Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Din hjälp når fram – swisha en gåva!

Föreningar och organisationer kan välja att ge en gåva på Plusgiro 570-2. Märk gåvan med ”TurkietSyrien”.

Stort tack för ditt stöd!

Sidan uppdateras

Flera av Palmecentrets partnerorganisationer i Turkiet och Syrien var tidigt ute och arbetade med att ge hjälp och stöd till drabbade. Redan sårbara grupper i samhället – kvinnor och barn, minoriteter, arbetare – drabbades hårdast av katastrofen. Detta är grupper som våra partners arbetar med och som inte nåddes av myndigheter och andra frivilligorganisationers hjälpinsatser. Stödet från vara partnerorganisationer var därför väsentligt.

På grund av risk för repressalier skriver vi i dagsläget inte ut namnet på organisationerna.

Sua’ad Aswad bor i lägret. Hon är en syrisk aktivist och medlem i Palmecentrets partnerorganisation Syrian Women’s Network.

– Vi är oroade för coronaviruset, men oron över mer akuta problem är större nu. Att hålla oss och våra barn trygga och mätta, att kunna få tag på rent dricksvatten.

I Al-Ram är förutsättningarna för att kunna hantera ett utbrott av corona mycket dåliga. Sua’ad berättar att upp till fem familjer tvingas bo i samma tält, social distansering är omöjlig. Det finns knappt något rent vatten, och ingen tvål.

– Vi är rädda och oroliga, och ännu mer nu med risken för att drabbas av corona. Vi har stora behov här. Förut kom det mer hjälp, när media rapporterade om Syrien – men nu känns det som om att vi är bortglömda, säger Sua’ad.

Kriget i Syrien har härjat i över nio år, och satt miljontals människor på flykt. Runt tre miljoner människor befinner sig nu i Idlib, och hälso-organisationer varnar för att över 100 000 människor skulle kunna dö om viruset får spridning i regionen. Syrian Womens Networks partner Sani’at Altagheer gör nu insatser för att höja medvetenheten och motståndskraften om och mot coronaviruset i Al-Ram.

– Insatserna är nu fokuserade på att få ut informationsbroschyrer om hur man skyddar sig mot viruset, tvål, handsprit och ansiktsmasker. Men det är långt ifrån nog, säger Fardos Bakjaji på SWN.

Palmecentret arbetar tillsammans med Syrian Women’s Network för att stärka, hjälpa och förbättra situationen för de kvinnor som drabbats av kriget i Syrien. Vill du stödja vårt arbete? Klicka här!

Samira Zair är en av de tolv miljoner människor som tvingats på flykt från krigets Syrien. Slutstationen för flykten blev Göteborg och Sverige. I hemlandet brann Samiras politiska engagemang. Särskilt klappade hjärtat för kvinnors rättigheter. Drömmen var ett demokratiskt, jämställt och fredligt Syrien.

Samiras liv tog en annan vändning, men drömmen om det jämställda Syrien följde med. När Palmecentret i Stockholm 2013 samlade över 100 syriska kvinnor från olika organisationer, bakgrunder och delar av världen för att samtala om syriska kvinnors rättigheter, politiskt deltagande och demokratisk utveckling var Samira med. Mötet utgjorde startskottet för bildandet av Syrian Women’s Network (SWN).

Idag samlar nätverket 15 organisationer och 175 medlemmar världen över – alla med ett och samma mål: ett demokratiskt och jämställt Syrien. Med hjälp av utbildning, opinionsbildning och kapacitetsutveckling arbetar SWN med stöd från Palmecentret i både Syrien, dess grannländer och övriga världen med att stärka kvinnors politiska, sociala och medborgerliga rättigheter.

– Vägen till freden ligger i kvinnornas deltagande. Vi har sett konsekvenserna av kriget. Nu kräver vi fred, och vi kräver en ny typ av styre där makten fördelas lika mellan könen, säger Samira.

