. En tvåstatslösning är möjlig och nödvändig. Bara en politisk lösning där både det palestinska och det israeliska folkets rätt till självbestämmande och säkerhet förverkligas är en hållbar väg framåt.
Kanske finns hoppet i att omvärlden kommit till insikten att den inte längre kan ignorera frågan och hoppas att den ska lösa sig själv. Det krävs i stället att världens länder tvingar fram en fred baserad på folkrättsliga principer.
Aktion mot våldet i Palestina och Israel: Läs barnens namn
Delta i en aktion för att visa att vi är många som kräver ett slut på de folkrättsbrott som pågår i Palestina och Israel, främst genom Israels krig mot Gaza, men också människorättskränkningarna mot palestinier på Västbanken, samt Hamas och andra palestinska väpnade gruppers olagliga attacker mot Israel.
Vi kräver att Sveriges regering agerar för:
Ett omedelbart och varaktigt eldupphör
Att humanitärt bistånd på ett säkert och villkorslöst sätt når civilbefolkningen i hela Gaza
Att internationell humanitär rätt upprätthålls av alla parter
Att civilbefolkningen skyddas från urskillningslösa och oproportionerliga attacker
Att internationella domstolens (ICJ) och FN:s säkerhetsråds beslut följs
Att alla palestinier som hålls godtyckligt frihetsberövade friges omedelbart och villkorslöst
Att alla civila gisslan friges omedelbart och villkorslöst
Vi samlas för att under en dag läsa namnen på de barn som dödats sedan 7 oktober 2023, i Palestina och Israel. Tillsammans sörjer vi de som förlorats och visar att det är människor bakom siffrorna.
Dagen är till för att ge plats åt de barn som inte fått växa upp. Vi ber er därför vänligen att lämna skyltar, flaggor och banderoller hemma denna gång.
Vi bjuder in er till att delta genom att läsa upp ett eller flera barns namn från våra listor. Vill du inte läsa ett namn är du välkommen att komma för att visa ditt stöd.
Låt oss visa regeringen att vi är många som kräver att civila ska skyddas och att våldet stoppas NU. Inte ett liv till!
NÄR: 8 oktober, kl. 08:00-18:00. Palmecentret bemannar särskilt mellan 16-16:30.
Arrangörer: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen | Amnesty Sverige | Palestinagrupperna | Clowner utan Gränser | Kvinna till Kvinna | MÄN | Kristna Fredsrörelsen | Föreningen Ordfront | For Gazas Children | Stockholms Fredsförening | Diakonia | Oxfam Sverige | Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet | Läkare Utan Gränser | Judiskt Upprop | Olof Palmes Internationella Center | ForumCiv | Act Svenska Kyrkan | mfl.
Frys associeringsavtalet mellan EU och Israel!
Utdrag från uppropet:
Den israeliska regeringens människorättsbrott bryter mot Artikel 2 i associeringsavtalet, som gör att avtalet villkoras genom parternas ”respekt för principer av demokrati och mänskliga rättigheter”. Det är ett ”essentiellt element” i EU:s associeringsavtal.
Vi fördömer otvetydigt alla brott mot internationell rätt, inklusive dödandet av civila, och uppmanar relevanta myndigheter att utreda dem utan dröjsmål.
Vad som sker i Gaza är en ”mänsklighetens kris” enligt FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Israels krig mot Gaza har resulterat i ett massivt antal civila offer, omfattande förstörelse av civil infrastruktur och upprepade tvångsförflyttningar av befolkningen. De flesta sjukhus har bombats och förstörts av den israeliska armén, och medicinsk personal har dödats. Befolkningen i Gaza drabbas av ett enormt lidande, hungersnöd och smittsamma sjukdomar, på grund av kontinuerliga attacker samt den israeliska blockaden av mat, vatten, bränsle, mediciner och humanitär nödhjälp. Barn och andra utsatta grupper har särskilt drabbats.
Den 26 januari 2024 dömde den Internationella domstolen, ICJ, att Israels nuvarande agerande i Gaza utgjorde risk för folkmord och beordrade Israel att vidta åtgärder för att förhindra det. Den 28 mars beordrade ICJ återigen Israel att genomföra dessa provisoriska åtgärder. Den 24 maj beordrade ICJ Israel att omedelbart avbryta sin militäroffensiv i Rafah samt öppna gränsövergången för att obehindrat förse nödhjälp. Alla dessa obligatoriska föreskrifter har ignorerats.
Den israeliska regeringens människorättsbrott började dock inte 2023 och är inte begränsade till Gazaremsan. Systematiska och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter är väldokumenterade under Israels 57 år långa ockupation av det palestinska territoriet och 17 år långa blockad av Gaza, såsom konfiskering av land och resurser samt rasdiskriminering. Det europeiska rådet har upprepade gånger uttryck sin oro över utvidgningen av bosättningar, blockaden av Gazaremsan och användningen av oproportionerligt våld.
[…]
Den 19 juli 2024 avgav ICJ ett rådgivande om de ”rättsliga konsekvenserna av Israels politik och praxis i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem”. En av dess huvudsakliga slutsatser är att den israeliska ockupationen är olaglig. […] Domstolen betonade vidare att Israel bryter mot FN:s konvention mot rasdiskriminering:s förbud mot rassegregation och apartheid. […]
Sådana allvarliga brott mot internationell rätt och humanitär rätt skulle aldrig ha varit möjliga om det internationella samfundet, inklusive EU, hade ställt den israeliska regeringen till svars för sina handlingar och vidtagit lämpliga åtgärder som svar. Det är dags för detta misslyckade förhållningssätt att ändras.
