Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
NÄR: Torsdag den 29 oktober, kl. 18.00-19.30.
VAR: ABF-huset i Stockholm, Sveavägen 41.
Arrangörer: ABF Stockholm, OSSE-nätverket, Olof Palmes Internationella Center.
Seminariet utgår från boken Vägen till Europas förenta stater, i vilken författaren Lars Jederlund resonerar om Europas framtid. Han menar att det i vår osäkra tid behövs mer EU och mindre nationalism. Bör EU utvecklas mot en federation, och vad står på spel om unionen inte gör det? Riskerar vi då en utveckling där EU försvagas, förlamas och förfaller?
Olivskörden har börjat på Västbanken. För tusentals palestinska familjer är oliverna en avgörande inkomstkälla. Men träden är också något mer. De binder familjer till mark som brukats i generationer och de har blivit en symbol för palestinsk identitet och uthållighet.
I dag är skörden förknippad med livsfara. Palmecentrets lokala samarbetspartners vädjar om stöd till de bönder och arbetare som terroriseras och misshandlas när de försöker nå sina odlingar. Bosättare stjäl skörden, förstör träden och hindrar människor från att komma till sin mark. Attackerna sker i många fall med israeliska säkerhetsstyrkors medverkan eller passiva stöd. Under en enda vecka i september dokumenterade FN-organet OCHA 51 attacker med person- eller egendomsskador, och minst 800 förstörda eller skadade oliv-, frukt- och palmträd.
Angreppen drabbar också bostäder, betesmarker, vatten och vägar. Sedan januari 2023 har över 6 400 palestinier fördrivits till följd av bosättarattacker och de begränsningar av rörelsefriheten som följt. Under årets första åtta månader dokumenterade OCHA över 1 600 attacker med person- eller egendomsskador, i genomsnitt 6,7 om dagen. Attackerna har också spridit sig. Redan under årets första åtta månader hade 275 palestinska samhällen drabbats, nästan lika många som under hela 2025.Läget är akut, också på en annan nivå. Osloavtalet har fungerat som Västbankens regelbok trots att fredsprocessen sedan länge kört fast. Det ligger till grund för det palestinska självstyret och reglerar fördelningen av makt, territorium och säkerhetsansvar mellan Israel och den Palestinska myndigheten. Nu hänger avtalet på en skör tråd. Inför valet den 27 oktober har regeringens ytterhögerpartier redan krävt att det ska rivas upp och den Palestinska myndigheten avvecklas. Finansminister Bezalel Smotrich har uppmanat att Israel ska gå i krig på Västbanken och ”göra där vad vi gjorde i Gaza.”.
Gaza visar vad som står på spel. Bland annat Amnesty, International Association of Genocide Scholars och FN:s oberoende undersökningskommission har bedömt att den israeliska regeringen har begått folkmord i Gaza. Israel avvisar anklagelsen och internationella domstolen ICJ har ännu inte avgjort målet i sak. Men skyldigheten att förebygga folkmord innebär att stater inte får vänta på facit.
Skyldigheten att agera uppstår när en stat känner till, eller borde känna till, en allvarlig risk för folkmord. Då är den bunden att använda de medel som rimligen står till dess förfogande för att försöka förhindra det. FN:s undersökningskommission har dessutom uttryckt oro för att det folkmordsuppsåt den bedömt funnits i Gaza kan sträcka sig till Västbanken och östra Jerusalem.
Det är därför inte tillräckligt att Sverige enbart fördömer bosättningarna och säger sig stödja en tvåstatslösning. Den israeliska regeringen vet att dessa fördömanden är tandlösa. Sverige kan heller inte vänta på ett EU som inte förmår enas om tillräckliga åtgärder. Ett flertal andra länder har redan gått före. Både Nederländerna och Spanien har infört nationella förbud mot import av varor från israeliska bosättningar, medan Frankrike har aviserat liknande nationella åtgärder.
Den svenska regeringen måste nu:
Våra palestinska samarbetspartners vädjar till omvärlden att agera. Sverige och Europa kan ännu förhindra att Västbanken går samma katastrofala väg som Gaza. Frågan är om vi är beredda att använda de verktyg vi har innan det är för sent.
