Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Studio Solidaritet: Motstånd i Erdogans Turkiet

Det auktoritära förtrycket i Turkiet blir allt hårdare. President Recep Tayyip Erdogan fortsätter attackera de fria medierna, den politiska oppositionen och det oberoende civilsamhället. På sistone har regeringen också underminerat arbetet mot kvinnovåld och eldat på främlingsfientlighet mot afghanska flyktingar.

I ett livesänt samtal diskuterar Helin Sahin och Joakim Medin om hur det demokratiska motståndet i Turkiet organiserar sig mot den auktoritära politiken. I fokus står också människorättsjuristen Eren Keskin, medordförande i Turkiets mest kända MR-organisation IHD, som blivit en måltavla för regeringsattackerna och riskera att dömas till decennier i fängelse.

Samtalet sänds direkt på Palmecentrets Facebooksida och på Youtube.

Medverkande:

Helin Sahin, chef för Team Mellanöstern & Nordafrika, Olof Palmes Internationella Centrum
Joakim Medin, journalist och författare som länge bevakat Turkiet

Samtalet sänds på Palmecentrets Facebooksida.

Turkiet – demokrati på tillbakagång

Situationen i Turkiet har varit turbulent länge och framtidsutsikterna för demokratin är svåra att överblicka. I spåren av pandemin har den auktoritära regimen dessutom kunnat utnyttja situationen för att begränsa det civila samhällets rörlighet och utrymme ytterligare. Bland annat har president Erdogan drivit igenom en lag som ger regeringen möjlighet att tvångsförvalta civilsamhällsorganisationer och beslagta deras tillgångar.

Den breda oppositionen, tidvis splittrad, är det största hoppet för demokratins överlevnad i Turkiet. Vad händer i landet, hur ser förutsättningarna ut för oppositionen under det auktoritära ledarskapet och vilken roll kan den hårt ansatta oppositionen ha i landets framtid? Hur kan Sverige bidra till en ny riktning för Turkiet – och hur kan svenska civilsamhällesorganisationer stödja sina kamrater i Turkiet?

Panelister: 
Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet
Helin Sahin, chef för Team Mellanöstern & Nordafrika, Palmecentret
Samtalsledare: Anna Sundström, generalsekreterare Palmecentret

Turkiet – demokrati på tillbakagång
25/9 kl 11.20 – 12.00
Kostnadsfritt
Se på Facebook
Anmäl dig för att se samtalet på Världskulturmuseet i Göteborg

Turkiet: Eren Keskin är Erdogans måltavla

Under de senaste åren har ett auktoritärt förtryck lagt sig som ett lock över Turkiet. Det har blivit mörkt, syret har börjat ta slut och allt fler oppositionella röster har tystnat.

President Recep Tayyip Erdoğan gick först till angrepp mot det regimkritiska kurdiska civilsamhället. Efter det misslyckade kuppförsöket 2016 attackerades också övriga regimkritiker. Massfängslanden av oppositionella har följts av organisationsförbud, systematiska kränkningar av fri- och rättigheter, samt en ström av politiska flyktingar bort från landet.

Men människorättsjuristen Eren Keskin vägrar hålla tyst. Hon är en berömd profil i Turkiets människorättsrörelse sedan 30 år och hon vägrar lämna landet – trots hotet om många år i fängelse.

– Jag känner stor tro för mitt arbete och kan inte tänka mig göra något annat. Och vi har förlorat så många människor. Jag känner att vi är skyldiga våra döda något.

Eren Keskin har sedan 1990-talet engagerat sig i minoritetsfrågor och erbjudit avgiftsfri juridisk assistans till kvinnor som utsatts för sexuell tortyr av statliga styrkor. Hon är medordförande för IHD, som är Turkiets mest kända människorättsförening och en av Palmecentrets samarbetsorganisationer. Under årens lopp har hon mottagit en mängd internationella utmärkelser, däribland Anna Lindh-priset 2018.

