Ukraina-arkiv

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Ett land som Putin inte ens behövde attackera, är Belarus. Så här i efterhand, kan man se mönstren och taktiken bakom.

Diktatorn Lukasjenka, som blev vald i det första och sista demokratiska presidentval som genomförts i landet, 1994, släppte efter litet på förtrycket under åren 2016-2019. Mycket på grund av en medveten charmkampanj från EU:s sida, som gav lån och annat stöd mot små förbättringar – lite mer frihet för civilsamhället, lite mer tolerans för protester och regimkritik.

Gradvist närmande till Ryssland och ökad repression

När Putinryssland annekterade Krim 2014, var Lukasjenkas inställning avståndstagande. Han verkade försvara mindre länders integritet – läs: han ville ha kvar sitt eget kungadöme – och ställde sig på Ukrainas sida i konflikten. 2018 började han dock tala alltmer om ett närmande till Ryssland, och flera lagförslag med detta tema lades fram. Det fick många belaruser att protestera, demonstrationer anordnades till exempel. Man kan säga att detta var en generalrepetition för det som komma skulle.

Vad som sedan hände 2020, inför, under och efter presidentvalet i Belarus, är känt. Det belarusiska folket mobiliserade alla krafter för att utmana Lukasjenka i valet. Motdraget från diktatorns sida var att stänga igen det ”gläntade fönstret” med en smäll, sätta upp galler för det och sedan i princip också spika en stor lucka för.

Motkandidater, presumtiva och reella, fängslades. Ändå vann Svetlana Tsichanovskaja enligt alla bedömare, men det hade inte Lukasjenka för avsikt att acceptera. Protesterna mot det fejkade valresultatet som utbröt, ledde till ännu hårdare förtryck. Efter hösten 2020, då belaruserna gick man ur huse för att demonstrera mot diktaturen och kräva fria val, har civilsamhället förlamats av brutala arresteringar, långa fängelsestraff och upplösande av organisationer i en sällan skådad omfattning.

I nuläget är 1096 belaruser erkända som politiska fångar(källa: Vjasna) – men många fler sitter också i fängelse. ”Vi vet att fängelserna är fulla”, berättade en belarusier för mig för några dagar sedan – ”men domstolarna är numera inte öppna för allmänheten, lagarna följs inte, de gör som de vill. Det finns inget sätt att kolla vem som sitter i fängelse, eller hur de behandlas.”

Beroende av Moskvas stöd

Sedan valet har belarusierna fortsatt att protestera på alla upptänkliga fredliga sätt. Strax efter krigsutbrottet genomfördes den folkomröstning, som Lukasjenka planerat, och som ingen i Belarus tog på allvar. Den handlade om en ny konstitution för landet, en konstitution som innebär att Belarus inte längre anser sig vara neutrala/alliansfria, att man tillåter placering av kärnvapen på belarusisk mark. En de facto union med Ryssland, som efter krigsutbrottet (tre dagar före folkomröstningen) ser ut som ett genomtänkt drag från Putins och Lukasjenkas sida.

Efter presidentvalet 2020, har pengarna från EU till Belarus upphört, och Lukasjenka är helt beroende av stöd från Moskva. Putin har helt enkelt köpt tillbaka Belarus.

Lukasjenkas märkliga beteende de senaste två åren får en förklaring. Flygkapningen av ett Ryan Air plan för att kidnappa en regimkritisk journalist och hans flickvän, som fick väst att stänga sina luftrum för det belarusiska flygbolaget Belavia. Lukasjenkas ”listiga” idé att flyga in mängder av flyktingar från Irak och Syrien och sedan släppa iväg dem över gränsen till Polen och Litauen, för att, som det verkade, ge igen för sanktioner och ställningstaganden för den belarusiska frihetsrörelsen.

Nu kan man se Putinrysslands ”alternativa” verklighetssyn också bakom dessa aktiviteter.

En rysk ockupation i det tysta?

