Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Vid en första anblick kan den stora mängden val under supervalåret tyckas vara ett triumftåg för det demokratiska styrelseskicket. Men verkligheten är betydligt mer komplex och bekymmersam.

Om vi bryter ned siffrorna försvinner snabbt illusionen av demokratisk inkludering. 25 procent av av valdeltagarna i de 74 val som hållits det gångna året hade enbart en möjlig kandidat att rösta på.  finns bara ett enda parti att rösta på. I ytterligare 20 procent av fallen sitter oppositionspolitiker i fängelse, och i många länder lever journalister, författare och fackliga företrädare under hot eller har mördats för att uttrycka sina åsikter. Kvar blir en handfull länder – och även bland dessa är situationen ofta långt ifrån idealisk.

Ett exempel är Moldavien, som i år genomfört Europas minst demokratiska val sedan andra världskriget enligt OSCE. Valet har rapporterats innehålla köpta röster, påverkan av trollfabriker och storskalig spridning av lögner och desinformation.

Det faktum att bara en liten del av de fyra miljarder människor som påverkas av supervalåret faktiskt får möjlighet att delta i fria, rättvisa val är alarmerande. 27 procent av de berörda är barn eller saknar rösträtt och bland de som kan rösta väljer många att avstå. Kvar återstår endast cirka 10 procent av de röstberättigande – av de fyra miljarder som påverkas av valen – som faktiskt har nyttjat sin möjlighet och kunnat delta i något som kan kallas ett ”demokratiskt” val i år.

Varför sviker då människor demokratin? Det är ingen brist på stöd för demokratin i teorin. Mer än 80 procent av världens befolkning föredrar demokrati som styrelseskick enligt World Values Survey.

”När människor vänder sig bort från demokratin eller röstar på auktoritära krafter handlar det ofta om frustration över vad demokratin inte har levererat.”

Det är inte svårt att förstå varför – demokratin har visat sig överlägsen andra system när det gäller att upprätthålla yttrandefrihet, rättsstatsprincipen och skyddet för minoriteter. Dessutom tenderar demokratiska nationer att leva i fredligare samklang med varandra. Men när människor vänder sig bort från demokratin eller röstar på auktoritära krafter handlar det ofta om frustration över vad demokratin inte har levererat.

Efter murens fall på 1990-talet utropades demokratins seger av många. Optimismen var stor, särskilt i forna Sovjetstater, där demokratin sågs som en väg till välstånd och frihet. Men i många fall levererades aldrig de ekonomiska framgångar som förväntades.

Ryssland är ett exempel – ett land som under 1990-talet hade en förhållandevis fri press och flerpartisystem. När dessa ekonomiska förväntningar grusades växte missnöjet, och den auktoritära ledaren Vladimir Putin kunde successivt stärka sitt grepp. Under årets val i länder som tillhörde Sovjet – Azerbajdzjan, Belarus, Ryssland och Uzbekistan försöker staterna inte ens upprätthålla en illusion av att valen skulle vara demokratiska. Fundamentala friheter, såsom yttrandefrihet och mötesfrihet, är kraftigt begränsade i dessa länder och statens mediekontroll och bristande möjligheter för oppositionella kandidater att överhuvudtaget delta på lika villkor underminerade trovärdigheten i valen, menar en enad internationell valobservatörskår med OSCE i spetsen.

Demokratin är ett krävande system. Det kräver engagerade medborgare, kompromissvilja och tid för att bygga hållbara lösningar. Och det är här utmaningen ligger – i en tid av ökande polarisering, falska nyheter och kortsiktigt tänkande tappar demokratin mark. För att hållbara demokratier ska kunna få fotfäste kan inte demokratier, som på 90-talet, ”exporteras” som en färdig lösning. Lokala kontexter, kulturella och historiska faktorer måste alltid tas i beaktande.

”I över hälften av de länder som hållit val under ”supervalåret” förväntas demokratin försvagas ytterligare enligt forskningsinstitutet V-dem.”

I dag är endast 16 procent av världens länder är liberala demokratier, och i över hälften av de länder som hållit val under ”supervalåret” förväntas demokratin försvagas ytterligare enligt forskningsinstitutet V-dem. Starka ekonomier och ökat välstånd, som historiskt har stöttat demokratin, är inte längre någon garanti. I stället pekar forskning på hur korruption och nepotism underminerar demokratins grundvalar.