I februari i år dömdes Eren Keskin till sex års fängelse för ”medlemskap i en väpnad terroristorganisation”. Den befängda anklagelsen bygger på att hon 2014–2015 agerade tillfällig chefredaktör för den prokurdiska och regimkritiska dagstidningen Özgür Gündem, som då hotades av nedstängning – och idag mycket riktigt har förbjudits.

– Det turkiska systemet har röda linjer som inte får överskridas: Kurdistanfrågan, det armeniska folkmordet och Cypernfrågan. Just för att jag tänker annorlunda än staten om dessa frågor har jag ständigt dömts. För närvarande har jag 143 stämningar mot mig och kan dömas till 26 år och nio månader i fängelse. Jag kan när som helst sättas i fängelse.

Eren Keskin anklagas även för att ha ”vanärat” nationen och ”förnedrat” president Erdoğan i flera artiklar hon skrivit. Även sådana anklagelser har idag satt många regimkritiker bakom galler.

Många har börjat likna dagens Turkiet med hur landet såg ut på 1990-talet, en tid som präglades av mycket omfattande våld och statliga övergrepp. Människorättsföreningen IHD klarade sig med nöd och näppe igenom de åren, till priset av åtskilliga mördade medlemmar. IHD:s analys av dagens starkt auktoritära utveckling är att den statliga synen på oliktänkande har förblivit den samma.

– Fysiska attacker var mycket mer intensiva på 90-talet, på grund av sociala medier kan de inte använda dessa metoder lika mycket idag. Men den här gången är det en stor press på yttrandefriheten. Alla arresteras och den som tänker annorlunda sätts i fängelse eller lever under rättslig kontroll, säger Eren Keskin.

På sista tiden har Erdogans regim också börjat dra tillbaka Turkiet från tidigare respekterade värdegrunder. I mars i år övergav man Istanbulkonventionen, Europarådets dokument för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, med argumentet att den hade en skadlig ”HBTQ-agenda”.

– Efter det ökade antalet mördade kvinnor till följd av mäns våld. Det uppfattades som att våld mot kvinnor inte längre var ett stort brott. Enligt min åsikt är anledningen till tillbakadragandet att politiska islamister och rasistiska nationalister stördes av kvinnans frigörelse. Eftersom Erdogan bara kan få röster från dem just nu, erbjöd han dem att dra sig ur konventionen, resonerar Eren Keskin.

Frågan är hur människorättsförsvarare som Eren Keskin orkar fortsätta jobba i en sådan här kontext. Trots sådana här reaktionära bakslag, förtryck och attacker? Det är en fråga hon ofta får från utländska observatörer av Turkiet.

– När jag dömdes till fängelse 1995 sa många att jag borde åka utomlands. Men jag och vissa människor i samma situation valde att stanna och gick i fängelse, och lagen förändrades till följd av kampen. Det är därför jag vill stanna här och fortsätta. Jag älskar vad vi gör och detta är mitt sätt att leva nu. Jag tror det är därifrån energin kommer.

Internationell utblick: Vart går Turkiet?

Sedan kuppförsöket sommaren 2016 slogs tillbaka har Turkiet genomgått en mycket negativ utveckling. Demokratin har urholkats. President Erdogans auktoritära styre har brutaliserats med massfängslanden av oliktänkande och massavskedanden av journalister, lärare, universitetsfolk och tjänstemän som ogillats av regimen. Tortyr och andra avskräckningsmetoder har använts. Människor har dödats. Liksom på andra håll har pandemikrisen drabbat Turkiet hårt ekonomiskt och socialt. Antalet syriska flyktingar som angetts vara drygt 3,5 miljoner utgör en svår belastning för landet.

Utrikespolitiskt uppträder Turkiet allt mera aktivistiskt, och skaffar sig fiender genom sitt handlande. I Syrien ser landet ”hotet” från kurderna som viktigare att ta itu med än att bidra till en fredslösning. I östra Medelhavet agerar Turkiet aggressivt och provocerar grannstater. Förhandlingarna om medlemskap i EU har avbrutits, och EU hotar med att införa sanktioner mot landet. Med USA har Turkiet gjort sig ovän genom att som Natomedlem köpa ett ryskt luftförsvarssystem.