Margot Wallström, Ordförande Olof Palmes Internationella Center
Malin Ragnegård, Förbundsordförande Kommunal
Marie Nilsson, Förbundsordförande IF Metall
Linda Palmetzhofer, Förbundsordförande Handelsanställdas förbund
Gabriella Lavecchia, Förbundsordförande Seko
Heike Erkers, Förbundsordförande Akademikerförbundet SSR
Annika Strandhäll, Förbundsordförande S-kvinnor
Sam Nissander, Tillförordnad förbundssekreterare Unga örnars riksförbund
Emmeli Wulfstrand, Förbundsordförande Verdandi
Sara Kukka-Salam, Förbundsordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet
Diana Ghafour, Förbundsordförande HBTQ+S
Oscar Ernerot, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Debattartikeln publicerades i Altinget den 20/10-2026.
Bosättarvåldet eskalerar – hjälp palestinska bönder att rädda årets olivskörd!Föreningar och organisationer kan välja att ge en gåva på Plusgiro 570-2. Märk gåvan med ”Palestina”.
Just nu pågår olivskörden på Västbanken, en avgörande tid för tusentals palestinska familjer som är beroende av oliverna för sin försörjning. Men samtidigt har skörden blivit allt farligare då attacker från israeliska bosättare – i många fall med backning från israelisk militär – blir allt värre. Mellan januari och augusti 2026 dokumenterades över 1 600 bosättarattacker som ledde till personskador eller skador på egendom i 275 palestinska samhällen (enligt FN-organet OCHA). Det sker systematiskt för att ta kontroll över marken och tiotusentals människor har redan fördrivits från sina hem.
Olivskörden är därför idag förknippad med livsfara. Palestinska bönder utsätts för våld och hot, hindras från att nå sin mark, får skördar och boskap bestulna, olivträd förstörda och sina hem attackerade.
Våldet gör att familjer riskerar att berövas årets skörd och en viktig del av sin försörjning. I vissa områden begränsas böndernas tillträde till sin egen mark av checkpoints (dvs. militärkontroller), bosättningar och andra rörelserestriktioner. I vissa fall får de bara tillträde under en eller två dagar. Då måste de hinna få in så mycket som möjligt av årets skörd innan möjligheten stängs igen.
Palmecentret samlar just nu in pengar till utrustning som behövs för att bönder och frivilliga ska kunna arbeta snabbare och säkrare: skörderedskap, stegar, dukar, men också första hjälpen-kit, brandsläckare och bårar. Utrustningen gör det möjligt för gemensamma skördelag att täcka större områden på kortare tid och ta vara på de få tillfällen då marken går att nå. Men det är bråttom. Årets oliver måste skördas nu.
Ca 9000 kronor kan täcka en familjs samlade utrustningsbehov. Ge en gåva idag!
Det handlar också om mer än en skörd. Olivträden är inte enbart en viktig inkomstkälla för tusentals palestinier. Trädet – som växer i torr och näringsfattig jord – har blivit en symbol för överlevnad och uthållighet under den israeliska ockupationen. Det är djupt rotat i den palestinska identiteten. Träden har lång livslängd och har försörjt familjer och lokala samhällen i flera generationer. Men genom åren har israeliska styrkor och bosättare grävt upp, sågat ner och på andra sätt förstört olivträd som en del i att systematiskt tvinga bort den palestinska befolkningen.
Var med och försvara palestiniernas rätt till sin mark. Hjälp bönder att rädda årets olivskörd.
60 organisationer: Riksdagsledamöter – kraftsamla för Agenda 2030Grattis till uppdraget, riksdagsledamöter. Ni har nu möjlighet att göra skillnad långt utanför landets gränser. Bakom er finns en stor uppslutning kring Sveriges engagemang för världen. År efter år visar opinionsundersökningar att en stor majoritet tycker att Sverige ska bidra till utveckling i länder med sämre förutsättningar. Tre fjärdedelar tycker att det är viktigt att kunna känna stolthet över vad Sverige gör för fred, demokrati, jämställdhet och klimatet i världen.
Den stora uppslutningen till klimatdemonstrationer runt om i landet före valet sänder samma budskap: dags att göra mer för en hållbar värld, nu.
Våra organisationer bärs upp av det folkliga engagemanget för en bättre värld. För miljoner människor i vårt land är det en självklarhet att vi alla har ett ansvar att bidra – i stort och smått. Ni som riksdagsledamöter har större möjlighet än de flesta att göra verklig skillnad. Perioden för ert mandat rymmer världens chans att kraftsamla i slutspurten av Agenda 2030. Här finns ett gemensamt ansvar hos världens länder och ett gemensamt ansvar hos alla riksdagsledamöter att föra en samstämmig politik som främjar, och inte motverkar, en global hållbar utveckling.