Nätverket har tagit in kvinnor i det politiska rummen

I Syrien organiserar nätverket kvinnor i en rad olika aktiviteter och projekt. En del av arbetet handlar om att stärka kvinnor i deras politiska deltagande. Med i nätverket är bland annat fyra kvinnliga politiker som efter stöd och kapacitetsutbildning från SWN nu fått politiska uppdrag i oppositionen. Samira berättar hur nätverket envist arbetar för att stötta dessa kvinnor som nu tagit plats i de politiska rummen. De patriarkala strukturerna sitter i väggarna.

– Situationen för kvinnor i Syrien är otroligt svår, det gör så ont när jag tänker på alla som åter igen hamnat mitt i krigets våld. Men jag kan ändå se hur något sakta håller på att förändras. Det finns ett motstånd idag – och det ger mig hopp. Kvinnor börjar höja sina röster, de vill förändra.

Representanter från nätverket når även ut till syriska kvinnor i flyktingläger och radikaliserade områden. Med hjälp av utbildning och informationsspridning verkar SWN för att stärka kvinnors självförtroende och självbild. Det är ett svårt arbete då traditionella värderingar och könsroller dominerar. Men vi ger inte upp, menar Samira.

Nätverket drivs till stor del ideellt, med ett litet kansli i Turkiet. Stödet från Palmecentret har funnits med sen nätverkets start.

– Vi ser inte Palmecentret som en stödjare, utan en partner. Att ha en organisation bakom sig som står upp för våra värderingar i den globala kampen för rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter är ovärderligt.

Vill din organisation engagera sig för att stötta SWN och de syriska kvinnornas kamp för jämställdhet, inflytande och fred? Hör av dig till Karina Cubilla.

Läs mer om vårt arbete i Syrien här.

I staden Diyarbakir samarbetar Palmecentret med Human Rights Association som arbetar i sydöstra och östra regionen med att kartlägga brott mot mänskliga rättigheter som begås i den kurdiska regionen av Turkiet. I en tid då journalister och människorättsorganisationer är hårt pressade av regimen är det viktigt att stödja de krafter som vågar berätta om brott mot mänskliga rättigheter.

Tillsammans med organisationen Women’s Free Legal Aid Association som leds av människorättsadvokaten Eren Keskin arbetar Palmecentret och Marieborgs Folkhögskola med ett projekt för att arbeta mot sexuellt våld och förbättra kvinnors och flickors situation i de syriska flyktinglägren i Turkiet. Med samtal, medicinskt och finansiellt stöd får kvinnor som utsatts för sexuellt våld hjälp att hantera sina trauman och genom juridiskt stöd kan förövarna ställas inför rätta. Behoven är enorma och din insats är viktig.

Socialdemokraterna och Palmecentret samarbetar med två systerpartier i Turkiet: Folkens demokratiska parti (HDP) och Republikanska folkpartiet (CHP) som båda sitter i det turkiska parlamentet. Syftet är dels ökad dialog mellan partierna i Turkiet och att stärka deras arbete för ett mer demokratiskt Turkiet.

För sex år sedan stängde Sida ner Palmecentrets program för stöd till det civila samhället i Turkiet.  Motiveringen var att de turkiska organisationerna inte längre behövde det stöd och de insatser som svenska organisationer kunde bidra med. Det innebar att Palmecentret och ett stort antal andra svenska organisationer fick kraftigt minskade resurser för att genomföra projekt med folkrörelser och demokratiaktörer runtom i Turkiet.

Palmecentret kritiserade denna neddragning, och utvecklingen har visat att samhällskritiska organisationer i Turkiet fått ett alltmer krympande utrymme. Aktivister, journalister och folkvalda politiker fängslas och förföljs. Demokratin och rättsstaten är hotade i grunden, och behovet av stöd till de som gör motstånd är viktigare nu än på mycket länge.

