Vi lämnar snart ett historiskt supervalår bakom oss där fler människor än någonsin har haft möjlighet att rösta i olika val. 76 länder runtom i världen har haft eller har val inplanerade 2024. Det är fler än någonsin under ett och samma år i historien, enligt en beräkning som mediebolaget The Economist gjort.
Men att det är många val innebär inte nödvändigtvis något positivt för demokratins utveckling. Enligt en rapport från den Sverige-baserade tankesmedjan International Institute for Democracy and Electoral Assistance, IDEA, ”drar sig demokratin tillbaka i varje del av världen” för sjätte året i rad.
Bilden bekräftas av Sanna Eliasson, som arbetar med demokratibistånd på Olof Palmes Internationella Center.
– I dag lever 71 procent av världens befolkning i autokratier, länder med politiska system där demokratin är satt ur spel. Den stora majoriteten av mänskligheten lever därför sina liv i kontexter där möjligheterna att påverka sin framtid är begränsade. Många lever även under förtryck och våld. Fler och fler länder anammar anti-demokratiska metoder, säger hon till Aktuellt i Politiken.
Liknande mönster
Störst är den demokratiska tillbakagången är i Östeuropa och Asien. Sanna Eliasson nämner Georgien, Belarus, Thailand och Myanmar som exempel.
Hon beskriver hur nedmonteringen av demokratierna ofta tar sig uttryck.
De autokratiska regimernas strategier är slående lika. De börjar ofta med att öka splittring och desinformation
– De autokratiska regimernas strategier är slående lika. De börjar ofta med att öka splittring och desinformation, liksom att steg för steg begränsa yttrande- och mötesfrihet, och civilsamhällets och oppositionspartiers möjligheter att verka. Inte sällan hävdas att landet är under hot och att undantagstillstånd behövs för att upprätthålla säkerheten, säger hon.
I nästa steg förbjuds eller terrorklassas alla aktörer som på något sätt utmanar den styrande regimen. Våld, hot om våld och i flera fall fängslanden av kritiker utan rättvis rättegång, används för att skrämma till tystnad.
– En diktators handbok är klar och tydlig, säger Sanna Eliasson.
Enligt henne spelar politiska partier en avgörande roll i demokratiska system. De ställer upp i val, tar fram politiska förslag för väljarna att ta ställning till och lagstiftar. Det är också politiska partier som kan ställas till svars för sina beslut och vars makt kan tas ifrån dem i fria och rättvisa val.
Partierna organiserar och mobiliserar människor för att ge dem möjlighet att göra sina röster hörda.
– Politiska partier är en länk mellan folket och den politiska makten. Politiska partier är därför centrala aktörer i kampen för demokratiska, fria och jämlika samhällen, säger Sanna Eliasson.
Det partianknutna demokratistödet
På uppdrag av Socialdemokraterna arbetar Olof Palmes Internationella Center med att samla och stärka socialdemokratiska systerpartier genom ”Sveriges strategi för särskilt demokratistöd genom svenska partianknutna organisationer”.
Tillsammans med Socialdemokraterna och sidoorganisationerna genomför Palmecentret samarbetsprojekt i ett fyrtiotal länder – i Afrika, Asien, Balkan, Latinamerika, Mellanöstern och Östeuropa.
Verksamheten syftar till att utbyta erfarenheter systerpartier emellan och på så sätt stärka varandra. De frågor som ofta är centrala i projekten är ideologi, organisering, interna studier, demokratiska partistrukturer, hur fler unga, kvinnor och minoriteter bättre kan inkluderas, kampanjstrategi, framtagande av politiska lösningar som bygger på fakta, och hur man bygger breda allianser i samhället för att nå gemensamma mål.
Genom samarbetsprojekten har många viktiga resultat uppnåtts genom åren, säger Sanna Eliasson.
– Vårt systerparti i Makedonien har till exempel lyckats införa lagar som förbättrat både arbetsrätt, aborträtt och motverkandet av diskriminering. Flera systerpartier i södra Afrika har infört varvade listor där 50 procent skall vara kvinnor och 25 till 35 procent unga. I Colombia har den första center-vänster-presidenten någonsin i landets historia blivit vald, efter att vårt projekt samlat flera oppositionspartier att börja samarbeta och skapa en gemensam valplattform.
Liknande resultat kan ses bland många av systerpartierna runt om i världen, enligt Sanna Eliasson.
Behov av internationellt samarbete
År 2025 har det svenska demokratibiståndet genom politiska partier funnits i 30 år. En omfattande studie som gjordes av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) år 2020 visar också att demokratibiståndet gör skillnad, framför allt det svenska.
Om det inte är vi som tar kampen för en rättvisare värld – vem skall göra det då?
