Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
”Den 1 maj är solidaritetens dag, och solidariteten känner inga gränser. Den blir nära och påträngande i en värld där människor lever i förtryck och förföljelse, i svält och elände. Den angår oss alla”.
Så öppnade Olof Palme sitt första maj-tal i Kramfors 1964. Och vi gör oss gott att bli påminda om det i dag, nästan 60 år senare.
Världen går i fel riktning. Demokratin är på tillbakagång, globalt och på hemmaplan. Krig och upprustning har tagit över den internationella agendan i en tid när vi behöver fokusera på den gemensamma säkerheten för att möta det globala klimathotet. Och för 11 månader sedan slog världen ett tråkigt rekord. För första gången någonsin befann sig 100 miljoner människor på flykt, från konflikter, våld och förföljelse. Det är drygt en procent av världens befolkning, eller uttryckt på annat sätt, nästan 10 gånger så många människor som bor i Sverige.
Hur svarar den svenska regeringen? Jo, genom att frångå enprocentmålet i biståndet och dra ner på stödet till världens fattiga, till FN och genom att begränsa förutsättningarna för biståndsorganisationer att bedriva sitt påverkansarbete, genomföra granskningar och lyfta människorättsförsvarares röster i Sverige och Europa.
Biståndsmedlen begränsas till närområdet och används till att främja svenska handelsintressen och återvandring. De som drabbas hårdast är världens fattiga och de människorättskämpar som för en svår kamp för demokrati, fackliga rättigheter eller jämställdhet.
Det är nu vår solidaritet sätts på prov. Det har sagts att mänskliga rättigheter är lätt att försvara och stå bakom så länge de inte ifrågasätts.
Nu behövs vi i arbetarrörelsen. Som en politisk motkraft, som folkrörelse och som enskilda medborgare.
Stå upp för den internationella solidariteten.
– Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
Tillsammans gör vi mer solidaritet och mer demokrati – ge ditt stöd till människor och folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter.
Förra årets Global Rights Index visade en fortsatt nedåtgående trend för arbetares rättigheter i världen. Enligt rapporten gör 87 procent av länder inskränkningar på strejkrätten, i 77 procent av länder hindras arbetares organisering och våldet mot fackliga ledare ökar.
Palmecentret stöttar partners i flera av de tio värsta länderna att arbeta i 2022, bland annat Eswatini och Burma/Myanmar:
Sedan 2021 har våld och repression ökat i Eswatini när demokratiprotester brutalt slogs ned. Minst 72 demonstranter dödades och hundratals skadades. Yttrandefrihet och rätten att organisera sig har kraftigt inskränkts.
– Nu rör sig soldater och polis på gatorna och vi har utegångsförbud nattetid. Det har blivit svårt för vanliga medborgare att göra något för att förbättra sina liv och för arbetare att organisera sig, säger Wander Mkhonza, generalsekreterare och en av grundarna till landets textilarbetarfack ATUSWA.
18 000 personer jobbar inom textilindustrin i Eswatini. Alla företag utom ett är utlandsägda. Produktionsmål som inte nås tvingar arbetare till obetald övertid. En symaskin som går sönder leder till reducerade arbetstimmar. Och anslutning till ett fackförbund innebär förlorad möjlighet till lån och risk att avskedas för bagatellartade fel. Det senare var Wander Mkhonza själv med om.
– Men jag gick till rätten och vann. Arbetsgivaren medgav då att jag avskedades för mitt engagemang i fackföreningen.
Berättelsen är ifrån 2022. Läs den i sin helhet.
Den internationella fackliga samorganisationen ITUC uppmärksammande särskilt situationen i Eswatini tidigare i april i år: Läs mer.
– Alla viktigare fackliga ledare är eftersökta av militären. Några av dem har gripits, andra gömmer sig. Det finns fortfarande människor som vågar protestera öppet, men någon normal facklig verksamhet går inte att bedriva.
Det berättar den fackliga ledaren Khaing Zar vid ett intervjutillfälle i höstas. Hon lever numera i exil i Tyskland då hon tvingades att lämna landet efter militärkuppen i februari 2021.