Få av oss som röstade i söndagens val har behövt kämpa för den rätten – det har andra gjort åt oss. Men runt om i världen pågår den kampen i allra högsta grad. Våra organisationer arbetar med och för de flickor och pojkar, män och kvinnor som just nu kämpar mot fattigdom och förtryck.
”De olika kriserna skär in i och förstärker varandra samtidigt som förutsättningarna för att hantera dem försämras.”
En del av vårt uppdrag handlar om att berätta om vad svenska skattepengar gör för skillnad för demokratirörelser och kvinnorättsorganisationer, liksom för klimatanpassning och hållbar matproduktion, för barns utbildning och trygghet och för tillgång till rent vatten och hälsovård runt om i världen. Vi kan dela med oss av det hopp som växer när människor går samman och organiserar sig, om att lösningarna, kunskapen och faktiskt också resurserna finns där.
Men det är också vår skyldighet att säga att nu är det kris.
Nu dör mammor och barn fast vi hade kunnat förhindra det. Auktoritära styrelseskick breder ut sig medan demokratin backar och ojämlikheten ökar. Nu försvinner friheter som tidigare erövrats. Naturens ekosystem utarmas. Torka och översvämningar gör livsnödvändig odlingsmark obrukbar. Nu ökar hungern och antalet människor som tvingas på flykt. Nu rasar fler krig än någonsin tidigare i modern tid.
De olika kriserna skär in i och förstärker varandra samtidigt som förutsättningarna för att hantera dem försämras.
Rika länder minskar både sitt bistånd och sitt engagemang i det internationella samarbetet. Det pågår ett ”race to the bottom” när det som behövs är det motsatta: Ett ledarskap som investerar i vår gemensamma framtid.
Vi lever i en utmanande tid. Samtidigt har historien visat att det inte krävs mer än att några går före och med mod och klokhet inspirerar andra att följa med.
Ni 349 ledamöter kan vara med och göra Sverige till ett land som förstår att säkerhet är mer än militära muskler, som förebygger kriser och konflikter, som prioriterar klimatet innan det är för sent – ja, som satsar på trygghet och utveckling för alla.
I det har ni folkets stöd.
Undertecknat 60 organisationer som jobbar med bistånd och globala rättvisefrågor och som är medlemmar i plattformen Concord Sverige. Bland annat:
Läs hela listan hos Altinget (debattartikeln publicerades den 25/9-2026).
Stoppa attackerna mot HBTQ+-rörelsen i Turkiet!
De omfattande tillslagen mot HBTQ+-organisationer och människorättsförsvarare i Turkiet är djupt oroande och oacceptabla. Aktivister har frihetsberövats, organisationers kontor har genomsökts och webbplatser och konton i sociala medier har blockerats. Organisationer och deras företrädare utsätts samtidigt för rättsliga processer som riskerar att ytterligare begränsa deras möjlighet att verka.
Detta är inte bara ett angrepp på HBTQ+-personers rättigheter. När människor förföljs för att de organiserar sig och försvarar mänskliga rättigheter hotas också föreningsfriheten, yttrandefriheten och utrymmet för ett fritt och demokratiskt civilsamhälle.
Sveriges regering måste reagera tydligt för att skydda de drabbade. Sverige bör ta upp utvecklingen direkt med Turkiets regering och driva frågan inom EU och andra internationella forum. Människorättsförsvarare som frihetsberövats för sitt legitima arbete måste friges, och HBTQ+-organisationers rätt att organisera sig, uttrycka sig och verka fritt måste försvaras.
Vi står i solidaritet med vår tidigare turkiska partnerorganisation KAOS-GL, samt vår partnerorganisation ERA:s turkiska medlemsorganisationer. ERA (LGBTI Equal Rights Association for the Western Balkans and Türkiye) är ett regionalt nätverk som samlar och stärker HBTQ+-organisationer i Turkiet och på västra Balkan, och som arbetar för mänskliga rättigheter, jämlikhet och inkludering.
Den senaste tidens kraftiga upptrappning av repressionen mot HBTQ+-rörelsen får inte mötas med tystnad – och inte heller med minskat internationellt stöd. När utrymmet för civilsamhället krymper behövs solidaritet och stöd till dem som fortsätter att försvara demokratiska fri- och rättigheter.
Oscar Ernerot
Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Diana Ghafour
Ordförande HBTQ+S
Redan för ett halvsekel sedan sa Olof Palme: ”Klimatet är den viktigaste frågan.”