Palmecentret planerar därför utöka verksamheten i Turkiet och inleder snart samarbete med ytterligare tre eller fyra organisationer. Det är fackföreningar och organisationer som arbetar för yttrandefrihet. Dessutom kommer Palmecentret att stödja krafter som vill få till fredsförhandlingar mellan turkiska staten och PKK, för en fredlig lösning av den mångåriga konflikten i landet.

Vi behöver ditt stöd för att öka insatserna i Turkiet: Swisha ett bidrag till: 1232406072

Eller ge stöd på annat sätt här.

Foto: Delil Souleiman/AFP-TT

– Att USA kliver åt sidan innebär en stor risk för stabiliteten i regionen och inne i Syrien, där hundratals kurder, kristna och ezidier har tvingats fly efter Turkiets invasion av Afrin-provinsen, säger Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Framför allt kan det också innebära en öppning för IS att slå tillbaka. Att Turkiet nu får ansvar för de tillfångatagna IS-krigare skapar snarare en oro för hur Turkiet kommer att hantera dem, med tanke på det logistiska stöd som IS-krigare har påståtts få av Turkiet.

Det är ett agerande i strid med resolutioner i FN:s säkerhetsråd som behandlar suveränitet och Syriens territoriella integritet. Och ytterligare ett bevis för hur Syrien och närliggande länder används som spelplan för de regionala och internationella stormakternas egna intressen.

Det finns även en stor risk att konfliktnivån inne i Turkiet trappas upp. Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan är allt mer trängt av att hans parti AKP förlorar stöd, att utbrytare ur partiet tar konkreta steg för att bilda ett nytt parti, och av den mycket försvagade turkiska ekonomin. Det finns pågående diskussioner om att tidigarelägga parlaments- och presidentvalet i Turkiet samtidigt som det finns en stor risk att HDP förbjuds verka som ett politiskt parti.

– Att underblåsa de nationalistiska strömmarna för att vinna inrikespolitiska poäng är en strategi som president Erdogan, tillsammans med sina allierade ultranationalistiska MHP, flitigt har använt även tidigare, säger Anna Sundström.

– Det är ett stort misslyckande för internationella samfundet, säger Anna Sundström, generalsekreterare för Palmecentret. Att Turkiet fullständigt negligerar FN:s vapenvila är mycket allvarligt och ännu ett exempel på att president Erdogan bryter internationella överenskommelser.

– Turkiets militära invasion av Afrin sker i strid med folkrätten. Det är en krigshandling och kräver ett kraftfullt agerande av EU och ett fördömande i FN:s säkerhetsråd.

Det civilsamhällesinriktade biståndet visar att man genom dialog och utbildning kan stärka kvinnors självständighet och försörjningsmöjligheter.

Organisationen Hope For All arbetar i Turkiet med att utbilda kvinnliga syriska flyktingar i bland annat kläddesign och sömnad, engelska och datorkunskap.

Tillsammans med ABF stödjer Palmecentret Hope For All, dels genom att bistå med material och lokalkostnader men också genom att främja organisationens utveckling.

När jag pratar med organisationens ordförande Razan Atassi berättar hon om situationen för unga flickor och kvinnor i stadsdelen Esenyurt i Istanbul.

Här bosätter sig syrier från fattigare samhällsskikt, ofta från landsbygden. Representationen av medelklassen från storstäderna i Syrien är låg. Inte sällan följer med detta mer konservativa värderingar.

Många av de syriska flickorna och kvinnorna som hamnat i Esenyurt har lämnat skolan i för tidig ålder och saknar yrkeserfarenhet och förblir därmed bundna till hemmet. Generellt gifter de sig också tidigt, till och med vid 14, 15 års ålder.

När Hope for All, tillsammans med ABF, bestämde sig för var de skulle förlägga sin verksamhet, var det självklart för Razan att arbeta i Esenyurt på grund av de stora behoven där.

