Västbanken: ”Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr”

–Föreställ dig hur det är att se ett 30-tal soldater tränga in i ditt hem. Tänk dig att de riktar sina vapen mot dig och din familj och stänger in er i ett rum så ni måste be om tillstånd för att gå på toaletten. Tänk dig att ni släpps ut först efter många timmar och tvingas lämna huset utan att få ta något med er förutom kläderna ni bär.

–Så var det för oss. Soldaterna sa till oss att vi alla är terrorister. Men det är vi inte. Vi har inte gjort något. Vi är civila. Vi vill leva i fred. Vårt mål är fred.

Så uttrycker Hanan Saleh, flerbarnsmamma och engelskalärare från Jenin, sin förtvivlan. Hon är sedan några månader tillbaka internflykting, provisoriskt inhyst med man och tre barn, varav en funktionshindrad, i ett studentrum. I februari fördrevs hennes familj tillsammans med drygt 20 000 andra från Jenin, och lika många från Tulkarm och andra platser på norra Västbanken.

Denna lärare som har en doktorsexamen i engelska är först samlad när vi ses i Ramallah. Men när hon kommer in på detaljerna om hur hon och familjen tvingades bort från sitt hem stockar sig rösten. Hon och hennes man hade slitit hårt och tagit lån för att bygga det trevåningshus som de tvingades bort från. Hon vet inte om huset står kvar och tror i alla händelser inte att den israeliska ockupationsmyndigheten låter henne komma tillbaka. Men lånen är kvar och måste amorteras. Några försäkringar som täcker förstörelse under militära operationer kan inte palestinier på ockuperat område teckna.

Allting lämnades kvar

Flyktinglägret i Jenin, som vuxit upp som en stadsdel nära stadskärnan, har av israelisk militär förklarats för en stängd militär zon. Hanan Saleh visar mig en smygtagen film som delas på mobilerna och som visar hur en bulldozer från den israeliska armén kör sönder byggnader i lägret för att röja upp breda gator för militärfordonen.

Över en portal vid infarten till lägret stod tidigare inskriptionen ”Vänthall före återvändandet”. Det syftar på att invånarna var överlevare eller ättlingar till de palestinier som flydde eller fördrevs när Israel bildades 1948. Frågan om återvändande lever vidare, vilket understryks av en FN-resolution från 1948 som föreskriver deras rätt till återvändande eller kompensation. (En vida spridd uppfattning inom världssamfundet är att detta återvändande kan ske till en internationellt erkänd och suverän palestinsk stat, inte till själva Israel, dit endast ett fåtal flyktingar från 1948 tros få rätt att återvända – om det någon gång blir fred).

– Vattenledningar, elnät och internet förstördes av den israeliska militären. Detta är den tredje fördrivning som vi palestinier varit med om efter nakba (katastrofen 1948) och 1967, fortsätter Hanan Saleh.

”Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så.”

Hon och familjen tvingades lämna hemmet utan att kunna ta med sig ens personliga tillhörigheter som id-kort, fotoalbum, examensbevis och mediciner.

–Min man som har hjärtproblem fick inte ta med sin medicin som han förvarade på övervåningen.

De blev också av med kontanter, motsvarande drygt 30 000 kronor. Det var pengar de sparat för att ge till en dotter inför hennes stundande bröllop.

–Israeliska soldater stal pengarna, säger Hanan Saleh.

–Soldaterna sprängde upp vår ytterdörr när de trängde in i vårt hus. Min yngste son Abdallah, som är elva, grät och undrade varför soldaterna gjorde så. Jag svarade att sådan är ockupationen. Nu längtar han hem. Han vill ha tillbaka sitt rum, fortsätter hon och orkar inte hålla tårarna borta.

Jenin förklarat stängd militär zon av Israel

Det var i februari, samtidigt som en kortvarig vapenvila inleddes i Gaza, som den israeliska armén påbörjade den operation som slutade med att 40 000 palestinier drevs bort från flyktinglägren på norra Västbanken. Den israeliska armén rubricerade offensiven som en antiterroroperation under namnet ”Järnmuren”. Innan dess hade Bezalel Smotrich, finansministern från extremhögern, efter en dödlig attack mot judiska israeler propagerat för att städerna Jenin och Nablus på Västbanken skulle förvandlas till grushögar precis som Jabalia, ett stort flyktingläger i Gaza. Varje palestinsk attack mot israeliska mål brukar Netanyahus regering ta som förevändning för att bygga ut bosättningarna ytterligare, de som enligt ett utslag i Internationella domstolen är olagliga.

Jenin har kallats för motståndets huvudstad i Palestina, medan den israeliska armén sett det som ett fäste för terrorism. Sammandrabbningarna mellan militanta, beväpnade unga män och den israeliska militären har varit många genom åren. Här växte militanta grupper fram med namn som Jenins brigader och Lejonkulan. Terrorklassade Islamiska jihad har varit starka här. Ungdomsarbetslösheten är hög.