[…]
Kampanjen riktar sig till alla berörda EU-aktörer, inklusive:
EU-rådet (Ministerrådet), som har befogenhet att besluta om att frysa associeringsavtalet. Regeln om enhällighet kan inte vara en ursäkt när EU:s grundläggande värderingar står på spel.
EU-kommissionen, som har ansvar att se till att fördrag respekteras och genomförs korrekt, inklusive artikel 2 i associeringsavtalet. Kommissionen måste undersöka och kräva motiveringar för Israels bristande efterlevnad och föreslå lämpliga åtgärder för rådet.
Europaparlamentet, som bör använda sin politiska tyngd för att pressa rådet och kommissionen att agera i enlighet med deras ansvar.
EU:s medlemsstater, som behöver kräva att kommissionen påskyndar sin utredning av Israels efterlevnad av artikel 2. De är även beslutfattare i rådet och har åtagit som undertecknare av folkmordskonventionen att förhindra och bestraffa folkmord.
[…]
Att frysa associeringsavtalet på grund av Israels brott mot avtalets klausuler om mänskliga rättigheter är inte längre något att diskutera, utan en skyldighet för EU att vara förenlig med sina egna principer och värderingar. Underlåtenhet att göra det skulle innebära att man accepterar det nuvarande tillståndet av djup laglöshet som möjliggjorts av årtionden av straffrihet, och kommer att skapa ett farligt globalt prejudikat.
–
Signerat av 164 europeiska och internationella organisationer, inklusive civilsamhällesorganisationer i Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Spanien, Sverige och Schweiz.
Läs uppropet i sin helhet (på engelska), inklusive alla undertecknade:
Ett associeringsavtal är ett avtal mellan EU, dess medlemsstater och ett icke-medlemsland för nära politiska och ekonomiska samarbeten. Det utgör ramverket för samarbetet och är den mest långtgående avtalsformen – till skillnad från samarbetsavtal eller handelsavtal.
Ge Sverige en tydlig röst i utrikespolitiken
Vi hälsar dig välkommen som utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). Det är en värld med stora utmaningar som du ställs inför. Som vi ser det blir en av dina viktigaste uppgifter att ge Sverige en tydlig röst på den globala arenan. Att driva en utrikespolitik som enbart fokuserar på närområdet och svenska intressen håller inte längre.
Sverige har en stolt historia där vi aktivt stått upp för fattiga och aktivt arbetat för fred. Den politiken har ibland föraktfullt utmålats som att Sverige velat vara ett världssamvete. Men som världen ser ut i dag – med allt fler krig, klimatkris, snabb tillbakagång av demokratin och fler människor som går hungriga – borde många politiska ledare plågas av dåligt samvete.
Den 22 september samlas världens ledare i New York för toppmötet ”Summit of the future”. Det är ett initiativ från FN:s generalsekreterare med syftet att få fart på det internationella samarbetet kring de ödesfrågor som mänskligheten står inför. Samtidigt sker också en avstämning kring hur långt världssamfundet kommit med Agenda 2030 och de globala utvecklingsmålen.
Tyvärr vet vi att avstämningen kommer att visa på att arbetet inte alls är i fas. Någonstans i en alltmer skakig och konfliktfylld värld har de gemensamma åtagandena försvunnit. I dag nämner inte den svenska regeringen ens de globala målen i utrikesdeklarationen. Vi hoppas att du som ny utrikesminister tänker ändra på det.
Demokrati & fred
I dag lever allt fler av världens befolkning i auktoritära stater eller totalitära diktaturer. Sverige måste därför bli en än mer aktiv aktör för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är direkt kontraproduktivt att försvåra för de svenska biståndsorganisationer som ger stöd åt människor som kämpar för sina demokratiska rättigheter. Utveckla gärna i stället den demokratisatsningen som den tidigare regeringen startade.
Vi ser också fler väpnade konflikter. Alltmer resurser läggs på vapen i stället för på människor. Historiskt sett har Sverige varit en av de mest aktiva rösterna för nedrustning och även som Nato-medlemmar kan vi fortsätta vara drivande. Kärnvapnen hotar hela mänsklighetens fortlevnad och när vi nu ser att kärnvapenmakterna moderniserar sina arsenaler måste vi agera. Det säkerhetsläge vi befinner oss i efter Rysslands invasion av Ukraina tvingar oss och flera andra länder att rusta oss militärt. Men det får inte hindra de långsiktiga ambitionerna att verka för fred och helt få bort kärnvapnen från vår jord.
Klimatet en ödesfråga
Klimatkrisen är en ödesfråga för mänskligheten och hör nära ihop med utrikespolitiken. Här borde du agera på ett sätt som ger dina kolleger i regeringen dåligt samvete. Den svenska klimatpolitiken har havererat. Ska Sverige vara en tuff global aktör i klimatfrågan, och det måste vi, så behöver vi åter få en inhemsk klimatpolitik värd namnet.
Det kommer också finnas stora förväntningar på dig som kvinnlig utrikesminister. Få andra svenska utrikespolitiska initiativ har under senare år fått så stort genomslag internationellt som den feministiska utrikespolitiken.
Våga anslut dig till denna rörelse och ge kvinnor en starkare röst i länders utveckling och utrikespolitik.
I grunden måste avslutningsvis det internationella samarbetet utgå från en regelbaserad världsordning; att det finns gemensamma spelregler som alla stater respekterar. Över hela världen upplever man det som ett hyckleri när USA och stora delar av Västeuropa ger ett helhjärtat stöd till Ukraina, men samtidigt i praktiken tolererar Israels ockupation av Palestina, samt visar likgiltighet inför det fruktansvärda lidande som nu drabbar civilbefolkningen där.