– Med de trender som vi i dag ser globalt har behovet av internationella politiska samarbetsprojekt kanske aldrig varit större. Därför är det viktigt att svenska folket ställer högre krav på de svenska partierna, och inte minst på den sittande regeringen, om att höja ambitionerna för det svenska biståndet. Inte minst demokratistödet genom de svenska partianknutna organisationerna. Sverige måste fortsatt vara en stark aktör för en global demokratisk utveckling, säger Sanna Eliasson.
Hon betonar att den internationella solidariteten behöver vara starkare än någonsin – och att den svenska arbetarrörelse måste ha modet att visa vägen.
– Samtidigt som det ofta är socialdemokratiska partier som är de första att attackeras av odemokratiska regimer, är det också vi som måste stå upp och vara den progressiva motkraften. När vi samlar oss så är vi mångt mycket starkare än de som vill nedmontera det demokratiska samhället. Det är vi som har makten i våra händer. Om det inte är vi som tar kampen för en rättvisare värld – vem skall göra det då?
Fakta/Demokratin i världen
Den nivå av demokrati som en genomsnittlig person i världen mötte år 2023 är nere på 1985-nivåer.
Under 2003 levde 50 procent av den globala befolkningen i autokratier. Under 2023 var siffran 71 procent.
2024 är ett supervalår där 60 länder går till val. Av dessa är 31 länder i en nedåtgående demokratisk trend, medan demokratin i tre av länderna blir starkare.
Yttrandefrihet är den aspekten av demokrati som försämras mest. Sedan kommer öppna och fria val, samt civilsamhällets föreningsfrihet.
Solidaritet i praktiken: SSU:are sålde pins för Palestina
Berätta lite om initiativet. Hur startade det?
– Det började med att jag upplevde att så många människor uppdaterade i sociala medier om Gaza, men att beslutsfattarna inte lyssnar utan kör sitt eget race. Jag tänkte att det måste finnas något mer vi kan göra.
– Det är viktigt att göra så mycket man kan, med det man har.
Foton: Shaadi Zamani / SSU Halland
Det var Shaadis syster Shabnam som kom på idén att skapa just en pin och som är designern bakom den.
– Jag sa: Designa du pinen så ser jag till att de blir sålda, berättar Shaadi.
Systern är även hon aktiv i SSU och sitter i förbundsstyrelsen. Hon är en stor inspiration för Shaadi och även om de inte alltid pratar så mycket politik tillsammans har Palestina-frågan varit oundviklig.
Familjen har också varit en stor faktor att det internationella och politiska engagemanget väckts till liv. Föräldrarna kommer från Iran och har inte haft samma möjligheter att yttra sina åsikter och stå upp för det som är rätt.
– Det är inget att ta för givet, säger Shaadi.
Initiativet spred sig
SSU Halland började sälja pins på egna evenemang och spred information på Instagram. Det fick fler distrikt att haka på, bland annat i Kronoberg, Gävleborg, Örebro och Dalarna.
– Det var väldigt många som var duktiga på att sälja. Exempelvis Mohammed från SSU Kronoberg. Han är 16 eller 17 år och sprang runt i hela Kronoberg och sålde pins vid varje tillfälle han fick. Han förtjänar att lyftas, berättar Shaadi med ett leende.
Tillsammans sålde SSU-distrikten pins för 25 000 kr som kunde skänkas till Palmecentrets insamling för att lindra nöden i Palestina.
– Folk från hela Sverige köpte och det nådde till och med hela vägen till Norge. De sålde slut väldigt fort, vi hade lika gärna kunnat beställa ännu fler.
Shaadi reflekterar över varför det gick så pass bra.
– Det är uppenbart att människor vill göra mer, men inte riktigt vet hur, säger hon.
Engagemanget fortsätter
Shaadi planerar för fler insamlingar för internationell solidaritet, men att slå på stort en gång om året. Det blir kanske inte alltid till Palestina, utan beroende på var behoven är som störst.
Hon hoppas på att fler SSU-distrikt vill delta.
– Jag vill uppmuntra fler distrikt att haka på insamlingen nästa år och att börja förbereda för det redan nu, avslutar hon.
Sedan intervjun har fler distrikt hört av sig och ville bidra till Palestinainsamlingen, så SSU-gänget har valt att köra ytterligare en runda av försäljning.
Palmecentrets insamling fortsätter
Swisha solidaritet till civilbefolkningen i Palestina! Palmecentrets insamling går till att lindra den akuta humanitära katastrofen genom våra lokala samarbetspartners samt för att stödja arbetet för mänskliga rättigheter, frihet och fred i regionen.
Hittills har den stöttat sådant som matpaket till arbetare och deras familjer som fördrivits från sina hem, aktiviteter och stöd till barn och unga, samt mjölkersättning till barn och nyfödda.
Freden och miljön hänger ihop – dags för lagen att hänga med
Den 6 november markerade den ”Internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter”. Dagen instiftades av FN 2001 för att uppmärksamma de förödande och långvariga konsekvenser som krig har på våra ekosystem och naturresurser.