Jag har många gånger sedan 2020 fått frågan om inte Putin skulle kunna ”hjälpa till” med att få Lukasjenka på bättre tankar, kanske t om få honom att släppa de politiska fångarna? Den senaste tidens utveckling visar hur fåfäng den tanken var. Snarare så ser man ett mönster. När belarusiska journalister sa upp sig en masse i protest mot våldet efter det fejkade presidentvalet, skickade Putinryssland över villiga ersättare som såg till att de statliga TV-kanalerna fortsatte att fungera. Snarare verkar det som om händelserna i Belarus och hur de hanterades var synkroniserade med Putin, genomförda med hjälp av hans propagandamaskin. De övade sig i repression.

Redan under krigets prolog – när den ryska militären anlände i stora mängder för att genomföra en gemensam ”övning” med sina belarusiska kollegor – fick man känslan av att en flod höll på att skölja över landet. En oundviklig, putinrysk flod av militärfordon och soldater. En ockupation i det tysta.

Efter tre veckors anfallskrig i Ukraina har den ryska militären mer eller mindre tagit över de områden i Belarus som gränsar till landet. Staden Homels sjukhus är fyllda med sårade putinryska soldater, bårhusen fyllda med döda. Längs gränsen finns också ett antal fältsjukhus, dit rullande sjukhusbussar levererar skadade och döda från striderna, dag och natt. Man har börjat lasta de döda som ska fraktas hem till Ryssland nattetid, i skydd av mörkret, för att inte dra så mycket uppmärksamhet till sig. En uppskattning från sjukhusen i Homel säger att man skickat hem c:a 2.500 döda ryska soldater hittills.

I Baranavichy, där den ryska militären i Belarus är som mest koncentrerad, har det de senaste dagarna genomförts husrannsakningar och man har beslagtagit datorutrustning samt gripit folk och tagit in dem för förhör.

Det har också bekräftats av Ukraina, att de är tacksamma för den hjälp de fått av belarusiska järnvägsarbetare, som effektivt sinkat ryska transporter av utrustning till fronten. Ytterligare ett bevis för att de facto ockupationen av Belarus mötts av aktivt motstånd från belaruserna.

Belarus och Lukasjenkas öde styrs av resultatet av kriget i Ukraina

Under lördagen den 19 mars lämnade Belarus diplomater Ukraina. Truppförflyttningar noterades i Belarus av belarusiska trupper, till gränsområdet vid Brest, på gränsen till Polen. Putinryssland har också under dagen påstått att Ukraina planerar attacker på västdiplomater i Lvyv – en bisarr tanke. Tecknen tyder på att belarusiska och ryska trupper kommer att gå till anfall mot de områden i Ukraina som gränsar till Polen, för att stoppa vapen- och humanitära leveranser från väst.

Den stora frågan är vilka trupper det är som Belarus kommer att använda. Är det värnpliktiga soldater från en befolkning som de senaste två åren plågats av myndigheterna? Kommer de i så fall att villigt slåss mot ukrainare, som tvärtom stött frihetsrörelsen i Belarus? Eller är det Lukasjenkas siloviki, hans brutala översittarpolis, som hittills bara misshandlat och plågat fredliga demonstranter? I så fall kommer de att bli överraskade över de högt motiverade ukrainska försvararna.

I nuläget verkar Putinryssland slåss med det ”sista skrapet” av militära resurser, både vad gäller soldater och utrustning. En del tror inte att det konventionella kriget kan hålla på mer än ett par veckor till. Beroende på krigets utgång, avgörs också Belarus öde.

Om Putinryssland vinner, och införlivar Belarus, Ukraina och antagligen även Moldavien, kanske också Georgien – då uppfylls Putins dröm om ett nytt storryskt imperium. Troligen finns det då ingen plats för Lukasjenka – Putin har aldrig riktigt gillat honom, han uttalade ju 1999 att han skulle kunna ställa upp i det presidentval som Putin sedan vann, och få stöd nog att bli president i hela Ryssland.

Om Putin förlorar kriget, kommer sanktionerna att sänka honom som president. Faller Putin, faller Lukasjenka – för utan Putins pengar, kan han inte hålla sin regim på fötter. Då finns en möjlighet till frihet och demokrati också för Belarus folk.

Putins orättfärdiga, folkrättsvidriga krig har i 31 dagar drivit miljontals människor på flykt, dödat och skadat tusentals oskyldiga, splittrat familjer och destruerat hela städer. Krigsbrott läggs till krigsbrott när vi ser skolor, sjukhus, och humanitära korridorer beskjutas av ryska trupper.