Den svenska regeringen har inte på något meningsfullt sätt uttryckt medlidande med människorna i Gaza eller försökt ställa Israel till svars. Det gör oss inte till en trovärdig global aktör när vi ska tala för gemensamma regler och humanitär rätt. Vi hoppas att du ändrar på det och både visar medkänsla, står upp för alla människors lika värde samt kräver att alla stater ska följa den internationella rätten.
Sverige kan bidra till en annan värld. Ge oss en tydlig röst Maria Malmer Stenergard!
Margot Wallström
ordförande Olof Palmes internationella center och tidigare svensk utrikesminister (S)
Oscar Ernerot
generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Unga tar täten i arbetet för fred och mänskliga rättigheter
Runt om i världen är unga människor drivande i frågor som rör klimatet, fred och social rättvisa. Flera av Palmecentrets samarbetspartners arbetar just med att stärka ungas kapacitet att påverka samhällsutvecklingen. Nedan listar vi några exempel från 2023.
PALESTINA: Unga i civilsamhället fortsätter arbetet för fred
Palmecentrets samarbetspartner Palestinian Peace Coalition (PPC) arbetar för möjliggörandet av en tvåstatslösning och en självständig palestinsk stat som kan leva i fred och säkerhet vid sidan av Israel. Bland annat är de med och koordinerar det israel-palestinska fredsnätverket Two State Coalition som Palmecentret bjöd till Stockholm under våren.
Men PPC arbetar också med att stärka ungdomars roll i fredsarbetet. De bedriver utbildningar, genomför expertutbyten samt kommunicerar med beslutsfattare.
2023 var givetvis ett mycket utmanade år med tanke på Hamas blodiga attack den 7 oktober och Israels brutala och dödliga krigföring i Gaza. Trots det lyckades de få över 50 olika beslutsfattare och opinionsbildare att sätta sig ner tillsammans med ungdomar, kvinnor och representanter från civilsamhället för att samtala och lyssna på varandra.
UKRAINA: Facklig ungdomsorganisering för framtiden
Foto: Trade Union Youth Network
Trade Union Youth Network i Ukraina organiserar unga medlemmar och volontärer. De ordnar seminarier och kurser mitt under brinnande krig. Vid ett av de tillfällen under året då Palmecentret medverkade genomfördes ett seminarium om framtiden efter kriget i ett skyddsrum under Charkiv, en av Ukrainas största städer som ligger nära gränsen till Ryssland och fronten. Där faller bomber och robotar varje dygn. Ändå orkar de fackliga ungdomarna tänka framåt, och planera för återuppbyggnad. Av hus och infrastruktur, men också av civilsamhälle och samhälleliga funktioner. De vill ha en rättvis återuppbyggnad som skapar ett bättre Ukraina efter kriget.
TURKIET: Unga romers röster stärks genom folkbildning
Målet för Zero Discrimination Association (ZDA) är att stärka unga romers kapacitet att delta i samhället och arbeta för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det görs främst genom folkbildningsprogrammet ”The Other School of Politics” som äger rum under en vecka varje år. Projektet genomförs i samarbete med ABF.
Programmet fungerar också som en plattform för nätverkande mellan deltagarna och beslutsfattare. Det ämnar bidra till en djupare förståelse för de utmaningar som romer har i det turkiska samhället och är en möjlighet för unga romer att göra sina röster hörda.
Rörelse till Rörelse – Värna civilsamhällets roll i biståndet!
Det svenska civilsamhället är sedan länge en samarbetspart i genomförandet av det svenska biståndet till civilsamhället i utvecklingsländer. Vi har gräsrötter, kunskaper, drivkrafter och nätverk som en statlig myndighet, eller en större multinationell NGO, inte har. I vårens debatt om det svenska biståndets framtid har dock det svenska civilsamhällets roll i biståndet alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av den svenska regeringen. Inget kan vara mer missvisande.
Vad gör folkrörelsebiståndet unikt?
Civilsamhällets roll i stödet rörelse till rörelse handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd. Genom ömsesidiga och långsiktiga partnerskap stärks det internationella samarbetet för att tillsammans kunna åstadkomma förändring – oavsett om det gäller demokrati, jämställdhet, klimaträttvisa eller fackliga rättigheter.
Vi behöver agera tillsammans för att Sverige ska stå upp för internationell rätt och att skydda civilbefolkningen i Palestina!
Bakgrund
Över 35 000* människor har hittills dödats, varav en majoritet är barn och kvinnor. Nästan två miljoner människor är på flykt utan skydd mot de urskillningslösa bombningarna. Ingen plats är säker och civilbefolkningen tvingas gång på gång fly. Den illegala israeliska blockaden av mat, mediciner och andra förnödenheter leder till att människor svälter och dör av sjukdomar. Sjukvården är slagen i spillror och nödhjälp hindras och beskjuts. Civilbefolkningen för en desperat kamp för sina liv.
Den israeliska regeringens brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter är väldokumenterade. Det har föranlett att chefsåklagaren på den Internationella brottmålsdomstolen ICC begärt att domstolen ska utfärda en arresteringsorder mot premiärminister Benjamin Netanyahu och landets försvarsminister för brott mot mänskligheten.
Redan i januari kom också den internationella domstolen ICJ:s utlåtande att det finns en rimlig risk för folkmord på Gazaremsan. Domstolen beordrade därför den israeliska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra folkmord och säkra att humanitär hjälp kommer fram. Ett domslut som den israeliska regeringen tydligt ignorerat. För en vecka sedan kom ICJ:s nya dom där man beordrar Israel att stoppa sin offensiv mot Rafah-området på Gazaremsan, som riskerar att bli en oöverblickbar humanitär katastrof. Domstolen kräver också att Israel öppnar gränsövergången mellan Rafah och Egypten för humanitär hjälp.