Hur är situationen ut, och vad kan förväntas för den närmaste framtiden i Turkiet? Hur utvecklas Turkiets internationella relationer? Hur bör omvärlden, inklusive EU och Sverige, agera gentemot Turkiet? Finns det några ljusglimtar att peka på?

Medverkande:
Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet
Helin Sahin, Turkiethandläggare, Olof Palmes Internationella Centrum
Michael Sahlin, tidigare bland annat svensk ambassadör i Turkiet

Samtalet leds av Thomas Hammarberg, riksdagsledamot och Turkietrapportör för Europarådet.


Internationell utblick: Vart går Turkiet?
1 februari 18.00 – 19.30
Live på Facebook eller Zoom
Anmälan till Zoom
Evenemang på Facebook
Arrangemang av Palmecentret & ABF Stockholm
Stoppa invasionen – stöd ett demokratiskt och fredligt Turkiet!

I staden Diyarbakir samarbetar Palmecentret med Human Rights Association som arbetar i sydöstra och östra regionen med att kartlägga brott mot mänskliga rättigheter som begås i den kurdiska regionen av Turkiet. I en tid då journalister och människorättsorganisationer är hårt pressade av regimen är det viktigt att stödja de krafter som vågar berätta om brott mot mänskliga rättigheter.

Tillsammans med organisationen Women’s Free Legal Aid Association som leds av människorättsadvokaten Eren Keskin arbetar Palmecentret och Marieborgs Folkhögskola med ett projekt för att arbeta mot sexuellt våld och förbättra kvinnors och flickors situation i de syriska flyktinglägren i Turkiet. Med samtal, medicinskt och finansiellt stöd får kvinnor som utsatts för sexuellt våld hjälp att hantera sina trauman och genom juridiskt stöd kan förövarna ställas inför rätta. Behoven är enorma och din insats är viktig.

Socialdemokraterna och Palmecentret samarbetar med två systerpartier i Turkiet: Folkens demokratiska parti (HDP) och Republikanska folkpartiet (CHP) som båda sitter i det turkiska parlamentet. Syftet är dels ökad dialog mellan partierna i Turkiet och att stärka deras arbete för ett mer demokratiskt Turkiet.

För sex år sedan stängde Sida ner Palmecentrets program för stöd till det civila samhället i Turkiet.  Motiveringen var att de turkiska organisationerna inte längre behövde det stöd och de insatser som svenska organisationer kunde bidra med. Det innebar att Palmecentret och ett stort antal andra svenska organisationer fick kraftigt minskade resurser för att genomföra projekt med folkrörelser och demokratiaktörer runtom i Turkiet.

Palmecentret kritiserade denna neddragning, och utvecklingen har visat att samhällskritiska organisationer i Turkiet fått ett alltmer krympande utrymme. Aktivister, journalister och folkvalda politiker fängslas och förföljs. Demokratin och rättsstaten är hotade i grunden, och behovet av stöd till de som gör motstånd är viktigare nu än på mycket länge.

Palmecentret planerar därför utöka verksamheten i Turkiet och inleder snart samarbete med ytterligare tre eller fyra organisationer. Det är fackföreningar och organisationer som arbetar för yttrandefrihet. Dessutom kommer Palmecentret att stödja krafter som vill få till fredsförhandlingar mellan turkiska staten och PKK, för en fredlig lösning av den mångåriga konflikten i landet.

Vi behöver ditt stöd för att öka insatserna i Turkiet: Swisha ett bidrag till: 1232406072

Eller ge stöd på annat sätt här.

Foto: Delil Souleiman/AFP-TT

Kommentar: Turkisk offensiv i norra Syrien

– Att USA kliver åt sidan innebär en stor risk för stabiliteten i regionen och inne i Syrien, där hundratals kurder, kristna och ezidier har tvingats fly efter Turkiets invasion av Afrin-provinsen, säger Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Framför allt kan det också innebära en öppning för IS att slå tillbaka. Att Turkiet nu får ansvar för de tillfångatagna IS-krigare skapar snarare en oro för hur Turkiet kommer att hantera dem, med tanke på det logistiska stöd som IS-krigare har påståtts få av Turkiet.