Vi ser nu en oroande utveckling där stater rustar upp som aldrig förr och de väpnade konflikterna ökar. Det har förödande effekter på människor men även på klimatet och naturen, som redan står på randen till kollaps.
Krig förstör oljebrunnar, dammar, odlingar, skogar och infrastruktur. Det leder till klimatutsläpp samt förorenar vatten, luft och grödor, vilket dödar boskap och vilda djur. Civila drabbas hårt och möjligheten att bo kvar i och bygga upp samhällen efteråt minskar ju mer miljön skadas. Det ser vi just nu i såväl Ukraina som i Palestina.
”Att naturen, grunden för människors existens, förstörs leder till ytterligare död och lidande – även när bomberna slutar falla”.
En rapport från FN:s miljöprogram (UNEP) tidigare i år beskriver de oerhörda konsekvenserna av Israels krig mot Gaza, både på människorna och miljön. Att naturen, grunden för människors existens, förstörs leder till ytterligare död och lidande – även när bomberna slutar falla.
Internationell humanitär rätt skyddar miljön i viss utsträckning. Men fortfarande saknas tillräckliga åtgärder mot dem som allvarligt skadar miljön, inte minst i krig. Det är hög tid att stifta en internationell lag mot storskalig miljöförstörelse, ekocid. Något som Olof Palme förespråkade redan för 50 år sedan då USA:s armé spred dödligt giftiga ämnen över Vietnams skogar under Vietnamkriget.
Därför välkomnar vi rapporten ”An Environmental Compact for Ukraine”– ”En miljöpakt för Ukraina” – som presenterades i februari i år. Den har tagits fram av en expertgrupp som tittat på vilka konsekvenser Ukrainakriget haft för miljön. Gruppen har letts av bland andra Margot Wallström, Palmecentrets ordförande. Rapporten ger flera rekommendationer, både till den ukrainska regeringen och till det internationella samfundet.
En av rekommendationerna handlar om att göra ekocid till ett internationellt brott genom att lägga till det i Romstadgan, som upprätthålls av den Internationella brottsmålsdomstolen. Idag täcker Romstadgan brotten folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Att lägga till ekocid skulle innebära att stater och multinationella företag kan hållas ansvariga för allvarliga skador på miljön på internationell nivå, även om lokal miljölagstiftning saknas eller inte efterlevs.
Exploatering av miljön ökar risk för konflikter
Likväl som krig och konflikter har allvarliga konsekvenser för klimatet och miljön som vi alla är beroende av, leder även klimatkris och exploatering av miljön till instabilitet och spänningar. I maj 2016 antog FN:s generalförsamling en resolution som erkänner den roll som friska ekosystem och hållbart förvaltade resurser spelar för att minska risken för väpnad konflikt.
Enligt UNEP har minst 40 procent av alla inomstatliga konflikter de senaste 60 åren varit kopplade till exploatering av naturresurser. Dessa konflikter har också visat sig ha dubbelt så stor risk att återupptas. Klimatkrisens effekter, som torka och matbrist, är också i allt högre grad en bidragande faktor till väpnade konflikter, exempelvis under kriget i Syrien.
I slutändan är det tydligt att globala hot som krig och klimat- och miljökrisen förstärker varandra. Det måste också reflekteras i hur vi tillsammans tacklar dem. Gemensam säkerhet måste främjas framför de hot om gemensam förstörelse som idag råder i allt för stor utsträckning.
– Danielle Barsoum Malki, policyrådgivare fred och dialog. – Cajsa Unnbom, policyrådgivare rättvis klimatomställning.
”Visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.”
Regeringen har lovat att vara en stark global röst för jämställdhet. Men halvvägs in i mandatperioden är det tydligt att jämställdhet i utrikespolitiken prioriteras ned.
Vi uppmanar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) att vända utvecklingen och i handling visa att regeringen står upp för kvinnors och flickors rättigheter.
När delstater i USA inför abortförbud, Ryssland kriminaliserar ”propaganda” för andra normer än kärnfamiljen, Italien avskriver föräldraskap mellan samkönade par och allt fler kvinnor och flickor drabbas av sexuellt våld i väpnade konflikter i Gaza, Libanon, Sudan och Ukraina, är det inte läge att slå sig till ro.
Det är bra att regeringen kontinuerligt lyfter fram kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter i internationella sammanhang.
Maria Malmer Stenergard talade i slutet av september i sitt anförande i FN:s generalförsamling om att den globala oppositionen mot jämställdhet kraftsamlar och att vi alla måste stå upp mot den. Vi håller med.
På firandet av FN-dagen i Stockholm upprepade ministern att jämställdhet är ett kärnvärde i Sveriges utrikespolitik.
Men sådana utfästelser kräver mer än bara prat. Fakta visar att regeringen har tagit bort uppdrag om jämställdhet från olika myndigheter, Sveriges globala ambassadör för jämställdhet har avskaffats, det kvinnliga medlingsnätverket för fred har lagts ner och jämställdhetstjänster på Sida har tagits bort.