Putins orättfärdiga, folkrättsvidriga krig har omkullkastat den europeiska freden och säkerheten. Han har drivit oss alla till randen av ett tredje världskrig, till randen av ett kärnvapenkrig.

Vi står i solidaritet med det ukrainska folket. För deras frihet och demokrati.

Det ukrainska folkets rätt till självbestämmande, suveränitet och en framtid i fred och säkerhet är också vår.

Putins Ryssland bär det fulla ansvaret för detta orättfärdiga och folkrättsvidriga krig.

Det finns en, endast en, ytterst ansvarig för detta: Vladimir Putin. Det är han, som i strid mot FN-stadgan, invaderar ett fritt och demokratiskt grannland. Han som bryter mot internationell rätt. Han som ska ställas inför rätta i Haag.

Putins bär också det yttersta ansvaret för att avsluta detta orättfärdiga och folkrättsvidriga krig. Det är han som avgör hur många fler liv som kommer gå till spillo, hur många fler bomber som kommer fällas, hur många fler städer som kommer gå Mariupols öde till mötes. Det är Putin som håller freden i sin hand. Som måste ge freden en chans.

Så när Putin nu tar på sig offerkoftan och anklagar väst för att ”kancellera” Ryssland vill jag hälsa Putin – att det är dig och dina gelikar vi kancellerar. Vi kancellerar autokraterna, diktatorerna, de totalitära ledarnas förtryck av den egna befolkningen. Vi kancellerar krig och tyranni.

I solidaritet med det ryska folket. För det ryska folkets rätt till självbestämmande och en framtid i fred

För det angriparen Putin fruktar är inte endast det ukrainska folkets självbestämmanderätt; det är framförallt det ryska folkets längtan efter frihet och demokrati.

Men det förblir en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel.

Det förblir en illusion att man genom att plåga och förödmjuka en nation kan tvinga den till underkastelse.

Det förblir en illusion att folkens längtan efter frihet kan slås ner. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra. Slava Ukraini!

Det ryska anfallskriget mot Ukraina har tagit världen med överraskning – trots tydliga tecken i skyn på vad som komma skulle. De ryska kraven på grannlandet och broderfolket innebär inget mindre än en vasallrelation. Den ryske presidenten Putin menar att Ryssland varit nere på knä, men nu har rest sig – så nu ska i stället Ukraina tvingas på knä.

Det här seminariet belyser olika perspektiv, både bakåt och framåt i tiden, och resonerar kring den allvarliga situation som vi nu ser utspela sig i ett land i Europa.

Jakob Hedenskog, Analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, Utrikespolitiska institutet. Tidigare forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Ukrainakännare

Krister Eduards, programansvarig för Sällskapet för Studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien, tidigare ambassadråd vid Sveriges ambassad i Moskva

Detta är ett samarrangemang mellan ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Sällskapet för Studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien, och Olof Palme International Center.

Någon postar en inspelning på Facebook, gjord i ett skyddsrum i Mariupol. I mörkret sitter barn och vuxna och sjunger. De sjunger en kärlekssång till sin hemstad, på ryska, om hur man kan åka därifrån, men alltid komma tillbaka. Hur man alltid minns Azovska havets vågsvall och solen.

Hatobjekt för Putinryssland då den stått emot försöken att göra hela regionen till utbrytarrepublik sedan 2014. Huvudsakligen ryskspråkig befolkning som vill fortsätta leva i det fria Ukraina, och inte ingå i Putinryssland. Nu omringad, belägrad, sönderbombad – går staden förmodligen mot samma öde som Cherzon, som de putinryska ockupanterna tog över för några dagar sedan.

I de städer som Putinryssland lyckats ockupera, kräver man underkastelse av de politiskt valda företrädarna. Ryska lagar ska införas och följas, inklusive lagar om censur.

I Cherzon förbereder man nu enligt uppgift en ”folkomröstning” efter mönster från Krim om upprättande av ännu en ”folkrepublik” och anslutning till Ryssland. Vad som händer med de modiga protesterande ukrainare vi sett på bilder från Cherzon, återstår att se.