Det är ett agerande i strid med resolutioner i FN:s säkerhetsråd som behandlar suveränitet och Syriens territoriella integritet. Och ytterligare ett bevis för hur Syrien och närliggande länder används som spelplan för de regionala och internationella stormakternas egna intressen.

Det finns även en stor risk att konfliktnivån inne i Turkiet trappas upp. Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan är allt mer trängt av att hans parti AKP förlorar stöd, att utbrytare ur partiet tar konkreta steg för att bilda ett nytt parti, och av den mycket försvagade turkiska ekonomin. Det finns pågående diskussioner om att tidigarelägga parlaments- och presidentvalet i Turkiet samtidigt som det finns en stor risk att HDP förbjuds verka som ett politiskt parti.

– Att underblåsa de nationalistiska strömmarna för att vinna inrikespolitiska poäng är en strategi som president Erdogan, tillsammans med sina allierade ultranationalistiska MHP, flitigt har använt även tidigare, säger Anna Sundström.

Tio års fängelse för tro på demokrati

När jag besökte Istanbul i maj vibrerade staden av hopp inför det kommande turkiska valet. Den socialdemokratiska oppositionen gick mot en historiskt viktig seger. När jag mötte Canan Kaftancioglu lyste hennes engagemang, tro på demokrati och kamp för rättvisa i ögonen. För det har hon dömts till 10 års fängelse. Omvärldens fördömanden kan inte vänta.

Canan Kaftancioglu tillhör CHP som är ett av Socialdemokraternas två turkiska systerpartier. Det andra är HDP, som vi tidigare uppmärksammat. HDP:s partiledare Selahattin Demirtaş sitter fängslad sen 2016. I början av september friades han från vissa anklagelser och många hoppades på ett frisläppande. Men andra anklagelser finns kvar och det har också tillkommit nya.

Kontakterna med våra turkiska kamrater är oerhört viktiga. När grundläggande demokratiska fri- och rättigheter hotas måste arbetarrörelsen höja rösten.

Jag är också väldigt glad och stolt över Palmecentrets arbete i Turkiet. Vi arbetar med en förening för romers rättigheter och en organisation som kartlägger brott mot mänskliga rättigheter i den kurdiska delen av Turkiet. Tillsammans med Marieborgs folkhögskola driver vi ett projekt för att arbeta mot sexuellt våld och förbättra kvinnors och flickors situation i de syriska flyktinglägren i Turkiet.

Läs mer om våra projekt i Turkiet

Om du blir månadsgivare till Palmecentret är du med och stöttar frihetskämpar i Turkiet och på många andra ställen.

I september månads nyhetsbrev kan du läsa om ett annat av våra spännande projekt: det globala hushållsarbetarfacket. Det finns också information om våra seminarier på Globala Torget på Bokmässan i Göteborg.

Och apropå Palmecentret: Grattis Ann Linde till utnämningen som utrikesminister! Ann Linde satt under tiden som Socialdemokraternas internationella sekreterare i Palmecentrets styrelse och känner verksamheten väl. Vi ser fram emot fortsatt samarbete i hennes nya roll.

Text: Anna Sundström

Turkiet är på väg mot en avgrund

Det är den fjärde november år 2016. Klockan är 23:30 på kvällen. En tweet ramlar in i sociala medier och sprids som en löpeld.

Det är den kurdiska ledaren Selahattin Demirtas som skriver. Meddelandet är kort: »Den turkiska säkerhetsstyrkan står utanför mitt hem med en order om tvångsarrestering«.

Innan han öppnar dörren för polisen tar han avsked från sin fru och deras två döttrar. Han lugnar ner dem och säger att allt ska gå bra. Kort efter gripandet av honom och ett tiotal andra inom HDP, det tredje största partiet i det turkiska parlamentet, stängs sociala medier och nätverkstjänster som Twitter, Facebook, YouTube och Whatsapp av i Turkiet.