Regeringen har också skurit ned på stödet till olika FN-organisationer, inte minst de som arbetar för jämställdhet och reproduktiv hälsa. Nyligen visade regeringens egen rapport om hälsobiståndet att Sveriges stöd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har minskat.
I många länder motarbetas kvinnors rättigheter, lagar som skyddar mot våld luckras upp och tillgången till säker abort och preventivmedel begränsas.
Samtidigt som välfinansierade och inflytelserika aktörer som arbetar emot kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter växer, den så kallade anti-genusrörelsen, tystnar röster runt om i världen för jämställdhet. Därför är Sveriges politiska och ekonomiska stöd till jämställdhet viktigare än någonsin.
Till skillnad från anti-genusrörelsen är kvinnorättsrörelser extremt underfinansierade. Sverige behöver kliva fram och öka anslagen till jämställdhet generellt och kvinnorättsorganisationer specifikt.
Sveriges utrikesminister har en viktig roll i att driva på för jämställdhet i EU:s globala politik liksom i EU:s nästa budget som snart förhandlas fram.
För att vara en trovärdig aktör behöver jämställdhet genomsyra hela utrikespolitiken.
Precis som Maria Malmer Stenergard konstaterade i riksdagen nyligen är det viktigt att alla enheter på utrikesdepartementet arbetar med jämställdhet inom sina arbetsområden. Idag har bara en av nio myndigheter under utrikesdepartementet i uppdrag att integrera jämställdhet och det finns ingen handlingsplan för jämställdhetsarbetet.
Jämställdhetsarbete kräver instruktioner och uppdrag i regleringsbrev, specialiserade tjänster och ett tydligt ledarskap.
För att stärka Sveriges globala politik för jämställdhet uppmanar vi Maria Malmer Stenergard och regeringen att:
– Driva på i FN och EU för alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive de mest omstridda frågorna som könsrelaterat våld, säker abort, sexualundervisning och hbtqi-rättigheter.
– Bygga strategiska partnerskap med länder och civilsamhällesorganisationerför att skapa en starkare global majoritet för jämställdhet och förändra normer. Satsa på diplomatiskt arbete gentemot låg- och medelinkomstländer som idag inte stödjer jämställdhetsarbetet tillräckligt aktivt.
– Finansiera de aktörer som gör störst skillnadför att främja kvinnors och flickors rättigheter. En stark kvinnorörelse är enligt forskning en förutsättning för att jämställdheten ska stärkas i ett samhälle, men just kvinnorättsorganisationer är särskilt hotade och kroniskt underfinansierade.
– Ta fram en gemensam handlingsplan för jämställdhet inom UD:s tre ansvarsområden säkerhet, handel och utveckling och återinför den globala jämställdhetsambassadören.
– Ge plats åt flickor och kvinnor i alla åldrar i processer och beslut som berör dem, på alla nivåer. Det är avgörande för en relevant och effektiv utrikespolitik att ta deras analyser och rekommendationer i beaktande.
Vi står redo att bidra med vår expertis och våra nätverk. Vi ser hur våra partners runt om i världen kämpar i motvind. Vi vet att Sveriges stöd kan göra skillnad. Vi hoppas Maria Malmer Stenergard vill träffa oss i höst för att prata mer om hur det kan ske.
SKRIBENTERNA
Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center
Shahab Ahmadian, ordförande för organisationen Män Mattias Brunander, generalsekreterare för Diakonia Eva Ekelund, ställföreträdande chef för Act, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan international Sverige Ulrika Grandin, generalsekreterare för UN Women Sverige Malpuri Groth, operativ chef och ansvarig för Sveriges kvinnoorganisationers internationella samarbeten Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU Louise Lindfors, generalsekreterare för Afrikagrupperna Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet Malin Pihlström, kanslichef för Operation 1325 Klas Sellström, verksamhetsledare för Svalorna Latinamerika Anna Tibblin, generalsekreterare för We effect Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna Jennifer Vidmo, generalsekreterare för Actionaid Sverige Prudence Woodford Berger, ordförande för PRO global
Öka stödet till de demokratiska krafterna i Georgien!
Enligt officiella siffror har det styrande regeringspartietGeorgian Dream fått en majoritet av rösterna i valet. Men allvarliga anklagelser om omfattande valfusk och trakasserier har rapporterats från både oppositionen, det georgiska civilsamhället och internationella valobservatörer, däribland Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det förekommer rapporter att representanter från regeringspartiet har övervakat väljare, hotat oppositionens sympatisörer och begått systematiska valöverträdelser, vilket starkt underminerat tilltron till valprocessen. Detta har rest frågetecken kring valets legitimitet.
Nino Dolidze, chef för den georgiska civilsamhällesorganisationenInternational Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) konstaterar i ett uttalande till Palmecentret att ”resultaten av parlamentsvalet den 26 oktober, oavsett vilket utfall som skulle framkommit, inte kan anses verkligen spegla de georgiska väljarnas preferenser eftersom grundläggande brister i valprocesserna inför valet och under valdagen påverkade väljarnas förmåga att kunna uttrycka sitt fria val.”