Men redan dagen efter dödades minst 45 människor i en israelisk flygräd mot ett tältläger utanför Rafah. Efter attacken har situationen ytterligare förvärrats med fortsatt bombardemang och strider i området med israeliska trupper inne i Rafah. Humanitära organisationer försöker få tillträde till området för att hjälpa de drabbade, men tillgången är mycket begränsad.
Det är bra att regeringen varit tydlig mot terrororganisationen Hamas brott mot mänskligheten och internationell rätt, men man måste nu också börja agera för att hålla den israeliska regeringen ansvarig för sina brott mot folkrätten.
Varför måste den svenska regeringen ändra linje?
Alla stater har enligt 1949 års Genèvekonventioner skyldighet att säkerställa att parter i en väpnad konflikt respekterar internationell humanitär rätt. Den svenska regeringen passivitet har under de senaste månaderna lett till man undvikit att tydligt kritisera den israeliska regeringen för deras krigsföring och brott mot internationell rätt. Man har dessutom stoppat stödet till UNRWA, den viktigaste hjälporganisationen i området, under en extremt kritisk period. Än idag håller regeringen inne Sveriges utlovade kärnstöd till organisationen.
Regeringen måste göra allt i sin makt för att skydda den palestinska civilbefolkningen! Skriv under och sprid uppropet!
Vill du göra ännu mer? Stötta vår insamling!
Ge en gåva för att hjälpa civilbefolkningen genom våra lokala samarbetsorganisationer.
När fredsvänner från Israel och Palestina stod tillsammans på scenen i ABF-huset i Stockholm behövdes ingen polisbevakning. Vid ingången till den stora Z-salen satt en ensam vakt. Han såg sysslolös, närmast uttråkad, ut. Det var en slående upplevelse för palestinska och israeliska deltagare som annars är vana vid att se kontroller och vapen överallt, och vid en israelisk poliskår som blivit alltmer brutal efter det att extremhögerns Itamar Ben-Gvir blivit polisminister.
Tvåstatskoalitionen företräder 30 organisationer från civilsamhället, däribland israeliska Peace Now, Combatants for Peace (som grundats av före detta stridande på båda sidor) och EcoPeace, en miljöorganisation med israeler, palestinier och jordanier. När koalitionen höll sitt årsmöte i Stockholm den 2–3 maj kändes det som en fläkt från mer hoppfulla tider eller som en glimt om en bättre framtid.
Under seminariet i ABF-huset lyftes att den enda verkliga rösten för en tvåstatslösning just nu finns i civilsamhället, och det är av högsta vikt att stötta och stärka deras röster. På scenen (fr.v) är Anna Sundström (Palmecentret), Nidal Foqaha, Göran Rosenberg, Nivine Sandouka, Zehava Galon, Annika Söder, Eran Nissan och Hiba Qasas.
Unik träff
Årsmötet i Sverige, som möjliggjordes genom stöd från Palmecentret, var deras första fysiska sammanträffande sedan Hamas blodiga attack i södra Israel den 7 oktober och Israels storskaliga och dödliga invasion av Gaza vilken, när detta skrivs, har pågått i sju månader och kostat oräknelig förstörelse och lidande för civila. I Stockholm mötte fredskoalitionen rader av svenska företrädare, allt från Riksdagens utrikesutskott till företrädare för UD och Regeringskansliet. De höll välbesökta rundabordssamtal med svenska civilsamhällesorganisationer och arbetarrörelsen. Stockholmsvistelsen avslutades av märkbart nöjda deltagare.
– I vår del av världen är det inte möjligt för denna grupp palestinier och israeler att mötas fysiskt. Först och främst på grund av bristen på tillstånd att resa till respektive sida. Men också på grund av alla fysiska, logistiska och psykologiska barriärer som måste övervinnas, sade Nidal Foqaha. Han leder Palestinska fredskoalitionen och är ordförande för den palestinska grenen av Genèveinitiativet, vilket bildades 2018 i syfte att lägga fram en realistisk fredsplan.
I februari mötte jag Nidal Foqaha i ett kyligt Ramallah, efter att ha passerat israeliska avspärrningar på väg till denna palestinska stad på den ockuperade Västbanken. Men nu satt han i Stockholm, där körsbärsträden stod i blom, tillsammans med israeler som Gadi Baltiansky, tidigare talesperson för premiärminister Ehud Barak och ordförande för den israeliska sidan av Genèveinitiativet. Här fanns också Zehava Galon, före detta knessetledamot och partiordförande för vänsterpartiet Meretz. Hon var både rörd och upprymd efter dagarna i Stockholm och poängterade att det krävts en hel del av de palestinska deltagarna.
– För att komma hit tvingas de övervinna både logistiska problem och det faktum att de lever under ockupation. De är så utsatta när att de deltar med israeler i möten till stöd för en tvåstatslösning. Så jag beundrar mina palestinska kolleger som kommit hit. Och jag vill tacka Palmecentret som gjort detta möjligt. Det är inte självklart, särskilt inte efter den 7 oktober.
Israeliska ockupationen ett faktum
När fredskoalitionen talade inför ett samlat svenskt utrikesutskott var det ingen riksdagsledamot som ställde några kritiska frågor. Det var verkligen intressant, påpekar Zehava Galon.
– De ville bara veta mer, förstå bättre.