Genom att ha en regelbunden och aktiv närvaro i stadsdelen har de kunnat bygga en relation till de syriska flyktingar som bor där. De pratar med unga flickor och kvinnor, liksom med deras familjer, för att förmå döttrarna att anmäla sig och delta i kurserna.

Det är inte bara föräldrarna som ska övertalas. Det dåliga självförtroendet hos flickorna gör också att man måste prata med dem, sakta men säkert få dem att känna att de har rätt att bestämma över sina egna liv.

Razan berättar att de pratar om kvinnors rättigheter, om farorna med att gifta sig för tidigt och om familjepolitik med flickorna. När tjejerna börjar på kurserna vågar de ibland inte ens visa sitt ansikte för en kamera eller stå för de produkter de tillverkat under kursen.

Men ganska snart ställer de upp på bilder och är till och med ivriga att träffa andra organisationer och företag och presentera sig. De flesta hittar försörjning när de gått kurserna.

Särskilt stolt är Razan när hon berättar hur en 18-årig tjej, Yafna, med en skadad hand utvecklats genom kurserna. På grund av en djup depression vägrade hon träffa sjukgymnast, och medicinerades utan att det hjälpte. Yafnas mor ville till och med amputera hennes hand. Genom kursen i konsthantverk fick hon dock en chans att röra och träna sin skadade hand, vilket visade sig hjälpa.

Samtidigt förde Razan många samtal med föräldrarna som, i syfte att skydda dottern från ytterligare motgångar, förbjöd henne att gå i skolan. Samtalen lyckades och Yafna har nu klarat första skolterminen, med bra betyg dessutom!

De engagerade ungdomarna i Hope For All visar på betydelsen av engagerad och praktisk solidaritet. På frivillig basis håller de utbildningar för deras landsmän som också är på flykt och lyckas genom dialog och närvaro göra en betydande praktisk skillnad. De förändrar människors uppfattningar och stärker de mest behövande kvinnorna. I mars har de årsmöte och har av ABF lärt sig klassisk folkrörelsedemokrati.

Passionen och entusiasmen går inte att ta miste på när man träffar dem – de är stolta över sitt arbete. En del av en feministisk biståndspolitik måste vara att stödja den här typen av verksamhet.

Text: Otto Widmark

Texten har även publicerats på Dagens Arena.

Stort mänskligt lidande i Syrien

Ghouta – en ny plats läggs till listan av syriska ortsnamn vi kanske inte kan placera på kartan men som tillsammans med Aleppo, Homs, Palmyra, Idlib, Afrin etsat sig fast i vårt medvetande. I mars går kriget i Syrien in på sitt sjunde år. Ett krig som hittills krävt mer än en halv miljon människors liv och skapat över fem miljoner flyktingar vid landets gränser. Minst lika många internflyktingar lever under fruktansvärda förhållanden.

Det internationella samfundet står handfallet och FN:s trovärdighet står på spel. Stormakternas direkta involvering skapar ett politiskt dödläge som varje dag ökar det mänskliga lidandet. I flera år har östra Ghouta varit belägrat och i samband med intensifierade stridigheter skickade UNICEF nu i februari ett blankt pressmeddelande – det fanns helt enkelt inga ord att beskriva förödelsen, desperationen, lidandet … När vi läser morgontidningen och ser bilderna på ödeläggelsen frågar min 10-åriga son: Varför är det ingen som stoppar kriget? Svaret smärtar: För att viljan saknas.

Fattiga filippinier dödas av polis

Oppositionen på Filippinerna har länge bett det internationella samfundet att agera mot president Dutertes krig mot drogerna. Minst 7000 människor har dödats och Amnesty visar i rapporten ”If you are poor you are killed: Extrajudical Executions in the Philippines’ War on Drugs” hur polisen systematiskt har riktat in sig på till största delen fattiga och försvarslösa personer över hela landet, hur de planterat ”bevis”, rekryterat personer som mördar för pengar, stulit från dem de dödat och fabricerat rapporter.