Kuppen väckte enorma protester och tusentals modiga människor gav sig ut på gatorna för att visa sin avsky. De flesta var unga kvinnliga textilarbetare.
Men militärregimen svarade med brutalt våld. Oberoende media förbjöds och en 16 arbetarorganisationer förklarades olagliga. Arbetare och fackliga aktivister arresterades och dödades för att ha deltagit i protester och strejker. I mars förra året hade minst 1600 människor dödats av säkerhetsstyrkor och fler än 12 500 personer fängslats.
Trots den allvarliga situationen har Sveriges regering valt att skära ner det svenska biståndet till Burma med 60 procent.
– Minskningen går stick i stäv med statsministerns regeringsförklaring där civilsamhälle och demokratiaktivister skulle vara prioriterade, kommenterade Michael Hauer, Palmecentrets Asien-chef, efter beskedet i vintras.
Läs mer om Khaing Zar och situationen i Burma.
Gör mer demokrati – ge ditt stöd till människor och folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.
AFRY’s decision to leave Myanmar welcome but concerns remain
Vi välkomnar AFRYs beslut att dra sig ur de tre dammbyggen i Burma där företaget är involverade. Samtidigt är det häpnadsväckande hur ett företag av AFRYs kapacitet kan negligera vägledande internationella ramverk och riktlinjer för ansvarsfullt företagande och mänskliga rättigheter. Att jobba direkt med en militärdiktatur som är i krig med sin egen befolkning borde ha rest varningsflaggor hos AFRY för länge sedan.
Svenska företag som arbetar internationellt har ett ansvar att säkerställa att man inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter. Här har AFRY uppenbarligen brustit och man borde rimligen fundera på vilka konsekvenser detta bidragit till.
– Michael Haur, Asienchef på Palmecentret.
The Swedish engineering firm AFRY has announced its intention to withdraw from Myanmar, where it has been involved in controversial hydropower projects for over two decades. The undersigned organisations welcome the move to stop doing business with the military junta but remain deeply concerned about AFRY’s delayed response and failure to realise the gravity of its dealings with the Myanmar military.
AFRY’s decision to leave Myanmar comes after criticism from local and international human rights organisations. AFRY allegedly disregarded sustained opposition from communities affected by its dam projects, and continued to cooperate with and receive payments from Myanmar authorities after the military coup in 2021. According to leaked documents, obtained by Justice For Myanmar, AFRY received almost USD 5 million in consultancy fees directly from the Department of Hydropower Implementation of the junta’s electricity ministry.
AFRY’s conduct in Myanmar raises serious questions about the company’s human rights due diligence procedures. It took the company more than two years after the attempted military coup to announce its exit, and it chose to do business with the Department of Hydropower Implementation after it was illegally taken over by the Myanmar military, which stands accused of genocide, war crimes, and crimes against humanity. AFRY’s cooperation with the junta continued despite EU sanctions on the State Administration Council and junta leadership.
Now that AFRY has announced its intention to withdraw from Myanmar, we urge the company to:
The company’s shareholders and financiers, including several big Swedish banks, should also act to ensure that the company takes these necessary steps, which are in line with the investors’ own human rights commitments.
Olof Palmes Internationella Center
Internationell Utblick: Israel och Palestina – Politisk och humanitär krisTid och plats: Måndag 8 maj kl 18.00. ABF-huset, Katasalen, våning 1, Sveavägen 41.
Pris: Entré 90 kr, 70 kr för studerande och pensionärer och 45 kr för ABF Plus-medlemmar.
Efter en tid i medieskugga har det politiska och humanitära läget i Israel och Palestina uppmärksammats igen. Det beror dels på att Israels våld mot palestinierna på Västbanken har eskalerat – enligt FN var 2022 det blodigaste året på många år, och dödandet har fortsatt in på 2023.
En annan sak som fått uppmärksamhet på sistone är de massiva protesterna på Israels gator mot den nya högerextrema regeringens försök att försvaga demokratin i landet.