Men varken hon eller Nidal Foqaha döljer sin besvikelse över att den svenska regeringen har slopat ordet ”ockupation” i sin nya biståndsstrategi för Palestina.
– Ockupationen är ett faktum. Palestinierna kommer inte att försvinna. Folk i Sverige och andra EU-länder måste förstå att tvåstatskoalitionen behöver deras stöd. Vi är medvetna om den nuvarande svenska regeringens sammansättning. Men det borde inte användas som ursäkt för att slopa ordet ockupation i biståndsstrategin, kommenterar Zehava Galon. Det, betonar hon, är inte bara stötande för palestinier utan även för israeler som vill se ett slut på ockupationen.
– Så jag hoppas att Nidal och Gadi [Baltiansky] inte talade för döva öron i utrikesutskottet och i mötet med svenska regeringsföreträdare.
Den första tiden efter den 7 oktober var israelerna i chock.
– Många, dessvärre även i mitt parti, sade att fred inte är möjlig med palestinierna. Men nu känns det som om en ny fas har inletts.
Riksdagsseminarium. Zehava Galon kramar om Nivine Sandouka från palestinska Alliance for Middle East Peace. Foto: Mathias Mekonnen.
Behov av stöd från omvärlden
Tvåstatskoalitionens medlemsorganisationer har delade meningar i åtskilliga sakfrågor. Men om nödvändigheten av en tvåstatslösning kan de enas. För att driva kampanjer krävs emellertid resurser. Pengar, pengar, pengar, som Zehava Galon uttrycker det.
Inte minst de palestinska medlemsorganisationerna är helt beroende av utländska bidrag. Nidal Foqaha beklagar att Sida höll inne biståndsmedel till palestinska civilsamhällesorganisationer under några månader efter den 7 oktober.
– Det kom som en dödsstöt för de organisationer som är beroende av stöd från Sverige.
Inte heller Zehava Galon kan förstå varför Sverige frös biståndet till organisationer som söker en fredlig lösning.
– Det finns fortfarande folk på den palestinska sidan, och jag behöver inte tala i deras namn, som motsätter sig de grymheter som Hamas begick. De behöver utländskt bistånd.
Hon hoppas att omvärlden inser hur den olösta israelisk-palestinska frågan triggar andra krafter i Mellanöstern.
– Kärnfrågan för USA, Gulfstaterna, Jordanien och Egypten är en lösning av konflikten mellan israeler och palestinier.
Är avgörandets punkt nådd?
Zehava Galon vill se eldupphör i Gaza, frigivning av den israeliska gisslan och massiva insatser för humanitär hjälp och återuppbyggnad i Gaza.
– Men det måste kopplas till ett politiskt ramverk som kan garantera trygghet, säkerhet och fred för både palestinier och israeler. I en sådan kontext måste regionala och internationella aktörer medverka. Annars kommer Gaza åter att bli ett drivhus för oro, våld och extremism.
När några arabstater år 2020 normaliserade sina relationer med Israel ignorerades den palestinska frågan som luft. Men terrordådet den 7 oktober visar att försöken att behandla Palestinafrågan som luft bara gör saken värre. När det nu skickas signaler om att även Saudiarabien är berett att normalisera med Israel ställer därför många sina förhoppningar till att det villkoras med en konkret plan för bildandet av en palestinsk stat. Zehava Galon hör till dem som hoppas på det.
Hon, som har kämpat för mänskliga rättigheter och fred i 40 år, har många gånger genom åren tänkt att avgörandets punkt varit nådd.
– Men i dag känns det mer än någonsin. Vi måste få ett slut på ockupationen, göra palestinierna fria och befria oss israeler från Netanyahus regeringsinnehav.
Koalitionen och Palmecentret
Two State Coalition, Tvåstatskoalitionen, är ett unikt palestinsk-israeliskt fredsnätverk som samlar 30 civilsamhällesorganisationer från båda länderna. Det bildades av Genéveinitiativet, som i sin tur utgörs av palestinska Palestinian Peace Coalition (PPC) och israeliska H. L. Education for Peace.
Palmecentret har ett mångårigt samarbete med PPC, och har även tidigare samarbetat med den israeliska delen av Genéveinitiativet samt med människorättsorganisationen Zulat – där Zehava Galon är ordförande – inom ramen för Folke Bernadotteakademins (FBA) stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar med fredsfrämjande insatser. FBA:s civilsamhällesstöd har numera dragits in av regeringen.
Möt fredsrörelsen i Israel och Palestina på Sverigebesök
Two State Coalition (TSC) är ett unikt israeliskt-palestinskt nätverk med 30 civilsamhällesorganisationer som arbetar för fred och en tvåstatslösning på konflikten i Palestina och Israel. För sitt femte årliga möte (efter Rom, Bryssel, Paris och Berlin) har Palmecentret bjudit in nätverket till Stockholm för att möta regeringsrepresentanter, parlamentariker, civila samhället och den svenska allmänheten.
Årets möte blir nätverkets viktigaste hittills med tanke på den allvarliga utvecklingen sedan 7 oktober 2023. Syftet med Sverigebesöket är att stärka det internationella arbetet för fred och stödet för en tvåstatslösning. Med detta öppna seminarium vill TSC informera om läget i området och öppna upp för diskussion med det svenska civilsamhället och engagerade medborgare. Frågor som kommer stå i fokus:
Hur ser utvecklingen ut i Israel och Palestina? Vad är förutsättningarna, och vad behövs enligt TSC, för att nå fred och få till stånd en tvåstatslösning?
Hur arbetar den israeliska och palestinska fredsrörelsen för att bryta utvecklingen och nå sina mål om en fredlig samexistens?
