Vad var det som hände, Jakob Granit?

I fredags fick Palmecentret det ödesdigra beskedet att vi plötsligt uteslutits från ansökningsprocessen inom ramen för vårt viktigaste uppdrag, stödet till civilsamhället internationellt. Övriga organisationer som ansökt fick sina positiva besked samtidigt. Vi är väldigt glada för dem, de är våra professionella allierade i arbetet för en mer demokratisk och hållbar värld.

Men vi på Palmecentret fick alltså beskedet om grundläggande villkorsändringar för oss samma dag som hela processen avslutades – och det efter att vi under ett års tid passerat alla ansökningsfaser och bekräftats i flera led av Sida att vi har kunnat ansöka.

Sidas generaldirektör Jakob Granit hade nämligen dagen innan själv tagit beslut om att strategin skulle omtolkas – och då i linje med den tolkning som biståndsministern Benjamin Dousa gått ut med i media i höstas. Palmecentret skulle inte få ansöka enligt ministern. Det var bara ett problem, ingen annan gjorde den tolkningen. Och definitivt inte förvaltningsmyndigheten Sida. Så ministern fick backa från sitt uttalande.

Men man gav sig uppenbarligen inte och i torsdags verkar Sidas generaldirektör slutligen ha gett efter och ändrade sitt tidigare beslut. I praktiken drabbar det Palmecentret och arbetarrörelsen med precision. En aktör som Dousa definierar som en politisk motståndare.

Jakob Granit behöver nu förklara varför han dagen innan beslutet om civilsamhällesstödet skulle kommuniceras plötsligt ändrade Sidas spelregler i grunden, samt vilken roll biståndsministern och hans statssekreterare har spelat i detta.

I ljuset av den senaste tidens rapportering om politisk detaljstyrning av Sidas verksamhet och beslut (UNRWA, SD:s anslag inom ramen för partistödet, etc.), liksom att hela biståndssektorn nu präglas av rykten där ingen vågar yttra sig med rädsla för repressalier, behöver detta granskas grundligt.

Utvecklingen har mycket negativa effekter på svensk förvaltning och tilltron till densamma. Förfarandet är fullständigt rättsosäkert, och sänder en signal om att politisk godtycklighet kan drabba vem som helst i civilsamhället.

Det är helt okej att få avslag på en ansökan. Det händer ibland. Men det är inte det som det handlar om här. Utan att reglerna ändrades tvärt i slutskedet av en regelstyrd process, och att endast vår ansökan därmed diskvalificerades. Och det är inte på något sätt okej om det är en del av en partipolitisk styrning, vilket mycket tyder på att det handlar om nu.

Beslutet kommer naturligtvis få konsekvenser för oss, och hela arbetarrörelsens internationella utvecklingssamarbete, liksom för det internationella civilsamhällesstödet.

Arbetarrörelsen representerar miljontals medlemmar i Sverige, och dess organisationer har nyckelkompetenser som är centrala för främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och det civila samhället internationellt. Vi har stora globala nätverk inom fackföreningsrörelsen, folkbildningen och sociala rörelser som finns på plats även i de mest repressiva miljöerna runt om i världen. Nu riskerar allt detta att försvinna.

Framför allt drabbar det våra över 100 CSO-partners runt om i världen. Det är det som känns värst i allt detta och som oroar mig mest. Hur ska det gå för dem nu? Många är redan väldigt utsatta och under hård press.

Det här är en attack på hela den svenska arbetarrörelsen. Det räcker nu. Vi på Palmecentret kommer inte lägga oss ned och dö. Vårt internationella solidaritetsarbete kommer att fortsätta. Dousa kommer inte att få oss på fall med detta.

Tvärtom.

– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Läs mer: Frågor & svar