På seminariet ges en aktuell lägesrapport och vi ställer bland annat följande frågor: Vad kan göras för att kyla ner situationen på Västbanken? Hur kan det komma sig att ockupationen kan fortgå och förvärras år efter år? Kan proteströrelsen i Israel leda vidare till en förändrad syn på ockupationen också hos det israeliska folket? Vad behöver det internationella samfundet, särskilt EU och Sverige, göra för att en rättvis fred ska uppnås? Vad innebär den svenska högerregeringens dramatiska nedskärningar av biståndet till det palestinska civilsamhället?
Thomas Hammarberg, människorättsexpert och sakkunnig om Israel-Palestina-konflikten
Magnus Hellgren, chef för UDs Menaenhet, tidigare Sveriges ambassadör i Israel
Evin Incir, Europaparlamentariker, vice ordförande i EPs rapportgrupp om Palestina – med på länk
Hans Josefsson, ämnessakkunnig och tidigare förbundssekreterare i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, samtalsledare
Arrangeras av ABF Stockholm, Olof Palmes Internationella Center och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet
Palmecentret har tagit fram ett digitalt studiematerial.
Delta i civilsamhällets rådslag för rättvis klimatomställningVad behöver ske för att Sverige ska öka takten i klimatpolitiken och ta sitt ansvar enligt Parisavtalet? Och hur kan klimatomställningen göras på ett rättvis sätt – såväl hemma som globalt?
Allians för Rättvis Klimatomställning (ARK) välkomnar civilsamhällets organisationer till ett demokratiskt rådslag den 6 maj där vi diskuterar detta och lär av varandra. Det vi kommer fram till använder vi för att sätta tryck på politiken för en kraftfull och rättvis klimatomställning. Samt för att arbeta med frågan i våra egna organisationer.
Palmecentret, som har tagit initiativ till ARK, är självklart på plats! Även våra medlemsorganisationer Handels och Hyresgästföreningen deltar.
Vill din organisation också vara med?
Feministisk utrikespolitik är mer än en etikett
Enligt utrikesminister Tobias Billström var Sveriges feministiska utrikespolitik en etikett snarare än ett politiskt ramverk. Att slopa den skulle därför inte göra särskilt stor skillnad på innehållet.
Palmecentret sammanställde 2018 en rapport om effekterna av Sveriges feministiska utrikespolitik. Den visade att ”etiketten” hade betydelse, eftersom den också rymde en utrikespolitik som satte jämställdhetsfrågor på den internationella agendan. Inte minst i FN:s säkerhetsråd.
Politiken har också beskrivits ge hopp och stöd till kvinnorättskämpar runt om i världen, samt öppnat dörren för andra länder att ta efter.
Så vad sänder slopandet av ”etiketten” för budskap? I tider av kamp mot förtryck, våld och för rätten till sin egen kropp i Afghanistan, Iran, Mexiko, USA och på många andra platser.
Särskilt i kombination med nedskärningar i biståndet. För vi vet att kvinnorna – som redan i dag utgör 70 procent av världens fattiga – drabbas värst när den rika världen tittar bort. Precis som att vi vet att satsningar på flickor och kvinnor betalar sig mest.
En feministisk utrikespolitik är därför mer än en etikett. Det är ett åtagande och ett löfte att världens kvinnor och flickor inte glöms bort.
I What about Sweden’s Feminist Foreign Policy – Voices from around the world (2018) intervjuar Anna-Karin Johansson åtta inflytelserika personer från runt om i världen och i Sverige om den feministiska utrikespolitikens avtryck.
Ge ditt stöd till människor och folkrörelser som kämpar för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Bli månadsgivare till Palmecentret eller swisha en gåva till 123 24 060 72.
Den feministiska revolutionen i Iran
Just nu pågår en feministisk revolution i Iran. Unga kvinnor kastar de påtvingade slöjorna och klipper håret för att visa sitt ursinne över regimens mord på Jina (Mahsa) Amini. De som protesterar riskerar sina liv när de står upp mot förtryckarna, som brutalt slår tillbaka med massarresteringar, misshandel och framtvingade bekännelser. Trots detta fortsätter en bred opposition att protestera för sina grundläggande mänskliga rättigheter. Vad händer i landet och hur ser kvinnors situation ut? Vilken roll har kvinnorörelsen för oppositionen i landet?