I Melitopol har borgmästaren Ivan Fedorov förts bort med en säck över huvudet, och blir enligt uppgift från Zelenskyjs kontor torterad i detta nu för att underkasta sig ockupanterna och samarbeta med den putinryska regimen.

Motivationen är inte slumpmässig

Under de senaste åtta åren har ukrainarna kunnat följa den politiska diktatur som införts på Krim, med politiska mord och försvinnanden som vanlig företeelse. Man har kunnat ta del av de berättelser som flyende belarusier delat med sig av, om den totala diktatur som råder i Belarus, med Putins välsignelse och medverkan. (När de flesta journalister vid belarusiska TV och andra Lukasjenkastyrda media sa upp sig i protest efter de fejkade presidentvalresultatet 2020, skickade Moskva raskt över ryska regimlojala ersättare som tog över TV-sändningarna.)

Det är ingen slump att de är motiverade att försvara sitt land, sin demokrati och sin frihet.

I åtta år har det kommit flyktingar från Donetsk och Luhansk till mellersta och västra Ukraina. För några år sedan beräknades antalet till över två miljoner. Är det inte ganska märkligt att de invånare som Putin hävdar vill bli befriade från de ”ukrainska nazisterna” flyr västerut, bort från Ryssland?

Landet har tidigare varit uppdelat mellan olika stormakter och västra Ukraina ligger väsentligt närmare Europa än Moskva. Jag besökte Lvyv på 1990-talet och tog tåget tillbaka till Moskva – det tog 24 timmar. Hade jag åkt till Wien istället, hade det tagit åtta.

Putin har enat Ukraina

Man kan jämföra ukrainarnas strävan efter en nationell identitet, ett eget språk och en egen statsbildning med Finlands. Också ett ungt land, som bröt sig loss efter den ryska revolutionen. De var dock mer lyckosamma än Ukraina, som brutalt tvingades in i Sovjetunionen efter en kort tid av självständighet. Sovjetunionen, och senare Putins Ryssland har alltid propagerat kraftigt mot ett självständigt Ukraina.

Ukraina är ett stort land, med 44 miljoner invånare – före Putins anfallskrig. Med ett parlament med 450 platser, hundratals partier, många åsikter. Ukrainskspråkiga med olika dialekter – ryskspråkiga, en grupp som inte bara består av etniska ryssar, utan av alla möjliga folkslag med ryska språket som gemensam nämnare. Ukrainarna uppgick till 77,2 procent enligt folkräkningen 2001.

2014, när Euromajdan tvingade fram ett regimskifte, putinmarionetten Janukevich flydde och Ryssland som direkt svar annekterade Krim och de så kallade folkrepublikerna Donetsk och Lugansk uppstod, fanns det kanske fortfarande en möjlighet för Putin att spela på inre motsättningar inom landet.

Sedan dess har de ryska propagandakampanjerna mot Kyiv istället svetsat samman Ukraina mer än någonsin tidigare.

Kan kriget komma att splittra Putins Ryssland?

Som vi har sett de senaste veckorna är ukrainarna enade i sin vilja att försvara landet – och beredda att göra det till varje pris. Även om Putin skulle lyckas ockupera hela Ukraina, kommer de att fortsätta att kämpa – som partisaner. Den ukrainska militären har redan utbildade partisankrigare som intar sina positioner när områden blir ockuperade.

Om det nuvarande anfallskriget inte hittills har gått efter Putins planer, så kommer han att bli varse att vid en ockupation av hela eller delar av Ukraina kommer det att bli hans Afghanistan. Ett krig som gick uselt för Sovjetunionen, trots stort militärt övertag, och som i längden var en faktor som bidrog till Sovjetunionens upplösning.

Frågan om Ukraina kan hålla ihop vid ett nederlag kan besvaras med ja. Men kan Putinryssland hålla ihop om man förlorar det här skamliga kriget, det är kanske den verkligt kluriga frågan?

Rysslands brutala krig i Ukraina är fruktansvärt och omskakande. Den ryska invasionen utmanar världsfreden och medför enormt lidande för oskyldiga civila. Samtidigt växer en våg av solidaritet med Ukrainas folk, både gentemot människor som lever mitt i kriget och de som tvingats på flykt.