Vad kan Sverige och EU men även andra aktörer inom civila samhället och allmänheten göra för att bidra till en fredlig utveckling och en politisk lösning?
I delegationen ingår bland andra Nidal Foqaha (från palestinska Palestinian Peace Coalition, partnerorganisation till Palmecentret och part till Geneveinitiativet) och Gadi Baltiansky (från israeliska sidan av Geneveinitiativet) som båda är medordförande i Two State Coalition. Medverkar gör även Zehava Galon; israeliska människorättsorganisationen Zulats ordförande och f.d. partiledare för Meretz, liksom Niveen Sanduqa, styrelseordförande för palestinska organisationen Our Rights.
Ytterligare medverkande:
Ms. Hiba Qasas är en erfaren ledare av utvecklings- och fredsbyggande arbete. Hon är verkställande direktör vid Principles for Peace Foundation, som strävar efter att utveckla nya principer för fred och inkludering. Qasas har mer än 16 års erfarenhet från Förenta nationerna (FN) där hon har arbetat för kvinnors rättigheter och jämställdhet i krisdrabbade områden och innehaft ledande befattningar inom UN Women och UNDP. Utöver detta är hon verkställande medlem i IDEAL Society och framstående gästföreläsare vid University of Sydney och European School for Advanced Studies in International Development
Annika Söder har haft en lång och mångsidig karriär inom Utrikesdepartementet och FN, där hon innehaft flera ledande positioner med fokus på utrikespolitik, utvecklingssamarbete och kommunikation. Hon har även tjänstgjort som statssekreterare för utvecklingssamarbete och humanitära frågor samt som undergeneraldirektör för FAO, med ansvar för samordning av verksamhet och FN-samarbete. Söder var kabinettssekreterare på Utrikesdepartementet fram till december 2019 och tidigare har hon även varit hon verkställande direktör för Dag Hammarskjölds minnesfond.
Göran Rosenberg, en av landets mest uppskattade journalister och författare kommer att sitta med i en samtalspanel tillsammans med fredskoalitionen TSC. Under snart fyra årtionden har Göran arbetat med press och media. Han har bland annat arbetat på SVT i drygt femton år, där han bland annat varit programledare för Magasinet och utrikeskorrespondent i USA. Han har även varit kolumnist och skribent i flera av de största svenska tidningarna samt chefredaktör för tidskriften Moderna Tider. I början av 2000-talet blev han också filosofie doktor vid Göteborgs universitet. Genom åren har Göran vunnit flera prestigefyllda priser så som Stora journalistpriset, Publicistklubbens stora pris och Augustpriset i skönlitteratur
Samtalet kommer att ledas av Anna Sundström, Olof Palmes Internationella Centers generalsekreterare.
Tid och plats:
NÄR: 2 maj, kl. 17:30.
VAR: Zätasalen, ABF-huset Sveavägen 41. Fri entré men föranmälan krävs.
ARRANGÖRER: Olof Palmes Internationella Center, Socialdemokraterna i Stockholm, ABF Stockholm.
Svår situation för civilsamhället i krigsdrabbat Palestina
– Det var uppskattat att vi var där och visade solidaritet. Men det fanns också en stor frustration och besvikelse gentemot Sverige. Över att regeringen har valt att frysa bistånd till det palestinska civilsamhället och tills nyligen UNRWA. De känner sig övergivna, berättar Palmecentrets generalsekreterare Anna Sundström som var med på resan.
Hårdare förtryck på Västbanken
Det finns en stor känsla av hjälplöshet bland samarbetspartners över det som händer i Gaza, fortsätter Anna.
Men också på Västbanken är situationen mycket allvarlig. Sedan i oktober förra året har attackerna från israeliska bosättare och säkerhetsstyrkor ökat kraftigt. Människor är rädda för sina liv.
– Förtrycket har alltid skapat någon slags latent rädsla, med det är på en helt annan nivå nu.
Rörelsefriheten har ytterligare begränsats och man avstår idag att förflytta sig mellan olika platser. Man håller sig hemma och många har inte träffat familjemedlemmar från andra delar av Västbanken sedan den 7 oktober.
Det är också svårare för palestinier att resa in i Jerusalem. Mellan 200 000 och 300 000 palestinier som vanligtvis arbetar i Israel har fått sina arbetstillstånd indragna, vilket drabbar ekonomin i såväl Palestina som Israel.
På Västbanken har militärkontroller också blivit mer slumpartade och oberäkneliga. Befolkningen kallar dem för ”flying checkpoints” då de kan dyka upp lite var som helst. Dessa är ofta bemannade av väpnade bosättare och det finns alltid en stor osäkerhet hur de kan komma att agera. Det förekommer trakasserier och fall där människor skjuts när de ska passera.
Dessutom kan människor stoppas på gatan och få sina telefoner genomsökta. Om man till exempel har gillat något på sociala medier som kritiserar Israel riskerar man att få telefonen konfiskerad och att arresteras.
Allt detta gör det också svårt för Palmecentrets samarbetspartners att arbeta och att samla människor på Västbanken.
Hania som leder organisationen PYALARA pekar på en bosättning som växer sig allt större. För några år sedan brändes en palestinsk ungdom till döds av en bosättare i området. 2023 var antalet fall av bosättarvåld det högsta som någonsin dokumenterats.
Anställda har fängslats, dödats och förlorat sina hem på Gazaremsan
Palmecentrets samarbetsorganisation PYALARA arbetar med att bevaka situationen för mänskliga rättigheter i Palestina samt att stärka ungdomars roll i offentligt beslutsfattande och i arbetet för självständighet och fred. De har bland annat kampanjat för att sänka åldersgränsen för att tillåtas ställa upp som kandidat i lokalvalen.