Det är lätt att misströsta, men historien visar att demokratin går att vända tillbaka på rätt kurs. Det kräver dock mod, politisk vilja och en vision för framtiden. Demokratin måste utvecklas i takt med tiden och våga öppna sig ännu mer. Civilsamhället, kvinnor och unga måste få en tydligare röst i beslutsfattandet. Granskande institutioner och medier måste värnas och stärkas.

Även detta är något som stöds av V-dem, som lyfter olika principer för att vända en global auktoritär utveckling och inkluderar parametrar som starka civilsamhällen, att stärka horisontell ansvarsskyldighet, genom att ge institutioner som domstolar och parlament möjlighet att hålla den verkställande makten ansvarig för att motverka maktkoncentration, samt att främja internationella demokratiska allianser.

Under de senaste åren finns goda exempel på när man lyckats vända en auktoritär trend. Brasilien, Polen och Colombia är några exempel på detta och det har kunnat ske just i ljuset av V-dems principer, då länderna har haft starka konstitutioner och institutioner som stått upp mot försök till nedmontering. Man har haft starka civilsamhällen och man har haft stöd från det internationella samfundet, genom till exempel EU som satt press på auktoritära regeringar.

Demokrati är inte bara ett styrelseskick – det är en ständigt pågående dialog. Det är upp till oss att hålla den levande. Att försvara och utveckla demokratin är vår generations stora utmaning. Det är ett arbete som kräver både uthållighet och mod. Demokratin är inte döende – men den behöver vår hjälp för att kunna blomstra.

Artikeln publicerades först i Aktuellt i Politiken den 23/12-2024.

De senaste åren har en sak gjorts tydlig – freden är inget av naturen givet tillstånd och demokratin är vare sig statisk eller evig. Just nu pågår fler väpnade konflikter i världen än under någon annan tid efter andra världskriget. Och även där krig inte råder utmanas freden.

Världen är tätt sammanflätad av ekonomiska, kulturella och sociala system. Krig, hunger, klimatrelaterade kriser, ekonomiska katastrofer och auktoritära strömningar sprider sig utan hänsyn till nationella gränser. Det har aldrig varit viktigare än nu att se arbetet för att bygga demokrati, för mänskliga rättigheter, för fred och för frihet som en försvars- och säkerhetspolitisk prioritering.

Svantessons uttalande stämmer inte

Men i intervjuer under veckan har finansminister Elisabeth Svantesson gett nedskärningar i biståndet som exempel på hur Sveriges militära upprustning hittills kunnat finansieras ”utan att försämra andra delar av samhället”. Hon menar också att ”medborgarna tycker det är bra”. Det stämmer inte.

Svenska folket verkar, till skillnad från regeringen, se den nära kopplingen mellan en säker, human värld och Sveriges egen trygghet och säkerhet.

Sidas senaste årliga opinionsmätning visar motsatsen. Den visar att stödet för bistånd är mycket starkt bland svenska folket och andelen som vill att biståndet ska öka är den högsta på 23 år. Svenska folket verkar, till skillnad från regeringen, se den nära kopplingen mellan en säker, human värld och Sveriges egen trygghet och säkerhet. Och de försämringar i samhället Svantesson inte kan se, de ser vi i andra länder i form av färre flickor som får gå i skolan, minskade resurser till arbetet mot könsstympningar, sämre tillgång till rent vatten och bland de människor i fattigdom som inte längre får möjlighet att göra sin röst hörd.

Inte hållbart

Sedan Tidö-partierna tog över makten har anslagen för fredsinsatser redan minskat med 63 procent. Att ta resurser från arbetet som syftar till att krig, hunger och tyranni inte ska uppstå för att finansiera vår förmåga till upprustning är inte hållbart. Det är inte bara en kortsiktig och dyr strategi, den är också ett ineffektivt sätt att skapa säkerhet, enligt forskningen. Det är dags att regeringen förstår det som svenska folket redan vet – att biståndet är en långsiktig investering i vår trygghet och vår framtid.