Vid gripandet under natten är gatorna i Diyarbakir tomma. Demirtas förs iväg utan protester. Under natten flygs han i en helikopter till högsäkerhetsfängelset i Edirne i västra Turkiet, 1 240 km ifrån hans hemort Diyarbakir.

Anklagelserna mot honom är allvarliga: att bilda och leda en terrororganisation samt propagera för den. Åklagaren yrkar på mellan 43 och 142 års fängelsestraff.

Månaderna innan får Demirtas indikationer på att han kommer att fängslas. Flera gånger om uppmanas han till att fly landet. Han erbjuds till och med fristad i utländska ambassader i Turkiet i juli 2016 då ett misslyckat statskuppsförsök genomförs. Han vägrar.

Ett par månader innan Demirtas fängslas är han på ett besök i Stockholm i september 2016 för att berätta om det alarmerande läget i Turkiet. Han är bekymrad. Arresteringarna fortsätter i den turkiska statens försök att tysta kurdisk opposition.

Strax efter hans ankomst till Stockholm nås han av nyheten att partiets vice ordförande gripits för att ha deltagit på en begravning av en HDP-medlem. »Det är bara en tidsfråga tills de arresterar mig«, säger han.

Svenska riksdagen där vi befinner oss för möten med politiska partier och svensk media känns plötsligt trång. »Finns det ingen balkong här?« frågar han. Vi tar oss upp till en balkong. Han tänder en cigarett och tittar ut mot Gamla stan. »Vackert«, säger han.

»Varför stannar du inte här om du vet att du kommer att fängslas om du åker tillbaka? Du kan få skydd«, säger någon. »Aldrig«, svarar Demirtas, förnärmad över frågan. »Hellre sitter jag i fängelse i mitt eget hemland på grund av mina åsikter, än att lever i exil här. Och om Sverige vill göra något för att skydda oss är det genom att sätta press på Turkiet som är på väg mot en avgrund«.

Sedan Demirtas fängslats passerar det 434 dagar innan en första rättegång hålls. Varje vecka åker hans fru Basak Demirtas de 1 240 kilometrarna för att träffa sin man i högsäkerhetsfängelset i Edirne.

Från fängelset har Demirtas drivit en valrörelse under våren 2018 inför presidentvalet i juni samma år. Han var en av kandidaterna och fick närmare nio procent av alla röster.

Turkiet har formaliserat ett auktoritärt presidentstyre. Läget i landet försämras i rasande fart. All opposition tystas. Medier stängs ner, endast regeringstrogna tillåts verka. Det civila samhällets utrymme krymper. Men Demirtas fortsätter med sin politiska aktivism från fängelset.

Under sin tid som partiordförande har han konsekvent arbetat för en fredlig lösning på den mångåriga och blodiga konflikten mellan den turkiska staten och PKK. Under konfliktresolutionsprocessen mellan parterna som startade 2011 medlade Demirtas direkt i konflikten mellan parterna. I dag åtalas han för sina insatser i den fallerade fredsprocessen.

Demirtas är en fortsatt stark röst för fred och demokrati i Turkiet. Han har förmågan att mobilisera miljoner människor, samla dem kring demokratiska värderingar och minska polariseringen i landet. Hans novellsamling Seher som han skrev från fängelset sålde över 100 000 exemplar på 20 dagar.

Turkiets förtryck mot oppositionen och det civila samhället måste upphöra. Selahattin Demirtas, en stark röst för freden och demokratin i landet, måste släppas fri och tillåtas fortsätta sin politiska aktivism i frihet.

Text: Helin Sahin

Texten har även publicerats på Dagens Arena.

Ödesval i Turkiet

Den 24 juni håller Turkiet president- och parlamentsval. Ett ödesval. Erdoğans förslag till ny konstitution innebär att posten som premiärminister avskaffas och den verkställande makten överförs till presidenten, som också får kontroll över säkerhets- och underrättelsetjänsten. Presidenten kan själv utse alla ministrar och ett fritt antal vicepresidenter samt utse merparten av författningsdomstolens ledamöter.

