Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Efter hård kritik från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och omvärlden har den filippinska regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka de mänskliga rättigheterna och fackliga friheterna i landet. Men i de små fiskebyarna längs kusten, långt ifrån mötesrum i Manila, märks förändringarna inte alls.
Fackliga företrädare och människorättsorganisationer i Filippinerna vittnar fortsatt om att hot och trakasserier. Mord på fackliga ledare förekommer utan att någon ställs till svars. De utlovade utredningarna uteblir, och ansvariga går fria.
För arbetarna inom fiskeindustrin är situationen särskilt utsatt. Landet har fortfarande inte ratificerat ILO:s konvention om arbete inom fisket, vilket innebär att fiskarna inte räknas som arbetstagare. Det skapar ett stort rättsligt tomrum, där facklig organisering i praktiken inte fungerar och arbetsrättsligt skydd saknas. Många fiskare tvingas arbeta under förhållanden som påminner om modernt slaveri.
Trots tuffa förhållanden att verka i har Fishworkers Solidarity – som stöds av Palmecentret – genom åren spelat en avgörande roll för att stärka fiskearbetarna position, i områden som General Santos, Navotas och Sarangani. Det har åstadkommits genom massaktioner, dialog med myndigheter och aktivt deltagande i lokala trepartsamarbeten mellan stat, arbetsgivare och arbetstagare.
Förutom kampen att förbättra arbetsvillkor och försvara fiskarbetares rättigheter, arbetar Fishworkers Solidarity också med att återställa kuster som skadas alltmer av klimatförändringar och miljögifter.
Bilderna är från en by där de hade som bi-syssla att återplantera mangrove-plantor, vilket hjälper fiskyngel att växa.
Fishworkers driver även aktivt kampanj mot Marcosregeringens försök att ändra landets nuvarande fiskerilag i grunden. Lagen skyddar de kommunala vattnen upp till 15 kilometer från kusten och reserverar dem för småskaliga, lokala fiskare. Men under de senaste två åren har regeringen drivit förslag om att ändra lagen och ge stora kommersiella fartyg tillgång till dessa områden.
Tack vare Fishworkers Solidaritys arbete har fiskarbetare fått ökad kunskap om hur politiska och ekonomiska beslut hotar deras försörjning, och deras frågor har kunnat lyftas till nationell nivå.
De har i dag också ett snabbinsatsteam med nio utbildade ledare som agerar vid hot eller övergrepp mot fiskares mänskliga rättigheter, samtidigt som tre företrädare regelbundet uttalar sig i media i frågor som rör fiskearbetares villkor.
Men deras arbete stöds i dag enbart av Palmecentret och en liten summa från medlemsavgifter (deras medlemsavgift motsvarar ungefär 8 svenska kr), vilket gör att en viktig röst nu riskerar att tystas när resurserna försvinner.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
– Arbetarrörelsens historia visar att rättigheter inte kommer uppifrån. De vinns genom organisering, solidaritet och långsiktigt stöd till de som står längst ner i maktordningen. För fiskearbetarna i Filippinerna återstår en lång kamp, säger Åsa Henriksson som arbetar med Palmecentrets stöd till civilsamhället i Filippinerna.
Palmecentret stöttar i dag samarbetspartners i fem av tio av de värsta länderna i världen för arbetstagare, vilket inkluderar Filippinerna. Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
Sydafrika: De hjälper våldsutsatta kvinnor – nu kan de tvingas stänga ner
Cala Domestic Violence Unit arbetar i staden Cala och på landsbygden i de östra delarna av Sydafrika, där våld mot kvinnor är ett utbrett problem. Organisationen grundades 1999 och var den första i sitt slag i området.
– Vi är fortfarande den enda organisationen som arbetar med detta, säger Thandiwe Yeko som är grundare och själv en överlevare.
Bland annat genomför de dörrknackning i byar långt ut på landsbygden i fattiga områden, dit samhällsservices ofta inte når. Men på så sätt når de kvinnor som är utsatta för våld i hemmet och som annars osynliggörs och kan ha svårt att få tillgång till hjälp.