I vintras, före den israeliska operationen, drabbade också militanta grupper samman med säkerhetsstyrkor från den palestinska myndigheten (PA). I Jenin ser många den palestinske presidenten Mahmoud Abbas som en underleverantör till Israel. I stadens flyktingläger sköts också den legendariska amerikansk-palestinska journalisten Shireen Abu Akleh till döds av israelisk militär 2022.

Under den andra, blodiga intifadan 2002 lades stora delar av lägret i Jenin i ruiner under en israelisk belägring. Strax efter att den hävts gick jag och några vänner in i lägret. Vi såg flerfamiljshus förvandlade till rasmassor. Barn klättrade omkring på högar av sönderslagen betong där det kunde ligga livsfarlig, icke detonerad ammunition kvar. De pojkar som klev omkring i bråten då återfinns kanske bland de unga män som har anslutit sig till väpnade grupper idag. Kanske några av dem finns bland dem som hålls fängslade av Israel utan att deras familjer vet var de finns eller hur de mår.

”De tog honom för att han är palestinier.”

Hanan Salehs äldste son, en 24-årig sjukgymnast, är en av de frihetsberövade. Hon har inte hört något från honom sedan han greps.

–Min son har inte gjort något. De tog honom bara för att han är palestinier. Vi får inte besöka palestinska fångar som hålls i Israel, vare sig de unga eller gamla, säger hon.

Eftersom lägret i Jenin är förklarat som ett stängt militärt område får ingen utom israelisk militär gå in där.

–Den som närmar sig blir beskjuten, säger Hanan Saleh.

Det hände ett 20-tal diplomater, däribland från flera EU-länder, när de den 21 maj besökte omgivningarna till det tömda lägret i Jenin. Minst sju skott avfyrades i deras riktning. Den israeliska armén förklarade att diplomaterna hade avvikit från en fastslagen rutt, vilket de förnekade. Chefen för FN-organet Unrwa på Västbanken, Roland Friedrich, beskrev beskjutningen som en påminnelse om hur lättvindigt israeliska säkerhetsstyrkor på Västbanken öppnar eld, ofta med dödlig utgång. ”Det inger allvarlig oro för vilket regelverk militären tillämpar mot obeväpnade civila”, sade han.

Lever på humanitär hjälp

Sedan Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 håller Israel inne månatliga utbetalningar av skatteintäkter som ska tillfalla PA. Därför har den palestinska myndigheten tvingats sänka offentliganställdas löner till 70 procent. Det gräver ytterligare hål i lärares och andras plånböcker. Vissa av PA:s utbetalningar täcks med hjälp av tillfälligt stöd från arabstater eller EU. Men Hanan Saleh säger sig inte ha fått något ekonomiskt stöd av PA eller dess guvernör i Jenin. Andra källor hävdar att PA har betalat ut motsvarande 20 kronor om dagen till 800 familjer, vilket är en droppe i havet. Unrwa har delat ut ”värdighetspaket” till fler med bland annat hygienartiklar och mat, samt filtar och madrasser.

När jag frågar palestinier vem som kan hjälpa de fördrivna, svarar de flesta ”bara Gud”. Många höjer tyst ett pekfinger, vilket symbolisera tron på monoteismen i den islamiska världen.

”Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin.”

I Ramallah träffar jag också den unga Lina Jalameh, även hon fördriven från Jenin. Hon är nu inhyst i en liten by och kan inte ta sig till någon arbetsplats på grund av osäkra och dyra transporter. Hon visar bilder på det hus som hon och fästmannen skulle ha flyttat till när de gift sig. Men det är en dröm som gått upp i rök.

–Han hade en grönsaksaffär i lägret i Jenin. Hans försörjningsmöjligheter är också borta.

En bror till Lina Jalameh är efterlyst av den israeliska armén. För israelerna är han terrorist men systern kallar honom frihetskämpe.

–Den israeliska militären har i flera år hotat med att förstöra vårt hus om vi inte berättar var min bror finns.

Huset i Jenins östra del där Lina Jalamehs familj bodde har av byggnadsingenjörer dömts ut som farligt att bo i efter den israeliska militärens offensiv.

–Huset kan kollapsa när som helst, säger Lina.

Hon och familjen lever på humanitär hjälp från enskilda, utöver det lilla de kan få av Unrwa som kämpar med underskott efter det strypta biståndet från USA och Sverige.

Internflyktingar och aktiva i civilsamhället som jag möter på Västbanken visar inget förtroende för vare sig arabstaterna, EU eller FN. ”De talar gärna om mänskliga rättigheter. Men FN, som ska värna de svagaste, har inte en lyckats få in en droppe vatten till Gaza eller andra förnödenheter mitt under svält och massakrer. Kan ni föreställa er vilka sjukdomar som kommer att spridas där?” frågar någon förbittrad.

Många beskriver sin gnagande oro för att något liknande ska ske på Västbanken, en större etnisk rensning, det som Israels finansminister, den högerextreme Bezalel Smotrich förebådar. Nyligen beslöt Israels regering att expandera bosättningarna med ytterligare 22 kolonier, den största utbyggnaden på över 30 år, enligt den israeliska fredsgruppen Peace Now. Oron för en ”gazafiering” hänger över stora delar av Västbanken.