På söndag 23 augusti fylls Stockholms gator av den största klimatdemonstrationen på åratal, och Palmecentret är självklart där, tillsammans med en stor mängd civilsamhällesorganisationer, däribland LO Stockholms län och Kommunal Stockholm. Engagerade människor reser från olika delar av landet för att vara med.
Vi samlar våra krafter för att sätta ljuset på rättvis klimatomställning i valet. Läget är kritiskt. Men det är fullt möjligt att skapa en hållbar välfärd där alla på jorden kan leva ett anständigt liv, i balans med planeten.
Kom du med, eller var med på håll!
Samling i Vasaparken från kl 12.00. Avmarsch kl 13.00.
Naturskyddsföreningen, Rebellmammorna, Rebellpapporna och Researchers’ Desk är initiativtagarna till demonstrationen. Över 200 organisationer har anslutit sig och fler tillkommer.
Palmecentrets partnerorganisation Institute of Politics and Governance (IPG) har etablerat initiativet Women Power Hub för att stärka kvinnors roll i politiken. Tidigare kände sig många politiskt aktiva kvinnor ensamma och utsatta. De arbetade isolerat med begränsade resurser och små personliga nätverk – vilket gör det svårt att påverka politiska beslut i Filippinerna som präglas av utbredd korruption. Särskild på lokal nivå fattas beslut ofta genom gentjänster och ekonomiska beroenden snarare än demokratiska processer.
Men i sex lokalsamhällen har kvinnliga politiker och kvinnoorganisationer nu börjat samarbeta på nya sätt, där kvinnor organiserar sig gemensamt för att stärka sitt inflytande och bidra till mer öppna och demokratiska beslutsprocesser.
Foto: VozEs
I flera av Colombias mest utsatta regioner – Amazonas, Chocó och Sierra Nevada – hotas naturen av avskogning, gruvdrift och klimatförändringar. Samtidigt saknar unga ofta möjligheter att påverka de politiska beslut som avgör deras framtid.
Palmecentrets partnerorganisation VozEs arbetar för att förändra detta. De har startat ett utbildningsprogram i samarbete med regionala myndigheter och Colombias pedagogiska universitet för att utbilda unga miljöledare och stärka ungas möjligheter att demokratiskt påverka utvecklingen i sina samhällen. Under 2025 deltog 800 ungdomar från åtta landsbygdskommuner i Chocó.
I regioner präglade av fattigdom, konflikt och organiserad brottslighet bidrar arbetet både till att skydda Amazonas och till att stärka demokratin genom att fler unga engagerar sig i samhällsbeslut.
För kolberoende lokalsamhällen i Serbien riskerade den gröna omställningen att bli alltför teknisk och toppstyrd, utan tillräcklig hänsyn till arbetstillfällen och de människor som påverkas mest. Men Palmecentrets partnerorganisation Democratic Dialogue Network (DDN), tillsammans med andra organisationer i civilsamhället, bidrog till att förändra detta och skapa en mer inkluderande process med ökade möjligheter för befolkningen att kunna påverka sin framtid (dvs. en mer rättvis klimatomställning).
Det afrikanska frihandelsavtalet AfCFTA omfattar över en miljard människor och kan få stor betydelse för sysselsättning och arbetsvillkor. Trots detta stod fackföreningar länge utanför både förhandlingar och genomförande av avtalet.
Genom stöd från Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) har situationen nu börjat förändras. Fackliga organisationer i nio afrikanska länder har stärkt sin organisering. I både Rwanda och Namibia har man fått plats i nationella kommittéer som ansvarar för implementeringen av frihandelsavtalet. Det innebär att arbetstagarnas perspektiv för första gången finns representerat i viktigt beslut om handel och ekonomisk politik.
Tillsammans stärker vi människors möjligheter att organisera sig för att ta makten över sina liv. Läs mer om framsteg för demokrati och rättvisa som ditt stöd har bidragit till i vår verksamhetsberättelse:
Matutdelare i Sydafrika, så kallade ”food handlers”, serverar dagligen skolmåltider till över nio miljoner barn inom det nationella skolmatsprogrammet. Trots arbetets betydelse har de länge betraktats som ”volontärer” och saknat tillgång till grundläggande rättigheter, inklusive ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
De kvinnliga arbetarna har fått stöd från Palmecentrets partnerorganisation Labour Research Service (LRS) för att organisera sig, mobilisera protester och genomföra kampanjer i sociala medier. Det gav konkreta resultat: för första gången kunde matutdelare få tillgång till arbetslöshetsersättning! Samtidigt tog utbildningsdepartementet bort ordet ”volontär” ur yrkestiteln.