Särskilt oroande är också det ryska inflytandetöver Georgiens inrikespolitik, där regeringspartiets auktoritära metoder tydligt påminner om utvecklingen vi tidigare har sett i Ryssland och Belarus. Länder där utrymmet för civilsamhället och oppositionen i princip har avvecklats. Om den georgiska regeringens hot om att förbjuda oppositionen skulle genomföras riskerar Georgien att ta ytterligare steg mot ett fullt ut auktoritärt styre. En utveckling som medför en överhängande risk för ökande våld och ytterligare fördjupad repression.
Nu är det hög tid att öka stödet till de demokratiska krafterna i landet och stödja det georgiska folket i deras kamp för frihet och demokrati. En framtid där de är fria att själva välja den väg man vill att Georgien ska ta i framtiden.
Det är bra att regeringen beslutat att pausa det bilaterala samarbetet med georgiska myndigheter och att man ökar stödet till det civilsamhället med 25 miljoner kronor. Men Georgien står just nu och väger mellan demokrati eller om man ska dras in i en mer auktoritär utveckling som kan komma prägla landet under många år framåt. Det kommer krävas mycket mer av både regeringen och oss i civilsamhället för att stötta de krafter i landet som kan förhindra att så sker.
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
Vad har hänt?
Lördagens parlamentsvalet i Georgien har setts som ett avgörande vägval för den georgiska demokratin och som en folkomröstning mellan västorienterat eller pro-ryskt. Enligt landets centrala valkommission (CEC) vann det regerande partiet, Georgian Dream (GD), med 54 % av rösterna.
Oppositionen har ifrågasatt resultatet och anklagar GD för valfusk och trakasserier, vilket bekräftas av valobservatörer från OSSE, International Society for Fair Elections and Democracy (ISFED) och den georgiska civilsamhällesorganisationen My Vote. Dessa rapporterar om omfattande oegentligheter, som upprepade röstningar och valfusk, där GD pekas ut för att ha påverkat väljare genom filmning och hot.
OSSE:s observatörer noterade allvarliga problem i 6% av de övervakade vallokalerna. För georgier i utlandet, vars majoritet stöder oppositionen, är möjligheterna att rösta kraftigt begränsade. Kritiker menar att detta är avsiktligt.
Europeiska kommissionen har vidare uttryckt djup oro över de rapporterade oegentligheterna och har efterlyst en grundlig undersökning av CEC. Man kräver även demokratiska reformer för ett framtida EU-medlemskap.
Även Georgian Dream bekräftar att oegentligheter har skett, men de menar att dessa oegentligheter inte är större än andra länder i närområdet och att de inte är i den omfattningen att de har påverkat slutresultatet.
Georgiens president Salome Zourabichvili har uppmanat allmänheten till protester mot valresultatet och det har redan rapporterats om stora demonstrationer i Tbilisi. Oppositionen förblir enad i sin kamp för att få valresultatet ogiltigförklarat och ett starkt stöd från internationella partner blir avgörande i denna strid för demokratin.
Blixtinsamling: Rop på solidaritet från Belarus!
Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.
Organisationsgåvor görs till PlusGiro 570–2. Märk gåvan med ”Belarus”.
Finska för nybörjare, skriv- och läsutveckling, privatekonomi och akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.
Det har nu gått fyra år sedan nyhetsflödet fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden. Under dessa fyra år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fortfarande fängslade eller tvingade till exil. Människorättsorganisationer har tvingats att stänga ned och oberoende medier har tystats.
Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta är att ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, nyligen klassats som extremistisk verksamhet av regimen.
Stödet till den demokratiska oppositionen i Belarus måste öka!
En ny våg av förtryck sveper just nu över Belarus inför presidentvalet i februari. Nyligen klassades ABF:s systerorganisation som en extremistisk organisation av regimen. En fredlig och demokratisk folkbildningsorganisation vars verksamhet bygger på tron om att fri folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Vi kräver nu att regeringen uppmärksammar utvecklingen och ökar stödet till den demokratiska oppositionen.
Finska för nybörjare, Skriv- och läsutveckling, Privatekonomi och Akrylmåleri. Dessa är några av många olika studiecirklar som just nu genomförs på olika platser runt om i Sverige. Det är demokrati i praktisk mening där utgångspunkten är att alla har samma värde och lika rätt att delta i lärandeprocesser. Studiecirklar uppmuntrar till en öppen diskussion, där samtal och erfarenhetsutbyte innebär att alla deltagarna får öva i att argumentera, lyssna och resonera. Viktiga färdigheter i en fungerande demokrati.
Men skulle samma aktiviteter genomföras 50 mil bort från Sverige, i Belarus, skulle det klassas som extremistisk verksamhet.