I detta samtal möter vi experter från tre organisationer som arbetar till stöd för Ukraina och står i nära kontakt med människor som agerar på plats. På länk deltar Kateryna Babkina, författare och journalist under flykt från kriget. Hur är situationen just nu? Hur arbetar svenska organisationer för att stödja Ukraina, och hur viktigt är stödet sett från mottagarna horisont? På vilka sätt har världen förändrats genom Putins krig, och hur kan vi gemensamt göra världen bättre igen? Går det att redan nu att börja hantera de långsiktiga konsekvenserna av kriget?

Live på torsdag kl. 17:30 på plats i Umeå eller här på Palmecentrets hemsida.

Välkommen till ett samtal med:

Jade Legrand, Chief Analyst, Head of Save the Children’s Context Analysis and Foresight Unit (CAFU), Rädda Barnen

Anna Sundström, generalsekreterare på Olof Palmes Internationella Center

Martin Uggla, ordförande på Östgruppen.

På länk deltar Kateryna Babkina, författare och journalist under flykt från krigets Ukraina.

Samtalsledare:

Lisa Norström, Policyrådgivare Rädda Barnen

Evenemanget arrangeras av Rädda Barnen, Östgruppen, Olof Palmes Internationella Center och Littfest.

Putins övergrepp mot Ukraina upprör en hel värld. Just nu ligger fokus på akut stöd till den ukrainska befolkningen, och att sätta stopp för Putins krig. Men vad ska komma sedan?

Hur skapar vi en fredligare värld, där vi alla kan känna oss tryggare? Hur går vi från konflikt till dialog? Är det möjligt, eller ens önskvärt, att samtala med politiska ledare som förtrycker och hotar?

Välkommen att följa vårt live-samtal om fred och gemensam säkerhet. Fredag 11 mars kl 12:30.

Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare i FN, nu ordförande för Stockholm International Peace Research Institute

Mot slutet av intervjun ljuder återigen flyglarmet och Ivanna Khrapko måste hastigt avbryta för att bege sig till skyddsrummet. Under natten har det gång på gång varit flyglarm. Men trots de extremt svåra förhållandena måste Ivanna jobba på, för att leda och hålla i gång ett stort fackligt ungdomsnätverk, där man nu stöttar varandra för att stå emot Putins krig.

– Det är hemskt. Jag kan inte sova eller slappna av. Igår gick larmet när jag åt middag. Jag tar lugnande mediciner för att dämpa stressen, berättar hon.

Stöd från Palmecentret

Ivanna Khrapko är fackligt aktiv i facket för statsanställda. Nyligen valdes hon till ordförande för ett fackligt ungdomsnätverk för olika fackföreningar från hela Ukraina, som nu får stöd från Olof Palmes Internationella Center och den svenska fackföreningsrörelsen. För närvarande har de lagt traditionellt fackligt arbete åt sidan för att i stället hålla i gång en livsviktig verksamhet under brinnande krig.

Hennes fokus just nu är att ta ansvar för att leda och hålla kontakten med fackligt aktiva unga för att ordna med hjälp och stöd. De pengar som de nu får från den insamling som Palmecentret genomför ska i den akuta situation som råder användas till mat, mediciner och annan nödhjälp. De kan även betala transporter för medlemmar som behöver ta sig till säkra platser, eller bistå de som vill och kan lämna landet.

– I dag fick jag ett samtal från en person, bara 21 år gammal, som bor i närheten av en tågstation i Kiev, där det varit en fruktansvärd bombning. Han ringde för att han var rädd. Vi försöker nu hjälpa honom att hitta någonstans att fly till i västra Ukraina, berättar Ivanna.

Budskap till omvärlden

Ivanna har uttalat sig i svensk media och försöker också tillsammans med övriga i nätverket att via sociala medier rikta sig till unga i Ryssland, Belarus och Europa, och uppmanar dem att inte vara rädda för att höja sina röster mot kriget.

– Vi vill att unga i Ryssland och Belarus hör oss. Det är deras vänner som dör i kriget.

Medlemmarna i ungdomsnätverkets chatt har gjort det till en vana att varje kväll skicka ett plustecken. Det betyder att de är säkra och vid liv.