Renhållningsarbetare i Elbasan har länge arbetat under dåliga villkor med låga löner och begränsat inflytande. Många av dem tillhör romska och egyptiska minoriteter och arbetar i en sektor som ofta är undervärderad trots sin avgörande roll i samhället.
Genom organisationen Youth Roma and Egyptian Movement (YREM) har arbetare kunnat dokumentera problemen och formulera gemensamma krav på rättvisa löner för att driva igenom förbättringar. Bland annat lyckades de få till löneökningar på 12,5% för avfallstransportarbetare, samt har tagit viktiga steg mot starkare social dialog mellan arbetare, företag och lokala myndigheter.
Foto: YREM
Tiotusentals människor som flytt kriget i Myanmar har länge levt i flyktingläger i Thailand utan möjlighet att arbeta lagligt och försörja sina familjer. Osäkerheten har ökat ytterligare av kraftigt minskat internationellt bistånd.
Men tack vare ett gemensamt påverkansarbete av en progressiv parlamentarisk partner i Thailand, organisationer i civilsamhället och nätverket SocDem Asia börjar situationen nu att förändras och levnadsvillkoren i Thailands gränsområden att adresseras. Det har resulterat i att omkring 40 000 flyktingar från Myanmar har fått arbetstillstånd av den thailändska regeringen. Det har också öppnat upp för vidare diskussioner om tillgång till sjukvård och skola samt en mer långsiktig social inkludering.
För många offentliganställda i Eswatini räcker lönen inte till en trygg och bra bostad. I de lägsta lönegraderna tvingas många till och med att leva i enkla skjul samtidigt som levnadskostnaderna ökar. Men efter påverkansarbete från den nationella fackliga centralorganisationen TUCOSWA och flera medlemsförbund beslutade regeringen att införa ett bostadsbidrag på E2 000 per månad för låginkomsttagare inom offentlig sektor.
Foto: TUCOSWA
Fackföreningar spelar en viktig roll i att synliggöra arbetsförhållanden och arbetstagares villkor i samhällsdebatten. I Bosnien och Hercegovina ger traditionella medier sällan utrymme för arbetstagarnas perspektiv och frågor om arbetsvillkor och fackliga rättigheter.
För att förändra detta lanserade Božo Marić, ordförande för fackförbundet Public Administration Trade Union of Republika Srpska, en podcast. Programmet nådde redan under de första 40 dagarna omkring 1,5 miljoner visningar på Youtube och sociala medier.
Tillsammans stärker vi arbetares rättigheter! Läs mer om fler segrar som ditt stöd har bidragit till i vår verksamhetsberättelse:
Angie Mata skulle egentligen ha deltagit på förra årets Palmedag för att berätta om hennes expertområde: rättvis klimatomställning i transportsektorn i Filippinerna. Men dagen innan hon skulle resa drabbades ön Cebu där hon bor av en kraftig tyfon.
Tyfonen Kalmaegi (eller Tino som den benämns i Filippinerna) orsakade en enorm förödelse. Hela småstäder svämmades över och hundratusentals människor tvingades fly sina hem. Angie var en av dem.
– Det fanns ingen tid att hinna reagera, vattnet steg snabbt. Allt i mitt hem flöt, berättar hon.
Angie var först fast i sitt hus när översvämningen slog till och var rädd för sitt liv. Vattnet hann stiga henne ända upp till bröstet innan hon lyckades ta sig ut.
– Jag hade mitt barnbarn på ryggen och adrenalinet kickade in. Den natten sov vi i våra lerdränkta kläder och utan att ha kunnat äta något.
Angie arbetar för det filippinska transportarbetarfacket NCTU, vilket är en av Palmecentrets samarbetspartners som nu drabbas hårt av Tidöregeringens riktade nedskärningar.
Läs mer: Palmecentrets solidaritetsarbete hotas av snabba nedskärningar.
NCTU startades för att organisera transportarbetare för bättre villkor. Det handlar bland annat om jeepneyförare – jeepneys är små bussar som upptar kollektivtrafiken i Filippinerna.
Jeepneys är en slags mini-buss.
De senaste åren har organisationen särskilt arbetat för att omställningen till en grönare kollektivtrafik ska ske på ett schysst och rättvist sätt. Den filippinska regeringen har nämligen beslutat att de gamla dieseldrivna jeepneybussarna ska fasas ut för att minska miljöpåverkan. Utan en ny miljövänlig buss får förare inte längre tillstånd att köra passagerare.