Glädjande nog beslöt nyligen Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare Fatou Bensouda att inleda en preliminär undersökning av misstänkta brott mot folkrätten begångna under Filippinernas president Rodrigo Dutertes krig mot drogerna. Någon vecka senare meddelade Inspektionen för strategiska produkter att de ger sitt tillstånd för export av vapensystem till Filippinerna. Ett minst sagt beklagligt besked som du kan läsa mer om här.

Vi har inte glömt Sydafrika

I Sydafrika blåser förändringens vindar. Nu i februari kom beskedet att Jacob Zuma avgår som Sydafrikas president. När jag besökte ANC:s kongress i december var det tydligt att de interna motsättningarna är djupa. Men också att det finns många goda krafter inom partiet.

Cyril Ramaphosa, som lovar kamp mot korruptionen och återbyggnad av ANC, valdes till ny partiledare. Förhoppningsvis kan det bidra till en välbehövlig omstart för partiet. När Zuma avgick och Ramaphosa valdes till landets president drog många sydafrikaner en suck av lättnad. Efter år av skandaler, ekonomisk kräftgång, ökad arbetslöshet och ständiga korruptionshärvor gryr ett hopp om en bättre framtid. Men det är ingen enkel uppgift som väntar Ramaphosa. Förväntningarna på honom är enorma – från omvärlden, landets befolkning och egna partiet.

Nästa år är det val och för första gången sen apartheid avskaffades finns det en reell möjlighet att ANC förlorar den egna majoriteten. Inom den svenska arbetarrörelsens har vi inte glömt Sydafrika. Vi stödjer folkrörelser och gräsrotsorganisationer som arbetar för demokrati och jämlikhet – nu precis som för 30 år sen.

Text: Anna Sundström

God fortsättning och gott nytt år! Året inleddes dramatiskt med protester i Iran. Förhoppningarna steg hos många – ser vi början på något som kan komma att bli början på en verklig förändring?

Årets dramatiska start fick sin fortsättning i och med Turkiets orättfärdiga agerande i norra Syrien. Turkiet måste omedelbart upphöra med sina flygattacker mot kurdiska mål!

Det är högst beklagligt att FN:s säkerhetsråd inte lyckades ena sig om att fördöma den turkiska aggressionen och för att de kommande fredsförhandlingarna ska leda framåt måste kurdiska intresseorganisationer inkluderas i processen.

I Sverige har temperaturen redan börjat höjas inför det kommande riksdagsvalet. I valrörelser är det av naturliga skäl inrikespolitiken som får störst utrymme. Men jag hoppas att det även kommer finnas plats för internationella frågor. Utvecklingen i vår omvärld påverkar oss mer än någonsin.

Tidningen Arbetet, som ägs av vår medlemsorganisation LO, skrev nyligen om en rapport från USA-organisationen Freedom House, som visar att demokratin står inför den allvarligaste krisen på årtionden. I många länder gick utvecklingen tyvärr bakåt under 2017. Allra sämst utvecklades Turkiet: makten har centraliserats, människorättsaktivister och offentliganställda har rensats ut av politiska skäl.

Samtidigt finns det anledning att vara hoppfull. Enligt organisationen Human Rights Watch ser vi nu i flera länder ett gryende motstånd mot en auktoritär och populistisk agenda. Då gäller det för oss att lägga in ännu en högre växel och öka stödet till alla modiga människor i våra samarbetsorganisationer världen över. Den svenska arbetarrörelsen måste vara en stark del av det globala motståndet – som står upp för frihet, demokratiska rättigheter och allas lika värde.

I månadens nyhetsbrev finns en artikel om filosofiläraren Nuray – en av tusentals turkiska offentliganställda som fått sparken men som fortsätter kampen för sin rätt till åsiktsfrihet.

Så länge det finns människor som fortsätter kämpa finns det hopp. Och tillsammans kämpar vi för valvinst 2018!

Text: Anna Sundström

Läs även: Stoppa attackerna mot Afrin