Det är en av flera saker som oroar Thandiwe och medarbetarna på organisationen vid förlust av stöd från Palmecentret – att de inte kommer kunna ha samma täckning och nå lika långt ut i avlägsna områden.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
När Cala DVU träffar överlevare gör de en bedömning om hur de bäst kan hjälpa. De flesta kvinnor i byarna lever i fattigdom och är ekonomiskt beroende av sina förövare, så organisationen arbetar också med att hitta vägar för kvinnorna att bli mer självständiga. Exempelvis kan de få träning i bakning eller andra färdigheter som kan hjälpa dem bli självförsörjande och starta kooperativ (Läs mer: Kvinnor får stöd att bli egenföretagare).
– Vi vill få bort dem från situationen. Vi vill inte att de ska behöva gå tillbaka till sina förövare, utan ge dem något som kan hjälpa dem, berättar medarbetaren Lwando Mgwexe.
Målet är ett bygga ett bättre samhälle för kvinnor och barn. Cala DVU genomför även medvetenhetskampanjer och samverkar med lokala myndigheter, organisationer och traditionella ledare för att utbilda om det våld och förtryck som många kvinnor och barn möter och de traditionella normer och patriarkala strukturer som ligger till grund.
I dag kan traditionella ledare själva höra av sig till Cala DVU gällande workshops om exempelvis jämställdhet och vill ha deras expertis.
– Det är inte längre vi som ringer dem, de ringer oss, säger Lwando.
Det har också gjort det enklare för kvinnor att själva berätta om övergrepp de utsatts för.
Cala DVU finns också som stöttning till kvinnor som väljer att genomgå rättsprocesser. En del har kanske inte stöd från familj eller vänner, men då följer medarbetare från Cala DVU med till rätten och erbjuder emotionellt support. De samverkar också med åklagare.
Med hjälp av stödet från Palmecentret har de även kunnat starta ett särskilt rum på stadens polisstation, där våldsutsatta kvinnor som gör en anmälan direkt kan mötas av utbildad personal från Cala DVU och få omedelbar psykologisk och medicinsk hjälp. Men det arbetet riskeras nu.
Organisationen är nämligen till stor del beroende av stödet från Palmecentret för sin verksamhet. Och även om de arbetar hårt med att hitta andra medel är det tufft, eftersom det ofta kommer med särskilda villkor och begränsningar för deras arbete.
– Med stödet från Palmecentret kan vi nå fler människor, menar de.
Thandiwe och de två medarbetarna Lwando och Khuselwa som Palmecentret pratar med, är särskilt oroliga för hur de kvinnor och barn som Cala DVU stödjer kommer att drabbas om de skulle försvinna, eftersom de är den enda organisationen i området som arbetar med dessa frågor. Men verkligheten är också den att även deras eget levebröd påverkas.
– Till och med våra hushåll är beroende av den här finansieringen. För att betala för mat eller skolavgifter. Även vi drabbas, säger Thandiwe.
Våldet kan ta olika uttryck:
Mötesplats för palestinier i östra Jerusalem kan tvingas slå igen
När Palmecentret pratar med Sameer Amro befinner han sig i ett nedstängt Jerusalem på grund av kriget mellan Israel/USA och Iran.
– Raketmissilerna exploderar i himmelen, som regnfall. Restdelar faller överallt, berättar han.
Särskilt utsatta är palestinier på Västbanken, som lämnas helt oskyddade utan möjligheter att ta sig till skyddsrum.
– Fragment landar på hus, bilar och till och med människor. För några dagar sedan slog de ner i en skönhetssalong och dödade flera palestinier. Alla hotas, palestinier och israeler.
Sameer är verksamhetsledare för Old City Youth Association (OCYA), en av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Palestina och vars verksamhet just nu riskerar att behöva slå igen på grund av akut finansieringsbrist.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
OCYA har sedan 1990 fungerat som en träffpunkt för unga som ofta bor trångt i det överbefolkade östra Jerusalem. I lokalerna kan ungdomarna mötas, lära sig om sina rättigheter och utbyta erfarenheter. Många av dem har tunga sådana, och har blivit utsatta för våld och trakasserier av israelisk militär, bosättare och polis.
Sedan organisationens start har verksamheten vuxit och man arbetar i dag också med barn och kvinnogrupper.
En plats för unga palestinier i östra Jerusalem att mötas och samlas på. Många har tunga erfarenheter av att ha blivit utsatta för våld och trakasserier av israelisk militär, bosättare och polis. Hos OCYA kan de exempelvis få samtalsstöd och delta på utbildningar eller fritidsaktiviteter.