Vid första anblick verkar det kanske som ett bra förslag för både passagerare och förare, då förarna förmodligen är den grupp som är allra mest utsatta för luftföroreningar från avgaserna. Problemet är att som jeepneyförare hyr eller äger man oftast sin egen buss och kör en specifik rutt. Och enskilda förare och små familjeföretag har helt enkelt inte råd att köpa de nya, modernare bussarna. I stället förväntades stora internationella företag komma in och ta över.
Men NCTU, med stöd från Palmecentret, har arbetat för att bussförarna ska bilda kooperativ, för att därmed tillsammans kunna ta banklån och köpa in de nya, miljövänligare bussarna.
Genom kooperativen har förare dessutom gått från att vara informella arbetare till att numera ha en formell anställning, med en fast minimilön och sociala förmåner. Det innebär också bättre arbetsvillkor, som att inte behöva arbeta lika långa pass utan vila. En jeepneyförare kunde exempelvis arbeta 16-18 timmar om dagen, sex dagar i veckan och ändå inte tjäna tillräckligt för att försörja sin familj.
– Livet för förare har förändrats. När du arbetar informellt handlar allt om att klara dagen och du tänker inte på om du skulle bli sjuk i morgon, säger Angie.
Nu lobbar NCTU också för att ändra systemet så att busstrafiken i städerna ska finansieras genom att myndigheterna sluter servicekontrakt med kooperativen. Då slipper förarna vara beroende av enbart passageraravgifter, utan skulle kunna tjäna drägligt även på rutter som bedöms som socialt nödvändiga men som inte är kommersiellt gångbara.
Angie menar att omställningen av busstrafiken har kommit ungefär halvvägs. Och hon har svårt att föreställa sig vad förlorat stöd från Palmecentret i det här skedet faktiskt skulle innebära. Effekterna skulle inte gå att se med en gång, säger hon. Men hon menar att risken är stor att kooperativen kan komma att slås ut av stora företag.
– Regeringen driver på för att små kooperativ ska försvinna, säger Angie.
– De politiska förslagen är inte till förmån för små aktörer, de vill att stora företag ska komma in.
NCTU är också den fackliga aktör i transportsektorn som förhandlar med regeringen, och om de skulle försvinna finns det ingen annan som kan fylla det tomrummet.
– Vi hoppas att vi kan fortsätta organisera oss för att förbättra livet för förare och få till en hållbar transportsektor i Filippinerna, säger Angie.
– Vi behöver verkligen solidaritet för att kunna fortsätta vår verksamhet.
Med stöd från Palmecentret och Kommunal kunde den nationella, fackliga organisationen National Confederation of Transport Workers Union (NCTU) bildas, som i dag kan förhandla direkt med regeringen. De har alltså gått från att vara en oorganiserad och utsatt grupp till en stark samhällsaktör.
Även Handelsanställdas förbund har stöttat NCTU, särskilt i deras arbete för en rättvis klimatomställning.
Skriv under för att rädda Palmecentrets solidaritetsarbete!
Almedalsseminarium: Demokratin i skuggan av förändring
📅 Tisdag 23 juni kl 8:00
📍 LO:s scen, Donners Eventhall på Mellangatan 9 + online.
Svenskt bistånd genomgår just nu omfattande förändringar. Beslut och metoder har genomförts som urholkat Sveriges trovärdighet internationellt och ersatt demokratisk förankring med toppstyrda beslut utan förankring i forskning eller verklighet. På kort tid har en rad beslut fattats som påverkar prioriteringar, arbetssätt och relationer till civilsamhället och de länder där Sverige verkar. Kritiker menar att utvecklingen innebär ökad politisk detaljstyrning och minskat utrymme för långsiktighet, kunskap och lokal förankring, medan regeringen framhåller behovet av tydligare styrning, effektivitet och nya prioriteringar.
Vad innebär dessa förändringar i praktiken? Vilka konsekvenser får de för människor och organisationer i samarbetsländer? Och var går gränsen mellan legitim politisk styrning och odemokratiska beslut som riskerar att undergräva biståndets långsiktighet, trovärdighet och oberoende?
I detta seminarium presenterar vi en genomgång av 50 konkreta beslut och förändringar inom svensk biståndspolitik. Vi diskuterar vad som står på spel – för biståndets effektivitet, Sveriges internationella roll och förtroendet för politiken.