Underskrivet av:

Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Mattias Brunander, Generalsekreterare, Diakonia
Klas Sellström, Verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika
Louise Lindfors, Generalsekreterare, Afrikagrupperna
Lotta Sjöström Becker, Generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Kerstin Bergeå, Ordförande, Svenska Freds
Anna Tibblin, Generalsekreterare, We Effect
Anna Kakuli, Tf generalsekreterare, Union to Union

M.fl.

Debattartikeln publicerades i Altinget den 17/1-2025.

I ett tal på Utrikespolitiska institutet och i en artikel på DN debatt argumenterar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) för att Sveriges utrikespolitik bör fokusera mer på nationella intressen.

Utrikespolitiken bör främja demokrati

I dessa tider av stora säkerhetsrisker, är det lätt att hålla med om att Sverige har varit tvungen att släppa den militära alliansfriheten för att samarbeta med dem som delar våra värderingar. Det är dock vanligt med missförstånd kring vår neutralitet, och det finns många exempel på konflikter och frågor i världen där vi tidigare har tagit tydlig ställning i enlighet med våra värderingar.

Självklart ska svenska politiker driva en politik som gynnar Sverige bäst. Vår övertygelse är att fred och säkerhet främst byggs genom tillitsskapande utbyte nationer emellan och genom att systematiskt verka för normbildning på områden som utgör grunden för människors livsvillkor: jämställdhet, klimatåtaganden, jämlikhet och demokrati.

En demokratisk, fredlig värld som möter klimathotet tillsammans främjar också nationella intressen.

Det handlar inte bara om moral, eller solidaritet som vi brukar benämna det, utan också om ett rationellt val. För det är viktigt att notera att en utrikespolitik som främjar demokrati och mänskliga rättigheter inte står i motsats till svenska intressen. Tvärtom kan det bidra till en mer stabil och förutsägbar internationell miljö, vilket gynnar oss både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. En demokratisk, fredlig värld som möter klimathotet tillsammans främjar också nationella intressen.

Sätt inte svenska intressen först

Enligt V-dem institutet vid Göteborgs universitet har den globala demokratin på kort tid backat flera decennier i utveckling. Autokratiska regimer har blivit djärvare och rättsstatliga principer undermineras i många länder. Att driva en utrikespolitik som fokuserar på snäva nationella intressen kan leda till att Sverige bidrar till denna negativa utveckling.

Sverige har en lång tradition av att stödja internationella insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Exempelvis genom åtaganden i den internationella arbetstagarorganisationen, ILO, där ratificerade konventioner styr arbetsmarknadsförhållanden globalt, eller det senaste åtagandet vid arbetskonferensen som partner i Global coalition for social justice.

En koalition som ska driva frågan om social rättvisa i världen gynnas knappast av en biståndspolitik som enbart sätter svenska intressen främst. Regeringen har övergett det så kallade enprocentsmålet och den feministiska utrikespolitiken, vilket både innebär ett avsteg från de värderingar som vårt samhälle bygger på, och minskar utrymmet att bistå människor runt om i världen som kämpar för sina grundläggande rättigheter.

Respektera mänskliga rättigheter

Vi delar inte regeringens åsikter om skatter och inkomstfördelning men förhoppningsvis delar vi oron och viljan att ta ansvar för demokratins utveckling. Demokrati och jämlikhet är tätt sammanlänkade. Nobelprisvinnande forskning, till exempel Acemoglu, Johnson och Robinson, visar också på att jämlika, demokratiska samhällen presterar bättre ekonomiskt än andra.

Stora inkomstklyftor leder till missnöje och populism, vilket rubbar tilliten till medmänniskor och samhället. Genom att främja jämlikhet och rättvisa arbetsvillkor globalt, kan Sverige bidra till att minska dessa klyftor och därmed stärka global demokrati och förutsättningar för fred.

Global handel är ett av Sveriges prioriterade intressen, enligt Malmer Stenergard. EU:s grundidé om att sammanfläta ekonomier för att på så sätt minska risken för väpnade konflikter håller än, och svensk ekonomi gynnas tydligt av handel med omvärlden. En viktig förutsättning är emellertid att handeln måste åtföljas av respekt för mänskliga rättigheter och krav på rimliga arbetsvillkor för dem som ingår i värdekedjorna.