Östra Jerusalem är isolerat från övriga Västbanken, vilket påverkar befolkningen. Sedan oktober 2023 (Hamas terrorattacker i södra Israel och starten på folkmordet i Gaza) har det blivit allt svårare att röra sig fritt, särskilt i gamla stan där organisationen ligger. Det finns checkpoints – israeliska militärkontroller – vid varje ingång och övervakningskameror överallt. Det är inte en enkel plats att verka på.
Sameer berättar exempelvis att andra organisationer i stadsdelen har stängts ner av israelisk polis. De är de enda som ha kunnat ha verksamhet i gång fram till nu.
Just nu har OCYA inte heller några fysiska aktiviteter i gång, eftersom det är för stora risker i och med med kriget och hårdare restriktioner. I stället håller de kontakten med ungdoms- och kvinnogrupperna online.
– Vi ber dem att inte ta sig hit eftersom det inte är säkert, säger Sameer.
Organisationen är beroende av Palmecentrets stöd och riskerar just nu att tvingas stänga ned, eller åtminstone att bara kunna ha kvar viss ideell verksamhet.
– Vi försöker nu hitta sätt att kunna hålla i gång aktiviteter, också med hjälp från Palmecentret, berättar Sameer.
Det handlar även om att täcka grundläggande kostnader, som för elektricitet.
– Vi riskerar att inte bara förlora framtiden, men också det som har åstadkommits, säger Sameer, om vad de abrupta nedskärningarna får för effekter.
Innan 1990 hade östra Jerusalem stora problem med droger, brottslighet och våld. Kvinnor och unga var särskilt marginaliserade och fler än hälften av alla ungdomar valde att hoppa av skolan i förtid. OCYA startades som en reaktion på detta.
Enligt Sameer var det också under 90-talets fredsprocess viktigt att bygga upp ett starkt palestinskt civilsamhälle för att etablera en självständig palestinsk stat. Och då behövde de sociala problemen i samhället adresseras.
Nu är han orolig för att om verksamheten stänger ner kommer det lämna plats för extremistiska krafter, vilket kan nedmontera allt det som har byggts upp genom åren.
– Det finns de som motarbetar oss. Som motsätter sig jämställdhet och demokrati. De kommer hitta möjligheter att ta över det här utrymmet. Det kommer ha negativa effekter för samhället i östra Jerusalem, säger Sameer.
– Vi kommer göra vad vi kan för att inte behöva stänga ner.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
Hur kan vi bäst stödja människor i Iran i deras kamp för frihet och demokrati? Under lång tid har befolkningen levt i en diktatur där grundläggande mänskliga rättigheter saknats. Kvinnor har drabbats extra hårt.
Den senaste tidens händelser i Mellanöstern väcker både hopp och fruktan. Finns möjligheten att regimen faller och ersätts av ett demokratiskt styre, och i så fall vilket slags styre? Vilka krafter i Iran kan skapa den positiva förändring som krävs? Hur stöder vi demokratisering i Iran samtidigt som vi värnar den internationella folkrätten? Vad krävs för att även kvinnor och alla befolkningsgrupper i landet får vara med och utforma framtiden? Sverige har en tradition av aktiv utrikespolitik och internationell solidaritet, hur bör en kommande regering utforma politiken gentemot Iran?
Seminariet består av två delar. I den första delar tre Irankännare med sig av sin kunskap och analys. I en andra del diskuterar företrädare för Olof Palmes Internationella Center, Socialdemokraterna och LO hur de ser på situationen och hur vi bygger solidariteten med befolkningen i Iran.
Panel 1. Kunskap och analys
Sara Recabarren, journalist och författare
Idris Waysi, lektor i statsvetenskap vid Karlstad universitet
Azadeh Rojhan, riksdagsledamot (S)
Panel 2. Arbetarrörelsen agerar – politiskt och fackligt
Margot Wallström, tidigare utrikesminister och ordförande för Olof Palmes Internationella Center
Alexandra Völker, riksdagsledamot (S), ledamot i utrikesutskottet
Leif Isaksson, internationell ombudsman på LO
Moderator: Jesper Bengtsson, chefredaktör på Dagens Arena
Sedan 1997 driver Association of Legal Aid Against Sexual Violence Turkiets första och enda juridiska mottagning som erbjuder kostnadsfritt rättsligt stöd till kvinnor och transpersoner som utsatts för sexuellt våld och tortyr av statliga aktörer. De hjälper även kvinnor i allmänhet som utsatts för våld – i fängelser, polisförvar, på gatan, i skolan eller i hemmet. Utöver juridisk representation för de som vill vidta rättsliga åtgärder ser de också till att våldsoffer vid behov får tillgång till samtalsstöd och sjukvård.