PYALARA arbetar både på Västbanken och i Gaza. Men i Gaza har personalen det extremt tufft. Deras hem har bombats och de är konstant på flykt.
Meddelande från en anställd hos PYALARA. Majoriteten av Gazas befolkning har flytt till Rafah. Nära 1,5 miljoner människor befinner sig där i dagsläget. Samtidigt ökar de israeliska flygattackerna i området.
Verksamhetschefen i Gaza, Alaa, har dessutom suttit fängslad i över 40 dagar. Han arresterades godtyckligt vid en israelisk checkpoint när hans syster transporterades med ambulans till sjukhus. Organisationen hade ingen information om vad som hade hänt honom eller var han hölls fängslad tills han släpptes i januari. Först då kunde han kontakta organisationen från en telefon som tillhörde en anställd på Röda halvmånen, eftersom hans egen mobil och ID-handlingar konfiskerats.
Alaa torterades i fängelset och har kommit ut helt nedbruten. Enligt hans kollegor går det knappt att känna igen honom. När han släpptes fick han också det tunga beskedet att hans föräldrar dödats i de israeliska flygattackerna.
En av organisationens anställda har också dödats i bombningarna: Nermeen. Hon dödades tillsammans med sin dotter och mamma i sitt familjehem där hon hade sökt tillflykt.
– Allapalestinierhar förlorat någon eller känner någon som har drabbats, berättar Anna.
Verksamhet hindras
Bland PYALARA:s anställda på Västbanken känner man också skuld över att inte kunna stödja sina kollegor i Gaza mer. Men de är på många sätt bakbundna i sin verksamhet på Västbanken.
– Förut var vi glada när ungdomar som kanske fanns i riskzonen för radikalisering sökte sig till oss, och vi ville inkludera dem och arbeta med dem. Men nu blir vi rädda, för vi vet inte hur det kommer tas emot, berättar en representant.
Det är en effekt av omvärldens ifrågasättande och misstänkliggörande av hela den palestinska befolkningen.
En av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Jerusalem som arbetar med barn- och ungdomsaktiviteter, Old City Youth Association, har fått ställa in sina aktiviteter för ungdomar. Föräldrarna vågar inte låta barnen delta på grund av trakasserier från bosättare eller soldater på vägen till och från aktiviteter.
Al Mortaqa är en annan partnerorganisation som beslutade att lägga ner sin verksamhet redan innan 7 oktober på grund av den svåra politiska situationen.
Frysningen av stödet till UNRWA
Förutom att besöka samarbetspartners, var Palmecentret även på besök hos UNRWA:s kontor i Jerusalem. Under besöket berättar även de att många av deras medarbetare inte kan ta sig till jobbet, trots att de fortfarande har beviljade arbetstillstånd.
De berättar också att de i tjugo års tid har lämnat ut listor på sin personal till de israeliska myndigheterna. Aldrig tidigare har de fått en kommentar kring dessa.
Möte med UNRWA i Jerusalem. Med på resan var Helin Sahin, regionchef för MENA, generalsekreterare Anna Sundström, Otto Widmark, handläggare för det partianknutna biståndet i MENA-regionen, samt Johan Büser, socialdemokratisk riksdagsledamot.
Det var i januari som Israel anklagade tolv UNRWA-anställda för att ha medverkat i Hamas blodiga attack den 7 oktober. Flera givarländer fryste då omedelbart biståndet till FN-organet, däribland Sverige. De första beskeden om fryst bistånd kom dagen efter att den Internationella domstolen (ICJ) bedömde det som sannolikt (plausible) att Israel kan begå folkmord i Gaza.
UNRWA initierade genast en FN-utredning och avskedade de anklagade medarbetarna innan resultatet av utredningen fastställts. Idag har organisationen ännu inte blivit presenterade någon bevisföring för anklagelserna från Israel. Ävenamerikansk underrättelsetjänst uppger att uppgifterna som delgetts USA inte kan verifieras av oberoende källor.
– Det är en absurd situation. Det bedrivs en smutskastningskampanj mot dem. Anklagelserna från Israel är synnerligen allvarliga men det är inte proportionerligt att kräva att hela organisationen stänger ner när så många människors liv står på spel, säger Otto Widmark, MENA-handläggare på Palmecentret.
Sida meddelade den 30 januari att svenskt humanitärt bistånd till UNRWA pausas i väntan på FN:s utredning och att andra humanitära hjälporganisationer skulle erbjudas ökat stöd istället som kompensation. Men flera organisationer tackade nej till att ta emot stödet med hänvisning att ingen annan aktör kan ersätta UNRWA, samt att biståndet till FN-organet genast borde återupptas. 80 procent av all humanitär hjälp i Gaza levereras av UNRWA och även andra organisationer förlitar sig på FN-organisationen för att distribuera deras hjälpleveranser.
Pausat bistånd får konsekvenser
Det svenska biståndet till UNRWA återupptogs den 9 mars och Sverige samarbetar åter med organisationen.* Processen har dock varit kostsam. För var dag som går ökar hungersnöden, bristen på läkemedel och annan humanitär hjälp.
Den 27 mars rapporterade Sida att även utvecklingsbiståndet till Palestina kan återupptas. Det har varit fryst sedan mitten av oktober förra året och även det har varit kostsamt för organisationer. Sedan januari i år har exempelvis Palmecentrets samarbetsorganisation Democracy & Workers’ Rights Center (DWRC) inte kunnat betala ut löner till sina anställda. DWRC arbetar normalt med att försvara arbetares rättigheter på både Västbanken och Gazaremsan.