I skuggan av världens kriser
Det kommer inte många nyheter från Belarus just nu. Uppmärksamheten efter de omfattande protesterna som följde efter valet 2020 har avtagit. Nyhetsflödet domineras nu av andra kriser och konflikter. I skuggan av detta har situationen i Belarus inte blivit mindre allvarlig, snarare tvärtom.
Ett parlamentsval har nyligen genomförts. Det var ett val utan riktiga oppositionspartier, utan valobservatörer och med tusentals fängslade oppositionella. I år firar Lukasjenko 30 år vid makten. Ett dystert jubileum tillägnat en despot, i ett land där grundläggande mänskliga rättigheter och demokratiska principer kränks systematiskt. Till våren stundar ett presidentval. Den enda valbara kandidaten? Aleksandr Lukasjenko.
Intensifierat förtryck och ökat våld
Det har gått fyra år sedan nyhetsflödet under en kort period fylldes av protesterna i Belarus med bilder av fredliga demonstrationer i rött och vitt. Att blott bära dessa färger idag kan leda till gripanden.
Under dessa år har regimen inte visat några tecken på att lätta på förtrycket. Snarare har situationen förvärrats och repressionen ökat. Tusentals politiska fångar är fängslade och många oppositionella är drivna i exil. Människorättsorganisationer har tvingats stänga ned och oberoende medier har tystats.
Nu ser vi ytterligare en upptrappning av våld och massarresteringar, där regimen med hårda och brutala tag försöker kuva den fortsatta frihetskampen. Ett aktuellt exempel på detta förtryck är klassningen av ABF:s systerorganisation i landet, ABF Belarus, som en extremistisk organisation. En folkbildningsorganisation, sedan 2021 verksam i exil och vars idéer och syften, likt ABF, bygger på tron om att fri och frivillig folkbildning är centralt för samhällets utveckling och individens frigörelse. Genom demokratiskt lärande skapas en bildad och kritiskt tänkande befolkning vilket är avgörande för demokratiutveckling. Och med det skapas ett stort hot mot en diktatur. Nu är ABF Belarus medlemmar i fara och flera har tvingats fly.
Öka stödet till den demokratiska oppositionen
Det belarusiska folkets kamp är lång och svår, men den påminner oss om att demokrati och mänskliga rättigheter aldrig får tas för givet, och hur viktigt det är att inte vända ryggen till när dessa rättigheter inskränks. Som en demokratiaktivist i exil med rädsla för att återvända nyligen beskrev det: ”Att sluta föresvävar inte oss. För varje arrestering de gör desto viktigare blir det att fortsatt kämpa för förändring”
ABF och Olof Palmes Internationella Center följer utvecklingen i landet och stöttar kampen för frihet och demokrati. Genom folkbildning och samarbete med demokratiska krafter i Belarus stöttar vi dem som dagligen riskerar sina liv och sin frihet för att möjliggöra en bättre framtid.
Regeringen behöver uppmärksamma att en ny våg av regressioner just nu sker i Belarus. Vi kräver att de tillsammans med andra länder ytterligare ökar trycket på regimen, samt ökar stödet till den demokratiska oppositionen och civilsamhället i Belarus.
Av de 130 belarusier som förra året sökte asyl i Sverige fick också 98 procent avslag på sin ansökan. Aktiva i civilsamhället utvisas systematiskt. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har beskrivit fängelseförhållandena i Belarus som en grym, omänsklig och förnedrande behandling, och att tortyr är vanligt förekommande. Sveriges uttalade stöd för den demokratiska oppositionen i Belarus klingar falskt när dessa utvisningar får fortgå.
Nu behövs vår hjälp snabbt. Var med och stötta de personer i ABF Belarus som är i fara eller har tvingats fly. De behöver advokathjälp, mat, kläder och någonstans att bo.
Gaza: ”Jag har inga tofflor att sätta på fötterna”
”I den här artikeln fokuserar jag inte på krig, det som förlorats, fördrivning, hunger, fattigdom, orimliga priser och bristen på alternativ för att människors liv ska kunna fortsätta, även om det är på de lägsta nivåerna”, skriver människorättsaktivisten Rami i en artikel publicerad av Palmecentrets samarbetsorganisation PYALARA i september. Vi har fått tillstånd att dela den och det här är ett utdrag.
Berättelsens huvudperson är en simpel toffla, som trots sin enkelhet har blivit något av en önskan för alla de människor som fördrivits.
”Den tar upp lika mycket plats i människors diskussioner som förhållandena på vägarna, områden som bombas, verklighetens förbannelse och vad människors situation har blivit. Det är inte en överdrift att säga att ”tofflan” har blivit viktigare än att vänta på nyheterna om att en överenskommelse om vapenvila nåtts. Tofflan är ett akut behov”, skriver Rami.
”Tofflan är ett akut behov”
Abu Ahmed har slitna sandaler på fötterna. Han är en tvångsfördriven person. Han upprepar flera gånger frågan vad det är för dagar de måste genomleva, av elände och förnedring.