Verksamheten grundades efter att Eren Keskin, människorättsadvokat och Palmepristagare, själv suttit fängslad på grund av en artikel som hon hade skrivit (hon använde ordet ”Kurdistan”). Hon bevittnade då de sexuella övergrepp och tortyr som kvinnor i häkten och fängelser utsattes för.
Legal Aids arbete har varit avgörande för att synliggöra sexuellt våld som annars tystas ner, och har uppmärksammats och prisats internationellt.
– Vår organisation är i dag allmänt erkänd i Turkiet som ett center där offer kan ansöka om stöd. Därför kontaktar många kvinnor och transkvinnor oss direkt, berättar Eren Keskin.
Om åtal i nationella domstolar inte ger resultat driver de också fall till författningsdomstolen och den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.
Men trots sitt avgörande arbete riskerar organisationen nu att tvingas stänga på grund av akut finansieringsbrist eftersom de är beroende av stöd från Palmecentret. Ett stopp skulle innebära att några av de mest utsatta i Turkiet lämnas utan juridiskt skydd och stöd.
– En stor andel av de vi hjälper är kvinnor som lever under svåra ekonomiska förhållanden, har överlevt våld och är i behov av hjälp. Om vår organisation inte kan fortsätta sin verksamhet kommer dessa kvinnor att bli helt utan stöd.
LÄS MER: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas på grund av snabba nedskärningar.
Turkiet är ett land där människorättsförsvarare, journalister och regimkritiker hotas, övervakas och fängslas.
Organisationer i civilsamhället verkar under ständig press. De kan behöva tillämpa självcensur för att undvika anklagelser som gör att myndigheter kan stänga ner verksamheten. Och polis närvarar regelbundet vid protester och presskonferenser – inte för att skydda, utan för att skrämma.
– Även om vår förening anses vara en respekterad institution, utsätts även vi ibland för liknande former av påtryckningar, berättar Eren Keskin.
Eren är själv en måltavla för Erdoganregimen på grund av sitt arbete för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, och har hotats många gånger. Med fler än hundra politiskt motiverade stämningar mot sig riskerar hon kanske resten av livet i fängelse, men hon vägrar trots det att lämna landet.
– Jag vill vara kvar här och kämpa, sa Eren när Palmecentret träffade henne i början av året i Istanbul.
För henne – och för alla som arbetar för Legal Aid – har kampen för mänskliga rättigheter blivit vad de kallar “en livsstil”.
Nytt hårt slag från Sida mot Palmecentrets internationella partners
A: Sidas ledning har beslutat att kraftigt korta det avtal som slöts med Palmecentret sommaren 2025. Avtalet var för att säkerställa en ansvarsfull utfasning och skydda våra internationella partnerorganisationer från ett abrupt finansieringsstopp efter att Palmecentret plötsligt uteslutits ur civilsamhällesstrategin.
Avtalet var ett minimum av ansvarstagande. Tidigare har tre års utfasning varit norm inom civilsamhällesstrategin. Små, sköra och utsatta civilsamhällespartners har ofta begränsade möjligheter att snabbt kunna ersätta långsiktig finansiering, och riskerar därför att slås ut. I avtalet med Palmecentret kortades dock tiden till drygt två år. Nu ska all verksamhet avslutas inom 5 månader.
Detta kommer dessutom under ett påbörjat verksamhetsår, vilket innebär att alla partners redan lagt tid på att planera och sätta igång sina verksamheter för året. Istället för att kämpa för demokrati och rättvisa, behöver de nu snabbt göra om verksamhetsplaner och budgetar. Många sitter också fast i pågående anställnings- och hyresavtal, etc.
A: Avtalet som Sida nu vill avsluta innebar en tidsbegränsad förlängning av pågående program för att genom detta skapa förutsättningar för en ansvarsfull övergång till ny finansiering för våra internationella samarbeten.