* I slutet av 2024 drar man in stödet till FN-organisationen efter den israeliska regeringens beslut att förbjuda UNRWA.
Människorna i Palestina behöver din hjälp!
Stöd Palmecentrets insamling för att hjälpa civilbefolkningen på Gazaremsan och Västbanken genom våra lokala samarbetsorganisationer i Palestina.
DEBATT. Sverige bör omedelbart häva sin frysning av biståndsmedel till FN:s organ för de palestinska flyktingarna, Unrwa. Organisationen är helt avgörande för att det ska vara möjligt att ge hjälp åt de miljoner palestinier som drabbats av Israels krigföring på Gazaremsan efter Hamas terrorattack den 7 oktober.
Det handlar om liv och död för hundratusentals människor.
Civilbefolkningens lidande kan inte ha undgått någon. Från luften, havet och land har Gaza bombarderats i snart fem månader. 30 000 palestinier har hittills dödats och 70 000 skadats enligt FN:s rapportering. Sjukvården är slagen i spillror och nödhjälp hindras och beskjuts. Civilbefolkningen tvingas fly gång på gång. Ingen plats är säker.
Det nu pågående kriget har också föregåtts av en över 16 år lång blockad och Gaza har återkommande drabbats av krig. Ett eldupphör måste till och hjälpen måste få nå fram.
Det är under dessa enorma humanitära lidanden som Sverige och andra viktiga givare fryser sitt stöd.
Unrwa varnar nu för att dess livsviktiga hjälp bara kan fortsätta några veckor till om frysningen fortsätter. Det skulle innebära att matpaket, medicin och annan nödhjälp inte skulle nå fram till de behövande. Den pågående hungersnöden riskerar övergå i fullskalig svält.
Alla stora humanitära organisationer har varit tydliga med att de inte klarar att hjälpa befolkningen i Gaza utan att kunna dra nytta av Unrwas infrastruktur.
Också utrikesminister Tobias Billström konstaterade i riksdagens utrikespolitiska debatt den 14 februari att Unrwa är unik i sin roll. Organisationen har tusentals anställda i området och de faciliteter som är nödvändiga för att bidra till att husera internflyktingar och distribuera nödhjälp.
Det finns i dag inte några alternativ till Unrwa.
Den svenska frysningen kommer efter att Israel pekat ut ett dussin av totalt 13 000 anställda på Gazaremsan som medverkande i Hamas avskyvärda terrorattack. Det är allvarliga anklagelser som måste följas upp.
Vi menar dock att det är både oansvarigt och oproportionerligt att dra in stödet i detta katastrofala läge.
Unrwas ledning har dessutom agerat resolut på de israeliska anklagelserna. De lät genast säga upp de utpekades kontrakt och inleda utredningar. FN utreder också hur Unrwa kan stärka sin kontroll av sina anställda så att man kan förhindra att något liknande, om det visar sig stämma, händer igen.
Det är också viktigt att känna till att Unrwa årligen lämnar listor med alla sina anställda till både Israel och den palestinska myndigheten.
De som nu utpekas har stått med i dessa. Ändå har Israel aldrig varnat för några av personerna på dessa listor förrän nu.
När det kommer till Israels bevis för sina anklagelser har ett fåtal amerikanska medier, men inte Unrwa och FN, fått ta del av vissa uppgifter.
Nyhetsbolaget Sky News menar att de israeliska uppgifterna är otillräckliga för att stödja de israeliska anklagelserna. Enligt amerikanska medier tvivlar nu också amerikanska underrättelsetjänster på de israeliska uppgifterna. De konstaterar att Israel inte är objektivt i sin presentation av sin underrättelseanalys.
Frysningsbesluten ska alltså ha fattats utan någon bevisning som underlag. Att Sverige bidrar till att försvåra situationen för civilbefolkningen på Gazaremsan samtidigt som Israel utreds för folkmord i ICJ är synnerligen anmärkningsvärt. Sverige riskerar i samband med detta att bli medskyldigt till de folkrättsbrott som Israel begår.
Unrwa bildades för att ge stöd och skydd till de palestinier som blev flyktingar i samband med staten Israels bildande. Eftersom Unrwa är en påminnelse om att flyktingfrågan är olöst är Israel kritiskt till organisationen.
Just nu är Israel framgångsrikt i sin kampanj att misskreditera FN-organet. Man måste dock fråga sig vad som skulle hända om man lade ner Unrwa.
Vad tror man sig åstadkomma genom att ta bort utbildning för den cirka halv miljon skolbarn som går i organisationens skolor? Eller tar bort sjukvård, yrkesutbildning eller stöd till företagande för de palestinska flyktingarna?
Det brutala krig som nu pågår visar en gång för alla att omvärlden måste arbeta för en lösning snarare än minska sitt engagemang.
Frysningen av vårt bistånd och vår nödhjälp i denna kritiska period riskerar inte bara att drastiskt försämra situationen för civilbefolkningen på marken. Det skadar också Sveriges trovärdighet och därmed vår möjlighet att medverka till en hållbar fred i denna långvariga konflikt.
Vi har också ett egenintresse. Sverige är beroende av att folkrätten respekteras – rätt går före makt. Om vi vill ha världens stöd för att lag och folkrätt ska gälla i Europa måste vi stå upp för dessa värden för alla länder och folk.
Att återuppta stödet till Unrwa är en fråga om liv och anständighet.
Margot Wallström, ordförande Olof Palmes Internationella Center och tidigare svensk utrikesminister Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare för FN och svensk utrikesminister Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center