– I mina värsta mardrömmar såg jag aldrig en dag komma då jag gick barfota eller bar sådana sandaler som skomakaren inte kan reparera.
Hajja Umm Mustafa lyssnar på hans ord och tillägger:
– Jag kommer inte att prata om mitt lidande av att bo långa månader i tält, inte heller om bristen på mat och vätska. Jag kommer bara att säga: Jag har inga tofflor att sätta på fötterna när jag av någon anledning måste gå ut, inklusive att uträtta mina behov.
Abu Qasim, en äldre man, berättar att han har gått barfota de senaste två månaderna. Ibland delar han och hans fru på ett par slitna tofflor.
Umm Fadi, en äldre kvinna, lider av en diabetisk fotsjukdom som gör att sår läker sämre. Hennes fot träffades av en järnstav och såret är fortfarande öppet och varigt. Hennes läkare rådde henne innan krigets start att bära bomullsstrumpor, medicinska skor och försöka undvika sårskador för oro över komplikationer. Men nu kan hon inte få tag på skor eller tofflor – de går knappt att hitta på marknaden eller är prissatta i dollar.
Lian, en liten flicka, leker barfota i tältlägret:
– Mina tofflor gick sönder för länge sedan, och min pappa har inte råd att köpa tofflor till oss.
– Marken är som eld och den tål inte att jag går barfota på den.
Situationen i Gaza är fortsatt katastrofal. 9 av 10 har tvingats på flykt från sina hem, de allra flesta flera gånger om. Befolkningen på 2,3 miljoner människor genomlever en humanitär katastrof och ockupationsmakten begränsar och hindrar aktivt nödhjälpen. Även på Västbanken intensifieras attacker av militanta bosättare och israeliska styrkor. Omvärlden måste agera mot folkrättsbrotten! Civila måste skyddas!
Palmecentrets insamling fortsätter
Swisha solidaritet till civilbefolkningen i Palestina! Palmecentrets insamling går till att lindra den akuta humanitära katastrofen genom våra lokala samarbetspartners samt för att stödja arbetet för mänskliga rättigheter, frihet och fred i regionen.
Ett år har gått sedan Hamas terrorattack och början på det katastrofala kriget. Den 7 oktober dödades 1 100 israeliska civila och soldater.
De palestinska väpnade grupperna begick överlagda och grova krigsbrott, inklusive rena avrättningar av civila och tagandet av över 240 gisslan. Ett hundratal gisslan hålls fortfarande i Gaza men det är oklart hur många av dessa som fortfarande lever.
I det pågående kriget har Israel dödat över 41 000 människor på Gazaremsan. Befolkningen på 2,3 miljoner människor genomlever en humanitär katastrof och ockupationsmakten begränsar och hindrar nödhjälpen. Nittio procent är internflyktingar. De flesta har fått fly många gånger. Kriget har destabiliserat hela regionen. De senaste veckorna har våldet eskalerat och risken för storkrig växer.
Palmecentrets samarbetsorganisationer är alla personligen och direkt drabbade. Våra partners i Israel har förlorat släkt och vänner. Fredsorganisationerna kämpar ändå. Släktingar till gisslan har skapat en folkrörelse för att få till stånd en vapenvila där deras släkt och vänner friges. Nyligen samlade de hundratusentals israeler på gatorna till stöd för detta.
På Gazaremsan har förutsättningarna för våra samarbetsorganisationers arbete helt förstörts. Medarbetare och volontärer i organisationerna har skadats och dödats. En ung mor i en ungdomsorganisation dödades av ett israeliskt flygangrepp tillsammans med ett av sina barn. Hennes andra barn överlevde och är nu moderlös. En chef på samma organisation arresterades av israeliska militären i nästan en månad och utsattes för tortyr. När han väl släpptes fick han veta att hans föräldrar hade dödats i flyganfall.
Tragedierna är många. Trots det katastrofala läget gör organisationerna vad de kan för stötta barn och unga som under det senaste året fått fly gång på gång.
I skuggan av kriget på Gazaremsan har våldet på Västbanken ökat. Den israeliska regeringens politik och agerande har gett de militanta bosättarna på Västbanken ett nytt självförtroende. Våra partnerorganisationer på Västbanken berättar att bosättarna är mer välorganiserade och tyngre beväpnade än tidigare. Känslan av att vara värnlös är utbredd. De palestinska myndigheterna kan inte skydda civilbefolkningen. Nämner man världssamfundet och internationell rätt skrattar folk bittert. De ser att omvärlden inte gör någon skillnad för dem.
Och omvärlden har misslyckats. Trots upprepade försök att få till stånd en vapenvila har inte tillräcklig kraft satts bakom orden. Situationen har tillåtits eskalera och det humanitära priset för detta är katastrofalt.