Villkora inte biståndet

Svensk biståndspolitik har nyligen lagts om till att ha ett handelsperspektiv och att vi som givarland ska gynnas. Det finns dock flera argument för att bistånd inte bör villkoras på ett sådant sätt. Till exempel kan ett villkor om att köpa varor och tjänster från givarlandet leda till ineffektiv användning av resurser och högre kostnader. För att undvika handelskolonialism är det viktigt att mottagarländerna har ägarskap över projekten och att biståndet bidrar till att bygga lokal kapacitet.

I en tid då demokratin är under hot globalt bör Sverige i stället för att dra sig undan, intensifiera sitt utrikespolitiska ansvarstagande. På så sätt kan vi bidra till en mer fredlig och demokratisk värld vilket i slutändan också gynnar svenska intressen.

– Louise Olsson, förste vice ordförande LO,
– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Debattartikeln publicerades i Altinget den 10/1-2025.

Nu är ansökan för John Lindgrens Fredsfond öppen! Fonden söker stipendiater som vill engagera sig i och vara med och bygga framtidens fredsrörelse. Är du, din förening eller någon som du känner engagerad i frågor som rör demokrati, fred och säkerhet? Då kan ni söka till fonden här:

Ansökningsformulär

På kvällen den 14 januari håller Palmecentret workshopen ”Step into the donut” för alla som vill lära sig mer om donutekonomi tillsammans. Välkommen!

Under workshopen kommer du att lära dig om donutmodellen på ett interaktivt sätt. Tillsammans med andra får du möjlighet att reflektera över vad du verkligen bryr dig om i ditt liv, i din organisation och i världen. Vi funderar över hur världens utmaningar hänger ihop och hur vi kan arbeta för ett inkluderande samhälle inom planetens gränser.

PLATS: Hörsalen, Palmecentret, Sveavägen 68, Stockholm.

TID: Tisdag 14 januari, kl 17.30-20 (fika serveras)

Anmäl dig här!

Situationen i Gaza är apokalyptisk. FN:s flyktingorgan för de palestinska flyktingarna är huvudorganisationen i området för att den humanitära hjälpen ska kunna komma fram. Det är väl etablerat faktum att det bara är UNRWA som har den infrastruktur som krävs för att distribuera förnödenheter i de volymer som behövs. Detta är också en insikt som delas av andra större internationella hjälporganisationer på plats. 

Den israeliska regeringen har sedan krigets början, i strid mot internationell rätt, förhindrat att civilbefolkningen får tillräckligt med humanitär hjälp. En folkmordsutredning bedrivs sedan förra året av Internationella domstolen (ICJ) som också beordrat landet att släppa fram nödhjälpen. Israels förödande krigföring och bestraffning av civilbefolkningen har dock fortsatt i oavbruten styrka och nyligen har tre tunga organisationer (Human Rights Watch, Amnesty och Läkare Utan Gränser) också anklagat landet för folkmordshandlingar.  

Den israeliska regeringen har under lång tid bedrivit en kampanj mot FN:s organ för de palestinska flyktingarna. Organisationen är helt central för den palestinska befolkningens livsvillkor i området och för deras juridiska status som flyktingar. Om UNRWA försvinner hoppas Israel bland annat kunna undergräva kraven på flyktingarnas rätt att återvända. 

Nu har Sveriges regering åter gett efter för den israeliska kampanjen. Sverige riskerar därför att göra sig medskyldig till de brott mot mänskligheten och krigets lagar som Israel gör sig skyldig till genom att förhindra nödhjälp för civilbefolkningen.  

Sverige måste ändra sitt beslut och i stället stärka sitt stöd till UNRWA. Det är en fråga om vår grundläggande mänsklighet.  

– Oscar Ernerot, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center. 

När Hania Bitar var barn hände det att hennes pappa gav skjuts åt israeliska soldater. Hania och hennes syster trängde ihop sig i baksätet med de beväpnade männen. I dag vågar ingen palestinier närma sig en israelisk soldat.

– Nu ser de oss bara som terrorister, säger hon.

Hania Bitar på årets Palmedag i Malmö.

Det ger en bild av den tragiska utvecklingen i Mellanöstern. Situationen präglar förstås också aktiviteterna i organisationen PYALARA, som Hania var med och grundade efter studier i USA. Deras lilla kontor i Gaza är nu helt inriktat på att försöka skapa en någorlunda dräglig tillvaro för barn, trots det besinningslösa våld de lever mitt i. 