Under samtalet uppmärksammar vi den fängslade författaren och människorättsjuristen och nyblivna Olof Palmepristagaren Narges Mohammadi med en direktrapport från händelserna i Iran och hur ordet används för att stärka kvinnornas kamp.
Balsam Karam, Helin Sahin och Margot Wallström.
Evenemanget presenteras i samarbete med Globala Torget och Olof Palmes Internationella Center.
Littfest är Sveriges största litteraturfestival och har arrangerats i Umeå sedan 2007. Festivalen pågår mellan 16-18 mars.
Replik: Målet är fred i Mellanöstern – varför förstöra debatten?
Olof Palmes Internationella Center har tagit fram ett digitalt studiematerial om Palestina. Materialet riktar sig speciellt mot ungdomar som vill öka sin förståelse om ungas situation i Palestina och bättra på kunskapen om konflikten i Mellanöstern.
Detta studiematerial har granskats med förstoringsglas av Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner. I en debattartikel i Dagens ETC går han till hårt angrepp mot hur fakta har använts i materialet och menar att Palmecentret lierat sig med krafter som hyllar terrordåd mot civila.
Kritiken mot materialet hade i någon mån gått att förstå om Kristofer Åberg faktiskt hade visat på svagheter och faktafel. Men tvärtom har han fel på punkt efter punkt.
• Om hur kriget 1948 skildras i materialet skriver Åberg: ”Man lyfter bara fram israeliska krigshandlingar i samband med att kriget 1948 bröt ut – detta trots att Israel välkomnade FN:s beslut och att det var den arabiska sidan som valde krig.” I studiematerialet står det: ”Sionisterna välkomnade delningsplanen medan araberna förkastade den”. Vidare sägs att: ”När staten Israel utropades den 14 maj 1948 gick de angränsande arabstaterna till attack och ett regelrätt krig utbröt”. Och de exempel på krigshandlingar som lyfts fram är en från vardera sidan.
• Angående BDS (bojkott, desinvestering och sanktioner) skriver Åberg: ”Man uttrycker sig också i positiva ordalag om BDS – en kampanj som motarbetar hela Israels existens.” I studiematerialet står det att: ”Många organisationer, däribland Palmecentret, anser det fel att handla med produkter från illegala bosättningar, men har inte tagit ställning för att bojkotta varor och tjänster från företag som verkar inom staten Israels gränser.”
Om utrymmet tillät skulle vi kunna fortsätta stycke för stycke att visa på felaktigheter i Kristofer Åbergs artikel. Men vi tror inte att Kristofer Åberg egentligen är ute efter att korrigera faktafel. Utan att det bakomliggande syftet är ett annat, som vi som socialdemokrater har svårt att förstå.
Kristofer Åbergs läsning av studiematerialet är ytterst selektiv och bortser helt från den förståelse och försvar för Israels existens som finns där. Kritiken måste därmed antas syfta till att tysta kritiken mot ockupationen och snedvrida debatten till att handla om ”för eller emot Israel”, vilket tyvärr enbart tjänar den israeliska extremhögerns agenda.
Det finns inga tvivel om att den israeliska ockupationen av Palestina strider mot folkrätten. Var och en som besöker Västbanken eller Gaza kan inte låta bli att bli djupt omskakad över hur ockupationen påverkar varje liten del av vardagen och den förnedrande behandling som palestinier hela tiden utsätts för.
För oss socialdemokrater, med den tradition av internationell solidaritet som vår rörelse utgår från, är det självklart att denna ockupation måste upphöra och konflikten i Mellanöstern få en fredlig upplösning.
Som vi säger i studiematerialet finns för svensk arbetarrörelse ingen tvekan. Den står stadigt i sitt synsätt att både israeler och palestinier förtjänar att få leva i fred, sida vid sida, i två fria, livskraftiga och demokratiska stater. Med folkrätten som grund, och en historia av solidaritet med människorna i regionen fortsätter kampen för en rättvis och hållbar fred.