Avtalet löper fram till och med 2027. I praktiken innebär det full finansiering under 2026, och sedan hälften under 2027. Syftet var att:
Avtalet gav våra partners ett visst andrum. Men med tanke på omvärldsläget där USA mer eller mindre lagt ner hela sitt bistånd, andra stora givarländer nu drar ner kraftigt, samt finansministern aviserat ytterligare neddragningar av det svenska biståndet är förutsättningarna för våra partners särskilt utmanande.
A: Beslutet kommer drabba omkring 100 partners runt om i världen. Demokratikämpar, fackföreningsledare, människorättsaktivister, kvinnor, unga och marginaliserade grupper och deras viktiga arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Beslutet är en katastrof för dem när de abrupt behöver avsluta sina verksamheter.
Det handlar bland annat om:
A: Sidas ledning motiverar beslutet med att man snabbt vill skapa utrymme för regeringens nya prioriteringar. Regeringen avslutade till exempel nyligen ett stort antal strategier, t ex Tanzania, Zimbabwe och Bolivia för att i stället öka insatserna inom andra områden. Samarbeten inom icke-prioriterade områden ska nu avslutas inom 3-6 månader enligt ett nytt Sida-direktiv.
Sida går därmed emot sina egna tidigare riktlinjer och rekommendationer kring en ansvarsfull utfasning av internationella samarbeten.
A: Ja det stämmer, att Sida nu plötsligt överger sina principer om ansvarsfull utfasning kommer slå hårt mot många av Sveriges internationella samarbetspartners inom de berörda strategierna som läggs ner. Det är ansvarslöst och effekterna av detta måste synliggöras och ifrågasättas.
Men det finns sedan särskilda frågetecken kring hanteringen av Palmecentrets redan ingångna utfasningsavtal:
Vi får inga tydliga svar från Sida på dessa frågor, och vi har just nu svårt att inte tolka Sidas beslut på annat sätt än att vara en direkt fortsättning på det som skedde 2025. Biståndsministern var då tydlig med att uteslutningsbeslutet var direkt riktat mot Palmecentret som han öppet beskrivit som en politisk motståndare vars Sida-finansiering inom området skulle strypas.
Palmecentret kräver inga undantag. Vi förväntar oss en rättssäker, transparent och likvärdig behandling.
Det som sker har inte enbart betydelse för Palmecentret. Sidas hantering ger upphov till att kritiska frågor behöver ställas om rättssäkerhet, förutsägbarhet, likvärdighet och effektivitet i utförandet av det svenska biståndet. Besluten liknar hur civilsamhället motarbetas i våra internationella samarbetsländer, och de kan drabba fler organisationer i framtiden.
A: Det drabbar främst våra samarbetspartners runt om i världen. Demokratikämpar, fackföreningsledare, människorättsaktivister, kvinnor, unga och andra marginaliserade grupper och deras viktiga arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Många av dessa verkar i:
När finansiering nu snabbt rycks undan för dessa utan rimlig tid för att hinna ställa om riskeras årtionden av demokrati- och MR-arbete att raseras. Beslutet tas också i ett läge där flera stora givarländer skär ned kraftigt i biståndet och där den svenska regeringen har aviserat ytterligare nedskärningar.
A: Det är klart att detta kommer få mycket stora konsekvenser också för Palmecentrets organisation vars framtid nu är osäker. Den absolut största delen av vår verksamhet att stötta civilsamhället internationellt behöver nu snabbt stängas ner.
Vårt civilsamhällesstöd är grunden för vår verksamhet och för oss som civilsamhällesorganisation. Det är också inom detta område som man hittar våra historiska rötter i Arbetarrörelsens Internationella Centrums och Arbetarrörelsens Fredsforums verksamheter att stötta folkrörelser, civila samhället och befrielserörelser runt om i världen.
Kvar blir det betydligt smalare partistödet, ett specialuppdrag som senare lagts till vår verksamhet och som enbart riktar sig till politiska partier. Palmecentret riskerar därför nu att kraftigt krympa och bli något helt annat än vad vi hittills varit. En lång epok i arbetarrörelsens internationella solidaritetsarbete riskerar att ta slut.