Samtidigt har det folkrättsliga läget tydliggjorts på flera områden. Chefsåklagaren vid Internationella brottsmålsdomstolen ICC har begärt att arresteringsorder utfärdas för de Hamasledare som låg bakom attacken 7 oktober men även Israels premiärminister och försvarsminister. Den internationella domstolen ICJ slog i somras fast att den israeliska ockupationen är olaglig, att Israel bryter mot förbudet mot apartheid och rassegregering samt att det ankommer på omvärlden att se till att den olagliga situationen upphör. Samma domstol misstänker Israel för folkmord.
I detta läge är Sveriges röst alldeles för otydlig och räddhågsen. Tittar på man på den svenska utrikespolitiken under året blir kontrasten till tidigare regeringar påtaglig. I oktober är det tio år sedan Sverige erkände den palestinska staten. Erkännandet 2014 syftade till att bidra till att stärka den svagare parten i förhandlingarna och stödja en tvåstatslösning. Det var uttryck för en aktiv mellanösternpolitik och ingöt hopp.
Den nuvarande regeringen lät i stället frysa både utvecklingsbiståndet och biståndet till FNs organ för de palestinska flyktingarna (UNRWA) under flera månaders tid. När FNs generalförsamling röstade om att höja Palestinas status som medlemsland innan sommaren, lade Sverige ner sin röst. Detta trots att Sverige erkänt Palestina som stat.
Sverige lade också ner sin röst i FN i en omröstning om att den israeliska ockupationen måste upphöra inom ett år, i enlighet med ICJs utlåtande att ockupationen är olaglig. Norge, Finland, Frankrike, Estland och Lettland röstade tillsammans med en majoritet av världens stater för resolutionen.
Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla.
Hur tolkas detta i omvärlden? Det tolkas som att Sverige överger principen att folkrätten gäller lika för alla. Det är inte bara moraliskt förkastligt. Det strider också mot vårt egenintresse.
Sverige har historiskt värnat folkrätten eftersom den också är en ödesfråga för vår egen säkerhet. När brott mot folkrätten sker ostraffat på en plats blir världen som helhet osäkrare.
Finns det då något hopp? I maj besökte det israelisk-palestinska fredsnätverket Two State Coalition Sverige. Deras budskap är tydligt. En tvåstatslösning är möjlig och nödvändig. Bara en politisk lösning där både det palestinska och det israeliska folkets rätt till självbestämmande och säkerhet förverkligas är en hållbar väg framåt.
Kanske finns hoppet i att omvärlden kommit till insikten att den inte längre kan ignorera frågan och hoppas att den ska lösa sig själv. Det krävs i stället att världens länder tvingar fram en fred baserad på folkrättsliga principer.
Aktion mot våldet i Palestina och Israel: Läs barnens namn
Delta i en aktion för att visa att vi är många som kräver ett slut på de folkrättsbrott som pågår i Palestina och Israel, främst genom Israels krig mot Gaza, men också människorättskränkningarna mot palestinier på Västbanken, samt Hamas och andra palestinska väpnade gruppers olagliga attacker mot Israel.
Vi kräver att Sveriges regering agerar för:
Ett omedelbart och varaktigt eldupphör
Att humanitärt bistånd på ett säkert och villkorslöst sätt når civilbefolkningen i hela Gaza
Att internationell humanitär rätt upprätthålls av alla parter
Att civilbefolkningen skyddas från urskillningslösa och oproportionerliga attacker
Att internationella domstolens (ICJ) och FN:s säkerhetsråds beslut följs
Att alla palestinier som hålls godtyckligt frihetsberövade friges omedelbart och villkorslöst
Att alla civila gisslan friges omedelbart och villkorslöst
Vi samlas för att under en dag läsa namnen på de barn som dödats sedan 7 oktober 2023, i Palestina och Israel. Tillsammans sörjer vi de som förlorats och visar att det är människor bakom siffrorna.
Dagen är till för att ge plats åt de barn som inte fått växa upp. Vi ber er därför vänligen att lämna skyltar, flaggor och banderoller hemma denna gång.
Vi bjuder in er till att delta genom att läsa upp ett eller flera barns namn från våra listor. Vill du inte läsa ett namn är du välkommen att komma för att visa ditt stöd.
Låt oss visa regeringen att vi är många som kräver att civila ska skyddas och att våldet stoppas NU. Inte ett liv till!
NÄR: 8 oktober, kl. 08:00-18:00. Palmecentret bemannar särskilt mellan 16-16:30.
Arrangörer: Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen | Amnesty Sverige | Palestinagrupperna | Clowner utan Gränser | Kvinna till Kvinna | MÄN | Kristna Fredsrörelsen | Föreningen Ordfront | For Gazas Children | Stockholms Fredsförening | Diakonia | Oxfam Sverige | Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet | Läkare Utan Gränser | Judiskt Upprop | Olof Palmes Internationella Center | ForumCiv | Act Svenska Kyrkan | mfl.
Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.
Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.
Cookies från tredje part
Den här webbsidan använder Google Analytics, Meta/Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.
Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
ENG