Ivanna Khrapko bor i Kiev men befinner sig för närvarande i staden Tjernivtsi, nära gränsen till Rumänien. Hon följde med en vän och hennes ettåriga dotter som reste västerut för att fly landet. Ivannas plan var att återvända till Kiev men det hade hunnit bli alldeles för farligt. Den ryska armén hade förstört vägar och broar och det bombades oavbrutet. Därför har hon blivit kvar i Tjernivtsi och driver verksamheten därifrån.

Viktigt att sprida sann information

Katerina Izmailova är också hon fackligt aktiv, i järnvägsbolagets fack. Men till skillnad från Ivanna har hon valt att lämna landet, tillsammans med en femårig dotter och en nioårig son. Hon befinner sig i Köln i Tyskland, där hon tack vare en volontär fått en bostad. Mannen är kvar i Ukraina, där han gått med i armén och strider nu mot invasionsstyrkan.

Katerina och Ivanna känner varandra väl och har nu tät kontakt. Katerina är till stor hjälp i och med att hon har koll på de tillfälliga tidtabellerna för tågen, och därmed kan informera fackliga kamrater som behöver sätta sig i säkerhet. Hon arbetar också på eget initiativ med förberedelser för att skicka mediciner, kläder och andra förnödenheter in i Ukraina från Tyskland.

Ivanna och Katerina betonar båda vikten av att så många som möjligt hjälper till att sprida sann information om vad som sker i Ukraina just nu.

– Stort tack till alla er som sprider information. Det behövs och vi vägrar att låta oss tystas, säger Katerina Izmailova.

Civila som tvingas fly krigets vanvett, vara rädda, skadas eller dödas. Människor som inte ser eller kan finna någon annan utväg än att ta till vapen för att försvara sig och varandra. Putin sällar sig nu definitivt till historiens satans mördare.

Innan kriget kom kunde människor i Ukraina engagera sig politiskt, i en organisation eller vara fackligt aktiva. Utan att se sig över axeln. Luften gick att andas i Kiev. Så är inte fallet i Moskva eller Minsk. Därför är demokratibiståndet Sverige beviljar varje år till dessa och andra länder av oerhörd vikt. Syrgas till det civila samhället.

Putins och Lukasjenkos oönskade och huvudlösa krig och det mänskliga lidande det för med sig måste få ett snabbt slut. Palmecentret står i solidaritet med Ukrainas folk.

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Marita Ulvskog, ordförande Olof Palmes Internationella Center

Putins olagliga och förödande invasion av Ukraina är en attack mot de värderingar som ligger till grund för alla fria och demokratiska samhällen. Europa befinner sig i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Sedan dag ett av invasionen har Palmecentret mobiliserat hela den svenska arbetarrörelsen, för att stötta demokratirörelser och människorättsorganisationer i Ukraina. Insamlingen har visat på en enorm vilja att försvara demokratin och visa solidaritet med Ukrainas folk.

Hittills har vi tillsammans samlat in drygt 3,5 miljoner kronor. Stort varmt TACK för din och era gåvor! Då kriget fortskrider förblir behoven stora. Palmecentret och hela den svenska arbetarrörelsen fortsätter därför att ställa upp för fredliga aktivister som behöver akut hjälp.

Hur använder Palmecentret de pengar som samlas in för Ukraina?

Stödet går till verksamma organisationer och etablerade nätverk i Ukraina, som Palmecentret tillsammans med våra svenska medlemsorganisationer redan samarbetar med. Hittills har stödet gått till bland annat:

De insamlade medlen går till nödhjälp så som mediciner, sjukhusutrustning, mat och möjlighet att skapa trygga platser. Men även till traumasupport efter övergrepp och bearbetning av mycket svåra upplevelser samt möjlighet att fly från Ukraina för de i våra nätverk som behöver det.

Ditt stöd kommer fram!

Putins och Rysslands krig mot Ukraina har pågått sedan 24 februari 2022. De allra första utbetalningarna gjordes 8 mars 2022. Nödvändiga inköp har kunnat göras till förnödenheter samt transporter av mediciner och sjukvårdsmaterial.

– Genom stödet har vi möjlighet att förse kraftstationer och generatorer till våra aktivister, till lärare, till kvinnor och till unga, berättar Bohdan Ferens, ledare för den ukrainska ungdomsorganisationen Social Democratic Platform som delar av stödet går till. Se hans videohälsning till alla som har gett en gåva ovan.

