Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Vårt östra grannskap – hur bör Sverige och EU agera?

Det önskade Tormod Nesset, internationellt ansvarig inom Socialdemokraterna i Kalmar län och Oskarshamn, under Palmedagen.

Mårten Löfberg, biträdande internationell sekreterare i Socialdemokraterna, sa under den avslutande paneldebatten att det kan finnas anledning att ompröva beslutet för några år sedan om slopat partistöd till Ukraina.

– Den uppmaning jag kan ge till er som är engagerade är att fortsätta tjata om det. Våra telefonlinjer är alltid öppna för tips och inspel för hur man kan engagera sig internationellt. För många i vår rörelse är internationell solidaritet den allra främsta drivkraften i det politiska engagemanget och Palmecentret är vårt allra viktigaste redskap. Få organisationer har som Palmecentret en förmåga att bidra till verklig förändring.

Jens Orback, Palmecentrets generalsekreterare, uppmanade också till fler lokala eller regionala inspel och initiativ. Samtidigt förtydligade han att ett krav för att få SIDA-stöd till alla internationella projekt är att kunna redovisa sitt arbete och sina resultat. Han uttryckte samtidigt stark kritik mot konsekvenserna av att eventuellt omfördela stora delar av de svenska biståndspengarna till mottagningen av flyktingar i Sverige.

– Det vore en katastrof, eftersom vårt arbete syftar till att undvika flyktingströmmar. Eftersom Sverige behöver fler invånare ser jag dem som kommer till vårt land som en investering. Och en investering ska man självklart kunna låna till.

Naraghi, Löfberg, Uggla och Orback

Hälsning från Margot Wallström

Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, betonade det olyckliga i att nästan bara diskutera svensk militär försvarsförmåga eller oförmåga gentemot Ryssland.

– Det talas väldigt lite om hur man kan undvika att ett hot uppstår. Egentligen är situationen mellan Ryssland och omvärlden en spegelbild av situationen inne i Ryssland. Så länge det finns problem med de demokratiska rättigheterna inne i Ryssland, så länge är Ryssland instabilt gentemot omvärlden. Med tanke på den säkerhetspolitiska relevansen är det svenska demokratistödet till rörelser i till exempel Ryssland otroligt litet.

Liksom Mikola Statkevich var Martin Uggla kritisk till att EU, bland annat i utbyte mot frigivna politiska fångar, planerar att häva eller mildra sanktionerna mot de styrande i Belarus.

– Människorättssituationen är ännu värre än vid förra valet.

Han pekade bland annat på att regimen i Belarus numera anställer människor på kontrakt, för att lättare kunna sparka dem som till exempel deltar i demonstrationer eller partiaktiviteter.

– Det är en repression som inte ger några rubriker, men som är ödesdiger och effektiv.

Kent Härstedt, Mårten Löfberg och Jens Orback var inte lika övertygade om sanktionernas positiva effekter.

– Det blir svårare och svårare i och med globaliseringen att få önskvärda resultat genom sanktioner, sa Mårten Löfberg

En stor samstämmighet fanns dock bland paneldebattörerna om att sträva efter att slopa visumkravet för flera av länderna i öst.

Utrikesminister Margot Wallström, som skickade ett fyra minuter långt hälsningstal till Palmedagens deltagare, betonade också betydelsen av att skilja på vad makthavare som Putin vill och vad det ryska folket vill.

– Det är viktigt att fortsätta ha kontakter med människor i Ryssland, sa Margot Wallström.

Text: Fredrik Loberg

Foto: Mikael Algotsson

Ukraina: Lönekamp i krigets skugga

Här bor 1,4 miljoner invånare varav 560 000 finns på arbetsmarknaden. I hela Kharkivs län bor 2,7 miljoner människor och ytterligare 130 000 har sökt skydd i länet från krigsområdena i det som numera kallas de autonoma område­na. Men de officiella siffrorna säger en sak, verkligheten är en annan.

– Siffrorna speglar inte heltidsarbe­te. Industrierna har stora svårigheter i dag med att sälja sina varor och många arbetar bara två dagar i veckan. Deras lön beräknas också utifrån detta.

Sergii Volkov är ingenjör, i dag ar­betar han som ansvarig för de gemen­samma fackliga organisationerna i Kharkiv. Han var tidigare rektor för de fackliga organisationernas högskola.

Den stora striden om högre lön är viktigaste punkten på dagordningen. På två år har valutan sjunkit till hälften av sitt värde mot euron. Dä­remot har hryvnia stått sig stark mot den ryska rubeln, men här har å andra sidan handeln försvårats till följd av kriget.

– Tyvärr har kriget blivit en före­vändning för staten och stora arbets­givare att inte lösa viktiga frågor. Folk måste ju kunna överleva. Vi hoppas att det inte ska bli nödvändigt, men nu hotar vi med en total strejk i hela Ukraina. Minimilönen som myndighe­terna räknat fram är 1 218 hryvnia, men våra uträkningar visar att en rimlig lön är på minst 5 791 hryvnia.

1 218 hryvnia i månaden är inte mer än 470 svenska kronor.

– Det kan man inte leva på! utbris­ter Sergii Volkov och pekar vidare på det statistiska materialet.

– I dag är det elva sökande på varje arbetstillfälle. Vi har en stor grupp illegala arbetsplatser där myndighe­terna saknar kontroll och detta göder korruptionen. Uppskattningsvis rör det sig om 500 000 personer i länet.

En mer rimlig levnadsstandard skulle innebära ökad köpkraft, menar Sergii Volkov, och ser fram emot att Ukrainas ”skuggekonomi” ska träda in i ett mer legalt system.

Vintern 2014 skakades Kharkiv av en rad sammanstötningar och aktioner. Här fanns, liksom i Kiev, ett ”Maidan” med protestaktioner. Den folkliga re­volten skakade om världen, inte minst sedan polis och militär i Kiev genomför­de en massaker och dödade ett hund­ratal. På det stora torget i Kharkiv var många från de fackliga organisationer­na engagerade. Det fanns även grup­per som önskade att även denna del av Ukraina skulle uppgå i Ryssland eller bli en del av det autonoma området i Donetskregionen.

– Men läget har stabiliserats i länet och nu finns det bara små grupper från olika sidor som vill skapa politisk kaos. Vi önskar fred, i hela Ukraina, och skulle gärna se en internationell FN-styrka som håller koll på vår gräns.

Som politisk kraft måste fackföreningsrörelsen visa resultat.

– Våra medlemmar är trötta på löf­ten från politiker. Så snart någon tagit sig till en maktposition tycks de ha glömt vem som röstat på dem. Som en oberoende rörelse för rättigheter på arbetsmarknaden har vi därför en extra viktig roll.

Text: Maria Söderberg