Vi har sedan uteslutningen förra sommaren haft ett ambitiöst omställningsprogram att hitta ny finansiering, men inte heller vi får nu en rimlig möjlighet att ställa om vår verksamhet. Men vi kommer inte ge upp. Tvärtom, och vi behöver ditt stöd att tillsammans säkra upp och utveckla vår verksamhet inför framtiden.
I fokus: fackliga rättigheter i Turkiet
Seminariet syftar till att belysa den aktuella situationen för arbetstagare, facklig organisering och grundläggande rättigheter i Turkiet, samt att skapa utrymme för dialog mellan centrala aktörer inom den turkiska fackföreningsrörelsen.
Vid mötet medverkar representanter från tre fackliga centralorganisationer i Turkiet, som företräder förbund inom privata sektorn och offentliganställda samt oberoende fackförbund.
Arrangörer: SSKT, LO Sverige och Olof Palmes Internationella Center.
Anmäl dig via e-post senast den 23 januari. (KLICKA HÄR).
Internationell utblick: Israel–Palestina i en avgrundstid – Ett samtal med Cecilia UddénFolkmordet i Gaza, det eskalerande våldet på Västbanken och den djupa polariseringen mellan och inom Israel och Palestina har försatt regionen – och världen – i ett avgörande skede. Folket lever under extrem press, våldet breder ut sig och de politiska låsningarna fördjupas medan ockupationen fortgår och utökas. Samtidigt präglas den offentliga debatten ofta av förenklingar, starka känslor och snabba positioneringar – snarare än av kunskap om vad som faktiskt sker på marken och varför.
Hur går det att överleva i ett Gaza som till stora delar förintats? Kan människor i Israel någonsin leva i säkerhet? Vad händer på Västbanken när de militanta bosättarattackerna eskalerar? Är försoning och fredlig samexistens längre ens möjlig?
Välkommen till ett fördjupande samtal med Cecilia Uddén, journalist och en av Sveriges mest erfarna Mellanöstern-korrespondenter. Med lång närvaro i regionen ger hon perspektiv bortom det dagsaktuella – med fokus på maktförhållanden, vardagsliv och de avgörande vägval som nu präglar regionen.
Samtalet leds av Helin Sahin, regionchef för Mellanöstern och Nordafrika på Palmecentret.
Samtalet arrangeras av ABF Stockholm och Olof Palmes Internationella Center.
2025 var ett turbulent år på många sätt. Demokratin och folkrörelserna är under systematisk attack – i världen, i Europa och alltmer även i Sverige. Vi ser hur högerauktoritära krafter steg för steg flyttar gränserna för vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.
I Sverige har Tidöregeringen också tagit tydliga steg i den riktningen. Genom att misstänkliggöra civilsamhället, skära ned folkbildningen och förändra biståndspolitiken försvårar man för fackliga och demokratiska rörelser att verka – både här hemma och globalt.
Vi på Palmecentret har redan drabbats av deras systematiska arbete. När biståndsministern i år uteslöt oss från uppdraget att stödja fackföreningar och civilsamhället runt om i världen var det ingen neutral handling. Det var ett direkt angrepp på arbetarrörelsens solidaritetsarbete.
Det slår mot människor som Marites, en filppinsk migrantarbetare som fått juridiskt stöd för att kräva ut obetalda månadslöner. Eller palestinska Yusra och Huda som fått lära sig att sy kläder i ett sönderbombat Gaza som en möjlig inkomstkälla.
Det handlar om lantarbetares organisering för bättre arbetsvillkor i Zimbabwe. Textilarbetare i Nordmakedonien. Kvinnoorganisationer i södra Afrika som hjälper våldsutsatta kvinnor och barn. Unga miljöförsvarare i Amazonas. Och människorättsorganisationer i Turkiet. För att nämna några exempel.
Och vi vet att det hänger ihop. Att när rätten att organisera sig hotas, medier tystas och civilsamhället pressas tillbaka, följer sämre arbetsvillkor och ökade klyftor. För varje människorättskämpe och facklig ledare som fängslas och tystas i andra delar av världen, försvagas också våra egna möjligheter att försvara demokrati och anständiga villkor.
Vårt svar måste därför vara tydligt: vi backar inte. Vi måste tillsammans stå upp mot högerauktoritära krafters försök till splittring. Här hemma och globalt. Det handlar inte bara om andras liv, utan också om vår gemensamma framtid.