Skolan blir en paus från utsattheten

Man skulle kunna tro att barnen i Gaza är allt för traumatiserade för att orka koncentrera sig på skolarbete. Men när PYALARA försiktigt drog igång undervisning visade det vara precis tvärtom. Barnen längtade efter en ordnad tillvaro med lektioner och hemläxor.

Palmecentret har under lång tid stöttat organisationen som är inriktad på stärka ungdomar och ge dem en plats i samhället, med speciell inriktning på att lära ungdomar att hantera media. Men nu är fokus på att hjälpa barn som drabbas av Israels krigföring. I Gaza arbetar den lilla personalstyrkan på kontoret tillsammans med volontärer med psykosociala insatser. Hittills har man nått ut till 1 800 barn.

Verksamheten bedrivs förstås under mycket svåra förhållanden. Barnen och deras familjer måste flytta med kort varsel när den israeliska armén beordrar att ett område ska evakueras. Det är svårt att föra över pengar till Gaza, svårt att få tag på material och brist på mat.

Genom ditt stöd till Palmecentret bidrar du till att förbättra tillvaron för barnen i Gaza och många andra utsatta grupper.

Läs om vår akutinsamling för folket i Palestina.

Swisha en gåva!

Den fackliga centralorganisationen Trade Union Congress of Eswatini (TUCOSWA) har sett fackliga ledare dödas och tvingats i exil. Men med hjälp från LO och Palmecentret håller man ändå igång viss verksamhet.

– Stödet från Sverige gör det möjligt att utbilda fackliga ledare så att vi kan bygga en stark organisation och ge stöd till våra medlemmar. Det händer att polisen sitter med på utbildningarna och lyssnar på vad vi säger, berättar Bheki Ephraem Mamba som är ordförande.

Bheki Ephraem Mamba deltog på årets Palmedag i Malmö.

I ett land som Eswatini spelar facket rollen som en demokratirörelse. Kanske är det därför Bheki Ephraem Mamba regelbundet hotas av regimen.

– Vi uppskattar den solidaritet som människor i Sverige visar oss i vår kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, säger han.

Tillsammans arbetar vi för mer demokrati, jämlikhet och rättvisa. Hjälp oss stärka arbetarrörelsens internationella solidaritetsarbete.

Swisha en julgåva!

Vi lämnar snart ett historiskt supervalår bakom oss där fler människor än någonsin har haft möjlighet att rösta i olika val. 76 länder runtom i världen har haft eller har val inplanerade 2024. Det är fler än någonsin under ett och samma år i historien, enligt en beräkning som mediebolaget The Economist gjort.

Men att det är många val innebär inte nödvändigtvis något positivt för demokratins utveckling. Enligt en rapport från den Sverige-baserade tankesmedjan International Institute for Democracy and Electoral Assistance, IDEA, ”drar sig demokratin tillbaka i varje del av världen” för sjätte året i rad.

Bilden bekräftas av Sanna Eliasson, som arbetar med demokratibistånd på Olof Palmes Internationella Center.

– I dag lever 71 procent av världens befolkning i autokratier, länder med politiska system där demokratin är satt ur spel. Den stora majoriteten av mänskligheten lever därför sina liv i kontexter där möjligheterna att påverka sin framtid är begränsade. Många lever även under förtryck och våld. Fler och fler länder anammar anti-demokratiska metoder, säger hon till Aktuellt i Politiken.

Liknande mönster

Störst är den demokratiska tillbakagången är i Östeuropa och Asien. Sanna Eliasson nämner Georgien, Belarus, Thailand och Myanmar som exempel.

Hon beskriver hur nedmonteringen av demokratierna ofta tar sig uttryck.

De autokratiska regimernas strategier är slående lika. De börjar ofta med att öka splittring och desinformation

– De autokratiska regimernas strategier är slående lika. De börjar ofta med att öka splittring och desinformation, liksom att steg för steg begränsa yttrande- och mötesfrihet, och civilsamhällets och oppositionspartiers möjligheter att verka. Inte sällan hävdas att landet är under hot och att undantagstillstånd behövs för att upprätthålla säkerheten, säger hon.