För en konstitutionsförändring krävs två tredjedelars majoritet i parlamentet. Just nu har oppositionen medvind i opinionen. Och Erdoğan blir alltmer pressad. Vilket får oron att öka kring valets genomförande. På olika sätt försöker nu Erdoğan säkra segern. Här krävs ett aktivt deltagande från internationella samfundet för att så långt som möjligt säkerställa ett demokratiskt val.

Redan nu har vallokaler flyttats och hundratusentals väljare i de kurdiskdominerade områdena tvingas resa långt för att rösta. Sedan tidigare sitter tusentals oppositionspolitiker fängslade. En av dem är Selahattin Demirtas, presidentkandidat och före detta partiledare för socialdemokratiska HDP. Men kritiken mot Erdoğan är pinsamt ljum.

Den 30 juli går zimbabwierna till valurnorna i ett val där Robert Mugabe för första gången på 30 år inte är den på förhand givna vinnaren. Efter att spektakulärt tvingats avgå i slutet på förra året är det nu i stället hans efterträdare Emmerson Mnangagwa som väntas vinna. Oppositionen är splittrad och regeringspartiet ZANU-PF:s valmaskineri är väloljat. Totalt 23 kandidater tävlar om att bli landets nästa president. ZANU-PF:s makthegemoni ser alltså inte ut att brytas men förhoppningsvis kan valen bli mindre våldsamma och mer demokratiska än på årtionden.

Avslutningsvis till jag önska er alla en fin sommar! Den extremt varma våren gör att sommaren redan känns lång. En bitterljuv känsla. Vi är redan bortskämda med sol och bad, men oron över att något inte står riktigt rätt till är svår att skaka av sig. Fram till 2050 kommer uppskattningsvis 200 miljoner människor tvingas på flykt på grund av klimatförändringar och naturkatastrofer. Redan nu beräknar UNHCR att 20 miljoner per år flyr sina hem på grund av klimatförändringar. Det är fler än de som flyr undan krig och konflikt.

Klimatförändringarnas påverkan på utvecklingen är en av de stora biståndspolitiska utmaningar Palmecentret tillsammans med Tankesmedjan Tiden pekar på i en kommande rapport. Rapporten presenteras den 4 juli i Almedalen. Välkomna om ni är på plats! Annars på återhörande i höst, när ännu ett viktigt val står för dörren.

Text: Anna Sundström

Eren Keskin får Anna Lindh-priset

Anna Lindh-priset har delats ut sedan 2004. Årets pristagare är Eren Keskin, turkisk människorättskämpe och advokat, som grundat en rättshjälpsorganisation med fokus på att hjälpa kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld, The Association of Legal Aid against sexual violence.Eren Keskin. Foto: Annika Torstensson.

Palmecentret stödjer organisationen sedan många år.

– Anna Lindh-priset har en stor betydelse för mig. Anna Lindh var en kvinnlig politiker som jag har hyllat och följt med beundran. Hon fortsatte Olof Palmes fredliga linje inom världspolitiken. Dessvärre tillät inte den normaliserade ondskan detta, precis som med Olof Palme. Att få ett pris tillägnad en sådan modig kvinna ger mig stor styrka. Jag är mycket hedrad, säger Eren Keskin.

Som en av många hårt kämpande oppositionella och aktivister i Turkiet, är hon förföljd och utsatt för hård press. Hon befinner sig för tillfället i husarrest och kommer inte kunna närvara vid prisceremonin.

– Även när hennes arbete lett till fängslande har hon fortsatt stå upp för mänskliga rättigheter utan hänsynstagande till politisk eller religiös bakgrund. Eren Keskins modiga röst behövs i dag mer än någonsin och utgör ett arbete helt i Anna Lindhs anda, säger Lena Hjelm-Wallén, ordförande Anna Lindhs minnesfond, i ett pressmeddelande.

Själva prisceremonin hålls på Anna Lindhs födelsedag den 19 juni, i samband med det årliga Anna Lindh-seminariet. Palmecentret är medarrangörer till seminariet tillsammans med Anna Lindhs minnesfond och Socialdemokraterna.

Text: Dan Wergelius