Så stort tack till dig som har varit med oss under året. Som är månadsgivare eller har skänkt gåvor. Som har startat en insamling på årsmöten och kongresser. Som har skrivit en insändare eller inlägg i sociala medier. Som har peppat i kommentarsfält. Ditt stöd för Palmecentrets solidaritetsarbete är ovärderligt för att vi ska kunna fortsätta verka. Och det är kraft och energi som vi tar med oss in i det nya året.
För lösningen på den auktoritära utvecklingen, den stavas solidaritet.
Gott Nytt År!
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
I mars i år anlände Muhammed till Serbien från Egypten, med förhoppning om att hitta stabilt arbete och skapa ett anständigt liv för sig själv. Vad han i stället möttes av var brutna löften, osäkra arbetsförhållanden och hot om utvisning. Allt för att han sa ifrån.
– Jag bad inte om mycket, bara skälig lön för hederligt arbete, berättar han.
Under senare år har Serbien sett en tydlig ökning av antalet utländska arbetare. Många hamnar i sektorer där inhemska förhållanden aldrig var helt ordnade: låga löner, brist på kontraktsskydd och informellt arbete. Tillväxten av utländsk arbetskraft är inte en fristående trend – den är sammanflätad med en längre tids försummelse av arbetstagares rättigheter. Och migrantarbetare är en kategori av arbetstagare som hittills till stor del har flugit under radarn.
Tara Rukeci, aktivist och forskare från staden Zrenjanin, har dokumenterat Muhammeds och många andra migrantarbetares erfarenheter. Vilket har fått stöd av en av Palmecentrets samarbetsorganisationer. Sammantaget vittnar hennes arbete om en strukturell orättvisa.
Arbetet har också gjort henne utsatt, då hon har kommit att bli en måltavla för högerextrema grupper i landet.
Tara har dokumenterat flera fall bland arbetare från Egypten. Exempelvis Islam, en ung pappa, som föll från en byggnadsställning i Novi Banovci. Han hade ingen säkerhetssele och ingen skyddsutrustning. Han lades in på sjukhus, skickades sedan till ett tillfälligt boende och lämnades helt ensam.
– Ingen kom och hjälpte mig. Jag var sängliggande och i smärta i flera dagar, berättade han för Tara.
– Min familj där hemma visste inte vad som skedde. Jag ville bara åka hem.
Eller Ali, en fembarnspappa och tidigare förman i Egypten som trodde att han skulle hitta stabilitet i Serbien. I stället bemöttes han av hot när han bad om utlovad dokumentation.
– Jag bad inte om lyx, bara stabilitet, berättar han. Men när vi efterfrågade arbetstillstånd sa de att vi skulle skickas hem.
Ali och Muhammed har hjälpt till att organisera en fredlig protest utanför Egyptens ambassad i Belgrad, för att få juridiskt stöd och erkännande.
Islam, Ali och Muhammeds berättelser är inte isolerade händelser. Många migrantarbetare i Serbien rapporterar att de får betalt i kontanter utan transparent bokföring, nekas tillgång till sjukvård, är inhysta i trånga, överfulla rum under dåliga förhållanden och att de lämnas i juridisk limbo utan ordentliga tillstånd.
– Vi pratar om människor som bygger bostäder åt andra, medan de själva inte har ett hem. De ber inte om välgörenhet, de efterfrågar rättvisa, säger Tara.
Situationen för migrantarbetare speglar även den försummade och svåra situationen för inhemska arbetare i Serbien. Samma svaga tillsyn, informella kontrakt och svårighet att göra sin röst hörd plågar lokal arbetskraft, vilket har tillåtit migrantarbetare att bli en systematisk blind fläck.
Den här berättelsen är en uppmaning till institutioner, fackföreningar och samhället i Serbien. Utländska och inhemska arbetare bör ha lika rättigheter enligt lagen, trygga arbetsvillkor och kunna yttra sig utan rädsla och risk för repressalier. Framsteg för arbetstagares rättigheter är inte meningsfulla om enbart vissa skyddas medan andra lämnas sårbara.
***
Palmecentret samarbetar med flera organisationer i Serbien som på olika sätt verkar för att stärka arbetares rättigheter och motverka exploatering av marginaliserade grupper. Bland annat stödjer vi initiativ för dokumentation, opinionsbildning och informationskampanjer gällande migrantarbetares situation.