Hjälpinsatser blandas med traditionellt fackligt arbete

Kollegor från Kievs regionala fackliga råd och organisationen Labour Initiatives skapade tidigt ”Trade Union Lifeline”. De arbetar för att hjälpa fackliga medlemmar över hela Ukraina med deras olika behov. Genom ett brett nätverk av fackförbund och aktivt arbete i ett fackliga ungdomsnätverk kan de nå och hjälpa många människor.

Parallellt med aktiviteter relaterade till kriget bygger de samtidigt upp facklig verksamhet för framtiden.

– Vi har ordnat en facklig grundkurs för ungdomar från nästan hela landet, förutom de delar där striderna är som hårdast, berättar Ivanna Khrapko, ledare för det fackliga ungdomsnätverket som också får stöd av insamlingen.

Palmecentret, och alla som har stöttat vår insamling, har fått ett fint bevis på uppskattning för stödet till Ukraina. Trade Union Lifeline har överlämnat ett diplom där man tackar för den solidaritet som visats efter Rysslands invasion.

Vad händer härnäst?

Ivanna Khrapko understryker hur viktigt det är att solidariteten med Ukraina inte sviktar.

– Tack för det ni gjort och fortsätt med det. Varje gång ni gör en solidaritetsaktivitet så innebär det en påminnelse om att kriget fortfarande pågår och att människor dör varje dag.

– Som ni vet så invaderade Ryssland Ukraina och fortsätter det här brutala kriget. Det betyder att vi definitivt behöver ert stöd även i framtiden.

Palmecentret kommer att fortsätta agera och förmedla stöd till där det behövs som mest. Var insamlade medel kommer att göra mest nytta beror helt på hur kriget utvecklar sig. Läget är fortsatt osäkert och ovisst, men medel avsätts för återuppbyggnad. Palmecentret gör löpande bedömningar och följer utvecklingen på nära håll. Läget kräver att vi måste ha möjlighet att fatta snabba beslut och vara flexibla för att insamlade medel ska kunna göra så stor nytta som möjligt.

Oavsett vilken riktning kriget tar, är Palmecentrets och hela den svenska arbetarrörelsens insamling till stöd för fred och frihet i Ukraina en fundamentalt viktig symbol för internationell solidaritet.

***
Våra insamlade medel och verksamhetspengar går inte till att köpa in eller stödja militära vapen och utrustning.

Vi är alla chockade och förtvivlade över Putins grymma och världsfrånvända invasion av #Ukraina, liksom över den eskalerande utvecklingen i dess spår. Media rapporterar om tusentals döda, ukrainska städer under bombanfall och hundratusentals civila på flykt. Den ryska ledningens försök att skrämma Ukraina och omvärlden till underkastelse genom att därtill aktivera sin kärnvapenarsenal är fullkomligt oacceptabelt. Ett kärnvapenkrig skulle släcka vår gemensamma framtid.

Ryska tillfångatagna soldater förklarar att de kallats till övning medan de i själva verket skickats ut i krig mot ett brödrafolk. Belarus diktator har slutit upp vid Putins sida och föder kriget med mat, mark och militär. Vi uppmanar alla som kan att sluta upp i en tydlig och fredlig manifestation i solidaritet med Ukrainas hårt prövade befolkning, för fred och mot denna folkrättsvidriga ockupation.

-Att Ryssland och Belarus slutar förtrycka sina egna medborgare, som också är gisslantagna i denna förfärliga situation.

Nyhetsbrev

Stöd oss

Gradvist närmande till Ryssland och ökad repression

Beroende av Moskvas stöd

En rysk ockupation i det tysta?

Belarus och Lukasjenkas öde styrs av resultatet av kriget i Ukraina

Motivationen är inte slumpmässig

Putin har enat Ukraina

Kan kriget komma att splittra Putins Ryssland?

Stöd från Palmecentret

Budskap till omvärlden

Viktigt att sprida sann information

Hur använder Palmecentret de pengar som samlas in för Ukraina?

Ditt stöd kommer fram!

Hjälpinsatser blandas med traditionellt fackligt arbete

Vad händer härnäst?