Välkommen till ett samtal om Turkiet inför det kommande valet i maj.
NÄR: Tisdag 18 april kl 18.00.
VAR: ABF-huset, Katasalen, våning 1, Sveavägen 41, Stockholm.
Entré 90 kr, 70 kr för studerande och pensionärer och 45 kr för ABF Plusmedlemmar. Köp biljetter här!
Turkiet har gått från att vara en demokrati till att bli en skenbar sådan under presidenten Erdogans styre. Förtryck och förföljelse tillhör idag vardagen för oppositionella och aktiva i civilsamhället, för akademiker och den fria pressen likaså. Erdogan och hans islamkonservativa parti AKP har under stora delar av 2000-talet regerat och haft en till början reformvillig agenda. Grova inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter har så småningom skett allt eftersom rättväsende, media och andra betydande institutioner kontrollerats allt mera.
Efter försök till en statskupp 2016 som regeringen fick kontroll över, utpekade och fängslade den turkiska regeringen meningsmotståndare mot bakgrund av lösa anklagelser att dessa skulle tillhöra Gülenrörelsen eller PKK. Bland de fängslade finns också den tidigare oppositionsledaren Selahattin Demirtas. Åtskilliga personer har flytt utomlands. Förföljelsen av minoriteter, särskilt kurderna, har skärpts. Ekonomin har kraftigt försämrats med en inflation på över 80 procent, och med en ökad arbetslöshet. Jordbävningskatastrofen som drabbade landet i början av februari med tiotusentals döda har visat på svagheterna i den turkiska statsapparaten och infrastrukturen.
2023 fyller den turkiska republiken 100 år. Landet har blivit en allt mera politisk och militär aktör inte bara i östra Medelhavsregionen, men också i Syrien och Kurdistans regionala regering i Irak, och behåller ett järngrepp över Europa med över fyra miljoner syriska flyktingar i landet. Samtidigt har Turkiet bromsat en ratificering av Sverige och Finland som nya medlemmar i Nato och också stärkt sin ställning internationellt genom att medla mellan Ukraina och Ryssland.
Inför valet 2023 samlas nu en bred opposition kring en gemensam kandidat som kan utmana president Erdogan. Hur är Turkiets situation politiskt, ekonomiskt och utrikespolitiskt sett? Vilka är utsikterna inför valen 14 maj och tiden därefter? Hur ska Sveriges nuvarande relationer till Turkiet bedömas?
Samtalsleder gör Thomas Hammarberg, människorättsexpert och tidigare Europarådets rapportör om Turkiet.
Evenemanget arrangeras av ABF Stockholm, Olof Palmes Internationella Center och OSSE-nätverket.
”Anmärkningsvärt och allvarligt” – Sveriges klimatomställning backarMed den nya regeringens politik ökar utsläppen i stället för att minska. I sin senaste rapport kritiserar Klimatpolitiska rådet bristen på ledarskap i klimatfrågan.
”Det vore anmärkningsvärt och allvarligt om minskningen nu inte bara skulle gå för sakta, utan vändas i motsatt riktning. Det skulle bli första gången under åtminstone två decennier som förändringar av Sveriges nationella politik sammantaget leder till ökade utsläpp av växthusgaser”, skriver de bland annat.
Forskarna i rådet understryker att hela den samlade politiken behöver bidra till omställningen, och att en kraftfull klimatomställning skulle hjälpa oss att nå i stort sett alla andra samhällsmål. Som exempelvis en tryggare ekonomi, bättre folkhälsa, starkare välfärd, säkerhet och en levande natur.
En klimatomställning som samtidigt ökar jämlikheten i samhället är en av Palmecentrets viktigaste frågor. Just nu jobbar vi tillsammans med Hyresgästföreningen och Handelsanställdas förbund och andra delar av civilsamhället i Allians för rättvis klimatomställning för att driva på för en snabbare och rättvis omställning i Sverige, där vi tar vårt globala ansvar enligt Parisavtalet.