I nästa steg förbjuds eller terrorklassas alla aktörer som på något sätt utmanar den styrande regimen. Våld, hot om våld och i flera fall fängslanden av kritiker utan rättvis rättegång, används för att skrämma till tystnad.

– En diktators handbok är klar och tydlig, säger Sanna Eliasson.

Enligt henne spelar politiska partier en avgörande roll i demokratiska system. De ställer upp i val, tar fram politiska förslag för väljarna att ta ställning till och lagstiftar. Det är också politiska partier som kan ställas till svars för sina beslut och vars makt kan tas ifrån dem i fria och rättvisa val.

Partierna organiserar och mobiliserar människor för att ge dem möjlighet att göra sina röster hörda.

– Politiska partier är en länk mellan folket och den politiska makten. Politiska partier är därför centrala aktörer i kampen för demokratiska, fria och jämlika samhällen, säger Sanna Eliasson.

Det partianknutna demokratistödet

På uppdrag av Socialdemokraterna arbetar Olof Palmes Internationella Center med att samla och stärka socialdemokratiska systerpartier genom ”Sveriges strategi för särskilt demokratistöd genom svenska partianknutna organisationer”.

Tillsammans med Socialdemokraterna och sidoorganisationerna genomför Palmecentret samarbetsprojekt i ett fyrtiotal länder – i Afrika, Asien, Balkan, Latinamerika, Mellanöstern och Östeuropa.

Verksamheten syftar till att utbyta erfarenheter systerpartier emellan och på så sätt stärka varandra. De frågor som ofta är centrala i projekten är ideologi, organisering, interna studier, demokratiska partistrukturer, hur fler unga, kvinnor och minoriteter bättre kan inkluderas, kampanjstrategi, framtagande av politiska lösningar som bygger på fakta, och hur man bygger breda allianser i samhället för att nå gemensamma mål.

Genom samarbetsprojekten har många viktiga resultat uppnåtts genom åren, säger Sanna Eliasson.

– Vårt systerparti i Makedonien har till exempel lyckats införa lagar som förbättrat både arbetsrätt, aborträtt och motverkandet av diskriminering. Flera systerpartier i södra Afrika har infört varvade listor där 50 procent skall vara kvinnor och 25 till 35 procent unga. I Colombia har den första center-vänster-presidenten någonsin i landets historia blivit vald, efter att vårt projekt samlat flera oppositionspartier att börja samarbeta och skapa en gemensam valplattform.

Liknande resultat kan ses bland många av systerpartierna runt om i världen, enligt Sanna Eliasson.

Behov av internationellt samarbete

År 2025 har det svenska demokratibiståndet genom politiska partier funnits i 30 år. En omfattande studie som gjordes av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) år 2020 visar också att demokratibiståndet gör skillnad, framför allt det svenska.

Om det inte är vi som tar kampen för en rättvisare värld – vem skall göra det då?

– Med de trender som vi i dag ser globalt har behovet av internationella politiska samarbetsprojekt kanske aldrig varit större. Därför är det viktigt att svenska folket ställer högre krav på de svenska partierna, och inte minst på den sittande regeringen, om att höja ambitionerna för det svenska biståndet. Inte minst demokratistödet genom de svenska partianknutna organisationerna. Sverige måste fortsatt vara en stark aktör för en global demokratisk utveckling, säger Sanna Eliasson.

Hon betonar att den internationella solidariteten behöver vara starkare än någonsin – och att den svenska arbetarrörelse måste ha modet att visa vägen.

– Samtidigt som det ofta är socialdemokratiska partier som är de första att attackeras av odemokratiska regimer, är det också vi som måste stå upp och vara den progressiva motkraften. När vi samlar oss så är vi mångt mycket starkare än de som vill nedmontera det demokratiska samhället. Det är vi som har makten i våra händer. Om det inte är vi som tar kampen för en rättvisare värld – vem skall göra det då?

Intervjun publicerades först i Aktuellt i Politiken den 14/11-2024.

Close GDPR Cookie Settings

• Integritetsöversikt
• Nödvändiga cookies
• Cookies från tredje part

Powered by  GDPR Cookie Compliance

Integritetsöversikt

Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.

Enable or Disable Cookies På Av

Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.

Cookies från tredje part

Den här webbsidan använder Google Analytics, Meta/Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.

Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.

Enable or Disable Cookies På Av

Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!

Slå på alla Spara ändringar